You asked, so here it is:

Veckans Biffen-lista – med det bästa och sämsta jag, personligen, upplevt sedan sist.

 

1. The Big Red Machine.
– Wings slog ut Coyotes så snabbt att man nästan glömt att de är med i slutspelet. Nu har de fått vila nästan lika länge som Rolling Stones mellan turnéerna. Det gör dem gott. I likhet med Mick och Keith är Motown’s finest inga spring chicken längre.

 2.Caps.
– For real den här gången. Jag är helt övertygad.

 3. Predators.
– För första gången vidare till andra omgången och där kommer lagmaskinen från the home of Grand Ole Opry, med country-världens oreserverade stöd, att ställa

4. The Great Eight.
– Han har inte fått tillräckligt mycket cred för sin insats i Rangers-serie. Ovie var tidvis magnifik

5. Bortaplan och kraftigt underläge.
– Det verkar vara årets verkliga segerrecept.

6. Can You hear us/We are louder.
– Garden och Verizon i arenornas krig. Mycket skojigt.

7. Duncan Keith & Dave Bolland.
– Huvudskälen till att ångesten nu tagit ett stadigt grepp om hela British Columbia.

8. The TooToo Train.
– Nog är han som ett tåg, Jordan Tootoo. Nashville har inte sett något tuffare sedan George Jones var ung.

9. Bobby Ryans Maradona-mål i match 5.
– Så gör man när man har Per-Erik Eklund som idol.

10. Lidas.
– Mister Norris Trophy.

 BIFFENS BU

•Canucks nära historisk kollaps.
– Att de överhuvudtaget befinner sig i en situation där de för tredje året i rad kan bli offer i Blackhawks vårritualer är chockerande.

•Målvaktskarusellen i Philly.
– In med Backlund!

•Bryzgalov.
– Man ska inte glömma att den här mannens egenartat mediokra insats i högsta grad bidrog till att det gick så lätt för Detroit.

 CITATET

– Enough has been said. Let’s go out and play!
Samme Samuelsson är på slutspelshumör, visar det sig när Vancouver-reportrar undrar vad han har att säga om Game 7)

* * *

Jag tycker Canucks var bra igår – framförallt oerhört mycket bättre än i de två närmast föregående flopparna.

Problemet är bara att regerande mästarna sedan Game 4 spelar med samma jädra fire i ögonen, samma självförtroende och samma – för motståndarna – irriterande kaxighet som vid samma tid förra året.

Det betyder att…nej, jag vet inte vad det betyder. Det blir bara helt klassiskt i morgon natt. HELT klassiskt.

* * *

Först har vi dock ett par hyggliga draman redan i natt.

Tampa ska försöka live another day mot Pittsburgh och Kings ska fortsätta

Jag sitter i korresoffan från första nedsläppet i Consol tills slutsignalen går i Staples Center.

Och jag hoppas på många kompisar i kommentatorsspårets underbara – nåja… – värld.

* * *

När jag talade med Yellbear efter matchen igår sa han att jag väl för fanken måste ta mig till United Center snart.

Och visst:

Blir det verkligen en runda till för mästarna är jag on my way till O’Hare och USA:s bästa vårstad.

* * *

Lidas kommer vinna sin sjunde Norris Trophy. För han har förtjänat det, mer än både Chara och Weber. Skogsbo rules!

* * *

Han sa inte ”fanken”, Yellbear, men här har vi ett städat språk.

Ha ha.

* * *
Jag gillar verkligen Tampa. Suverän stad att vara i, bra svenskar att ha med att göra , fint lag byggt med fingertoppskänsla bara såna som Stevie Wonder Yzerman besitter.

Men ikväll får Bolts svårt. Framförallt beroende på Flower. Han kan, som senast, förbrylla med svaga matcher. Men som de verkligt stora målvakterna bouncar han i princip alltid tillbaka och följer upp med helt psykedeliskt stoartade insatser.

Så om inte Stamkos laddat med torraste krutet är risken uppenbar att säsongen tar slut nu.

* * *

Tårtan har fått förlängt med Rangers, i tre år.

