Halleluja, visst är det Capitals of former glory vi se på isen idag – fast med bättre defensiv.
De kör ju så det ryker i isen och om det inte varit för en utmärkt Flower – plus viss oskärpa i några väldigt avgörande lägen – hade de haft betydligt större ledning.
Nu står det ”bara” 2-0 och matchen är inte alls så avgjord som den borde vara.
* * *
Jag vet inte om det syns ännu, men jag fick alltså slänga ihop en Foppa-krönika i all hast under förra pausen..
Läs med den med vetskap om att jag satt här i kalabaliken och det skulle gå fort.
Andemeningen får förhoppningsvis fram:
Det är ohyggligt roligt att han gör comeback.
* * *
Ojvoj, Marcus Johanssons blåser två backar och Flower med sin briljanta backhand.
Det är inte ofta man ser så granna mål i numerärt underläge.
* * *
Man kan ana att Penguins-spelarna är lite griniga.
De hade nog inte riktigt räknat med att ärkerivalerna skulle vara i den här playoff-formen redan nu….
* * *
Capstronauten fortsätter lysa med sin frånvaro, men tjommen som alltid har med sig näverlur till Verizon kompenserar med otyglat tutande.
Det är så fäbojäntan hamnar i skuggan, hur jag nu plötsligt kan börja tänka på det.
* * *
Det är, meddelas det, ”questionable” om Green återkommer i den här matchen.
Tråkigt – men att de överhuvudtaget överväger att slänga in honom igen indikerar väl att det inte är alltför allvarligt.
* * *
Ledsen Mickey men jag kan inte publicera såna obekräftade rykten här – om någon.
* * *
Han har imponerat förr, men fan – det här måste väl ändå vara Macke Johansson bästa match so far.
* * *
Har nu fått in en liten sten i det där hålet i skon.
Inte skoj alls.
* * *
Dom får ju säga vad dom vill, men visst är Pittsburgh ett lättare lag att tas med utan The Two-Headed Monster.
Likafullt håller resten av laget så hög klass att Caps måste fortsätta spela med minst samma iver de återstående 20 minuterna.
* * *
Hur kan det, undrar man, ligga småstenar och skräpa på Verizons pressläktare.
Den kanske är kvar sedan Alex Steen var här senast…
* * *
Mitt tips är att Lille Fridolf fyrar av ett och annat ”fuck” inne i omklädningsrummet även såna här kvällar.
Typ:
– Keep the fucking heat up on these fucking pricks. We need to fucking win this fucking game.
Jo, så låter det nog.
* * *
Nu ska jag försöka andas lite, det har jag inte gjort sedan de släppte nyheten borta i Klippiga bergen.
Slutrapport kommer nån gång efteråt.

Först som sist:
Welcome back, Mr. Forsberg.
Ha ha, så otroligt häftigt att han ska spela igen.
* * *
Nog håller den här matchen vad den lovat,
Det börjar i ett satans tempo – och sen blir den bara bättre och bättre.
Och det är Caps som trampar på allra bäst och efter ett sent Laich-mål har ledningen med 1-0.
Skojigt.
* * *
Super Bowl-dramatiken spiller förstås över på den här tillställningen också,
För att jävlas lite extra med extra gästerna från västra Pennsylvania uppträder speakern i Verizon under en kort jumbotron-standup strax före matchen i Green Bay Packers-hjälm.
Det föranleder dånande jubel på läktarna.
He he, DC-publiken tycker att det här ska bli en dag när det gör verkligt ont att komma från Pittsburgh.
* * *
Movägen, kolla bilderna när han sänkte Islanders-målisen igår.
Vintage Forslund.
* * *
Exakt när Foppa gör comeback är inte klart ännu, men det sker tydligen inte i Phoenix i morgon.
Mot Minnesota, i St. Paul på onsdag däremot, då kan det bli aktuellt.
