Ledsen, men det blir inget bloggande från Garden idag. Är på väg hem från Atlantic City i detta nu. Vi hörs senare.

Öh, sorry.
Jag somnade i andra perioden och vaknade inte förrän i början av tredje och då var det nästan lite match, så skrivandet fick vänta.
Kul för Hedbä, tycker vi i den här bloggen – och det tycker som synes lagkamraterna också.
Man ska om Johan veta att han är den ultimata lagkamraten. Ingen sprider bättre stämning, ingen är mer lojal – oavsett i vad för situation han själv och laget befinner sig. Således har han också fler ”teammate of the year”- troféer än vad Lidas har Norris-diton.
* * *
Jo, om man beaktar bad Kaberle har för potential tycker jag visst att han underpresterat.
Men nu kan det bli åka av.
* * *
Jag vill erinra om att jag redan för någon månad sedan påpekade att om det är något lag som ska kunna verkliggöra en sådan historisk Miracle on ice så är det Devils.
Nu är jag ännu mer övertygad om att de kan klara det och sen skulle inte jag vilja vara laget som möter dem i första omgången…
* * *
Huvudrubriken i Hockey New lyder:
Trade’ em!
Och så är det bild på Alfie, Kaberle och Iginla.
I ett av de tre fallen har de alltså redan fått sin vilja igenom, men att Alfie ska avsäga sin no trading-klausul kan dom ju glömma.
Ottawa är hans hem och han ska dessutom ha sitt fjärde barn i vår, så det blir det inget med.
Om han han sedan går med på att ”göra” en Ray Bourque återstår att se, men det händer inte i år.
* * *
Man ska vad Devils målvaktsspel samtidigt ha klart för sig att vare sig Marty eller Hedbä var så dåliga som de såg ut under Johnny Mac-eran.
De hade backar framför sig som inte visste hur de skulle spela och förlorade efter några motgångar alla trygghet och när en målvakt gör det får han heta vad han vill; det kommer ändå gå åt helvete.
* * *
Hockey News rankar också de lag som har bäst ”six-packs” – alltså bästa backuppsättningen.
Topplistan ser ut så här:
1. Philadelphia.
2. Detroit.
3. Vancouver.
4. Pittsburgh.
5. LA Kings.
Inte mycket att invända mot där, eller hur.
Pronger, Carle, Timonen, Coburnb, Meszaros och O’Donnell…det är en monstruös kollektion D-men.
* * *
Efter den vinter de haft i Michigan är det inte ologiskt att Wings uppträder som kalvar på vårbete i Florida.
Fyra poäng på två dygn…fina grejor det.
* * *
Nä, Fivepoints, Lady Gaga är i morrn. Idag hade jag viktiga ärenden på stan och hann helt enkelt inte ut. Besöket i AC innebär dock troligen att jag inte hinner hem till söndagsmatinén på Garden, men det bekymrar väl knappast dig.
* * *
Pratade just med Hedbä på telefon och i bakgrunden hördes en omisskännlig småländsk stämma.
– Det är jag som styrt upp det defensiva, hälsa det.
Tedenby är en showman…
* * *
Var det förresten någon som såg Boston-Ottawa och kan berätta hur Kaberle verkade trivas i Bruins-tröja?
* * *
Jack, ha ha, Hedbä är från Leksand. Då har man rätt att snusa även i tv.
* * *
OK, put your makeup on, fix your hair up pretty and meet tonight in Atlantic City.
Det är där jag befinner mig lördag kväll och mycket lite tyder på att jag hinner tillbaka till stan förrän på söndag kväll, så vi hörs först då.

