Men ååååh…

Det ser så bra ut ett tag, Rangers spelar precis dom inte gjorde mot Atlanta. De är hungriga, åker skridskor, offrar sig och – framförallt – smäller på så sargerna vädjar om nåd.

Men några minuter efter Captain Clutchs underbara kvittering kommer det där tvekande och anemiska och taffliga tillbaka igen och precis innan periodjävulen är över får Kovy runda av en regelrätt lekstund i hemmalagets zon med att pricka in dagens andra mål.

Ska det vara så satans svårt att öppna bränsletankarna och köra en sån här match – hela tiden?

* * *
Gris-Olle ser sliten ut – det var ju fredagkväll igår – men han och hans vänner gör i alla fall vad de kan.

Det är 9.0-på-richterskalan-tryck i the wooooorlds most famous arena redan innan nationalsången.

Imponerande för att vara den här tiden på dygnet.

* * *

Kung Henke är knappast lycklig över något av målen, men det andra är ju framförallt resultatet av att hans lagkamrater backar ner som vore de involverade i en penalty kill och inte får ut pucken ur zonen.

Igen…ska det vara så svårt?

* * *

Falkon jag hoppas du tvättade munnen med tvål efter ditt första inlägg.

Det var en…salva.

* * *

Ja, Varpu kommer med nåt slags halvkvävd ursäkt från stolen intill.

När det som bäst behövs går comebackande Drury alltså in och gör säsongens första mål.

Captain Clutch lever.

* * *
Vigge Hedman har alltid varit nyfiken på vad det var som hände på Nalen 2000 och därför har jag lovat honom Håkan Hellström-behandling om Lightning har chansen att fixa det här åt Rangers…

* * *

Nejdu Taggen, tiden är sedan länge förbi när jag kunde gå ut och rumla kvällen före dagar med tidig uppstigning.

Då hade jag fortfarande legat i bingen och kvidit.

* * *

Jag upprepar:

Det var alltså Drurys första balja för säsongen Vi talar med andra ord om ett sju miljoner-dollarsmål.

* * *

Nej, Nyman – du behöver bara läsa den här bloggen från början.

Det står i första inlägget att norrmannen kallades upp idag….

* * *

När Kovy har så här kul börjar petningen av Page Six Sean ändå kännas som ett misstag.

Han vet hur man får ryssen ur balans, om man säger så.

* * *

Fan, står det plötsligt på jumbotronen.

Jag kan bara instämma.

* * *

Vad trevligt att se en sån old school-signatur som Zanoj igen. Var har du varit?

Nu undrar vi bara var konsertpianisten håller till en sån här stor dag?

* * *

Zuke skulle såklart aldrig ha skickats nånstans.

Tårtan får gärna förklara nån gång…

* * *
Efter tvåan hörs några spridda ”Let’s go Devils” på läktarna och jod, stämningen blir omedelbart hätsk som under en fängelserevolt.

* * *

Ja, Teddy Tedenby verkar också vara på väldigt bra spelhumör ikväll.

Henke bör upplysa sina förvirrade backar att de ska hålla särskild uppsyn över honom.

* * *
När Bryan Allen häromdagen gjorde poäng skrevs han namn, slår det mig plötsligt, så här protokollet:

B.Allen.

Det är ju nästan lika lustigt som att han som vann American idol för några år sedan hette Bo Bice.

* * *

Vi hörs i nästa paus.

Deja vu.

För ganska precis ett år sedan satt jag och Oak Man och Hyresgäst-Johan  en morgon som just den här i dåvarande Wachovia Center – Wells Fargo nu – och  väntade på en likadan ödesmatch för Rangers i allra sista slutspelsomgången.

De behövde ta två poäng mot Philly eller så skulle säsongen vara över.

Nu är vi här igen.

På Garden visserligen, men det är åter sista omgången och såvida Rangers inte vinner kan de ta fram de fåniga golfkepsarna.

Fast i år är det inte ens säkert att det räcker; vinner Carolina senare ikväll spelar det som bekant ingen roll vad Blueshirts tar sig till i den här derbymatinén mot Devils.

