Ho ho, nu är det annat ljud i skällan när jag passerar lobbyn.
Bazil, Islanders-supportern som i eftermiddags skrockade om att jag skulle få gråta ikväll, står och stirrar ner i golvet medan jag kör en glad liten stepp på parketten.
Sånt känns inte dumt.
* * *
Det var ju över redan innan sista började, men jag hade hoppats på åtminstone lite osämja.
Islanders har ju viss erfarenhet av att spåra ur.
Men som sagt, tredje perioden spelas bara av. Till slut sitter till och med Gris-Olle mest och är trygg och tyst.
* * *
Jodå Canes, Kometen kan möjligen vara säker på att få vara före Rangers. Men du kan inte…
* * *
Fan, vilka härliga svenska rookie-genombrott vi plötsligt får under grundseriens sista skälvande veckor.
Yayo & Tedenby är rena Jagr & Nyllet ute i Newark, och Marcus Johansson är formidabel i rollen som ställföreträdande Bäckis i Washington.
Som ni säkert kan föreställa er gillar bloggen sånt.
* * *
Henke hjular inte direkt av lycka när han efteråt sitter och försöker få Eken att inte trampa mitt i trunken.
Han tycker att det var en konstig match och att det var åt skogen att Islanders fick komma tillbaka i början av andra.
– Men jag är nöjd med att vi vinner. Det är det som räknas nu, säger han till slut.
Tänkte väl.
* * *
Den här 1.5-åringen ni hört om ikväll, Harry, har en pappa också. Micke heter han och är hängiven djurgårdare. Han tycker således det är väldigt cool när jag kommer hem och ringer YaYo för en kommentar till avgörandet ute i Newark.
* * *
I morrn spelas ”min” final i The Joe.
Red Wings mot Capitals.
Jag kommer att se den i korresoffan och det ska bli så jäääävla kul.
* * *
Harry själv – medlem i Djurgården sedan en veckas ålder –   han sover vid det här laget. Han har å andra  redan sagt sitt den här dagen. Dirty Harry Callahan skulle göra två poäng och så blev det också.
* * *
Har Devils-fansen kollat tabellen?
De är tia nu.
Tia.
Jag kan försäkra att motståndarna ovanför strecket tycker det ser väldigt obehagligt ut.
* * *
Al Montoya såg trött ut, säger hans egen coach.
Hygglo.
* * *
På fredag har Rangers Canadiens på besök, men samtidigt spelar Capitals mot Devils ute i The Rock.
Nog har jag väl er välsignelse om jag åker ut dit istället? Jag menar, det blir ju svensk rookie-clash monumentale: Yayo & Tedenby mot Marcus J!
* * *
Kometen och zanoj ska ju inte tro att jag inte fattar att ni bara är rädda för papa Biffen och drar den där om Xbox för att komma undan…
* * *
Yayo berättar att Tedenby innan slutspelets start hade gjort klart att HV skulle sopa banan med alla motståndare och vinna SM-guld igen..
– Vi såg resultatet mot AIK när vi kom in efter vår match ikväll och nu är han lite förbryllad, förklarar stockholmaren.
Eftersom Yayo själv som sagt är djurgårdare törs han dock inte vara för kaxig.
– Nä, men så länge vi är kvar kan jag i alla fall köra med honom litegrann…
* * *
Virror, ditt History will be made-förslag hör faktiskt till de fyndigare jag hört.
Du borde ta patent på det!
* * *
Sovdags nu. Harry vaknar tidig, som 1.5-åringar plägar göra. Men för fan, vi återkommer till the thriller i The Joe, okej?

Slut. 6-3, efter en tredje som i princip bara spelades av. Mer kommer sen.