Pang, bom, tjong – och Kaberle är trejdad.
Han går från Big Smoke till Boston i utbyte mot Joe Colborne och ett förstaval i nästa draft.
Det var då på tiden. Som jag nämnde redan igår har Kaberle varit uppe till diskussion vid varenda jävla trading deadline sen jag kom hit, men hela tiden velat fram och tillbaka som en folkpartist och till slut blivit kvar.
Men nu har han alltså slutligen flyttat south of the border och jag tror det blir bra för alla inblandade. Han har underpresterat å det grövsta i Toronto de senaste säsongerna, men jag är övertygad om att han fortfarande har potential som quarterback (ja, Sigge Svensson-typ alltså…) och det är väl inte alls otänkbart att han får en rungande nytändning i Bruins.
Samtidigt behöver Burkie alla förstaval han kan få om han ska kunna iscensätta den återuppbyggnad som är ett måste och det känns ju som poetic justice att han får en från just Boston, eftersom det var dit han – till allmän förfäran – skickade just ett förstaval för Phil Kessel.
Jag applåderar.
* * *
Tyvärr folks, jag har haft lite annat på schemat idag och hinner inte ut till derbyt i Newark.
Men tv:n står på och händer det nåt spektakulärt kan det ändå hända att jag pillrar ner några bokstäver här.
* * *
Det har i sanning hänt mer på trejdfronten den ljuvliga februarifredag – som bjöd på sol och sjutton plusgrader i new York; man blir ju religiös.
Rich Peverley och Boris Valabik gick till Boston i utbyte mot Blake Wheeler och Mark Stuart, Derek Joslin gick från San Jose till Carolina i utbyte mot future considerations, Ian White gick från Carolina till San Jose i utbyte mot ett draftval i andrarundan, Eric Brewer gick från St. Louis till Tampa i utbyte mot Brock Beukeboom och Brian Elliott gick från Ottawa till Colorado i utbyte mot Craig Anderson.
Den sistnämnda affären får betraktas som den mest remarkabla ur-askan-i-elden-given på bra länge. Båda målisarna i fråga har spelat usel för usla lag – och får nu fortsätta göra det…
Att så mycket action pågår är förstås superskoj, men det finns två aber.
1. Hoppas det blir nåt kvar till 28 februari också. Trading deadline var ett antiklimax ifjol och får inte bli det igen; det kan ju vara roligaste dagen på hela året.
2. Inga svenskar har rört på sig ännu. För min del blir det betydligt roligare när det händer och…ja, kom igen nu general managers. De blågula är värdefulla tillgångar!
* * *
Nya numret av Hockey News har just landat i brevlådan, så som uppladdning inför holmgången i Newark – som Devils vinner med 4-1 – ska jag bläddra lite det.
Återkommer – kanske…

Så, Kung Henke är alltså medlem i 200-klubben.
Snyggt.
– Ja, nu behöver du bara vinna 415 till så är du ikapp Brodeur, konstaterar en sadistisk lokalreporter till glada skrattsalvor
Henke ler uppgivet.
– Thanks for reminding me…
Well, han har inte ens haft sex fulla säsonger på sig, så hånfullheterna faller ändå lite platt.
* * *
Zuke gör sina sedvanliga rock ’n’ roll-moves under straffavgörandet – och Bernier får äta sjösjukepiller hela vägen hem till La la-land.
Fast straffavgörandets verkliga hit är förstås Christensens Foppa-straff.
Just så ska det se ut den här veckan.
* * *
Snart passerar Henke dessutom Tommy Salo  och blir den segerrikaste svenske målisen i hela NHL-historien.
Den andra Lillehammer-hjälten vann sammanlagt 210 matcher – men han tog nio säsonger på sig också.
* * *
Fan alltså, när Boyle får en puck till skänks i Kings-zonen och ska vända…det påminner starkt om hur det ser ut när en Silja Line-ändrar riktning. Fort går det inte.
* * *
Patrick, nu blev jag stressad…jag lovar, jag pressar ur mig det här så fort det går.
* * *
Henke släpper tvåan mellan benen och från finländskt håll på pressläktaren hörs följande kommentar.
– He should act like a good girl and keep his legs together…
Ojvoj!
* * *
Vansbro, jag hörde det där – både att han träffade er i Nashville och att han försöker förneka sina Valbo-rötter. Men det går inte. För mig är Åsberg en Valbo-pojk och det kommer han alltid at förbli.
* * *
Nu är det dags att gå hem – och för allra sista gången lämna sunkrummet där man skulle kunna säga att jag made my bones och blev NHL-bloggare.
Jag tar farväl med några sorglustiga bilder.

Nej,vi är inte i DDR. Vi är i glamorösa New York City.

The Oak Man Lounge, som den kallas i vida kretsar. Det var här han ställde till med sina romerska gästabud.

Bjuppes egen plats. Här har det mesta ni läst i den här bloggen producerats.

The New York murvels in action. En av ryggarna tillhör legendariske Brooksie.

Och här är några till.

Äh, jag var bara tvungen att runda av med ett idolporträtt.

Rangers vinner på straffar, Kung Lundqvist får sin 200:e seger. Mer sen.

