Version:1.0 StartHTML:0000000153 EndHTML:0000003179 StartFragment:0000002355 EndFragment:0000003143 SourceURL:file:///Users/perbju/Desktop/Bloggen

Ojvoj.

Bloggen är på plats i Verizon Center.

Stanley Cup Playoffs-loggan lyser vacker på isen, stämningen är förtätad i environger och min nya dator verkar tycka det är kul att få göra sin pressläktardebut.

Nu ska jag komponera ett längre intro och dricka kaffe i mängder som skulle chockera vilken svensk konditori-tant som helst.

Är tillbaka här gång efter ett, er tid.

Ojvoj vad kul det här ska bli.

Nu ska vi tippa – och, som Eric sa häromdagen, sen sitta och begrunda hur fel vi hade…

Det är ju så.

Men vet ingenting.

Man bara tror.

Och de som försöker slå i omvärlden något annat är i allmänhet väldigt fulla av skit.

Som den nordiske kollega som efter fjärde matchen i finalserien ifjol sa åt mig att jag inte kunde något om hockey eftersom jag inte fattade att Flyers hade tagit över och skulle komma att vinna.

På efterfesten i Philly efter match sex undvek han mig mycket noga…

Så:

Ta det här för vad det är. Jag inbillar mig inte att jag vet nånting och är långtifrån säker på att det blir som jag tippar (så alla ”äh, dom har inte en chans, fattar du väl” kommer att mötas med en garanterad suck), men nåt måste man dra till med när årets största höjdpunkt står precis vid dörren.

 

EAST

•Washington Capitals-NY Rangers.

Tips: 4-2.

– Caps har vunnit en enda slutspelsserie under Ovetjkin- och Bäckis-eran. Det var mot just Rangers, för två år sedan. Jag tror dom gör det igen. Utan att – för första gången i så fall – behöva sju matcher på sig. Och det är ju lite konstigt för dagens Rangers-upplaga är bättre än den The Great Eight & co ställdes mot 2009. Tyngre. Svårare att spela mot. Smartare coachad. Mer uppoffrande. Och i målet står ju alljämnt samme Kung Lundqvist; fullständigt fenomenal den gången – jag hävdar fortfarande han aldrig varit bättre än i de första fyra matcherna i Capitals-serien. Men grejen är att jag tror att Caps också blivit bättre. Framförallt defensivt. De har, slutligen, lärt sig hur man spelar slutspelshockey och i längden borde det bli utslagsgivande mot ett motstånd som ifråga om talang ändå är underlägset.

 
•Philadelphia Flyers-Buffalo Sabres.

Tips: 4-2.

– Väldigt svårtippat, tycker jag. Sabres är ett av de lag som kliver in i playoff med starkast vind i ryggen och mest positiv känsla i truppen. De krigade sig in under de sista omgångarna – genom att spela sin bästa hockey för säsongen. Såna lag, utan så mycket att förlora, brukar kunna ställa till det. Till ekvationen hör också Flyers sedvanligt dubiösa målvaktssituation. Miller/Enroth känns som en mer pålitlig combo än Bobrovsky/Boucher/Leighton. Men om Pronger hinner komma tillbaka – och det börja komma positiva signaler därvidlag – ska slutspelsmaskinen Flyers ändå, med sitt djup och sin erfarenhet, kunna betvinga det unga och i playoff-sammanhang rätt gröna Buffalo.

 
•Boston Bruins-Montreal Canadiens.

Tips: 4-3.

– Om jag läste rätt är det här 33:e gången Original Six-fienderna möts i en slutspelsserie. Med tanke på allt ont blod som kokat lagen emellan den här säsongen kan det bli en av de mest klassiska. Boston är klart starkast och borde egentligen kunna vinna på knock. Men ni såg ju på Garden för en dryg vecka sedan…de har fortfarande en benägenhet att vika ner sig mental och tappa stora ledningar – och hamnar de i likadana situationer framöver kommer fjolårskollaps att börja spöka igen, lita på det. Den lilla detaljen, och en inbyggd rivalitet av den sort som ofta får normala betingelser att förlora i betydelse, talar för att de likafullt tvingas som satan för att ta sig vidare till nästa omgång. För Habs, som känns klenare defensivt än ifjol, är Carey Price det stora frågetecknet. Kan han ”göra” en Halak? Om inte riskerar de ledande personer som valde att satsa på honom istället för den lysande slovaken att få det hett om sina fransk-kanadensiska öron.