Hej vad det går.
Först tappar Rangers ledningen – på mindre än fyra minuter.
Då sjunker stämningen så dramatiskt att Gris-Olle går loss i den egenartade ramsan ”Fuck you”, klapp-klapp-klapp, ”Fuck you”, klapp-klapp-klapp..-
Men hemmalaget tar sig i den så kallade kragen, sätter saftig press på lillebror och går, via bland annat två PP-mål, upp till 5-2.
Så nu dansar Gris-Olle macarena av lycka istället.
* * *
Det är Eken  som agerar kaffespringare i pausen och med tanke på att han har lokalsinne som ett metspö är det lovely surprise att han, så här sin första kväll i ”nya” Garden, ställer fram en kopp redan under andra bytet i perioden…
* * *
Sammanlagt har Rangers gjort tre powerplay-mål.
Snart kan de blinda se och de lama gå.
* * *
Tack för alla NHL 11-tips, nu ska här onlajnas.
* * *
PA Parenteaus kvittering – på volley – har klar Youtube-potential.
* * *
Ni kan ju alltid försöka hitta min NHL 11-profil där ute. Jag heter, tror jag, pellepennan67. Eller nåt liknande. Skulle ju vara kul att få läxa upp en läsare so zanoj eller Kometen…
* * *
Att det blir slagsmål på läktarna under derbyn mellan Rangers och Islanders är inget ovanligt, men de brukar äga rum på de övre sektionerna.
I den här perioden brakar det loss längst ner, på platserna där det i princip bara sitter knösusar och såna som bjudits in av sina företag.
Nån kommer att ha en del att förklara på morgonmötet på mäklarfirman i morgon….
* * *
Ian Brown, ha ha, classic! Uncle Juniors färdigheter inom cunnilingus-konsten (jag reserverar mig för stavningen; jag vill helst inte sitta här på pressläktaren och googla det ordet…) – och allt de leder till – är Sopranos när Sopranos är som allra bäst.
* * *
Kolla, McBacon får göra sitt första mål som Blåskjorta också.
Det behövde han och det behövde Rangers.
* * *
Smålöjlig diskussion om pengar, skulle jag vilja påstå. Alla NHL-lag – alla – är mångmiljonföretag och för mångmiljonföretag handlar allting hela tiden bara om pengar.
Den som gör sig föreställningar om klubbkänsla och idealism och allt sånt där folkrörelserelaterat har inte förstått vad amerikansk proffsidrott är för nånting.
* * *
Min gäst, 1.5-årige Harry, har fått in halva sin profetia. Vänta bara. Callahan sätter en till. Harry vet alltid vad han pratar om.
* * *
Taggen, det är fortfarande för kallt för vårorgier. Men på torsdag ska vi få sexton grader. Då kan det bli premiär för Jonathan Richmans ”Springtime in New York”.
Henke kommer att spela hockey en bra bit in i april, tro inget annat…
* * *
Jag kan tycka att det är lite dåligt drag i kommentatorsspåret, nu när vi har amerikansk sommartid och allt.
Kom igen nu, låt era väna röster höras.
* * *
Okej, sista tjugo.
Kan bli stökigt, misstänker jag — och kul.
Slutrapport ramlar in framåt småtimmarna, kan ni räkna med.