Sedär.
Dirty Harry Callahan lyckas kriga in en kvittering och sen blir det betydligt mer sting både i Rangers spel och på läktarna, nu helt klara med ärtsoppssmältningen.
Det kan bli en riktigt häftig sistaperiod nu, så för allt i världen – gå inte och lägg er.
* * *
Fan vet hur jag kunnat missa det, men Kung Henrik jagar alltså sin 200:e seger i NHL inatt.
Därmed fick matchen en hel annan edge.
Go Rangers, för satan.
* * *
Tolkar jag er rätt skulle man kanske ändå varit med Wings nere i Florida-värmen ikväll.
Det låter ju som att de vill påminna Stevie Wonder om vad det för slags lag och organisation han övergav.
* * *
Har aldrig kunnat bestämma mig för om jag gillar Handzus hårsvall eller inte.
Det vore lättare om han klippte det i en Jagr-mullet, då skulle den vara en av ligans höjdpunkter. Men nu är den liksom, längden till trots, mest poänglöst ordinär.
* * *
Det är, ber jag att få peka, inte Vinny som tar den något tveksamma goaltender interference-tvåan på Duby Duby Doo.
Det är kollegan Jeanette, eller vad han heter  – i taskig position vid mittlinjen.
* * *
För tre-fyra år sen hade det här varit en stor Avery-kväll.
Men inte ens gamla lagkamrater, tämligen öppna med, kan locka fram hans sant svinaktiga sida längre.
Det är för ledsamt.
* * *
Apropå den av Triple Crown hyllade Kings-coachen:
Varför heter så många i nordamerikansk hockey Murray?
* * *
Jag känner förresten en som kallas stjärt-Jeanette. Apropå Vinnerborgs kollega alltså.
* * *
Dorian, du är kvällens kommentator.
* * *
Jag har redan börjat oroa mig för hur långt det kommer att vara till kaffet när vi från och med nästa match byter pressrum; såvitt jag förstår ligger det nya kyffet långt ner i Gardens katakomber.
Som för att förbereda mig bunkrar jag idag och har städslat både Varpu och TT-Wallin som springare.
Det gäller att passa på liksom.
* * *
Tänk om Kings hade lyckats knyta till sig Kovy i somras också. Då hade det här redan nu begåvade laget varit Biffens  favorit till titeln.
* * *
Jonsson, jag minns det där studentflaksupplägget i Tampa – och blir alldeles pirrig när du tar upp det igen. Ska det vara så svårt att få vara med där nån gång?
* * *
Ja, nej, nu får blåskjortorna ge Henke den där 200:e viktorian.
Då blir det skojigt värre att ramla in i hans omklädningsrumshörn efteråt.
En slutrapport kommer efter det.

Segdeg-period på Garden – igen.
Rangers kämpar, sliter och brötar som vanligt, men har mycket svårt att skapa nåt matnyttigt mot de samspelta, tajta gästerna från la la-land.
Kings skapar inte så förfärligt mycket de heller, men det känns som att de har mer liv och tro på det dom gör och när en sån som Dustin Brown får läge, då smäller det.
Så vi har 0-1.
* * *
Vad coolt, Vinny Vinnerborg gör sitt andra framträdande i the wooooorld’s most famous Arena.
Småland rules.
* * *
Torsdag på Garden, sa jag inte nåt om att det häromveckan?
Väl, iakttagelsen om att det alltid blir ärtsoppesaggigt på läktarna just den här veckodagen har bäring ikväll också.
Det är, återigen, sådär att man hela tiden hör publiken surra och prata ofokuserat.
Vad är dealen med det?
* * *
Någon på pressläktaren stinker vitlök som en hel Bröderna Olsson-anrättning.
Vampyrer gör sig alltså icke besvär ikväll.
* * *
Det cirkusnummer Henke utför för att rädda ett givet mål efter en och en halv minut är redan säkrat en plats bland säsongens highlights.
Jeeesus. Om jag försökt göra så hade dom fått begrava mig i den ställningen.
* * *
Inte för att här brukar vara så mycket vampyrer.
Gris-Olle är i och för sig nåt slags monster, men som namne antyder mer åt pigman-hållet.
* * *
Detta jävla powerplay…det är slakare än Ron Jeremy efter fjortonde tagningen.
* * *
Den som undrar vad en pigman är för nåt har sett för lite Seinfeld.
* * *
Har chefen för amerikanska hockeyförbundet på stolen intill och när han helt artigt presenterar sig ångrar jag rätt ordentligt att jag några minuter innan grimaserade irriterat åt att hans håll för att han babblade så förbannat med sin kompis.
Man måste välja sina offer med mer omsorg.
* * *
Drew D har mest varit ruffig och elak den här perioden. Så uppträdde aldrig Sigge Svensson.
* * *
Guldbjörken, vi får köpa – men det är sällan det som läggs på tallriken lever upp till det stora ordet mat.
* * *
Hittills har Vinny Vinnerborg varit rena Daggen Olsson.
Alltså prickfri.
* * *
Jonsson, det kan ju bero på att matchen spelas i Tampa och inte i Fort Lauderdale…
* * *
Gris-Olle är Ofokuserad han också. Han har ett salivsprutande utbrott precis efter Browns ledningsmål, men sitter i övrigt tyst och håglös.
* * *
Nä, Dorian, jag försöker undvika att se mig själv i rörlig form. Det är alltför plågsamt.
* * *
Om det inte blir roligare i den här perioden kommer jag att tjyva till mig ett säte på lyx-sektionen längst ner i tredje. Det brukar vara att bra sätt att liva upp såna här skitkvällar.
Men först återkommer jag här i paus nummer två, om så önskas.