Det känns fullständigt absurt att historien ska kunna upprepa sig på det grymma sättet, men spara tårarna åt nån som förtjänar dem.

Rangers har bäddat sin egen obekväma säng och får faktiskt skylla sig själva om ännu en säsong slutar i tårar.

* * *

Var det inte någon som efterlyste en pömsig Biffen senast, typ du Taggen?

Well, here I am.

Utan uppenbar anledning – matchen sänds inte på NBC, Knicks spelar inte ikväll – har NHL valt att lägga det här dramat redan halv ett på dagen lokal tid, så jag fick stiga upp åtta i morse, efter att först ha följt och skrivit om gårdagskvällens matcher till två och sedan legat och lyssnat grannarnas rungande fest.

Så ögonlocken hänger som regntunga markiser på er bloggare just nu.

Fast samtidigt är anspänningen så stor, adrenalinet så kokande och kittlingen inför den här infernaliska upplösningen av serien att det egentligen känns.

Vem fan kan vara trött när hela säsongen är on the line?

* * *

Kung Henke kan ni förresten ägna några tårar om det här går som jag befarar.

Han har burit det här jäkla laget på sina axlar i flera år, men aldrig så mycket som den här säsongen,  och det känns rent taskigt om han ska få inleda sommarlovet i sorg bara för att hans mentalt svaga lagkamrater saknar förmågan att samla sig till acceptabla arbetsinsatser när the going gets tough.

I ett år har han talat om vilken mardröm slutet i Philadelphia var, hur han i varje jämn match påmint sig själv om att en sketen poäng skilde avgrund från fest ifjol, att han aldrig vill uppleva något liknande igen – och så kan det bli ännu värre i år.

* * *

Det hjälpte ju så lagom senast, men jag överger aldrig tron på att mina klädval påverkar utgången i stora matcher, så det är slips på idag också – en som matcher väldigt bra med din beiga sommarkavajen.

* * *
I dagens tidningar försöker Devils-spelarna tona ner den glädje möjligheten att spela bort storebror från slutspelet skänker.

De pratar bara om att det alltid är roligt att spela mot Rangers och att de vill avsluta säsongen på ett fint sätt.

Jaja.

Skitsnack, förstår man av beat-reportrarna från Newark. De berättar att Marty & co hela veckan febrat om hur mycket de vill spöa lede fi, men igår gick Old School Lou tydligen ut med dekret om att den sortens prat inte passar sig.

Believe me, Devils kommer att ge allt och lite till i eftermiddag.

* * *

Zuke har kallats upp från Hartford och lär ersätta Page Six Sean – en av de mer undermåliga i torsdag – på kanten i tredjekedjan.

Biffen tackar för det. Den kortväxte norrmannens kreativitet har sällan saknats så mycket som mot Atlanta.

Det ryktas också att kapten Drury plötsligt gör comeback och det låter bra i mina öronen, men Varpu tar sig för pannan. Hon har en egen teori om att han numer bara är i vägen och gör Rangers sämre när han spelar.

* * *

Går det här åt helvete kan blåskjortorna trösta sig med att de åtminstone slapp se Charlie Sheen på Radio City Music Hall igår.

Recension kommer i morgondagens Aftonbladet, så jag ska inte gå in på några detaljer här, men herregud vilken vedervärdig smörja.

* * *

Det här är med all sannolikhet säsongens sista match i The wooooorlds most famous arena.

I så fall får vi ta farväl av såväl den klassiska pressläktaren som det här provisoriska pressrummet

Garden ska renoveras under sommaren – det blir inte ens några konserter – och till premiären nästa säsong ska allt vara nytt.

Det kan dessvärre innebära att jag tvingas skiljas från Gris-Olle, men i så fall lovar jag att förhandla till mig en egen pressplats på stolen intill honom. Den här bloggen kan inte leva utan honom

* * *

Nu talas det om att journalistgroupies siktats bortåt middagsloungen.

Såna träffar man på alldeles för sällan…

* * *
Apropå att ta farväl kan det vara sista gången vi ser Gabby Gabby Hey i Rangers-tröja – och/eller Tårtan i båset.