Dags att ta fram dunjackan…
* * *
Med den här intensiteten har Caps faktiskt inte varit i närheten av att spela när jag sett dem tidigare i år.
Det kan nog vara så att det händer nu, det som fansen gått och väntat på sedan i höstas.
* * *
Ouch, det ser inte så kul ut när Green får pucken på örat.
* * *
Kan inte se Capstronauten. Fick han ingen permission idag?.
* * *
Eh, det blir lite kortfattat här nu eftersom jag, eh, plötsligt fått lite annat att pyssla med…
Återkommer i nästa paus.

Gäsp…
Ja förlåt, det var ju ett jävla sätt att hälsa välkommen till ett, förhoppningsvis, sprakande hockeydrama.
Men jag är ledsen.
Klockan är i skrivande stund bara strax efter tio på förmiddagen och för gamle Biffen är det vanligtvis ett klockslag när man just klivit upp och står med en kaffe vid skrivbordet och känner efter hur man egentligen mår; inte hockeytajm.
Så jag sitter verkligen här i ett ännu så länge tomt Verizon Center och är – just det, pömsig.
Men matcher mellan Capitals och Penguins har, oavsett vilken tid på dygnet de avgörs, en tendens att bli klassiska fältslag, så förhoppningsvis piggnar jag till framåt lunch.
Ni, å er sida, har perfekt tid för matchstart, så jag utgår från att ni är i rekordartad form och ser till att fullkomligen explodera i kommentatorsspåret.
* * *
Kom alltså ner till huvudstaden redan igår kväll och ni tror förstås att hela havet stormade på Old Ebbitt några timmar senare.
Men icke.
Jag ägnade kvällen åt att prutta runt i morgonrock på hotellrummet; åt room service-krubb, läste Lee Child-deckare och såg Ronald Reagan-dokumentärer på tv.
Ibland finns det inget bättre.
* * *
Ja, Capitals-Penguins…shit vad kul.
Det var ett laddad hatmöte redan innan, men efter HBO:s episka ”24/7” har det vuxit till en angelägenhet för alla med intresse för frustande rivaliteter.
Man kan peka på några detaljer som säger att just dagens match inte har samma förutsättningar som de bästa sammandrabbningarna i fjol och för-fjol.
Vare sig Sid The Kid eller Malkin kan lira, fajten börjar för tidigt på dagen och Washington ägnar sig inte åt sin legendariska explosionshockey längre.
Men in the end tror jag ändå att the bad blood som kokar mellan de här lagen är tillräckligt bad för att det ska bli ännu ett avsnitt som skrivs med fetade bokstäver i historieböckerna.
* * *
Vi har en kall och krispig, men också underbart solig dag i DC.
Med lite god vilja kan man låtsas att det känns som under slutspelsmatcherna på våren, när det doftar av körsbärsblommor och hela stan darrar i hockeyfeber.
Ojvoj, vad jag längtar efter det…
* * *
Capitals gjorde sin bästa match för säsongen mot Tampa i fredags och firma Ovetjkin-Bäckis spann för första gången på väldigt, väldigt länge för full maskin.
Så nu undrar världen:
Är det dags nu? Tänker dom börja spela? Ska vi få se det riktiga Capitals till sist?
Det finns ju gott konspirationsteoretiker som tror att Lille Fridolfs stjärnor medvetet hållit igen och bara gjort vad de ska under grundserien och när slutspelet närmare sig kommer de, enligt samma tes, att chocka alla genom
Mindre fantasifulla typer som jag tror snarare att hela laget haft svårt att ställa om till den mer ansvarsfulla och defensivt inriktade filosofi Lille Fridolf predikat i år, men det innebär inte att inte slutet på sagan kan bli lika spektakulär,
Mot Lightning såg det verkligen ut som att de slutligen lärt sig behärska det nya systemet – och hur de samtidigt, inom ramarna för det, utnyttjar sin dödliga firepower.