 
•Pittsburgh Penguins-Tampa Bay Lightning

Tips: 3-4.

– Så sent som idag kom nya rapporter om att Sid The Kid närmar sig comeback. Om det sker – och han är i närheten av den hisnande nivå han rörde sig på tidigare i vintras – kan fördelen väga över till Pens istället. Om inte har jag en känsla av Bylsmas välcoachade kollektiv kan få svårt att hantera Lightnings oortodoxa hybrid av 1-3-1 och blixtrande kreativ anfallshockey. Och Stevie Wonder har all anledning att känna sig nöjd över trejden med Islanders tidigare i vinter. Utan Roloson hade det inte gått.

 
WEST

•Vancouver Canucks-Chicago Blackhawks.

Tips: 4-1.

– Visst. Du-du-du-du-du-du-du…Canucks-spelarna kommer att få höra ”Chelsea Dagger” igen och det har fuckat med psyket på vissa nyckelspelare tidigare. Men den här gången snurrar de skjortan av sitt gamla spöke och bevisar att uttrycket ”tredje gången gillt” inte har uppstått ur tom luft. Känslan är densamma kring Vancouver i år som kring just Chicago ifjol. Mike Gillies har, åtminstone för en säsong, kunnat bygga ett komplett lag och nu ska det kompletta laget ta bucklan till British Columbia, punkt och slut. Samtidigt är mästarna svagare än senast. Spetskompetensen finns fortfarande där, men inte bredden. Och Crawford må ha räddat säsongen åt dem efter Marty Turcos väntade fiasko, men är han en keeper att hålla i handen när slutspelsåskan går? Jag tvivlar.

 
•San Jose Sharks-Los Angeles Kings

Tips: 4-0.

– Här tycker jag inte det finns så mycket att orda om. Sharks ska helt enkelt köra över att Los Angeles utan Kopitar och Williams.

 
•Detroit Red Wings-Phoenix Coyotes

Tips. 4-3.

– Zäta är skadad och Jimmy Howards står i mål. Det bådar inte gott – och vad det lider kommer att det sannolikt att vålla dem oöverstigliga problem. Men en förstarund mot Coyotes ska The Big Red Machine ändå överleva . Tippett är en fenomenal coach och Bryzgalov en mighty målvakt och därför är det inte omöjligt att utmanarna håller fortet på hemmais. I bläckfiskstanken i The Joe får de däremot, gissar jag, svårare.

 
•Anaheim Ducks-Nashville Predators

Tips: 3-4.

– Den som vinner den här serien kommer troligen att gå långt. De är västra konferensens två dark horses och jag beklagar att de måste varandra redan nu. Det kan absolut gå hur fan som helst här. Ducks har de bästa, mest flashiga offensiven, men det är ett av ligans tätaste försvar Corey Perry, Ryan Getzlaf och The Finnish Flash måste kryssa sig igenom och de gånger de klarar det ställs de mot Pekka Rinne – just nu lika svår att få hål på som en bottenfryst insjö i Karelen. Så jag tror ändå att det kan vara dags för Nashville – ett vidrigt jobbigt lag att möta överhuvudtaget – att vinns sin första slutspelsrunda nu.

* * *

So far fungerar nya datorn – den första egna någonsin faktiskt; alla jag haft tidigare har varit tjänstedatorer – alldeles utmärkt. Jag tror rentav att jag är lite kär i den…

Eftersom den är amerikansk ser dock tangentbordet aningen annorlunda ut. Naturligtvis har jag – ja, Eken då… – ändrat inställning så jag har å,ä och ö, men vissa knappar sitter likafullt på fel ställen.

Så ha tålamod om det så här i början blir några underliga /, ’ och = här och där.

* * *

Jaha, idag fick Crawford gå också, som tredje coach på bara några dagar.

Ska bli spännande att se vilka de berörda klubbarna vill ha som ersättare. Låt oss gissa att John MacLean inte återfinns på någons shortlist…

Bouchers succé i Tampa borgar nog snarast för unga satsningar. NHL är, ska man komma ihåg, en copycat-liga.