Gaborik är en makalös hockeyspelare, men det är uppenbart att han inte tycker om att spela för den koleriske gaphalsen från Bostons förorter.

This town isn’t big enough for the two of them, helt enkelt.

* * *

Igår visade Carolina, med besked, hur man gör när man ställs mot motståndare som Atlanta – och ingen, inte ens Eric, kan säga något annat än att de gjort sig förtjänta av den playoff-spot de förmodligen erövrar idag.

Viktigast av allt:

Tidiga mål. Så länge avsågade motståndare känner att de är med i matcherna , men hamnar de i underlägen tappar de alltid motivation och lust.

Fast det är klart, med tanke på vad de kan ställa till med är det inte alldeles säkert att den tesen stämmer på Devils idag.

* * *

Jadu, John J. Att vid en förlust idag gå fram och ställa den klassiska VM-frågan till Henke vore jämförbart med att gå fram till John Gotti efter livstidsdomen 1992 och håna honom för att fängelsematen förmodligen inte kommer att smaka lika bra som varmrätterna på Le Cirque.

Erfarenheten säger dock att tillfället aldrig kommer att ges.

Det enda jag hörde av kungen i omklädningsrummet i Philly ifjol var ett dånande ”fuck” nånstans inifrån environgerna.

* * *

Allt kan hända. Solen kan plötsligt gå upp i väst. Feta arslen kan bli på modet. Tomas Ledin kan göra en bra skiva. Och Corey Perry kan göra fem poäng i morgon kväll – samtidigt som Daniel Sedin gör ingen mot ett besviket Calgary.

Men förmodligen inte och i så fall har vi en Sedin som segrare i poängligan för andra året i rad.

Det är så jävla stort.

* * *

Till och med New York-kollegorna är medvetna om det predikament som faller på svenska reportrar på plats om Rangers torskar.

– World championship, eh, säger till exempel Brooksie med ett snett leende.

Hu…

* * *

Det var ju inte konstigt att Blackhawks var hungrigare än Red Wings igår, men fanimig – klockan börjar bli mycket och det är dags att The Big Red Machine skakar igång nu. Så här halvfjösigt är det aldrig bra att kliva in i playoff.

* * *

Det kan bli stökigt på läktarna ikväll också, den tidiga timmen till trots. Devils-fans har anlänt i drivor och de finns förstås på plats av en anledning allena: Att få se Rangers lida. Det är en måttligt populär hållning på den här adressen.

* * *
När jag satt i en taxi på väg downtown igår eftermiddag kom det plötsligt ett sms från Tampa-trakten.

Där stod bara:

– Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!

Ni får själva gissa vem som var avsändare, men han hette inte Öhlund och inte Ritola.

* * *

Under en off season-intervju förra frågade jag Henke om det som vi alla undrar:

Skulle han inte hellre spela för ett riktigt bra lag och få en ärlig chans att vinna Stanley Cup?

Han svarade nej, att det inte bara handlar om målet utan att resan är lika viktig och att han vill vinna med Rangers, ingen annan.

Undrar om den åsikten står sig om ännu en säsong slutar på samma sätt.

* * *
Speaking of sms:

The Oak Man befinner sig i Seattle och kan alltså inte frälsa oss med sin närvaro, men han är här ändå. Plötsligt sträcker Päronmannen fram något Gävle-gormanden skickat från the Pacific Northwest.

Det är, helt kommenterat, en bild på ett dignande fruktstånd.

Ha ha, my Oak!

* * *

Okej, dags för säsongens – sannolikt – sista promenad till pressläktaren.

Det här ska bli…outhärdligt.

Men vi hörs på vanligt sätt i pauserna, oavsett vad som händer.

 

Kung Henrik säger det inte rakt ut, men man kan ganska enkelt läsa mellan raderna att han är djupt besviken på några av sina medspelare.

– Jag kan bara svara för mig själv, ni får fråga killarna, suckar han när New York-reportrarna frågar honom hur det kommer sig att det inte rik

När Biffen är ensam med är han ännu tydligare.

