Först som sist vill bloggen meddela att Kung Henrik efter omständigheterna mår ok.
Han är stel som satan i nacken, men inget har gått sönder och han hoppas kunna spela i Pittsburgh på söndag.
Ett rätt bra besked, relativt sett.
* * *
Det är en rätt avslagen slutperiod vi ser i The Rock. När utdelningen uteblir börjar Devils-spelarna känna att de spelade match igår också och så blir det ingenting.
Caps, som fortsätter uppträda metodiskt och lugn och avsevärt mycket mognare än för bara ett år sedan, vinner till slut med 3-0 och nu verkar Dev’s-fansen tro att säsongen är över.
Igen.
Men så fan.
Ja, om Buffalo vinner i morrn är det åtta poäng upp till åttondeplatsen och lätt blir det inte , men de har fortfarande elva matcher kvar att spela och som det här laget uppträtt de senaste två månaderna förstår jag inte hur man så lättvindigt ger upp The Big Dream.
* * *
När vi kommer in i den återhållsamt belåtna Caps-kabyssen står The Great Eight och dividerar vid Bäckis och Mojos platser.
Det låter som att Bäckis är skyldig honom pengar.
– Nej, nej, protesterar en flinande gästrike, det är han som är skyldig mig, ryssjäveln.
Väldigt roligt sagt om ni frågar mig.
* * *
Lycka är att komma ut på perrongen på Penn Station i Newark och kunna kliva direkt på tåget mot Manhattan.
Inte för att det är så farligt i central Newark som vi några av oss harar föreställde oss i början, men det är otroligt tråkigt att stå där och vänta…
* * *
Bäckis har sin brutna tumme hårt lindad med röd tejp och grimaserar när jag frågar hur den känns.
– Ja, säger han, jag måst ju säga att den här hundra procent, men…ja, så den är ju det då.
* * *
Lycka är också att komma hem till sin lägenhet och upptäcka att ens gäster – 1.5-årige Harrys päron – varit på Wholesale Food på Union Square och köpt andouille-korv från Louisiana åt Biffen.
Det finns nästan inget godare i världen, kan jag meddela.
* * *
Islanders insåg väl att de hade hjälpt både Rangers och Devils om de tagit båda poängen av Canes och gav därför fan i hur det gick i övertidsperioden.
Eller så har jag blivit knäpp som tror på såna konspirationer.
* * *
Vindarna är fortfarande så varma när jag kliver ut på sjunde avenyn att the girls alltjämnt har sina summer clothes och ja, det är lycka det med.
* * *
Lemaire brukar hålla rätt jovialiska presskonferenser efter matcherna, oavsett hur de gått, men ikväll låter han dyster som en svartrockare när han står och pratar om hur svårt Kovy och de andra hade att slå hål på Neuvirth.
Har till och med han börjat känna samma hopplöshet som Konsertpianisten?
* * *
Nu ska här smaskas andouille-korv.
Vi höres inom kort, lovar jag härmed.

02.57, det står 0-3 och Nyvårtan robbar Kovy på ännu ett friläge. Nu går jag till kabysserna. Mer kommer senare.

Frustrationen återvänder till norra Jersey.
Devils har det mesta av spelet i den här mellanperioden, men gör inga mål – dels för att motståndarna uppträder så lugnt och metodiskt i egen zon, del för att den här Nyvårtan i kassen plötsligt fått för sig att han är Göran Högosta i Wien 1977 och tar allt.
Och istället kan Caps under ett av få anfall smälla in 2-0.
Men jag tror vår konsertpianist är för snar till missmodet. Det här laget har flera gånger visat att det aldrig ger upp och KAN hämta in underlägen i slutperioden.
* * * 
Tack, John J. Där har vi ju vinkeln till en stänkare i tidningen i morgon: Tedenby förbi Clitsome!
* * *
Caps mål är otroligt snyggt – och särskilt då den skottfint Alzner bjuder på innan han spela fram målskytten Knuble.
Ojvoj, faktiskt.
* * *
Missmodet börjar sprida sig på läktarna också. De sista minuterna hör man spridda burop både här och där. Vad fan är ni? Rangers-fans?
* * *
Nyvårtan gör många sjuka räddningar, men den när Kovy fintat ner och bort honom och bara ska lägga in pucken är fan helt psykedelisk.
Dubbel-ojvoj.
* * *
Det hade inte varit så skoj för Yayo om Bäckis gjort mål när han satt sig på arslet i det andra numerära överläget…
* * *
Man måste lära sig uppskatta de små detaljerna i The Rock.
Som att det sitter en diskret Jersey-logga inristad i spolanordningen i pissoaren bakom pressläktaren.
Undras vem som tyckte att det var viktigt när stället byggdes…
* * *
Och då missade jag ändå ordet ”säsongskort” i den meningen, Royalwibee.
Det är det hon med mistluren har nedanför mig.
Säsongskort.
* * *
En bevärande omständighet för hemmalaget är att de haft tre powerplay och gästerna inget och ändå står det alltså 0-2.
Inte så lyckat. Men det är bra gjort att stay out of the penalty box, som NHL 11-datorn brukar trösta när man är dålig…
* * *
Amen på ditt inlägg, Stefan.
* * *
Devils-fansen ska ha i åtanke att det alltjämnt bara är sex poäng upp till strecket även om det blir torsk ikväll.
Det finns således ingen som helst anledning att ge upp.
Och here we go again.
Slutrapport kommer vad det lider.

