Världen HAR gått under – i alla fall för Tampa Bay Lightning.

De har inledningsvis lite mer svikt i steget idag, men det hjälper inte – ett skit,

Bruins fortsätter spela lysande bortahockey; forecheckar högt och ivrigt, stänger av passningsvägar och täcker skott – och det lilla som kommer igenom tar en iskall Tim Thomas hand om.

Sen kan den omtalade Patrice Bergeron göra det där första målet – precis som förra gången genom att utnyttja en grov kommunikationsmiss mellan Vigge och hans backkollega Clark.

Sen faller hemmaspelet ihop som en dåligt konstruerad solstol jag råkat lägga mig i.

Mike Ryder ökar på till 0-2 med en backhand några minuter senare, och strax därefter gör Bergeron sitt andra mål – i numerärt underläge.

Nu kan dom nog börja sälja finalbiljetter uppe i Massachusetts

* * *

Det är betydligt fler Bruins-fans som flugit ner från Beantown idag, helg som det är, och stämningen här inne har fått mer…edge.

Det jublas lika mycket när Bruins gör mål som när…ja, jag höll på att säga som när Bolts gör mål. Men hur mycket det jublas då vet jag inte. De har inte gjort några mål sen jag kom hit i torsdags…

* * *

Bergeron, ja. Man börjar förstå att Bruins saknade honom i de första matcherna. Det är som upplagt för hat trick nu.

* * *

Öhlund proppar Lucic rätt duktigt i början av perioden och det vill man se mer av. Han har varit väl snäll mot motståndarna i det här slutspelet, tacklingsmaskinen från Piteå.

* * *

Bra jumbotron-grej strax innan Bolts kommer ut på isen:

En bild på omklädningsrummet — och så texten ”They can hear you in there”.

Då utbryter ett rätt så öronbedövande vrål.

* * *

Viker ner sig och viker ner sig, jag tycker det känns som några boltar är lite skärrade. Har de begått ett misstag begår de gärna ett till strax efter och så går det aldrig att uppträda, men framförallt inte nu.

* * *

Det är just därför, Pingur, som det är roligt – eller ja, smått putslustigt i alla fall – att säga ”god morgon”.

* * *

Min favorit History-Will-Be-Made är den om hur historien alltid följer ledare.

Mark Messiers blick i den bildkavalkaden säger allt man behöver veta om Stanley Cup-slutspel.

* * *

Nä, canes, det var ingen fat lady som sjöng. Men det verkar inte behövas heller.

* * *

Floridas Gris-Olle har köpt biljett på någon annan sektion och sitter inte bakom mig idag.

Jag saknar honom.

* * *

Fint litet rallarslagsmål vid slutsignalen och alltihop slutar med att Downie ser till att Lightning får inleda andraperren i numerärt underläge.

Det var ju precis vad de behöver!

* * *

Sitter på pressboxannexet, mitt ute på läktaren, idag också och kan meddela att Bruins-fansen redan börjat fira segern ute i gångarna här bakom. Det är ett sjujävla liv.

* * *

Nu tar vi det lugnt med vinet, Julia. Du vet hur det kan sluta.

* * *

Det luktar bränt i Forum. Är det ragnarök?

God morgon, Sverige.

Finns världen kvar?

Hit till Florida har harmageddon – som enligt de religiösa ska drabba oss just idag – inte kommit ännu.

Så tills vidare utgår jag från att det faktiskt blir en fjärde konferensfinal mellan Lightning och Bruins här i St Pete Times Forum.

Den måste Lightning i princip vinna. Hamnar de i 1-3-underläge blir det mycket, mycket svårt att nå finalen. Det är inte Pittsburgh utan Sid och Geno de möter den här gången. Det är Boston.

Så räkna med ett desperat hemmalag den här gången – angeläget om att få första målet.

Räkna också med konstant action i den här bloggen.

Jag hoppas ni är med mig och gör era röster hörda i kommentatorsspåret.

* * *

Vi fick se lite Sharks-hockey igår igen. Fan så dom körde i första perren.

Samtidigt var Canucks irriterande sloppy och odisciplinerade. Snart får de inblandade i den där serien ta och lära sig:

Det går åt helvete om man sitter i utvisningsbåset.

