Energin i hallen när Rangers kliver ut på isen…om den gick att konservera skulle de kunna avveckla varenda kärnkraftverk i hela delstaten.

Desto märkligare är det ju att Rangers inte kan göra något mer konstruktivt av den.

Ja, de smäller på lite mer och de har under sekvensen pucken nere i Capitals lite l, men det är ju samma skit som senast – de skapar inga chanser, inte ens när de har ett precious fem-mot-tre-läge.

Om inget radikalt händer vinner Capitals i fyra raka.

* * *

Faktiskt, Offroad – det är lite Madhouse on Madison-vibbar under nationalsången.

* * *

Jag ber att få citera Alfie efter finalserien mot Anaheim 2007.

– Om man inte utnyttjar fem-mot-tre-lägena, då är det kört.

Precis.

Och om man aldrig skjuter – vare sig McBacon eller den förbenade Gabby Gabby hey VÅGAR ju – då är det jävligt svårt att utnyttja dem.

* * *

Och Caps, dom bara tar det lugnt och spelar smart och behärskat.

Snart kommer misstaget de kan utnyttja, det är jag övertygad om.

* * *

Introt är påfallande enkelt – men effektivt.

De släcker ner hela hallen och ber alla hålla upp sina mobiltelefoner, så de lyser i mörkret.

Det ser ut som under pianoballaden på en hårdrock-konsert…

* * *

Capitals har aldrig haft mycket till bortafölje och har det inte nu heller, men på väg upp till pressläktaren springer jag i alla fall in i en kille med Bäckis-tröja.

Han har koll vem som ska ha supporten.

* * *

Fint att se Garden skrudad till fest.

Det är egentligen inte så märkvärdigt, men dom sätter upp några tygarrangemang mellan sektionerna och man känner omedelbart att det är lite…högtidligt.

* * *

Sa ju det. Ingen här upp har nåt nät. MSG är ett företag ungefär lika modernt och uppdaterat som det som tillverkade blypressar åt tidningar..

Men min lilla hotspot-platta jobbar hårt för er.

* * *

Man vet att nåt speciellt pågår i stan när till och med La Nilsson – VG:s fotograf och fucking Islanders-fan – skaffat biljett.

* * *

Den här säsongen, Måns, har Nicky B varit assisterande kapitän.

* * *

Fint att ni uppskattar färgvalet, men det vore magstarkt att påstå att jag klätt mig med Florian Schneiders übersofta stil. Min skjortfärg är mer åt det rödvina hållet, är jag rädd.

* * *

Julia, det var skojigaste du skrivit på länge. Du måste dra den liknelsen i nåt Habs-forum som någon trycker plakat på Big Zdeno med sån droppställning.

* * *

Det roligaste med Duby Duby Doos mustasch är ju att den sitter i ett ansikte som egentligen tillhör en tolvåring.

* * *

Ja, Mattep, du får väl komma hit och sitta och känna en stund. Det finns ju inga klackar i Nordamerika, har aldrig funnits, men när den här publiken förenas i utbrott av lycka eller vrede…there’s nothing like it.

* * *

Jag tror Gris-Olle flyttat ner en sektion idag. Precis framför oss, där det brukar vara så städat, sitter i alla fall en herre och salivsprutar ur sig svordomar så grova att en väluppfostrad borlängepojke blir alldeles generad.

* * *

Ett klassiskt Page Six Sean-trick att bryta av sin egen klubba vid tekningen.

Roligast är dock att Garden Faithful inte inser att han gör det på eget bevåg utan sitter och gapar efter utvisning.

* * *

Kaffetime.

Jag återkommer i nästa paus.

Då står det inte 0-0.

Elektriskt.

Det är vad det är i kvarteren runt The Woooooorld’s Most Famous Arena idag.

Elektriskt.

Ja, Garden ligger under med 2-0 och har haft häpnadsväckande svårt att skapa chanser mot nya, reinforced Capitals, men det spelar för ögonblicket ingen roll.

När Rangers för första gången på två år ska spela slutspelshockey hemma på Garden, då grips New York City ändå av hockeyfeber, av helig affektion för Blueshirts och av de typ av nästan militanta ni-ska-fan-inte-komma-här-och-tro-att-ni-kan-pissa-på-New-York-känslor som är så utmärkande för den här stan i allmänhet och dess sportfans i synnerhet.