En förträfflig förstaperiod är över och Capitals leder med 1-0.
Det gör de för att de har en sekvens i mitten av perren när de spelar utmärkt och trycker på av helvitte.
I början och på slutet har dock hemmalaget det mesta av spelet och om inte Neuvirth trotsat lite naturlag i kassen de sista minuterna hade de kvitterat.
Fortsättningen lovar att bli superb.
* * *
Jovisst är Bäckis tillbaka.
Men intressant nog får han tills vidare hålla till i andrakedjan, mellan Semin och Sturm.
Mojo Johansson får alltså fortsatt förtroende som förstecenter.
Och han tackar genom att spela lysande. Han är inblandad i första mål och håller själv på att överlista rekord-Marty med några grymma moves i en sekvens strax innan.
Vi har vårt senaste breda genombrott i den gossen, så är det bara.
* * *
Nationalsången, framförd av en marschorkester från en skola i närheten, är rena punknumret.
Vint, vingligt, falskt och rätt så jävligt
Men det är bara skoj, de flesta som tår och ylar den där hymnen på NHL-isarna är hopplöst konventionella.
* * *
Jodå, det är ett annat The Rock än jag är van vid. Fullsatt ska man ju inte påstå att det är, men vi har i alla fall folk på alla sektioner och de står på riktigt duktigt emellanåt.
* * *
Kedjan med Rolston, Zubrus och Elias är den som gör starkast intryck på mig i Devils, men Yayo & Teddy har några fina byten ihop med Clarkson de också,
Framförallt är det skoj att se vilket jädra krutpaket Tedenby är. Har ingen sagt åt honom att man ska bli trött ibland också?
* * *
Ser en figur mitt på pressläktaren som står och knaprar på ett äpple. Det måste ju vara…jodå, visst är det Päronmannen. TT:s Anders Wallin – den ende sportjournalist på den här sidan Jakob Hård som föredrar frukt framför tobak, sprit, kaffe och blodigt kött.
Ett unikum…
* * *
Vad grinig du verkat på slutet, Big Pete. What’s eating you?
* * *
Steckel behöver inte bekymra sig om hur det känns att möta gamla lagkamrater. Nåt hände på värmningen och han är plötsligt struken. Så kan det gå.
* * *
Nja, Taggen, det är lättare med karaktärerna på Garden för där är pressboxen belägen mitt på läktaren. I The Rock sitter man, som de flesta andra ställen, ovanför all action.
Men precis nedanför flanken där jag alltid får sitta har en galen kvinna med dånande mistlur till röst och hon vrålar sig tomatröd ikväll också,
Kanske är det den nämnda Snooki?
* * *
Det är klart det händer grejor på Garden. Ni vet mycket väl varför.
* * *
Jag håller med Guldbjörken, Patrik Sundström är åt helvete för bortglömd av den svenska hockeypubliken.
Men jag har länge hävdat att vi har för kort minne vad gäller hockeyhjältar och känner snart att jag måste återkomma i ämnet igen.
* * *
Vill ni tycka att Devils old school-tröjor är snygga står det er förstås fritt, men…ja, det är ju jag som har rätt och ni fel!
* * *
Intrycket att Capitals spelar med en helt annan auktoritet, tyngd och säkerhet i defensiven vidimeras igen.
Presumtiva slutspelsmotståndare borde vara väldigt oroliga.
* * *
Springsteen i PA:t. Nu väntar vi bara på Southside Johnny. Och Gary U.S Bonds.
* * *
Jag vet att några av er inte gillar när jag goes Olsson on you, men nu måste det berättas att rättstavningsprogrammet vill ändra Yayo till ”jojo”.
Jojo…
* * *
Och nu ville det ha ”goes” till ”gös” också, ha ha.
* * *
Gametime igen. Förhoppningsvis fortsätter det i samma stil. Och alldeles oavsett är jag tillbaka i nästa paus.