Jag såg alltså matchen i sportbaren Champions, på Marriott, och hade det trevligt ihop med ett hängivet Bruins-fan som rest ner för de här två matcherna med sin pappa.

De höll på Sharks, övertygade om att Bruins har störst chanser mot dem i en eventuell final, och jag tvingades bjuda på öl när mitt tips om att Canucks skulle kvittera på slutet inte gick in.

* * *

Dagens match börjar, som ett annat bandyderby i Hälsingland, 13.30.

Det är en helt bisarr tid för NHL-hockey, men ni vet hur det är: NBC ska sända och bestämmer var i tablån Vigge & co får hålla till.

Själv gjorde jag mig förhoppningar om att det under förmiddagens kostym-promenad från hotell till hall kanske skulle vara lite svalare än senast, men tvärtom – idag var det som att kliva rakt in i en vägg av värme och glädjen över att jag inte glömde deodoranten hemma i New York är stor.

* * *
Trots segern var det en rätt bister Dogge Murray jag fick tag på i natt.

Han tyckte att vissa av hans lagkamrater likafullt begick för många enkla misstag och var direkt förbannad över femminuterutvisningen på McGinn för boardingen på Rome i tredje, den som gav Canucks två mål.

– Jag får tio såna tacklingar per match utan att något händer. Att Rome blir skadad är beklagligt, men att han som back inte kan försvara sig bättre i det läget är patetiskt, rasade han.

* * *

Det är stor fest på plazan utanför Forum under förmiddagen och för underhållningen står – Cheap Trick.

Å ena sidan väldigt stort, å andra sidan inte stort alls. Plazan utanför Forum är inte precis Budokan och att ett band av den digniteten reducerats till gratisunderhållning för partajande hockeyfans känns lite ledsamt.

* * *

I Lightning-lägret är de övertygade om att de kan vinna ikväll – även om Bruins också ikväll gör mittzonen lika svårpasserad som en aveny på Manhattan i rusningstid.

– Vi kan vara snabbare på skridskorna och vi kan göra det mycket svårare för Tim Thomas, upprepar spelare efter spelare efter spelare.

* * *

Just som jag satt mig i pressloungen kommer det en snubbe på styltor gående i korridoren utanför.

När man ser såna syner är man glad att man varit nykter ett tag.

* * *

McLellan petade alltså Ben Eager till sist.

Det ska han ha en stor eloge för – även om vi bedrogs på lite av underhållningsvärdet där…

* * *

Några ögonblick senare kommer det ett gäng chockartat lättklädda cheerleaders gående i samma korridor.

När man ser såna syner är man glad i största allmänhet.

* * *

Att världen ska gå under idag har inte undgått ens hockeyspelare koncentrerade på slutspelshockey.

Efter träningen igår skyndade exempelvis Ryan Malone just därför hem till familjen.

– Jag ska leka med mina barn och älska med min hustru en sista gång. Man vet aldrig, berättade han för St Pete Times.

* * *

Sen kommer även Zdeno Chara, i sommarljus kostym, gående i den där korridoren.
Det är en syn det med.

* * *

Times har en intervju med Lightnings tandläkare också – ja, media här nere har gått Kanada-banans under slutspelet – och han berättar hårresande stories som hur det just nu inte finns tid att fullborda några rotfyllningar och att han därför får hitta temporära lösningar för att dämpa smärtan i, exempelvis, Marty St. Louis käft.

– För att vara en liten kille är den där Marty verkligen tuff, säger doktor Castro.

* * *

I Want You To Want Me, live-versionen från nämnda Budokan.

Det är enligt min blygsamma mening den stora stunden i Cheap Tricks katalog.

* * *

Hör damen som sjunger nationalsången öva och kan meddela att hon, precis som i torsdags, tänker plåga oss med en version så långsam att till och med Chara kan köra åttor runt verserna.

* * *

Doktor Castros värsta mardrömshistoria – och blunda nu, du som har tandläkarskräck – är från 2007, när Craig MacDonald fick en puck rakt i ansiktet.

– Han fick nio tänder förstörde och bara tre gick att rädda. Han behövde också 30 stygn i tungan och ytterligare 50 i läpparna och gommen. Dagen efter fick han genomgå tre operationer i tandrötterna.