Det betyder – tror jag – att vi ser Gabby Gabby Hey i en annan tröja nästa säsong.

This town ain’t big enough for the two of them. Och då är den ändå jävligt stor…

* * *

Däremot skulle det inte förvåna om Kings tvingar fram en Game 7 mot Sharks.

Det borde inte kunna gå – det heller – men man kan inte lita på hajarna den här tiden på året.

* * *

Fast Freddy Shoestring ska gifta sig senare i sommar och inte helt oväntat är han nu föremål för pranks så grova att Glenn Hysén skulle dra efter andan.

Ryktet säger till exempel att Maple Leafs-kirgarens hus utanför Göteborg inte riktigt såg ut som det skulle när han kom hem från Big Smoke förra fredagen.

Och det är bara början om jag känner Tjötröva, Svinet, Sälen, Babianen (!) och de andra illustra figurerna i den sjöströmska umgängeskretsen rätt.

Taskigt?

Jo, det kan man ju tycka, men som den inpiskat goa gubbe Shoey Quadzilla är har han själv stått för några miljoner practical jokes genom åren så det är ett klockrent case av betalt för gammal ost som pågår.

* * *

Man vet att det börjar bli för mycket hockey när man ägnar hela tågresor åt att läsa Free Press-artiklar om hur Red Wings-spelarna tejpar sina klubbor.

Vad fan.

* * *

Boucher borde slänga in Ritola ikväll.

När the going gets tough, det är då man behöver borlängekillar.

* * *

Det förekommer uppgifter om att The Oak Man tänker gästa korresoffan, så nu måste jag ut och skaffa proviant monumentale.

Men vi hörs under natten, tycker jag.

Jag har bara ett ord för den pågående rackarrysaren i The Madhouse:

Ojvoj!

Nåt säger mig att det går rätt fort här också – och att Sugar Kane, en gosse med smak för sudden-avgöranden, ser till att Hawks får flyga västerut i morgon bitti.

Knew it.

Man kan aldrig räkna bort Flyers – eller Velvet Underground-Ville.

Nu väntar gastkramning i The Madhouse on Madison.

Höj!

Idag är det kraftig uppförsbacke för Biffen, så jag kommer bara ligga i en soffa och blänga.

Men kör i kommentatorsspåret, ni är SÅ välkomna.

Jag tror för övrigt att Philly vinner första matchen – det är en serie som andas sju matcher.

Sådärja.

Nu är intervjuer avklarade, texter färdigrandade och deadline-surfningen avslutad med en snygg spinn högst uppe på vågens topp.

Köp tidningen i morrn, säger jag.
Där får ni ert lystmäte vad gäller Stanley Cup och Washington och Kung Henke

* * *

Här har de lidit svårt i några år, så det är rent vackert att se lyckan i Verizon under de sista minuterna.

Särskilt fint känns det när de zoomar in populäre ägaren Ted Leonsis och han till öronbedövande jubel sträcker armarna mot skyn.

* * *

I Rangers-kabyssen råder förstås ren depression, men alla man hör ifrån är samtidigt realtistiska..

– De var bättre än oss, lyder den allmänna frasen.

Precis.

Bra kämpat ändå, tycker jag.

* * *

Jag vill ju inte vara så vann, men hittills är det bara de två lag jag tippade i finalen i höstas som gått vidare….

* * *

Frågan?

Den ställs och besvaras – högst värdigt.

Läs tidningen, säger jag igen…

* * *

Djefulen, när Mojo sticker iväg längs högerkanten i mitten av tredje perioden – det är som att se Kenny Bräck trycka på gasen under en raksträcka i Indianapolis.

* * *

Skånske Jan: Jag steker alla som uttrycker sig som idioter. Det finns andra forum där du kan ägna dig åt att hata och vara aggressiv. Det här är min blogg, jag avgör således vad som kommer sägs i den och vad som inte gör det.

Uppför dig som en vuxen eller lämna oss i fred.

* * *

Ovetjkin var som allra bäst i säsongens viktigaste match.