Idag får vi svaret på om det bara vara en fluke eller del av ett, för motståndet, skrämmande mönster.
* * *
Det är Super Bowl Sunday i Amerika och även om det nu råkar vara Capitals mot Penguins ska vi inte hymla:
Det här är bara uppvärmning inför The Big Drama nere i Dallas senare ikväll.
Om ni inte redan sett det vill jag upplysa om att vi har Marco Polo-Persson från den eminenta USA-bloggen på plats och han kommer ge järnet
Så när det här är slut, då är det bara att byta till nästa Sportbladet-blogg.
Vi regerar!
* * *
Man skulle inte ha något emot att, såhär en dryg timme före första nedsläpp, vara med inne i Caps utrymmen och höra Lille Fridolfs som man kan anta inte helt Tommy Sandlin-artade matchgenomgång.
Jag menar, utan HBO-kameror i ansiktet kanske han rentav vågar svära lite…
* * *
Minst lika spännande som att följa den här matchen är det förstås att invänta nästa rapport från Big Papa Wennerholm i Denver.
Idag måste Foppa nästan lämna besked – blir det comeback eller inte? Och är det till Phoenix, Minneapolis, Columbus eller Nashville vi ska kasta oss för att få se the magic igen?
Ojvoj, vad häftigt det vore…
* * *
Det är inget han nånsin skulle erkänna, men jag är ganska säker på att det pirrar åtminstone en liten smula i David Steckels mage när han ser Matt Cooke glida ut på isen.
Clashen med Sid The Kid i Winter Classic-matchen var måhända en olyckshändelse, men den tog Mats – eller snarare Sid – ur skolan för lång tid framöver och en sån som Cookie vill nog upplysa om att det inte är okej.
– Nånting kommer hända, det handlar om deras bäste spelare och de saknar honom. Men om de försöker nånting har vi killar som kan svara, säger Jason Chimera till Washington Post.
Festligt!
* * *
Somliga går i trasiga skor och Biffen är en av dem.
Upptäcker plötsligt, här i Verizon denna morgon,  ett stort, gapande hål under sulorna på mina finaste Hugo-pjucks.
Det är Front 242-Åkes fel, misstänker jag. Hans tvångspromenader över hela British Columbia under OS ifjol vållade ett slitage som inte de bästa dojor i längden kan överleva.
* * *
Han har inte varit sig själv på hela säsongen, men uppvisningen i Tampa i fredags indikerade att The Great Eight Ovie kan vara på väg mot livsfarlig form igen.
Synd bara, att han inte har polaren Malkin att smälla in i sargen idag. Det är ju så han brukar vakna i de här matcherna.
* * *
Apropå OS påminner den här förmiddagsupplevelsen faktiskt en hel del om äventyret i Vancouver för ganska precis ett år sedan (ja, hur faaan kan tiden gå så fort?, snart är vi i Sochi…).
Då satt jag också i hallen – på den klassiska vita stolen, minns ni? –  i svinottan och försökte få igång skrivnerven.
Det hör såklart till det absolut coolaste jag varit med om och aldrig var det häftigare än under första perioden mellan Kanada och Ryssland; det är lätt den största hockeyshow jag sett.
Spelar något av de här lagen idag en fjärdedel så bra som Kanada gjorde då är vi sannerligen in for a treat.
 * * *
Här är betydligt färre Penguins-fans än vanligt och det kan man ju förstå.
De har sin egen hund i racet ikväll – det är Pittsburgh Steelers som möter Green Bay Packers i Super Bowl – och som lokal sportfan offrar man inte något så historiskt på att åka till DC och kolla på hockey.
Så nu har Capstronauten scenen för sig själv.
* * *
Robin Lehner är ju rena Tomas Forslund.
Och något finare går det inte att säga åt en hockeyspelare.
* * *
Det är nåt väldigt sammanbitet och målmedvetet över Capitals värmning.
I’m just saying.