Jaha, tillbaka till vardagen då.
Ingen mer Foppa, inget hets från Front 242-Åke och andra redaktörer hemma i Stockholm, ingen ”high” av det slag som förra veckan bar oss från Columbus till Nashville och slutligen till chocken i Denver.
Å andra sidan:
Det handlar fortfarande om NHL, vi sitter i the wooooorld’s most famous arena och vi har en såpass exotisk gäst som LA King på Manhattan ikväll.
It ain’t ännu en dag i receptionen på statskontoret i Falköping, om man säger så,
Så här ska fan inte klagas – livet som bloggen känner det är alltjämt underbart.
Hänger ni med ikväll? Vore skoj.
* * *
Hej då sunkrummet!
Det här är faktiskt sista kvällen vi som följer Rangers – och alla andra murvlar som har ärenden här – vistas i Gardens uråldriga gamla pressrum.
Hela hallen byggs långsamt om och nu har tiden kommit för det här kyffet att rivas. De klassiska fotografierna på de solkiga väggarna har redan avlägsnats och så fort siste man gått hem ikväll river de bort bänkar bord och – åh, stackars människor som behöver vara inblandade – den heltäckningsmatta New Yorks tredjestatsmakt trampat på sedan de första immigranterna kom i land på Ellis Island.
Vid nästa match ska vi sitta i ett provisoriskt rum i en helt annan del av arenan och från och med starten av nästa säsong är vi lovade en helt ny state-of-the-art-kabyss.
Med tanke på hur mycket skit jag – bildligt alltså – kastat på det här miserabla utrymmet gränsar det väl till rena Lemieux-hyckleriet att nu bli nostalgiskt och känslosam, men…lite vemodigt känns det ändå.
Jag har ändå upplevt mycket stort här.
Till exempel de första nervös kvällarna hösten 2005, när Henke precis var på väg att slå igenom och jag trippade på tå för att inte störa idolerna från lokalbladen, Oak Mans alla romerska gästabud ute kastrullerna, den upphetsade stämningen under playoff-serien mot Buffalo 2007 när det kändes som att Blueshirts mot alla odds skulle kunna gå hela vägen, aftonen när Varpu svepte in med Jarri Kurri, den gången jag fick bjuda Bengan och Mats Näslund på kaffe…
Så för att travestera mina egna ord från i måndags.
Tack för allt, sunkrummet.
* * *
Jag är överväldigad av alla fina kommentarer till förra inlägget.
Hoppas ni inte ser det faktum att jag inte svarar på alla vänligheter som att jag inte bryr mig. Det gör jag verkligen, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag blir blyg…
* * *
Sägas skall dock att den ende som verkligen trivts i Gardens sunkrum, och till med uppskattat maten, är Janne Bengtsson från Svenskan.
Jag är rädd att det säger mer om Hovet, där han i princip har sitt kontor, än om sunkrummet.
* * *
Som en känd profil i kommentatorsspåret just påpekat börjar det gegga ihop sig ordentligt även i öst – och hemmalaget här på Garden lever plötsligt väldigt farligt.
Något annat är faktiskt inte att vänta.
Jag sa redan från början att Rangers skulle få svårt att ta sig till slutspel och det tror jag fortfarande. De har, med enormt mycket hjärta och idogt grindande, lyckats överprestera under första halvan av säsongen men när upploppstemperaturen stiger exponeras alltid lag med brist på talang och…well, titta på laguppställningen. Det är inget playoff-lag som spelar här,
Om Gabby Gabby Hey kan bli sig själv igen är alla bets i och för sig off, men det verkar ju inte hända.
Sorry, alla blåskjortor i läsekretsen, men det kan mycket väl bära utför nu – och poäng mot en het contender från väst, som Kings, ska ni inte hoppas för mycket på…
