Jamen, vi tar väl en lista igen, va?

Alltså det jag, högst personligen, tyckt bästa och sämst om den gångna veckan.

BIFFENS LISTA

1. Washington Capitals.
– Sju raka segrar, krönt med en 7-1-kross mot självaste Detroit Red Wings. Oh yes det är det HÄR som är The Big Red Machine nu.

2. Gabriel Landeskog.
– Inte ens Bäckis inledde sin rookie-säsong så här lovande. Gjorde Zäta? Eller tvillingarna? Nä, Sverige har överhuvudtaget sett få så imponerande inbrytningar i världens bästa liga.

3. Viasat-dealen.
– Det värmer mig i hjärtat att mina goda, för att inte säga älskade, läsare äntligen kan se matcherna på tv. Kommentatorsspåret kommer att elektrifieras igen.

4. Mister 1500.
– Lidas 1500:e match hade onekligen kunnat vara roligare, men ändå. 1500 är en enorm milstolpe att nå för vår allra störste.

5. Premiär på Garden.
– Det är på torsdag det verkligen börjar på riktigt allvar i den här bloggen. För då sitter jag, för första gången den här säsongen, på gamla Garden och knattrar på tangenterna. Det är ju, egentligen, så det ska vara.

6. Kvicke Quick.
– Tre raka nollar, mot avancerat motstånd, är rätt så fett. Vezina-varning utfärdas redan.

7. Henkes hatt.
– De flesta lag med själ har något slags ploj i form av en hjälm eller en jacka eller en spade (Pens!) som tilldelas den som jobbast hårdast i senaste segermatchen. Nu har Brad Richards, som vet vad det här går ut på, introducerat en elegant (well…) hatt i Rangers omklädningsrum och den satt ju väldigt snyggt på Kung Henrik efter nollan uppe i Vancouver.

8. Dallas Stars.
– Det är tidigt och mycket kan hända, men på den här punkten är det bara att kapitulera och slå fast att jag hade brottarfel. Stars är ett mycket, mycket bättre hockeylag än jag kunde föreställa mig.

9. Hockeyrummet.se.
– Det är inte meningen att ni nödvändigtvis ska hålla med Schauben och hans stallbröder, ni som reste ragg. Tvärtom ni ska gå i clinch. Han är mycket inspirerande debattmotståndare, tro mig, jag vet. Och ni kan inte klaga på att han inte kan formulera sina ståndpunkter.

10. Phil Kessel.
– Okej, okej, han har varit förträfflig under inledningen. Jag har bara så svårt att tro att det ska vara…

 BIFFEN BU

•Goaltender interference-tjafset.
– Bedömningsnivåerna på den här punkten blir bara mer och mer bisarra. Det kan inte vara möjligt att någon tycker det är rimligt att spelare som blir inknuffade i motståndarmålisarna åker ut.

•Barry Trotz utfall mot Ekholm.
– Den vanligtvis balanserade och kloke Trotzen went Tårtan on our asses plötsligt. Så behandlar man väl ändå inte nervösa nykomlingar i fina klubben Nashville?

•Columbus Blue Jackets.
– En poäng på åtta matcher. Ojvoj. Hur länge överlever coach Arniel?

 VECKANS CITAT

”He was touched by a wand by God”
Red Wings-coachen Babcock  om sin 1500-matchersjubilerande lagkapten, the divine Nick Lidström.

* * *

Nu har jag några jobbintensiva dygn kvar här på Västkusten, men på torsdag, folks, då är vi som sagt tillbaka på Garden.

Då ses och hörs vi, eller hur?

LA Kings – Dallas 1-0 (Slut)

* * *

Det är ju bara att be om ursäkt.

På grund av allt som behövde refereras och ringas in denna natt hann jag knappt se nåt av matchen jag var på och därför blev ju detta lätt den sämsta livebloggen någonsin.

Bättring garanteras när jag återkommer till östkusten. Där händer saker så att säga i realtid – eller, ännu bättre, efteråt…

* * *

Träffar i alla fall Loui Loui och Grosse Grossman efteråt och de är inte särskilt nedslagna.

