Stanley Cup-final 2011, del 9

Vancouver – Boston 1-0 (Period 1)

* * *

Fingerbitaren Burrows slår till i inledningsperiodens enda powerplay och lyckas vispa in ett skott som TT nog borde ha tagit.

Men någon påtaglig hemmadominans går det i övrigt inte att spåra.

Det är precis som Julia säger:

Lite stressigt, lite haspligt och lite chansartat

Om det fortsätter så kan vad som helst fortfarande hända.

* * *

Att Manny Malhotra verkligen är med behöver ingen betvivla.

Så fort Canucks kommer ut, och fansen ser nummer 27 i kön, börjar de skandera:

– Manny, Manny, Manny!

När han sedan gör sitt premiärbyte och, helt i enlighet med hollywoodsk dramaturgi, vinner första tekningen blir det folkfest i Vancouver.

Vackert.

* * *

Under de första tio minuterna är det lätt att vad bägge coacherna skickat ut sin spelare med för budskap:

Smäll på dom jävlarna.

Det proppas ett tag som vore det Super Bowl snarare än Stanley Cup-final.

* * *

Hinner efter värmningen spana in Viasats kommentatorskrypin.

Det ligger på motsatt sida från vanliga pressboxen, ovanför utvisningsbåsen, och meddelas kan att Holmgren och Calle har det väldigt trångt men trivsamt.

Nu behöver ni inte fundera mer över det.

* * *

Men Malhotra ser, bakom det där heltäckande visiret, ut som han ska bomba al Qaida-ställningar i Pakistan.

* * *

Så mycket fladderpuckar, konstiga studsar och felpassningar som det är kan man börja misstänka att isen inte mått helt bra av två konserter på två dygn.

Jävla Supertramp.

* * *

Nej, Rob! Inga fem perioder ikväll. Det är bagarväckning pyramidale imorrn igen – och sedan en lååång flygresa till Boston, via Toronto.

Jag ber om nåd…

* * *

Ryder skjuter bokstavligen masken av Luongo.

Coolt.

* * *

När Bono nu varit i Edmonton och som tack för lift i regnet gjort hjälte extraordinär av Oilers-centern Brule kunde man ju tro att Canucks skulle byta intro-musiken.

Men icke, de kastar sig som vanligt ut på isen till tonerna av ”Where The Streets Have No Name”.

Vad är dealen med det, någon som vet?

* * *

Det är stendum utvisning Chara tar. Eller rentav Zdeno-dum.

* * *

Stassen, för fan. Jag glömde ju den i introt.
Well, vi kör svart i grunden och sedan den ljusbeiga vårkavajen med matchen beige-spräcklig slips.

Alla kommer osökt att tänka på ZZ Tops ”Sharp Dressed Man”…

* * *

Stort reklampaus-jubel:

Trevor Linden blir inzoomad i jumbotronen.

* * *

Har ni fått någon tv-info om Torres? Det såg ut som han gjorde illa sig ganska rejält på slutet.

* * *

Dom spelade nyss ”Hey Hey My My” också, vilket väcker förhoppningar om att även Neil Young är in the house.

Då ska jag också applådera.

* * *

Nej, en kopp finalkaffe ska nu hällas upp och konsumeras.

Väl mött igen om åtta minuter.

Då är det gametime.

Stanley Cup-final 2011, del 8

Saturday Night Boom Boom!

Ja, herregud.

Vi trodde det var drag i Vancouver i onsdags.

Nu är det helg och hela stan ser ut som pizzeria Valentino i Forssa Centrum i Borlänge före stora Brage-matcher – fast de har bytt ut det grön-vita mot blå-grönt.

Jag var ute i lördagsvimlet nu på förmiddagen och ni tror mig inte, men jag såg som allra mest tio personer som inte bar någon form av Canucks-regalia – och jag hörde absolut ingen som inte hängde med i de ”Go, Canucks, go”-ramsor som ekade mellan fasaderna på Robson

Vid vinst väntar en lördagskväll för historieböckerna på de här gatorna.

Det är för övrigt lika med yours truly Bjuppe.

Jag var upprymd i onsdags.

Nu dansar jag breakdance av upphetsning.

Det ska bli helt jävla fantastiskt att se den här underbara finalen rulla vidare i ett Rogers Arena som mycket väl kan komma att slitas loss från trossbotten (visst heter det så?) och glida ut i Stilla havet.

Är ni med mig i den svenska sommarnatten?

Jag hoppas verkligen det.

* * *

Innan vi går vidare vill jag ha följande sagt:

Kuken ballen Domnarvsvallen – IKB!!

Med 1-0-segern hemma på Domnarvsvallen idag gick magical Brage upp i serieledning i Superettan.

