Boston – Tampa 1-3 (Period 2)

* * *

Jaha, det är fortfarande en jävla nerv i det här – men mittperioden ryckte sönder av utvisningar.

I första var det ingen, nu hade Boston två och Tampa tre.

Dessvärre visade sig båda lagens powerplay vara lika impotenta som Hugh Hefner innan Viagran uppfanns. Det var väntat i Bruins fall, men inte i Lightnings. De har haft hela slutspelets giftigaste PP, men nu frapperande lite.

Man kanske kan få önska sig mer fem-mot-fem-spel a la period ett i fortsättningen.

* * *

Håkan S också i så fall, GA – för Boorken sa det redan i början av 80-talet.

Och det ligger ju nåt i det.

När man har ledningen med just 3-0 är det lätt att slappna av – och lyckas motståndarna bara göra ett mål får de häng direkt.

* * *

Ja, vi kanske ska börja kalla Bergenheim för Definitely Maybe hela tiden.

Definitivt. Eller kanske…

* * *

Jo, Jacob, i första hand är det en högst informell service – men om jag med så små ingrepp kan pleasa en nätchef eller två utesluter ju det ena inte det andra.

* * *

De verkar som de kopplade Thomas till en motorvärmare i första pausen. Nu har han i alla fall emellanåt spelat som det anstår en Vezina-vinnare.

Räddningen på Downies brakchans var ju rena Rinne Robbery.

* * *

Vi lyckas lokalisera ett (1!) Lightning-fan precis vid gästernas bås, men fler är det nog fan inte här. Det är inte som att hockeypubliken där nere direkt LEVER för sitt lag.

* * *

Mycket Kennholt-skott från Charas sida ikväll. Planket bakom Roloson kan inte ha det så kul.

* * *

PhillySteen – om du menar hur det är med Rit-Olas hälsa så är svaret att han fått bukt med sina öron- och balansproblem och nu mår riktigt bra, trevligt nog.

Vad gäller hockeyn är han med i Lightnings stora slutspelstrupp, men han har fortfarande inte lirat.

* * *

Tycker tidvis att det låter som ”Let’s go, Bjurre” när de kör sitt ”Let’s go Bruins”, men det kan bero på att jag är extraordinärt inbilsk också.

* * *

Vad menar du Sipo, är bloggen död?

* * *

Det är faktiskt så att Tampa inte förlorat sin match 4 mot Pittsburgh och ikväll kan ta sin åttonde raka.

Tänkte ni ville sitta och suga på den ett tag.

* * *

Nu ska jag gå och smyga lite i kulisserna och se om hittar nån spännande kändis, bakelse eller snygg bird.

Slutrapport kommer la’ efteråt, som Fast Freddy Shoestring – just nu offer för ännu en skensexa, tror jag – skulle sagt.

 

 

Boston – Tampa 1-3 (period 1)

* * *

Ha ha.

Ja, jag bara skrattar jag.

Inledningen på denna konferensfinal är ju fenomenal.

Först är det bara Bruins, men iskalla Tampa lyckas hålla fortet – och går upp och gör tre snabba mål.

Då känns tillställningen avgjord.

Men efter en alldeles nödvändig timeout av Julien soloåker Seguin – rookien och slutspelsdebutanten! – in en reducering.

Och då svänger momentum igen.

Låt mig skratta lite igen:

Ha ha.

Det kommer att bli sån fest, detta.

* * *

Det genombrott Bergenheim fått i det här slutspelets är mäktigare än Oasis när ”Definitely Maybe” kom ut.

Vilken sjuk jädra explosion.

* * *

Boogeyman hedrades mycket riktigt med en tyst stund – och jumbotronhyllning – av Bruins, Lightning och NHL.

Lite kort var det, men kändes ändå bra.

* * *

Timmy Thomas har uppenbarligen haft för lång vila och är ringrostig som en Saab som stått parkerad utomhus hela vintern.

In med Tuukka!

