Rättelse:
Det var inte alls bara Jonas Reinholdsson som tippade 4-3 till Boston.
Även Svenska Fans-giganten Niclas Schaub och Bäckis-bloggens mytomspunne grundare Magnus Hägerborn.leverarde just det resultatet.
Så går det när man är trött i hjärnan.
Jag ber Niclas ochg Magnus om ursäkt och säger att det är rätt fett att ingå i en skara a tre av 107 också – om det nu blir så.
Tänka sig.
Till slut sprack Håkan Loobs svit.
Jag trodde han skulle vara master of his domain genom hela den här finalen också, men icke.
Efter elva raka spikar i bloggens stora NHL-tips fick Gotlands Saida slutligen fel i igår natt.
Han trodde Vancouver skulle avgöra i måndags, men hade inte räknat med att Doctor Jekyll & Mister Hyde i Canucks skulle få ny Boston-frossa.
King of The Castle kan nu istället bli – Jonas Reinholdsson.
Av de 107 som tippade år var den formidable O’Leary’s-grundaren – och Bruins-fanatikern – Reinholdsson den ende som drog till med 4-3-seger för Claude Juliens blue collar-trupp.
Tar han den böjer sig bloggen i den djupaste respekt – och lovar äta O’Leary’s-burgare så fort tillfälle ges under Sverige-semestern i sommar.
Vi har 17 till som tippade 4-3 till Canucks och också kan tillskansa sig lite bragging rights framåt natten.
Ankan Parmström, Steve Harris på Boston Herald, Zäta (fast han garderade å andra sidan med att Nashville skulle vinna med 4-1…), Svenska Fans stolte Niclas Schaub, Mattias Ritola, David Fjäll, Masken Carlsson, Vigge Hedman, Tarik El-Bashir på Washington Post, Janne Bengtsson, Johan Esk, Fredrik Modin, Åke Liljebjörn, Arne Hegerfors, Marco Polo-Persson (jo, faktiskt…man kan nog misstänka att han ångrar den favoritjinxen idag!), Stefan Åsberg och Pierre LeBrun på ESPN.
Sen var det i och för några som sa ”Boston vinner” eller ”Vancouver vinner” utan att specificera sig närmare, men det räknas ju inte.
Däremot får vi ge Kjell Häglund en särskild eloge för följande rader:
”Det är inte Bruins som kommer att trona överst, on top of the hockey world, utan världens genom tiderna bästa målvaktssäsong.”
Det är ju sant, oavsett hur matchen slutar i natt.
Ett specialomnämnande, till sist, till Nice Guy Freddy Virtanen. Han trodde ju också att Boston skulle vinna den här serien – men med 7-4…
* * *
Är i Vancouver nu, detroniserad och sjukligt trött efter en oändligt lång och turbulent flygresa.
Här är molnigt och blåsigt och nu ska yours truly Bjuppe sova så det bara ryker om det.
Väl mött lagom till årets – för att inte säga decenniets – match, vid 02.00 er tid på torsdag morgon.
En liten hälsning från Boston Logan. Jag är trött och har ont överallt och bävar inför alla flygtimmar som väntar nu. Först är det fyra och en halv till Denver, sedan tre upp till Kanada. Brutalt.
Men samtidigt:
Jag är på väg till vad som mycket väl kan bli en av de största hockeymatcherna någonsin .
Så:
Leendet är brett, pulsen hög och känslan i bröstkorgen alldeles varm.
Vår bästa tid är nu, för att helt otippat citera Jan Malmsjö.
Ja, det var en dålig final.
Och inte Inte blir upplevelsen bättre av att jag råkar kliva in i Vancouvers omklädningsrum samtidigt som den – återigen – svårt ifrågasatte Bobby Lou kommer in genom samma dörr och plötsligt sitter Bjuppe Biff fast i ett skruvstäd mellan ivriga reportrar och fotografer, med ryggen åt målvaktsgåtan.
Men nu ser vi fram mot det största man överhuvudtaget kan vara med om. En Game 7. I En Stanley Cup-final. I Kanada.
Oj fucking voj.
Tills den äger rum ber jag att få visa lite bilder från de sista dagarna i Boston för den här säsongen.
Vito Spatafore!
Brooksie!
The Oak Man – med mössa man bär på egen risk i Beantown.
Målburen Bjuppe Biff försökte skänka magi åt.
Precis innan Bjuppe Biff tar över Viasat-inslaget…
Så här har Calle Johansson stått och väntat förr…
Nationalsången. En gång till den här säsongen ska de spelas. En gång till. Vi hörs då.