Stor kväll pågår på sjunde avenyn.
Det är hett på isen, läktarna kokar och ett taggat Rangers leder med 2-0.
Om det alltid var så här skulle jag vara lyckligare än man kan begära.
* * *
Det var Tårtan som lurades och antydde att Page Six Sean skulle vara petad idag också.
Men han är med – och inleder alltså kvällen med en ful och dum boarding på Haley.
Jag har en bestämd känsla av att det inte riktigt är sättet att bevisa det felaktiga i en petning för just den här coachen.
* * *
Man märker det redan när hemmalaget kommer ut på isen:
Det är energi och tryck och action på Gardens läktare ikväll.
Såna gånger finns det ingen roligare arena att vara på. Ingen.
* * *
Det var skärpning av straffet för boardings Stealth-flygaren och de andra bestämde sig för där nere i Boca Raton idag, innan den där good-old-boys-middagen.
Ojvoj.
Men Sean kan trösta sig med att han fortfarande har en för kvällen otroligt hetlevrad Gris-Olle på sin sida.
Han vrålar nåt – så vi nedanför får hålla upp paraplyer mot salivregnet – om att Haley för fan bara ska plocka upp tänderna och fortsätta spela.
Alla är inte lika blödiga som jag vad gäller det ”fysiska” spelet…
* * *
Sätter mig tillrätta på ”min” plats intill Varpu.
Då börjar hon rota i sin handväska, får fram några avlånga små förpackningar och sträcker över.
Finsk lakrits.
En masse.
Jag är förlorad igen, för att – helt otippat – citera Niklas Strömstedt.
* * *
Fast nu blev ju Vogue-Seans den onödiga utvisning inte särskilt kostsam. Lill-Prusten – en allt större favorit – lyckas tvärtom böka in 1-0 under det numerära underläget.
Stämningen påverkades inte negativt av det, om man säger så.
* * *
Gulbjörken, du behöver inte vara orolig. Det har redan gruffats duktigt och mer blir det, nästan garanterat. Det är, ser man med blotta ögat, mycket ont blod där ute.
* * *
Ja, nej, här har vi nog kommit fram till att vi håller på Kometens lag ikväll.
Det är nog mest gynnsamt att Hurricanes blir avhängt snabbast möjligt.
* * *
Det är tre hundra år sedan Denis Potvin slog en knäskål av Lill-Pröjsarn.
Men det spelar ingen roll.
När Islanders är på Garden rullar ”Potvin sucks”-ramsan oavbrutet på läktarna.
Jag finner det roande.
* * *
KingKongKung, jag kramar prillor – en gång kända som de mest perfekta i centrala Dalarna.
* * *
Islanders har sett lite bortkomna ut i egen zon, men det är bra krut i de offensiva attackerna.
De tvingas dock möta en kung som definitivt har börjat närma sig slutspelsform.
”HEN-RIK”-ramsorna är i sanning motiverade, so far.
* * *
Ha ha, John J, jag såg att Clitsome scorat och VISSTE att du skulle dyka upp i kommentatorsspåret.
* * *
Islanders-backen Bruno Gervais är inte ens tiondel så skojig som sin namne i komedibranschen.
Och tja, det har han väl ingen anledning att vara heller. Men jag ville ändå få det sagt på nåt vis.
* * *
Lite kaffe och lakrits på det här nu, så blir allt bra.
Vi hörs i nästa paus.