– Lite surt är det att förlora på det sättet, men med tanke på att vi spelade även igår var det här en väldigt bra insats och man kan inte vinna jämnt. Vi hade bra motstånd också, konstaterar de

* * *

Lite vanskligt av pressboxen-speakern att, med tekning i Kings zon, plötsligt konstatera:

– Om fem sekunder är Jonathan Quick den målvakt i Kings historia som hållit nollan under längst tid.

Det hade han kunnat få käka upp.

Men Quick släpper ingen jävel över bron och har nu alltså hållit stängt tre matcher i rad.

Pretty imponerande det.

* * *

Sheldon Souray har rykte om sig att vara lite, hm, troublemaker, men tydligen har de svåra åren påverkat attityden i positiv riktning.

– Det är verkligen en kanonkille, meddelar Grosse.

Så var det ingen som sa förut.

* * *

Klassisk presskonferens av Tårtan uppe i Edmonton.

– This is gonna be short. We SUCKED. From head to toe. Bye.

Kom inte och säg att han inte är underhållande ibland.

Nu ska jag köra tillbaka upp till glamouren i West Hollywood.

Vi hörs snart. I veckan är det ju, till exempel, säsongspremiär på Garden…

Slut i drömfabriken, Kings vinner med 1-0 efter sent mål av Jac Johnson.

Nåt mer kommer senare.

LA Kings – Dallas 0-0 (Period 2)

* * *

Förstår dig, Karlberg.

Ett mål eller två behövs nog när man sitter där i den svenska svinottan.

Men här njuter vi av det fortfarande spelas bra hockey – och av konster i bägge kassarna.

Särskilt Raycroft, Dallas back-up, har varit sensationell.

* * *

Cartman dyker upp i jumbon igen.

Det är ju till och med bättre än Christopher Walken på Garden.

* * *

Fast Justin Williams borde verkligen ha kunnat göra något mer när han under en av onödigt många penalty kills kom loss i ett friläge.

Jag tror aldrig jag sett något lamare. Han åkte ju bara fram och föste in den under Raycrofts benskydd.

* * *

Mitt-under-matchen-refererandet åt sportbladet.se fortsätter och tyvärr är det väl så att den här livebloggen blir ganska så lidande av det, men a NHL-bevakare’s got to do what a NHL-bevakare’s got to do och ni får ju läsa många fina citat om ni går in på sajten och kollar under morgontimmarna.

* * *

Quick gör ytterligare utför några såna där spagat-konster och det stramar osökt i mina egna gamla gubbljumskar, knappt användbara för promenader i lätt motlut längre.

Jag skulle inte kunna göra om det där ens om Brages existens stod på spel.

* * *

Blir glad varje gång jag ser jumbotron-reklam för Carl’s Junior.

Det är ändå landets tredje bästa snabbmatskedja – efter Inn and Out Burger och Fat Burger.

* * *

Matt Greene skickar Robidas på en härlig, bejublad flygtur – och blir utvisad.

Det har jag lite svårt att förstå.

* * *

Nej och nej och nej, Kung Henrik får inte vara skadad.

* * *

På något sätt kommer Loui Loui vara inblandad i upplösningen av det här.

Sen lämnar jag, vad det lider, något slags slutrapport.

LA Kings – Dallas 0-0 (Period 1)

* * *

Inga mål i Staples ännu alltså, men en hel del bra hockey.

Kings dominerar stort i början, men gästerna från Texas tar sig efterhand in i fajten och har ett par chanser som tvingar ner den fenomenale Quick i spagat-nummer som får yours truly att grimasera illa uppe på sin pressläktarstol.

* * *

Kings intro vittnar i sanning om att vi befinner oss i närheten av Drömfabriken.

Det är det klart flashigaste jag sett i hela ligan, med laser och ett  tryck i PA:t som skulle göra intryck även under en utomhus-konsert med AC/DC.

Dom ansvariga på Long Island har en bit upp till samma nivå, om man säger så.

* * *

Quick har nu hållit nollan åtta perioder i rad.