* * *

Har just upptäckt att jag fått två platser på pressläktaren.
Det var ju generöst av Bruins.

Eller också tycker dom att jag har så stort arsel att jag behöver två säten.

* * *

När Bergenheim gör sitt åttonde slutspelsmål – och går upp som etta i målligan! – är det någon på stolen intill som mycket entusiastiskt börjar boxa mig på armen.

* * *

Julien-gubben kanske skulle ha använt Seguin lite tidigare. Såna där soloprestationer är det inga andra i det här laget som utför.

* * *

Dorian, vad fint att veta att jag har ett fellow Richman-fan i läsekretsen.

Tyvärr fick han ju inte ens sjunga nationalsången – trots den annalkande 60-årsdagen.

Dom vet inte riktigt vad dom har för skatter här.

* * *

Vigges skägg har inte gått att få nåt riktigt span på från pressboxen.

Någon som kunnat se och kan avge ett omdöme?

* * *

Fansen i TD är högljudda så det räcker, men framförallt är volymen på PA:t det mest öronbedövande jag utsatts för.

Svenska myndigheter hade avbrutit arrangemanget och skickat DJ:n i fängelse.

* * *

Apropå Vigge var det ett finfint skott han avlossade innan skyttekungen från Finland gjorde sitt mål.

* * *

Ja för fan, Wernblom, Nyllet! Den skulle man ju satt. Och Timander. Men att Samme Påhlsson varit här visste jag inte.

* * *

Som sagt, lille St. Louis är inte rädd av sig.

Vid ett tillfälle i den hör perioden täcker han skott med en njure.

* * *

Tack, Angie. Tjejer är alltid bäst, Men Tommy Lehman, det namnet hörde man inte igår precis.

* * *

John J, skillnaden mellan Wennerholms lusekofta och Vigge Hedman är att Wennerholms lusekofta inte har något emot att han har den på sig.

* * *

Leif Boork blev utskrattad när han sa att det inte finns något svårare i hockey än att leda med 3-0, men blir proven right gång efter gång och kan bli det ikväll igen.

Det känns som björnarna har initiativet nu, trots underläget.

* * *

Såg ni resultatangivelsen precis i början av inlägget

Den är Biffens lilla eftergift till chefer som vill att det ska vara lite mer formell läsarservice här.

Och det ser väl ändå rätt okej ut, tycker jag.

* * *

Okej, mer bakelser till den figurlöse.

Vi hörs i nästa paus.

God kväll från Boston, Massachusetts.

Det känns som att jag redan använt frasen ”nu börjar det på riktigt” några gånger – när grundseriespurten inleddes efter All Star-uppehållet, sista veckan i grundserien, vid slutspelsstarten, efter några rundor i första omgången, när vi fick en första Game 7 och då förra omgången startade till exempel – så jag borde hålla mig för god för det ikväll.

Men nu börjar det på riktigt.

Konferensfinaler är the shit.

Nu ligger en plats i Stanley Cup-finalen – det alla hockeyspelare drömt om sedan de var knattar – i potten och allvaret, intensiteten, hungern, passionen och elektriciteten i varje ögonblick där ute på isen blir därefter.

Rock ’n’ fuckin roll, säger jag. Som vad gäller liverapporterandet kommer att koncentrera mig på uppgörelsen här på de östra breddgraderna, åtminstone till en början. Tids nog kommer jag få resa över kontinenten så det räcker och blir över.

Bruins och Lightning går alltså första ronden här i coola TD Garden ikväll och jag skulle se det som ett sant nöje om ni var med mig i vårnatten.

* * *

Det är verkligen för jävligt med Derek Boogaard. Att gå bort vid 28 års ålder…jag kan knappt greppa det. My heart goes out till familj, vänner och chockade lagkamrater i både Wild och Rangers.

Någon frågade om jag vet något mer om dödsorsaken än vad som rapporterats, men nej, det gör jag inte. Och det finns ingen anledning att spekulera om vad som hänt förrän obduktionsrapporten är färdig. Det kan ha varit vad som helst, kom ihåg det.