Boston – Vancouver 4-0 (Period 2)
* * *
Zzzznark.
Canucks försöker, spritter till av lite liv ibland, men när de väl skapar nånting är TT fullständigt overklig.
Det här var över efter åtta och en halv minut och inget kommer att ändra på det.
* * *
Ledsen, det blev ett uppehåll där i kommentatorsfunktionen, men nätet på min del av pressläktaren lade helt plötsligt av – det ÄR inte min tid, som sagt – så nu har jag flyttat ner i pressrummet.
Lite surt, men som den här matchen ser ut var det fan detsamma.
* * *
Dubbelmackan Higgins får av Bergeron och Marchand, den kommer att kännas på planet hem över kontinenten i natt.
* * *
Jaså, de låter mig fortfarande framträda på Viasat trots alla sabotage.
Nice.
Men har ni inte sett Roenick-incidenten ännu?
* * *
Det ska bli intressant att se om TT kan hålla sig från en ”den där hade jag tagit”-kommentar efteråt.
Jag hade inte klarat det.
* * *
Det är några reportrar och experter uppe på den där pressläktaren som är riktigt, riktigt upprörda över Canucks spel.
Spelarna gör nog väldigt klokt i att inte läsa tidningarna i morgon.
* * *
Måns, det här slutspelsskägget har suttit på dubbelhakan sedan finalen 2009 och jag har lovat att inte raka det förrän Red Wings vinner en Stanley Cup-final igen.
Det kan dröja.
* * *
Canucks ligger nu under med 18-6 i den här finalen.
Förtjänar man verkligen att vinna då?
You tell me.
* * *
Ja, det är klart Bruins-fansen fortfarande kör sin Luooooooooongo.
Och han förtjänar det.
* * *
Om Canucks vänder det här ikväll, och vinner med 5-4, då lovar jag att åka till Slovaken och leta rätt på Big Papa Wennerholms avlagda lusekofta och bära den resten av sommaren.
* * *
Nu ska jag gå och gäspa här i korridorerna, invänta Bagdad Bob-kommentarerna i Canucks omklädningsrum och sen börja förbereda mig på bagarväckningen som väntar imorrn..
Någon form av slutrapport kommer väl vad det lider.
Ledsen att behöva säga det, men Canucks skämmer ju ut sig
Man kan inte spela final, med chans att vinna cupen, och göra en sån här katastrofperiod.
Det är ynk, varken mer eller mindre-
Mot Vancouver för Game 7.
* * *
Bobby Lou?
Han gör som han brukar när han besöker Boston:
Han släpper in allt och matchen är över innan den hinner börja.
Vigeanult byter ut honom efter tre insläppta – på mindre än tio minuter – men han borde såklart plockat honom redan efter andra, när hela världen såg att han hade kollapsat på nytt.
Ynk, var ordet.
* * *
Tristast är att vi robbas på underhållning, spänning, drama och anledning att alls titta på fortsättningen.
En final ska inte se ut så här, det är ju bara löjligt.
Men jag antar att Lillbjörn, Storbjörn och andra Bruins-fans kan leva med det. Det är inte som att ni direkt behöver sitta och vara nervösa…
* * *
Gamle Milt Schmidt – The Ultimate Bruin – tar över efter Cam Neely och Bobby Orr.
Stort för alla med kolla på historien, men det är oklart hur många som har det och därför blir den där ceremonin inte lik omtumlande idag.
Fan, Pebben skulle varit där…
* * *
Pajo, jag snusar alltid – alltid – Ljunglöfs Ettan.
Det är det enda snus som finns vad mig anbelangar.
* * *
Man känna osämjan mellan spelarna redan under värmningen.
Det är mycket blängande över rödlinjen, många puckar som ”råkar” skjutas in i motståndarzonen och ett flertal nära-krockar vid mittpunkten.
Det känns inte som att de direkt vill skaka hand med varandra ikväll…
* * *
Fräck kupp under nationalsången:
Någon håller upp en kanadensisk flagga, försedd med Bruins-logga och texten ”Canada loves Boston”.
Redan där känns det som att det står 2-0 till hemmalaget.
* * *
Aftonblat har fått bättre platser ikväll och sitter i princip i höjd med rödlinjen.
Så nu jävlar ska ni får klarsynta analyser!
* * *
Tompaa, det var en begåvad teori. Det kan också ha varit så att Bergeron ville använda stegen för att utmana Chara i luftrummet under de där fotbollsövningarna.