Det där skulle Wes Craven kunna spinna sin hittills mest skrämmande film kring

* * *

Apropå Cheap Trick borde Vigge ta till några såna framför Rolo ikväll. cheap tricks alltså. Nyp dom i sidfläsket, för fan.

* * *

Tyler Seguin, slutpelets egen Calder Trophy-vinnare, tvingas erkänna:

Anledning till att han bär nummer 19 sitter i motståndarlaget finaste lyxloge.

– Jag ser upp till Steve Yzerman, han var min idol när jag växte upp. Nu blir situationen lite konstig eftersom han är Tampas general manager, men samtidigt…det är pretty cool att veta att han sitter och tittar, säger han med ett blygt leende till Times.

* * *

Lightning värmer med fotboll precis utanför pressloungen även idag och boys will be boys; jävlar vilket liv dom för. Särskilt Stamkos är som en överpeppad after beach-firare på under stockholmsveckan i Visby.

Det betyder kanske att han kommer att showa up ikväll.

* * *

Patrice Bergeron meddelar att han kände sig hundra procent även efter matchen i torsdags, so no worries Bruins-fans – han kommer att vara där ute och staga upp bortaspelet ikväll med.

* * *

Hinner slänga i mig en BBQ-lunch Eken – bloggens djupt saknade sidekick – hade kunnat sjunga serenader om.

Södern, baby, södern.

* * *

OK, gametime – snart.

Om det ska se ut som senast, då vill jag påstå att första målet blir oerhört viktigt.

Jag tror Tampa gör det, i slutet av första.

Vad tror ni?

Vi hörs hur som helst i första pausen.

Varning – hajar i vattnet!

Eller åtminstone på isen.

Om de inte är helt slut, om viktiga pjäser i laget – företrädesvis Dagny, Pavelski, Setoguchi och Clowe – inte har mindre karaktär än till och med de värsta kritikerna trott, om de inte vill skriva in sina namn i skammens annaler med eldskrift, då kommer Sharks att gå all in och göra säsongens hittills bästa match ikväll.

I så fall får Canucks att göra, to put it mildly.

Men lyckas jag räkna ut en sån sak har Vigneault garanterat också gjort det, så man får anta att de är förberedda på en veritabel, full frontal blitz.

Hur de hanterar den avgör hela konferensfinalen, tror jag. Om Canucks lyckas stå emot och vinner igen är det här över. Men lyckas Sharks reducera är det definitivt serie igen.

Ska bli otroligt intressant att se hur det artar sig.

Dessvärre ingår Versus – Bettmans egen Öppna kanalen – inte i heller det här hotellets tv-utbud, så jag får förflytta mig till en sportbar och en fredagkväll är såna för stökiga för att jag ska vilja ta med mig datorn.

Det blir således var sig bloggande eller kommentatorsuppdateringar, men vill ni lämna inlägg och få dem publicerade efter slutsignalen – feel free.

* * *

Här i Tampa har vi haft välkommen sovmorgon idag.

Lightning hade inte träning förrän vid fyra på eftermiddagen – den senaste tidpunkt jag varit med om att ett NHL-lag utan matchtröjor varit ute på isen.

Hoppas dom etablerar en trend. Morgnar och förmiddagar borde avskaffas.

* * *

Dogge Crankshaft avlossade en klassiker när jag ringde och väckte honom för en liten förhandsintervju igår.

Jag frågade om han var nöjd med någon av propparna han fått in på Kesler.

Dogge harklade sig lite och sa med mörk stämma:

– Nja, han spelar ju fortfarande, så helt nöjd kan jag inte vara.

Ingen är roligare att intervjua.

* * *

Läser i lokalbladen att Lightning-fans som åkte upp till Boston förra helgen kändes sig kränkta över några skämt Bruins PR-avdelning utförde på deras bekostnad.

Bland innehöll ett par pamfletter anspelningar på att det bara bor pensionärer i Florida och en löd:

– I Tampa är ”hip check” vanligen relaterat till en försäkringen.

Den som tar illa upp av ett sådant skämt – helt lysande, ju – är en person man SKA driva med.

* * *

Hela Dogge-intervjun finns här:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article13053631.ab

Av utrymmesskäl var det mycket som inte kom med. Han sa till exempel också att han aldrig sett Big Joe spela bättre än just nu.