Värmen i den ständiga strömmen av kondoleanser från kollegorna i ligan under lördagen har varit rent rörande och nu hoppas jag han föräras ett ögonblicks tystnad innan den här matchen också . Det har The Boogeyman förtjänat.

* * *

Massachusetts är för övrigt inget lätt namn att stava till.

* * *

Trevligt att vara tillbaka i TD Garden.

Det är inte första gången, men jag tror det är två säsonger jag senast satt här – och jag har aldrig sett Boston spela playoff-hockey.

Magkänslan säger att det kan bli en rätt så oförglömlig upplevelse.

Med Red Sox på dekis och Celtics utslagna ur basketslutspelet har Bruins helt uppenbart tagit över Beantown. De får fler, och mer statustyngda, sidor än Sox i både Globe och Herald idag och det kan fanimig inte ha hänt många gånger.

Redan tre och en halv timme före matchstart – när patologiskt tidige Biffen tycker att han måste vara på plats – kryllar det också av fans i de småsunkiga kvarteren runt Garden, alla i snygga matchjerseys.

Feber råder!

* * *

Vi som följer Rangers hann inte se så mycket av The Boogeyman, han spelade bara 22 matcher innan en hjärnskakning förstörde debutsäsongen på Broadway, men vi fick i alla fall vara med om när han bröt sin 234 matcher långa måltorka med den osannolika slagskottsbomben mot Washington i november.

Det blev hans sista någonsin och jag ska aldrig glömma det.

* * *

Tog tåget upp i morse och kan meddela att det var behagligt att för en gångs skull få åka norröver och se de pittoreska små byarna i längs kusten i norra Connecticut och Rhode Island.

Vägen ner mot Washington kan för en slutspelsbevakare från New York bli något tjatig, om man säger så.

* * *

Simon Gagne är tillbaka i Lightnings uppställning lagom till första konferensfinalen och coach Boucher gnuggar händerna.,

– Det är inte svårt att hitta en plats åt Simon, det kan jag försäkra säger han.

Bruins, däremot, får klara sig utan Patrice Bergeron – och slänger istället in 19-årige rookien Tyler Seguin.

Han får därmed göra sin – efterlängtade! – slutspelsdebut.

– Jag är redo, men har sett från läktaren att allting är lite mer intensivt nu, säger han till Herald.

Jodu, youngblood, håll i hatten.

* * *

Det är inte lika påtagligt som utanför gamla Fenway Park, som lika gärna skulle kunna ligga i Leeds, men även runt TD Garden känns det mer brittiskt än det brukar göra i amerikanska städer.

Gatorna är smala, fasaderna skitiga och pubarna små och ingrodda.

I kind of like.

* * *

Det var någon vecka han visade sig senast, så det ska bli spännande att se hur Vigge Hedmans slutspelsskägg utvecklats.

Allt annat än heltäckande Shea Weber-matta är en besvikelse.

* * *

Och interiört har det här alltid varit en favorithall. Den har helt egen karaktär med sina gulsvarta läktarsektioner och en pressbox som slingrar sig runt hela hallen högst upp i taket.

Jag sitter lite på sniskan ikväll, i en kurva – och tycker det är rätt så festligt.

* * *

Marty St. Louis må bara vara marginellt längre än en genomsittlig linjal, men balls har han.

– Ja, naturligtvis ska jag höja mig ytterligare ett par snäpp i den här serien. Den som inte känner att han kan göra det har ingenting här att göra, säger han.

Right on.

* * *

Att jag tycker det är festligt just här beror i och för sig på sällskapet också.

Lakritsdrottningen – Varpu – har tagit sig upp från Brooklyn och sitter på stolen intill mig.

Mycket mer kan man inte begära av en kväll i pressboxen.

* * *

Bruins-coachen Julien – som har vissa drag gemensamma med Lille Fridolf – påstår att han har koll på hur man ska göra när Lightning kloggar igen mittzonen med sin Lasse Falk-forechecking.