* * *

Det är konstigt det där draft-lotteriet. Devils vann alltså – men hade inte mer glädje av det än att de avancerade några platser i köordningen

Jumbon Edmonton får välja först och det lär innebära att Päjäärvi och Omark har en ny lagkamrat med det rätt fascinerande namnet Ryan Nugent-Hopkins till hösten.

Adam Larsson tippas gå som nummer tre och hamnar med all sannolikhet i Florida.

Gött för honom. Det är lite varmare i Fort Lauderdale än i Skellefteå.

* * *

Jag hade hoppats kunna resa till DC redan idag, för att pigg och kry anmäla min slutspelsnärvaro redan till Rangers morning skate.

Men den stora investeringen i Apple Store i Soho   och annat som var tvunget att göras sköt de planerna i sank.

Nu sätter jag mig istället på tåget onsdag morgon och kliver in i Verizon Center några timmar före matchstart.

Det ska bli så löjligt roligt.

Bara att se Stanley Cup-loggorna på isen…ojvoj, ojvoj, ojvoj.

Vi hörs därifrån, mina vänner.

Det är nu det börjar…

Ja, ni som följer den här bloggen noggrant vet att jag haft för avsikt att skaffa ny dator i flera veckor – och kors i både tak och golv:

Idag slog jag, med Oak Mans mycket uppskattade hjälp, till på en splitterny Macbook Pro.

Den försöker jag nu få att fungera som jag vill, men det är lite trassel med överföringen från word till blogg, så egentligen är det här faktiskt bara ett test.

Hoppas det ser OK ut.

När saker och ting sitter kommer det mer om festen som nu väntar.

Ett råd till Philly bara:

In med Backlund!

Efter sex och en halv månad, 192 dagar och 1230 matcher är NHL-säsongen 2010-2011 färdigspelad.

Då ber jag att få köra liten sammanfattning – men börjar med en Biffens lista med det bästa och det sämsta i mina ögon den senaste tiden.

Okej?

 1. Daniel Sedin.
– Vinnare av Art Ross Trophy. Ett år efter tvillingbrorsan uppnådde samma ära. Helt unikt. Helt historiskt. Jag tror aldrig Sverige sett två bättre bröder, i nånting.

2. Stanley Cup-slutspelet.
– Känslan börjar komma nu, den obeskrivbart kittlande känslan av förväntan, spänning, värme och lycka som bara SC-slutspelet kan framkalla. Årets höjdpunkt, alla kategori, är över oss, folks. 

3. Rangers grundserieavslutning.
– Det har inte varit mer spännande på Manhattan sedan Kojak jagade skurkar bland skyskraporna på 70-talet.

4. 82:a omgången.
– Ja, hela grundserieavslutningen var ju ett orgiastiskt klimax. Hockey…you gotta love it.

5. Washington Capitals.
– Konferensvinnare. Igen. Och som Bäckis sa när vi hade kontakt igår: Förhoppningsvis betyder det nånting den här säsongen.

6. Corey Perry.
– Mister Maurice Rocket Richard. Respekt.

7. Tampa Bay Lightning.
– Vi älskar dem i New York nu. Och de blir livsfarliga i slutspelet.

8. Jacques Lemaire.
– Förvandlade en katastrof till succé och var jävligt rolig under tiden. Hoppas han får en skön och fin pension nu.

9. Jeff Skinner
– Min Calder Trophy-vinnare, ändå.

10. B. Allen.
– Han missade slutspelet, men bloggen tackar för att vi hann se hans namn skrivet på det här sättet i protokollet.

 BIFFENS BU

•Dallas Stars
– Det är direkt svagt att fumla bort matchbollen på det viset.

•Carolina Hurricanes
– Se ovan.

•Zäta skadad
– Det oroar bloggen. Mycket.

 CITATET

”Jag satt intill Henrik Lundqvist och såg matchen. Det vill jag aldrig göra om igen. Han var intensiv…”
Chris Drury rapporterar från sportbaren där nervösa Rangers-spelare såg Tampa slå Carolina.

* * *

Traditionen bjuder att jag i det här inlägget sammanfattar den blågula statistiken från grundserien.