Jamen, dåså.
Florida-semestern är avslutad och förkylningen i stort sett botad; det tog några bourbon, neat,  och en hård kväll med Peace & Love-ledningen på stan.
Nu jävlar kör vi igen.
Och det börjar på bästa tänkbara sätt, med ett klassiskt New York-derby.
De unga, uppkäftiga krigarna från Long Island har kommit in till stan och de blir nåt att bita i för ett – på hemmaplan – gun-shy Rangers.
Att de ligger näst sist i tabellen och sina vanföreställningar till trots inte alls har någon chans att nå playoff spelar till och med mindre roll än vanligt.
Islanders höjer sig alltid mot storebror – oavsett hur det ser ut i övrigt – men nu spelar de  dessutom med mer hjärta än någon annan och har alltså, mot allt förnuft, fått för sig att de är indragna i slutspelsracet.
Så häng med nu. Det kan bli riktigt lattjolajbans.
* * *
Kommer ner i lobbyn hemma på 38:e gatan för att ta mig över till västsidan – inte Biffens hood alls egentligen; jag är och förblir en östman – och inser direkt att jag gör bäst i att dröja mig kvar på Garden i flera timmar om Rangers torskar ikväll.
Där, i lobbyn,  står nämligen dörrvaktschefen Bazil. Bazil är hardcore Islanders-fan och håller ett skrockande anförande om hur han ser fram emot att få emot en gråtande svensk framåt aftonen.
– Go fuck yourself, Bazil, säger jag med ett leende.
Då skrattar han så det vibrerar i de fejkade marmorpanelerna på väggarna.
* * *
Det är ändå lite rart det där, att kidsen på Long Island lever i villfarelsen att de – med elva poäng upp till strecket – har med playoff-diskussionen att göra.
De påminner om unga brittiska popstjärnor som tycker  att de är bäst i världen fast de inte alls är det. Det spelar ingen vad omvärlden anser eller säger. De är övertygade om sin gudomliga storhet, no matter what – och ofta blir de, just därför, rätt lysande också…
* * *
Kyrre, lustigt. När jag igår natt spelade igenom det här derbyt i NHL 11 blev det 5-2. Islanders tog helt fåfängt ut Roloson – nä, jag vet inte hur man uppdaterar laguppställningarna; hjälp mig!– vid sällningen 4-2, men då störtade Duby Duby Doo enkelt upp och satte femman i tom kasse.
* * *
Var ju just där så jag borde ha fått mitt lystmäte, men när jag ser sändningarna från general manager-mötet i Boca Raton på NHL-kanalen får jag svårt Florida-kli igen.
De har byggt en studio mitt på jävla beachen och där sitter Burkie och McPhee och Holmgren och de andra i kortärmade skjortor och ser ut att ha de gött i solen.
Ett vinterboende i varmt klimat, det börjar kännas som ett livsprojekt.
* * *
Rangers skulle inte direkt må dåligt av några doser av den där vi-är-bäst-i-världen-attityden.
I synnerhet här på Garden.
Ska de kunna försvara sin åttondeplats måste de börja vinna hemmamatcherna – även med mig på plats.
Och det går bra att börja ikväll…
* * *
Jag har Harry, 1.5 år, på besök hemma på 38:e just nu.
Han hälsar att han tror att hans namne Dirty Harry Callahan sätter två ikväll.
* * *
Det är inte helt oväntat hjärnskakningar och fula tacklingar som stått i fokus under det där till synes behagliga mötet nere i Boca Raton – Uncle Juniors kärleksretrat i första säsongen, om ni minns.
Och precis som jag påpekade i listan häromdagen är det mycket snack och lite samlag.
Den enkla lösningen lyder: Långa jävla avstängningar och dryga böter, i synnerhet på återfallsförbrytare som Cooke och tok-Gillies. 20-25 matcher, det är vad det som allra minst ska kosta Cooke för övergrepp som det på Savard. Första gången. Andra ska säsongen vara över.
Det löser problemet, tro mig.
* * *
Han syns alltmer sällan i så här prosaiska sammanhang, men kors i både tak och golv:
Royal Oak, den här bloggens mångårige skidekick, gör idag debut i Gardens nya pressrum.
– Var hämtar man mat, lyder hans första fråga.
* * *
Apropå äta skulle man ju gärna vara en Florida-mosquito på väggen när Stealth-flygaren, Burkie och alla andra good-old -boys som kallar sig general  managers hugger in på biffarna under de romerska gästabud till middagar som jag föreställer mig ramar in såna här möten.
Sen, till konjaken, tänder Stealth-flygaren en dyr cigarr, knyter loss slipsen och börjar dra skabrösa anekdoter från förr…
* * *
Problemet i de nya Garden-faciliteterna är att de ansvariga inte dukar fram något krubb. förrän en och en halv timme
Eken blir vansinnig.
– Jag är så JÄVLA hungrig, fräser han med en blick som antyder att han snart börjar tugga på sin lövtunna laptop.
Strömsbro-legendaren är sig lik.
* * *
Hyggligt viktig match ute i Newark ikväll också. Slår Devils Thrashers också – och det skulle jag tippa att de gör – kan de börja plugga Little Miltons makalösa ”We’re gonna make it” i omklädningsrummet.
* * *
Såg ni Ritola igår? Två mål mot Leafs. Så firar borlängekillar sina födelsedagar.
Efteråt fick han en präktig raklödder-tårta i fejan av Vigge Hedman och vi – ja, borlängeboys håller alltid ihop – ruvar nu på lämplig hämnd.
Förslag mottages, särskilt från läsare med specialkunskaper om hur unga ångermanlänningar ska hanteras.
* * *
Själv tjejlyssnar jag just nu på Sators nya, ”Under The Radar”.
Den är svinbra!
* * *
Först kommer en vaktmästare och dammsuger runt skosulorna på oss. Sen står en hund (!) vid entrén och skäller i några minuter.
Gardens nya pressrum har inte bara fördelar.
* * *
Ja, jag hör till de som tycker att Chara borde ha fått betala för den vidriga Pacioretty-tacklingen.
Särskilt som han inte föreföll mer ångerfull än Tyson efter en knockout-seger.
* * *
Du kan tryggt strunta i det här, S-Avery. Din namne är petad – för andra matchen i rad. Inget är sig likt här längre.
* * *
Om det går som han hoppas får jag spela första spåret på Sator-skivan för dörrvakts-Bazil:
”Your up Gets me Down”.
* * *
Props till AIK. Att svepa regerande mästarna i första slutspelsrundan på ett decennium…det är jävligt stort.
Jag skulle inte vilja vara det lag som får möta dem i nästa omgång heller.
* * *
Om man nu vill se Rangers i slutspel, hur vill man då att det ska gå mellan Hurricanes och Sabres? Det tål att tänkas på ett tag.
* * *
Vad gäller klubbar med mycket pengar, som jag ser att ni diskuterar i kommentatorsfältet…MSG har just meddelat att de till nästa säsong höjer biljettpriserna till både Rangers och Knicks matcher med 13 procent.
Det känns rätt surt. Även om båda lagen överträffat förväntningarna i år har de inte direkt motiverat några såna sjuka prishöjningarna
Men fansen kan protestera bäst de vill. Så länge Dolan, ägaren, säljer ut the wooorlds most famous arena – och det gör han, alltid – skiter han förstås i exakt vilka det är som sitter här.
Sådan är kapitalismen.
* * *
En som kommer att försöka göra sitt livs match ikväll är Islanders-keepern Al Montoya.
Han var länge Rangers påläggskalv, men trejdades till Phoenix för nåt år sedan, skeppades i år vidare till Long Island och tro mig, när han nu får chansen att ge igen kommer han att ta den.
* * *
Eken har nu fått sin mat och ser belåten ut.
* * *
Och i Rangers-kassen börjar Kung Henrik, för femtonde matchen i rad. De kan ju inte gärna slänga in ungblodet Chad Johnson såna här gånger.
* * *
Dags för promenad mot pressboxen.
Vi hörs och ses i första periodpaus. Hoppas vi haft riktigt kul innan dess.

