Ja, Brad Richards och Marian Gaborik har redan utvecklat sprakande energi i Blueshirts förstakedja.

I alla fall i min Playstation-maskin…

Jag fick ett litet recension-ex av NHL 12 med posten och redan i första matchen jag spelade mot ”datorn” vann Rangers över Flyers med 2-1 och Gabby gjorde två mål – bägge på assist från Richie.

Watch it, Rangers-belackare.

Det är såklart ett omen.

* * *

De tunga känslorna från förra veckans katastrof i Ryssland lingers on, särskilt som nu även Galimov omkommit.

Men signaturen ”Jocke” bidrog med en väldigt begåvad och tänkvärd synpunkt i kommentatorsspåret för några dagar sedan och jag tar mig härmed friheten att återge den:

”Jag tycker att hockeysäsongen som kommer är mer meningsfull än någonsin. Det ska bli skönt när den kommer igång så att vi kan lägga denna mardrömssommar bakom oss. Hockeyn blir ett sätt att komma samman och bearbeta sorgen och det bör läggas stor vikt vid att genomföra en så bra säsong som möjligt för att hedra alla de spelare och ledare som omkommit”.

Väl talat.

* * *

Flyers mål i den där första NHL 12-matchen gjorde för övrigt av Jagr, på en frustrerad Henke –  och han såg att ut att trivas väldigt bra i Broad Street Bullies-jersey.

Ett omen det med, såklart.

* * *

Som någon redan påpekat blandade jag ihop korten när jag refererade tipset i Hockey News magnifika säsongsnummer.

Ken Campbell & co tror helt korrekt att Vancouver vinner västra konferensen igen – men att det är ärkerivalen Chicago som får spela final mot Washington.

Beklagar slarvet, men inte mig emot – resor mellan Windy City och DC i vår vore en nåd att stilla be om.

* * *

I övrigt har jag inte hunnit spela tillräckligt mycket för att kunna presentera en fullödig recension av NHL 12, men ett första intryck är att det är väldigt kul att man kan köra på målvakten – men att spelet på isen rent allmänt har blivit VÄL våldsamt.

* * *

Den som saknar fajterna i NHL rekommenderas de republikanska primärvalsdebatterna på amerikansk tv.

Att se Michele Bachmann gå i clinch med Rick Perry i natt var som att se Colton Orr gå upp mot George Parros.

* * *

Att Callahan utsetts till Rangers nya kapten är ungefär lika väntat som att Avery inte blivit det.

* * *

Här är två värmländska länkar de som delar bloggens varma känslor för Fast Freddy Shoestring måste kolla:

http://www.vf.se/sport/ishockey/halla-dar-bjurman-usa-korre-pa-aftonbladet

http://www.vf.se/sport/ishockey/har-ar-hemligheten-bakom-%E2%80%9Dfast-freddies%E2%80%9D-styrka

Att den ene som syns på bild liknar en stand-in för John Candy är beklagligt, men han har i alla fall varit närmare Stanley Cup-bucklan än den andre.

* * *

Mitt eget tips? Åh, juryn överlägger fortfarande. Det levereras först veckan innan premiären.

* * *

Det kommer upplyftande uppgifter från prospect-turneringen i Traverse City mest hela tiden.

Tim Erixon sägs till exempel ha varit lysande för Rangers, Robin Lehner höll nollan i en Ottawa-triumf över Pittsburgh, Mika Zibanejad hyllas av samma Ottawas ledning och när Oilers under måndagen slog Canucks med 7-2 gjorde Anton Lander två mål.

Gött , visst är det?

* * *

Yours truly befinner sig för närvarande på en liten road trip – och tillskriver er South Lebanon i Ohio, inte direkt något hockeyfäste vad jag vet. Därför blir det kanske lite sparsamt med bloggandet de närmaste dagarna, men håll ut. Snart är det säsong. Och satan vad skoj vi ska ha här då…

Det har varit en nattsvart sommar för hockeyvärlden.

Först Derek Boogards, Rick Rypiens och Wade Belaks chockerande frånfällen– och nu den fasansfulla flygkatastrofen i Ryssland.

Ett helt lag är plötsligt bara borta, slitet ur livet på ett ögonblick.

Det går inte att förstå,

Att Stefan Liv fanns med på flighten är en ohygglighet som såklart träffar särskilt hårt i ett svensk hjärta.

Jag har aldrig träffat honom, men kan intyga att de varma ord vi hört om HV-legendaren idag, inte minst i Mats Wennerholms fina krönika,  inte är några tomma fraser som plockas fram enkom för att han gått ur tiden. Det är vad alla alltid sagt om Liv. Att han var rolig och vänlig och omtänksam och hade tid för alla, alltid.

Andra storartade killar hockeyvärlden i ett slag förlorat är slovaken Pavol Dimitra, kedjekamrat med bröderna Sedin i Vancouver så sent som förrförra säsongen,  Ruslan ”Rusty” Salei, före detta lagkamrat med Foppa och dito med svenskarna i Detroit i vintras, Karel Rachunek, som var här i Rangers något år.  Och Brad McKimmon, otroligt omtyckt assisterande bakom Mike Babcock i Detroit under flera år.

Vad ska man säga?

Jag hittar inga ord.

Allt jag vet är att vi efter en sommar som den här haltar in i den nya säsongen och att det kommer ta lång tid innan den alls känns meningsfull.

