Stanley Cup Fever Down South, del 6 – The End

Nä fan, Nicole Kidman missade jag helt.

Storartat.

Men hon bor ju, periodvis, här med sin Keith Urban så det är ju inte alldeles hypersensationellt.

Dessutom hade hon förstås hört att Samme var i stan och det kan ju inga damer motstå.

* * *

Jaha, då är även den här serien on the brink att nå ett snabbt slut. Fortsätter det så här är finalerna färdigspelade innan vi hunnit igenom maj

Nu såg vi ju vad som hände när Canucks hade samma läge – fast ännu bättre – mot Chicago, men spelarna lovar att inte begå samma misstag igen.

– Vi lärde oss mycket av serien mot Blackhawks och kommer inte att slappna av på samma sätt nu. Vi tänker tvärtom behandla matchen på lördag som en game 7, lovar Henke.

* * *

Jag som hade tänkt att få skriva att Canucks måste warda sina ledningar bättre efter sen kvittering av nummer 29…

* * *

Får äntligen en pratstund med Edler också och han är lika förtjusande lakonisk som vanligt.

När jag säger att det känns som att han fortsätter ta ett steg framåt varje säsong svarar han:

– Jo, det är väl det som är tanken…

Och mer behöver man väl egentligen inte säga heller.

* * *

Canucks har flyttat in på mitt hotell för en sista natt innan flygresan hem till västkusten, så nu får man väl sätta i öronproppar här.

Sami Salo såg ut att vara på segerfirarhumör i hissen upp till våning 5.

* * *

Nejdu, Kmannen ikväll blir det ingen Broadway.

Jag har smärre bagarväckning imorrn, för transport mot nästa slutspelsbatalj. Så jag ska bara packa ner mina gula t-shirts i väskan och gå och lägga mig.

Därför blir det lite kort här nu också, hoppas ni står ut med det.

Väl mött från bläckfiskdoftens rike i morgon kväll.

 

Stanley Cup Fever Down South, del 3

Edler –känd som Börje Salming i den här bloggen – matar in en puck från blå efter halva perioden, så nu är det en upp för Canucks.

I sin ordning, om ni frågar mig. Jag tycker Vancouver är lite, lite bättre – i det mesta.

Men mer än enmålsledning skaffar de sig aldrig – har inte gjort en enda gång i hela serien, faktiskt – så risken att Ward fäpplar in en kvittering till och orsakar ännu en övertid är uppenbar.

* * *

Horny Hörnqvist är fan så nära att ge Predators ledningen efter sju-åtta minuter, men då visar Bobby Lou att skillnaden mellan cirkusartister och hockeymålvakter ibland är obefintlig.

Holy macaroni.

* * *

Th, det är exakt likadana tröjor som senast – samma form, samma färg, samma logga och från samma lager.
Det är din bildskärm det är – eller var – fel på.

* * *

Preds får ingenting uträttat under ett 47 sekunder långt fem-mot-tre-läge.

Men så underlåter Trotzen att slänga in Ward också.

* * *

Nu är det ”referee sucks” varje gång de blåser för offside – ingen so far annat än solklar.

Jag fattar inget när jag går tractor pulling heller, men jag skriker åtminstone inte…

* * *

Nä, Taggen, sånt snusk håller vi aldrig på med här!

* * *

Fast humor och fantasi har dom, tractorpullarna:

Fyra hemmafans håller upp varsin hemmagjord skylt och på den första står det ”Trotz – Adams”, på den andra ”Weber – Norris”, på den tredje ”Rinne – Vezina” och på den fjärde ”Kesler – Oscar”.

He he.

* * *

Ja, Kalleballe, vad då för skelett? Preds-loggan är en sabeltandad tiger – och en rätt respektingivande sådan at that.

* * *

Mitt resschema ser jag att ni har bra kläm på…

* * *

Men konsertpianisten, har inte du en soft spot för Flyers? Att se dem i serien mot brunbjörnarna måste för en som har Brodeur som hemmamålis vara en snudd på pervers upplevelse.

