Here we go again.

Och jag önskar jag hade ord målande nog att förklara hur det är att sitta här, i ett åskhett Boston, och vänta på ännu en Stanley Cup-final.

Hur stort det känns, hur roligt och inspirerande och upphetsande och coolt och rent overkligt.

Fan, Stanley Cup-final….

När jag var liten var det något helt ouppnåeligt och utopiskt, något som liksom bara fanns i en annan, högre dimension.

Att drömma om att se en, live, var lika realistiskt som att drömma om att få komma till månen.

Men här är jag, för min 28:e finalmatch i rad, precis lika sprallig och upprymd som knatteversionen av Bjuppe varit om han hade vetat att det skulle bli så här…

Det är ett oerhört privilegium och jag hoppas att jag i någon mån kan dela med mig av det genom att få dig som följer den här bloggen i natt att höra hur det låter här i TD Garden, hur det ser ut och doftar och känns när Boston Bruins och Vancouver Canucks clashar för fjärde gången,.

* * *

Båda finallagen tränade på Boston University igår och vi i media fick dväljas i en gympasal av klassiskt 50-talssnitt vägg i vägg.

Jag kände mig som Fonzie hela dagen.

Det var till just den gympasalen lätt grymtande Canucks-spelare efter någon timme kom och meddelade de såg det som mer eller mindre skandalöst att lagkamraten Rome fick fyra matchers avstängning.

– Det var en ren tackling, den borde inte ha renderat någon avstängning alls, sa till exempel Henke Sedin.

Det var en viss korrigering från halvtimmen efter matchen i måndags, då även tvillingarna tyckte att ”Romer” klev fram lite väl sent.

Men ni vet ju vad det där handlar om; canuckerna hade ett lagmöte och bestämde sig för enad front för sin stukade lagkamrat.

Sanningen fick vi förmodligen direkt efter matchen.

* * *

Hej, jag heter Per och jobbar åt Aftonblat.

Det är så det står på sittplatsschemat på pressläktaren ikväll.

Aftonblat.

NHL-personal är nog inte riktigt van vid sån här värme…

* * *

Min ståndpunkt har inte förändrats.

Rome var naturligtvis inte ute efter att skada, men tacklingen var sen – och så fort som det går i hockey är 0.8 sekunder väldigt sent – och axeln träffade huvudet.

Avstängningen – den längsta som utdömts i en final – var kanske väl harsh, men inte fel i sig.

* * *

Vi hade suttit i hotellbaren i en kvart och bubblat en massa hockey igår kväll när jag vände mig mot Marco Polo-Persson och utbrast;

– Just ja, hörde du…Tim Thomas kan inte spela fjärde matchen.

I tre sekunder hade Persson uppsynen hos en man som just diagnostiserats med en venerisk sjukdom. Sedan förstod han att gamle Bjuppe skojade.

– Det där var inte kul, sa han sedan och skakade av sig chocken.

Jo, det var det.

* * *

Vad säger du, PerN? Kron Wall of Pain har aldrig varit sen i hela sitt liv. Människor som har så bråttom som han när han kör bil kommer aldrig sent…

* * *

Horton kan alltså inte spela mer och det är ett jävla avbräck för Bruins, men han ersätts av allt att döma med youngblood Seguin och sämre substitut går absolut att tänka sig.

* * *

Det är nu, i skrivande stund, drygt två timmar kvar till första nedsläpp och i environgerna under TD-läktarna sjuder det av aktivitet.

Murvlar som yours truly, Svenskan-Janne och Marco Polo-Persson sitter böjda över laptoppar i det jättelika, provisoriska presscentrat och randar texter (mja, Marco Polo-Persson fnissar mest åt skojiga Facebook-dueller med sportchefen, men det tar vi inget extra för…). I loungen intill hugger Eken – förstås – och andra in på gratismaten. Och så är det en hel armé av NHL-anställda, säkerhetsvakter, vaktmästare, general managers och annat löst folk som irrar runt i korridorerna med jäktade blickar.

It’s The Stanley Cup Finals och temperaturen stiger.

* * *

Att Rome inte kan spela är inte tillnärmelsevis lika tungt för Canucks, även om lagkamraterna nu försöker hajpa hans enorma betydelse.

