3-1 i tom kasse för Columbus på slutet.
Så kan det gå.
Mer ssenare.

Ojvoj, i sista bytet i den här perioden var det Old School Foppa vi såg.
Först brötade han ivrigt i hörnet med Methot och sen höll det fan på att bli fajt med Hejdå utefter sargen.
Jag tyckte han sa att han inte skulle spela så fysiskt i den här första matchen.
Å andra sidan sa han också att det är lätt att säga när man sitter i omklädningsrummet…
* * *
Matchen har börjat rinna Avalanche ur händerna – och det på ett sätt som är väldigt typiskt för ett ungt lag i motgång.
Så fort Jackets gör mål blir det darrigt och nervöst och osäkert.
Hoppas lagkamraterna kan ta intryck av den grinige svensken här på slutet och vända det här – av flera skäl.
Dels vore det roligt för Foppa och laget, dels blir det avsevärt mycket lättare för oss att utför intervjuer efteråt…
* * *
Nu hade jag zeppelinaren på två meters avstånd.
Om det inte varit så viktigt att utföra det här uppdraget åt tidningen hade jag kastat mig på den, jag lovar.
* * *
Mm, då är Foppa påmind om hur det känns att vara på isen när motståndarna gör mål.
Inte så kul.
Men han kan trösta sig med att det inte direkt var hans fel.
* * *
Fan, jag glömmer AC/DC igen, så när Jackets gör sitt mål är det återigen nära att…ja, vi kan väl sätta punkt här.
* * *
Man hade ju hoppats att det skulle hända mer under Avalanches PP, men å andra sidan tycker jag nog att coach Sacco bytte ut speciallinan med Foppa, Duchene och David Jones lite väl fort.
* * *
Calle J borde veta:
Att be mig gå ner i spagat är som att be Derek Bogaard recitera Shakespeare.
* * *
Oooh, det är en sumobrottarartad herre som i en reklampaus utför en vådlig dans i jumbotronen – i bar överkropp.
Det är inte så gamle Dubbelhakan får aptit på ytterligare en burgare precis….
* * *
Han är grym Juice, inte minst i Jackets PP.
* * *
Vad fan, schauben, har du fördomar mot ärans och ridderlighetens dalmål?
Det ser jag som oförlåtligt.
* * *
Hemmafansen hörs i princip bara när det blir mål – eller slagsmål.
T-Pain, Viasats fotograf på plats, har nog en poäng när han säger att det är NHL:s tråkigaste publik.
* * *
Pärlor för svinen.
Det är den första fras som ploppar upp min stressade hjärnbark när Liles skjuter så taffligt på Foppas eminenta passning.
* * *
Sedär, Wings har vaknat också – och framförallt Zäta. Han är nog inspirerad av en viss comeback.
* * *
Nä, Eric, matchen är i Nashville imorrn. Dit är det inte så långt härifrån…
* * *
Okej, nu tar vi det här i hamn.
Jag ber till hockeygudarna att vi får presenten vi drömmer om.
Som ni säkert förstår blir det en del att göra efteråt, så slutrapport kan dröja.
Men den kommer.

Huh!
Vilken pärs.
Man sitter ju här längst ut på stolen så fort Foppa är inne, livrädd över att det ska vara nåt fel eller att han ska begå misstag.
Men hittills har det väl varit helt okej.
Han ser ut att hänga med, han slår en och annan begåvad passning och man märker ju att han fortfarande läser det här spelet bättre än de flesta.
Får det fortsätta på det här sättet kommer det att bli finemang, detta.
* * *
Era iakttagelser om publiken är helt korrekta.
Det är nog fler än de ynka 11 000 som såg San Jose-matchen tidigare i veckan, men nåt drag kan man inte tala om och Avs-fansen på plats är för få.
Lite synd på en så, för oss, fantastisk kväll.
* * *
Avalanche leder också, för första gången på hur länge som helst.
Det är sneaky little Dupuis som snor pucken av en hemmaback och helt fri åker fram och stänker in den bakom Garon.
Det gör ju inte den närmaste fortsättningen sämre för Foppas del, kan man tänka.