Det känner man redan drygt tre timmar före matchstart, när köer av fans – alla i Rangers-jerseys, to a man – som ska hämta upp beställda biljetter ringlar runt huvudentrén på sjunde avenyn. De liksom…vibrerar.

Caps får vara beredda på att möta en vägg av passion när de kommer ut på isen framåt eftermiddagen.

Och kan hemmalaget bara hålla ställningarna ett tag och kanske rentav göra första målet, då blir det världsrekord i ös under det välvda gamla taket.

Det är ett privilegium att få vara här och jag hoppas att jag i någon mån kan dela med mig av det privilegiet till er som följer den här bloggen idag.

* * *

Sorry att det inte blev mer bloggat igår, men jag var helt detroniserad, så när jag inte randade åt papperstidningen – den rekommenderas varmt idag; ännu hinner ni ut till kiosken! – låg jag bara i korresoffan med öppen mun och tittade stumt på tv:n.

Men ni dunkade ändå in 108 kommentarer.

Det tackar jag ödmjukast för.

* * *

Ytterligare ett tecken på att baseboll-staden New York är inne på puckar denna småljumma söndag.

De har på Detroit-sätt klätt en stor staty utanför Penn Station-entrén – föreställande en gubbe som var järnvägschef en gång i tiden, men vem bryr sig? – i en jättelik Rangers-jersey.

Det är en både underhållande och upplyftande syn.

* * *

Now, problemet i resonemanget om att Rangers kan få publiken med sig i händelse av ett tidigt mål är förstås att de inte gör några mål.

De skapar inte ens några chanser.

Men det ska det tydligen bli ändring på nu.

– Vi måste get in Nuevirth’s face. Han är en ung kille, han måste få lite press på sig, säger Duby Duby Doo till Post.

Hade de inte kunnat komma på det redan i veckan?

* * *

Mitt sömnunderskott börjar nu anta samma proportioner som Obamas budgetdito.

Så det var kanske inte så konstigt att jag glömde att ringa in jättelasset från kemtvätten när jag kom hem igår.

Den fadäsen resulterar dock i problem när jag ska klä mig nu på morgonen. Jag har bara skrynkliga kostymer kvar och så fan att jag går i civila paltor när Rangers första playoff-drama på Garden sedan 2009 avgörs.

Så vi får ta till den vane affärsresenärens gamla trick:

Jag hänger in kostymen i duschen, vrider på full värme på vattnet, stänger dörren och väntar i 20 minuter. Sen har ångan slätat ut allt skrynkel.

Nu sitter jag här i hypervass slutspelsrigg , med glansig röd skjorta och exceptionellt matchande svart slips.

Ni skulle vara mycket nöjda med hur ni representeras.

* * *

För Capitals skulle det nog vara väldigt bra att få en bortaseger redan idag.

Eljest finns det risk att gamla demoner vaknar.

De hade 2-0 mot Pittsburgh 2009 också, och 3-1 mot Montreal ifjol – och sen barkade allt åt helvete i alla fall.

Det kommer de garanterat att bli påminda om vid förlust idag.

Men jag håller med Ovie när han till Washington Post idag säger att året Caps-upplaga är ett helt annat lag och aldrig skulle få för sig att en serie är över för att man har ett övertag a två matcher.

* * *
Lysande inledning på Brooksies förhandsknäck idag:

”The only back against the wall at the Rangeräs practice facility yesterday was John Tortorella’s, when the coach interacted pleasantly with the press in the buidling’s interview room”.

Ha ha, det kallar jag dräpande humor (och Skogsbo, för fan, läs bloggen ordentligt nu – det var ju en av huvudpunkterna i första lång-inlägget i onsdags=.

* * *

Hur trött jag nu än var igår kväll kunde jag konstatera att Sharks svarade för ännu en pinsam slutspelsinsats.

Det är fullståndigt sanslöst att No Show Joe, Dagny och Stig Dagerman-kopian Marleau lyckas vika ner sig – igen!

Har de ingen…heder?

* * *

Däremot vet jag inte vad slutraderna i samma Brooksies Slap Shots-krönika idag handlar om.

Han skriver:

”I might pay some attention to critisism on me on Versus if it weren’t delivered by a guy who undermined his own union in 2005”.

Det måste vara Roenick, right – men vad har han sagt?

* * *

Bruins insats mot Habs lämnar mig rätt speechless den också.

Men förmågan att förlora och krossa sina fans hjärtan finns inbyggd i alla Boston-lags DNA, så att de med all sannolikhet ryker i denna första runda är inte fullt lika märkligt.