Då vill jag vara – häpp! – kvick och påpeka att han slagit klubbrekord för Kings.

* * *

Sen dyker Cartman från ”South Park” precis före första nedsläpp upp i jumbon och hetsar publiken med Kings-ramsa.

Sport i Holywoodland är ju magiskt.

* * *

Att Mike Richards har ”edge” och temperament är ingen nyhet för oss som sett honom ute på östkusten de senaste fem åren, men det känns lite onödigt att just han ska gå boxningsmatch mot Ott. Han behövs till annat här. 

* * *

Rudolf, kul att ha dig här.

Berätta gärna varför utekvällen var störd – och var den ägde rum.

* * *

Det är alltså inte Lehtonen – NHL:s kanske hetaste målis just nu – som står för Dallas ikväll utan Andrew Raycroft, men han har varit bra han med.

* * *

Hyggligt intensiv kväll för den som är satt att bevaka svenskar i NHL det här.

Men jag klagar inte. När en sån som Gabriel Landeskog slår sig in i världens bästa liga på det här sättet kan man verkligen bara jubla.

* * *

Hade glömt hur mycket jag gillar den tuffe, underskattade Grosse Grossman.

* * *

Det är, vad jag kan se, i det närmaste fullt här inne – och därtill bra tryck. Inte minst när de visar resultatet från Washington i jumbon.

* * *

Nu ska det ringas, och skrivas, så det skvätter om det.

Vi hörs i nästa paus.

Jaha, som utlovat:

Liveblogg från southern California.

Redan när Kings besökte The Rock här om veckan sa jag ju att jag måste till Staples Center snart och när jag nu hade andra ärenden här i trakten – du dryge Hugosson i kommentatorsspåret, i det här jobbet kan man inte alltid styra var man befinner sig – så gick det ju snabbare än väntat att uppfylla den önskan..

Kings möter alltså Stars och så bra som båda de lagen öppnat serien borde det kunna bli rätt skoj.

Den som hänger med när klockan är halv fem hemma i den svenska hösten får en extra guldstjärna i  kommentatorsspårets hall of fame.

* * *

Oops, det skräller alltså redan till på trejdmarknaden:

Micke Samuelsson blir, tillsammans med Marco Sturm,  skickad från Vancouver till Florida – i utbyte mot David Booth och Steve Reinprecht.

Så lagom kul för Samma, kan jag tänka mig. Han flyttar visserligen till ett avsevärt behagligare klimat men också till ett sämre lag och chanserna att få vara med och vinna en ny titel har plötsligt krympt dramatiskt.

Jag har också svårt att se att Canucks vad ska kunna vinna på den här dealen.  De förlorar rutin, ledarskap och secondary scoring – och får talang som aldrig riktigt lyckas blomma ut.

* * *

Tycker jag är ute i god tid när jag lämnar hotellet i West Hollywood tre timmar före första nedsläpp, men morsning korsning.

Det spelar ingen roll att det är lördag, trafiken på 101:an är lika överjävlig som vanligt – det som ska ta lite drygt 20 minuter tar en timme.

Hur står de ut, los angeliterna?

* * *

Men visst, det svider lite att inte vara i Verizon Center när obesegrade upplagor av Capitals och Red Wings går i clinch – och Lidas dessutom spelar sin 1500:e match.

That’s a klassiker for sure.

Men som sagt; det här är inte det enda jag gör och ibland kan jag inte göra precis som jag vill.

* * *

Men när man väl kommer ner hit till downtown och Staples Center inser man att det var värt att sitta i de där infernaliska köerna några timmar.

Här var ruffigt och scary en gång i tiden, men nu har de verkligen gjort ett sizzling entertainment-distrikt av dessa kvarter och själva arenan, hem också för Lakers, har en glamorös lyster man inte direkt hittar i Raleigh eller Ottawa.

* * *

Fast det hade inte varit så överdrivet kul att vagga in i Wings omklädnings och prata 1500-matchersjubileum efter den här uppsträckningen.

7-1…såna smällar åker inte Wings på särskilt ofta. Det blev tydligen för mycket med back-to-back-show för the machine.