– Att vi inte är mer noggranna i en sån här match…jag vet inte om det handlar om omognad eller vad. Men det är upp till var och en att vara beredd, säger han med rostigt stål i stämman.

Jag tycker det är ett under att han inte skriker rakt ut

* * *

En glad och uppspelt Johnny O kommer dansade genom omklädningsrumskorridoren just som your biff är på väg mot

Det är uppenbart att han inte haft något emot att förstöra festen för Rangers

– Nej, det tycker vi bara är kul, bekräftar han.

Han lovar dock att han ska försöka ha lika kul i Raleigh i morgon.

– Givetvis. Vi vill förstöra för dem också.

Hör du, Cartman…?

* * *

Få se…vad får Gabby Gabby Hey i årslön av Stealth-flygaren?

Jo, 7.5 miljoner dollar.

Att då ägna sig åt den allmänhetens åkning han gör sig skyldig till när han ska backchecka ögonblicket före Thrashers 3-0-mål, det är direkt skamligt.

* * *

Johnny O var förresten lysande i natt.

Matcha honom hårt, Mårts…

* * *

Bara på krökningen på deras ryggar kan man se att kollegorna här i pressrummet har brutala sågningar under gräddning i sina laptoppar.

* * *

Överhuvudtaget…Atlanta, varför slutade dom spela så här efter nyår? Dom hade ju lätt varit en slutspelsattraktion med den här farten och den här kreativiteten.

* * *

Det skulle inte förvåna mig det minsta om Rangers får tillbaka initiativet i morgon kväll – och sedan förlorar mot Devils i alla fall.

Det är den sortens lag ni håller på, Rangers-fan…

* * *

Tårtan?

Korthuggen som fan, förstås.

Bästa citatet för kvällen:

– Vi la ett ägg.

Ett ruttet ett dessutom, skulle jag vilja tillägga.

* * *

Även om Rangers, mot förmodan, skulle slå Devils kan det bli en jäkligt frustrerande lördag.

New York-derbyt  avgörs nämligen redan 12.30 på dagen – och Carolina-Tampa spelas först på kvällen.

Att sitta och vänta och våndas på det sättet är inte roligare än njurstensanfall.

* * *

Rockville, du kan vara lugn – oavsett om Caps möter Rangers, Carolina eller Buffalo kommer du att få liveblogg från Verizon nästa vecka.

* * *

Nej fan, nu behöver jag en drink.

Imorrn ser jag Charlie Sheen på Radio City Music Hall när THE game avgörs och det kan kvitta, för jag är ändå helt övertygad om att Carolina vinner – och om inte blir det en glädjechock att slå på den här – eller en nyinköpt… – datorn efteråt.

Vi hörs på lördag, vad som än händer.

Då blir det inga fler krampaktiga liknelser hämtade från den svenska idrottshistorien, jag lovar. Då kräver jag bara att de spelar anständig do-or-die-hockey.

Godnatt, Rangers. Det slutar 0-3.
Nåt slags slutrapport kommer sen, om jag inte har blivit döv av buropen som nu ekar på Garden…

Nej, nej, nej….

Nu är det Rangers som snubblat.

I vattengraven.

Atlanta får, enkelt och med endast 15 sekunders mellanrum, göra två mål i mitten av perren.

That was slutspelet, är jag rädd.

* * *
Royal, då får du själv komma hit och plåta Gris-Olle, hörrdu.

Att rikta en kamera mot honom en sån här kväll skulle vara som att rikta en ficklampa i ögonen på en grizzly just som man trampat in i hans vinteride.

* * *

Alltså, det finns inga ursäkter för det här.

Tårtan & co får säga vad dom vill om att årets Rangers-upplaga är ett blue collar-lag utan särskild talang.

Nyckelspelare som Gabby Gabby måltorka och Duby Duby sämst när det gäller ska ändå inte kunna vara så oskärpta i en sån här match.

Andrew Ladd ska ändå inte kunna åka in mellan lagets två bästa backar och göra ett så enkelt mål.

Powerplay ska ändå inte vara så krampaktigt och ostrukturerat

Det är ynk.