Så, here we go.

Detta var vad NHL-svenskarna åstadkom i siffror 2010-2011.

SVENSKA POÄNGLIGAN

 

1. Daniel Sedin, Vancouver – (82 matcher) 41 mål , 63 assist, 104 poäng.

2. Henrik Sedin, Vancouver – (82) 19, 75, 94.

3. Henrik Zetterberg, Detroit – (80) 24, 56, 80.

4. Loui Eriksson, Dallas – (79) 27, 46, 73.

5. Nicklas Bäckström, Washington (77) 18, 47, 65.

6. Nicklas Lidström, Detroit (82) 16, 46, 62.

7. Johan Franzén, Detroit (76) 28, 27, 55.

8. Patrik Berglund, St Louis (81) 22, 30, 52.

9. Alex Steen, St Louis (72) 20, 31, 51.

10. Tobias Enström, Atlanta (72) 10, 41, 51.

11. Mikael Samuelsson, Vancouver (75) 18, 32, 50.

12. Patric Hörnqvist, Nashville (79) 21, 27, 48.

13. Erik Karlsson, Ottawa (75) 13, 32, 45.

14. Tomas Holmström, Detroit (73) 18, 19, 37.

15. Niklas Kronwall, Detroit (77) 11, 26, 37.

16. Niclas Bergfors, Atlanta och Florida (72) 12, 24, 36.

17. Magnus Pääjärvi, Edmonton (80) 15, 19, 34.

18. Alexander Edler, Vancouver (51) 8, 25, 33.

19. Daniel Alfredsson, Ottawa (54) 14, 17, 31.

20. Marcus Johansson, Washington (69) 13, 14, 27.

21. Linus Omark, Edmonton (51), 5, 22, 27.

22. Victor Hedman, Tampa (79) 3, 23, 26.

23. Mikael Backlund, Calgary (73), 10, 15, 25.

24. Viktor Stålberg, Chicago (77), 12, 12, 24.

25. Kristian Huselius, Columbus (39) 14, 9, 23.

26. Mattias Tedenby, New Jersey (58) 8, 14, 22.

27. Samuel Påhlsson, Columbus (82) 7, 13, 20.

28. Carl Gunnarsson, Toronto (68) 4, 16, 20.

29. Anton Strålman, Columbus (51) 1, 17, 18.

30. Johnny Oduya, Atlanta (82) 2, 15, 17.

31. Henrik Tallinder, New Jersey (82) 5, 11, 16.

32. Jonathan Ericksson, Detroit (74) 3, 12, 15.

33. Douglas Murray, San Jose (73), 1, 13, 14.

34. Oliver Ekman-Larsson, Phoenix (48) 1, 10, 11.

35. Fredrik Modin, Atlanta och Calgary (40) 7, 3, 10.

36. Niklas Hjalmarsson, Chicago (80) 3, 7, 10.

37. Jacob Josefson, New Jersey (28) 3, 7, 10.

38. Nicklas Grossman, Dallas (59) 1, 9, 10.

39. Tom Wandell, Dallas (75) 7, 2, 9.

40. Mattias Ritola, Tampa (31) 4, 4, 8.

41. Niclas Wallin, San Jose (74) 3, 5, 8.

42. Andreas Lilja, Anaheim (52) 1, 6, 7.

43. Fredrik Sjöström, Toronto (66) 2, 3, 5.

44. Mattias Öhlund, Tampa (72) 0, 5, 5.

45. Oscar Möller, LA Kings (13) 1, 3, 4.

46. Johan Harju, Tampa (10) 1, 2, 3.

47. Alexander Urbom, New Jersey (8) 1,0, 1.

48. Erik Gustavsson, Philadelphia (3) 0, 0, 0.

49. Linus Klasen, Nashville (4) 0, 0, 0.

50. Peter Forsberg, Colorado (2) 0, 0, 0.

51. Andreas Engqvist, Montreal (3) 0, 0, 0.

52. Carl Klingberg, Atlanta (1) 0, 0, 0.

53. Marcus Krüger, Chicago (7) 0, 0, 0.

54. Andreas Thuresson, Nashville (3) 0, 0, 0.

55. Jonas Andersson, Vancouver (4), 0, 0, 0.

 