 

Vancouver går till final igen – men får stryk en gång till, den här gången mot Washington.

Nej, det är inte jag som kommer med den profetian.

Det är The Hockey News.

Den nordamerikanska hockeybibeln har just fått ut sitt stora, läckra predictions-nummer och redaktionen, med utmärkte Ken Campbell i spetsen, kommer alltså fram till den slutsatsen:

Washington Capitals slår Vancouver Canucks i finalen.

Djärvt tippat, skulle jag vilja påstå. Att Canucks lärde sig nyttiga läxor under åkturen mot Bruins och kan ”göra” en Pittsburgh håller jag inte för otroligt, även om Bobby Lou är och förblir en psykologisk gåta.

Men Washington alltså. Att THN törs gå på den hypen igen. Det har jag själv gjort flera år i rad och fått lida svårt varje gång. (nåja…). Ja, de ser bättre ut på papperet och har framförallt fått en riktig målvakt i Vokoun. Men ändå. Kulturen i omklädningsrummet lär fortfarande vara densamma, Lille Fridolf Boudreau står fortfarande i båset och den ointresserade Semin ingår fortfarande i truppen.

Jag hoppas verkligen Campbell & co vet nåt som inte jag vet, för Caps är ett av favoritlagen, men det ska mycket till innan jag lägger mina pengar där igen.

 Så här tippar de nordamerikanska experterna i övrigt:

 ÖST

1. Washington Capitals.

2. Pittsburgh Penguins.

3. Boston Bruins.

4. Philadelphia Flyers.

5. Buffalo Sabres.

6. Tampa Bay Lightning.

’7. New York Rangers.

8. Montreal Canadiens.

9. Carolina Hurricanes

10. Toronto Maple Leafs.

11. New Jersey Devils.

12. New York Islanders.

13. Winnipeg Jets.

14. Florida Panthers.

15. Ottawa Senators.

 

VÄST

1. Vancouver Canucks.

2. San Jose Sharks.

3. Chicago Blackhawks.

4. LA Kings.

5. Detroit Red Wings.

6. Anaheim Ducks.

7. St. Louis Blues.

8. Nashville Predators.

9. Colorado Avalanche

10. Calgary Flames.

11. Minnesota Wild.

12. Columbus Blue Jackets.

13. Dallas Stars.

14. Phoenix Coyotes.

15 Edmonton Oilers.

Själv ämnar jag inte avlägga mitt facit förrän sådär en vecka före premiären, men jag har ytterligare några små saker att säga om detta:

De underskattar Devils å det grövsta. De kommer vara en contender i år, jag är helt övertygad. Inte blir unga Senators så dåliga heller – och Oilers inleder sin resa uppåt i tabellen den här säsongen.

* * *

Smart av Flyers att erbjuda Nyllet chansen att få återförenas med Jags i Flyers igen.

De är inga spring chickens längre, någon av dem, och att tro att de ska kunna utveckla samma Glimmer Twins-kemi som i New York är förmodligen fåfängt.

Men vadå, det kostar dem ju ingenting – och belöningen KAN bli golden days på Broad Street.

* * *

Här satt vi och väntade på att hela stan skulle få en riktig Kron Wall of Pain-smocka i helgen, men  som ni redan hört tvingades vi inte utstå mycket mer än en Pavel Datsyuk-tackling.

Men det var lite spännande att få vara med om förspelet. En overklig, spöklik stämning låg över Manhattan hela lördagen – och sen satt jag ”evakuerad” hemma hos La Nilsson på VG, med Stefan Åsberg, och drack rödvin och följde upphetsade nyhetssändningar.

Sämre kan man ha det.

* * *

Nu är det så länge sen jag såg riktig hockey att jag gång efter annan fastnar i NHL-kanalens repriser från slutspelet i våras.

Häromkvällen såg jag hela sjunde, avgörande mellan Tampa och Boston och trots att jag visste exakt vad som skulle hända satt jag och tyckte det var spännande.

Nu får säsongen bestämt börja.

* * *

Tror förresten THN överskattar Habs.

De missar slutspel den här säsongen.

* * *

I North Carolina orsakade Irene dock tillräckligt mycket elände för att det lokala hockeylagets namn ska kännas lite…ja, osmakligt nästan.

* * *

Nej, nu ska jag hänga i Flushing Meadows i Queens och kolla US Open-tennis någon vecka.

Där kan man med lite tur springa på New York Rangers-målisar med intressen på Tribecas krogscen.

Vi höres.

Hallå i stiltjen, hur har ni det?

Själv är jag sedan en dryg vecka tillbaka i New York och det är helt fantastiskt, men det har väldigt lite med hockey och NHL att göra.

Augusti är för NHL-fansen vad midsommar måste vara för tomten:

Lågsäsong monumentale.

Här får vi till och med klara oss utan Brooksies slap shot-krönika den kommande månaden, om jag tolkade honom rätt i helgen. Han ska ha semester.

Men det är ju bara att bita ihop och gilla läget. Snart är det ändå september och camper och träningsmatcher och sen glider vi galant in i oktober.
Må det gå fort.

* * *

Förresten  – lite breaking news har vi ändå.

Niklas Kronwall – för evigt känd som Kron Wall of Pain i det här forumet – har under sommaren slagit en hole-in-one.

Och med det menar jag inte att han utfört en Havlat-hit med ett enda skär på träning.