Det sa Bylsma och den riktiga Lille Fridolf också och i teorin är det säkert hur lätt som helst, men i praktiken får de flesta samtida spelare problem med det där egenartade systemet.

* * *

Det är tur man inte har någon figur att tänka på. Annars skulle bakverken de envisas med att bjuda på i den här hallen kunna ställa till det ordentligt.

* * *

Låt inte mig hindra er från att bli upphetsade över VM-finalen i morgon, får ni upp pulsen är det bara kul för er, men själv kan jag inte riktigt engagera mig när en enda pjäs i laget – Loui Loui – hade platsat om de bästa varit med.

* * *

Vad gäller målvaktsmatchen slår Boston Globe fast att the kid måste vara på tårna.

Timmy Thomas är ju bara 37 – mot Rolos 41…

* * *

Ni undrar förstås hur Biffen klär sig när han går på hockey i Boston och det ska jag tala om.

Allting är svart – utom en svartvit-randig slips.

Det är nästan så jag skulle kunna spela gitarr i The Hives.

* * *

Man saknar ju Pebben nu. Vad skulle han hem och göra? Han borde vara här och göra mitt jobb ännu roligare. Och bjuda på snus.

* * *

Granvista har blivit stekt för första gången i sin gloriösa kommentatorsspårskarriär, men det kändes högst olämpligt att lyfta fram gamla sågningar nu.

* * *

Och när vi nu nämnt Pebben – varför har det alltid varit så få svenskar i Bruins? Jag kan på rak arm bara komma på tre till: Mats Thelin, Michael Thelvén och Mats Näslund den där extrasäsongen i mitten av 90-talet.

Jag räknar kallt med att ni omedelbart replikerar med några till, men särskilt många har det inte varit och det är bra synd det.

* * *

Stamkos har definitivt fått ut saftigt skägg och ser het ut på värmningen. Biffens Saida-klockor ringer på honom.

* * *

Phil Esposito har följt med Tampa idag också – som radiokommentator – och att se honom i just Boston är ju som att se Springsteen i Asbury Park.

Jag nästan bockar lite när jag går förbi.

* * *
Tampa vinner, ber lakritsdrottningen att få hälsa. Hon har nästan alltid rätt.

* * *

Kan inte begripa att Bruins inte kör homeboy Jonathan Richman i PA:t under värmningen.

* * *

Matchen börjar, som vanligt numer, inte på utsatt tid utan snarare kvart över.

Men jag avlossar det här inlägget nu i alla fall – annars riskerar det att bli på tok för långt.

Hoppas ni sitter bra, för nu blir det åka av.

Vi hörs – kan ni tänka er – i pausen.

 

Det blidde ingen lista igår, jag beklagar, men annat kom emellan.

Nu är jag dock i Boston och livebloggar från TD Garden ikväll. Första inlägg kommer strax före första nedsläpp om allt går som det ska.

Vi som följer det här på plats har haft tur med resavstånden tre år i rad. Mellan Detroit och Pittsburgh gick det två år i rad att köra, och mellan Philly och Chicago är det skonsamt kort

Men nu blir det transkontinentala resor, vad som händer i konferensfinalerna.

Svettigt.

Att ligga på rull mellan exempelvis Vancouver och Tampa…det är inte direkt som att pendla mellan Borlänge och Falun.

Men å andra sidan är det bara suveräna platser – vackra, roliga, angenäma – det handlar om, så jag ska verkligen inte klaga det minsta.

* * *

Ja, MätZ att det största Avesta och Skogsbo någonsin gett världen får respekt vad han än tar för beslut är det förstås inget snack om – och det ligger en hel del i det du säger om att man väl ska passa på och lämna scenen medan man är ahead.

Men dels är jag sentimental och har svårt att tänka mig NHL utan Lidas, dels har han varit så exceptionellt bra den här säsongen att han definitivt KAN fortsätta,

Beslut är för övrigt inte taget ännu, fick jag just veta.