Nu får Ketih Ballard chansen istället och det är på tiden. Fast Freddy Shoestring har sagt att han ska avgöra den här finalen. Då blir det så.

* * *

Plötsligt kommer Larry Brooks – brunbränd och fin efter all baseboll-bevakning – förbi, ser att jag sitter och bollar med en snusdosa och tar sig för pannan.

– Va, utbrister han, håller du med sånt där? Jag trodde du var en civiliserad människa!

Well, det är inte mig den balanserade och vänlige coachen i Rangers brukar bli vred på…

* * *

När det var åtta minuter kvar av matchen i måndags fick Bobby Lou frågan om han ville kliva av, men meddelade Vigneault att han ville fight it out.

– Om jag vetat att det skulle bli tre mål till hade jag kanske tänkt över saken, sa han igår med ett brett flin.

He’s gonna be alright, tycker jag det låter som.

* * *

Så fort man vänder ryggen till förlorar Marco Polo-Persson kontrollen över sina Bruins-sympatier. Nu har han varit i klubbens souvenir-shop och sitter här med väskan full av sjalar, kepsar och vimplar.

– Men det är till mina släktingar, påstår han.

Eller hur. Det är som när en flickvän en gång hittade en årgång Playboy i min ungkarlsetta på Bygatan i Borlänge och jag omedelbart sa att det var Bullens.

* * *

Den här finalen went ugly senast, som ni förstås minns. Bara en gång tidigare i historien har det utdömts fler utvisningsminuter. Nu talar båda lagen att de tänker koncentrera sig på det som händer mellan avblåsningarna och inte ägna sig åt så mycket tjafs och gruff och skit.

Yeah right.

Det är lätt att säga när man står i en gympasal med Fonzie, men när man åter befinner sig öga mot öga med skäggiga jävlar man kommit att hata, då tror inte jag att det där går att kontrollera.

Räkna med nasty shit igen, säger jag.

* * *

Svenskan-Janne reser sig, med viss möda från sin plats, sträcker på sig och utbrister:

– Fy fan, man är som en kakelugn när man försöker röra sig.

!!!

* * *

Boston Globe ser sig idag, på självaste ledarsidan, föranledd att uppmana till mer civilisation på TD Gardens läktare.

Tydligen blev Canucks-fans både hotade, spottade på och nersprutade med senap (!) i måndags.

Snyggt.

* * *

Man vet egentligen inte så mycket om underhållning förrän man hört Calle Johansson dra lite Dale Hunter-stories.

* * *

Å andra sidan uppförde sig Vancouver inte heller direkt anständigt mot tillresta Bruins-fans i lördags.

Jag hörde själv Johnny Boychuks föräldrar berätta hur de, två åldringar, blev utsatta för verbala övergrepp på t-banan in till stan efter matchen.

Ska det vara så svårt att uppföra sig som en varelse utrustad med hjärna?

* * *

Jaha, nu har Marco Polo-Persson skaffat sig en gul jävla handduk också,

Aftonblat kan ha gjort sitt sista framträdande på en pressläktare…

* * *

Boston Herald recenserar de finaste skäggen i Bruins och karaktäriserar dem på följande fyndiga sätt:

Andrew Ference – sexy professor.

Zdeno Chara – roman warrior.

Shawn Thornton – natural (ja, det kanske inte var så fyndigt, nu när jag tänker efter…).

Tim Thomas – franciscan monk.

Tyler Seguin – urban amish.

Biffen – skepparkrans.

* * *

Samtliga general managers i ligan har haft traditionsenligt möte på lyxhotell stan idag och ser matchen på plats ikväll.

Kul för Glen Stealth-flygaren Sather. Då får ju han också se lite bra hockey också.

* * *

Nä, Boston Globe skrev inte om gamle Bjuppe. Jag skojade till det där, helt enkelt….

* * *

Nästa gång jag ser en finalmatch är bucklan i hallen….

Skulle Boston kvittera serien ikväll åker jag nämligen hem till New York några dagar; för en Game 5 utan decision-faktor dundrar jag helt enkelt inte iväg över kontinenten tur och retur på några få dagar.

* * *

I natt drömde jag att Calle Johansson utsetts till tränare i Leksand och det var en sån där tydlig och realistisk dröm att jag trodde att det verkligen hade hänt när jag vaknade.