* * *
Jag säger som Vit Opel:
Det är lätt att överdriva en sån här kväll, men visst var Foppas två första passningar – framförallt den lilla droppen till Duchene – läckra?
* * *
Det här NWA-nätet var det inte mycket med. De är väl inte riktigt vana vid så mycket folk i pressboxen, så det brakar ihop redan under nationalsången.
Jag kör nu med egen mobilsticka och varnar för att det kan gå långsamt med uppdatering av kommentarer.
* * *
Och ja, när han redan i andra bytet sånär bryter sig fram i ett friläge drar vi efter andan här uppe i det svenska hörnet.
* * *
Om ni nu gillar hegerforsarna så kan vi ju också säga att det var dålig bollkänsla av McLeod att försöka fajtas just med Jared Boll…
* * *
Nog är det AC/DC-krut i den satans kanonen och jag har glömt bort den när jag sitter här och hustlar med tekniken, så när Blue Jackets kommer in på isen håller det på att ske en förfärlig olycka…
* * *
ms, skratta på du. Det är den terminologin dom använder, om bona fide hit och bona fide dit. Jag älskar det i och för sig, det låter coolt, men jag sitter inte här och försöker göra mig märkvärdig…
* * *
Det är väldigt nära Foppa-mål på en retur i byte också – efter ett fint anfall när pucken gick rätt spikrakt på klubborna mellan Duchene, Foppa och hejduk.
Även då sprätte det till här borta i vårt, kan jag säga.
* * *
Eftersom Granvista inte tjatat tillräckligt mycket på mig om att skaffa kikare har jag mycket svårt att se hur vår hjälte reagerar när han sätter sig i båset, om han pillrar med skridskorna eller verkar trött.
Men jag tvivlar inte på era uppgifter om att han ser lite andfådd ut.
Att spela i NHL är inget för inget för morsgrisar och han har som bekant inte gjort det på ett tag.
* * *
Åsberg ser klart tagen ut.
Sån här anspänning har de sällan på SVT-kontoret i Washington.
* * *
 Nu ska ni lyssna nog på Viasat-sändningen. De har en fin gäst i den här pausen…
* * *
Jag återkommer traditionsenligt i nästa paus.

Såja, slips på.
Så klär jag mig numer bara till de riktigt stora matcherna och nota bene – större än ikväll blir det inte.
Peter Forsberg gör ju fucking comeback.
Vi svenskar är bortskämda med många stjärnor och stora spelare, men ingen har riktigt samma elektriska lyster som Foppa.
Den där 21:an vi helt sensationellt får se på ryggen på en Avalanche-tröja här i Columbus ikväll symboliserar så mycket mer än bara en otroligt bra hockeyspelare.
Inbyggt i de där tvåan och ettan finns straffen i Lillehammer, två OS-guld, några av våra roligaste VM-guld, Hart och Ross och Calder Trophy, två Stanley Cup-triumfer, tjurighet, otäcka skador, fula tofflor  och en folkkärhet bara sådana som Ingemar Stenmark och Björn Borg kan mäta sig med.
Det här är med andra ord redan en oförglömlig afton, praktiskt taget vad som än händer och det känns som en fantastisk ynnest att få vara med.
Hoppas ni är det också, där hemma i stjärnans hemland
* * *
Varför är det ingen som berättat att det kan bli så här svinkallt i centrala Ohio?
Jag flög in igår morse, klev ur det otäckt lilla planet ute på den öde flygplatsen och trodde att jag kommit till Övertorneå.
– Men det brukar inte vara så här, det här är ett undantag, påstår Samme Påhlsson.
Så säger norrlänningar alltid. Sen hävdar de att närmaste stad ligger nästgårds – trots att det är 20 mil dit.
Så här ska det helt enkelt inte få vara.
* * *
Yttersta tecknet på att Foppa är redo:
Skägget.
Under de dryga två veckor han tränat i Denver har han, till allmän förvåning, uppträtt med renrakat nylle och därför sett egenartat snäll ut.
Men lagom till comebackmatchen är det där ruffiga tredagarsriset på plats igen.