– Och att inte fler kan anstränga sig när vår lagkapten visar vägen på det sättet är helt obegripligt, menade han.

Upprördheten är lätt att förstå.

* * *

Får efter Bolts-träningen – som egentligen bara är en plågsam bag-skate för reserverna – bjuda min fellow tunhuk (borlängebor kallas så: Tunhukar) på en Ljunglöfs Ettan.

– Det är min första riktigt snus på nio månader, säger han och för mig är det som att säga att man inte andats sedan i höstas.

Sedan kommer Vigge Hedman fram och upplyser oss om att han gillar Brage.

Därmed stiger den unge ångermanlänningen enormt i aktning.

* * *

Att Fredrik Modin, som ju länge var Lightning-spelare och bland annat vann Stanley Cup här nere 2004, lägger av går inte obemärkt förbi.

Lokalbladen har långa artiklar om ”den mest underskattade Bolts-spelaren någonsin” och före detta medspelare som Vinny Lecavalier hyllar honom.

– Freddy var verkligen inte underskattad av oss i laget. Han var en stor ledare och betydde enormt mycket för oss, säger han.

* * *

Tyvärr följer Vigge upp sin vackra deklaration om Brage med att berätta att han som junior gjorde två mål mot Leksand i Ejendal en gång.

– Och en gång hade jag spearat en leksing strax innan. Han låg ner i målgården när jag satte pucken, säger han och flinar.

Därmed sjunker den unge ångermanlänningen enormt i aktning igen…

* * *

McLellan är tydligen eager på att få släppa ut Eager på isen igen…

Vilken besvikelse.

Jag trodde McLellan hade lite mer klass än så, han är för fan fostrad i ett lag som

Men Canucks får väl hoppas att han i sin gränslösa vishet fortsätter paradera till utvisningsbåset med samma frekvens och, som Daniel Sedan sa senast, tacka och ta emot.

* * *

Rito, kallas Ritola, noterar jag när Lecavalier, Mike Smith och Marty St. Louis kör med honom.

Det verkar dom göra rätt ofta – och Vigge skrattar gott.

Dom får passa sig.

Tunhukar har en gräns. Passerar man den kan det bli farligt…

* * *

Vi ska ju inte gå händelserna i förväg, men jag kan inte låta bli att fråga Öhlund – som spelade i Vancouver i elva säsonger innan han flyttade till Florida – om det inte skulle kännas rätt konstigt att ställas mot Canucks i finalen.

– Jo, säger han med en grimas, jag försöker låta bli att alls tänka på hur det skulle vara, men jag har kompisar som påminner mig hela tiden. Vi får återkomma till det..

Snacka om att MacIntyre och de andra murvlarna där uppe skulle ha en field day med den vinkeln…

* * *

Under det trivsamma surrandet i omklädningsrummet börjar Rito och Vigge plötsligt jämföra solbrännor – utlöst av några oskyldiga rader om Tampa-backarna i den här bloggen igår…

Låt oss säga så här – ingen kommer att förväxla någon av dem med David Hasselhof i Baywatch..

* * *

Jag tror fortfarande inte på det där med Winnipeg förrän Bettman sagt att det blir så, men kan inte låta bli att börja fundera över hur divisionerna och konferenserna kommer att se ut om Thrashers flyttar dit.

Det är en no-brainer att ett nytt lag i Winnipeg hamnar med Wild, Flames, Oilers och Canucks, men i övrigt då? Predators ner i Southeast i östra och Dallas till Central? Eller vad? Detroit till öst vore ju det grymmaste, men det vågar jag inte ens drömma om.

Tankar kring detta mottages tacksamt.

* * *

Lightning bor här på Marriott under hemmamatcherna och Vigge och Rito delar rum.

Ryktet säger att de ofta ligger och kollar på emotionella draman och snyftar ihop.

Hade man inte riktigt trott.

* * *

De religiösa i det här landet påstår att världen går under i morgon, så håll er i akt – det här kan vara den sista hockeymatch ni ser.

Hoppas den blir bra…

Tampa – Boston 0-2 (Slut))

* * *

Not for nothing, men det här kan vara den tråkigaste slutspelsmatch jag sett.