Ikväll är det alltså derby på Garden. Start vid midnatt er tid, eftersom vi har sommartid här. Bloggen är på plats och hoppas ni vill va’ med.

Hej på er.
Ja, jag hade tänkt vara i Verizon idag, men blev såklart sjuk sista dagen på mini-semestern och ligger nu hemma i New York och hostar. Det är inget allvarligt, jag är snart ute och svingar igen, men ska inte vara i några hallar och smitta spelare fyra veckor innan slutspelet börjar.
Vi får återkomma till derbut här i New York på tisdag igen.
En sak för er att hålla reda på:
Vi ställde om till sommartid här i natt, så fram tils ni gör detsamma – om två veckor – börjar matcherna en timme tidigare än vanligt för er.
Bra va?

Florida-semester – också känd som slutgiltig uppladdning inför grundseriespurt och slutspel – pågår fortfarande.
Men jag börjar sakna hockey, blogg och er, så här kommer i alla en liten lista komponerad i skuggan av Key Wests rasslande palmer.

1. History will be made.
– NHL återlanserar playoff-reklamen från ifjol och den är så bra, så emotionellt laddad och så kärleksfulla visavi sporten ishockey att man får nåt hårt i halsen. I en av de första de kommer köra får man, på en gammal familjefilm,  se hur en liten knatte som heter Jonathan Toews får sina första axelskydd i julklapp. Sedan klipper de till ögonblicket när samma Jonathan Toews ett drygt decennium senare lyfter Stanley Cup-bucklan mot taket i det som då hette Wachovia Center. Så jävla vackert!
2. Sedin Brothers.
– Snart händer det. Snart är två tvillingar från Ångermanland i Sverige etta och tvåa i NHL:s poängliga.
3. Ovetjkins straff mot Tampa.
– He’s baaaaack! Lätt ett av säsongens mest fantastiska konstnummer.
4. Debatten om Devils trap i kommentatorsspåret.
– Här var’e livat! Jag står på Pers och FivePoints sida, kan jag väl meddela utan att fördjupa mig för mycket i
5. Rangers utan Biffen på Garden.
– En deprimerande framgångssaga…
6. Regerande mästarna.
– Torsk i Tampa, men ändå. De ser ut som sig själva igen. Det kan inte känns särskilt angenämt för någon motståndare.
7. Sharks.
– Liksom dom här…ojvoj, efter en så här egenartad säsong kan de bli ett riktigt hot.
8. Dirty Harry Callahan.
– Säsongens mest otippade Mr hat trick. And then some, faktiskt.
9.  Palmer.
– Har kanske inte så mycket med hockey att göra, men ändå. Fan vad jag gillar dom…
10. 13 april.
– På söndag är det alltså exakt en månad kvar. Sedan börjar det roligaste som överhuvudtaget finns.