This is a first.
Inte en enda gång under mina sex år här borta har jag skippat en Rangers-match på Garden för att se något av de andra två lagen i nejden.
Men Devils-Capitals känns som nu som en intressantare, viktigare och roligare match än Blueshirts-Canadiens.
Så – here we are.
I The Rock i Newark.
De flesta, för att inte säga alla,  som uttalat sig i veckan har uppmuntrat detta change of scenery, så jag utgår från att ni är med mig i vårnatten.
* * *
Oh, vi har tropisk värme i The Metropolitan Area idag och the girls trippar, för att nu citera den här delstatens store son, runt in their summer clothes.
Så nånstans är det ju direkt sinnesrubbat att sätta sig i en ishall och glo – igen.
Men Yayo & Teddy Tedenby och Mojo Johansson – de jag egentligen är här för, ynglen som gått och slagit igenom under grundseriens sista skälvande veckor – får vara värt det.
* * *
Det låter som att Bäckis gör comeback ikväll.
Han var med på hela värmningen i morse och vill spela.
– Ja, det känns bra nu. Jag är redo, säger han till Washington Post.
Gött!
* * *
Om jag förstått Konsertpianisten rätt lirar Devils i sina Old School-tröjor ikväll, dom med julgransfeeling, och det är också såna jag ser på tåget ut hit.
Beklagar, men dom ser för jävliga ut.
* * *
De eventuella Rangers-fans som surar över att jag lämnat Manhattan och korsat Hudson River ikväll kan trösta sig med vetskapen att dom ju alltid vinner stort som fan när jag inte är där.
* * *
Det har sagts mig att Devils osannolika lyft från de mörkaste källarregionerna utlöst feber i kvarteren runt The Rock och att stämningen i den vanligtvis dödsmässedystra hallen nu börjat stegra mot extatiska nivåer.
Så många gånger som jag suttit här och gäspat över att det inte känts mer elektriskt än under en morning skate har jag lite svårt att tro det, men fanimig: Redan två och en halv timme före första nedsläpp – när Biffen kommer vaggande bortifrån Penn Station – är det regelrätta slutspelsvibbar utanför huvudentrén och den lilla krogen mitt souvenirbutiken Devil’s Den.
Det här kanske till och med blir roligare än jag trott.
* * *
Hemma på Manhattan kan jag garantera att 1.5-årige Harry och hans pappa djurgårdaren nu hjular på parketten av lycka.
Nu tar DIF sjunde också, det har jag redan fått klargjort för mig…
* * *
Nu ställde ju Devils emellertid till det genom att helt i onödan få spö av avsågade Senator uppe igår och det sänkte moralen så svårt bland supportrarna att en av dem – vi kan kalla honom Konsertpianisten – omedelbart mailade om att det nu är kört.
Det är det förstås inte, de har fortfarande bara sex poäng och även under ett race som det här måste man få underskatta Ottawa, men det bör helst inte bli en andra raka torsk ikväll.
* * *
De har dukat upp med ziti i pressrummet i The Rock idag.
Exakt vad man vill ha när man kommer till Jersey. Ziti är ju en av Carmela Sopranos paradrätter.
* * *
Det var överhuvudtaget många resultat som fick Biffen att ta sig för sin skrynkliga pannan när han igår kväll kom hem från suverän middag på Meme i West Village.
Hawks nollade av Stars, Leafs nollade av Panthers, Kings nollade av Blues och Flyers besegrade av Thrashers…wtf? Sånt ska hända i början av säsongen, men inte nu.
* * *