Han var på en golfbana i Skottland med några av sina lagkamrater i juni och lyckades på, ett par 3-hål, sätta en boll direkt i koppen.

– Det är väldigt typiskt honom. Han har ett otroligt flyt, kommentarer en honom närstående Conan O’Brien-kopia.

* * *

Teemu ska förstås få känna efter ända till september om han vill spela eller inte, men jag är helt säker – The Finnish Flash fortsätter.

* * *

Cool detalj i en av de första Entourage-episoderna under den finalsäsong som just inletts:

Scott, E:s kollega på management-byrån Murray Berenson’s, har en Dan Carcillo-affisch på sin kontorsvägg.

Det visar, helt subtilt, att Scott – spelad av Scott Caan, son till självaste James ”Sonny Corleone” Caan – inte bara håller på Philadelphia Flyers. Han gör det av helt rätt anledningar…

Att Hanson Brother Carcillo sedan inspelningarna började hunnit flytta till Chicago får producenterna försöka leva med.

* * *

Först Boogard, nu Ripyen…vad är det som händer med NHL:s tough guys? Vad gör dom med sig själva och sina kroppar? Det här är ju fasansfullt.

* * *

Front 242-Åke Ros stod för ett av sensommarens scoop med nyheten om att Super-Fabian Brunnström får ett tryout-kontrakt med Red Wings.

Jag gillar Jonstorp-ynglingen skarpt och både hoppas och tror att det kan bli bra i Motown. Det känns som att Dallas och, framförallt, Toronto misshushållat med hans talang. Det kommer inte Ken Holland och Bobby Ewing-frissan, Babcock, göra.

* * *

Förstod jag rapporterna från Värmland rätt inledde Fast Freddy Shoestring sin karriär som Färjestad-spelare med att åka ut för roughing.

Well, det är ändå Colton Orrs förre rumskamrat som kommit hem till Elitserien.

* * *

Rapporterna om att Sid The Kid fortfarande lider av huvudvärk är högst olustiga.

Det vore alldeles för jävligt om världens bäste inte kan spela mer.

Dessutom blir det svårt att tippa.

Med Crosby tillbaka i normalt slag ser jag Penguins som en av the front runners i vinter. Utan honom – no way.

* * *

De som bestämmer på riksnivå har förstås inte insett vilken pärla vi har i Hedbä, men på Radio Dalarna är dom in the know så där fick Devils-keepern göra ett sommarprogram här om veckan.

Det kan man, via Uffe Bodins Hockeysverige, ta del av här:

http://www.hockeysverige.se/blogg/bodin/12216349/johan-hedberg-som-sommarpratare.

* * *

Hej, Rob #4.

* * *

Det är bara lite mer än två månader sedan vi såg Bostons sista urladdning

Hur kan det då kännas så oerhört avlägset och länge sen?

Tid går inte riktigt att förstå sig på.

* * *

Läser att Alfie tränar för fullt – och känner sig bra i kroppen igen.

Ja, jag tror att den kommande säsongen blir hans stora återkomst.

* * *

Nästa månad släpper EA Sports NHL 12 också.

Jag kommer tälta utanför Best Buy kvällen innan.

* * *

Nä, nu avslutar vi det här med några bilder från en vacker förmiddag i Leksand när Lirarnas lag gick på is.

Vi hörs om någon vecka– när vi kommit närmare den gloriösa NHL-starten.

 Det här laget går upp i vinter. Kom ihåg var ni läste det först.
 Klassiskt besök på läktaren: Big Kjell!

 En försmak från årets steamy LIF-almanacka…

Isen läggs i hockeyns Graceland.

Leksands egen Pudding – den formidable Johan Bonde.

Kalle Eriksson – center i New York Rangers förstakedja säsongen 2020-2021. Jag lovar.

Inget lag, ingen förening i världen, har åsamkat mig mer smärta än Färjestads BK.

Så att bloggens särskilde favorit – Fast Freddy Shoestring – går dit och blir semi-värmlänning innebär avsevärda problem.

Jag håller ju på honom, jag vill att det ska gå bra för Big Reds pöjk, men kan omöjligen ge klubben som stal finalplatsen 1997 minsta stöd.

Hur gör man då?

Håller på en spelare, hoppas att han vinner skytteligan – och blir glad om laget han spelar i ändå misslyckas?

Jo, så får det bli.

* * *

Kommer förstås en och en halv timme för tidigt till Rocklunda – är sån bara, vill alltid ha marginal – och sätter mig med en kaffe på en mack intill och läser kvällsisarna.

Givetvis spiller jag – är sån bara, dum i huvudet – men tror att det bara kommer lite på jeansen.

Först när jag flera timmar återkommer till det undersköna Hagalund i Borlänge inser jag att jag har en stor brun fläck mitt på det vita skjortbröstet också – och att jag helt obekymrat suttit med den fläcken mitt i Lidas blickfång under den intervju jag varit i Västmanland för.

Morsning korsning.

Världens bäste har alltså fått bekräftat att jag är en korkad sölpelle.

* * *

Och jag kan fortfarande inte fatta att Holmgren i Philly inte såg till att Shoey Shoestring och Blair Betts fick återförenas.

Bekanta i lokalpressen i The City of Brotherly Love ska nog få höra en del om det.