* * *

Nej, mina norska vänner – Zuke Zuccarello spelar inte ikväll heller. Tårtan har nog pretty much made up his mind om att han inte är byggd för slutspelshockey.

* * *

Det kommer garanterat att bli uppkopplings- och internetproblem idag också.

Gardens hubbar –för att nu prata Oak Man-svenska – installerades ungefär när John Lennon gjorde sina succé-spelningar i lokalen.

Jag har i och för sig min egen hotspot-platta med mig, men den är tillverkad av Samsung och lägger utan anledning av hela tiden och måste ständigt laddas om, så jag får be er att inte bli förbannade om det dröjer med såväl inlägg som publicering av era kommenterar.

* * *

Habbyhabb, att döma av hur det såg ut när Dirty Harry Callahan hoppade in på presstoan, med kryckor och foten i ett jättelikt gipspaket, i onsdags skulle jag nog säga att det dröjer innan han gör comeback…

* * *

Har Scott Burnside från ESPN framför mig i ett för dagen inte helt oväntat knökfullt pressrum.

Det känns bra. Han och kollegan Pierre LeBrun är enligt mina ringa åsikt bäst i världen.

* * *

Det är, som Joel påpekar, rätt fantastiskt att lagen i den här serien i princip tävlar om vilka som täcker flest skott.

Sånt ägnade sig inte de tre närmast föregående Caps-upplagorna åt i onödan.

* * *

Henke lät avslappnad och lugn när jag hade honom i luren i gårkväll. Han var på väg in på ”restaurangen” – vilket jag antar var Tiny’s – och talade om att det bara krävs en seger.

– Vi ligger så nära dem, om vi bara kan göra några mål, då är det plötsligt en helt ny serie, sa han matter-of-factly.

Det där bara det där ”om vi bara kan göra några mål…”.

* * *

Brage forever!

* * *

Washington-reportrarna, med den gode Tarik i spetsen, sitter här och känner sig bedragna på några fina dagar i världens bästa stad.

Match 3 spelas ju först på onsdag, då de hade sett fram emot en längre session på Manhattan, men Capitals har bestämt sig för att åka hem efter dagens match och tränar i Arlington i morrn.

Jaja, de kan ju trösta sig med att de sannolikt får fortsätta resa en del under våren. Vem vet, kanske blir det rentav några trippar till Vancouver i slutet av maj…

* * *

Nu ska jag klättra upp till min plats på pressläktaren – och ta in det förmodligen är förtätad slutspelsstämning redan under värmningen.

Detta ska bli så…supercool.

Vi hörs i nästa paus, givet att tekniken vill.

 

Not to worry, John J.

Jag är redan på plats på Garden; kom hit drygt tre timmar före matchstart.

Så givetvis:

Det blir liveblogg från första slutspelsmatchen på Garden sedan 2009.

Start 21.00 er tid.

Häng med.

Back in New York – efter sen natt i vänta på kommentarer från Vancouver och sedan uppstigning vid 07.00 för tågresa norrut.

Jag är således lite trött  – eller pömsig om ni nu föredrar det – och tänker ta det lite lugnt denna eftermiddag. Men jag ser förstås partyt i The Joe och hoppas att ni vill kommentera som vanligt.

Jag vågade av jinx-skäl inte säga något under matchen, men kvällens hjälte var vare sig Chimera eller Arnott eller någon annan på isen.

Det var datateknikern som hade fixat Ekens hubbar.

Nätet spann som en gräddstinn katt hela kvällen och gamle Biffen hade ingen anledning att få blodstörtning en enda gång.

Han ska få en press-korv om jag ser honom där uppe igen.

* * *

Jaha, Rangers tvingade fram några chanser i början av tredje – och personligen tycker jag Page Six Sean var laget bäste spelare under den sekvensen.

Men på det stora hela skapar de på tok för lite – eller snarare TILLÅTS skapa för lite av det pånyttfödda, begåvat spelande Capitals-försvaret – och det är mycket svårt att se hur de ska kunna vända det här med så lite firepower up front.

* * *

Tårtan är oväntat lugn efteråt.

Det enda som liknar en flisighet är en kommentar om vad som kommer att stå i lokalbladen framöver.

– Nu lär ni guys tjata om att vi inte gör några mål.

Ja, har han några alternativa vinklar är ju de välkomna.