* * *

Nja, Sir Alexander och Stefan –ni får förstås ha er åsikt, att man har i huvudrollen i en fantastisk film innebär inte nödvändigtvis att man är en cool skådis enligt biffen-mått mätt.

Då ska man vara…Michael Madsen.

* * *
Pavelec har ju varit helt okej, men bortsett från i PP:t har han inte direkt utsatts för några CCCP-prövningar.

* * *

Ja, Blackhawk – i måndags var det Thomas Magnusson-tema, idag är det Gärderud-dito.

Fint att du är med och påminner om självaste Malinowski också.

* * *

Jag tar sällan till så såna ord här, det ni, det här är inte den sortens expert-blogg, men Duby Duby Doo har verkligen varit häpnadsväckande usel ikväll.

* * *

Taggen, nej pömsigheten hör januari och februari till. Jag har sovit extremt lite även de senaste två nätterna, men det är grundseriespurt nu. Då går en biff på ren inspiration.

* * *

Hur skulle det vara om Gabby Gabby Hey visade att han är superstjärna och värd den snuskiga lön han får?

Nu är ett bra tillfälle.

* * *
Cartman, du har inget att be om ursäkt för. Hurricanes var som bäst när det som mest behövdes – igår – och fortsätter dom vara det i sina två återstående matcher har de gjort sig förtjänta av sin slutspelsplats, så är det bara.

* * *

Fansen buar Rangers av isen efter den här perioden och lär få bakläxa av Vinny P igen.

Han var efter måndagsmatchen upprörd över att ha blivit utbuad och tyckte att publiken borde stödja laget när det går tungt.

Det kan man ju tycka, men så fungerar det inte i New York.

Här måste man alltid göra sig förtjänt av beröm; new yorkers som betalar dyra biljetter för att se atleter som tjärnar grova pengar anser att man ska prestera för dem.

Så vill tjecken ha jubel och applåder gör han bäst i att pricka in några puckar igen…

* * *

Okej, då får vi se vad Rangers är gjorda av då – på riktigt.

Att dom KAN vända på såna här stekar vet vi av mycket färsk erfarenhet.

Det gäller bara att göra det också när motståndet är enklare.

Nu ska det ske.

Annars är säsongen med all sannolikhet över.

 

Nja.

So far påminner Rangers mer om Grycksbo-Expressen, Torbjörn Eriksson, än om gyllene Gärderud.

De öppnar starkt, men börjar tidigt sacka i kurvorna och vid hindren – alltså när de får målchanser – har de påfallande klent klipp i steget.

Det är ju fan att de ska ha så svårt att föra matcher mot klenare motstånd.

Men vi är bara inne på första varvet ännu. Det finns fortfarande tid komma in i rytmen och lämna klungan i kölvattnet….

* * *

Inte för att det behövs, det sjuder redan på läktarna, men precis innan Rangers kommer in på isen peppar de fansen med spelar-citat från i måndags på jumbon.

”Jag fick gåshud…det var oerhört högt”, får vi till exempel veta att Duby Duby Doo sa.

Det ser ut på Gris-Olle som att de vill skänka honom en repris ikväll.

* * *

Ni förstår va? om Rangers får stryk ikväll, då är dom i deep shit.

Hamnar dom på samma poäng som Carolina är det dom senare som tar slutspelsplatsen. Lagen har lika många regulation-segrar, så istället räknas inbördes möten – och där har raggarna från Raleigh övertaget.

Ojvoj.

* * *

Före matchen delas det årliga Steven McDonald-priset ut – till den ranger som stått för extra offerts under säsongen – och det går, mycket välförtjänt, till Lill-prusten.

Men bäst, mest inspirerande och publikpeppande är att de senaste två säsongernas vinnare, Dirty Harry Callahan, haltar ut på röda mattan för att delta i prisceremonin.

Igen, det känns som att hans blotta närvaro hjälper Rangers.

* * *

Det är då för väl att Kung Henrik gör den grymma räddningen i slutet.

Är det något Rangers är sämre på än att föra mot sämre lag är det att hamna i underläge mot sämre lag.