* * *

Går i pressrummet – ett av ligans bästa såklart; i Hollywood vet dom hur man tar hand om media… – fram till en jag tror jag känner och hälsar glatt.

Han tittar mycket förvånat och hälsar tillbaka med stor tvekan.

Det visar sig vara en helt annan person.

Ni har alla gjort likadant flera gånger och vet precis hur pinsamt det…

* * *

Och vilken chans Kings har ett skaffa en image lika glamorös som den resliga grannklubbens i år.

Det ser ju inte ut att bli nån basket alls den här säsongen och sportfans som Jack Nicholson, Leonardo DiCaprio och Tom Cruise har således ingen förströelse att bränna sina stålar på, så om Mike Richards & co gör nåt stort, då kan hockeyn bli riktigt het, och få helt ny uppmärksamhet, här ute i the land of dreams.

* * *

Precis som förra gången jag var här, för tre säsonger sedan tror jag det var, blandas hänförelsen av att få sitta i Jack Nicholsons hus med typisk Biffen-nojja.

Det kan ju bli jordbävning.

Vad händer då med oss som sitter här uppe bland takåsarna?

Jag vill verkligen inte veta.

* * *

Kings kör de blå tröjorna ikväll – åtminstone på värmningen.

Synd.

Det är de svarta, de nästan Darth Vader-coola, som får mig att längta ut hit ibland.

* * *

Äter en kaka.

Så ni vet.

* * *

Ska bli spännande att se Dallas in action för första gången i år.

Jag trodde de skulle gå rakt genom golvet efter Brad Richards flytt till Manhattan, men de har tvärtom spelat bättre än på flera år i inledningen. Och Loui Loui tycks inte sakna sin radarpartner det minsta. Två nya baljor i Anaheim igår och att döma av hur taggad han ser ut på värmningen blir det en ikväll också.

* * *

Vänjer mig aldrig riktigt vid att sitta här ute i Pacific-tidszonen och se matcherna ute i öst ta slut redan vid sjutiden.

Särskilt som det innebär att telefonsamtal måste ringas och referat skrivas medan fajterna här ute börjar – vilket i sin tur får till följd att det här bloggintrot blir lite kortare än vanligt, men vi får köra hårdare under de svenska morgontimmarna.

– Ja, vad sägs om röd nummer 19?

Så svarade – eller snarare skrockade – Bäckis när jag häromdagen ringde från Vegas för att få citat till ett referat och avslutade med att fråga om han hade bra förslag på nummer att spela på rouletteborden senare under natten.

Fyndigt.

Och, visade det sig, ett utmärkt tips.

Jag, som vanligtvis helt och hålet utgår från 21 i alla roulette-spel (ja, Foppa och Börje är del av det – men framförallt hade storebror Ola 21 när han spelade i Kvarnsvedens GoIF 1978…) dunkade ner några chips på ruta 19 då och då – och vann nästan varje gång.

Vi tackar Valbos finest.

* * *
Där fick ni också förklaringen till den oväntat utdragna stiltjen i bloggen.

Jag fastnade helt enkelt lite längre än planerat i Vegas – och ägnade ingen tid alls åt hockey. Lätt hänt i den stan, kan vi lugnt konstatera. Att bli kvar längre än planerat alltså.

Men nu har jag tagit mig till LA och natten mellan lördag och söndag finns jag i Staples Center.

Kul va?

* * *

Nyheten om att sändningsrättighetstjafset där hemma är över är höstens godaste.

Nu, när alla kan vara med, torde det bli riktig rock ’n’ roll i kommentatorsspåret igen.

* * *

Tim Erixon blev utbuad varje gång han rörde pucken under Rangers fajt mot Calgary i Saddledome häromkvällen, rapporterar Post.

Men trots sin ungdom och sin brist på rutin verkade mini-X:et, som ju var draftades för Flames men inte vill skriva på kontrakt och därför trejdades till Rangers, inte bry sig det minsta.

– Han hanterade det på ett helt otroligt bra sätt, berömmer coach Tårtan Tortorella.