* * *

Sekunderna efter The Red Sea i Verizon kört sin öronbedövande ”Unleash the fury” reser sig den omtalade Erskine upp i båset och slår klubban i sargen åt publiken.

Det är vackert att se.

Nej, nu avslutar vi den här vändan i DC med några små bilder.

* * *

Biljett till himlen.

Med våren kommer Storchen, säger dom. Fina Caps-fans…

Carrie Bradshaw på sportbar, sa Eken. Jag tänker mer på Mr Big. I ordets rätta bemärkelse. Notera hockeyn. Överallt.

The Mojo’s working.

The pressläktare blues om morgonen.

När sportbaren blir en arbetsplats.

Mike Green får träffa Eken

Chinatown i DC. Här bor Verizon.

En mycket lyckliga Oak Man.

Mer från sportbaren – ett trevligt kontor ändå.
* * *

Nu bär det av till New York. Vi hörs därifrån.

En minut kvar, 2-0 still. Nu går bloggen till omklädningsrummen. Hörs sen.

Du Tårtan, har ni ryggen mot väggen NU då?

Vore jag lite tuffare skulle jag ställa frågan, men det får bli någon annans uppgift…

Broadway Blueshirts får sig helt enkelt en åktur i mittperioden och ligger nu under med 2-0.

Chimera, av alla, gör 1-0 och hemmalaget får en sån energikick av det att de omedelbart lurar till sig ett powerplay och snabbt ökar på till 2-0.

Då ser Rangers slagna ut.

Så kommer de inte att fortsätta uppträda, det här är ett lag som aldrig ger upp, men precis som Hawkeye påpekar går det inte att vinna om man inte har någon offensiv.

De må ha flyttat fram positionerna något, men de skapar ändå ingenting.

Det enda som kan rädda dem nu är att Capitals begår allvarliga misstag – eller att Gabby Gabby Hey inser att hans uppgift består i att göra mål.

* * *

Nu är det i sanning friday night i Verzion Center

Ojvoj, vilket ös.

Men så måste till och med han som i Washington Post idag sa att han under första matchen var så nervös att han ”behövde blöja” känna sig rätt trygg nu.

* * *

Det känns som att Rangers hade en sista chans att komma in i matchen under PP:t här på slutet, men det hade ju inte mer malle än de Miller light Eken drack på Grand Slam Sportsbar igår.

* * *

Verizon-publiken kör en ”Luuuuuuuundqvist” för att pyska Henke.

Konstigt.

Låter inte ”Heeeeeenrik” mer hånfullt?

Jag bara undrar.

* * *

Vad var det vi sa?

Capitals got it’s mojo working.

Nu är han inskriven i Stanley Cup-protokollet också.

* * *

Nog är utvisningen på Ronald McDonald lite petig.

Caps-spelaren som momenten innan välte Sweet & Saur över Henke hade kunnat åka han också, om det nu skulle vara så.

* * *

Hittar inte Callahan i pausen, men väl Zuke.

Frågar om han är nervös, men inte alls.

– Henke fixar det här, säger norrmannen med säker stämma.

Nu vet ni .

* * *

Det är i och för sig sant, jepperdi.

Men du känner inte min tafatthet när det kommer till saker som ska utföras med händer och fingrar – den är ett ämne för historieböcker, det kan de som sett mig i aktion vittna om.

* * *

Överhuvudtaget blir man ju stolt över Mojo.

Fy fan vad bra han är, unga pojken.

* * *

Nej, Jonsson, Devorski är inte DC. Vi har Furuhatten på besök. Men så hemsk har han inte varit. Ronald McDonald-utvisningen var tveksam, men Fedo hade klubban i ansiktet på Bäckis.

Då åker man.

* * *

Mot toan – och förhoppningsvis nya Rangers-spaningar.

Slutrapport kommer som bekant när den kommer – ni som är uppe och ser Canucks och Hawks lär hinna se den innan ni lägger er.

 

 

0-0.

Och visst har Rangers korrigerat problemen från i onsdags.

Caps får inte alls dominera lika mycket, matchen utspelas tvärtom mestadels i hemmazonen och gästerna leder skotten med 13-7.

Men samtidigt öppnar de sig en smula bakåt och misstag som de framförallt Staal begått hotar att bli dyrare än senast.

* * *

Förra gången hann jag inte titta så mycket, upptagen som jag var med ett hyperventilera över nätet, men nu kan jag konstatera att Caps intro faktiskt är ganska blekt i år.