Det tog en hel minut innan jag förstod att jag inte skulle ringa och säga att det ju var för jävla kul.

Hjärnan blir rätt konstig när den släpas runt på roadtrip i veckor.

* * *
Ikväll gör Alexander Edler sitt första finalmål

Kom ihåg var ni läste det först.

* * *
Vill bara påpeka att Saida Loob förstås fortfarande är felfri i sitt stryktips efter tre matcher.

Han har nu haft rätt nio finaler i rad….

Och håller gotlänningens svit en kväll till blir det Boston-seger ikväll.

* * *

Nej, nu ska Aftonblats två representanter leta på sina platser där uppe i taket, så ni får det här introt lite tidigare än vanligt.

Nu kör vi.

Det är Stanley Cup-final, goddammit!

Boston – Vancouver 8-1 (Slut)

* * *

Förnedring, varken mer eller mindre.

Man ska inte kunna få stryk med 8-1 i en Stanley Cup-final, det är inte acceptabelt.

Men Boston spelade väldigt bra och Vancouver spelade väldigt dåligt och så mycket mer finns det inte att säga om det

Men jag är ledsen, ni som plötsligt dyker och hojtar som om det vore jag personligen som fått stryk; jag tror fortfarande att det här är Canucks år.

De är väldigt bra på att komma tillbaka efter kackiga insatser som den ikväll och kan mycket väl skaffa sig slagläge redan på onsdag.

Fast det krävs att Erhoff gör sig kvitt sin feber tills dess…

* * *

Jag såg det först när jag gick mot hissarna:

En stor svensk flagga på läktaren – med ett Bruins-emblem mitt i korset.

Är det någon som brukar hänga här som vill erkänna sig skyldig?

* * *

Det är bara två Canucks-spelare som står kvar och svarar på frågor när ett frustande, deadline-jagat mediauppbåd rasar in bland skridskor och klubbor och runtslängda pungskydd:

H och D.

Länge står de också – och många gånger besvarar de exakt samma frågor.

Sammanfattningsvis:

De gjorde en skitmatch ikväll, men de kommer tillbaka.

* * *

Rastman, smakar stek abborre finfint?

Givetvis kommer jag till Borlänge på Peace and Love.

* * *

Tvillingarna har inget roligt byte när Henke först åker på en jävla tryckare av Tim Thomas – och Daniel ett moment senare hamnar i gruff och blir anklagad för filmning

– Fast vi kramades bara. Jag förstår inte riktigt vad vi skulle få tio minuter för, säger Daniel.

* * *

Fan tro’t om inte Lucic skulle upp och vifta fingrarna i ansiktet i fejjan på någon han också.

Det är ju årets festligaste storyline det där

Men Claude Julien, som hade synpunkter på att Canucks-spelarna ”hånade ligans beslut” i förra matchen, är inte glad.

– Jag är besviken att se mina spelare hålla på med sånt där efter att jag sagt det jag sagt. Det kommer att påtalas, grymtar han.

Han får väl ge dem fingret om de fortsätter…

* * *

Marco Polo-Persson?

Ja, han blir så till sig att han plötsligt utbrister:

– Till och med Kaberle är farlig nu!

Då vet man att det är vår i Bruins nation.

* * *

Fan, jag har inte hört en enda säga Canucks säga nåt om att ”ingen trodde att vi skulle vinna fyra raka”.
Dom får jobba på klichéerna.

* * *

Nu ska de stora tjurarna gå på media reception och dricka öl,

Ferdinand Bjuppe, däremot, tänker sätta sig under sin korkek och lukta på blommarna – eller åtminstone sova så det knakar om det.

Vi hörs efter träningarna på Boston University imorrn.

Drygt 4 minuter kvar, 5-1 till Boston och nu måste jag gå till presshissen – notoriskt långsam i i TD.

Mer kommer senare, om någon är vaken då.

Boston – Vancouver 4-0 (Period 2)

* * *

Morsning korsning utklassning!

Bruins klockar in en formidabel andraperiod och går upp i ledning med fyra fucking noll.

De gör mål i numerärt underläge, de gör mål i PP (mer överraskande…) och de gör mål fem mot fem.

Och naturligtvis är den här matchen över nu. Bruins har tappat 3-0-ledningar förr, men inte 4-0-diton och inte i ett sånt här läge, i en tredje period.