Lennart Johansson pokal på Vallen 2012, det har jag sagt länge!

* * *

Manny eller inte Manny, det är den stora frågan här just nu.

Manny Malholtra fick ju en puck i ögat under slutet av grundserien, tvingades genomgå en komplicerad operation i New York och förväntades vara borta resten av säsongen.

Men tekningsspecialistens rehabilitering har gått sensationellt snabbt och idag finns helt otippat chansen att han spelar.

I så fall väntar ett emotionellt jumbotron-ögonblick, spår Vancouver-media.

Ännu så länge vet vi bara att han ska vara med på värmningen – sedan tar Vigge Vigneault beslut.

* * *

Eftersom älskade Town Hall skandalöst nog inte finns längre fick Biffen, efter concierge-rekommendation, ta med den svenska media-ligan på Joe Fortes i torsdags kväll istället.

Det blev en formidabel sittning med fint blandad drajja, lysande ostron plockade i lokala vatten, en utsökt New York-stripp och härliga stories om Abris, Råttan Edberg, Roffe Zetterlund och Peo Brasar.

Vi kom dock aldrig så långt att Holmgren började sjunga Sjösala Vals, men finalserien är lång.

* * *

Det är fortfarande mycket snack om att Burrows bet Bergeron i fingret i onsdags och de dåliga skämten haglar.

Någon säger att det väl inte kan spela någon roll när hockeyspelare ändå inte har några tänder, någon annan menar att Burrows missförstått begreppet finger food”.

Själv konstaterar jag att Bruins får tugga i sig det där nu.

* * *

Igår var det desto lugnare – Biffen är för gammal för att vara ute och härja kvällen före match, numer. Jag åt en stilla room service-middag och försökte sen skrämma upp mig själv med The Rite på on demand, men fy fan vad dålig den var.

När Anthony Hopkins blev besatt av djävulen påminde han dock en smula om Raffi Torres de upprörda ögonblicken efter han blivit utvisad för ännu en idiotisk tackling from behind, det får man ge honom.

* * *

Det är gametime-decision även på Haimhus. Om han inte kan spela verkar det som att Vigge Vingeault satsar på Alberts istället – och inte Ballard. Han har alltså inte hört Fast Freddy Shoestrings teorier om vem som ska avgöra den här finalen.

Illa.

* * *

Enligt recensionerna i Vancouver Sun och The Province låg gräsröken tung över läktarsektionerna under Supertramp spelning här i Rogers i torsdags.

Hoppas vaktmästarna vädrat ordentligt sedan dess, annars kan det här bli en egenartad match…

* * *

Skäggkontrovers i Bruins:

Marchand anklagar unge Tyler Seguin för att använda färgningsmedlet Just For Men.

Seguin förnekar bestämt.

– Ha ha, verkligen inte. Jag har mycket bättre skäggväxt än Marshy!

* * *

Undras vad som skulle hända om spelarna de facto blev lite höga under match.

Mindre tacklingar tror jag man kunde räkna med. Förmodligen något lägre tempo i passningsspelet också. Och några riktigt sköna segergester.

Fan, man kanske ska hoppas på att vaktmästarna misslyckades med den där vädringen.

* * *

Snyggaste fan-tischan på stan idag:

En storbystad dam med en teckning av Daniel och Henrik över bröstkorgen – och så texten ”Support the twins”.

Now, that’s Bjuppe-humor!

* * *

Alla uppskattade Bjuppe-goes-tolv-igen-bilden i förra inlägget – utom fotograferna i vänkretsen.

De har sett den sortens lustigheter förr och tycker att T-Pain, Viasats kameraman, ska stämma mig…

* * *

Vid presskonferensen efter träningen i morse fick Henke frågan om det händer att folk blandar ihop honom och brorsan.

Lagkaptenen log, böjde sig fram mot mikrofonen och svarade:

– Pratar vi verkligen fortfarande om det?

Ja, det kan ju te sig något fantasilöst.

Å andra sidan har det gått så lång tid, och varit så många pressmöten, sedan senaste matchen att det inte finns något mer att fråga.

Två dagar mellan matcherna – det är mycket det.

* * *

Han kom just hem från Karibien och har inte mer med finalserien att göra än vad Kjell-Rune Milton har.

Ändå står Homer sedan några dagar om inte i fokus så nästan; det surras ständigt om honom och kanadensiska kollegor hör sig för om det går att honom för en kommentar.

Det beror på att Boston försöker använda Big Chara som just en Homer i powerplay – och att han misslyckats kapitalt i den rollen.

Nu vill murvlarna gärna höra med the best in business hur man gör för att nå resultat när man står i målgården och blir misshandlad av motståndarbackar.