Det var ställningskrig i 60 minuter, inga spännande sidestories finns att rapportera och inget anmärkningsvärt sades efteråt.

Å andra sidan var det så här hela världen föreställde sig att drabbningarna mellan Boston och Tampa skulle se ut.

Det ska inte sluta 5-2 eller – än mindre – 6-5 när de möts. Det ska vara så här. Och även om nu inte får lust att hjula nerför läktargångarna av upphetsning får man ju samtidigt vara imponerad av hur skickligt och effektivt Bruins stänger ner matchen efter att ha tagit ledningen med 1-0 efter en dryg minut.

* * *

Sitter nu på hotellrummet och tittar på en nästintill full måne som hänger över Tampa-bukten.

Det är en grann syn och jag ska låta den vagga mig till sömns. Hann bara två timmar igår innan det var dags att gå upp för flighten ner hit, så jag är pretty fucking beat vid det här laget.

Vi hörs under fredagen, hörrni.

Slut, blir 0-2. Jag återkommer med lite mer om nån timme.

Tampa – Boston 0-1 (Period 2)

* * *

Inte riktigt samma målfest som senast, direkt. The scoresheet lämnas tvärtom helt tomt den här perioden.

Lightning ska vara glada för det. Om det inte varit för Rolo och Bostons patenterat ineffektiva powerplay hade det stått åtminstone 0-2 nu och det här är den typ av tajta, inte särskilt underhållande match som tar slut om Boston får tvåmålsövertag.

Nu vet ni ju vad händer istället:

Lightning kvitterar med fem kvar av tredje – och sen blir det maratonlång övertid.

* * *

Floridas Gris-Olle har börjat köra en egen, väldigt dålig ”Who let the dogs out” – utan någon som helst rimlig anledning.

New York-versionen hade sagt åt honom att shut the fuck up.

* * *

Andraperren börjar med att Brewer håller på att ge Boston ett skitmål till – han slår rena Marek Malik-passningen rakt i famnen på en Bruins-forward.

Har Lightning-backarna legat för länge vid poolen och fått värmeslag?

* * *

Nä, DJ, målvakterna vågade inte värma utan hjälm. Det är bara Honken som har så mycket balls.

* * *

Jodå, Lightning skapade lite mer under senaste 20, men bortsett från när Thomas utsätter Dominque Moores för ett mini-rån har det inte varit särskilt farligt.

Bruins är närmare ett till mål än Lightning en kvittering, det tycker jag känns tydligt.

* * *

Bettman skymtar förbi på en tv-monitor. Han ser sur ut och nickar bara buttert när Frank, ligans högste PR-honcho, säger nåt till honom. Det kan bero på att han sitter på en helt vanlig plats på läktaren. Eller så råkade Thrashers komma upp i diskussionen…

* * *

Har nu kunnat konstatera att det mest sitter stabbiga gamla män runt Bostons utvisningsbås och även om de ser trevligt solbrända ut får de gärna låta bli att göra en Vancouver.

* * *

Plötsligt frågar den tyske kollegan på sätet intill om jag känner Marco Polo-Persson.

Mycket otippat

* * *

Det är oväntat lite Bruins-fans på plats. Jag trodde det skulle bli folkvandring till solen från det dystra nordost. Men allihop kanske började lika tidigt som trion som satt i hotellbaren vid lunch och nu har däckat. Det vore väldigt Boston

* * *

Jarkko, jag ska hälsa. Men nej, Varpu har inte firat lika intensivt som du. Hon har bott här sen 1994 och efter så många år med NHL-hockey till vardags förlorar VM sin attraktionskraft, är jag rädd.

* * *

Ja, vi hörs väl i nästa paus då. För det blir en sån, jag törs nästan lova…

 

Tampa – Boston 0-1 (Period 1)

* * *

Gästerna har alltså ledningen efter en period och det förvånar inte. De gör en bra bortamatch och är framförallt riktigt starka, tajta och svåra att tas med i defensiven. Lightning kommer i kvicka anfallsvågor emellanåt, men har inte skapat en enda riktigt avancerad chans; de har svårt att ens komma in i slottet.