* * *

När Dats satte sitt overkliga backhand-mål rasslade det till i telefonen.

”Det var det sjukaste backhand-skott jag någonsin sett”, stod det i ett sms.

Och det kom från en som sett några genom åren.

Hedbä.

* * *

Jag ska återkomma med mer ingående tips, men säger eder härmed att jag tror att det blir mellan Vancouver och Tampa jag får pendla…

* * *

Det var inte bara en lysande matchserie det här, den slutade med en av de bästa handshakes jag sett också.

Framförallt var det härligt att se värmen när Lill-Babs träffade dom han vann Stanley Cup tillsammans med för tre år sedan – Zäta, Lidas, Dats…ja, allihop.

* * *

Har just pratat med Dogge och han är för skön. Som ni kan läsa i ett referat som när som helst ligger ute på sportbladet.se är det framförallt möjligheten att släcka lyset för Ryan Kesler han framförallt ser fram emot under konferensfinalen.

– Dom snackar så mycket honom, i princip har han ju redan fått Conn Smythe Trophy. Det ska bli ett sant nöje att proppa honom, hette det.

Ha ha, watch it Ryan. Några kilo Crankshaft is after you…

* * *

Lidas säsong är för övrigt inte riktigt över ännu. Han ska ta emot en Norris Trophy i Vegas i juni också. Då kommer bloggen, som passar på att fylla år samtidigt, vara på plats och referera.

* * *

Då börjar vi snart packa väskan för resa norrut.

Konferensfinaler…jävlaranamma vad skoj!

Men håll ögonen öppna även under fredagen. Har ni tur kan det komma en Biffen-lista då…

 

 

Jaha, det är bara att gratulera Sharks. Jag är glad för deras fans – särskilt den uthållige Dahlgren – som fått vara med om så mycket elände genom åren.

Jag är också glad över att det blev en sån fantastisk match av det här till sist.

Hoppas nu bara att det inte var det sista vi såg av Lidas. Får inte vara så.

Mer kommer senare.

Visst fan är det match igen.

Det trodde jag verkligen inte efter förstaperren, då verkade Wings inte ens ha hälften av hemmalagets energi.

Men de tar sig samman, jagar hajarna på flykten med en elegant backhand ser Zäta till att revanschera sig.

Nu kan det alltså bli en helt ohygglig åktur i tredje.

Yes, baby.

* * *

Ju hårdare och jämnare den här matchen blir, desto nöjdare leenden lär sprida sig i tv-sofforna hemma hos Canucks-spelarna en bit norröver.

De tar emot vinnarna på söndag och som de ser det gör det förstås inget om att det är en trupp som fått tömma bränsletankarna fullständigt som landar på Vancouver International dagen före.

* * *

Det ser ut som att Pavel Poet återigen bestämmer sig för att ta tag i matchen, men vid åtminstone ett tillfälle stämmer Dogge Crankshaft, en något mer begränsad spelare, suveränt i Datsyuk-bäcken – på ren vilja.

Det är ruggigt imponerande.

* * *

Hudler, ditt elände.

Jag tänkte precis som Mätz: Han gör ingenting konstruktivt på isen, men måste han nu desutom skada de egna spelarna också?

Fan, nu är både Cleary och Bertuzzi borta.

* * *

Håller med, johan f. Han är ju en av de som hårdast drivit den befängda idén att det inte längre är avgörande med – och i förra årets slutspel tyckte han sig få det bekräftat.

Nu motbevisas det.

* * *

Ja, Granvista – var har du varit?

* * *

Å andra sidan försökte ju Holland städsla Nabokov i vintras, men den dealen saboterades v Islanders. Vill man kan se det som att Garth Snow avgjort den här serien…

* * *

Nädu, Per – det var en rimlig analys av hur det sett ut och vad det logiskt sett leder till. Sharks föreföll i första ha mycket mer kraft och energi i sitt spel.