* * *
Har fått en liten klisterlapp på ackrediteringsbrickan och är därmed välkommen att beträda isen efteråt
Väldig nytta jag kommer att ha av det…
* * *
Det är väl inte så fint av Garden att bua när Raymond ligger skadad på isen, men dom misstänkte väl filmning igen…
* * *
Ska vi tippa att Bobby Lou ångrar att han lät käften gå mellan de här två matcherna?
Så oerhört obegåvat…
* * *
Till slut dyker Horton ändå upp i jumbon, vevande med små gula handdukar.
Då exploderar Garden – och hemmaspelarna sympati-slår klubborna i sargen så den nästan går sönder.
Mäktigt.
* * *
Jag håller med iceaxon, det nästan mest förbluffande med det här är ju att Canucks såg riktigt pigga ut de första minuterna.
Sen släppte Bobby Lou första skottet han fick på sig, sen släppte Bobby Lou andra skottet han fick på sig och sen var det över.
Helt sjukt, Vito Spatafore borde tagit med sig Doctor Melfi så hon kunnat analysera gåtan med nummer 1 på ryggen.
* * *
Bjuppe är boakd och klar för resa i morrn.
* * *
In med Läck!
* * *
Ja, tack för alla kommentarer. Så ska det se ut.
Nu dricker jag lite kaffe och börjar planera för tisdagsmorgonens brutala morgonväckning.
Nu ni, pojkar och flickor.
Nu är det allvar.
Nu är potten i princip så hög den kan vara.
Nu är Lord Stanley in the house.
Finalen kan kort sagt avgöras ikväll och världens mest mytomspunna buckla lyftas mot halltaket.
Stämningen i TD Garden är timmarna före första nedsläpp därefter.
Elektrisk. Högtidlig. Nästan…ja, overklig.
Det är min innerliga förhoppning att jag ska kunna förmedla något av denna knotterhudsframkallande atmosfär under natten.
Häng med, för guds skull – history will be made…
* * *
I kväll spelar han sitt livs största match.
Så vad gjorde Henrik Sedin när lagkamraterna tränade i morse.
– Mja, jag löste korsord, berättar han.
Korsord!
Herregud, då har man is i ådrorna…
* * *
Tack för tipsen på väskaffärer.
Jag åkte dock ner på Macy’s och köpte ett stort jävla Samsonite-monster och kan nu frakta bucklan till Vancouver åt Mike The Handler Bolt om det behövs.
* * *
Men det där är ju bara en av många faktorer som förklarar varför Henrik Sedin är elitidrottsman och jag inte.
Inför en uppgift som den han står inför i natt hade jag befunnit mig i konstant panik och inte kunnat skilja A från B, än mindre lösa ett satans korsord.
Men han sätter sig lugnt ner och funderar över vad ”klassisk pokal som hockeyspelare drömmer om” ska vara på lodrät åtta.
* * *
Jag kan ha varit på bättre restauranger än L’Espalier, på Boylston Street, men jag kommer inte på några just nu.
Bara de sex ostsorter vi rundade av med – några av den sort som svarar på tilltal – fick Bjuppe och Oak Man att tala i tungor.
Sen kom notan och då blev vi stumma istället, men det var värt varenda cent.
* * *
Efter måndagens morgonvärmning blir tvillingarna plötslig intervjuade av Joe Gannascoli – också känd som Vito Spatafore!
Jovisst, skådisen som spelade Vito i Sopranos har på nåt sätt fått en ackreditering och går omkring med ett skumt tv-team och gör inslag i environgerna.
Jag kan förstås inte låt bli att gå fram och hälsa och han blir alldeles smickrad.
– Sweden, eh? Är ni stora Sopranos-fans där?
Är pucken platt?
Han påstår sedan att han är stort hockeyfan och extraknäcker åt ett litet tv-bolag från Jersey, men jag fattar nog.
Tony har satsat stora pengar på Canucks-vinst och nu har han skickat Vito för att upplysa The Sedins att det är bäst för dem att börja producera nu…
* * *
Jag vet, Dahlgren – för de som inte reser särskilt ofta ter sig sådant gnäll obegripligt.
Men tro mig, att göra den sortens sextimmarsresor om och om igen i två veckor är fullständigt utmattande och ja, the dirty little secret är att lokalreportrarna här i Beantown i hemlighet håller en tumme för Canucks ikväll.