Ser Sherry Darling – alltså Sherry Ross, Devils mångåriga kommentator – på språng mellan presslounge och läktare.
Då vet man att allt är som det ska i Jersey.
* * *
Eftersom de fullbordar en back-to-back-giv ikväll övervägde Lemaire att slänga in Hedbä ikväll, men enligt senaste budet fortsätter han med Brodeur.
Det finner vi inte helt acceptabelt i den här bloggen.
* * *
Plötsligt kommer det några såna där jersey girls in their sommer clothes och svansar runt på pressläktaren också. De är del av en guidad tur klubben bjuder på halvannan timme innan match och utgör fullgod kompensation för att jag inte får vara ute och titta…
* * *
De fick visserligen stryk mot Wings, men jag tycker Caps var riktigt skitbra i The Joe i förrgår.
Framförallt såg det ut som att The Great Eight, sent omsider, blivit sig själv igen.
Så Devils får definitivt vara beredda att offra lite armsvett om
* * *
Om ni läser kommentatorsspåret noga ser ni att Jonas Björkman och Thomas Johansson är på Garden ikväll, minsann.
Tilläggas kan att också Mikael Solén, trummis i Sator, hedrar The Woooorld’s most famous arena med sin närvaro.
Men samtliga får alltså klara sig utan mig…
* * *
Jag orkar inte översätta, ni är ju ändå så bra på engelska, så här kommer oöversatt vad Leamire säger om nya radarparter Jajo & Teddy Tedenby i Star-Ledger idag:
– I think they have good puck sense. They’re good with the puck. They skate well. They’re on the puck. They bring energy. They add a LOT of energy. It’s good for the other guys, too. When you do have kids that are coming up and they play with energy, they push you to do the same thing.
Många ”they” blev det, men ändå. Fina ord.
* * *
S–Avery, idag står det uttryckligen att Page Six Sean är petad – för att han drog på sig tre onödiga utvisningar mot Islanders.
Sorry, man.
* * *
De har dip till pressläktarchipsen här ute, numer. Det känns väldigt farligt.
* * *
Förra gången fick han nyheterna hemifrån först efter sin egen match, men om någon i New Jersey – Hedbä, comes to mind – är smart ser denne ikväll till att redan innan värmningen upplysa Yayo om hur det gått för Djurgården hemma i Stockholm.
Då kommer han att gå på vatten i den här matchen.
* * *
Konsertpianisten blir inte glad när jag berömmer honom, men trekvart före matchstart tycker jag organisten i The Rock svänger loss rätt skönt i en såsig ”I Just Called to Say I Love You.
* * *
Kul match för Steckel. Han ställs ju för första gången nånsin mot de gamla lagkamraterna i Capitals.
– Det blir nog lite weird, men jag har inga hard feelings alls visavi den organisationen så jag förebereder mig inte på något särskilt sätt, försäkrar han.
Arnott hade kunnat få vara med om samma upplevelse, fast tvärtom, men han är fortfarande skadad.
* * *
Joho, Bäckis är i alla fall med på den värmning som börjar exakt just när jag skriver den här meningen.
* * *
Alltså, gröna byxor…Jersey, Jersey, Jersey….
* * *
Den är god också, dippen.
* * *
Att han varit borta några matcher spelar förstås ingen roll. Bäckis värmer utan hjälm i alla fall. Det gillar the jersey girls, kan man tydligt se.
* * *
Nu tar vi och sätter det här i rullning, tycker jag.
Devils fortsätter sin otroliga resa och Caps kan säkra sin slutspelssplats, så det kommer nog att rulla bra.
Vi hörs i första paus, tänkte jag.