De kanske lärt sig att tona ner storvulenheten efter år av Big Themes som bara framstått som hån efteråt..

* * *

Det är ju det jag säger, Tårtan kör för hårt med Staal.

Han har begått tre allvarliga misstag – fyra om man räknar med limpskottet han avlossade innan Jizz fick kontra– som kunnat bli mycket kostsamma.

Fan, hushåll lite med den lilla talang som finns…

* * *

Rudolf, jag vet inte hur det går till riktigt.

Men ni kan väl utbyta mailadresser och har era egna små inbördeskrig.

* * *

Samtidigt kan man inte påstå att Rangers tillåtits skapa särskilt heta chanser.

Caps försvarsspel ÄR hundra gånger mer solitt än i tidigare slutspel.

Hemligheten?

Ingen.

Som Tårtan sa i morse:

– Det är inget speciellt med Capitals försvarsspel. De är mer noggranna bara. Det är det hela.

Men det kan betyda nog så mycket.

* * *

Man vet att publiken är tänd när den buar unisont för att Caps vid ett tillfälle får byta tekare.

* * *

Vinny P, världens snällaste hockeyspelare är arg idag också.

Han står och vrålar mot Caps-båset som en hel Avery vid en avblåsning.

Så är det med slutspelsmatcher. De skulle kunna göra monster av Farmor Anka.

* * *

Ser Stealth-flygaren hämta en bytta popcorn i pressbox-loungen i slutet av värmningen.

Han ser ut som att han ser fram emot att få snaska lite i sin lyx-loge.

* * *

Det är, jepperdi, mycket jag borde kunna som jag inte kan. Egentligen är det så att det enda jag kan är att sitta och skriva såna här texter, beställa bra mat på restauranger, vara snäll mot barn och dricka dry martini.

* * *

Och mellan värmning och första nedsläpp, vem hoppar in på kryckor bakom Biffen vid press-urinoaren om inte Dirty Harry Callahan.

Det smärtar att se den där foten i paket, men jag blir starstruck ändå.

* * *

Hehe, Mojo får en blöt handske i handske i ansiktet – och av allt att döma några väl valda svordomar i örat – när han vid en avblåsning ger sig på Duby Duby Doo.

Men det är helt riktigt att han tar för sig när det blir gruff, här går det fan inte att vara blyg.

* * *

Helt korrekt, Nyblom. Vigge har en assist i Consol – och är därmed inskriven i Stanley Cup-protokollet för första gången.

* * *

So far verkar Page Six Sean hålla en väldigt låg profil.

Såvitt jag kunnat se har han inte ens varit framme hos Lille Fridolf och pratat fetman.

Men det kan komma.

* * *

John J, jag tycker det är rätt legendariskt att bli hotad med stryk av The Human Riff.

Marky Mark Larsson ska bara vara stolt.

* * *

Och just när jag skrev om Seans låga profil höll han på att starta fajt i Neuvirths målgård.

Men som helhet…

* * *

Rudolf, det var en oväntad förfrågan. John Erskine? Well, blir det tid över ska jag göra en djup-intervju bara för din skull – särskilt när du nu tycks ha slutit oväntad fred med Eric.

* * *

Vad ska man egentligen säga om Boyles slutspelsmustach?

Lite porrfilmsvarning är det.

* * *

Nu ska Biffen gå och kolla om han kan hänga lite i Callahans närhet igen.

Återkommer efter en andraperre so, såklart, blir underbar.

Morsning – och välkommen tillbaka till The District.

Nu har det blivit riktig playoff-feeling i den amerikanska huvudstaden.

Ja, det var feber och laddning och pepp även i onsdags, men nu har det blivit den typ av vårväder det SKA vara när Caps slåss i slutspelet, så nu vibrerar det ännu mer i de lugubra Chinatown-kvarteren runt Verizon.

Det bubblar i gamle Biffen också.

Riktigt, riktigt heta blir ju de här Stanley Cup-serierna först när de kommit igång och fått karaktär, så goddamned it – det är en fenomenal afton som väntar oss nu.

* * *

– Dom måste skaffa fler hubbar här, muttrade Eken när satt och svettades över det överbelastade nätet i onsdags.

Jag vet inte vad hubbar är men nickade instämmande och jag tror att den datatekniker som nu sitter och fipplar med en liten apparat när jag kommer upp på pressläktaren menar just Ekens hubbar med följande kommentar:

– Vi har installerat ytterligare lite grejor, det ska gå bra ikväll.