* * *

Winnipeg Jets nya logga är inte lika cool som den gamla, men viss edge har den och när irritationen över hur Atlanta behandlades lagt sig har i alla fall jag börjat bli lite sugen på att se Kanadas sjunde NHL-lag in action.

* * *

En artikel blev det ändå med Lidas och ni hittar den här:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article13382313.ab?teaser=true.

Ja, den är inlåst, men what the heck – naturligtvis ska du bli plusmedlem

* * *

När man vet exakt vilka det handlar om, och hur gränslösa de kan vara, är det rätt roligt att i färska intervjuer se Shoestring tala om att ”polarna kört en del med mig”.

Babianen, babianen…ojvoj, vilket tjatter det ska vara.

* * *

Säg inget till matris Bonde, men häromdagen stod jag mitt på golvet i Leksands omklädningsrum.

Det kändes för mig som jag föreställer mig att det känns för kristna att stå i födelsekyrkan i Betlehem.

Holy ground indeed.

* * *

Fråga och svar som inte fick plats i Lidas-intervjun:

Har du haft någon kontakt med Homer under sommaren?

– Nej (brett leende), inte en enda gång, faktiskt. Jag är ju chaufför åt honom varje dag under vintern, så det kan vara rätt skönt med en paus…

Replik från Piteå-trakten önskas.

* * *

Breaking News:

Per, vår käre konsertpianist, kommer att agera hockeyorganist när det för första gången i historien spelas elitseriehockey i Växjö 16 september.

Mitt tips är att det bara är början. Innan säsongen är slut har han tagit över i The Rock också.

* * *

Mörka moln hopar sig på Islanders himmel. Igår hölls en lokal folkomröstning i Nassau om huruvida countyt ska vara med och bekosta en ny arena eller inte – och en majoritet av de hutlöst få som gick och röstade sade nej.

– Mitt hjärta är krossat, säger ägaren Charles Wang.

Det lär Isles-fansens också bli med tiden, för om det inte löser sig med en ny arena innan Wangs kontrakt med skruttiga Coliseum går ut 2015 kommer det klassiska ö-laget att flytta från New York-området.

Det vore trist, hur beige den där organisationen än råkar vara just nu.

* * *

Har ingen koll på Byron Bitz, som går från Florida till Vancouver, men jävlar vilket coolt namn.

* * *
Parise klar för en säsong till i The Rock – och bara just därför gör han hat trick när jag lirar Devils mot Islanders på NHL 11, efter bland annat två assist av Hanky Tank Tallinder.

Det är ett omen. Han, och Devils, kommer att bli riktigt, riktigt bra i vinter – trots den tveksamma tränarlösningen.

* * *

Gissa vem som gick med megafon och gapade när de på svensexan tvingade Kung Lundqvist att, utklädd till just kung, sälja schampo i centrala Göteborg?

Visst.

Fast Freddy värmlänning.

Någon av de kommande dagarna äger bröllopet för övrigt rum, i Västindien, så lyft på den imaginära hatten för The King of New York.

* * *

Nu är det bara några dagar kvar på svensk mark, sedan flyger jag hem till New York igen.

Där väntar en låååååång augusti när det verkligen inte händer nånting i hockeyväg, men jag lovar att ändå försöka krama ur mig ett inlägg då och då.

Tack för i sommar.

 

Sedärja.

Stammer Stamkos har signerat nytt kontrakt med Lightning.

Då kan de fantasifulla, de som på allvar trodde att Yzerman faktiskt övervägde att låta klubbens allra viktigaste spelare lämna Florida, somna om.

Det var givetvis aldrig aktuellt och lika givet är det att Drew Doughty inte kommer att spela någon annanstans än i Kings inom all överskådlig framtid. Inom något dygn har dom också säkrat sin marquee-spelare, var så säker.

* * *

Just nu, när högsommaren alldeles för snabbt börjar glida mot kräftpremiärsmörker, känns hockey-euforin alltid som allra mest fjärran.

Förra säsongen börjar blekna som en tidningssida som legat i solen och nästa är alltjämt avlägsen.

Och inget händer det så mycket så det stör heller. Ja, det pågår några läger för NHL-klubbarnas prospects och kontrakt som det väntade med Stamkos signeras, men det råder i sanning inte puck-och-klubba-feber.

Det är ena skälet till att det inte blir så våldsamt mycket uträttat i den här bloggen just nu.

Det andra är att det finns så väldigt mycket skoj att göra när man är hemma på sommarferie…

* * *

Efter vad som hände ifjol trodde man ju att Old School Lou – Lou Lamoriello i New Jersey, för er som har problem med smeknamnen – skulle spela sina kort försiktigare den här gången och anställa en coach som Hitchcock, Hartley eller Crawford.

Men han valde alltså De Boer – tråkdasen som misslyckades att ta Florida till slutspel tre år i rad och rätt så omgående fick sparken av GM Tallon.

Det känns inte som ett särdeles mycket säkrare val än MacLean och ärligt talat, jag förstår inte att karln chansar igen.

Om de bara får en anständig coach råder det ju inga tvivel om att Devils blir en contender igen.

Men De Boer?