Det är dags att boka nya biljetter till Vancouver.

* * *

Jarkko, he he, jag minns inte – men det låter som att jag pratade med Calle Johansson. Då brukar jag vara glad och skratta mycket!

* * *

Samtidigt är Canucks förbryllande bleka, i synnerhet bakåt och i synnerhet i powerplay.

Ja, PP ser snyggt ut, men idag händer det inte mycket.

* * *

– Det var ingen som hade trott att vi skulle vinna i fyra raka…

Jag sätter mina återstående Tylenol-piller på att canuckerna kommer att plocka fram den klyschan när vi träffar dem efteråt.

Men jo, både Wennman och Höken trodde det…

* * *

När Canucks har PP är Marco Polo-Persson inte längre euchafferad.

Snarare…inkiett.

* * *

Erfoff, har han drabbats av samma febersjukdom som jag?

Vår tyske vän fumlar och fäpplar och ställer till det hela tiden.

Vad fan…

* * *

Jag vet PerN, det är tur jag inte jobbar med tv…

* * *

In med Läck!

* * *

Adde, sorry, jag har ingen koll på länkar – men som du ser står de utmärkta läsarna i den här bloggen gärna till tjänst.

* * *

Vi har The Green Men på en läktarsektion precis nedanför oss och just nu låter de sig plåtas ihop med segerrusiga Bruins-fans.
Om resultatet varit det rakt motsatta hade de förmodligen behövt livvakter.

* * *

Hur låter Holmgren idag då? Är han upphetsad? Mycket mål, det brukar han gilla!

* * *

Sir King, du och Marco Polo är helt överens – han tycker också att Thornton varit formidabel.

Det hindrar honom inte från att bli alldeles till sig när han upptäcker att Seguin sitter alldeles intill oss, på andra sidan ett litet skynke.

* * *

Vad har kommentatorn Guldbjörken tagit vägen, egentligen? Var inte han tungt Bruins-fan?

* * *

Nu blev en bebis i Vancouver-tröja, inzoomad i jumbon, grundligt utbuad.

Ha ha!

* * *

OK, då sitter vi av den här transportsträckan då, sen springs det på presskonferenser och annat och sen kommer det en slutrapport vad det lider.

Hoppas ni får en angenäm avslutning.

Boston – Vancouver 0-0 (Period 1)

* * *

Jaha, det där var ju jävligt otäckt.

När Horton låg och ryckte som värst på isen befarade vi alla det värsta.

Men nu har vi dessbättre fått besked att han kan röra alla lemmar i sin sjukhussäng.

Naturligtvis ska Rome, som var vårdslös och korkad redan förra matchen, ändå stängas av.

Tacklingen var inte bara sen. Den var väldigt sen.

Bort med skräpet bara.

* * *

Jonathan Richman får inte sjunga nationalsången idag heller, men Boston gör det rätt bra på egen hand.

Det låter faktiskt lika mycket som när Rogers klämmer i med O, Canada.

Bra jobbat, Beantown.

* * *

Men det är ju för taffligt av Bruins att inte kunna skapa mer när de har en femminutare; där förtjänade ju Canucks liksom att straffas med ett baklängesmål eller två också.

Men what’s new, som Storbjörn skulle sagt.

* * *

En av the major legacies i den här finalen blir uppenbarligen – ett finger.

För det händer ju igen i den här perren och den här gången är det gammel-Recchi som sträcker sitt långfinger, för avsmakning, mot LaPierre.

Ha ha, jag älskar det där.

* * *

Canucks enda PP var å andra sidan inte mycket att skriva hem om det heller.

* * *

Han har inte viftat med några plakat ännu, men redan när de spelar The Who’s Baba O’ Riley INNAN matchintrot står Marco Polo-Persson upp med ögon som lyser av Bruins-kärlek.

* * *

Oops, wonderkid Seguin är petad. Synd på så mycket potentiell grannlåt, kan jag tycka – men han fick inte mycket uträttat i de två första matcherna.

* * *

Tyvärr för Boston är det ju inte vem som helst som försvinner efter Romes övergrepp.

Hortons målsinne behövs, för att uttrycka det med maximal försiktighet.

* * *

Taggen, jag stod vid bakverksbuffén och tittade ett tag, men jag höll mig.