We wish, man!

Hur som helst har jag lovat mig själv att inte bli lika uppstressad om det skiter sig ikväll också – även med den hotspot-platta jag fixade igår.

Jag höll på att få ett hjärtflimmer och så kan vi inte ha det. Vi får helt enkelt leva med dålig uppkoppling och fördröjning på såväl inlägg som kommenterar om det skulle vara så, okej?

* * *

Slutspel pågår i pressrummet på Verizon också – och i morse, efter Rangers lagmöte, brakade det på klassiskt vis mellan Tårtan och Brooksie igen.

De började tjafsa om huruvida Rangers har ryggen mot väggen eller inte och till slut fräste Rangers-coachen:

– Jag som var på så bra humör den här morgonen.

– Jag med, replikerade Brooksie.

– Well, fortsatte Tårtan, you managed to fuck that up didn’t you?

– No, I think you did!

Jag tittar i golvet såna gånger, för jag är av konflikträdd sort, men det är kittlande på samma skrämmande sätt som stora skolgårdsslagsmål back in the day.

* * *

Nyhet:

Som väntat är Zuke Zuccarello scratchad ikväll – och han ersätts av Page Six Sean Avery.

Jag antar att vår skribent S_Avery slår en kullerbytta av upphetsning hemma i sin vardagsrumssoffa.

* * *

Var, som ni förhoppningsvis sett på sportbladet.se (om inte: kolla här http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article12890641.ab) och surrade lite med Mojo Johansson och Lille Fridolf på Capitals träning igår.

Men när man ska se Caps träna är det inte Verizon man går . Man får istället åka ut till en shopping mall i Arlington och ta hissen upp på taket.

Jag vänjer mig aldrig riktigt vid det.

Det är som att hitta Rolling Stones replokal bakom köket på en pizzeria i Tranås.

* * *

När jag ska byta om inför kvällen upptäcker jag att det är hål i mina absoluta favoritstrumpor; ett par Calvin Klein med perfekt elasticitet.

De är bara att slänga och det känns lika tungt som det skulle vara för Bäckis att behöva kassera favorithandskarna några timmar före en så här viktig match.

* * *

Page Six Sean håller förresten en mycket underhållande anti-presskonferens efter morgonens optional skate, som blott han själv och en handfull spelare – bland dem You Can Call Me Hal Gilroy – deltar i.

Zippy och de andra reportrarna från Metropolis frågar och frågar och han bara ler outgrundligt till svar, nickar någon gång eftertänksamt och ler sedan igen.

Kom inte och säg att mannen inte har sina stunder.,

* * *

De strumpor jag istället tvingas dra på mig stället, ett par av obekant ursprung, de känns inte alls lika bra.

Kanske är det som för Lundell i Lasse Sundholms Hassan-sketch:

Jag vet inte längre vad dom står för…

* * *

Rangers vet vad som behöver förbättras till match 2:

– Ja, vi är inte idioter. Vi vet att vi måste spela mer i deras zon, klargör Tårtan.

Gott att höra.

* * *

I övrigt är stassen som den ska:

Mörkgrå kostym, svart skjorta och en gråsilvrig slips.

Den vet jag exakt vad den står för:

Playoff!

* * *

Ni som såg 24/7 minns förstås att Duby Duby Doo efter sitt slagsmål med Ovie på Garden sa nåt i stil med ”bra jobb, buddy” när krutröken lagt sig.

De hade ett litet gruff i onsdags också och The Great Eight fick efteråt frågan om Duby kom med samma komplimang igen.

– Nej, flinade Ovie, nu frågade han om vi skulle gå ut och ta en öl istället.

Hi hi.

* * *

Rudolf och Eric, nu taggar vi ner lite. Vi vet att ni inte kommer att skicka några julkort till varandra och fortsatta påhopp stannar bland icke-publicerade inlägg.

* * *

Marc Staal ser lite mosig ut när Rangers två och en halv timme före första nedsläpp anländer till Verizon.

Det kan man förstå.

Han spelade över 33 minuter i första matchen. Ska Tårtan fortsätta matcha honom lika besinningslöst – och inget tyder på något annat – blir det ett långt slutspel Erics och Jordans brorsa även om Rangers åker ut i fyra raka.

* * *

Jag tror Penguins vinner i Consol ikväll också.