* * *

Stefan, vi har nolltolerans vad gäller kritik mot mina kollegor – i synnerhet när de sitter på ledig tid och bara är med här för att ha trevligt och dela med sig av pyttipanna-recept.

Du får skicka eventuella synpunkter i ett mail till den det berör.

* * *

Men det är bara bra att Horny tar för sig lite i ”diskussionen” med Edler på slutet.

Predators är för snälla mot Canucks och det funkar inte.

* * *

Åsa, The Stone saknar dig. Det märker man. Folk undrar, vad tog den där coola svenska tjejen vägen?

* * *

Låt oss snusa – och invänta en avslutningsakt som mycket väl kan komma att följas av en akt till.

Slutrapport bör inte dröja så värst länge ikväll, tack och bock.

Stanley Cup Fever Down South, del 2

Tim McGraw sjunger ”I Like It” i The Stone.

Det betyder att Predators gjort mål.

Och fanimig om det inte är Joel Ward som i ett powerplay precis här i slutet och med ett av sina patenterade skit- & turmål kvitterar Vancouvers1-0-ledning.

Bra för spänningen, det.

Annars har det varit fördel Canucks, tycker jag. Preds inleder med en saftig forcering, men sedan har gästerna fört det mesta – och det där snabba, få-ner-pucken-djupt-upplägget Hörnqvist talat om på förhand har Preds inte fått till så mycket av.

Men med ett så lägligt mål i ryggen kanske de får lite mer vingkraft de kommande perioderna.

* * *

Ännu har alla i Nashville kanske inte lärt sig ALLT om hockey, för att uttrycka det försiktigt.

Plötsligt blir det jättejubel när en Canucks-back efter en rush ner mot Luongo ser till att Predators får icing.

De gula tröjorna tror att hemmalaget out of the blue fått ett powerplay.

Hm.

* * *

Fan vilken fart det blivit på Chris Higgins, som var så poänglös – i ordets alla bemärkelser – i Rangers.

* * *

Av allsången på ”O Canada” att döma är det ännu fler kanadicker här idag.

Tur jag ska upp tidigt i morgon och inte kan vara ute och härja på Broadway ikväll; de där Örnsköldsvikslektionerna börjar bli tröttsamma.

* * *

Det blir lite gruff efter hesa fredrik-signalen och The Too Too Train sänker gamle ´polaren Hamhuis med en rak höger, men i huvudsak är det här en väldigt snäll serie.

Predartors borde verkligen försöka vara lite mer fysiska.

* * *

Och när pekkarini hackar på domarna efter målet, högst oklart varför, hakar hemmafansen på.

– Referee sucks, skanderar dom.

Men jag har en bestämd känsla av att the mullets på bänkraden precis nedanför oss inte skulle kunna förklara exakt varför de tycker att Pollock och Sutherland suger.

* * *

Tydligen trashtalkas det inte heller en tiondel så mycket som när Canucks möter Chicago.

– Nej, det går inte att jämföra. O’Brien, som spelade i Vancouver förut, brukar glappa lite i början av matcherna, men även han tystnar efterhand och sen är det nästan ingenting, berättade Samme i morse.

* * *

Blir nästan lite besviken att ni ger er så lätt i färgfrågan. Jag har matat läktarbilder med kameran för att kunna föra sanningen i bevis och så blir det ingen debatt alls…

* * *

Beklagansvärt att han som heter Goc är skadad. Jag gillar verkligen honom. Bland annat just för att han heter så.

* * *

Det är lugnt, Elvis. Men du får åka till Gävle och krama ur dig några mea culpa i sommar.

* * *

Har glömt att berätta om vilken suverän pressläktare de har i The Stone. Boxarnäsan och dubbelhakan får se hockey på närmare avstånd än någon annanstans; avståndet ner till the action är inte ens hälften så långt som i Philly eller New York eller Vancouver.

Lycka.

* * *

Ja, NewBorn…host host, jag tog fel på fyra år. 2006, menade jag kanske. Där ser man hur det kan gå med fotbollskollen när man flyttar till den här kontinenten.

* * *

Titta, vi har West Kensington med oss ikväll igen.

Det är en stor ära.