SVENSKA MÅLVAKTSLIGAN

 

1. Henrik Lundqvist, NY Rangers  (68). Vinster: 36. Nollor: 11. Insläppta mål/snitt: 2.28. Räddningsprocent: .923.

2. Johan Hedberg, New Jersey (34). Vinster: 15. Nollor: 3. Insläppta mål i snitt:  2.38. Räddningsprocent: .912.

3. Anders Lindbäck, Nashville (18). Vinster: 11. Nollor: 2. Insläppta mål i snitt: 2.60. Räddningsprocent: .915.

4. Jhonas Enroth, Buffalo (14). Vinster: 9. Nollor: 1. Insläppta mål i snitt: 2.73. Räddningsprocent: .907.

5. Jonas Gustavsson, Toronto (23). Vinster: 6. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3.29. Räddningsprocent: .890.

6. Henrik Karlsson, Calgary (17). Vinster: 4. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 2.58. Räddningsprocent: .908.

7. Robin Lehner, Ottawa (8). Vinster: 1. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3.52. Räddningsprocent: .888.

8. Jacob Markström, Florida (1). Vinster: 0. Nollor: 0. Insläppta mål i snitt: 3. Räddningsprocent: .857.

 

SVENSKA ROOKIELIGAN

1. Magnus Pääjärvi, Edmonton – 34 poäng.

2. Marcus Johansson, Washington – 27 poäng.

3. Linus Omark, Edmonton – 27 poäng.

4. Mikael Backlund, Calgary – 25 poäng.

5. Mattias Tedenby, New Jersey – 22 poäng.

6. Oliver Ekman-Larsson, Phoenix – 11 poäng.

7. Jacob Josefson, New Jersey – 10 poäng.

8. Mattias Ritola, Tampa – 8 poäng.

9. Johan Harju, Tampa – 3 poäng.

10. Alexander Urbom, New Jersey – 1 poäng.

 

SVENSKA UTVISNINGSLIGAN

1. Jonathan Ericksson, Detroit – 87 utvisningsminuter.

2. Mattias Öhlund, Tampa – 70.

3. Victor Hedman, Tampa – 70.

4. Tomas Holmström, Detroit – 62.

5. Johan Franzén, Detroit – 58.

6. Tobias Enström, Atlanta – 54.

7. Erik Karlsson, Ottawa – 50.

8. Patric Hörnqvist, Nashville – 47.

9. Niclas Wallin, San Jose – 46.

10. Douglas Murray, San Jose – 44.

* * *

De mest anmärkningsvärda nuffrorna hittar man, tycker jag, i utvisningsligan.

Jag menar, Dogge kommer på tiondeplats – och är inte ens ruffigaste svensk i San Jose längre.

Har du gått soft on us på gamla dar, Crankshaft?

Och vem anade att Big E – Fabio i en trängre krets – är vår främste hårding?

* * *

Tips? Ja, ni hittar dem i tidningen och, tror jag, på nätet om nån timme.

Jag återkommer med mer utförlig titt på varje serie här i bloggen framåt tisdag-onsdag, ok?

* * *

Första matchen jag ska vara på, Washington-NY Rangers, spelas i Verizon Center 19.30 (01.30 i Sverige) på onsdag.

Det känns fan overkligt!

* * *

Nu ska jag, slutligen, gå ut och fira av den här osannolika helgen med några glas.

Tack och bock för årets grundserie.

Vi hörs och ses när det roligaste som överhuvudtaget existerar börjar.

 

 

 

Grattis, Hawks-fans.

Jag har en idé om vad ni gått igenom idag – och hur det känns nu.

Det blir alltså slutspel i The Madhouse on Madison i år också och även om jag nu råkar gilla Dallas också, så – inte mig emot.

Stara får för övrigt skylla sig själva. Har man matchboll, mot Minnesota,  och inte spelar bättre förtjänar man inte att vara med på festen.

Jag har haft mycket att göra åt andra Aftonbladet-kanaler under dagen – köp tidningen i morrn, det är mitt tips till bloggens vänner! – och därför varit lite kortfattad här, men den som är vaken några timmar till får lite godis senare.