Men nu är det lite jämnare, ja…

* * *

Bertuzzi och Cleary hade behövts under den här tredje akten, that’s for sure.

* * *

Johnny Puma, det kan jag inte. Det finns hundratals såna livechat-tjänster överallt, jag tycker det mycket roligare och mer givande att göra så här och eftersom rätt många verkar hålla med om det fortsätter jag så.

* * *

Att en liten kycklingbit dränkt i BBQ-sås kan smaka så finemang, det är bra märkligt.

* * *

Åsa, hur är det i Memphis, kan ni hålla fötterna torra nu?

* * *

Sudden – och så ett Niclas Wallin-mål i sjätte perioden.

Det tycker jag låter som en tänkbar händelseutveckling.

* * *
Kmannen, jag har aldrig förstått återställarens välsignum,. jag kan inte ens tänka på alkohol dagen efter. Så det är bara att fortsätta lida här.

* * *

Okej, spänn för satan fast er nu.

Det här kan bli helt jädra oförglömligt.

Nä, det lär inte bli någon svenskfest i konferensfinalen out west.

Sharks leder med 2-0 efter första och gör det rättvist, även om en enmålsledning kanske varit mer logisk.

De är mycket bättre än i de närmast föregående matcherna; åker skridskor, spelar vacker, kreativ och smart anfallshockey och smäller på så det ryker om det..

Och så anförs de av en Big Joe som plötsligt förvandlats till playoff-expert.

Wings försöker, men har inte riktigt hängt med och några chanser skapar de ju inte.

* * *

Ousch, misstag som det precis före 2-0-målet har Zäta inte begått särskilt många av under sitt liv och att det ska hända nu, i sin här klassisk match, kan inte kännas särskilt kul.

* * *

Ja, NYR Registrerad – det var ju av Stealth-flygaren, i Rangers, Gomez fick det där osannolika kontraktet.

Gjorde han någon glad här?

Nej.

* * *

Det är rätt underbart att Roenick hela tiden säger Crankshaft när han talar om Dogge i Versus-studion.

* * *

Vi får inte med nånting i nåt sportblad imorrn, Dahlgren. Deadline passerades för en timme sedan. Så du får läsa om Jagr istället.

* * *

Något otippat att se Marleau proppa Kron Wall of Pain. Det brukar vara the other way around.

* * *

Jag har för övrigt inga problem att föreställa mig att Crankshaft och JR hade kul ihop när de var lagkamrater. Vilket gafflande det ska ha varit hela tiden…

* * *

Nu har Red Wings powerplay börjat se ut som Shane MacGowans garnity igen.

Vad fan.

* * *

De där sista drinkarna igår, de som intogs på baren dit vi absolut skulle gå efter stängning, de var verkligen nödvändiga., det känns tydligt just nu.

* * *

Det är som det är med Howard. Bra – men inte fantastisk. Och nu behöver målvakter vara just fantastiska.

* * *
Biltillverkarna från Motown har den senaste tiden avfyrat några riktigt tunga reklam-filmer med Detroit-tema och nu kommer Chrylser med en som har Stooges i soundtracket.

Det är så jag blir tårögd.

* * *

Wings ska nu göra ett snabbt. Då blir det match igen. Om inte är det nog över.

Vi hörs snart igen.

Tjena moss, pojkar och flickor.

Nu jävlar.

Ikväll – eller i natt, som det väl är för de flesta av er – ska vi se en match som har alla förutsättningar att bli klassisk.

Game 7 är alltid drama monumentale, men nu adderas ju den pikanta detaljen att Detroit med seger fullbordar en historisk vändning.

Såna matcher får man inte se många av under ett liv, så se till att njuta av privilegiet.

Det ska jag göra.

* * *

Jag är medveten om att jag i ett ögonblick av vådlig entusiasm lovade att jag skulle åka till norra Kalifornien om det blev en sån här fajt ikväll, men tyvärr – det gick inte att ordna logistiken på så kort varsel.