Nu jobbar vi.

* * *

Det är mäktigt tryck i ”Let’s Go Bruins”-ramsorna innan första nedsläpp – och inte blir det mindre mäktigt när Cam Neely dyker upp i jumbon, iklädd matchtröja, och hetsar fansen.

Det är väldigt nära att Marco Polo-Persson hakar på i det läget…

* * *

SirKing, vi sitter finfint på vanliga pressläktaren – dock på en del av den med väldigt smalt skrivbord, så laptoppen hotar hela tiden att ramla ner i..ja, lapen.

Då vet ni varför om det blir tyst från Boston i natt.

* * *

Det går ett byte, sen säger Marco Polo-Persson:

– Jag tror Bruins vinner det här.

* * *

Andraplatsen, vad var det för missriktad bitterhet?

Jag tycker väldigt illa om sånt där och har till exempel hela slutspelet tjatat om att Torres är en pappskalle som bara förstör för sitt eget lag med sina vårdslösa tacklingar.

Men har du bestämt dig för att det är så jag ser på världen antar jag att det inte går att ändra på, right?

* * *

Det är alltså fullt i Rogers Arena ikväll också; arton tusen har trängt sig in i Canucks hemmahall för att kolla på storbildsskärm.

Och enligt Jeff Marek på Hockey Night in Canada förärade de alla Horton med en varm applåd när han rullades ut på båren.

Det var ju fint.

* * *

Ja, Mathias – echaufferad är verkligen ordet!

* * *

 

 

Jamenvisst.

Det tog en bagarväckning pyramidale, en halvtimmes panik när inga taxibilar gick att uppbringa i hela Vancouver, en lång flight till Toronto, svårartad stress i immigration och tull samt en ny flight ner till United States of Amercia.

Men nu är vi i Boston.

För mer drama.
För mer fantastisk hockey.

För mer Stanley Cup-final.

Fy fan kul, säger jag.

Vad säger ni?

* * *

Eken, bloggens matglade sidekick har anslutit till the circus och går glatt omkring i Boston – iklädd Yankee-keps.

Det är ungefär som att gå i kippah i Gaza City.

När vi hoppar ur taxi utanför vårt gemensamma hotell håller bell-mannen mycket riktigt upp dörren för mig, men smäller igen den i ansiktet på The Oak Man.

– Ja, DU är välkommen, säger han sedan åt mig medan Ek får kravla sig ut från andra hållet.

Mycket roligt.

* * *

För mig var det helt enkelt så att två månader av sömnbrist, stress, långa resor och allmänt hög tempo slutligen tog ut sin rätt under strapatserna över kontinenten igår. Jag blev sjuk och har större delen av min första Boston-natt legat i feberfrossor och kallsvettats.

Nu är det, efter tung medicinering, något bättre, men jag känner mig fortfarande något spak och vill förvarna om att det just därför kan bli kortare, och avsevärt mycket sämre, inlägg här idag.

* * *
Den här finalen avgörs i natt, påstår jag härmed.

Om Vancouver tar tredje raka är det över; då tar de bucklan redan på onsdag.

Om Boston istället lyckas slå tillbaka kan det bli en mycket lång och oviss resa.

Insatserna börjar, med andra ord, bli höga.

* * *

Vi som tyckte det var så kul när LaPierre höll fram sitt finger för

Bergeron att tugga på i förra matchen.

Claudie Julien var inte riktigt lika road, kan jag meddela.

– Ligan tar ett beslut, de väljer att håna det. Om de tycker det är acceptabelt, then so be it, morrar han.

Ojvoj.

* * *

De långa resorna och den saftiga tidsomställningen är överhuvudtaget ett ämne för diskussioner i de Stanley Cup-skrudade environgerna i TD Garden och jag frågar Danne Sedin om det inte är jobbigt för dem som dessutom ska spela matcher.

– Jag menar, säger jag, det är slitigt till och med för mig.

Danne tittar upp, flinar och säger:

– Ja, och då är du i sån toppform!

Touché!

* * *

Att påstå att Boston drabbats av samma slags finalfeber som Vancouver vore att ta i; här finns ändå innevånare som åtminstone vissa tider på dygnet tänker på annat än Bruins.