Det här kräver en resa till Siljans strand för allvarligt samtal med en Olle Adolphson-diggande målvakt

* * *

Jag har ätit piggelin, druckit OP, titta på Johan Falk, läst Nordströms jakt på Sgt Pepper, klämt några sillbitar, bott på angenäma hotell, hinkat några stora starka, sett dimman stiga ur en åker i Ornäs i skymningen, skrockat över drajjor på Sturehofs uteservering med Nice Guy Virtanen, legat på mammas soffa och bara gäspat, häpnat över en babian, spöat Alle i NHL 11, kört bil fort, njutit av det stekta fläsket och den underjordiska löksåsen på Pelikan, njutit av sockerdricka samt lyssnat på Veronica Maggio, Graham Parker, The Impressions, My Morning Jacket, Håkan Hellström, Peter Wolf, Jussi, Smithereens, Evert Taube och ett mästerverk om en som kackade i byxan i Chicago.

Det är vad som hänt istället för blogg.

* * *

Bra jobbat med smeknamnen, signaturen David. Kolla nu i kommentatorsspåret i förra inlägget ni som skäller om hur vi kallar återkommande figurer i den här bloggen – där finns (nästan) allt ni ber om.

* * *

Vi som vill se Fast Freddy Shoestring i Nordamerika börjar bli aningen frustrerade nu, det medges.

Men snart inser Holmgren i Philly att han måste återförena honom med Blair Betts och på kuppen tillskansa sig ligans bästa penalty kill-duo , jag är helt övertygad.

* * *

Det enda jag sörjer med att Osgood slutligen går i pension är att jag aldrig mer får höra den gamle speakern i The Joe väsa sitt ”Chris Ozzzzzzgood” under lagpresentationen.

* * *

Apropå Fast Freddy Shoestring trodde jag att Sälen, Svinet och Tjötröva as bad as it got när det gällde goa Shoestring-gubbar.

Nu har jag träffat Babianen.

Han får Gris-Olle att framstå som pausfågeln på P1.

Om du någon kommer till Göteborg, fråga dig fram – han kommer inte vara svår att lokalisera. Hälsa sedan från bloggen och bered dig på show…

* * *

Det är förstås löjeväckande tidigt att ens börja fundera över ett tips till nästa säsong. Likafullt kommer jag på mig att gå och fundera i ämnet och oftast får jag för mig att Penguins, med the two-headed monster restaurerat och rasande revanschlystet, går till final.

Kom ihåg var ni läste det alldeles för tidigt.

* * *

Visst var han fin, Lundqvist, med kungakrona och gitarr under sin svensexa. Och vad han ska njutit över det offentliga framträdandet…

* * *

Det borde finnas en plats även åt Anton Strålman nånstans, tycker man.

* * *

Sitter i Stockholm och deppar över att jag inte ser en endaste liten hockeyspelare.

Just då kliver Mats Ulander in genom dörren till PA & Co.

Now, DET är en riktig hockeylegend det.

* * *

Enligt E.J Hradek, sommarmånadernas kung på nhl.com, är det bara snack att Capitals försöker trejda Semin också.

Men där hoppas jag han har fel.

Iväg med slöfocken bara.

* * *

Ulander har alltid vetat hur man har kul också.

* * *

Varför är det, by the way, ingen av er som berättat att det görs så bra kriminaldraman som Johan Falk i Sverige nuförtiden?

Jag är helt knockad, faktiskt.

* * *

OK, sommaren fortsätter och bloggstiltjen lär bestå. Men i helgen åker vi till Leksand och därefter lär det finnas en del att berätta igen.

Så – next week, folks.

 

Nu är den stora frågan:

Kan Brad Richards och Gabby Gabby Hey hitta rätt ”kemi”?

I så fall blir Rangers plötsligt nästan lite contender i Atlantic-divisionen.

Men det är ett fett ”i så fall”, det. Gabby Gabby Hey – eller Gaborik, för de som inte är helt med på de förhatliga smeknamnen i den här bloggen… – är en känslig figur och har, framförallt under Tårtans överhet, haft sällsamt svårt att trivas ihop med de centrar som kommit his way.

Så allt är som vanligt när Stealth-flygaren gör sina mest vidlyftiga affärer:

Vi får vänta och se.

* * *

Sa jag inte att ni skulle hålla i er?

Sicket race det blev.

Man kan ju inte låta bli att undra vad som händer exempelvis Florida – som spenderat som en drucken sjöman de senaste dygnen – när ett helt nytt kollektivavtal träffas efter den här säsongen.

De kan bli kaos.

* * *

Ojvoj, när vi låg och sov i natt kom nästa blockbuster-trejd:

Heatly – våran Dagny! – skickas till Minnesota i utbyte mot Havlat.

Sharks är att gratulera. Dagny är en fenomenal hockeyspelare när inget står på spel, men visade åter i slutspelet i maj att han inte kan prestera när the going gets tough. Havlat kan definitivt bidra med mer.

Vad Wild håller på med kan man däremot undra. Är inte Havlat det bästa de haft de senaste åren?

* * *

Har ägnat hela helgen åt att försöka se Jags i Flyers-tröja för mitt inre.

Det går inget vidare, han känns verkligen inte som en Flyer – och motviljan på andra sidan Pennsylvania lär anta rent Palestina-och-Israel-artade proportioner nu när han, som de ser det där, blåst Super Mario och allt..

Men jag är glad att han hamnat i Atlantic och kommer att uppträda för Bjuppe hela vintern lång.

* * *

Det kom fram rätt många och ville prata blogg under Peace & Love, men såvitt jag förstår och kan minnas träffade jag ingen av stammisarna i kommentatorsspåret.