* * *
Idag kom till våren till New York, förresten. Det har varit uppemot femton grader och yours truly kunde gå till Garden i bara kavaj.
Efter det övergrepp vintern varit här kändes det som en fet Lotto-vinst.
* * *
Jag hoppas förstås att jag har fel om Rangers.
Inte för att jag är så mycket fan, men jag vill så oerhört gärna vara med när den här stan får hockeyfeber.
* * *
Kvällens verkliga höjdpunkt utspelas förstås i St. Petes Times Forum, där Stevie Wonder Yzerman för första gången i sitt liv ska upp mot Red Wings.
– Men jag försöker inte göra så stor sak av det, det är en match bland andra, säger Lightnings uppburne GM.
Eller hur.
Det kommer att känns helt psykedeliskt för honom uppe i den lyx-loungen.
* * *
Rangers hade sin årliga kasinokväll tidigare den här veckan och av bilderna att döma var Kung Lundqvist, i slimmad smoking, som vanligt stiligast klädd av alla.
* * *
Wings är förresten ute på papparesa och kom ner till Florida redan i tisdags kväll.
Under gårdagen laddade Lidas och hans förträfflige far upp med en fisketur i de smaragdgröna vattnen utanför Tampa-bukten.
– Vi hade några napp, men fick aldrig upp några firrar. De slet sig, berättar
Det borde inte göra så mycket, på slutet har den legendariske backen och hans lagkamrater fått torsk så det räcker…
* * *
Enligt New York Magazine dröjer det inte mer än några veckorr innan Kung Lundqvist Page Six Sean öppnar sin beramade krog, Tiny’s, nere på West Broadway.
På den preliminära menyn finns en burgare med stekt ägg, blue cheese och sockerbeta – samt Long Island blackfish med bland annat seleripuré, färskpotatis och morot.
Sånär som på moroten – djävulens avföring, om ni frågar mig – låter ju det inte så dumt.
* * *
Själv har jag ljusa byxor idag. Det är det egentligen bara bögar som har innan Memorial Day, men so what. Lite sexuell förvirring mår hockeyvärlden bara bra av.
* * *
Kaberle, Kaberle, Kaberle…
Han har fan varit hetaste namnet runt varje trading deadline de senaste fem säsongerna.
Make it happen already.
* * *
Mäktig syn i pressrummet denna sista, vemodiga dag:
Helene Elliott från LA Times.
Det är en av de stora – och man kan tydligt se att även de mest blaserade av the New York locals blir lite till sig.
* * *
Oops, breaking news mitt under komponerandet av detta intro:
Jarkko Ruutu till Ducks.
Det är förståeligt nog en nyhet som får det att glimma till i Varpus ögon. Att ha The Finish Flash och Saku Koivo och nu dessutom Ruutu i samma lag är som det skulle vara för oss att ha Sudden, Foppa och Uffe Samuelsson på samma roster.
* * *
Om jag förstått saken är Drew Doughty, äntligen, lite het igen.
Underbart i så fall.
Han är den typ av back jag gillar allra bäst – kompakt, skicklig på skridskorna, med spelsinne och ett rykande skott; som Sigge Svensson helt enkelt.
* * *
Tyvärr, har inte hunnit avgöra den här matchen i NHL 11.
Däremot tingas jag härmed erkänna att England (!) gjorde 1-0 på Tre Kronor i går natt – och då avslutade jag matchen, av respekt för Lidas och Henke och de andra.
* * *
Det kan vara önsketänkande, men jag tycker Zuke Zuccarello ser extraordinärt peppad ut under värmningen.
* * *
Flamin’ Groovies sjunger ”Shake som Action” i hörlurarna just nu.
Kolla upp, det är den ädlaste powerpop som någonsin gjorts.
* * *
Ja, då ska jag för sista gången göra den långa klättringen från det här rummet upp till pressläktaren.
Snyft.
Vi hörs i första paus.