Jag kan bidra med åtminstone ett delsvar:

Man står precis framför målvakten – inte vid sidan om honom. Och så blir det bra om man lyckas sticka fram klubbladet mot pucken när kollegorna avlossar sina skott.

* * *

Att döma av senaste blogginlägget skulle Big Papa Wennerholm kunna alternera som Sveriges elakaste filmkritiker.

Ha ha, vilken sågning!

* * *

Det är förstås coolt att Homer får ett verkligt erkännande – till och med av Don Cherry.

Det han gör hör till det svåraste, mest krävande som finns in the game of hockey och han gör det bättre än någon annan.

Ja, Homer alltså. Inte Cherry…

* * *

Holmgren har nu gett ett halvt löfte om att nämna Brages sensationella serieledning i nattens sändning.

Ni får hjälpa till och hålla om han uppfyller det.

Annars ska jag se till att förstöra fler inslag för honom…

* * *

På lappen jag drar i murvlarnas matchvinnarlotteri står det Tyler Seguin.

Därmed får man väl ändå säga att jag har hygglig chans på potten.

* * *

Peter Haber! Tack ”Mac den andra”, han är ju ett klockrent lika-som-bär med Holmgren.

Och jag behöver den typen av moteld.

Holmgren menar nämligen att jag ser ut som Loket Olsson på bilden från igår…

* * *

Mitt på läktarsektionen ovanför Canucks utvisningsbås:

Två glada landsmän i Tre Kronor-tröjor, vikingahjälmar och en stor svensk flagga emellan sig.

Man blir ju lite rörd…

* * *

Har samma utmärkta plats på pressläktaren igen – med samma serveringsfat bakom ryggen. Men ikväll kommer jag att få dofta av köttfärslimpa istället för cordon Bleu.

* * *

Manny M får en rungande ovation redan när han kommer ut till värmningen.

* * *

Ska man tro Loob – och det ska man uppenbarligen alltid göra – vinner Canucks med två måls marginal ikväll.

They’d better, skulle jag vilja påstå. De behöver 2-0 med sig över till andra sidan kontinenten, annars blir det väldigt jobbigt där borta.

Hur som helst:

En stor, klassisk Stanley Cup-final står för dörren igen.

Visst är det grymt?

Jag återkommer på sedvanligt vis i pauserna.

 

 

Stanley Cup-final 2011, del 6

Går i en plåtlåda vid University of British Columbia och nynnar på Supertramps The Logical Song.

”When I was young, it seemed that life was so wonderful, a miracle, it was beautiful, magical”.

Så ser jag i och för sig fortfarande på livet, jag är ju på Stanley Cup-final, men that’s not the point.

Supertramp är orsaken till att vi får lämna centrala Vancouver och istället följa träningar och presskonferenser i en dragig gammal hall vid det lummiga universitetet på höjderna ovanför stan.

De spelar ju på Rogers Arena ikväll och igen – den som stod för den schemaläggningen och alltså tog för givet att Canucks inte skulle spela den här tiden på året vill man gärna träffa och prata lite med.

Men jag klagar inte.

De har nämligen byggt ett provisoriskt litet mediacentrum mitt i rinken där hockeydamernas OS-turnering avgjordes förra året, så jag står just där Danjella Rundqvist utförde sina konstnummer.

Det är ju lite holy ground.

* * *

De har bara vunnit en match, men en Canucks fans tycker tydligen att det räcker för att ställa till med karnevalen i Rio.

Det var till en kakafoni av biltutor yours truly Biffen somnade igår natt.

* * *

Mycket av snacket så har dagen efter handlar om att Alex Burrows alltså bet Patrice Bergeron i fingret under tumultet i slutet av första perioden.

– Ah, säger någon, det är ju så fransk-kanadensiska män hälsar på varandra.

* * *

Springer på Eddie Läck under aktiviteterna – den förre leksandsmålvakten (okej, okej…han var i Brynäs också…) som stått i Canucks AHL-lag i Manitoba under säsongen och nu kan få göra en veritabel Johan Backlund om Luongo eller Schneider blir skadade.

– Ja, jag står väl på tur. Det gäller att hålla sig beredd, säger den ohemult långe upplänningen.

Sedan berättar han att han fortfarande tillbringar delar av sina somrar i Leksand, så nu står han på plus i Bjuppes bok.

* * *

I don’t how to put this to Anrell, han kommer att få sitt hjärtat krossat, men Town Hall – Vancouver-krogen där vi hade veritabel kvällsredaktion under OS – har slagit igen.

Skandal.

Svenska murvlar på plats ämnar, på rekommendation av mediehotellets concierge, att istället testa Joe Fortes under torsdagskvällen.