Men likafullt – hockeyn är hetare i Beantown än de varit på flera decennier och stämningen i de ruffiga kvarteren runt Garden timmarna före första nedsläpp är riktigt upphetsad.

Även Boston wants the cup, no doubt.

* * *

Det är inte bara Oak Man som anslutit.

Med på mediatåget åker nu också Varpu, Päronmannen, TT-Sundberg, Janne Bengtsson och min dyre kollega Marco Polo-Pertsson.

Vi – jag och Marco Polo – ska se matchen ihop i pressboxen och med tanke på att han är Boston-fan monumentale kan det bli högst intressant.

* * *

Man hör också på folk där ute på stan att canuckerna inte står högre i kurs i Boston än vad Derek Jeter gör till vardags.

Framförallt Alex Burrows bör nog vara beredd på ett mindre varmt mottagande…

* * *

Adam Larsson kunde inte komma, men Gabriel Landeskog har följt med de övriga top prospectsen från combinen i Toronto till Stanley Cup-finalen för traditionsenligt mingel med media och spelare och believe me – det är rätt hjärtevärmande att se hur det lyser i ögonen på ynglingen när han får stå och prata med bröderna Sedin några minuter.

Att det kan komma att möta dem på isen redan nästan säsong har han svårt att greppa.

– Man känner sig lite liten, de är ju fortfarande mina idoler, säger han.

Gabriels allra största idol är dock Foppa och glädjen var stor när en assisterande coach i Kitchener som känner den svenske superstjärnan tidigare i år gav honom en signerad keps.

Tills han såg vad det verkligen stod.

– Foppa trodde tydligen att det var en tjej han signerade åt, för han hade stavat mitt namn Gabrielle…

Stor humor.

* * *

Janne B, Svenskans egen Larry Brooks, får en puck i huvudet under Canucks morgonvärmning.

Ett skott från Ryan Kesler – så typiskt; alltid otrevlig… – letar sig igenom glipan mellan plexit och skyddsnätet på ena kortsidan och droppar rakt ner i den bengtssonska hjässan.

– Det är ingen fara, jag fick bara en liten bula. Men jag borde lagt mig ner och skrikit och sen stämt dom på två miljoner, säger han.

* * *

Mark Messier är här och offentliggör kandidaterna till sin leadership award också.

Och nej:

Alexander Semin är inte nominerad i år heller.

Det är däremot Lidas – och det var väl sannerligen på tiden.

* * *

Vartannat säte på planet från Vancouver i går morse var ockuperat av en julgran – alltså fan med matchtröja – så det är inte så förvånande att se att Canucks nation tar över här och där även i Beantown. Jag hoppas dock att de uppför sig. Om man kommer till den här stan och kaxar kan det gå väldigt illa. Karaktärerna i filmer som ”Mystic River”, ”The Departed” och ”The Town” är inte tagna ur tomma intet, om man säger så.

* * *

Mathias, matcherna börjar alltid samma tid för att tv-kanalen NBC bestämt att det ska vara.

Det betyder mycket riktigt att de börjar redan 17.00 i Vancouver och det är ju väldigt tidigt, i synnerhet på vardagar. Det var dock trevligt att ha lite kvar av kvällen när slutsignalen hade gått och alla texter skrivna. Nu är det, å andra sidan, bara bra att det inte finns tid till något mer än att åka och krama kudde.

* * *

Marco Polo-Persson har till och med tagit med sig små plakat upp på pressläktaren.

– Jag lovar, jag ska inte vifta med dem, påstår han men det är något i tonen som indikerar att han inte kommer att kunna hålla det löftet när Krejci fullbordat det hat trick Nykvarns finest hoppas på.

* * *

Jodå, det är en hel ocean av Nucks-fans runt gästernas bås under värmningen och innan Boston ens hunnit reagera har de kört en dundrande ”Let’s go, Canucks”-ramsa.

Det hade Yankees-fansen aldrig kommit undan med.

* * *

Vad gäller resorna säger Daniel Sedin – när han hånat klart mig, alltså – att det visserligen är rätt tufft, men att canuckerna är betydligt mer vana vid långa flygningar och snabba tidsomställningar och att det nog kan ge en fördel i den här finalen.

* * *

Vill ni veta mer om hur Marco Polo-Persson har det här på sätet intill mig kan ni följa honom på twitter – abusabloggen lyder adressen, vilket är en hopskrivning av AB Usabloggen.