Är sedan ett dygn tillbaka på Manhattan, känslorna från den tunga presskonferensen i Pepsi Center dröjer sig kvar.
Der känns fortfarande tomt och sorgligt och konstigt.
Men nu måste även vi lipsillar vid sidan om gå vidare och det gör vi förstås enklast med en Biffen-lista som är way overdue.
Alltså:
Det jag tyckt bäst och sämst om sen senast:

1. Foppa.
– It’s all over now, baby blue. Men igen: Tack för att vi fick vara med på den makalösa resan.
2. Trejder.
– Fisher till Nashville, Versteeg till Philly, Kelly till Boston, Henke kompis Aaron till Leafs…det har börjat nu och det kommer fortsätta braka till i parti och minut fram till 15.00 28 februari. För jädra härligt.
3. Svenska hockeyfans.
– Jag gnällde förra veckan om den ogina inställningen visavi Foppa hemma i Sverige. Men det visade sig ju snabbt enbart gälla de som egentligen inte bryr sig om hockey. De verkliga fansen, inte minst de som figurerar i den här bloggens kommentatorsspår, har varit rent rörande i sitt stöd, sin generositet och sin värme den senaste veckan. Ni är bäst!
4. Penguins-Islanders.
– Vänner av ordning förfasar sig, men jag måste erkänna: Jag är fortfarande så barnslig att jag tycker det är lite häftigt när det, nån enstaka gång, blir sånt generalkaos…
5. De branta läktarna i Columbus.
– Det var ingen som berättat att Blue Jackets har en så cool arena. Om jag vetat hade jag tagit mig dit mycket tidigare. Men som sagt, synd bara att den är befolkad av såna tråkiga jävlar.
6. Hedbä.
– New York-områdets hetaste målis för tillfället.
7. Valbos Walter Cronkite.
– Att vara på turné med Stefan Åsberg är lika roligt som att vara på turné med ett rockband. Jag har erfarenhet av båda och vet vad jag talar om.
8. Laraque i Black Army.
– Så coolt att man nästan förlåter bentacklingen på Kron Wall of Pain.
9. Hockey night i Nashville.
– Det finns nog faktiskt ingen upplevelse i hela ligan som går upp mot att se en lördagsmatch med Predators i Bridgestone och sen välla ut med de andra i festen på Broadway.
10. Iggy i Flames.
– Lätt den icke-svenske superstar det är roligast att prata med i ligan. Han är faktiskt sanslöst trevlig.

BIFFENS BU

•Super Mario.
– Har man Matt Cooke på lönelistan kanske man ska tala med lite mindre bokstäver om hur allting håller på att spåra ur. Annars framstår man lätt som en hycklare…
•Colorado Avalanche.
– Insatsen mot Flames i måndags hör till det ynkligaste jag sett.
•Cookie.
– Ken Daneykos förlag om en ”open Cooke week” låter inte alldeles oaptitlig.

CITATET

”Tja, att sluta karriären som 41-åring i AIK:s utvisningsbås var inte heller så glimrande”.

Johan Esk, DN, angående Börje Salmings oväntat syrliga synpunkter på Foppas comeback.
* * *
När beslutet om pensioneringen blev känd fick jag, bland mycket annat, i uppgift att fråga alla NHL-spelare jag kunde få tag i om deras bästa Foppa-minne.
Det var inte särskilt svårt, alla som kunde – alltså inte hade match samma dag – ville mer än gärna berätta.
Svaren har inte varit på nätet ännu, men jag tror de återfinns i den suveräna Foppa-bilaga ni givetvis köpt idag, väl?
Exklusivt för bloggen vill jag dock publicera de svar jag själv tycker var roligast och mest toucing.

 – Mitt första Foppa-minne är det bästa…intervjun efter SM-finalen mot Malmö när han skäller ut Börje Johansson. Mycket känslor, han kändes äkta och var grym i det slutspelet. Jag var bara en pojkspoling på den tiden, men trots att jag var målvakt blev han lite av en idol…
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Efter VM-finalen 1998, när jag och Peter stod med huvudena ut genom takluckan på limon och sjöng Ebba Gröns ”Die Mauer” och hade tidningarnas fotografer i släptåg. Det var tider det…
Johan Hedberg, New Jersey Devils.

– Mitt första minne från Foppa var när Modo förlorade finalen mot Malmö och jag var en av de som bar ut prisbordet. Precis bredvid kommer en jävligt grinig och knäcker sin klubba över låret. Det var en syn, ha ha. Foppa har grymt många highlights i sin superkarriär, men den som sticker ut är ju den legendariska straffen.
Andreas Lilja, Anaheim Ducks.