Återkommer med rapport.

* * *

Plötsligt kommer Daniel Sedin fram och säger:

– Jag ska hälsa från Johan T Lindwall.

Den hade man inte riktigt räknat med.

* * *

Tidningarna i Vancouver idag?

Nja, de nöjer sig med sådär 40 sidor vardera om den första finalen…

* * *

Frågar också Eddie, som alltså spelat i Winnipeg, om han har något råd till Toby Enström och Johnny Oduya nu när de ska flytta från Atlanta till den kanadensiska prärien.

– Ja, säger han, köp en varm vinterjacka…

* * *

Tror jag hittar den.

Ja, alltså stolen där Front 242-Åke – our man Tomas Ros – satt och dunkade scoop rakt in i tidningen under damkronornas inledningsmatch i februari förra året.

Holy ground det också.

* * *

Ska bli intressant att se om vi kan få Holmgren att sjunga lite Taube ikväll.

* * *

Som väntat.

Det regnar i Vancouver.

Hela tiden.

* * *

Nej, nu tar vi och fyrar av lite bilder från de inledande dygnen i Vancouver, ni gillar ju sånt.

IMG_1897.JPG Här släpps den första pucken i Stanley Cup-finalen 2011.

IMG_1875.JPG

Här sitter det en Sedin…

IMG_1877.JPG

…och här sitter det en till.

IMG_1887.JPGRogers Arena laddad med handdukar.

IMG_1896.JPGHHär kommer de till användning också.

IMG_1883.JPG

Så här ser de ut i singularis.

IMG_1901.JPGEn sång- och dansman i Vancouver.

IMG_1890.JPGBakom ryggen på Bjuppe i Rogers – en stark odör av Cordon Bleu.

IMG_1885.JPGMin barkompis.

IMG_1904.JPGEddie The Eagle – alltid redo.

IMG_1882.JPGSå här ska en hotellentré se ut.

IMG_1905.JPGI väntan på Godot. Eller åtminstone på Niklas Holmgren.

IMG_1909.JPGDowntown Vancouver, sett genom ett aningen skitigt hotellrumsfönster.

IMG_1903.JPGStiligast på University of British Columbia. Notera paraplyet.

IMG_1881.JPGBoston tränar lite. Förmodligen på powerplay…

IMG_1899.JPGMediacentret på Danjelas is.

IMG_1908.JPGNej, inte ens när man tar suddiga bilder går de här två att skilja åt.

Stanley Cup-final 2011, del 5

Vancouver – Boston 1-0 (Slut)

* * *

Jag var så övertygad om att det skulle bli förlängning att jag precis var på väg att posta ett långt inlägg om det drama som väntade oss.

Men ojvoj – just då slog Kesler den där diagonalpassningen till dansken. Han fick blixtsnabbt iväg pucken mot kassen och plötsligt var Raffi Torres osannolik matchhjälte.

Så kan det gå.

Rättvist?

Det är svårt att tala i såna termer efter en match som var jämnare än green-gräset på en PGA-bana, men säg så här (för att nu leka Tommy Söderberg):

Lag som fått vinnar-vibb gör alltid såna mål…

* * *

– Jag fick pucken på tvärsen, säger Jannik Hansen på vackraste danska när han efteråt står och njuter av att media, inklusive en ivrig Holmgren, för första gången bildar hög runt hans plats i omklädningsrummet.

Ja, Torres borde skänka honom minst en och halv fjärs dollar för den passningen!

* * *

Ah, Edler – närmare nirvana än det skottet i ribban har ingen från Jämtland varit sen storsjöodjuret siktades senast.

* * *

När det bara finns en urinoar och en vanlig toa på pressmuggen blir han som under andra pausen sätter sig och gör tvåan inte särskilt populär…

* * *

Det är trångt som i en japansk tunnelbanevagn i Canucks omklädningsrum efteråt, men mot alla odds går det alldeles utmärkt att knalla fram till Danne och Henke och ställa begåvade (nåja..) frågor efteråt.

Då blir Bjuppe glad.

Vad dom säger kan ni läsa här intill, på sportbladet.se

* * *

Det är faktiskt helt jävla otroligt vad bra TT och Bobby Lou var i den här matchen.

* * *

Plötsligt dyker Jonas Karlsson upp i Canucks kabyss, med SVT-mick, i högsta hugg.

– Snabbutryckning. Jag kom idag och åker i morrn, meddelar han.

* * *

Uj uj, vilket fint anfall Sedin, Sedin och Burra inledde tredjeperren med.

Värt ett bättre öde, hade det hetat på R:et Eklöws tid.
* * *

Och nej, det var inte jag – på toan alltså. Vad tror ni? Sånt sköter jag på fritiden.