Några av er är så unga så ni förmodligen inte vet det, men innan han flyttade till London och gjorde Sportbladets bevakning av engelsk fotboll till en nåd att stilla be om var Peter Wennman vårt tunga hockeyankare, så följ här ett råd – lyssna på Peter!

* * *

Nä, ångestpåsen det säger jag inte alls varje år – jag sa att första omgången i år lätt var den mest dramatiska sedan jag började med det här. Om du vill säga emot får du komma med annan årgång då det varit häftigare.

* * *

Nu ska jag dricka extra-blaskigt sydstatskaffe.

Vi hörs i nästa paus igen, hörrni.

Stanley Cup Fever Down South

Idag, på krabb-lunchen på Big Joe’s, var det en tjomme som drog av ett hurtigt ”howdy” på riktigt, så det känns mer klockrent än någonsin att inleda denna sändning från down dixie med den klassiska cowboyhälsningen.

Alltså:

Howdy!

Bloggen är alltså kvar i Nashville och ska se Game 4 mellan Predators och Canucks i The Stone.

Det är, tror jag, en helt avgörande match för den här serien.

Om Canucks skaffar sig 3-1-ledning, då är det nog rätt så kört – de har rimligen lärt sig av flirten med katastrofen i första omgången. Om Preds istället kvitterar, då kan det här bli en lika gastkramande thriller som de bästa serierna i första omgången.

Min rekommendation är att offra ytterligare en natts sömn och hänga med här

* * *

Det var ett rätt omtöcknat mediauppbåd som samlades i The Stone i morse – det blev uppenbarligen blivit en lång rond på Broadway för kollegorna i natt.

Så Barry Trotz, som vet vad han bor i för slags stad, inledde sin presskonferens med en road blick på den sorglustiga församlingen.

Sedan sa han:

– You know guys…ju närmare vi kommer the weekend, desto vildare blir det därute…

* * *

Det blir en goldout här ikväll också, så jag befarar ny kommentatorsspårsdebatt om hur färgen gul definieras.

Låt mig förekomma er alla genom att berätta att jag på väg hit från hotellet såg en hel drös av de där omtalade tröjor i dagsljus och hur de nu än kan tänkas se ut på era skärmar är de i verkligheten gula som Elton Johns brick road, Ringo Starrs u-båt, New Yorks taxibilar och de svenska fansen tröjor på de där tyska läktarsektionerna sommaren 2010.

Basta!

* * *

Gamle boxarnäsa Biff hörde, ber jag att få påpeka, inte till de som såg ut som härsket smör i morse.

Jag drack två – två! – Heineken medan jag tittade på en country-version av Olle Ljungström som sjöng Merle Haggard-covers.

Mer än så blir det inte dagen före en slutspelsmatch, eljest förlorar jag min blick för spelet här i bloggen.

* * *

Står och studerar när Sami Salo – som förmodligen spelar ikväll – håller en kort, meningslös presskonferens i omklädningsrummet, men nej.

Han verkar inte vara gjord av annat material än andra, han ser ut precis som vem som helst.

Det betyder att han, möjligen den mest skadebenägne i NHL-historien, bara är Alexander Lukas antites och förtjänar vårt medlidande.

* * *

Ett av många legala skäl till att tacka nej till den där eländiga vm-turneringen är i mina ögon det oerhört otacksamma i att komma dit och kanske inte vara i form – och sen bli utskälld som ”överskattad jävla miljonär” och allt trevligt ”fansen” häver ur sig.

Jag hoppas Bäckis och hans tumme får en lugn och fin och skön sommar hemma i Gävle-bukten jag.

* * *

Trots att jag själv var så föredömligt lugn tvingades jag återigen hjälpa kanadensare att uttala ”Örnsköldsvik” för fulla kanadensare ute på byn igår.

– Du gör det för svårt. Säg bara Ö-vik nästa gång, tipsar Daniel Sedin efter morgonvärmningen.

Det ska jag i sanning lägga på minnet.

* * *

Capitals GM, McPhee, meddelar för övrigt att han helst ser att Lille Fridolf återvänder även nästa säsong.