Lite trist. Till nästa sommar får vi nog ta och planera in tillställning för the true believers, eller hur?

* * *

Däremot är Lilja en perfect fit i The City of Brotherly Love – och jag är minst lika glad över att få se honom hela vintern. Särskilt som snusleveranserna med Lills ankomst till östkusten är säkrad.

* * *

En jag dock träffade under den magiska borlängefestivalen var – Varpu. Visst, hon dök helt otippat upp med sin coole fästman för Dylan-spelningen.

Mina närmaste blev förstås helt starstruck.

– Är det sant, hojtade till exempel brother Alle, är det Varpu? Fy fan vad coolt.

* * *

McPhee framstår helt klart som en av helgens verkliga vinnare. Framförallt är dealen med Vokoun riktigt briljant. Hm, man kanske ska våga tro igen…

* * *
Inga nyheter om Fast Freddy Shoestring, ännu. Men när krutröken börjar lägga sig inser nog fler än en GM att de kan behöva en snabb penalty killer med bra sångröst (…) och Quadzilla-lår. Det blir nog Flyers för honom också.

* * *

Kul att Velvet Underground-Ville får så mycket stålar av Sabres och ja, Kometen, han kommer bli en stor tillgång.

Jag är bara orolig över att han kommer sakna utbudet av skivaffärer och krogar och…liv. Buffalo är inte som Philly precis. Eller som Gertrude Stein sa om Oakland: There’s no there there.

* * *

Gött att Hedbä fortsätter i Devils ändå. Om nu bara Adam Larsson kommer över också har vi rena Wings East på andra sidan Hudson River. Man kan få sitta på det där pendeltåget en del i vinter.

* * *

Måsarna är fortfarande kvar i Borlänge – och jag väntar på svar hur det fungerar med dom.

* * *

Bergie Bergfors har blivit en riktig journeyman, men i Nashville borde han kunna hitta ett långvarigare hem. Predators är en organisation som uppskattar den lågmälda och ödmjuka inställning den unge svensken kommer in i omklädningsrummet med.

* * *

Jag tror dom du, donEnrico. Nu inleds stegringen i Alberta, långsamt – och nästnästa säsong har ni en sann contender i Rexall Place.

* * *

Hansson Brother Carcillo i Blackhawks…det har jag också lite svårt att se framför mig.

* * *

Nu ska jag förbereda mig för Brage-match på Vallen.

Vi möter Jönköpings Södra ikväll och vinner med 3-0.

Återkommer här framåt, tja, helgen kanske.

Håll i er nu.

Det kan hända grejor som får oss alla att kippa efter andan ikväll.

Till skillnad från när fönstret öppnades ifjol är det med all sannolikhet inte bara några dussin free agents som ska hitta nya adresser; åtskilliga klubbar måste häva sig upp till det nya lönegolvet – samtidigt som andra behöver frigöra utrymme under taket. Och det lär betyda mer av den sortens bomber Flyers släppte redan i veckan.

Kul kul kul, som Ingemar på Folk & Rock här i Borlänge skulle sagt.

* * *

Det kan också betyda att fler svenskar än de vi tror kan få röra på sig de närmaste timmarna. Ja, i princip bör alla som saknar no trejding-klausuler ha svårt att sitta still just nu.

Tills vidare är det dock i första hand tunga bloggfavoriterna Hedbä och Fast Freddy Shoetsring vi håller ögonen på.

Optimist Bjuppe hoppas fortfarande att bägge hamnar i Detroit – de är säkra brottarhits i det omklädningsrummet – men skulle kanske inte satsa några pengar på just det scenariot.

Nåt kommer dock att hända.

Ringde just den ene av dem – han som kommer från de här trakterna– och fick svaret ”öh, du, det är lite hektiskt här, jag kan inte prata längre än fem sekunder”.

Så ska det låta när man ringer spelare timmarna innan Free Agency-.

* * *

Förstår att Kometen är upphetsad när Sabres äntligen spenderar lite, men kontraktet med Erhoff känns lite over the top, gör det inte?

Han är inte Lidas.

* * *

Att blanda jetlag och rockfestival är som att låta Martin St. Louis spela med Zdeno Charas klubba.

Man får inte riktigt ihop det, liksom.

* * *

Jags!

Jag älskar honom – jo, nånting ditåt, faktiskt – och skulle bli själaglad om han får göra comeback i NHL.

Roligast vore det om han hamnade hos Wings – där tycker jag, som ren princip, att alla bra borde hamna – men även Pens går bra. Bara jag får se honom spela och höra honom hålla hov för media efter träningar och matcher.

Ingen har mer karisma, ingen är roligare.

* * *

Ni som fattar allt, hur fungerar det med måsar egentligen? Till vardags finns det inte särskilt många såna här i Borlänge, men nu när det är festival råder rena ockupationen.

Är det en mås som vad som pågår och flyger iväg till de andra och hetsar ”grabbar, det är världens party i Borlänge, det finns hur mycket matrester och sopor vi kan partaja på”.

Eller…kan det vara på nåt annat sätt.

* * *

Brad Richards kommer vad det lider att hamna i Rangers, det är jag helt övertygad om.

Brooksie har de senaste dagarna rasat om att klubben inte KAN ge sig in i ett bidding war om ännu en superstar som förmodligen har de bästa dagarna bakom sig, men det är Stealth-flygaren som bestämmer och han klarar inte av att motstå såna blockbuster-dealar, så är det bara.