* * *

Just som John Amirante kommit till slutet av första versen i nationalsången skriker Gris-Olle plötsligt, rakt ut:

– Amiraaaaante!.

Ett fint överslag från Gris-Olles sida.

* * *

Alberto, det är torsdag. Då tar det alltid en halv perre innan Garden-läktarna fylls. Jag vet inte varför, men så är det jämnt.

Nåt slags ärtsoppeeffekt.

* * *

Och precis innan nedsläpp sjunger Frankie ”It’s. Up. To. You. New York. New York” i PA:t.

Alldeles sant, det.

* * *

Dahlgren, jag tänkte också på det. ”We won’t be the last out”…betyder ju att Rangers inte vinner. Förmodligen helt sant, men ändå. Hm.

Däremot var det roligt när han vände sig till Thrashers och sa: ”You lose – we win”.

Förhoppningsvis är även det sant.

* * *

Guldbjörken, det var Amirante. Har ger alltid nationalsången the old man patina…

* * *
Liam Neeson blir plötsligt inzoomad i jumbotronen – och möts med oväntat entusiastiskt jubel.

Han är väl inte så cool?

* * *

Prytzen, visst var det du som kom med förslaget att Wings borde kontraktera Hedbä till nästa säsong?

Bland det bästa jag hört på länge. Han skulle passa som hand i fucking handske i den organisationen och i år har ju alla fått se – när han får mycket speltid och har ett solitt försvar framför sig, då är han lysande.

Och – han har en överkomlig prislapp.

Kron Wall of Pain, The Mule, Zäta…hör ni bloggen? Gå till Ken Holland och kampanja för Hedbä!

* * *

Det känns svårt att erkänna en sån här kväll, men ja – Big Buff är en av mina största NHL-idoler.

* * *

Nu slåss Varpu och Oak Man om vem som ska hämta mitt kaffe.

Så ska man ha det.

Jag sätter mig nu och inväntar servicen och hoppas att Gärderud-andan samtidigt tar form i omklädningsrummet långt, långt under oss.

Next paus, folks.

I måndags krävde jag ett ryck av Rangers motsvarande det en snorig Thomas Magnusson stod för i finska Lahtis 1978.

Det räcker inte nu.

Ikväll måste Rangers göra loppet Anders Gärderud tog OS-guld med på 3000 meter hinder i Montreal 1976.

Det vill säga:

De ska slå världsrekord – och sedan ha sånt flyt att fienden snubblar på sista hindret.

Atlanta är absolut en mindre kvalificerad motståndare än Boston, men det har ingen betydelse. Om något är det en nackdel för Rangers. De har en dokumenterad oförmåga att prestera mot påstått sämre motstånd. Så sent som förra veckan var de, som bekant, oförmögna att hålla avsågade Ottawa och Islanders stången. Tänk om de vunnit de matcherna, då hade…well, sånt dwellar ju inte en Gärderud på.

Så:

De ska i den här gastkramande rysaren gå ut hårt, öka allteftersom , klippa alla hinder obehindrat, spurta på upploppet och sedan lita på sin röta.

* * *

Jag har i alla fall gjort vad jag kan.

Ja, det är alltså slips på ikväll – en grå-svart-randig sak som funkade fint i United Center i juni förra året.

Egentligen är det här ingen match av den digniteten – därtill krävs att Rangers ska kunna clincha – men det känns som att ett Rangers utan Dirty Harry Callahan, mot ett avsågat Atlanta, behöver all möjlig hjälp.

Jag tycker att även ni Blueshirts-fans där hemma i den nordiska natten ska gå till garderoben och rota fram era halsprydnader. Några av er har väl om inte annat till era jobb, ni andra får fan leta fram konfirmationsslipsen.

* * *

Så vem är Atlantas motsvarighet till Baumgartl – östtysken som gjorde en Silvia på det där sista hindret i Olympic Stadium i Habs hemstad?

I vanliga fall hade det varit Toby Orr, men han är skadad och har inte följt med till New ork.

Nu är det nog i första hand Big Buf, en till synes spelsugen Antropov och målisen Pavelec som måste snubbla.