Det är också nåt helt nytt…

* * *

Det är bra, th, that’s the spirit right there…

Men jag förstår inte hur Flyers-fans kan vara uppgivna redan.

Ska jag behöva påminna om vad som hände förra året?

* * *

Efter 3-0-målet såg man, på jumbon, hur Ovie och Lille Fridolf utbytte en blick och sen gjorde en high five.

De har upplevt mycket ihop – och det här är det klart bästa, skulle jag tippa.

* * *

DC, schemat för andra omgången är inte klart ännu. Vi vet inte ens vilka Caps kommer att få möta. Kan bli Sabres, kan bli Canadiens, kan bli Penguins, kan bli Lightning. Det beror på hur övriga serier slutar.

* * *

Det var några fina scener under the handshake också. Till exempel när Bäckis och Lunkan kramade lite grann.

– Jag sa åt han att varit otroligt bra hela serien. Om det inte varit för honom hade vi ju vunnit med 4-0, konstaterar Valbo-stjärnan.

* * *

Jag har inte kunnat dricka en endaste drajja sen slutspelet, så nu får ni ursäkta.

Ikväll blir det fest.

Det betyder att ni får klara kvällens matcher helt på egen hand.

Vi hörs dock inom kort.

 

2-0 och påskafton-party i Verizon.

Washington Capitals är, för första gången under Ovie- och Bäckis-eran, på väg att avgöra en slutspelsserie i färre matcher än sju – ja, det är den första de överhuvudtaget deltagit i som inte kräver en Game 7.

Mycket välförtjänt i så fall, ingen kan säga något annat.

Att de har talang och skills och kan ställa till med hisnande artisteri är välkänt – men de har i år kompletterat med karaktär och psykisk hårdhet och defensiv täthet också.

Årets slutspel har i och för lärt oss att inga övertag är säkra, så Joel får väl göra ett kors i luften, men absolut ingenting tyder på något annat än att Verizon får börja ladda för möten med Montreal, Buffalo, Tampa eller Pittsburgh och jag säger grattis.

* * *

Ovie kan inte bara passa, nej.

Soloräden när han bara kör ifrån en utpumpad Staal och fintar bort Henke är vintage Great Eight.

* * *

Fantastisk head & shoulders-reklam, ju. Ha ha. Den kommer att komma till användning framöver, det är helt klart.

* * *

Hamnar bakom Stealth-flygaren i korvkön i pausen.

Han ser orolig ut i sin bruna, slängiga överrock – och det med all rätt.

Men vadå, han sitter snart vid poolen i La Quinta utanför Palm Springs och suger på en cigarr.

Värre öden finns.

* * *

Joe, om du undvikit att kalla mig Pär med Ä hade jag svarat på den frågan och sagt att du har alldeles rätt, Lundqvist vill bo i New York.

Och vem vill inte det?

* * *

Det kändes som att Rangers hade en sista chans att halka in i matchen med sina två PP, men de hade inte mer bett i de lägena än en nyfödd hundvalp.

* * *

Vadå ”too much information” och ”smaklöst”. Det är ju såna kommentarer som gör Julia till kommentatorsspårets drottning.

* * *

Åsberg har börjat öva nu. Han håller upp garden, duckar och säger tyst för sig själv:

– Henrik, VM…vad säger du om det.

Ska jag stå i närheten kräver jag att få låna Duby Duby Bang Bangs hjälm…

* * *

Konsertpianisten – ha ha, helt formidabel information. Tico-tico!? Nu kommer du heta Tico-Tico i fortsättningen.

* * *

Undras om nationens huvudstad är beredd på att dussintals Gävle-bor kommer att vara ute och fira i natt.

Den kommer tro att vilda västern återuppstått.

* * *

OK, jag kommer ha extremt mycket att göra efteråt, så räkna inte med någon slutrapport i första taget.

Men den kommer.

Ha en god sistaperre.

När de förlorade den femte matchen mot Montreal för ett år sedan startade Caps som zombies och låg under med 2-0 efter bara några minuter.

Det skulle inte upprepas idag, lovade de.

Och jävlar som de håller det löftet.