* * *

Okej, folks.

Dags att ta några feberdämpande, baka en rejäl prilla och sätta sig tillrätta.

Game on, för fan.

Vi hörs i enlighet med gamla traditioner, i pauserna.

Vancouver – Boston 3-2 (Slut).

* * *

Ännu en gång alltså.

Ännu en gång har Canucks det gudomliga flytet och avgör ett drama i exakt rätt ögonblick – när det svider som allra mest för motståndarna.

Och ännu en gång säger jag att det inte är någon tillfällighet.
Det är den sortens medvind The winners – de som är predestinerade att triumfera– alltid har.

Kort sagt:

Det är Canucks år i år.

* * *

Jag tackar för omtanken, men bagarväckning pyramidale väntar fortfarande.

Skillnaden är att jag möjligen, möjligen hinner få någon timmes sömn innan det är dags att braka ut till Vancouver International.

Vi får se om jag överlever.

* * *

Och Burrows är the man – igen.

Han håller ju egentligen inte den här klassen, inte riktigt, men när lag har såna här säsonger är det alltid någon av hans sort som kliver fram

* * *

Cam på Vancouver Sun utfärdar varningar om sin hemstad:

– Om du kan, undvik att gå ut på stan ikväll, säger han i hissen ner till omklädningsrumsracet.

Det kan jag; en mer angelägen frågeställning för mitt vidkommande är hur det kommer att låta utanför hotellrumsfönstret….

* * *

Tvillingarna beskriver de två första perioderna i den här matchen som sina sämsta i hela slutspelet.

– Vi var inte tillräckligt aggressiva och backarna följde inte med upp och forecheckade. Då blir det lätt för dem komma ur egen zon, säger de med grimaser som antyder att de verkligen var exceptionellt missnöjda med sitt spel.

Och då är det ändå den kedjan som står för samtliga tre mål…

* * *

Julien bara fnyser när någon tar upp frågeställning om matchhjälten Burrows egentligen inte borde ha varit avstängd i den här matchen.

– Om vi ens tänkte i de banorna vore vi ett lamt lag, menar han.

Sedan säger han att hans lag kan spela mycket bättre och att det ändå är lite uppmuntrande att de bara åkt på uddamålsförluster trots att de inte varit på topp.

That’s optimism talking.

* * *

Värst:

Jag är så uppe i varv att det kommer att ta åtminstone en timme att somna efter att boxarnäsan träffat kudden.

Då är det i princip dags att gå upp.

* * *

Bobby Lou får frågan om han har bra historia i Boston.

Han ser ut att tänka efter ett par ögonblick, ler milt och säger.

– Ja, låt oss se. Jag gjorde min första NHL-match i Boston, jag vann min första NHL-match i Boston och jag höll min första nolla i Boston. Det är väl okej?

Ojvoj.

* * *

Springer på Micke Samuelsson i korridoren utanför Canucks omklädningsrum. Han haltar fortfarande svårt och har ingen chans alls att göra en Malholtra, men är glad ändå.

– Det är som det är. Så länge vi vinner känns det bra, säger han och rättar till en väldigt snygg, ljus slips.

* * *

Det hade jag glömt, i första var ju Henke på väg att göra ett saftigt självmål mellan benen på Bobby Lou.

– Ja, han försöker alltid göra det på träningarna och man vet aldrig vad som händer när han är på isen, så jag var beredd, flinar målvaktsstjärnan.

* * *

Okej, läggdags nu.

Vi hörs när jag, någon gång i framtiden, tagit mark i Boston.

 

 

Ha, det gick snabbt.

11 sekunder tar det. Sen avgör av sudden-specialist Burrows. 3-2 till Canucks.

Mer kommer…om någon timme.

Vancouver – Boston 2-2 (Period 3 – övertid väntar).

* * *

Jo, det var ju klart.

När bagarväckning pyramidale och cross continental-flight väntar – då blir det övertid.

Morsning korsning.

Men Canucks skärper sig avsevärt under tredje, medan Bruins backar mer än vad som är nyttigt mot ett lagg med så mycket offensiv power och efter 09.37 gör Daniel Sedin sitt livs första finalmål.

Brak-drama is on the menu för resten av kvällen.