* * *
Det slår mig att jag kanske borde haft slips när det är sån stormatch. Men nej, den här tiden på dygnet måste det ändå till slutspel eller just OS-matcher för att jag ska gå till such extremes.
* * *
Bäckis, i vanlig ordning utan hjälm, hör till de som ser allra mest laddade ut
De kan bli en stor kväll för Valbo i Washington.
* * *
Well, Rob, jag förstod att du trodde jag skulle vara ute och härja på Ebbitt.
Men jag är en seriös människa och är nu, som planerat,  så icke-bakis en homo sapiens kan vara.
* * *
Nu säger jag som dom brukar i den här hallen:
Unleash the fury!
Låt oss hoppas att det blir en klassisk Capitals-Penguins-rökare.
Jag tänkte att jag, faktiskt, skulle ta och återkomma i första paus.
Vi hörs då.

Sitter på tåget till Washington och plötsligt, nånstans i höjd med Philly, slår det mig bara:
Granvista!
Han, som alltmer börjar likna en grymtande redaktör, har ju  inte fått veckans reguljära lista ännu.
Det korrigeras härmed – och som vanligt handlar det bara om vad just jag tyckt bäst och sämst om den gångna veckan.

1. The Muuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuule!
– Det bästa Småland fått fram sedan Vilhelm Moberg går alltså och gör fem mål i en och samma match. Det är det få som klarat tidigare och bara tre svenskar; Willy Lindström, Bengt-Åke Gustafsson och Sudden.
2. Daniel Sedin.
– Den andra Sedin historien som toppat poängligan.
3. Tyson i Pittsburgh-kassen.
– Vem kunde ana att det fanns målisar med en rak vänster av den kalibern?
4. Caps-Pens söndag förmiddag.
– Anledningen till att jag sitter på detta tåg. Man kan kanske inte längre förvänta sig samma show som under de två närmast föregående säsongerna, men det är allt jämnt det mäktigaste tungviktsmötet i öst.
5. Foppas comeback-försök.
– Det spelar ingen roll vad det blir besked, och Big Papas senaste rapporter verkar ju inta alltför hoppfulla ; bara att vår störste försökt, skapat buzz och sett till att jag fått göra en resa till Denver säkrar en plats här.
6. Tedenbys tandrad.
– Glömde ju rapportera det efter derbyt i torsdags…inte sedan jag själv tappade de sista mjölktänderna har jag sett en mer spektakulär glugg än den Tedenby (”en riktig karaktär”, som Hanky Tank och Hedbä valde att presentera honom) förevisade i det övre garnityret. Tio poäng!
7. Bäckis & Ovie.
– Lagom till Biffens besök i Verizon verkar det livsfarliga radarparet som i år mest påmint om en sån där sleeping cell det talas om i terroristsammanhang ha börjat aktiveras igen.
8. Jeff Skinner.
– Rookien som ser ut som en 15-åring sitt slutgiltiga genombrott under All Star-helgen, kändes det som.
9. Garderob.
– Den norska termen för omklädningsrum är en riktig klassiker. Vi tackar våra vänner på systertidningen VG för informationen.
10. Super Bowl.
– Go Packers!

BIFFENS BU

•DiPi
– Inte nog med att han förödmjukades av Johnson; historiens mest skadebenägna idrottsman gick förstås sönder och är borta fyra-fem veckor igen.
•Clouston i Ottawa
– Ska Sens ha minsta chans att rädda säsongen måste de byta coach och de måste göra det nu.
•Wilmington, Delaware.
– Tristaste stoppet under den här tågresan…

CITATET

”Vad säger du, har Bengan också gjort fem mål i en match? Om jag vetat det hade jag försökt sätta en till”.
The Mule efter sin rekordmatch.

Det låter som på ett AA-möte inne hos Devils efter det som torde vara säsongens hittills skönaste seger.