* * *

Nu tar Supertramp och Bruno Mars över Rogers Arena.

Jovisst, det är därför match två spelas först på lördag:

Supertramp spelar här i morrn och Bruno Mars på fredag.

Så de kommande dagarna får vi följa träningarna i Thunderbird Sports Center – om jag inte misstar mig alldeles den lilla hall där jag och Front 242-Åke och fin-Emil såg damkronorna förra året.

Den Rogers Arena-anställde som inte planerade det bättre – och alltså inte trodde att det skulle spelas hockey här just nu – borde få täcka skott med tänderna på kommande träningar.

* * *

Det är riktigt van Basten, man ska aldrig förlåta recensenter när de – som i Depeche-fallet – visat uselt omdöme.

* * *

Men hvergang, danske Hansen, ska frilägen sitta!

* * *

Det är ingen riktigt bra rytm i ramsan ”Go canucks, go”.

Varför kör de inte Nucks?

* * *
Kmannen, om du tycker något annat än att Best Buy-loggan är gul kan jag meddela att ni fått färgblindhet med dricksvattnet där nere i grunge city.

* * *

Varje gång jag ser Cam Neely – och det gör jag hela tiden just nu – är jag rädd att han ska fatta att jag är bekant med Tuffe Uffe.

* * *

Signaturen som bara är en . – det var sparsmakat, får man säga.

Synd att du var så säker på att det var Bruins som skulle avgöra i sista minuten.

* * *

Nu ska vi se om det blir lika svårt att ta sig hem som det var för mig och den store poeten – Simon Bank – efter OS-finalen förra året.

Jag har en bestämd känsla av att partyt är precis lika trafikstockningsvilt där ute i natt.

Oavsett vilket:

Tack för i natt, vi hörs under torsdagen.

 

Stanley Cup-final 2011, del 3

Vancouver – Boston 0-0 (Period 2)

* * *

Nä, det blir inga mål i den här finalen.

Det borde det blivit i den här perioden, som först var en stenhård sluggerfest full av utvisningar – och sen blev en nord-syd-fest när lagen bytte chanser som jag och Jonas Nygårds en gång i tiden bytte filmisar i nedre Tjärna i Borlänge.

Men vi har redan fått lära oss att finalmålisarna håller omätbart mycket högre klass än ifjol.

0-0 vid full tid – och sen ett långt sudden, vad sägs om det upplägget nu?

* * *

Van Bastens knä, de får ha jämförts med vilka de vill – här låter The Odds som Highway Star.

* * *

Under det långa fem-mot-tre-läget ser Bruins PP dessvärre ut som vanligt igen.

Mer statiskt än en gammal stubbe i skogen.

Ni vet vad Alfie och Papa Biffen säger: Man MÅSTE utnyttja de lägena.

* * *

Tråkigt mycket avblåsningar, men det är väl i första hand spelarnas fel?

Jag tycker domarna varit bra, jag. Djärva. Utom när Seidenberg får stå och crosschecka Daniel i ryggslutet tre hundra gånger bakom TT. Jag trodde bara det var Homer man fick göra så på…

* * *

Canucks PP är i och för sig inte så man skriva poesi om det, det heller, men framförallt skulle jag vilja påstå att Bruins penalty kill är grym.

Frågan är vad som hänt om Sedin och Sedin fått uppträda i fem mot tre-läge i mer än tre sekunder.

* * *

Men ski, när maestro Holmgren refererade VM var han väl i tjänsten – inte privat.
Eller såg du honom stå och yla om Loui Loui ute på stan?

* * *

Sen lyckas TT sälja in en tripping i fem-mot-tre-läget också, men va fan – det är fan inte så lätt att som domare försvara sig mot sånt.

* * *
Jag hävdar fortfarande att Best Buy-loggan är en styggelse på hockeyisar.

Bort!

* * *

Henke lyckas inte lika bra i försöken att sälja sin undergång när han får en crosschecking i bröstet under en avblåsning.

Han får kolla om Sudden kan ringa sin kompis Peter Stormare och kolla om det går att få lite skådespelarlektioner.

* * *

Håller med Julia – det var ju en perfekt arseltackling Haimhus fick in på Lucic.

Vad skulle Krejci bli så surig för den?

* * *

Som en hyllning till en av de bästa bad boys Leksand haft tror jag bestämt att jag måste börja kalla Burrows för Burra.

Jag menar, hur coolt är det inte att kunna säga att bröderna Sedin spelar ihop med Burra?

* * *

Michael J Fox, som ju gjort sig känd som tungt hockeyfan, är här och får en halv standing när de zoomar in honom i jumbotronen.