Så jag sitter nersjunken här i den omsusade korresoffan, inköpt av Bert Willborg i början av 80-talet och nu så luggsliten att jag får hålla ihop den med vad som i den här delen av världen kallas Gordie Howe-tejp.

Naturligtvis ska det ändå livebloggas kvällen lång och jag hoppas ni är med i det gamla spåret.

* * *

Det är game time-decision på både The Mule och Clowe idag.

Hoppas båda är med. Det skulle ge mer…färg.

* * *

Den första lediga kvällen på en månad firades väldigt grundligt, kan jag meddela.

Så idag har det gått långsamt här i Midtown och jag ber om överseende om det är lite dålig studs i formuleringarna under kvällen. Det kan lätt bli så…

* * *

Bettman om hela Phoenix-historien idag:

– De journalister som skrivit att vi varit på väg att flytta Coyotes till Winnipeg har hittat på det själva, out of the blue. Det är mycket olyckligt.

Ja, det har ju jag sagt hela tiden. Winnipeg var aldrig aktuellt, det var bara vad en samling kanadicker suggererade sig själva till.

Tror aldrig på nånting som inte kommer direkt från ligan i den här sortens frågor – annars blir ni bara hoppfulla, eller oroliga, i onödan.

* * *

Jodå, Eric. Några Sharks-fans finns det; en sån som Dahlgren har till exempel försvarat norra Kaliforniens färger i bloggen ända sedan starten, nästan.

Så du kan gå in och pika bägge sidor under kvällen om du vill…

* * *

Det bästa i nya Hockey News är att de delar ut sina awards – dels i merparten av de klasser som ingår i NHL Awards, dels i några egna kategorier som NHL borde inkorporera i sin gala.

Här är resultatet:

MVP: Daniel Sedin, Vancouver.

Bäste back: Nicklas Lidström, Detroit.

Bäste målvakt: Tim Thomas, Boston.

Årets rookie: Jeff Skinner, Carolina.

Comeback player: Carey Price, Montreal.

Tuffaste spelare: Milan Lucic, Boston.

Bäste defensive back: Toni Lydman, Anaheim.

Bäste penalty killer: Zbynek Michalek, Pittsburgh.

Breakout player: Keith Yandle, Phoenix.

Bäste fighter: Deryk Engelland, Pittsburgh.

Bäste straffskytt: Jarret Stoll, LA Kings.

Bäste straffmålis: Jonathan Quick, LA Kings.

Sedan går de igenom hela ligan och utser, bland annat, den mest överbetalde spelaren i varje lag.

Mycket underhållande läsning och jag kan förstås inte undanhålla er denna wall of shame.

New Jersey Devils: Dainius Zubrus.

NY Islanders: Rick DiPietro.

NY Rangers: Chris Drury.

Philadelphia Flyers: Nikolai Zherdev.

Pittsburgh Penguins: Alex Kovalev.

Boston Bruins: Michael Ryder.

Buffalo Sabres: Tim Connolly.

Montreal Canadiens: Scott Gomez.

Ottawa Senators: Sergej Gonchar.

Toronto Maple Leafs: Mike Komisarek.

Atlanta Thrashers: Nik Antropov.

Carolina Hurricanes: Bryan Allen (B.Allen!).

Florida Panthers: Rostislav Olesz.

Tampa Bay Lightning: Vincent Lecavalier.

Washington Capitals: Scott Hannan.

Chicago Blackhawks: Brian Campbell.

Columbus Blue Jackets: Mike Commodore.

Detroit Red Wings: Jiri Hudler.

Nashville Predators: J-P Dumont.

St. Louis Blues: Jaroslav Halak.

Calgary Flames: Matt Stajan.

Colorado Avalanche: Paul Stastny.

Edmonton Oilers: Shawn Horcoff.

Minnesota Wild: Cam Barker.

Vancouver Canucks: Keith Ballard.

Anaheim Ducks: Jason Blake.