Stort.

* * *

Klassen på Hockeysverige.se känner ni till, likaså att det finns gott om bra, initierade NHL-skribenter på Svenska Fans.

Nu kan jag rekommendera ytterligare en sajt de gånger det blir sån här stiltje.

www.hockeyrummet.se

Där publicerar Niclas Schaub, känd både från just Svenska Fans och det här kommentatorsspåret, och några av hans kumpaner krönikor, kåserier, analyser och andra slags texter om NHL. Och bara NHL.

Jag håller inte med om allt – Schaub är en svensk Mike Milbury ibland – men det är kunnigt, välskrivet och sprunget ur en obändig kärlek till National Hockey League.

De får dock lite för lite mothugg, så gå in och kommentera. Och räkna med hårda servereturer. Schaub är, som det heter, inte rädd att uttrycka sina åsikter…

* * *

Det känns väldigt olikt Barry Trotz att gå ut och såga en ung rookie som Mattias Ekholm så satans hårt.

Har den vanligtvis kloke Nashville-mannen blivit alldeles tossig av den usla inledningen?

* * *

Ja, då gör vi oss beredda för Kings-match i La La Land imorrn natt då.

Hoppas några av er tänker vara vakna.

Jag tror det var Kometen som först ställde frågan:

Blir det några listor i år?

Det blir det.

Jag ska inte lova publicera några specifika veckodagar, för det visade sig ju redan ifjol vara svårt att leva upp till, men dåd och då, när andan faller på, kommer jag sammanfatta det jag tyckt varit mest upphetsande, och mest förargelseväckande, sedan sist.

Första given kommer här.

BIFFENS LISTA

1. We’re off and running.
– Det har gått elva dagar sedan premiären, men jag känner mig fortfarande alldeles pirrig över att vi är inne i en ny NHL-säsong. Visst är det magiskt?

2. Svenska rookies.
– Gabby Lindeskog pickar in mål för heta Avalanche, Adam Larsson är quarterback på Devils offensiva blå, Mika Zibanejad och David Rundblad producerar för Ottawa, Tim Erixon får mer och mer istid i Rangers, Anton Lander är del av Edmontons kittlande young-squad och Mattias Ekholm är på gränsen till en plats i Predators-truppen. Det må vara höst i almanacken, men för blågula hockeytalanger är det vår.

3. The Big Red Machine
– Så här bra har Wings inte startat på…ja, det har inte hänt sedan Lidas fortfarande var i målbrottet. Watch out, alla andra.

4. Ryan Nugent-Hopkins.
– Den artonårige draft-stjärnans entré i ligan är den mest kittlande sedan Sidney Crosbys första säsong.

5. Jagr och nya Flyers.
– Det är ju inte bara nummer 68 som visat sig vara bättre än till och med de gladaste optimisterna hade hoppats. Hela Paul Holmgrens nya lagbygge är förföriskt.

6. Winnipeg tillbaka på den stora scenen.
– Jets har inte precis övertygat som lag, men jävlar – trycket i TS Centre den första, historiska kvällen var något av det häftigaste jag sett.

7. Oliver Ekman-Larsson.
– Det roligaste med att det plötsligt lossnat ordentligt för den här supertalangen är att svensk media ruskas om lite gran. Där är minnet så frapperande kort. Ifjol var han rookie-kullens hetaste namn. Sedan hände inte så mycket under första läroåret – och media verkade helt enkelt glömma bort honom för nya namn med färskare Sverige-koppling. Men OEL kommer fortsätta låta tala om sig, var försäkrad.

8. Shannys kadaverdisciplin.
– Det var lika mycket gnäll på Cherry- och Milbury-falangen – också känd som neandertal-skolan – när den nya regeltolkningen infördes efter lockout-säsongen. Men till slut lärde sig spelarna vad som gällde och det som skulle försvinna försvann. Det blir med tacklingarna mot huvudet om Shanahan står på sig.

9. John Tavares.
– Det är tidigt på säsongen ännu, och Islanders har börjat bra tidigare utan att sedan kunna fullfölja, men nog ser det ut som att den här gossen är ”due” för ett sjujävla genombrott nu?