– One day at a time, hör man överallt.
– One day at a time.
– One day at a time.
Det är bara Hanky Tank Tallinder som inte köper några orealistiska resonemang.
– Det blir ju nästan omöjligt, vi är för långt efter. Lagen som ligger där uppe vinner ju också hela tiden och då hjälper det ju inte, säger han och hänger på sig en snygg ytterrock.
Nä, men man får försöka glädja sig åt det lilla.
Med den här segern lämnade laget jumboplatsen och gick om såväl Islanders i öst som Edmonton i väst.
Och nu har Devils sett det sista av källaren, det tror jag man kan vara hundraprocentigt säker på.
* * *
Kovy hade kunnat avgöra matchen efter femton sekunder i slutperioden.
Istället blev det krig in i det sista.
Men även om nu Rangers vann skotten med 15-2 i sista skapade de inte direkt någon lavin av chanser.
Det är liksom normalt igen – man skapar inte så mycket mot Devils.
Fast det är klart, i sista sekunden var det fan inte långt borta….
* * *
Att ingen sagt nåt…Fast Freddy Shoestring gjorde ju comeback efter lårkaka monumentale ikväll.
Nu måste jag gå ut på krogen och fira.
* * *
Står med snusdosa i hand och pratar med Hedbä när Anssi Salmela plötsligt kommer fram och kör ner näsan i det svarta guldet.
– Ah, säger han till Hedbä, you got some nice friends.
Sen trycker han upp en präktig snuva under läppen.
* * *
Ja, Eich,  ligan drar – enligt gällande avtal – ett antal procent från spelarnas löner till en fond för att kompensera de lag som går med förlust och ju större de förlusterna är, desto högre blir procentsatsen. Just nu ligger den på fjorton-femton procent nånting, tror jag.
Och det är som sagt så lagom populärt.
* * *
Henke Lundy hymlar inte.
– Om vi ska vinna några hockeymatcher är det givet att jag måste spela bättre. Jag är mycket besviken, säger han.
* * *
Devils har alltid morgonskate hemma i The Rock när de möter Rangers och sover således hemma kvällen innan Garden-besök.
Däremot måste de, olyckligtvis,  berättar Hedbä, alltid ta sig ut till Long Island och bo på det sura hotellet intill Nassau Coliseum när det är bortamöte med Islanders.
– Men jag har inget emot det. Jag ringer alltid hem till Tomas Jonsson och berättar att jag är där. Det är ju Jonsson-country det där och större blir det inte, säger den gamle leksingen.
* * *
Vinny P får ändå fyra av det där avväpnande leendet i sin första match för säsongen.
Det gillar bloggen.
* * *
Virror, vi är rörande överens om det mesta idag. Puck out kom väl till för att inte lagen medvetet ska kunna komma undan genom att dra iväg trissan över plexit , men när det sker av misstag – som i hundra fall av hundra, numer – är det bara löjeväckande att det ska leda till utvisning.
* * *
He he, Clarkson gör sköldpadde-gesten mot Avery.
Han har ju inte fel, men de får lära sig att det inte biter på den lille skiten – han retas ju bara ännu mer genom att vara feg.
* * *
Sorry Billy, då blir det sånt hoppande för mig och det är som jag ser saken bättre att det blir det för dig, ha ha.
* * *
Devils-fansen hade ingen anledning att bli nervösa över de där utvisningarna i tredje – Rangers måste ha fem-mot-tre-lägen för att det ska bli riktigt farligt…
* * *
Nej, Hyserman, det gör jag verkligen inte. Jag ser mig inte ens som sportjournalist per se; bara som en glad skit som gillar hockey.
* * *
Jag ber återigen att få tacka för i natt.
Nu går vi alltså ut och höjer ett glas för Fast Freddys läkta Quadzilla-lår.

Slut. Devils vinner med 3-2. Mer kommer lite senare. Men om ni inte orkar vara vakna ber jag att få tacka för ikväll, ni är dom bästa.