Starten är den intensivaste, vildaste jag sett sedan Kanada gick in och knockade Ryssland i OS för ett år sedan.

Att det inte står mer än 1-0 kan Rangers helt och hållet tacka Lundqvist för.

* * *

I Washington är bilden att åtskilliga Rangers-spelare kroknade i onsdags och alltså börjar bli trötta.

Jag vet inte om jag såg det, men helt orimligt vore det inte om bränslet börjar ta slut hos de Tårtan matchar så hårt att man kan tro att han fått för sig att det är travhästar han tränar.

Å andra sidan…vad har han för val?

* * *

Oroshärden i målgården vittnar om viss frustration hos Duby Duby Bang Bang.

Men Rangers drar på sig en bench minor också och man ser på monitorerna att en raande Tårtan skriker så saliven sprutar. Var det det saken gällde, ni som får kommentarer?

* * *

Det är något irriterande att dom säger att matchen ska börja tre – och inte ens har lagen ute på isen kvart över.

Vad är det här`

Rockfestival?

Nej, det är NBC som får göra vad dom vill.

* * *

Nog för att jag hade på känn att Lightning skulle ge Penguins en match idag, men 8-2?

Didn’t see that coming.

* * *

Svaret till Garden från Verizon lyder:

– We are louder! We are louder! We are louder!

Stämmer ibland och ibland inte, men framförallt är det ju underbart att det kan bli sån kamp mellan fansen och arenorna också.

* * *

Och jag som blev nervös när jag bara någon minut i tre såg att Doc Emric var ute och gick i korridoren bakom tv- och radiobåsen och hade tid att hälsa vänligt och allt – som proffskändisar gör, oavsett om de känner igen de hälsar på eller inte.

Men han visste alltså att matchen i själva verket skulle börja tjugo över.

* * *

– Så här kallt är det inte i Läkerol, där blåser det alltid ljumma vindar, slår Åsberg fast.

* * *

Springer återigen på Dirty Harry Callahan på pressmuggen.

Han hoppar fortfarande på kryckor – och har fortfarande foten i ett gigantiskt gipspaket.

Det vore väl ändå bra surt om hans säsong ska sluta på det sättet, här och nu.

* * *

Sebass, jag har aldrig sett den där Clerasil-reklamen – bara hört talas om att den ska vara klassisk.

En länk skulle vara uppskattad, så jag kan köra en imitation på Tiny’s framåt sommaren.

* * *

McBacon ser ut som basisten i ett Ingmar Nordströms anno 1976 med sin raggar-mustasch.

* * *

Det tänkte jag också, Joel.

Den gamle Ovie hade aldrig passat i läget före 1-0-målet.

Det är en av skillnaderna till att den här upplagan av Capitals kan komma att göra något mycket stort den här säsongen.

* * *

Titta den lille som sitter och vinkar i zambonin under pausen…det kunde varit jag.

* * *

Att Mike Green börjat täcka puckarna med ansiktet säger också en del om att något hänt med Capitals.

* * *

Nu ska jag gå och leta på ett par vantar.

Next paus, ok?

Jag kan inte riktigt avgöra vad det är för ett slags dag i Washington DC.

Antigen är den perfekt for a kill – eller idealisk för en gloriös comeback.

Men om några timmar vet vi.

För det är ju vad som kommer att hända här.

Antigen kommer Capitals sätta kniven i Rangers hjärta och avsluta den här serien – eller så kommer Rangers att iscensätta den mäktigaste återuppståndelsen sedan han som är orsaken till att vi överhuvudtaget firar påsk.

Det blir dramatiskt, spännande, hisnande, chockerande, roligt, upprörande, gastkramande, vackert, fult, upphetsande, nedslående, coolt, tufft och alldeles underbart.

Jag välkomnar er alla att hänga med.

* * *

I love the smell of suspensoarsvett in the morning.

Så jag kommer till Verizon redan halv tolv – tre och en halv timme före matchstart.

Och okej, det är kanske väl tidigt för ett nocturne-djur.

Men det kunde vara värre.

Matchen i Pittsburgh började tolv, lokal tid. Tolv!?! Vad är det för Sigge Fürst-fasoner?