10. Mojo går köksvägen.
– Det känns som en väldigt bra specialitet.

BIFFENS BU

•Rangers defensiv.
– Hur har ledningen för USA:s rikaste hockeylag lyckats intala sig själv att årets upplaga är en contender, med den backupsättningen? Hur kan man utsätta sig själv för sånt….självbedrägeri?

•Bobby Lou.
– Det är dags att låta Corey Schneider ta över nu.

•Zuccarello till AHL.
– Norrmannen skull kunna vara en sensation under rätt coach, men konservative Tårtan ger honom ingen chans att visa sig i en rimlig roll. Så jag hoppas den gode Zuke blir trejdad till en lämpligare klubb snart.

* * *

Nu åker jag iväg på en roadtrip som inte direkt har så mycket med hockey att göra – your Biff har fortfarande andra uppdrag också, kan ni tänka – så här blir det kommande vecka måhända inte fullt lika intensiv aktivitet som under de första tio dagarna, men jag lovar att skicka in några små teasers emellanåt och innan ni vet ordet av sitter jag i en arena ni inte alls hade räknat med att jag skulle sitta i.

Tills dess:

Må ni får vara med där dom raka puckarna slås.

Islanders – Rangers 4-2 (Slut)

* * *

Otrevlig eller inte, Tavares börjar onekligen leva upp till sin egen hype nu.

Ikväll var han nästan lika bra som EA Sports gjort honom i NHL 12, och gjorde alltså hat trick.

* * *

Klockrent, John J.
Det är klart det är John Wesley Harding som står i Minnesota – mästarens hemstat.

Sen har de Blind Willie McTell i tredje backpar också.

Och Stuck Inside of Mobile With The Memphis Blues Again i en brunkarkedja.

Va?

* * *

Det finns mycket att säga om att det ligger en rutten NHL-arena ute på Long Island – och det har vi ju gjort idag – men när man en sen lördagkväll som denna kör tillbaka in mot stan och under slutklämmen av Long Island Expressway får se det Manhattan torna upp sig i sin mest gnistrande kvällsskrud, då är mycket förlåtet.

* * *

– Rangers åker ur i år.

Desillusionerad Eken under jakten på kvittering i mitten av tredje.

* * *

Det var sjukt många att ringa till och sen skriva om denna besinningslöst intensiva NHL-natt.

Det är bara att gå in på sportbladet.se och ta del av den digra skörden.

Henke och Tim pratar, Oliver pratar, The Mule pratar, Bäckis pratar, Hedbä pratar och Nugent Hopkins pratar i och för sig inte, men det står om honom också.

* * *

Det ser bara slött och ointresserat och korkat ut när Gabby åker och hackar med klubban och drar på sig en fullständigt bedrövlig tvåa för hooking med 4.39 kvar.

Tårtan har all rätt att gå Sonny Corleones on his ass för den insatsen.

* * *

Alltså, vilket öde för Nugent-Hopkins.

Hat trick – på Luongo.

Hur stort är det för en 18-åring från British Columbia?

Sen går Vancouver och vinner lik förbannat.

* * *

Tårtan snappar och bitchar duktigt under sin korta lilla presskonferens – särskilt när någon har fräckheten att fråga om det tuffa resschemat.

– Don’t go there, fräser han. Jag vill inte höra om Europa eller om västra Kanada. Det har ingenting med den här matchen att göra, vi var bara för odisciplinerade och därför förlorade.

Sedan säger han att han begick ”a horrible” mistake som lät Brad Richards vara inne på sista PP:t och den som kan förklara vad han menar med det får gärna höra av sig.

* * *

Nu är det natti natti.

Vänta er ingen aktivitet i morgon – det funkar just nu ganska hårt i bröstkorgen – men framåt måndag kan den där listan några av er efterlyste eventuellt dyka upp.

So long.

Tavares fullbordar ett hat trick i öppen kasse.

4-2 till Islanders alltså.

Nu åker jag hem. Mer kommer därefter.