Jag försöker faktiskt.
Liksom lite sådär i förbigående säger jag ”och den vanliga svenska frågan den här tiden på året antar jag att du inte vill svara på, ifall det nu skulle gå åt skogen ikväll”.
Henke tittar upp, håller fram en flaska med konstig gul sportdryck och säger hårt:
– Nej. Ställer du den får du den här i huvudet!
Point taken.
Vi får vänta med besked om hur det blir med Henke och VM…
* * *
Let’s go Lightning, skanderar Rangers-publiken under de sista minuterna.
Indeed, let’s go.
Men man ska vara realist och inse att det är mycket osannolikt att Carolina förlorar, hemma, i säsongens största match, mot ett Tampa som inte har något alls att spela för.
Hurricanes är inte ett lag som viker ner sig såna här gånger. Hurricanes är ett lag som nästan alltid är som bäst när det gäller.
Och Cartman & co har alldeles rätt – tar de sig bara in brukar de kunna ställa till det för nästan alla motståndare.
* * *
Henke har inte bestämt sig för om han ska se matchen i RBC Center eller inte.
– Nej, jag kan inte bestämma mig. Det är bara ångestfyllt att sitta och titta när man inte kan påverka, säger han med en plågad grimas.
Tell me about it.
Men Le Bouef kommer sitta där i korresoffan och våndas.
* * *
Kommentator Mange, jag har under dagens lopp fått lite inside info om dig och vill passa på att önska dig ett lyckligt äktenskap!
* * *
En extra bitter karamell att smälta är förstås att Rangers ifjol hade varit klara för playoff nu.
Då räknades flesta antal segrar – punkt.
Men till i år kom NHL plötsligt på att räkna bort segrar som tagits på straffar, så nu blir ett lag som vunnit 44 matcher förmodligen passerat av ett som vunnit 41.
Det hade Rangers förstås kunnat se till att protestera mot före säsongen istället, men likafullt känns det lite weird, no?
* * *
Någon i Lightning får se till att knäcka B.Allen ikväll….
* * *
Hanky Tank Tallinder är sist ut ur Devils omklädningskabyss och därmed den ende jag hinner på.
Han bekräftar att Jersey-laget verkligen ville förstöra för Blueshirts.
– Ja, och det såg ju bra ut ett tag. Men vi ställde till det i andra perioden, säger han och knäpper en rätt så elegant rosa skjorta.
* * *
Någon frågade om Tommy Engstrand 1985…men den minns väl, det är ju en klassiker.
Sverige hade torskat mot dåvarande Tjeckoslovakien men skulle ändå kvalificera sig för VM i Mexiko eftersom Västtyskland – ja, det är way back det här – aldrig hade förlorat en kvalmatch och såklart inte skulle göra det mot Portugal senare samma kväll heller.
Men det gjorde dom och under slutminuterna, när tyskarna bombade bollar i ribbor och stolpar satt Engstrand, på plats för Sportradion, med sprucken röst och kved:
– Det går inte…det går inte.
Sedan grät Robert Prytz på banketten i Prag.
Så ska det INTE bli ikväll. Jag ska hojta ”det går, det går!” och vår Prytz – en av kommentatorsfältets kungar – ska skratta och jubla…
* * *
Tänk att man kan bli så aggressiv och osympatisk och dum i huvudet som en som hörde av sig i kommentatorsspåret idag.
Det övergår mitt förstånd.
Men han har hörts av för sista gången. Det räcker med att jag läser (bara signaturen i fortsättningen förstås), och steker, skiten. Ni ska inte behöva utstå sån idioti i onödan.
* * *
Alldeles oavsett utgången i kväll kan jag meddela att vi hörs från den amerikanska huvudstaden i veckan.
* * *
Det här kan, by the way, bli första gången sedan 1966 The Metropolitan Area inte har ett enda lag i Stanley Cup-slutspelet.
How about that?
* * *
Vigge Hedman påminns härmed om att Håkan Hellström-behandling monumentale väntar om Lightning vinner åt sin gamle coach ikväll.
* * *
Ja, nu ska jag – sannolikt för sista gången den här säsongen – lämna The wooooorld’s most famous Arena.
Sen väntar några timmar av gastkramande väntan.
Fan vet vad jag ska mig till, faktiskt.
Men en sak är säker – vi hörs på nytt när det börjar dra ihop sig.