* * *
Nu ska jag gå och knacka kanadick.

Slutrapport lär dröja, det blir ett jävla race efter slutsignalen.

Fast det kan som sagt dröja innan det här är slut…

 

Stanley Cup-final 2011, del 2

Vancouver – Boston 0-0 (Period 1)

* * *

Inga mål i den första perioden i 2011 års Stanley Cup-final, men ”känna på varandra” my ass..

TT får ju göra fem tunga ingripande under de första 90 sekunderna.

Sen börjar Bruins utmana Bobby Lou också.

Han är desinformationsminister, Danne Sedin.

* * *

Det är stora ord, men jag tvekar inte:

Att höra de galna Canucks-fansen ta över kanadensiska nationalsången i Rogers är en lika tung rysare som att höra Blackhawks-fansen vråla sig igenom den amerikanska i Madhouse on Madison.

* * *

Boston får ett gyllene läge när Danne Sedin drar på sig en dubbel minor för hög klubba direkt i inledningen – och lite senare får de ytterligare en likadan chans i, nästan, två minuter.

Det blir ingen utdelning, men gästernas powerplay ser bättre ut än under hela Tampa-serien. De har uppenbarligen tränat hårt på varianten med Chara som Homer i målgården.

* * *
Det är konstigt, men jag tycker alltid plexit går sönder i den här hallen.

* * *

Även Canucks har två powerplay – och underlåter att utnyttja dem.

I båda sekvenserna är de vassa, men framförallt får vi bekräftat att det blir svårt att göra mål på TT ikväll.

* * *

De buar i Rogers när Danne åker för sin high sticking, men lyckas men få upp klubbladet i Charas ansikte, då har man fan varit uppe på Michael Jordan-altituder.

* * *

Sudden, kan vi meddela, övervakade värmningen från en lyxlounge, men nu har han satt sig på en vanlig läktarsektion.

Dedikation!

* * *

Och fem mot fem?

Jag skulle vilja påstå att det varit alldeles jämnt.

* * *

De gröna männen verkar lite slappa, tycker jag. Mer än så där borde man kunna distrahera en kille som Kelly.

* * *

Storbjörn och Lillbjörn, fint att ni är med i natt också – trots de tydliga motståndarsympatierna i både blogg och kommentatorsspår.

* * *

I reklampauserna får ett lökigt cover-band som heter The Odds stå och ”rocka” i bänkraderna.

Det meddelas också, på jumbon, att de ska spela på en klubb senare i veckan.

Oddsen är att jag inte går och ser dem…
* * *

Apropå jumbon:

Plötsligt dyker Dirk Nowitzki, basketstjärnan som just nu är indragen finaldrama mot Miami med sitt Dallas Mavericks, upp och önskar Vancouver lycka till.

– And Ezpezially zo man my man Hof, råmar han på Arnold-engelska.

Då blir det jubel.

* * *

Krominator, he he. Nej, enda gången Holmgren höjer volymen privat är när han sjunger Taube-visor.

Mannen är engagerad, var glad!

* * *

Disco Dirk Nowitzki är min stora basketidol, så jag jublade jag också.

* * *

Jag trodde det skulle ta lite mer än en period innan de inblandade spelarna började hata varann, men tumultet vid signalen antyder något annat.

* * *

Nu ska Cordon Bleu-Bjuppe vända sig om och ta lite kaffe.

Återkommer i nästa paus.

Då har det blivit mål. 

Stanley Cup-final 2011

Ojvoj!

Nu är det fanimig Stanley Cup-final.

Det känns alldeles, alldeles…fantastiskt.

Jag är som en fnissig femåring som just fått ett stort paket på födelsedagen, en tonåring som ska leka ryska posten med snyggaste tjejen i klassen och en gammal man som just hedrats med en medalj av överbefälhavaren.

Det är kittlande, roligt, upphetsande och högtidligt i en enda hjärtrytmökande röra.

Framförallt känns det förstås som ett privilegium att få sitta här, live i Rogers Arena, och blogga för er – världens bästa läsare.

Jag hoppas vi får några riktigt stora matcher tillsammans och naturligtvis ska ni ösa så det skvätter om det i kommentatorsspåret.

Kort sagt:

Välkomna till Stanley Cup-finalen 2011.

* * *

Skoj att så många uppskattade stora finaltipset, jag tycker själv det är fruktansvärt roligt att göra – särskilt när artister som Zäta, Virtanen och Abris bjuder upp till dans.

För övrigt kommer här några eftersläntare som inte hann leverera sina tips innan deadline, men ändå vill vara med och det kan vi ju inte förneka dem.