* * *

Idag blev jag intervjuad av leksandslegendaren Lill-Mele Erikssons grabb.

På Norra E på Domnarvsvallen.

Det var en stor stund.

* * *

Bra jobbat av Big E att krama ur Babs och Holler ett så fint kontrakt. Men dom vet dom gör och kommer att få valuta för stålarna. Vänta och se.

* * *

Stefan på Silja Galaxy, hoppas du har det bra. Ta hand om Bussen på nästa skift nu.

* * *

Nu kom nyheten att Penguins drar sig ur jakten på Jagr. Ken Holland, shoot!

* * *

OK, jag kommer i huvudsak att ägna mig åt festival ikväll också – Nomads är ju här! – och ber att få hänvisa till Marco Polo-Persson på USA-bloggen för live-uppdateringar.

Men i morrn återkommer jag med nåt slags kommentar till det som händer under det närmaste dygnet.

 

Hello Cleveland!.

Har kort mellanlandning i New York innan The Big Sverige-semester och inser efter tompaas kommentar att jag måste komplettera Biffen Awards med en slutspelsutmärkelse.

Och visst:

Kommentatorsspårets Conn Smythe går till Lillbjörn och Storbjörn.

Med en unik kombination av glödande passion, kunskap och storhet i såväl med- som motgång fick de hela vårt lilla forum att lyfta de sista två månaderna.

Hoppas vi ses nästa säsong igen – och får en bra debatt om The Stanley Cup Hangover…

* * *

Ja, det svider lite i bloggaren att han inte hann vara på plats under det som utvecklades till svensk midsommarfest under draften i St. Paul.

Men ännu mer gläds han åt att det blågula bloggmaterialet förefaller vara säkrat för lång tid framöver.

En sådan som Gabriel Landeskog – som gjorde utomordentligt moget och begåvat intryck när han dök upp i Boston under finalserien – tror jag blir en av de stora profilerna redan kommande säsong, och om de bara kommer har jag stort hopp om att få lysande stoff även av Adam Larsson och Mika Zibanejad under hösten.

* * *

Minns ni hur segt det var kring trading deadline i början av mars?

Nu händer det jävlar anamma desto mer

Den stora bomben exploderade som bekant i Philly, när Holmgren trejdade iväg Carter och lagkapten Richards – och i ett slag gjorde Flyers till Chris Prongers lag.

Men det är rätt enormt även att Brian Campbell lämnar Blackhawks för – och att San Jose trejdar till sig lysande Minnesota-backen Brent Burns i utbyte mot Setoguchi.

Nya blockbuster-trejder lär vara att vänta före, och under, Free Agency-racet nästa vecka.

Bjurre följer det från Bullens vardagsrum på Hagalund i Borlänge, det är ett löfte.

* * *

Tallinder, Tedenby, Josefson, Urbom – och nu Adam Larsson. Yes, det lär bli många tågresor across the river den här säsongen.

* * *
Word, Per. Bryzgalov framstår som en förträfflig person. Men är han rätt målvakt för Flyers? Jag har mina dubier.

* * *

Och vem ser man på scenen i St. Paul när Wild väljer Jonas Brodin om inte självaste Rico Slava Persson – numer scout åt just Wild.

Då blir bloggen glad.

* * *

Richards och Carter made their bones när Foppa var lagkapten på Broad Street, men med deras sorti försvinner den sista forsbergska kopplingen till Flyers.

Istället är det, som sagt, Prongers lag nu. Rykten har länge gjort gällande att han och Richards inte kunnat komma överens – och att det vi ser nu är slutet på en kamp om makten i omklädningsrummet i Wells Fargo.

* * *

Alfie, Entourage-Karlsson, Lehner, Rundblad och nu kanske även Zibanejad…ja, även Senators börjar se ut som ett riktigt svensklag igen.

* * *

Las Vegas-vistelsen slutade med en birthday bash Leslie Chow skulle ha applåderat.

Jag och Oak Man är ett eget litet wolfpack.

* * *

Kometen, är vi nöjda med Regehr och Kotalik uppe i Buffalo?

Tycker jag nog ni borde vara.

* * *

Har Ken Holland ringt Hedbä ännu? Just do it, för fan.

* * *

Ja, nej, mot kålpudding, piggelin, sockerdricka, färskpotatis, violbumlingar, ljusa nätter, Dylan på Röda Vägen, matjessill, iskalla sexor OP, Pet Sounds, bryggan i sjön Bästen, stekt falukorv, världens vackraste kvinnor, stora stark, Sommar i P1, färsk Ljunglöfs Ettan, Brage på Domnarvsvallen, kokkaffe, Playstation-kvällar hos Bullen, Borlänge Tidning till frukost, Middagar på Movägen, wienerbröd och fågelkvittret i gryningen på Hagalund.

Väl mött när de stora trejderna exploderar.

Då var NHL Awards avklarat.

Dags för den tunga galan.

Biffen Awards.

Jag har ingen Jay Mohr som kan dra skojiga skämt (jag tycker han var lysande), inga Housewife-idioter som kan uttala Martin St. Louis namn fel och inga militärer som kan trampa omkring i marginalerna.

Men jag har publiken – ni läsare – som gör det här till den mest prestigefulla ceremonin av dem alla.