* * *
Favorit i repris:
Om ni tittar noga på den intervju Niklas Holmgren gör med Jeremy Roenick under sändningen ikväll kan ni alltså se en glatt flinande dubbelhaka svischa förbi i bakgrunden…
* * *
Bobby Lou låter käften gå för mycket.
Nu har han beklagat sig över att han minsann berömt Timmy Thomas serien igenom men – snyft, snyft – inte fått höra ett enda vänlig ord från andra hållet.
Thomas replik:
– Jag visste inte att det var min uppgift att pump his tires och antar att jag måste be om ursäkt för det.
Touché!
* * *
Frågan är vem som gör ”the honors” i TD Garden ikväll – alltså ställer sig på läktaren, i matchtröja och skickar iväg den Bruins- fana som sedan förs runt hela rinken.
Första matchen var det Cam Neely och andra Bobby Orr.
Hur toppar man de namnen?
Med Pebben, skulle jag vilja svara, men han är upptagen med Fast Freddy Shoestrings alltjämt pågående svensexa, så jag tippar på Nathan Horton.
Då blir det emotionellt.
* * *
Nej, inte hade Henrik Sedin några problem att sova i natt heller.
– Nej, det var som vanligt. Kanske blir det lite värre nu på eftermiddagen före matchen, men jag tror inte det, säger han.
Fy fan, jag hade behövt läggas in för observation.
* * *
Det bara slår mig plötsligt:
Tänk att Washington och New York Rangers en gång var med i det slutspel som når sitt cresendo nu.
Det känns som en helt annan tidsepok, en helt annan värld som inte har något med den vi lever i nu att göra.
* * *
Det börjar bli en allmän sanning att Tim Thomas vinner Conn Smythe oavsett om Bruins tar titeln eller inte.
Jag har inget att invända mot detta – vem skulle annars vara slutspelets MVP?
* * *
Just som jag skriver det lyckas jag tappa en öppen snusdosa över tangentbordet.
Nordamerikanska kollegor tittar på mig med avsmak medan jag, lätt stressad, försöka sopa bort smulorna.
Det är inte min tid just nu, that’s for sure.
* * *
Vissa fragment av Shoestrings svensexa börjar bi kända. Jag hör om duetter med Lasse Berghagen och jag hör om 4 G i stridsflygplan.
Taskigt?
Ja, men det är garanterat många som har hämnd att utkräva på den goa gubben…
* * *
Nu är det danska reportrar på plats också och jag rycker till varje gång jag hör ett ”halv fjärs” bortifrån Jannik Hansens omklädningsrumsbås.
Det där språket är lika malplacé i den här världen som franska är på en raggarfest i Orsa.
* * *
Går all in i the dress department ikväll. Kostymen är gråsvart, skjortan mörkt röd och slipsen ett underverk av grått och silver.
Är Lord Stanley i hallen så får man ju kamma till sig, liksom.
* * *
Tyler Seguin säger det inte rakt ut, men han hör på honom att han tänker göra en sjujävla match ikväll.
Det gäller bara att Claude slänger in honom i powerplay igen, tror jag.
* * *
– Du och din jävla kamera.
Calle Johansson suckar tungt när han återigen tvingas posera för Bjuppe.
Alla är inte lika förtjusta i mina bilder som ni…men sent i natt planerar jag ett nytt galleri för er!
* * *
Ser Daniel Sedin såga i en klubba.
Han är inte direkt Martin Timell, tror jag mig kunna slå fast.
Men så är ju favoritprogrammet på tv ”Baka med Leila” också, eller vad det var han sa i vintras.
* * *
Den som vill ha fortlöpande rapporterar kan följa min högt värderade Jarkko Superstar i natt också.
Kolla www.sportbladet.se
Jag lallar som vanligt med mina pausinlägg.
* * *
Dom sa det igår, Daniel och Henrik:
– Vi ska göra våra livs match.
Det är ett måste. Canucks har inte en chans att vinna här, i ett kokhett TD Garden, om inte deras två största stjärnor höjer sig ett par snäpp och börjar producera, så är det bara.
Men dom uttryckte de där orden med sådan sammanbiten övertygelse att jag inte blir förvånad om de faktiskt gör det ikväll.
* * *
Aftonblat är på plats igen.
Vi har åter fått två platser på pressläktaren under det egenartade namnet, men Marco Polo-Persson är hemma i Estocolmo igen så den som kan fejka en ackreditering och ta sig in backstage är välkommen att se final nummer sex med mig…
* * *
John J, du såg den stora nyheten va?
Columbus har skrivit nytt tvåårskontrakt med din hjälte Grant Clitsome!