Jag nämner något om saken under tumultet i omklädningsrummet efter dagens morgonvärmning, men får bara en blick och antydan till ett snett leende till svar.
Han är redo.
* * *
Fast i all lönndom tycker jag förstås inte att det största den här kvällen är den forsbergska återkomsten.
Det är ju det faktum att jag får beta av en ny NHL-arena. Nu är det bara Montreal, Edmonton, Calgary och Pittsburghs nya kvar – plus i någon mån Minnesotas, men där har jag ju i alla fall varit på partikonvent.
Nationwide är för övrigt en överraskande cool arena, med ett basboll-besläktat, ballpark-artat yttre och föredömligt branta, tajta läktare.
* * *
Forsberg-Duchene-Hejduk…håll med om att det är en kedja med a certain ring to it.
* * *
Du skulle gått upp på scenen, kyrre. Att kyssa Hellström är härligt!
Själv fick jag samma impulser via Foppa i omklädningsrummet idag på förmiddagen, men riktigt så roligt ska vi kanske inte ha.
* * *
Columbus som stad lämnar däremot en del i övrigt att önska. Centrum påminner nästan om Borlänge – som det såg ut i tv-dokumentären med han den unge killen från Brooklyn.
– Men det är väldigt fint i omgivningarna, påpekar Samme Påhlsson.
Han har många ursäkter han…
* * *
Om jag förstått saken rätt har de en kanon i den här arenan också, och med den fyrar de av regelrätta AC/DC-saluter när det händer grejer.
Det passar utmärkt, för vi är definitivt about to rock här.
* * *
Av inläggen i kommentatorsspåret att döma är det snudd på rekordmånga svenskar som tänker vara uppe och följa det här dramat.
Festligt, förstås.
Men det känns samtidigt som att man nästan måste be konugariket att keep its shirt on.
Det blir inte succé direkt, det är omöjligt.
Minns Sudden.
Han hade varit borta från NHL i ett drygt halvår när han gjorde comeback med Vancouver – och det tog honom åtminstone en månad innan han var inne det.
Foppa har varit borta i tre år. Så kort sagt, bli inte besvikna om era drömmar om hat tricks och andra Buster-scenarion inte slår in.
* * *
Anton Strålman har, visar det sig, aldrig lirat mot Foppa tidigare och han är lite ambivalent inför upplevelsen
– Det är väldigt roligt att han är tillbaka, men det är synd att han ska göra comeback mot just oss. Det blir en utmaning att stoppa honom, jag får väl börja med att skjuta honom på foten, skrockar han.
Woah!
* * *
Ni som läser den här bloggen flitigt vet att jag gick i trasiga skor i Washington i söndags.
Ni kan nu sluta oroa er; bästa pjucksen är lagade och your biff glider fram som på det mest välspacklade dansgolv.
* * *
Det är nog bäst att påpeka att Strålman skojar; somliga har en tendens att inte förstå skämt i skrift.
Han tänker INTE skjuta på Foppas fot.
* * *
Schauben är alltid värd att lyssna på; så mycket snabbare går kanske inte spelet än för några år sedan, men Foppa själv har blivit 37 och konstaterade ju själv att han snarare kände sig som 47 första gången Duchene och de andra ynglen snurrade runt honom.
* * *
Liten skräll i pressentrén:
Den trevliga tjejen från Garden – sannolikt den vänligaste som någonsin ingått i Rangers PR-stab – sitter och delar ut ackrediteringar.
Jag tror för några ögonblick att jag fått delirium, men dessbättre inte.
– Jag kommer härifrån och har flyttat hem, berättar hon.
Biffen andas ut.
* * *
Hank, nej jag tror inte att någon medvetet försöker rikta in sig på Foppas fot. Så rått blir det först i slutspelsmatcherna…
* * *
Någon frågade i kommentatorsspåret hur det går till med ackrediteringar.
Så här:
I de fall där jag känner pressmänniskorna skickar jag ett mail och frågar om de kan hjälpa mig med ackreditering, vilket de i allmänhet kan. Sedan åker jag dit, hämtar ut min ackreditering och går in och kollar var på pressläktaren de placerat mig.