And the drama goes on…

Jag trodde det var kört för Stars ett tag, de spelade så skitnödigt ett tag att de knappt kunde slå en passning rätt, men tack vare ett fem-mot-tre-läge fick de komma in i matchen igen.

Nu har vi 3-3 inför sista och jag avundas inte er som har varekliga stakes i utgången, det här kan bli rekord-spännande. Tänk om det går till övertid. Då måste Stars vinna under övertidperioden. Vinner de på straffar har Hawks fler vunna som inte är straff-vinster.

Undras vilka som slår straffarna för Dallas i så fall…?

Visste väl det, Loui Loui har inget emot press och sätter 2-1.

Nu börjar det onekligen se väldigt mörkt ut för mästarna.

1-0 till Minnesota.

Jag säger ju det.

När lag som Dallas – och Carolina – plötsligt har ödet helt i egna händer kan de bli skakiga.

När jag spelade genom matchen på NHL 11 för någon timme sen vann Wild rentav med 3-0. Och jag var Dallas. Vi kunde inte hantera pressen då heller.

Shit, ingen kan i alla fall klaga på spänningen.

Grundserien avslutas med helt två infernaliska dagar, så dramatiska att de inblandade lagens fans får blodstörtning, börjar röka och börjar tro på  – eller förkastar – hockeygudarna.

Regerande mästarna lyckas alltså få stryk av Detroit, på hemmaplan, och får nu genomgå den skärseld det innebär att sitta och vänta på att ett annat ska hjälpa dem – ett som inte har något att spela för och inte dir

Men jag säger det igen, tappra Hawks-fans:

Nu MÅSTE Dallas prestera och då kan spelare ovana vid få stage fright.

Jag förstår att det inte är någon tröst just nu och jag lider med er, var som bekant där så sent som igår, men likafullt – det här är inte klart ännu.

* * *

Nu är det förresten – nästan – klart med the match-up i väst också.

Det blir så här:

•Vancouver – Chicago/Dallas (använder bokstavsordning…läs inte in nånting där…)

•San Jose – Los Angeles

•Detroit – Phoenix

•Anaheim – Nashville.

Ojvoj.

* * *

Man börjar förstå varför Quenneville drabbades av blödande magsår mitt under säsongen…

* * *

För oss som värnar om Detroits öde var det här lite upplyftande att se.

Trots Zätas och Kron Wall of Pains olyckliga frånvaro ser det ut som att The Big Red Machine börjat spinna igen.

* * *

Nu har jag en massa jobb att slutföra. Vi hörs framåt midnatt igen då, er tid.

Ojvoj, regerande mästarna lever farligt

De ligger efter två perrar under med 2-1 mot ett Detroit som slutligen tycks ha bestämt sig för att det är dags att varva upp nu.

Står sig underläget har Dallas plötsligt matchboll i sin bortamatch

Men fan, Hawks borde fixa det. När de spelar som bäst är det obegripligt att de överhuvudtaget kunnat försätta sig i den här situationen.

Offroad och andra, hur är det möjligt?

* * *

Drury var med på den sportbar där stora delar av Rangers-truppen såg Carolina-matchen igår kväll och avlossar följande klassiska citat i Post idag:

”I was watching next to Hank (Lundqvist), and that’s something I don’t ever want to do again. He was pretty intense…”.

Ha ha, jag kan tänka mig…

* * *

Är inte alls förvånad över att Homer gör mål.

Han har hela matchen sett ut som han bestämt sig för att det är dags att plocka fram slutspelsform.

* * *

Tungt för Stålberg vid det målet by the way, men fan – det är ju i första hand otur.

Det slår mig plötsligt att jag med Carolinas sorti inte får skriva mer om B.Allen.

Det är ju lite trist.

* * *
Kan bli en mara till eftermiddag för Hawks-fansen, men hav förtröstan. När man plötsligt har den där matchbollen, när allt plötsligt är nerkokat till en enda match, då är det inte alldeles säkert att lag som Dallas kan prestera.

Bevis 1 A:

Carolina Hurricanes.

Att Minnesota Wild sedan inte är Tampa Bay Lightning får ni försöka tänka bort.

Fast ni kommer förmodligeninte  fundera alls. Hawks vänder i tredje.