Kom inte och säg att de inte har tålamod i The District…

* * *

Micke Samuelsson och Daniel sitter intill varandra på omklädningsrumsbänken och skrockar efter värmningen, lite som Beavis & Butthead faktiskt.

De har båda sett Dagny Heatlys möte med Kron Wall of Pain och har svårt att dölja sin förtjusning.

– Kronwall alltså, flinar Samme, han kan sånt där.

Ja, han kan ju det.

* * *

2-1-underläget i serien kvittar, det är dundrande förfest på Broadway och plazan utanför The Stone även idag.

Precis utanför pressentrén har någon dumpat ett lass snö – var hittade dom det, i södern? – och sen får fansen slänga snöbollar på en Canucks-logga på väggen.

Elakare än så blir det inte på idrott down south.

* * *

Trotzen har i dagarna två orerat om att Canucks är bra på att filma till sig utvisningar, men när någon av de dimmiga murvlarna i morse frågade om han försöker påverka domarna viftade coachen avvärjande med sina korta armar.

– Nej nej, sånt håller inte jag på med. Det tjänar man ändå inget på.

Eller hur.

* * *

Att de äntligen ringt Marcus Johansson indikerar att Mårts och Garpenlöv ändå har lite hum om vad som pågår här borta, men låt mig ändå förtydliga:

Mojo har varit de två första slutspelsomgångarnas bäste svenske forward, varken mer eller mindre.

* * *
Horny – som de helt skabröst kallar Bengan Hörnqvist här – och hans kedjekamrater Fisher och Kostitsyn har press på sig ikväll.

Alla media outlets som följer serien har i princip grejor om att de måste börja producera i den här matchen.

Och Bengan håller med.

– Vi spelar inte så bra just nu, men vi vet vad vi ska göra. Vi måste få in pucken på mål oftare. Då kommer vi förhoppningsvis få fler chanser, säger han och han gör det med en blick som antyder att det kan bli åka av när Predators förstalina är på isen den här gången.

* * *

Vet ni vem som är the hardest working man i Stanley Cup-slutspelet?

Nej, inte Alexander Semin…

Det är Zdenek – en tjeckisk fotograf som bor i Montreal och under slutspelet reser mer än någon annan. Han har ingen budget alls, så han tar sig fram på nattbussar och superbilliga flyg med tre conections mitt i natten, men han är alltid i tid – och sen jobbar han som ett svin dygnet runt åt alla tv-bolag som kan tänkas vilja ha material. Ofta gör han intervjuer med europeiska spelare och låter dem svara på sitt modersmål medan han håller fram en mikrofon till vilken han byter ”huvud” beroende på vilket land det gäller. Jag har sett både SVT- och TV4-loggan i väskan han släpar över kontinenten.

Inte sedan Mattias Brännholm dundrade runt i USA för SVT:s räkning har jag sett något lika imponerande.

* * *

Jag hade tyvärr ingen gul slips med mig, så:
Grå kostym, svart skjorta, grå-svart slips.

Där har ni The Bjuppe outfit i Music City ikväll.

* * *

Samme var alltså lite sur för att han degraderades till fjärdelinan och fick begränsat med istid i tisdags och jag frågar om han berättat det där coach Vigneault.

– Nej, det märks nog vad jag tycker ändå, säger han.

Det kan man tänka sig, ja.

– Men, fortsätter han, egentligen är det där en rätt bra situation för mig. När jag blir utmanad på det viset känner jag lite revanschbegär och det brukar gynna mig.

Det kan man också tänka sig, ja…

* * *

Kolla här, Robyn i Broad Street Bullies-tischa:

Det borde inspirera Giroux och de andra till en ny, historisk vändning mot björnarna.

* * *

Eken febrar över BBQ-tugget i Tampa igår, men då skulle han se här.

I The Stone verkar det som att de vill bevisa att vi befinner oss i en trakt där tillredning av gris är en religion.

Vår Oak Man skulle sitta kvar och slafsa med ribsen till långt in i tredje perren om han var här – och han skulle göra det så den suveräna steksåsen stänkte i taket.