* * *

Nu kan man lugnt säga att det glöder i Rogers Arena igen.

Holy cow.

* * *

Det är inga dåliga alla har på tvillingarna.
De har en tyst första halva av matchen – och plötsligt är näsor rynkade överallt.

Told you.

Så länge de är med

* * *
Det uppskattas inte, men LaPierre är ju faktiskt obetalbart rolig när han håller fram handen mot Bergeron och erbjuder honom att ta en tugga.

* * *

Däremot ber jag att få sälla mig till kören av pundits som tycker att Henke ska skjuta mer.

När de kommer två mot en och han hamnar i tidsnöd, då måste ju bössan laddas.

* * *

Det är inte bara här inne det är stämning

Som ni säkert får se på tv har de stora bildskärmar ute på stan också, och där är det tiotusentals fyllskallar som följer matchen.

Alltså…om Canucks vinner det här blir det en saturday night Vancouver sent glömmer.

* * *

Lucic fick kritik i Boston efter första matchen, i Globe talade de till och med om att han måste vara skadad, men ikväll har han enligt min blygsamma åsikt varit grym.

Det kan bli han som sätter sudden-pucken.

Det kan bli Edler också.

Vi hörs nån gång, typ när jag kliver på planet.

 

Vancouver – Boston 1-2 (Period 2)

* * *

I fyra och en halv period håller Bobby Lou sin finalnolla.

Sedan gör Bruins två snabba, varav ett – hör och häpna – i powerplay.

Så gästerna har vänt.

Det är inte alls konstigt; under större delen av den här perioden är de klart bäst.

Canucks har visst tryck, och några saftiga chanser, minuterna efter tvåan, men har annars verkat fortsatt stressade och lätt oorganiserade, medan lagmaskinen från Massachusetts börjat spinna på flertalet cylindrar.

Nu blir det uppförsbacke för hemmalaget, att spela en tredje period när Boston har ledningen hör inte till det lättare  i den här världen.

* * *

Jaså, ljudet försvann under mitt Viasat-framträdande.

Jag misstänker att det handlar om hämndaktion för mitt pojkstreck igår.

Nu blir det krig!

* * *

Ojvoj, det är ett saftigt TT robbery på danske Hansens i princip helt öppna mål.

Värsta jag sett sen…ja, förra matchen.

* * *

Helt riktigt, Skulltown. Bruno Mars har också varit här och härjat sen senast. Men det är roligare att skälla på gamla Supertramp.

* * *

Tambellini, däremot, är bara fumlig när han inte utnyttjar SIN tomma kasse.

Islanders…

* * *

Jonathan Richman i högtalarna!

Stort.

Men – vet inte herr DJ att han kommer från Boston?

* * *

Sitter och tänker att vi sett väldigt lite tvillingmagi ikväll.

Just då lirkar Henke fram pucken till Danne, som glider in mellan Bruins-backarna och sånär får en vad som hade varit finalens grannaste mål.

Så länge dom är med kan vad som helst hända.

* * *

Ja, gowings, om du läser första inlägget är det meningen att det ska framgå hur det är här idag.

Wild.

Eller var, ska jag nog säga

För stämningen i Rogers, på väg mot rent överslag i förstaperren, har sjunkit dramatiskt.

Det är som att Canucks-fansen inte alls hade kunnat föreställa sig att Boston skulle kunna göra mål och nu sitter de här och kliar sig i sina ölstinna skallar.

* * *

When in Rome, eh. Två utvisningar på honom nu, för att han inte hängt med. In med Shoestrings kompis!

* * *

Mathias, Neil Young kommer ändå från Ontario och håller, tror jag bestämt, på Leafs.

* * *

Nu kommer Holmgren här och påstår att han inte hör ljudet i inslagen och således inte är inblandad i någon hämndaktion.

Jaja.

Sen frågar han om jag sett Thomas Gradin.

Så räkna med intervjuer med honom i tredje.

* * *

Klassiskt, Schauben. Men gammel-Mark kände förstås att du var missnöjd och bestämde sig för att visa den hårdaste kritikern i cyberspace att han fortfarande kan.

* * *

Som någon sa:

Ikväll avgörs det om det här blir en lång eller kort serie.

Just nu lutar det åt lång.

Nästa gång jag dyker upp här – någon timme efter slutsignal – vet vi.