Hej på’re, som Ted Åström säger i Sällskapsresan.
Lista utlovades och lista kommer härmed.
Alltså – det yours truly Biffen tyckte var roligast och sämst i veckan.

1. Red Wings-Capitals.
–En av säsongens tre bästa matcher. Och vilka de andra två skulle vara vet jag inte.
2. Vancouver Canucks.
– Clinchade divisionssegern igår. Snart säkrar de President’s Trophy också. Ett sjujävla hockeylag just nu.
3. Yayo & Tedenby.
– NHL:s färskaste radarpar, det mest betagande The Garden State sett sedan Bruce och Little Steven var unga.
4. Sid The Kid på is igen.
– En snudd på rörande syn, men säsongen känns inte riktigt på riktigt förrän han gör regelrätt comeback.
5. Mojo Johansson.
– Huruvida Washington-Markus verkligen kallas Mojo vet jag inte, men en skribent i den här bloggens kommentatorsfält påstod det häromdagen och det är så lysande att den suveräne lille centern från och med nu heter så här i alla fall.
6. Flygvärdinnan som lurar Youtube-Linus.
– Fantastiskt prank, men hur fan har de fått henne att lägga sig på bagage-hyllan? Det skulle inte jag göra ens för att skoja med Zäta. Eller…jo, det skulle jag nog
7. Zäta Show.
– Och apropå honom: Hur sa vi igår? När the going gets tough, Zäta gets going. Sanslöst bra under showen i The Joe i onsdags.
8. Bad Boy Emerys comeback.
– Lite är det som när Joe Pescis Nicky Santoro bestämmer sig för att flytta till Vegas i ”Casino”. Man vet att det blir action, men också att dåliga saker kommer att hända. 
9. Ritolas födelsedag.
– Det är sådär borlängekillar firar sina högtider. Med två mål och raklöddertårta.
10. Lidas gata i Novi.
– Kungens kurva…

BIFFENS BU

•Draft-systemet.
– Nu är vi vid den på året då systemet som innebär att de sämsta lagen har störst fördelar i draft-lotteriet blottläggs i all sin idioti. Plötsligt är det bättre för lag som Ottawa och Edmonton att torska än att vinna. Gör om, gör rätt!
•Colorado.
– Vad skönt att Foppa slipper spela av säsongen med det här skräplaget.
•GM-mötet.
– Det mynnade ut i ytterligare ett ”jaha”. Men jag hade fortfarande velat vara med när Sather tände cigarren till konjaken efter praktmiddagen och började dra skabrösa anekdoter…

CITATET

”Var hämtar man mat?”
Eken, Bloggens sidekick och världsberömd gourmand monumentale, gör sitt första yttrande i de nya pressfaciliteterna på Garden.

När the going gets tough, Zäta gets going.
Han avgjorde inte bara med två skitsnygga mål (den där backhand-trocklingen vittnar om att Njurunda-gossen skulle kunnat bli neurokirurg eller finsnickare lika gärna som hockey-konstnär)
Han var formidabel även i övrigt.
Och så är det ju med de största.
När temperaturen stiger, när insatserna höjs, när – igen – the going gets tough, då börjar de prestera på allvar.
I övrigt är det bara att tacka för showen.
Jävlar vilken härlig hockeymatch.
Nu ska jag och djurgårdaren se om Vancouver tänker fortsätta underskattade Colorado.
Vi hörs med en Biffen-lista i morrn, tycker jag.

2-2 efter andra – och fortsatt lysande spel.
Jag håller med kyrre, man har inte sett många matcher av den är kalibern under säsongen 2010-2011.
Det känns dock som att Caps har aningen mer av initiativet. Eller så är jag bara tagen av att de spelar så ohyggligt mycket bättre i egen zon än de gjorde förra säsongen. Och att The Great Eight så här lagom till säsongens clou ser ut att ha blivit sig själv igen.
* * *
Hubbish, med den här djurgårdaren är det bara angenämt att fika. Ibland dricker vi sprit också. Då är det ännu bättre.
* * *
Dion Phaneuf har aldrig varit någon hjälte i den här lägenheten, men ikväll är han.
* * *
Kvitteringen var för övrigt vintage Ovie, när han använder Stuart som screen och sprätter in den på en chanslös Howard.
Ojvoj.
* * *
Snart lossnar det för The Mule. Han är, tycker jag det känns som, precis på gränsen till en sån där typisk Landsbro-urladdning.
* * *
Då spänner vi fast oss för en tredjeperiod som har alla förutsättningar att bli minnesvärd.
Go…ja, båda två, måste jag säga.