Men det betyder inte så mycket som somliga tror.

Nere i Tampa kommer det att bli en helt ny serie.

* * *

Problemet för Tårtan är ju att Jizz blivit het – och att det således inte räcker att matcha de bästa backarna mot Ovetjkins och Bäckis och Knuble.

Jizz?

Ja, Semin kallas så av lagkamraterna i Washington.

Ni får själva räkna ut varför.

* * *

Man trodde inte att ordet ”Arbetsmiljöverket” skulle dyka upp i några pre game-konversationer, men Eken börjar plötsligt ropa efter denna äktsvenska institution när han timmarna innan match sitter och lämnar notiser åt sin tidning.

– De här stolarna är ergonomiska katastrofer. Jag får ont överallt. Arbetsmiljöverket skulle underkänna detta, rasar han.

Problemet är förstås, egentligen, att han på grund av the notis-demand hemma i Stockholm inte hinner ner och ta för sig i kantinan…

* * *

Att se Lille Fridolf på så nära håll som ute i Arlington igår är en rätt omtumlande upplevelse.

Han har så mycket ärr och skråmor och märken i sin runda gamla hockeyfeja att han lätt skulle kunna spela bad guy i en gangsterfilm.

Eller vara med i ”Slap shot” och…ja, det har han ju varit också.

* * *

Rangers-spelarna går två och två under promenad från bussen till omklädningsrummet.

Utom en.

Kung Lundqvist.

Han går ensam, i en grym, ljusgrå kritstreckskostym och ser mer sammanbiten ut än en bergskedja i Centraleuropa.

Jizz får nog vara ännu hetare om han ska göra några fler mål på den killen.

* * *

Två timmar före match repeterar tv-kanalerna kvällens fasta inslag i monitorerna vi har framför oss och plötsligt dyker en bild på Bäckis senior upp

Anders alltså, Bäckis och Storchens utmärkte pappa.

Ni som följer amerikanska sändningar ikväll kan alltså räkna med en intervju med honom under natten.

* * *

Varje gång jag går förbi den fina bild på Bengt-Åke som hänger på en vägg bakom pressläktaren tänker jag på att Samme Påhlsson var inne under slutsekunderna i OS-matchen mot Slovakien.

* * *

Är det, apropå Bäckis family, bara jag som tycker att han som ansvarade för Bäckis-bloggen borde ta sig i kragen och återuppliva sitt mästerverk när det är slutspel?

* * *

Själv skulle jag vilja ta upp temperaturen med det där arbetsmiljöverket.

Det är, som vanligt, så kallt på den här pressläktaren att man skulle behöva mössa och lovika-vantar.

* * *

– It’s still an open book with him as far as where he sits as a National Hockey League Player.

Tårtan lägger ut texten om Zuke och jag börjar nästan hoppas att norrmannen snart får byta klubb och spela för en coach som uppskattar skills.

* * *

Två lag har scouter på plats på pressläktaren ikväll:

Tampa och Pittsburgh.

Det betyder att de tror att det blir favoritseger i övriga serier och att vinnaren i deras får möta Caps.

Lite tändvätska åt Ranger där, no?

* * *

Sorry James. I knew should have kept my mouth shut about Boston…know nothing about that kind of music. I like Johnny Thunders.

* * *

Liten iakttagelse från värmningen:

Knuble ser ut atta vara riktigt målkåt idag – och det gör faktiskt Gabby Gabby Hey också.

Ja, det är fan på tiden att han visar sig nu.

* * *

Rapporter från Pittsburgh mottages tacksamt, det vill jag bara ha sagt.

* * *

Det är bara Mojo och några få till som värmer i hjälm i Washington.

Kom igen, Mojo, våga vara som de stora grabbarna nu!

* * *

Okej, time for rock ’n’ roll.

Det här blir klassiskt – och övertid väntar igen, tro mig.

Vi hörs på gammalt invant sätt i pauserna.

Nu börjar batteriet i datorn ta slut, och i mig med, så nu sammanfattar vi det här med att säga att Boston inte är något slutspelslag – och Chara inte den smartaste som är med och slåss om Stanley Cup.

Så, till tonerna av Whitesnakes (!) ”Here I Go Again” – det är en pudelrockare som driver den här baren – ber jag att få bid you farewell för nu.

Kanske hörs vi under Sharks-matchen om jag är vaken så länge – om inte hörs vi till rond 2 i Verizon.