Om det gäller klubbar där jag inte har lika bra kontakter får jag skicka samma mail till NHL-kontoret i Toronto, som i sin tur bekräftar för klubben att jag är a bona fide-skribent för en bona fide-organisation.
Därtill  har jag, för lång och trogen tjänst, sedan några år årsackreditering på Garden, så dit är det bara att gå.
Nöjd med den genomgången?
* * *
Strålman sitter intill Jan Hejda i omklädningsrummet och när han av en lokalreporter får frågor om det kackiga powerplayet på slutet säger han extra högt:
– Ja, det är ju nummer 35 som förstör det hela tiden.
Det är en riktig skojare, den där Strålman.
* * *
Prytzen, ingen av de blågula mediarepresentatnterna på plats är det minsta Foppa-fientlig.
Tvärtom, en sån som Stefan Åsberg – SVT:s egen Walter Cronkite – har inte varit mer uppspelt sedan Brynäs senast var i närheten av ett SM-guld och det är ju längesen.
* * *
Varje gång jag ser just namnet Hejda tycker jag att det står Hejdå.
Det vore roligare om han hette så.
Eller också är det jag som ska Hejda mig med Hegerfors-skämten…
* * *
Foppa har inga svenska lagkamrater, men väl en norsk.
Jonas Holös, bekant från Färjestad, ska om jag förstått förhandssurret rätt spela sin 17:e match för säsongen mot Jackets.
Vi får väl heja lite på honom också då. Hoppas han gör en morsom match.
* * *
Skånske Jan, nu var det ju du som var väldigt jante-sur.
Cheer up, gubbe.
* * *
Lösenordet i Nationwide inkluderar bokstavskombinationen NWA.
Det borde ni med fäbless för hip hop gilla.
* * *
Husse – eller Juice, som det verkligt coola smeknamnet lyder – har varit het på slutet och för det tackar han det faktum att han häromsisten var petad, faktiskt.
– Jag pratade med coachen mycket och han tyckte det var en bra idé att jag stod över en kväll och fokuserade på annat. Det var jobbigt att inte vara med, men samtidigt skönt att ladda om. Sedan har det gått bättre, säger han.
Smart coach.
Jag har en känsla att det är Juice vi kommer få skriva om ikväll.
* * *
Värmningen har börjat och det första som möter Foppa är fans nere vid plexit som håller upp skyltar där det står:
”Welcome back #21 Foppa”.
Där sitter också några tjommar i Tre Kronor-tröjor.
Rart, visst är det?
* * *
De spelar rätt så förfärlig hårdrock i högtalarna under hela värmningen.
Ohio…
* * *
Fan, skulle inte ni påminna mig om att jag behöver en kikare?
Hela det svenska mediauppbådet sitter ute på kanten på pressläktaren och det hade verkligen inte skadat med lite hjälp.
* * *
Zeppelinare!
* * *
OK, värmningen är över – och nej, Foppa dröjde sig inte kvar längre än någon annan.
Nu jävla åker vi.
Jag har inte varit så här nervös, eller peppad, sen de stora matcherna i OS för ett år sedan.
Må det gå bra, må han hålla.
Håll i hatten, folks.
Jag återkommer i pausen på vanligt sätt – vill ni ha direktrapporter om vad som händer rekommenderar jag varmt Fin-Emil Karlssons Cover It Live-race på Sportbladets hemsida.
Go, Foppa, go!

Jamen, vad tror ni?
Ni läser de vanliga sporttexterna för dåligt. Jag har varit i Columbus sedan igår morse och kommer givetvis att blogga ikväll.
Återkom strax före 01.00 er tid inatt. Då är är det fest här.

Ifall ni inte sett gör jag gärna reklam för en krönika jag för en gångs skull är  lite nöjd med. Den säger en del om varför jag tycker om att bo här och varför Peter är så jävla stark som gör det här.
Den finns här.
Oavsett hur det går, oavsett om allt tar slut efter tre matcher, så har han gjort vad han själv vill och surmagade svenskar kan inte förklara varför det är så förbannade hemskt för dem att han vill spela ishockey.