– För mig är hans straff i OS det som är störst, men också när han gjorde comeback mot Skellefteå mitt sista år i Modo. Han gjorde mål direkt och jag var först framme och klappade om honom. Det var sjukt stort för mig och ett minne som kommer att finnas där för evigt.
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning.

– OS-straff och allt det där minns man ju, men för egen del måste jag säga att det var att jag fick spela ihop med honom i Modo och på nära håll se hur oerhört professionell han är i varje moment, både på och utanför isen.
Alex Steen, St. Louis Blues.

– World Cup i Globen när han vänder in och ut på finske backen och drar en slägga i krysset.
Fredrik Sjöström, Toronto Maple Leafs.

– Alla gånger jag spelade mot honom och Sakic och bara kunde titta på när de dominerade. Jag minns en gång när Forsberg körde fyra varv runt våra zon utan att tappa pucken, trots att vi slet som djur för att ta den. Till slut stod man bara och slog ut med armarna. OS-straffen i Lillehammer är ett mindre angenämt minne…
Jarome Iginla, Calgary Flames.

– Straffen i OS som jag såg på tv. Samt när vi båda två blev dopingtestade efter finalen i Turin. Vi försökte få i oss några öl så vi snabbt kunde kissa och återgå till festandet.
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings.

– Definitivt när han avgör i sudden death i en av finalmatcherna mot Malmö i Kempehallen. Efter det har han varit min stora idol!
Linus Omark, Edmonton Oilers.

– Måste bli OS-straffen trots allt. Har haft förmånen att få döma honom några gånger och lik ödmjuk och trevlig som han är off ice, lika stor vinnarskalle har han on.
Marcus Vinnerborg, NHL-domare.

– Det är ju OS-straffen i Lillehammer. Jag var fjorton och på väg hem i bil efter en bortamatch med Timrås juniorer och hörde dramat på sportradion. Helt otroligt. Sen var man otålig över att få komma hem och få se på sportspegeln.
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings.

– Det är ju när vi hade 5-1 i VM-finalen och han tog över i sista och såg till att Sverige vann med 6-5. Det var hemskt för hela Finland, men jag glömmer aldrig hur oerhört bra han var. Det är en kille man verkligen respekterar.
Olli Jokinen, Calgary Flames.
* * *
Du har skarp blick, Darren Lamb.
Visst var det en Vandelay Industries-tischa jag hade på mig medan jag stod där och försökte böja på mina stelkrampsopererade knän (wellm inte på riktigt, men det känns så)
Under normala omständigheter hade jag givetvis sportat bästa kostymen – den glansiga; visst är den Paulie Walnuts-inspirerad – men jag hann aldrig hem för att byta om efter morgonvärmnigen som aldrig blev nåt.
* * *
Ett tag var tanken att alla sorters kändisar skulle leverera sina bästa Foppa-minnen men till såna ambitioner visade sig tiden inte riktigt räcka till. Den gode Filip Hammar, som känner Peter bra,  hann jag dock fråga – och han svarade snabb som blixten.
Så här:
– Förutom de overkligt fantastiska prestationerna på rinken, så tycker jag att man ska lyfta fram hans unika ödmjukhet som gör honom till en rakt igenom superb individ. En natt rumlade vi två runt i Stockholm. Och när vi närmade oss Sturecompagniet frågade han mig om jag trodde att det fanns en chans att han skulle kunna komma in på klubben. Det var ju “så mycket folk i kön”. Men bara åsynen av legendaren fick naturligtvis vakterna att rulla fram alla röda mattor i hela världen. Det ringar in personen Peter Forsberg. Han tycker inte att han är nåt speciellt trots att resten av världen VET att han är ytterst extraordinär på alla sätt. Jag är lite kär i Peter och önskar honom all jävla lycka i det andra liv som nu börjar.
* * *
Hedbä har för övrigt bättre stories än så där – även om det är nu är svårt att tänka sig något mer oförglömligt att höra de två skråla ”Vi skulle får leeeeeeva här” i den där schweiziska limon – men dom låter vi honom spara till memoarerna.
Såna ska han nämligen skriva, det är ett krav – och jag ska vara redaktör…
* * *
En långtidsskada på Duchene…ja, det behövde ju Avalanche ungefär som diktatorerna i mellanöstern behöver en demonstration till.
Om de går till slutspel, då lovar JAG att göra comeback på isen, med Kvarnsvedens GoIF.
* * *
Det sägs att alla som var tillräckligt gamla minns exakt var dom var och vad de gjorde när Foppa satte frimärkesstraffen i Lillehammer.
Det vill jag ha bevis på – berätta gärna.
Själv var jag hemma hos vännerna Lars och Christina i deras supercoola lägenhet på Södermalmstorg, med utsikt över Slussen och Nybroviken.
Vi drack folköl och åt av Christinas magiska, medelhavsinspirerade mat och när allt var klart hoppade vi så våldsamt på den antika parketten att vi höll på att ramla ner till tv-producenten Pelle Berglund på våningen nedanför.
Sen firade vi med alla andra på Kvarnen – och dagen efter var jag, lätt omtöcknad, med tremänningen Tompen från Leksand på Sergels torg och tog emot hjältarna (ja, vi var in the name of full disclosure ALLRA mest upphetsade över Jonas Bergqvist, Tomas Jonsson, Sigge Svensson, Niklas Eriksson och Ragge Johansson, men det kan vi ju tala tyst om idag…).
Vid sidan av Ravellis straffräddning samma sommar och Patrik Sjöbergs världsrekord är det där det största som hänt i idrottsväg under min livstid, så är det ju bara.
* * *
Foppa kunde förhoppningsvis trösta sig lite med Tottenhams sensationella seger mot Milan igår.
I den här spalten är vi dock betydligt gladare över vad det annat lag från norra London gjorde mot Barcelona ikväll.
Gunners!
* * *
Jag känner mig skyldig att också nämna Leksands SM-guld 1975 och Brages avancemang till Allsvenskan 1979
På ett personligt plan var det större än alla OS- och VM-guld i historien, men…ah, vi ska väl inte vara för lokala här.
* * *
I ett försök att ladda om för vanlig vardag är jag helt ledig ikväll.
Men i morrn har vi Kings på Garden och då kör vi som vanligt igen.
Väl mött då.
Tills dess…jag är inte längre så noga med att spara souvenirer och minnen, men bilden här nedan kommer jag att hålla nära hjärtat så länge jag lever.