* * *

Canucks förnekar, men Vancouver-media kan inte släppa intrycket att Henrik Sedin lider av någon form av skada.

Det ska synas på hans skridskoåkning, menar dom.

Så ni som kollar på tv kanske kan titta lite noggrant på den detaljen och säga vad ni tycker.

* * *

Alice Cooper kommer ikväll också, är det likt.

– Jag älskar hockey, säger han till Tennessean.

Något otippat.

* * *

Daniel Sedin har tillsammans med Corey Perry och Steven Stamkos nominerats till Ted Lindsay Awards – det pris som spelarna i NHL själva delar ut och därmed kanske det finaste av dem alla.

* * *

Ja, vad tror ni om det här nu då?

Det lär bli jämnt och målsnålt igen, men jag har en liten känsla av att Predators samlar sig till en ruggig urladdning och vinner detta.

Motbud på det?

De reder vi i så fall ut i första pausen, då jag återkommer här.

Tills dess:

Ha en underbar förstaperre!

 

Ödets natt i Tampa, del 4

De åkte mot Philly i första omgången 2008, mot Pittsburgh i andra omgången 2009, mot Montreal i första omgången 2010 och nu mot Tampa i andra omgången.

Det är bara att konstatera:

Ovetjkin-erans Capitals är inget slutspelslag.

Det gör mig inte det minsta glad att konstatera; jag är stort Ovie-fan, gillar stad och lag och önskar bara Bäckström från Valbo lycka.

Men ska de arma fansen i Verizon Center nånsin få se något mer än en flashig grundserieattraktion måste någon form av förändring rimligen äga rum nu.

Lille Fridolf har förmodligen gjort sin sista match som coach och flera spelare borde, på något vis, trejdas bort. Såna som Semin och Green comes to mind. En serie backar också – och vare sig Neuvirth eller Varlamov är några målisar att hålla i handen när slutspelsåskan går.

Nya tider kommer, eller borde i alla fall komma.

* * *

Steve Yzerman-erans Lightning däremot, har redan visat sig vara en riktig playoff-maskin.

De har, ber jag att få påminna om, vunnit sju raka matcher och badar nu formligen i den känsla av oövervinnlighet som kännetecknar lag på väg mot stora saker.

Watch it, Bruins.

Ni är in for a besvärlig ride i konferensfinalen.

* * *

Lille Fridolf får frågor om Bäckis på presskonferensen efteråt och säger inget om någon skada.

Han konstaterar bara att svensken verkligen försökte, men att när han väl hamnade i sin slump så sattes snöbollen helt enkelt i rullning.

* * *

Tampa har faktiskt allt man ska ha just nu.

En glödhet målis, stjärnor i kanonform, ungblod som tagit ett steg framåt och komplement i tredje- och fjärdekedjorna som verkligen utför sina uppgifter perfekt.

* * *

Laviolette ser ut som en Johnny Dowd-sång på sin presskonferens.

Han vet ju.

Det blir inte som förra året en gång till.

* * *

Har sett tacklingen i The Joe nu.

Klassiskt Kron Wall of Pain-godis av en sort jag väntat på hela säsongen…

* * *

Joel…hur mår du? Livet går vidare, låt inte hockey blir så viktigt att det förstör en sommar för dig.

* * *

Overtime i The Joe. Den bör Wings vinna. Annars är även den serien över.

 

Ödets natt i Tampa, del 3

Det här är inte avgjort.

Lightning har tappat lite av sitt spel och när Caps nu dödade två utvisningar i rad borde de kunna samla sig till säsongens urladdning i sista perren.

Jag tror på förlängning – och sedan avgör den svårt ifrågasatte Bäckis…

* * *
Jag vet inte riktigt vem som är slutspelets svensk – det står väl mellan Vigge, Dogge Crankshaft och Edler.

Däremot är jag helt säker på att Sean Bergenheim just nu är slutspelets finne.

Har nån kollat att Crosby fortfarande lever? Det ser ju ut som att hans ande tagit finländarens kropp i besittning.

* * *

Vad fan skulle Neuvirth på den där icing-pucken för?