Just så här hade jag hoppats att det skulle vara!
Högt tempo, få avblåsningar, kamp, intensitet och förtjusande jämnt.
Ge oss den här finalen till våren, hockeygudar, ge oss den här finalen!
* * *
Det står alltså 2-1 till Wings och ja, man ser ju tydligt att The Big Red Machine vill spela ikväll.
Då är det inte lätt att vara motståndare.
Men Caps är en fin lagmaskin numer, det också. Inte lika spektakulär som förra året, nej, men bra. Effektiv. Svår att tas med.
I like.
* * *
Harry?
Äh, han tyckte det var för tidigt på säsongen för att engagera sig och drog till Bloomingdale’s med sin morsa.
Så det är jag och djurgårdaren som sitter här och kollar.
Han håller på Kron Wall of Pain och ja, vem gör inte det.
* * *
Satan vilken bössa Zäta får på, rätt upp i nättaket. Visste man inte, att han hade så mycket muskler i armarna…
* * *
Det tycks råda konsensus om att jag ska åka till Newark på fredag och det var ju bra, för jag har redan ordnat ackreditering.
* * *
I powerplay saknas Bäckis, det kan man i alla fall slå fast.
* * *
Dogge Murrays Loui Loui-smäll diskuteras inte alls. Däremot får vår gamle vän Dagny – ja, Dany Heatly alltså – två matchers avstängning för armbågen i Otts huvud.
Den hade jag inte ens sett, men Versus visade den nu i pausen och ja, den var fan inte snygg.
* * *
Go Leafs, vill jag härmed ha sagt. Det är ikväll Fast Freddy Shoestring kliver fram och förstör säsongen för Canes.
* * *
Nu ska jag och djurgårdaren dricka lite kaffe.
Vi hörs sen.

Harry, min 1.5-årige gäst, vaknade extremt tidigt för att fira sina Callahan-profetior i morse, så papa Biffen – inte alldeles van vid att dela boning med småbarn, om man säger så – är chockartat trött just nu.
Men glad ändå.
Dels för att den morgonpigge krabaten ändå är så oemotståndlig, dels för att vi – jag, Harry och hans benhårde djurgårdare till pappa – nu ska parkera oss i korresoffan för att se vårens match so far.
Red Wings mot Capitals.
Bara att skriva det känns lite upphetsande. Att se ska bli chockerande kul.
Hur mycket bloggande det blir beror på vad Harry tycker, men kommentatorsspåret är öppet, så dela gärna med er av era synpunkter.
* * *
Det var ingen kompisknuff Crankshaft Murray gav landslagspolare Loui Loui igår direkt – och det såg inte alls roligt ut när göteborgaren inte kunde stå på benen efteråt.
Now, jag är rätt så bekant med Dogge och kan svära på min skivsamling att han inte ville träffa Loui Loui i huvudet och ännu mindre ville skada honom, men i konsekvensens namn måste man förstå att Stars vill att ligan ska markera.
Om man, i enlighet med doktrinen att man alltid är ansvarig för sin egen klubba  blir utvisad för oavsiktliga high stickings kan man onekligen förfäkta argumentet att samma linje ska gälla för oavsiktliga tacklingar mot huvudet.
* * *
Verkar inte som att Bäckis inte återvänder ikväll heller och det är ju tråkigt, men så formidabelt som Marcus Johansson spelat på slutet är det inte så förödande som det skulle varit för exempelvis ett år sedan.
* * *
Eric, att man får många powerplays vittnar framförallt om att motståndarna inte hänger med och tvingas till regelbrott.
Så enkelt är det.
* * *
Om logik finns blir det riktig slakt uppe i Rogers Arena senare ikväll. Daniel och Henrik borde kunna ha riktigt yster lekstuga med undermåliga Avalanche.
* * *
Har alltså huset fullt av djurgårdare, så här har varit livat sedan kvällens resultat från Norrbotten ramlade in, kan jag meddela.
* * *
Ojvoj, många NHL 11-utamningar, noterar jag.
Men, hrm, uh, eh…jag vet inte hur man går ut online, så det där får vänta lite…
* * *
Ni har fortfarande inte svarat på om det är okej att jag steker Rangers-Canadiens på fredag och istället åker ut till Newark och ser Devils-Capitals.
Hur ska ni ha’t, som dom säger på Söderstadion?
* * *
Apropå NHL 11 vann Wings kvällens klassikerdrabbning med 4-1 här på 38:e gatan igår. Lidas och Cleary satte varsitt i tom kasse på slutet.
* * *
– Det här ska bli en kul match att spela, säger Lidas till Detroit Free Press idag.
Nicklas, det ska bli jävligt kul att titta också.

Här är, avslutningsvis, några rader för Hacke Dahl, legendarisk sportjournalist på Dalarnas Tidningar som igår hastigt gick ur tiden.
Vila i frid, gamle vän. Vi glömmer dig aldrig.