* * *
Ni fattar va, det här kan mycket väl vara säsongens allra sista liveblogg.
Därmed hoppas jag på rekordartad aktivitet i kommentatorsspåret.
* * *
Death Cab For Cuties ”Codes and Keys” är bästa låten just nu, bara så ni vet.
Oavsett om jag i morgon åker tåg till New York eller flyger till Vancouver ska jag plugga den på högsta volym hela tiden.
* * *
En trött nordamerikansk kollega kommer fram och frågar:
– Edler…skapar han lika mycket rubriker på svenska?
Ha ha, de som försöker klämma användbara citat ur den hårde jämtlänningen har ingen lätt uppgift.
* * *
Tydligen har myndigheterna beslutat att stänga alla spritbutiker i Vancouver.
Verkar svara en smart idé.
Om Canucks vinner ikväll kommer den där stan lossna i sina fogar och ramla ut i Stilla havet.
* * *
Plötsligt kommer Patrice Bergeron joggande genom pressloungen, i träningskläder, och några minuter senare återvänder han – med en stege i famnen.
Ett sånt mysterium!
Eller så har han tagit det där påståendet om att ”det är som att bestiga ett berg” att spela Stanley Cup-final lite för bokstavligt.
* * *
Man saknar ju Marco Polo-Persson. Boston är inte riktigt Boston utan honom.
* * *
Det är obönhörligen säsongens sista match i TD Garden också – och det är uppenbart att många bostonites tjurar över att de inte kan vinna titeln här hemma.
Men hemmalagen får aldrig vinna Stanley Cup nuförtiden, det har hockeygudarna helt enkelt bestämt.
* * *
Lyckas inte slå någon stepp på isen, tyvärr. Det står en polis vid zamboni-entrén och grymtar åt alla som kommer i närheten.
Däremot har jag klappat lite på stolparna i målburen Tim Thomas vaktar i första och tredje perioden. Det kan ni ju tänka på när Edler träffar ramen med ett rungande slagskott i nåt powerplay.
* * *
Mitt tips är ju att det blir att boka flyg till Vancouver under småtimmarna.
Bruins var helt överlägsna under de två första matcherna här i Garden och när du nu åter får byta först har jag en känsla av att de har kraftig fördel.
Dessutom kommer många av de orutinerade i Canucks att få stora Stanley Cup-frossan, det är mer eller mindre givet.
Så – 4-2 till Boston, säger Bjuppe.
Och nu kör vi.
Håll i er, det är en klassisk match vi får se denna bella notte i Boston.
Bjuppe fortsätter dominera Viasats sändningar…
Ett vanligt matcgintro kommer om en timme, typ…
Back in Boston – men bara nätt och jämnt.
Stanley Cup-finalen 2.0 börjar nämligen med en präktig katastrof för gamle Bjuppe.
Just som jag släpat ner en fullknökad, blytung resväska på perrongen på Penn Station går den sönder. Väskan alltså. Låset liksom bara exploderar och ögonblicket senare ligger kalsonger, snusstockar, strumpor, elsladdar och slipsar spridda i vimlet av resenärer på den skitiga betongen.
Såna gånger vill jag bara gråta, men då kommer väl Mike Milbury och säger att jag är en kärring så jag står istället och hyperventilerar några sekunder. Sedan rafsar jag ihop skiten, får hjälp av en konduktör att låsa väskeländet på nåt nödtorftigt vis och hinner precis, genomblöt av svett, med tåget norrut.
På stationen i Boston får jag bära hela fanstyget i famnen tills jag hittar en taxi och sen upprepas samma procedur på hotellet.
Såvitt jag kan konstatera blev inte minsta strumpa kvar på Penn Station och det var ju bra, men vad fan – vad är det ödet vill ha sagt med en sån mardrömsincident?
* * *
Ja, den store Brooksie ser alltså till att ge Milbury några välförtjänta lavetter han också.
http://www.nypost.com/p/sports/more_sports/milbury_aim_crass_warfare_ZZFo9ePSNTsQQp2S6MzJtL.
* * *
Någon som känner till en bra väskaffär i Boston?
* * *
Hoppar man av Stanley Cup-cirkusen i en match får man räkna med rynkade näsor när man återvänder.
– Jaså, skrockar alla jag möter i pressutrymmena i Garden, det passar att komma tillbaka nu.
Jag får nu jobba hårt för återupprättad acceptans, men kommer sannolikt inte att få någon med mindre än att det blir en sjunde match och ny cross country-resa.