Vet inte om jag likt kommentatorn Nyblom  tyckte det var lika trist som att se en mormor sticka, men det kan bero på att min mormor blev 104 år – helt sant – och inte direkt var Kovalev i handlederna de sista åren.
Det var mest gruff och stök och och gnuggande mellan Caps och Sharks.
Sen gjorde Sharks två snabba mål i tredje och så var det slut.
Jag borde dock varit förvarnad, för jag spelade matchen på NHL 11 igår och San Jose var svinjobbigt bra i egen zon och höll nollan då också.
Fast de gjorde å andra sidan fem framåt…
* * *
Nämen, titta vad som hände ute på Long Island.
Fast Freddy Shoestring prickade in säsongens andra mål.
Bloggen jublar – och skickar sen ett sms om att han nu gått om Henke L i poängligan.
På det får jag inget svar…
* * *
Om mormor, som föddes 1901 och gick ur tiden 2005, kan vidare berättas att hon inte motionerade en enda dag i sitt liv och alltid krävde fyra ingredienser i mat för att hon skulle betrakta den som värdig att stoppa i sig:
Smör, socker, salt och grädde.
Man, jag hoppas mycket på de generna!
* * *
En bomb detonerar i Verizon:
Nate Ewell, Capitals PR-bas, dyker upp i en pausintervju och berättar att han ska sluta.
Det är heartbreaking!
Nate har i flera år varit den överlägset bäste inom sitt gebit och, bland annat, gjort livet väldigt smidigt för yours truly Biffen.
Hur ska det nu gå?
* * *
Jo, nu kom det Shoestring-svar på gratulationerna till att han passerat Henke i poängligan.
– Ha ha ha…oj, det värmde, säger han.
Här är vi alltid vänliga.
* * *
Tedenby är nattens svenske kung – och inte ett ont ord om hans galanta tandglugg. Den är VÄLDIGT hockey.
* * *
Men vad hände i Tampa då?
Jag hade tänkt skriva en rad om att det bör oroa motståndarna att även Vinny Lecavalier och Simon Gagne kommit igång också, men not so much kanske.
* * *
Matchen i Atlanta på fredag är Rangers viktigaste för säsongen.
Torskar dom då sitter dom inte bara och äter på en förlustsvit a’ 6 matcher – dom är på verkligt allvar indragna i streckstriden och som det sett ut på slutet känns det tveksamt om de överlever något sånt.
* * *
Grattis, Kometen. Du har haft en tuff säsong, men nu börjar det ju se lite okej ut igen.
Jag tackar för ikväll och ber att få återkomma när väntans tider är över.

Ni får ursäkta om det är lite stiltje här i bloggen, men vi går ju i väntans tider och fokus är sedan något dygn på annat.
Nej, jag ska inte föda – även om det kanske kan se så ut.
Foppa ska när som helst göra comeback, that’s the grej.
Det verkar i nuläget som att det blir tidigast på fredag, i Nationwide Arena i Columbus, och goddamned it, det är så jag sitter här i min korrekontorsstol – jo, det finns en sån också, väldigt bekväm och skön i svart läder, inköpt av den storartade föregångaren Virtanen – och hoppar av iver.
Det kan komma att svartna för ögonen när jag ser nummer 21 live igen.
* * *
Oväntad men rolig debatt om USA:s fattigaste delstater har utbrutit i kommentatorsspåret, noterar jag.
Allt beror förstås på vad för slags mätinstrument; vår vän konsertpianisten har nyss publicerat en lista på delstaterna med högst snittinkomst och den kan ni ju studera, men som han mycket riktigt påpekar har åtskilliga av dem ändå enorma problem med de offentliga finanserna.
Och i just Michigan är det stora problemet, för Red Wings, att arbetslösheten slagit så hårt mot den medelklass som huserar på hockeyläktarna.
* * *
Nu ska jag ändå försöka koncentrera mig på den troligen härligt laddade drabbningen mellan Washington och San Jose.
Bör kunna bli riktigt skoj.
Om ni är snälla kanske jag återkommer med nåt mer under kvällen…

Caps går alltså och nollar Penguins och intrycket består även efter 60 spelade minuter.