Carlson hade ju tagit den…om det här går åt helvete kan det mycket väl ha varit just i det momentet den här matchen rann dem ur sanden.

* * *

Beror på var man drar gränsen för nutid och dåtid, Per.

Ser man nutid som det som hänt efter lockouten – och det gör jag gärna eftersom det just i den här debatten tjänar mina syften, ho ho – så har ju inte Bon Jovi-laget så mycket att skryta med heller…

* * *

Varför får Mojo så lite istid?

* * *

Rätta mig inte om jag har fel, för att nu åter plocka fram ett av de bästa Abris-citaten, men visst har Flyers bytt målis i samtliga tio slutspelsmatcher utom i Game 7 mot Buffalo?

Det måste vara världsrekord.

* * *

Ha ha, Rudolf – jag tänkte direkt på dig när Erskine reducerade.

Lever dom fortfarande på lördag eftermiddag ska jag ha fan ha ett citat dig, no matter what.

* * *

Om man skulle ta och beställa en room service-pasta?

Ja, det skulle man nog.

* * *

Den där Lidas-kvitteringen behövdes jävlarimig i Detroit och kan Helm och Abdelfucker sluta ta utvisningar för high sticking nu?

* * *

Som den utmärkte Tim P skriver på philly.com bör de Flyers-fans som hoppas på en repris av vändningen ifjol ha klart för sig att det är ett annat Boston som lirar i år.

Det är alldeles uppenbart ett annat Philadelphia också.

* * *

Det fina är att Nashville ligger i en annan tidszon, så jag har en timme till godo under de pågående matcherna.

Det kan alltså bli lite Broadway-studier ikväll också…jodå.

Ödets natt i Tampa, del 2

Ovie har ju gjort en Messier och lovat att Caps ska vinna ikväll.

Time to get going istället för att sitta i utvisningsbåset och se General Custer Malone (copyright: Konsertpianisten) göra mål, kan man tycka.

Och visst:

Det är han som matar in en kvittering i ett eget powerplay här i slutet av perren.

Nu ska de väl ändå kunna live to see another day.

Kanske…

* * *

Jag bor på Hilton, Dahlgren – vägg i vägg med The Stone.

Det är mycket angenämt, men jag sätter frågetecken för att pianomuzaken från det anskrämliga lobby-atriet sipprar in genom dörren.

Tampa-Washington med en såsig Strangers In The Night-instrumental som soundtrack är ingen självklar hit, om man säger så.

* * *

Men Lightning ser så mycket säkrare ut, har så mycket mer flyt och gör – känns det som – mål så mycket lättare.

För att nu inte tala om vilken skillnad det är i fråga om rörlighet och snabbhet i PP – Caps framstår som att de är ute på seniortouren och lattjar.

Så det är fortfarande ett helvetes motlut för favoriterna.

* * *

Anders Lindbäck har förresten fått ut den bästa slutspelsmustachen på den här sidan Duby Duby Doo.

En given succé i korvköerna i Gävle i sommar om han behåller den!

* * *

Ha ha, Per, det var knivigt.

Låt mig kontra med en motfråga:

Vilket lag har överhuvudtaget inte vunnit en slutspelsserie sedan 2006?

Rätt svar belönas med Bon Jovis ”Greatest Hits”.

* * *

Nu har de ändrat till saxofon-muzak ute i Hiltons atrium – och den hörs ännu tydligare.

* * *

Jag kan inte se nånting från Boston, men de säger här att Lavioletten ägnade hela sin timeout åt att prata med Boucher.

Förmodligen sa han:

– Nu jävlar skärper, annars vet du vem jag slänger in i nästa match. Det blir in med Backlund!

* * *

Någon frågade igår varifrån John J fick namnet Tut-Bjurre.

Well, det var vad jag kallades av elaka klasskamrater när jag i årskurs fyra spelade trumpet och John J har snappat upp i det några gamla Borlänge Tidning-krönikor, misstänker jag.

* * *

Detroit verkar jag inte heller kunna se så mycket av, så please – uppdatera mig gärna på vad som händer där.

 

 

Sida 1093 av 1355