* * *
Båda lagen har långa träningspass i TD Garden denna regniga, blåsiga söndagseftermiddag, men approachen skiljer sig minst sagt åt.
Medan Canucks kör alla möjliga varianter under en till synes helt normal timme ägnar Bruins i princip hela passet åt backskott – merparten i kortplanket.
Jag överlåter åt läsekretsen att dra egna slutsatser.
* * *
De många flygtimmarna har dock tärt på kollegorna och det sägs nu att inga håller hårdare på Canucks i morrn än lokalreportrarna här i Boston.
De vill – i lönndom, förstås –slippa fler flygresor över kontinenten…
* * *
Om ni lyssnar noga på upptagningen från dagens presskonferens med The Twins och Bobby Lou kan ni höra en mas ställa fråga på sin allra vackraste engelska…
* * *
Ena halvan av Gin & Tonic mitt under Canucks träning:
– Måste de passa så förbannat mycket hela tiden!
Ja, ibland kan man undra.
* * *
Det är mycket surr om att Bobby Lou efter femte matchen kläckte ur sig att han hade tagit pucken Tim Thomas släppte in – och gjort det lätt.
Framförallt har Bruins-spelare reagerat negativt på stöddigheten.
– Fast sett till hela kontexten var det ingen negativ kommentar, försöker Bobby Lou under söndagens presskonferens.
Likafullt:
Det är väldigt, väldigt onödigt att spetsa en redan infekterad final-guacamole med den sortens citat. De leder aldrig till något gott.
* * *
Nu ska jag och Oak Man fira vår gemensamma förträfflighet med middag på bättre fransk restaurant.
Vi hörs i morrn igen, lagom till säsongens största jävla match.
Vancouver – Boston 1-0 (Slut)
* * *
Ser vi en trend här?
Bruins kör över Canucks i blowouts i TD Garden — och Canucks vinner med uddamålet i knallhårda iskrig i Rogers Arena.
Klichén är därmed bekräftad:
En seger är en seger och en förlust är en förlust – och inget annat betyder nånting.
* * *
Efter att ha släppt in tolv mål på två matcher håller Bobby Lou alltså nollan.
Det är nog inga fel på hans psyke ändå…
Och Vigge Vigneault visste vad han gjorde när motstod frestelsen att skicka in Schneider i kassen.
* * *
De visar fullständigt fantastiska bilder från downtown Vancouver på NHL-kanalen nu.
Tiotusentals, kanske hundra tusen, har varit ute på stan och kollat matchen på jättelika bildskärmar och nu, klockan åtta på kvällen lokal tid, börjar fest.
Kan bli en hygglig fredagkväll där uppe, om man säger så
Hoppas Marco Polo-Persson har gömt undan Bruins-souvenirerna och kan gå ut och delta i den hysteriska yran.
* * *
Men Ski, häromdagen var det någon annan som visste att Gary Bettman gjorde allt för att Canucks ska vinna!
Hur ska ni ha det nu?
Fatta, för fan, att det här är en liga med en jävla integritet och att kommissionären INTE lägger sig i utgången av NÅGRA finaler.
Herregud, det är konspirationsteorier på samma nivå som de som religiösa tokstollar i det här landet har om Obama.
* * *
Vargen kommer – har inte Burrows hört den historien?
Han filmar så ofta och så uppenbart nu att domarna inte kommer att blåsa den dag någon verkligen slår huvudet av honom.
* * *
Alex från Storsjön edlade tio brumbjörnar i kväll.
Tio.
Han har förmodligen aldrig varit bättre.
* * *
Grillbritt, du noterade att även jag såg Keslers klubba, eh?
* * *
Att det är trion Torres, Burra Burrows och nu LaPierre som avgjort de tre matcherna i Rogers Arena är inget som roar spelarna i motståndarlaget tror jag mig kunna slå fast.
* * *
Och Håkan Loobs svit håller.
Han har nu ”satt” elva finalmatcher i rad.
Tar han en tolfte?
I så fall får Henrik Sedin lyfta bucklan på måndag kväll…
* * *
Skitmål indeed. Men det är ofta skitmål som avgör de allra största matcherna
* * *
OK, mot Boston igen då.
Men tro mig:
Jag kommer att packa för långresa.
Canucks såg inte ut att trivas något vidare i TD Garden och när bucklan dessutom finns i hallen brukar duktig frossa kunna utbryta hos laget med matchboll.
Så det lutar ju åt en Game 7.
Men det är den där Looben, han verkar veta mer än vi andra…