* * *

Det är, faktiskt, på dagen, ett år sedan vi satt här och förväntade oss att Capitals skulle döda ett annat lag de hade 3-1-övertag på…

Jo, game 5 mot Montreal spelades också 23 april.

Det är ett minne att slåss mot för Ovie och Bäckis och de andra som var med då, för det var starten på kollapsen. Caps vann inga fler matcher efter den floppen.

– Men det finns en helt annan ”resolve” i det här laget i år, påstår Chimera.

– Vi var höga på oss själva ifjol. Det är vi inte nu, menar Knuble.

– Jag kommer inte ihåg någonting av femte matchen förra året. Minnet är raderat. Nu är det ny säsong, säger Ovie.

Vi får se.

* * *

Det blev en lugn och fin kväll igår.

Jag blev, som den stolta guldmedlem jag är i Marriott, uppgraderad till en svit på Renaissance Mayflower, så när jag hade jobbat klart bjöd jag över Royal Oak och sen låg vi där i varsin soffa och smaskade på room service-mat och pratade om tjejer och kollade hockey.

Sämre kan en långfredag vara.

* * *

För Rangers handlar det framförallt om att försöka resa sig efter den fruktansvärda förlusten på Garden i onsdags.

För att det ska gå – för att glömma att en 3-0-ledning raderades i tredje perioden och att Gabby Gabby Hey Hey lekte plockepinn med en puck Henke bara skulle lägga plocken över i andra övertidsperioden– krävs mentalt stål av den Björn Borg-sort Red Wings tog fram efter game 5 i finalserien 2008.

De hade händerna på bucklan, men 22 sekunder före slutsignalen, eller vad det nu var, kvitterade Penguins – och som om det inte vore nog avgjorde samma Penguins sedan efter tre utmattande övertidsperioder.

Ändå gick Wings på knock och vann hela fan i matchen därpå.

Tårtan borde ha visat en video från den vändningen i veckan.

* * *

Flyers har alltså redan gått igenom tre målvakter på fem matcher och efter den saftiga retur Leighton släppte vid det avgörande målet är det dags att blåsa liv i ett gammalt stridsrop:

In med Backlund!

* * *

Knbuble kan inte spela ikväll heller.

Det gick bra senast, men är ändå inte helt lyckat. Den rutin och karaktär han bidrar med behövs mer än nånsin när det blir såna här skarpa lägen.

* * *

Tårtan och Lille Fridolf får se till att spelarna tar på sig långkalsonger innan de skrinnar ut på isen.

För idag är det så kallt att till och med laptoppen slår åkarbrasor.

Vad fan, ska det vara så här kan de göra Winter classic-upplägget permanent och spela alla matcher utomhus.

* * *

Semin gör en Jagr idag.

Redan en och en halv timme för värmningen är han, kan jag som redan sitter i pressboxen och randar meddela, ute och kör några varv på isen i träningsoverall och skridskor

Så gjorde ”Jags” alltid under OS i Vancouver och det gav, i alla fall tills Ovie proppade honom, utmärkt resultat.

Hence:

Håll ögonen på Semin ikväll.

* * *

De har fortfarande ingen femte våning i Verizon Center, slår det mig.

Presshissen går direkt från plan 4 till plan 6 – där vi alltså sitter och låtsas som att vi förstår nånting av det här.

Jag börjar misstänka att det är som i ”I huvudet på John Malkovich”, de har en hemlig halv-våning mellan fyra och sexan där Lille Fridolf går och hukar hela dagarna.

* * *

Det var rena rama Maradona-klassen på Bobby Ryans 2-1-mål igår kväll.

Men så har han Per-Erik Eklund som idol också.

Då kan det bli så där.

* * *

Som tidig gäst på pressläktaren får jag också en sneak preview av ett håna-New York-intro de ansvariga på Verizon ställt samman.

Först spelar de ”New York, New York”-introt till vackra foton av Manhattan skyline, sen säger det brak och så klipper de in skräckfilmssekvenser med bilder från avgörandet i onsdags.