Men det finns pjäser i Lightning som kan tråckla upp såna lås – Stamkos, som verkar rätt ivrig ikväll är en – och kan de bara häva sig upp ur underläget ska det kunna bli match igen.

* * *

Att fansen i den här hallen inte kan skapa stämning är bara bullshit; här är precis lika högljutt och passionerat som i TD Garden. Och ännu festligare hade det förstås blivit om hemmalaget kunnat undvika att hamna i underläge efter en dryg minut…

* * ^­

Öh, på det målet är jag för övrigt rädd att Vigge och Clark inte läser spelet bättre än vad Ray Charles hade gjort.

Fan, Krejci får stå ren vid målet så länge att han hunnit byta skridskor och ändå haft tid att dribbla bort Rolo.

Så ska man helst inte inleda konferensfinaler.

* * *

Synd bara, att någon utrustat fansen med harskramlor i plast.

De låter bara för jävligt.

* * *

Campbell och Gagne – det var de som var ivrigast att få komma ut och kolla utvisningsbåset.

Det ska jag komma ihåg…

* * *

Auxillery-läktaren har Bjuppes gillande. Den är visserligen placerad mitt på läktaren och det känns som att jag fått västra Floridas Gris-Olle bakom mig, men man har närmare ner till isen än i den ordinarie boxen, utrymmet är så väl tilltaget att till och med Lille Fridolf skulle trivas och tekniken fungerar.

Då klagar inte jag.

* * *

Fast det verkar inte vara någon action runt utvisningsbåsen. Men så är detta södern också. Den som exponerar tvillingarna i de här trakterna riskerar samma behandling som Jim Morrison när han, inte långt härifrån, tog fram klockspelet på 60-talet.

* * *

Det är bara Marty St. Louis och någon till som värmer med hjälm i Lightning.

Tufft lag.

* * *

He he, Krominator…blindside tits! Där var du fyndig.

* * *

Ännu så länge har väl Bergeron inte direkt tagit över serien.

* * *

De har ett långt och snyggt intro här inne, huvudsakligen bestående av den kanske coolaste lasershow jag sett utförd på en is.

* * *

Floridas Gris-Olle använder ett betydligt mer vårdat språk än sin namne i New York, men lyckas ändå göra klart att han tycker att någon ska slå Lucic på käften

* * *

Congrats, Eric M.

* * *

Det blir mycket upprört när Tampa-Bergeron åker ut för armbågstackling på Krejci – och det med all rätt. Det är en klockren tackling han sånär släcker lyset för Boston-stjärnan med.

Håller med stålpenguins, lite fegt av domarna där.

* * *

Tack för klargörandet, Evelyn. Blev rädd där. Om Vigge fått för sig att jag betraktar honom som mes hade jag förmodligen blivit utmanad på både armbrytning, Mount Everest-bestigningar och Vättern runt.

* * *

Enda problemet med det här läktarannexet är att jag inte hinner gå och hämta kaffe.

Så nu ska jag bara sitta här och glo en stund.

Återkommer nästa paus.

God afton och välkommen till Tampa!

Nu får ni försöka föreställa er Bjuppe med ett ganska brett leende klistrat över hela ansiktet.

När jag tidigt i morse lämnade New York var det regn, dimma, kallt och fult.

Här är det knallblå himmel, 32 grader varmt, vindstilla och vackert.

Såna gånger blir jag på väldigt, väldigt bra humör.

Att det ska spelas Stanley Cup-hockey i den här miljön känns direkt absurt. Det känns som att åka till Noppikoski i januari och få se beachvolleyboll.

Likafullt:

Tredje ronden i konferensfinalen mellan Lightning och Bruins ska avgöras här, i utsålda St. Pete Times Forum, och den bör kunna bli helt grymt.

Det är liksom nu den här serien tar form på allvar – och kanske avgörs.

Hänger ni med genom natten?

Skulle jag uppskatta.

* * *

Härmed ska bloggen för första gången be att få gå seedy on your asses.

Titta här:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/nhl/article13052600.ab

Eller här

http://deadspin.com/5803385/

Det var alltså inte bara på isen vi fick se briljanta tvillingar igår kväll…

I de gröna männens frånvaro – och var tog de vägen egentligen? – gick en ung dam under en av Ben Eagers många utvisningar fram till botbänken, drog upp sin Canucks-jersey och visade brösten.