* * *

Det var när han täckte ett slagskott från Big Chara – mannen med en bössa dom lätt skulle kunna använda i Libyen just nu –  Dirty Harry Callahan gick sönder.

Ingen har ens antytt att det skulle ha varit något fel på det ingripandet, eller på Rangers-spelarnas  bejublade benägenheten att täcka skott överlag, men på en presskonferens häromdagen gick Tårtan ändå till irriterat angrepp på den sortens ståndpunkter

– Jag vill inte höra något sådant snack! Att täcka skott är en essentiell del av det här laget system. Vi kommer inte att överge det, fräste han.

Relax, mister cake. Alla håller med…

* * *

Taskigt av Thrashers att ändå inte ta med Toby Orr till Manhattan.

Thrashers egen Vinny Chase trivs ju så bra här.

* * *

Montreal 76, då var jag bara nio år, men minns det där bragdloppet också.

Jag låg under en filt på en väldigt trevlig dansk soffa i gillestugan på Slingergatan i Borlänge och inte för att 3000 meter hinder var något , men fan om jag inte stod upp och gastade ikapp med Plex Pettersson under det overkliga upploppet

Sen sprang jag upp till mamma och pappa och hojtade om att Gärderud tagit guld.

Jaja, gäspade dom, vad kul.

Vi har mer att säga om Rangers upprepa bragden ikväll, right?

* * *

Han Raffi Torres har inga stora studieskulder, va?

Den där makalöst dumma armbågen i huvudet på Eberle igår kväll kostar honom fyra matchers avstängning och Canucks får nu gå in i slutspelet lätt stukat.

Applåd, Einstein.

* * *

Dåliga nyheter från NHL 11-fronten.

Thrashers vann den här matchen igår natt, med 3-1.

Men så har motståndet också blivit mycket bättre sedan ni lärde mig att gå online och uppdatera laguppställningarna. Jag har inte mycket till chans längre…

* * *

Ryktet säger att Eken – The Legendary Oak Man, yes! – ska komma hit ikväll.

Jag är alldeles till mig.

* * *

Ledsen att jag tjatar så mycket, men såvida inte Rangers tar poäng ikväll samtidigt som Canes blir utan mot samma Atlanta imorrn – och det senare känns helt omöjligt efter Wings-krossen igår – kommer matchen här på Garden på lördag lunch att ha betydelse.

I så fall kommer ni inte att få höra några Rangers-spelare säga att det skrämmer dem att Devils kan rädda hela sin skitsäsong genom att spela bort storebror från slutspelet.

Men dom kommer att tänka det…

* * *
Apropå Eken:

På söndag är det äntligen tv-premiär för hans och den förträfflige T-Pains Victor Hedman-dokumentär, ”På skridskor över Atlanten”.

Ni ser den på kanalen TV4 Fakta 20.00.

* * *

Nej, Blackhawk – jag lider av ett jävligt knökat schema. Men tack för uppläxningen…

* * *

Dirty Harry Callahan har trots sin skada inte övergivit laget.

Han haltade igår in i omklädningsrummet, på krycka och sin pajade fot i gips, och meddelade den församlade pressen att han kommer att vara kvar och peppa sina brothers så länge han är skadad.

Kalla mig överdrivet romantisk, men gamle han betyder så mycket för Rangers anno 2011 att den upplysningen ger mig lite, lite mer hopp.

* * *

Haddock, medvetet och medvetet – sen jag bytte dator ser bloggprogrammet självt till att ändra radavståndet. Jag kan korrigera manuellt, men det tar tid och vid en ovetenskaplig omröstning i kommentatorsspåret framkom att de flesta föredrar den här nya, luftigare looken.

* * *

Päronmannen anländer och hans första kommentar lyder:

– Idag är det varmt här inne.

Det finns förhoppningsvis nån kiwi han kan svalka sig med.

* * *

Hemmalaget får passa sig för Johnny O ikväll också. Han har tillbringat så många år i Jersey att lusten att sabotera för Rangers förstås rotat sig djupt.

* * *

Jag delar åsikten att Anaheim kan bli en killer i playoff. Corey Perry har ju en formtopp av Mount Everest-artade proportioner.