Och så står det:

”April 20 – Jason takes Manhattan”.

Lite kul.

* * *

För första gången detta slutspel behagar Valbos Walter Cronkite, Steffi Åsberg, vara på plats.

Underhållningen är därmed säkrad, vad som än händer på isen.

* * *

För de läsare som till äventyrs inte är bevandrade i ämnet skräckfilm ska vi förstås upplysa om att Jason i det där introt dels syftar på matchhjälten Jason Chimera, dels på Jason i Fredag den 13:e-filmerna.

* *;*

Tårtan gör nästan en Mark Messier och går ut med garantier i dagens tidningar.

Han lovar inte seger – som The Captain gjorde under konferensfinalen mot Devils 94 – men en riktigt bra insats från Blueshirts sida.

– Jag känner det här laget. Jag vet vad det kan. Och magkänslan är mycket bra, meddelar han.

* * *

Det bästa med Åsbergs närvaro är att vi kan skicka fram honom för att ställa DEN DÄR FRÅGAN till Henke om det nu skulle behövas.

Han är inte riktigt införstådd med att man kan få en flaska sportdryck nerkörd i halsen i såna lägen…

* * *

Det verkar som att Steven Stamkos finally showed up i slutspelet.

Ojvoj.

* * *

Det är inte bara Henke som håller sig på sin kant när Rangers-spelarna, två timmar före matchstart, anländer till Verizon.

Alla går en och en idag – de flesta med stora hörlurar på hjässorna.

Laddat, tror jag är ordet.

* * *

Står ett tag och väntar på den där hissen med Ed Olczyk, just influgen från Vancouver.

– Canucks måste vinna sjätte matchen. Annars åker de ur, meddelar han.

* * *

Ja, det var väl målfoto om Luongo eller Henke skulle ta den sista Vezina-nomineringen.

Det tristaste är, tycker jag, att vi inte får se kung Lundqvist i Vegas. Det hade nog kunnat leda till lite ramalama.

* * *

Jag har Elvis-versionen av ”I got My Mojo Working” på laddning.

Så Marcus Johansson vet.

* * *

Det är många i journalistleden som i lönndom hoppas på Tampa. Inte för att de nödvändigtvis is håller på Lightning så mycket, men alla vill spendera tid i Florida…

* * *

Joel, är du med oss? Hur känner du dig? Är the feeling good?

We need to know.

* * *

Vi har Bäckis på isen, hans familj på läktaren, Eken och Åsberg i pressboxen – och nu får vi veta att Anders Huss är in the house också.

Gävle har tagit över Washington.

* * *

Det är ett rött hav här inne och stämningen har redan innan värmningen börjat stiga mot svettiga febertoppar.

Frågan är hur Caps-fansen ska möta Gardens attacker mot Lille Fridolf.

Kan ett ”We can’t hear you” vara under insegling?

* * *

På namnbrickan där Åsberg sitter står det bara SVT – sedan har någon skrivit ”Hunken Åsberg” med vanlig penna.

Jag tror det är han själv, han tror det är jag.

Ett mysterium.

* * *

Sedvanlig teknikvarning utfärdas härmed.

Vi vet inte om nätet håller. Det är orsaken om det – the horror – skulle bli slut i rutan här.

* * *

Utstyrseln höll jag på att glömma.

Den är som följer:

Svart byxa, svart skjorta, en ljus-begige vårkavaj och matchande beige slips.

Bloggen är dressed for success alltså.

* * *

Det här kan bli Bäckis match. Det ser så ut på värmningen.

* * *

OK, a kill – eller a comeback.

Vi vet snart.

Sätt er tillrätta och avnjut en klassiker nu.

Jag återkommer traditionsenligt i periodvilorna.

Se på fan.

På Renaissance Mayflower HAR dom Versus, upptäckte jag just.

Så jag ser att Flyers har, hm, lite målvaktsproblem.

Jag hinner dock inte skriva så mycket mer för det, men please – göra era röster hörde i långfredagsnatten.

Happy good friday på er.

Hoppas ni har det fint, wherever you are – för att nu travestera Jack Killian.