Och ändå verkade Eager så arg hela kvällen…

* * *

Det är dock bara under taxiresan in från flygplatsen jag har den där känslan av att det på något vis är fel att spela hockey i den här miljön

På Marriott Waterside, beläget ganska precis ett kvarter från Forum, vibrerar det av slutspelskänsla.

Innan jag ens hunnit fram till repan hinner följande inträffa och noteras:

•Doc Emrick, kommentatorn, hastar förbi, i shorts, och fyrar av sitt vanliga det-är-bäst-jag-hälsar-för-det-här-kan-vara-någon-jag-talat-med-nån-gång-leende.

•Vinny Lecavalier rör sig långsamt mot hissen och en lagmiddag på tredje våningen, ivrigt knattrande på en Blackberry.

•Tre Bruins-fans i lobbybaren har börjat ladda väl tidigt och drar en ”Let’s go Bruins” så det rister i golvets marmorplattor.

Game on!

* * *

Vi får hoppas att damen där vi utvisningsbåset i Rogers Arena inte startar någon trend.

Disciplinen skulle bli usel och lagbrotten oräkneliga…

* * *

Det verkar som att Bruins får tillbaka Patrice Bergeron ikväll.

Och ja – Tyler Seguin får ändå fortsätta.

Helt borta i pallet är han inte, Julien.

* * *

Taxichaffisen som körde mig in verkade inte kunna särskilt mycket hockey och skulle förmodligen inte kunna skilja Victor Hedman från den uppstoppade svärdfisken i restaurangen på Marriott.

Ändå var han oerhört angelägen om att Lightning ska vinna den här serien och gå till final.

– Då kommer det tusentals tokiga kanadensare på besök och jag får köra dem allihop, jublade han.

Att Vancouver vinner den andra serien tog han – sin bristande koll till trots – alltså för givet.

* * *

Patrice är, tycker jag för övrigt, ett rätt så läckert namn. Jag hade kunnat tänka mig att heta så själv. Patrice Bjurman. Lite bögigt, ser jag nu när jag skriver ut det, men det är ju bara härligt.

* * *

Bad news från Vancouver:

Micke Samuelsson måste operera sitt trasiga ljumskparti och blir borta resten av slutspelet.

Fan så taskigt.

* * *

Förlusten i TD Garden i tisdags var Lightnings första på 27 dagar.

Så fina playoff-sviter är det inte många som haft – vad jag kan förstå ingen sedan lockout-säsongen.

Men nu frågar sig fans och lokala tyckare oroligt om de överhuvudtaget minns hur man kommer tillbaka efter en förlust.

Inga problem, lovar Stamkos.

– Vi hade inte räknat med vinna varenda match i playoff. Vi vet hur man gör. Förra gången vi förlorade kom vi tillbaka och vann åtta raka matcher, säger han.

* * *

Kom nu ihåg – den förste som blir utvisad ikväll är den som vill kolla om damen i Vancouver igår satte en trend och ska från och med ikväll betraktas som en dirty player på fler sätt än ett.

* * *

Eric, Vigge lyssnar såklart på Håkan Hellström innan matcherna – något annat är inte tänkbart.

* * *

Det är fortfarande lite svårt att få huvudet runt det faktum att det på två matcher med Tim Thomas och Dwayne Roloson som burväktare gjorts arton mål.

Men de får gärna fortsätta läcka. Mål är kul, mål är bäst.

* * *

Media har börjat ta sig lite ton här nere. I en förhandsdrapa inför Game 3 skriver en Chris Stevenson från QMI Agency följande:

Lightning har gått från 1-3-1 till 911.

Fyndigt – men så illa är det väl inte ännu…

* * *

Jag skulle nog säga att det är Axel S om inte är cool som lämnar trakten när det ska spelas konferensfinal…

* * *
Satt just här och tänkte att det ska bli kul att för första gången se en slutspelsmatch i Forum, men det här är inte alls första gången, inser jag plötsligt.

Jag såg Ottawa ta ledningen med 3-1 i första omgången 2006 och fick efteråt prata med Alfie för andra gången i mitt liv.