* * *

Det är alltid lite trevligt när Färjestad lider…

* * *

Ännu har Tårtan och Stealth-flygaren inte visat några ansatser till att försöka få tillbaka Zuke från Hartford.

Det är bra konstigt.

* * *

Hur är det, vilka håller ni på i kvalserieklassikern i morrn?

Själv bryr jag mig egentligen inte för mycket, men officiellt går Biffen-stödet till Modo. Det blir bäst så med alla minnesgoda ex-modoiter jag behöver ha med att göra i jobbet. Att Samme i Vancouver inte heller lär glömma den kungörelsen är smärtsamt, men det får vi ta.

* * *

Inser plötsligt att dojorna, mina allra finaste, inte är så putsade som de skulle kunna vara.

För mig är det samma sak som det skulle vara för Kung Lundqvist att inse att han måste spela med en plockhandske han inte hunnit

Jag blir nervös och orolig.

* * *

Även Eken har dykt upp och sällsamt nog har hans första kommentar inte alls med mat att göra. Istället säger även han:

– Fan vad varmt det är här idag.

Hm.

Jag har inte märkt någonting.

* * *

Nu så.

De har inga startblock på 3000 meter, tror jag, men för effektens skull:

Ner i startblocken. Sen kör vi, klipper hindren, ökar stadigt och ser till att Baumgartl ramlar just som han ska ta sig förbi…

Vi hörs i första paus.

Jadå, not to worry, kids. Jag är på väg mot Garden för rysaren mot Thrashers och om tekniken vill – har fortfarande inte lyckats få tid att köpa ny dator – blir det liveblogg kvällen lång.

Nej, det här går ju inte.

Hurricanes ger precis allt och Wings verkar mest åka och vänta på att få komma hem och fokusera på den avslutande dubbelmackan mot Blackhawks.

Rangers kan glömma hjälp utifrån. Det är bara att vara inställd på att göra det själv i de två avslutande matcherna – och göra det bättre än någon gång tidigare under säsongen.

* * *

Nog för att ligan kan behöva lite fjång, men Viagra-reklamen som just nu ”ramlar ner” över förstasidan på nhl.com är mycket irriterande.

* * *

Dessvärre får Rangers göra det som måste göras utan Dirty Harry Callahan.

Han bröt alltså en fotjävel när han täckte ett Big Chara-skottet i slutet av klassikern i förrgår och är av allt att döma borta resten av säsongen.

Det är det värsta som kunde hända Rangers, näst efter en skada på Kung Lundqvist.

Dirty Harry är lagets hjärta, ryggrad och tammefan hypofys också, och han går inte att ersätta, hur frisk Drury än blir.

Men Rangers har inget val. Det är bara att köra ändå,

* * *

Smigge, i princip kan DE göra det.

* * *

Men för i helvete, Chicago, vad är det här? 0-2, mot Blues, i en sån här ohyggligt viktig match. Ska det inte bli någon årlig vårresa till The Madhouse on Madison? Vore helt bedrövligt.

* * *

Devils ser ut att kunna få chansen att påverka om Rangers går till slutspel eller inte.

Ojvoj.

* * *

Chansen att Wings ska kunna gå långt i slutspelet med Jimmy Howard i kassen känns mindre för varje gång man ser honom.

* * *
Annars, har ni det bra där hemma i aprilnatten?

Folks, sorry…har varit upstate New York och snurrat, bland annat i trakterna av Woodstock – far out, man! – och enligt ett optimistiskt schema skulle jag varit hemma i god tid för kvällens smaskiga NHL-omgång, men strax efter George Washington Bridge, på FDR Drive, blev trafiken – till min rasande vrede – helt brutal och jag landade i korresoffan först nu.

Men nu kör vi. Kan Wings skaffa slagläge åt Rangers? Kan Caps clincha konferensen? Kan Hawks ta sig samman och skaffa lite fastare mark under tassarna? Kan Flames ta sista chansen? Kan Duckjs göra något åt Sharks?

Snart vet vi.

Och please, låt kommentarerna spruta.