Ett smart, disciplinerat spelande New Jersey manövrerar ut frustrerade hemmaspelare och leder med 3-1.
Ja, de gör enkla mål på en Henke som inte har någon stor kväll och ja, Rangers är väldigt bra på att bränna de få chanser de får fram, men ingen kan säga något annat att det är rättvist.
Devils spelar bättre.
* * *
Men Hawkeye, jag hoppas du inte har en rash på…ja, du vet.
* * *
Lundy utbytt.
Hm, det blir nog inga frågor om sällskapet på basketen igår…
* * *
Dirty Harry Callahans skott går in lite väl enkelt på Marty det också – och plötsligt får Rangers ändå chansen att andas. Som det ser ut i övrigt känns det överdrivet att påstå att det kan kosta, men lite onödigt är det.
* * *
Garden-publiken är sig lik i sin fantastiska otålighet.
Efter 0-3 börjar sektionen nedanför pressläktaren skandera om att Stealth-flygaren ska avgå.
* * *
Ja, Virror, som Abris-troende har jag respekt för den hållningen.
Det senaste, framförallt i Sverige verkar det,  är ju att inte bara skydden ska vara stora utan även målisarna själva.
Såna som Monstret, Lindbäck och Henrik Karlsson kan ju bilda ett basketlag ihop med Chara.
För övrigt var du föredömligt kvick i kommentaren efter 0-2-målet…
* * *
Page Six Sean får sig en snabb uppsmiskning av Clarkson, men har Tårtan lite bollkänsla var det där ett första tecken på att hans bad boy får lite mer svängrum i resten av matchen.
Rangers enda lilla chans är nog att Dear Avery på sedvanligt sätt får Devils, och framförallt kanske Kovy, ur balans.
* * *
På allmän begäran, här är den gamla, ännu inte helt uppdaterade listan på smeknamn – ligger högst upp om man går till arkivet och klickar på mars 2009.
http://blogg.aftonbladet.se/archive/perbjurman/2009/03
* * *
Sa jag inte något om Hanky Tank Tallinder? Han är mycket riktigt med upp och ställer det till för sin namne vid 2-0-målet.
* * *
Ni som propagerar för att sydstatslagen ska flyttas till Quebec och Winnipeg och what kommer inte få något stöd av mig, jag är ledsen.
Men ni kan glädja er åt att ha spelarna på er sida i fallen Phoenix och Atlanta. De tvingas ju kompensera den usla biljettförsäljningen i de städerna med escrow-pengar och tror mig, det är INTE populärt.
* * *
Skön bröstvärmare från Kovy Tåbiran får inleda med…han får ligga på rygg ikväll.
* * *
BaconBerglund, gå in på Svenska Fans – omedelbums!
* * *
Ha ha, Wolksvagen lovar att en kille som slår straffar från bortre blå i pausen ska få en sprillans ny bil om han sätter en puck genom ett hinder.
Och han träffar precis där han ska – men pucken går inte in i alla fall. Då blir bilföretaget grundligt utbuat. Inte vad marknadsförarna hade tänkt sig…
* * *
Kaffet dämpade blindtarmssmärtorna – om det nu inte är så att jag ska föda. Skulle man nästan kunna tro, faktiskt.
Hur som helst fortsätter jag hälla i mig.
Någon form av slutrapport kommer in the wee wee hours, det vet ni.

0-1 efter tidigt mål skarprättare Kovy.
Och länge ser det ut som att Devils är lite hungrigare och vassare, men efter att Rangers med viss ackuratess dödar ett långt tre-mot-fem-läge blir det jämnare och under PP:t precis på slutet är det ju inte särskilt långt från kvittering.
Men sumpar man lägen som det Duby Duby Doo har 25 sekunder före signalen – i princip öppet mål – är man predestinerad att ligga under.