 

– Lite strul att ta sig hem från Bahamas, men tillbaka in the big D nu. Hoppas på 4-1 i matcher till Vancouver, så man får komma på Stanley Cup-fest i sommar. Kan bli jämnare om Tim Thomas stands on his head.

Tomas Holmström, Detroit Red Wings.

 

– Canucks i fem. De är helt enkelt så mycket bättre än Bruins i varje avseende.

Helene St. James, Detroit Free Press.

 

– Bruins har inga Sedin-tvillingar, så Canucks vinner. Sedan kommer ingen minnas hur nära laget var att åka ur mot Blackhawks.

Emil Karlsson, Sportbladet.

 

– Jag tror 4-2 till Vancouver. Dom har ett starkare lag, känns det som.

Jhonas Enroth, Buffalo Sabres.

 

– Det blir 4-2 till Vancouver. Varför? Vancouver har mer offensiv power och fler killar som kan avgöra jämna matcher.

Magnus ”Sigge” Svensson, legendar.

 

– Vancouver sweepar.

Pontus Höök, Aftonbladets fotograf i New York.

 

– Hjärtat säger Vancouver, men hjärnan säger Boston. 4-2 till Boston blir det.

Magnus Nyström, Expressen.

* * *

Yours truly fick gå up 03.45 för att hinna med morgonflighten från Newark igår morse.

03.45.

Det är inte bagarväckning monumentale.

Det är bagarväckning pyramidale.

Sen var det förstås en jävla turbulens på vägen över kontinenten.

Jobbigt som fan – men värt varje sekund av brutal trötthet och dödsångest, visade det sig såklart så fort man tog mark i den här lysande staden.

Den är alltid vacker och alltid tokig i sin hockey, men nu har det slagit över i en karnevalsyra som får en att glömma .

Jag lovar, det GÅR inte att överdriva graden av upphetsning i Vancouver. Stan lever för Canucks och Stanley Cup-finalen just nu, det finns verkligen inget annat.

Bara en sån här sak:

Att det tutas och skriks på stan EFTER matcherna är en sak. Här har de ägnat hela dagen idag, FÖRE matchen, att åka omkring och ligga på hornen.

Bananas.

* * *

Vad det lider ska nog det nog bli hisnande, sevärd hockey i den här finalserien, men ikväll ska vi enligt Danne Sedin inte vänta oss för mycket.

– Vi och Boston känner inte varandra särskilt väl, så i första matchen kommer vi nog att känna på varandra rätt mycket. Det blir oftast så, slog han fast under ett kaotiskt pressmöte här i Rogers Arena.

Nu vet ni det.

* * *

Traditionsenlig media-reception genomfördes på en bar alldeles intill gamla OS-centret igår kväll och framåt tio klev självaste kommissionär Bettman, just influgen från sin bejublade presskonferens i Winnipeg, fram till vårt bord.

Sedan stod han med mig, Nordström, LeBrun och ytterligare några kanadensiska murvlar och hinkade Bud i en halvtimme.

Trevlig karl, kan jag meddela.

* * *

Den senaste match jag i den här arenan, för exakt 14 månader sedan var rätt stor, den också.

Just det:

OS-finalen.

Förr eller senare tror jag den här serien blir lika makalös som den var.

Då hette arenan för övrigt Canada Hockey Place. Nu går den under det mindre glamorösa namnet Rogers Arena – och i praktiken kunde det vara en helt ny hall. Jag känner knappt igen den när den, efter olympiaden, återställts till sitt ursprungliga skick. So far har jag inte ens lyckats lokalisera den vita plaststol som var min bästa vän under den drömlika turneringen.

* * *

Bettman avslöjade inga stora nyheter under den där barsittningen igår, han är alldeles för professionell, men han berättade i alla fall att det redan är klart att Winnipeg fortsätter i Southeast-divisionen kommande säsong.

– Vi hinner inte ändra spelschemat i år. Jag har hittills fått 19 samtal från general managers och ägare som vill byta division och konferens bara det senaste dygnet. Det får vi återkomma till, skrockade han mellan försiktiga Bud-klunkar.

Jag hade druckit för få Bud för att våga säga nåt, men det är mitt krav att Red Wings flyttar till east, punkt och slut.

* * *

Man vet att det är visst tryck från media när det inte går att få en syl i vädret ens med Alex Edler.

Tvillingarna får man vara glad om man överhuvudtaget lyckas se genom det clusterfuck av reportrar och fotografer som trängs runt dem så fort de visar sig.

Alltså, det är alltid mycket journalister på Stanley Cup-finalen, men när ett kanadensiskt lag av Canucks magnitud spelar blir det ett veritabelt zoo.