Åh, gud vilken hemsk atmosfär det är i Pepsi Center denna mörka, sena, ruttna februarikväll.
Inte sedan den republikanska valvakan i Phoenix i november 2008 har jag sett en tilltänkt fest dö snabbare.
Fansen sitter ihop sjunkna i sina Forsberg-tröjor, några håller upp slokande skyltar där det står ”We still love Forsberg” och applåden efter delar av presskonferensen visats på jumbotronen är mest uppgiven.
Usch, det går knappt att sitta här – och jag vet inte om jag kommer att göra det så mycket längre heller.
* * *
Kan ni förstå, precis som förra gången i Denver har jag plötsligt avsevärda problem med musen på datorn.
Den verkar inte gilla att befinna sig i det här tunna luftlagret.
* * *
Stämningen lyfter inte direkt när Calgary gör mål – efter arton sekunder.
Och sen gör fyra till innan perioden är över.
Ojvoj, Avalanache är verkligen sanslöst usla och blir fullständigt förnedrade.
De kanske skulle fråga Gordie Howe om han kan göra comeback också.
Han skulle inte göra bort sig mer än någon annan.
* * *
Ja kribi. PR-mannen sa idag att det kommer besked om en särskild Foppa-night inom de närmaste månaderna och det betyder troligen att den äger rum i början av nästa säsong.
Då får vi, med all rätt, se nummer 21 i taket i den här hallen.
* * *
Snart har coach Sacco också lämnat det här laget. Han får sparken inom en vecka, det är mitt tips.
* * *
Nu går kvasten i Toronto.
Trejdar Burkie bort Versteeg, då är det ingen i Big Smoke som kan sova för tryggt.
* * *
Budaj som i morse var så noga med att inte bli störd i sin uppladdning….
– Jag måste koncentrera mig på insats ikväll, sa han när jag sträckte fram min lilla bandare.
Morsning korsning utbytt efter sex minuter.
* * *
Man har ju hört om att lag alltid är dåliga i första matchen efter en lång roadtrip, men jag trodde inte det gällde när man redan varit så undermåliga under roadtrippen.
* * *
Tänk om Foppa spelat den här matchen också, baraföratt liksom, och behövt avsluta karriären med detta.
Huh.
* * *
Fin bentackling av Dupuis på slutet.
Men han vill förmodligen bli avstängd så han slipper vara med om det här.
* * *
5-0 till Calgary alltså.
Efter en period.
5-0.
Det är bara beklämmande att se så nu går jag till Valbo-Cronkite som begåvat nog sitter på lokal på stan.
Vi höres.