Själv sitter jag på ett hotellrum i Washington DC och jobbar och såvitt jag förstår kommer jag inte att kunna se nåt av matcherna ikväll, så ni får nog nöja er med detta enda inlägg.

Men jag kan ju ändå trycka på godkänt-knappen emellanåt, så det går ändå bra att rocka i kommentatorsspåret.

* * *

Det lät ett tag som att Big Chris skulle återvända ikväll, men icke – han missar match 5 också.

Jag är i princip helt neutral i den serien – även om jag känner alltmer respekt för Buffalos – men det var ju synd för underhållningsvärdet.

Pronger är inte bara en – när han anstränger sig.

Han är framförallt slutspelsdomptör som vet hur man utför raffinerade mindfucks på sina motståndare och därför brukar det väldigt roligt när han är med.

* * *

Jag kan förresten trycka på godkänn-ej-knappen också, så uppför er nu. Tänk på att det är religiös högtid…ho ho.

* * *

Den får inte så mycket uppmärksamhet vare sig av mig eller, men serien mellan Ducks och Predators blir, tycker jag det känns som, bara bättre och bättre.

Oavsett vem som vinner ikväll tror jag på sju matcher – och den som vinner då kommer göra ställa till ett litet helvete för nästa motståndare; antigen San Jose eller Detroit som det ser ut nu, men det kan bli Canucks också – om spelarna i det laget får lite terapi innan återstående match(er) mot Hawks.

* * *

Ni kan hoppas och tro vad ni vill om locations.

In the end är det inte fans eller kommentatorsspårskommentatorer eller journalister eller allmänna hopefuls på den kanadensiska prärien som avgör var Coyotes – eller någon annan organisation – kommer att hamna.

Det är the board of governors – alltså de övriga 29 lagens ägare – och kommissionär Bettman.

Och där är fäblessen för små kanadensiska marknader begränsad, om man säger så.

Så don’t get your hope up TOO high, det är allt jag har att säga. Hittar dom mot alla odds ett sätt att behålla laget i öknen blir det så – och om inte kan Kansas City bli ett alternativ också.

* * *

Passerar Philly på vägen ner med Acela-tåget och frågar mig själv varför jag inte sett till att ha ackreditering till Game 5-partyt i Wells Fargo när jag nu ändå skulle vara i faggorna och kunde ha fortsatt – lämpligtvis i bil – till DC i morrn.

Det finns inget tillfredställande svar på den frågan, faktiskt. Tänkte bara inte på det…

* * *

Det är dagen efter årets uppsmiskning i Vancouver och Vigneault talar som vanligt om att hans spelare kan bättre.

Det kan dom sannerligen.

Men man ska kunna den här tiden på också.

Den sällsamme coachen säger vidare:
– Vi ska inte bara prata, vi ska göra det också.

Mm, det är bara det att man får känslan av att truppen saknar någon som i skarpt läge ställer sig upp och skriker att nu får vi väl för i helvete ta tag i det här, någon som inspirerar och eldar på och får laget att dregla av

Jag menar, såg ni några war faces i gästande lag i United Center i går? Såg ni någon som likt den store Duncan Keith – FAN vad imponerad jag blir av honom – sett till att vara bäst när det gäller?

Jag gjorde det inte, jag såg bara spelare som verkade skärrade och inte kunde hantera pressen.

Prove me wrong och jag applåderar, men just nu tror jag att Hawks går vidare.

* * *

Ikväll blir det ännu vildare drag på Garden. Knicks ska slutspelsmatch på hemmaplan och det har basketpubliken i New York väntat på ungefär sedan Broadway var en skogsstig.

Och tänka sig:

Den matchen kan man se på tv fast man bor på hotell. NBA skriver inte tioårsavtal med kanaler som Versus…

* * *

Som av en händelse publicerar Vancouver Sun idag en lista på idrottshistoriens värsta chokes.

Men allt är lugnt och fint i OS-staden, right?

* * *

Uj, till och med No Show Joe gjorde mål igår.

Nu kan vad som helst hända.

* * *

OK, ha en fin hockeykväll nu.

Och kommentera!