Ni ska få se häpnadsväckande bilder från environgerna vad det lider.

* * *

Jag saknar förstås mina kollegor från OS-turneringen. Man vill ju se Big Papa Wennerholm rynka pannan över tekniken, höra Anrell berätta om vilka bord han bokat på Town Hall för kvällens sittning och känna pulsen hos fin-Emil Karlsson när han drar igång sitt live it-race.

Däremot är det en viss lättnad att slippa promenadfascisten Ros överlevnadslegär. Man kan åka buss var man vill, utan dåligt samvete…

* * *

Jag hann i alla fråga Edler om var han tar bucklan i sommar ifall Canucks vinner det här och det lät som att den är på väg till stortorget i Östersund.

Ja, det vore väl ett perfekt klimax under Storsjöyran, strax innan presidentens subversiva tal.

* * *
Finfint att vi får en ny X:et på Garden i vinter. Tim kan känna sig välkommen, i alla fall av oss i det blågula media-hörnet.

* * *

När jag kommer ner i hotellobbyn för brunch denna febriga matchdag står två superstjärnor och blir plåtade intill concierge-desken.

The Green Men!

Man kan ju bli starstruck för mindre.

* * *

– Jag har inga, jag är uppväxt i Toronto…

Tyler Seguin svarar på frågan om sitt bästa finalminne.

Lysande.

* * *

Viasats glimmer twins, Johansson och Holmgren, var för jetlaggade för att joina oss på mediafesten igår.

Chockerande.

Men Calle hann förse bloggen med två stockar purfärskt Ljunglöfs Ettan, så vi överlevde ändå.

* * *

Ska ju inte påstå att jag sitter lika eminent som under OS, när ena långsidan på sektionen närmast isen var förvandlad till pressläktare – så bra kommer jag aldrig att få det igen.

Men jag har för första gången någonsin under en final förärats plats på den ordinarie pressläktaren, med monitor precis framför mig och kaffe precis bakom, så Bjuppe är mer än nöjd just nu.

* * *

Thomas Gradin går omkring och ser cool ut i korridorerna utanför lagens omklädningsrum.

Generationen han tillhör, den som regerade när jag var tonåring, är alldeles särskilt mytompsunnen för mig, så det känns som en häftig syn.

* * *

Att jag också har serveringsfaten precis bakom ryggen, och kommer att dofta kyckling cordon bleu resten av kvällen, får man stå ut med.

* * *

Ytterligare exempel på upphetsningen i Vancouver just nu:

Rubriken på ledarsidan i Vancouver Sun lyder ”Go, Canucks, Go”.

På ledarsidan alltså.

Så långt hade Rolf Alsing aldrig gått, ens om det gällt Färjestad.

* * *

Shanny tar över som ligans disciplinkejsare, meddelade min barkompis kommissionären vid sin presskonferens för två timmar sen.

Det låter bra, han slutade spela nyss och har förmodligen mer bollkänsla än Campbell. Kanske kan vi rentav hoppas på logik i framtiden.

* * *

Jodå, Iceaxon. Bästa kostymen är på – den blanka Tony Soprano-vairanten, så snajdig att Viasats Glimmer Twins börjar sjunga lovsånger.

Det är ju Stanley Cup-final.

* * *

Har just lagt tio kanadensiska dollar i potten i det stora journalisttipset om den som gör matchavgörande målet och fick Horton Mormon på den lapp jag drog ur en kaffemugg.

Hm.

* * *

Mer finbesök i ladan:

Sudden.

Han har tagit sig hela vägen från Stockholm för att kolla in sina gamla lagkamrater.
Stort.

* * *

Dom verkar inte ha samma DJ i arenan som under OS. Då fick man höra Jesus & Mary Chain och Morrissey och what not.

Nu drar dom en okej Tom Petty, men sen är det inte så mycket mer.

* * *

Från värmningen:

Canuckerna gör en rush runt kassen – och får en dånande standing ovation.

Ha ha, här blir galet.

* * *

Mitt tips?

Det hade jag i tidningen redan i söndags.

Det blir 4-1 till Canucks.

* * *

Okej, mina damer och herrar.

Nu åker vi.

Stanley Cup-finalen 2011 ska snart börja.

Så fruktansvärt skoj!

Vi hörs traditionsenligt i pauserna, ok?

 

Finalteaser

Jag är, som ni alla förstår, i Rogers och ska blogga så det ryker om det här.

Men första inlägget dröjer lite, jag sitter så bra att jag kan vänta in i det sista.

I skrivande stund, med tre kvart kvar, kan jag meddela följande:

Det ser väldigt vackert ut med vita handdukar på varje stolsrygg i hela hallen.

Sida 1084 av 1355