* * *
Under introt här i Garden visar de bland annat somriga kvällsbilder från Manhattan, just när skymningen fallit och lamporna börjar tändas och luften liksom darrar av värme, fukt och löften.
Jag blir sjuk av att se det.
Men snart är vi där igen. Snart. Snart.
* * *
Det är dock helt klart lättare att känna igen Devils än senast jag såg dem live.
De är sig själva nu.
Välorganiserade, svåra att skapa lägen mot, ettriga i forecheckingen.
Den imaginära hatten av för Lemaire.
* * *
Henke ser lite passiv ut vid första målet, men det är ett vasst, snabbt, precist skott Kovy får på också.
* * *
Åh, Hawkeye – sjunde ”Curb”-säsongen hör till det största som någonsin gjorts för tv.
Har du sett The Seinfeld readings ännu? Det är ju så jävla roligt och smart att jag kräks av skrattattacker bara av att tänka på det.
* * *
Tupé-Amirante sjöng, för första gången på ett bra tag, nationalsången idag.
Det bådar gott.
* * *
Rob, jag hann inte spela klart den. Fick uppdrag i mitten av andra perioden och tvingades slå av. Då hade Blueshirts dock ledningen med 2-0, efter mål av Redden (…) och just Prospal.
* * *
– About time, skrålar Gris-Olle förresten när de presenterar Amirante.
Han gillar tupé-sång!
* * *
S- Avery, du måste ju omedelbart skaffa Decemberist-skivan jag talade om i första inlägget.
Lova det nu, den är kanon.
* * *
Fråga mig inte varför, men det är alltid lika under torsdagsmatcher.
Det tar åtminstone en halv period innan folk sitter där de ska i den här hallen.
Vad handlar det om, måste de få i sig torsdagssupéns ärtsoppa först?
* * *
Hey, nu fick vi tungviktsbesök i kommentatorsspåret.
FivePoints!
Jag tror tvärtom att Devils, i all sin desperation, kommer vinna det här – och en väldig massa kommande matcher också.
Huruvida det räcker återstår ju att se, men är det något lag som kan iscensätta en sån omöjlig återuppståndelse är det NJD under papa Lemaires ledning.
* * *
Och när dom väl satt sig är det ett jävla surrande på läktarna också, ingen fokusering på det som händer på isen liksom.
Väldigt mycket torsdag det också.
* * *
Vad fan är det Bruins och Stars har för oplockade gäss då?
Dom möts ju aldrig.
* * *
Lundy säger själv, apropå den uppkomna debatten i kommentatorsspåret, att han är tryggast när han står långt in, utan att sjunka för djupt ner, vertikalt sett alltså. Det är hans stil, helt enkelt.
Vad gäller utrustningen håller han sig, som de flesta andra i samma generation och den under, till tillåtna mått, Virror.
För egen del har jag Christer Abris som måttstock och han hade lika gärna kunnat stå i en utespelares benskydd, men det är jag det.
* * *
Några gånger per match rycker jag till inför synen av Zuke.
Det ser ju faktiskt ut som att  en knatte letat sig ut på isen.
Men sen påminner han, med några  briljanta moves, om att han ändå är större än de flesta andra.
* * *
Hanky Tank Tallinder verkar lite sugen på att få avlossa sin gamla bössa.
Henke gör bäst i att hålla koll på honom.
* * *
Har ni varit in och röstat på Guldskölden nu då?
Biffen skulle behöva en nominering…
* * *
Dear Avery – är du här överhuvudtaget?
Tårtan får fan lossa lite på kopplet nu, han blir ju bara mer och mer ovidkommande när han inte får göra det han är bra på.
* * *
Bara för att jag började prata om blindtarmen har det börja hugga lite neråt på höger sida.
Nästa inlägg kan komma från akuten på St. Vincent.
* * *
Det är överhuvudtaget otroligt snällt på isen för att vara battle mellan dom här lagen och någon får gärna ändra på det.