Av någon anledning minns jag fortfarande att han sa ”nu vill vi inte tillbaka hit mer. Vi gillar vädret, men det får räcka så här”. Sedan poserade han för Höken genom att sticka ut huvudet genom ett draperi.

Nu vet ni det.

* * *

Här sitter vi i helt stillsamt och knattrar på våra förhandsrapporter och bloggar i det provisoriska pressrummet i Forums inre – och plötsligt kommer Mart St. Louis, med bister uppsyn, och drar för ett stort draperi mot korridoren utanför.

Där ska han och hans lagkamrater nämligen förvärma med fotboll och det vill de inte att vi skitiga murvlar ska se.

Det gör vi ändå, för draperiet glider isär av sig självt och jag kan meddela att de inte direkt skulle platsa i Brage, dessa gossar…

* * *

Det är egentligen på tok för varmt för kostym här nere, men ni vet vad farbror Bjuppe säger – stick to your style, no matter what.

Så jag kör en klassisk Stanley Cup-stass med svarta byxor, svart skjorta, mörkgrå kavaj och en ljus, somrig slips – en sån som tjejerna alltid gillar.

* * *

Nathan Horton gick förbi i korridoren nyss, i träningsoverall och med sammanbiten uppsyn. Jag kommer att tänka på någon av Christopher Moltisantis mindre begåvade muscle-polare i Sopranos. Han skulle ha kunnat spela en sån.

* * *

Campbell vågade inte ge Not Se Gentle Ben Eager något ytterligare straff för tacklingen i ryggen på Danne Sedin.

Vilket ynk.

Kerry Frasier gör i sin TSN-spalt klart vad han borde fått straff redan under matchen.

* * *

Ni kommer ju inte tro mig, men när jag spelade igenom den här matchen på NHL 11 igår – med uppdaterade lag; äntligen har Sony fått ordning på sin shit igen – var det inte nog med att Lightning vann stort. Mattias Öhlund, av alla, stod för ett hat trick.

Om han upprepar den bedriften i verkligheten lovar jag att göra som tjejen i Vancouver igår.

* * *

Apropå Eager visar de bilder när han under matchen igår stod i båset och hetsade mot Canuckerna på andra sidan plexit. Till slut tog självaste Niclas Wallin tag i honom, satte ner honom på bänken och sa åt honom att cool it.

Ja, i Boden får man nog tidigt lära sig hur man lugnar ner snubbar som får överslag.

* * *

Rättstavningsprogrammet (ja, jag gör en Olsson här – ni får ursäkta) vill ändra Horton till Hormon.

Klart suspekt.

* * *

Det är lite nytt här idag, jag sitter till exempel på en så kallad auxillery-pressläktare jag inte har riktigt kolla på, så jag måste lämna det lilla rummet redan nu – och publicerar detta intro rekordtidigt.

Hoppas det är OK.

Det blir en kanonmatch till nu, det är jag övertygad om – och när vi hörs i första paus är det förmodligen redan bekräftat.

 

Där är bloggen nu.

Så det blir live-övningar ikväll.

Game 3 mellan Tampa och Boston, start 02.00 svensk tid.

Häng med!

Vancouver – San Jose 7-3 (Period 2)

* * *

Det är poetic justice att Eager sitter i utvisningsbåset Chris Higgins när Higgins gör det

Vilken jubelidiot.

Fortsätter McLellan använda honom blir jag besviken på den sympatiska coachen. Vad ska han med sånt skräp på isen till?

* * *

Det här var lätt The Sedins bästa match i slutspelet i år. Uppsnurrningarna i tredje perioden fick hela Rogers Arena att bryta ut i standing ovations – och Sharks-backarna att sträcka sig efter åksjukepiller.

Underbart att se.

* * *

2-0 i serien till Vancouver alltså – och fortsätter det som idag tar den här konferensfinalen slut fort.

Sharks får större chanser att påverka matchningarna hemma i Sharktank, men backarna blir inte snabbare bara för att de spelar på hemmaplan…

Jag kommer osökt att tänka på förra säsongen.

Även då slog de ut Detroit i andra omgången. Sedan blev de svepta av Chicago i konferensfinalen.

Repris?

* * *
Nu ska jag sova.

Bagarväckning väntar – för resa till solen.

Vi hörs från Florida.