Here we go:

 

Årets svensk: Daniel Sedin.

– Vinner man poängligan så vinner man poängligan. Det är en enorm bedrift

Årets svensk 2: Nicklas Lidström.

– Tar sin sjunde Norris Trophy som 41-åring. Han är den störste vi haft.

Årets svensk 3: Henrik Lundqvist.

– Man får inte glömma kungen. Han tog Rangers till slutspel på egen hand.

Årets svenske rookie: Linus Omark, Edmonton.

– Marcus Johansson var bättre, men Omark stod för den mest spektakulära inbrytningen i ligan.

Årets enskilda insats: The Mules fem mål mot Ottawa i februari.

Årets mål: Linus Omarks snurrstraff mot Tampa.

Årets tackling: Den Kron Wall of Pain – vem annars? – gav Dany Heatly i slutspelet.

Årets comeback: Foppas. Den var minst sagt kortvarig, men vi fick åka på en häftig resa.

Årets mest välklädde: Micke Samuelsson. Kostymen han, som skadad, uppträdde i under finalspelet i Vancouver var sylvass.

Årets roligaste: All Star-kampanjen för Zäta.

Årets mest monumentala: HBO-klassikern 24/7. En sällan skådad kärleksförklaring till sporten ishockey.

Årets smeknamn: Mojo (Marcus Johansson) och Bjuppe (yours truly).

Årets uttryck: Pömsig, knacka krokodil, monumentale och Ojvoj.

Årets sidekick: Lakritsdrottningen, Gris-Olle och gormanden Oak Man.

Årets arena: RBC Center i Raleigh. Bästa BBQ-festen någonsin. Och bra publik – trots tråklaget som spelar där.

Biffen Memorial Award – till den svenske spelare som i högst utsträckning gjort bloggens liv bättre och enklare under säsongen: Victor Hedman.

– Den skulle kunna gå till samtliga svenskar i ligan, de är alla häpnadsväckande vänliga och lätta att ha att göra med, men Vigge har put in some extra effort för bloggen den här säsongen. Vi tackar ödmjukast för både humor och insikter.

Och slutligen då, The Big Award. Biffen Monumentale:

Årets kommentatorer: Granvista och Rob #4.

– De har varit med hela vägen, från första träningsmatcherna i höstas till sista finalmatchen förra veckan, och de har utan undantag hållit klass och nivå och varit trevlig. Och eftersom jag envisas med att hela tiden blanda ihop dem får de dela på priset i år.

Grattis!

 

 

 

ÅRETS CITAT

– Vad jag sa? Fuck off.

Fast Freddy Shoestring efter att Sean Avery varit och hackat på honom på isen i Madison Square Garden.

 

– Om det inte vore för mina fyra små slagsmål skulle jag vara med och slåss om Lady Byng.

Douglas Murray om att bara komma på tiondeplats i svenska utvisningsligan.

 

– Nej, han spelar ju fortfarande, så helt nöjd kan jag inte vara.

Douglas Murray om han var nöjd med sina proppar på Ryan Kesler under slutspelet.

 

– Det är inte mål förrän det är mål.

Oliver Ekman-Larsson gör en Yogi Berra.

 

– Konstigt att Helene St. James från Free Press kom fram och frågade om Vote-for-Hank-kampanjen…samtidigt som 55 stod precis bakom henne med ett brett leende.

Zäta Zetterberg under den stora All Star-kampanjen.

 

– Det kallas Peter Åslin-slajd.

Johan Hedbä om säsongens finaste räddning.

 

– Hej tomtegubbar…

Bäckis bjuder på julmiddag i 24/7.

 

– He’s an interesting cat, isn’t he?

Tårtan Tortorella om Zuke Zuccarello.

 

– CAN YOU HEAR US?

Garden-publiken till Lille Fridolf Boudreau efter att han påstått att det är tyst i the woooooorld’s most famous arena.

 

– Baka med Leila.

Daniel Sedin om sitt favoritprogram på tv.

 

– Kan inte Ovetjkin spela själv? Han och Linus Omark. De gillar ju att bjuda på sig själva. Det blir kanon.

Zäta Zetterberg under den stora All Star-kampanjen.

 

– What the fuck are you, some fucking primadonnas who can’t face som fucking adversity? Go in and score som fucking goals and we’re gonna fucking win this fucking game

Lille Fridolf Boudreau i en periodpaus i 24/7.

 

– Jag börjar känna av handen lite nu…aj, det gör ont.

Zäta Zetterberg när All Star började närma sig.

 

– Det ska bli intressant att se om det finns ett presspass med Mr. Bjurmans namn nästa gång du kommer till The Joe

Zäta Zetterberg igen, när bloggen hade börjat intensifiera All Star-kampanjen.

 

–Jag har haft 23 år på mig att vänja mig. Jag har alltid varit så här liten, så jag vet inget annat.

Zuke Zuccarello svarar på frågor om sin längd.

 

– Vi har Jacques Lemaire som tränare. Han har gjort många målvakter till miljonärer.

Johan Hedbä när det började gå som bäst.

 

– Men det är fint i omgivningarna.

Samme Påhlsson berättar om hemstaden Columbus.

 

– Vad säger du, har Bengan också gjort fem mål i en match? Om jag vetat det hade jag försökt sätta en till…

The Mule efter sina fem baljor mot Ottawa.