Washington Capitals börjar se ut som Washington Capitals igen.
Oavsett vem man håller på borde det känns som en bra nyhet.
Det blir ju roligt där ute på isen.
* * *
Fast sett till stämningen i kommentatorsspåret idag är det naivt att tro att supportrar nånsin kommer uppskatta nåt som motståndarlag gör.
Jisses, vad smockorna viner.
Så brukar det bli när de här två lagens fans drabbar samman – och så har ju vi, som extra bränsle, vår Eric mitt i allting.
Jag får lov att säga:
Take it easy, boys.
Båda sidor i den här ”debatten”  håller på väldigt bra lag.
* * *
Det är infekterat mellan lagen efteråt också – inte bara de svensktalande fansen
Caps rasar mot Cookies, som man ser det, högst medvetna bentackling på Ovie, men han svär på att det var en olyckshändelse – och så kontrar med Penguins med att Steckel inte var så oskyldig under Winter classic som han försöker göra gällande.
Som om den här rivaliteten behövde mer eldningsolja…
* * *
Hoppas Foppa spar ut lite skägg igen nu.
Han ser för snäll ut utan, tycker bloggen.
* * *
Bäckis var på isen när Cookie mosade Ovie och gav honom en hurring.
– Han kör ju på vår bäste spelare, då måste man göra nåt…även om man inte är nån fajter, skrockar han när han efteråt
* * *
Olyckshändelse eller inte – som väntat fick Steckel betala för att ha satt Sid The Kid ur stridbart skick.
Men med tanke på hur ovan han är vid att slåss klarade han sig ju riktigt hyggligt mot Wallace.
* * *
Surman, jag tänkte inte på någon annan fäbodjänta än den vi känner från filmhistorien, men har du förslag på nån som förtjänar det smeknamnet är jag all ears.
* * *
Det roligaste med Steckel-fajten är att Verizon direkt efteråt stämmer upp i ett ”Crosby sucks”.
Dom har koll på vad som händer i alla fall…
* * *
Marcus Johansson får, med all rätt, göttigt med beröm av Lille Fridolf efteråt, inte minst för sitt eleganta backhand-mål.
Själv säger han  att han aldrig kunde tro att den pucken skulle gå in.
– Det hade jag inte riktigt räknat med, nej. Men det visar ju återigen att man ska skjuta i alla fall lägen. Man vet aldrig, menar han.
* * *
De Penguins-fans som trots allt letat sig till huvudstaden kan de också.
När speakern även mitt under matchen posar i Green Bay Packars-hjälm i jumbotronen ställer de sig upp och viftar med de gula terrible towels som blivit Steelers själva trademark.
Coolt att ha såna med sig på hockey.
Men risken finns att det här blir ett riktigt svart sportdygn för Pittsburgh.
* * *
Har fått ut lilla steenen ur dojan nu…
* * *
Caps-stjärnorna ska förstås se Super Bowl – och de ska göra det hemma hos Bäckis.
– Ja, jag har bjudit hem hela laget. Det kan nog bli kul, berättar värden.
Jag  gissar att stödet för Packers kan bli ganska kompakt i det vardagsrummet och beklagar att bloggen inte kan vara en liten fluga, eller åtminstone mygga,  på väggen.
Jag menar, vi har ju sett på HBO att det brukar sjungas under de bäckströmska middagsbjudningarna…
* * *
Han som slogs med Steckel, Wallace, har ju precis kallats upp från farmarlaget och var inte med när Sid åkte i isen.
Men som Bylsma, mycket nöjd med att räkningen gjordes upp,  säger:
– Vi såg alla vad som hände under Winter classic, vare sig vi var på plats eller satt vid tv:n.
Kort sagt:
Det var ingen olyckshändelse och Steckel förtjänar spö.
* * *
Nu:
Super Bowl.
Jag är egentligen bjuden på en klassisk vardagsrumsfest i Bethesda – klassisk DC-ort där SVT-legendaren Åsberg bor – men får av olika skäl hålla mig här på hotellrummet.
Blir nog fint det med.
Go Packers!

Capitals sätter just 3-0 i tom kasse, så det är över.
Mer kommer sen.