Dallas Stars: Jamie Langenbrunner.

LA Kings: Alexei Ponikarovsky.

Phoenix Coyotes: Michael Rozsival (hi hi…)

San Jose Sharks: Dany Heatly.

Ja, många hårresande floppar på den listan – och jag räknar med het debatt i spåret! – men Gomez står ändå i särklass. Han får åtta miljoner dollar per säsong – och tackade i år genom att göra sju mål. Det är en dryg mille per mål, det. Nu ryktas det att Habs tänker ”göra” en Redden och begrava honom och hans otroliga kontrakt i farmarligan.

* * *

I NHL 11 – som är jädra trist att spela utan möjlighet att uppdatera lagen; hur länge ska Sonys jävla problem bestå? – har Wings haft mycket svårt att hävda sig i HP Pavilion, är jag rädd.

Däremot vann Boston med 7-0 (!) mot Tampa igår, och Chara gjorde hat trick.

* * *

Great order, meddelade Dominos precis på laptoppen.

Pizza och chicken wings är på väg till den bakfulle…

* * *

Jag har verkligen inget emot Dogge Murray och Niclas Wallin – quite the opposite – men drömmer sedan fem år tillbaka om en konferensfinal mellan Detroit och Vancouver, så de får ändå ursäkta:

Mitt hjärta klappar mest för Wings ikväll. Det vore så SJUKT kul med tio svenskar på isen i en serie med finalplats i potten.

Det betyder att den vita kavajen – nytvättad och nypressad och fin – åker fram ikväll. Den har inte varit på match sedan sjätte finalen 2008 (året därpå hade jag glömt den hemma i New York…) och garanterar magi när den nu får chansen igen.

* * *

OK, let’s go.

Det här blir sååååå fantastiskt.

Jag återkommer i pauserna, som vanligt.

 

 

Jodå, Babs kan vägen till San Jose.

Den går via järnpsyken på gamla mästare som inte låter sig bekommas av det skitmål alla visste skulle komma i tredje perioden utan bara fortsätter köra och köra och köra….

Utan vidare jämförelser påminner det en del om när de tappade den där femte matchen efter två övertidsperioder i finalen 2008 och två dagar senare gick ut och vann som om ingenting hade hänt.

Nu är det bara att tanka Red Bird, blåsa iväg till Kalifornien och försöka se till att history is made.

* * *

McLellan ser inte glad ut på presskonferensen efteråt.

– Ett lag åkte skridskor. Ett lag gjorde det inte. Jag är glad att vi överhuvudtaget var med i matchen i tredje perioden och tackar Niemi för det, säger han med en blick som får Richie Aprile i Sopranos att likna Lill-Babs.

Det finns hajar som kommer att få öronen fulla under flygresan hem , förstår man…

* * *

Så kan Detroit fullborda en historisk vändning?

Långt ifrån säkert.

Att det bara hänt tre gånger i NHL, en gång i NFL och noll gånger i NBA är ingen tillfällighet.

Det finns nästan inget svårare än att vända ett 0-3-underläge till 4-3-seger. Fråga Chicago. Eller Djurgården.

Vad som möjligen talar för att det skulle kunna hända i just den här serien är att det finns några pjäser i San Jose – Marleau! – med psyken som verkar något bräckliga. Med tanke på lagets mörka playoff-situation är det tänkbart att de viker ner sig i en sån här situation.

Men det ska mycket till, tro inget annat.

* * *

Det är inte många finländare kvar i slutspelet, men dom som är det firar fanimig vappu veckan lång.

Bergenheim i Tampa, Niemi i San Jose och Filppula i Detroit – en av kvällens verkliga kungar….det är ju så man får skicka grattis-sms till lakritsdrottningen hela tiden.
* * *

I morrn är det, för första gången på en månad, helt hockeyfritt.

Det ska jag utnyttja genom att vara helt jävla ledig, faktiskt.

Men vi hörs inom kort.

Det här har bara börjat…