BIFFENS NU

•Ligan och hjärnskakningarna.
– Igen. Dom pratar och pratar och pratar, men får inte mer uträttat än sossarnas valberedning. Ynk!
•Bäckis missar NHL-karriärens första match.
– Fan så synd. Det var en riktigt strålande svit och man har ju alltid vetat; lirar Capitals, då får man se Bäckis.
•Trevor Gillies.
– Vilken punk.

CITATET

”When it rains, it pours”
Dirty Harry Callahan drar en riktigt klassiker när han ska förklara karriärens första hat trick.
* * *
Nä, nu får ni ursäkta. Jag måste tillbaka till poolen. Jag återkommer i helgen; solbränd och laddad och fin.

Med facit i hand kan man konstatera att jag borde ha ägnat denna söndag åt att spana på chicks på South Beach istället.
Det var en andefattig hockeymatch det här.
– Ja, den var tråkig att spela också, erkänner Bäckis när han efteråt sitter i sin röda gamla keps och virar tejp av fötterna.
Han tror det blir roligare i divisionsfinalen mot Tampa i morrn och det tror jag också.
Så Axel A, du har helt rätt, rent hockeymässigt hade det varit smartare att vara hos dig på västkusten.
Men jag är inte här primärt för hockey.
Jag är här för a holiday in the sun, som Pistols sjöng.
* * *
Bergie gör en helt ok match, tycker jag. Vad han själv tycker är dessvärre höljt i dunkel. När jag lyckas lokalisera pantrarnas omklädningsrum – och det är inte enkelt, BankAtlantic är en labyrint i lika hög grad som hockeyhall – står det en bastant vakt i vägen och säger att det är stängt för kvällen.
Så kan det gå.
* * *
Frågar Bäckis om tips på bra ställen på South Beach för natten, men han vill inte dela med sig
– Det finns ju några ställen, säger han och flinar.
– Men…jag är för gammal?
– Just det.
Den är hård…
* * *
På väg tillbaka till pressrummet passerar man avspärrningen där familj, vänner och särskilt utvalda fans står och plötsligt är det nån som ropar på gamle Bjuppe.
Pudding, visar det sig helt otippat.
Han ska ju vara på samma sida om avspärrningarna som jag, kan man tycka.
– Vadå, menar du att jag ska bära lite trunkar, skrockar han.
Den legendariske materialaren är på semester i Florida och har bara kommit förbi för att få ett ord med Bäckis.
Det lär dock ta sin tid, för såvitt jag kunde se var den elake gävlebon sist ut ur omklädningsrummet.
– Jaha, suckar Pudding, som vanligt då.
* * *
Ingen dum passning Marcus slog till Semin på avgörandet målet, ojvoj.
* * *
Nu sitter jag på hotellrummet på South Beach, en ljummen kvällsvind från Atlanten sveper in genom ett öppet fönster och jag har ingen lust att skriva nåt mer.
Istället får ni, medan jag gör mig beredd för att störta ut på Ocean Drive, titta på lite bilder från dagen.

Hockeykultur hit och hockeykultur dit…vad mig anbelanger borde det alltid se ut så här när man svänger upp mot en NHL-arena.

Capitals lilla buss.

En profillös standardarena. Precis som laget som spelar där.

Det var alltså den här obskyra publikationen jag var utsänd av idag. Aftnbladet News…

Det är så här det ser ut när jag godkänner, eller i vissa specifika fall inte godkänner, era små kommentarer.

Värmning. Det är allt jag har att säga om den här bilden, faktiskt.

Det kan du hoppa upp och sätta dig på, sa Bäckis när domaren frågade om Bjuppe är för gammal för de bästa ställena på South Beach. Och så gjorde han det.

Kvällens behållning.

Lite mer av kvällens behållning.

Och lite mer.

Det är förstås för att Bergie dykt upp ett möbelföretag från Älmhult plötsligt börjat göra reklam i Florida, sådär lite i skymundan.

En Gävle-bo förklarar den övre åldersgränsen på de bästa South Beach-klubbarna…

Stilstudie från en bilresa genom mörkret. Tvärtemot vad ni tror sitter jag, som synes, inte alls bara och lyssnar på en massa gubbrock. Man kunde nästan tycka att jag borde få gå på de där South Beach-klubbarna.

Det syns kanske inte så bra, men det här är Atlanten och beachen, plåtad genom mitt hotellrumsfönster. Gött är det.

Caps vinner på övertid. 3-2. Återkommer.