* * *
Päronmannen levererar härmed kaffe och med den magiska vätskan ska vi se om vi inte kan få blindtarmen att lugna ner sig.
Next paus, folks.

Morsning.
Idag har de små jävlarna från grannstaten i söder tagit sig över Hudson River så ikväll blir det derby på Garden.
Rangers mot Devils.
Alltid laddat, alltid en upplevelse.
Om allting var logiskt och enkelt skulle Blueshirts vinna lätt. De ligger på sjundeplats i öst, med 62 poäng – och Devils ligger sist i hela tabellen med 37, tjugo jävla poäng från slutspelsstrecket.
Men som ni alla vet funkar det aldrig så,.
Dels är det som sagt battle of Hudson-derby och de blir nästan alltid knallhårda, vad de inblandade lagen än befinner sig i för situation till vardags.
Dels har Devils, hittills med viss framgång, inlett ett djärvt försök att vända den havererade säsongen till omöjlig succé och ni kan bet your ass att de kommer att göra allt som står i deras makt för att fortsätta marschen uppåt ikväll. En seger mot lede fi från Broadway – ett dekadent gäng av divor, fjollor, fjantar och primadonnor i genomsnittliga Jersey-ögon – skulle fungera som en trampolin, framförallt mentalt.  En förlust skulle på samma sätt kunna riva ner det lilla de hunnit bygga upp sen Lemaire fick lite ordning på torpet.
Så om jag vore er där hemma i den kalla februarinatten skulle jag se till att följa detta.
Det kan bli krig.
* * *
Man ser tecknen.
För en månad sedan var det i praktiken mörkt då jag kom till 19.00-matcherna.
Nu har det inte ens riktigt börjat skymma när jag hoppar ur taxin på åttonde och 33:e och genomför några spänstiga (nåja…) skutt mellan vattenpölarna för att ta mig till Gardens backstage-entré .
Det är sånt som får en vinterhatares hjärta att slå lite fortare.
* * *
Rangers sjukstuga töms långsamt.
Idag gör självaste Vinny Prospal säsongsdebut och det gillar Biffen.
Han är nämligen alltid bra när jag spelar Rangers i NHL 11 – och dessutom har han ligans kanske charmigaste, mest smittande leende.
* * *
Ja, här gömmer vi oss förstås inte bakom någon falsk blygsamhet utan tar omedelbart upp Zinnys tråd från kommentatorsspåret.
Nu ser till att hjälpa bloggen med Guldskölden, är ni snälla.
http://www.svenskafans.com/guldskolden/
* * *
The Muuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuule!
Ja, jag var bara tvungen att säga det.
När han satt femman igår – och det var det kanske snyggaste empty net-mål man sett – stod jag upp på parketten och gjorde vågen för mig själv.
Småland har inte fått fram något större sedan Vilhelm Moberg.
* * *
Håller på att bli omkullsprungen av Jason Arnott när jag, med kaffekopp i högsta hugg, avlägger en liten pregame-promenad utanför Devils omklädningsrum.
Han, som kommer utstörtande från ett materialrum, är mycket ursäktande.
– Oj, där höll jag ju på att spilla ut ditt kaffe..jag är verkligen ledsen, säger han och gör en smidig undanmanöver.
Väluppfostrad gosse. Nu håller jag lite på honom.
* * *
Fedotenko skulle också ha återvänt efter sin axelskada till det här derbyt, men han drabbades igår av akut blindtarmsinflammation och är borta ytterligare några veckor.
Hypkondri-Biffen beklagar, men är blir framförallt nojig varje gång han hör att män i Fedos ålder kan få blindtarmen.
Jag har den kvar och vill inte, vill inte, vill inte få ont i fanskapet.
* * *
Möter Old School Lou under den där lilla promenaden också.
Han tittar på mig med en blick som säger ”Vem fan är det här nu då?”.
Ja, det skulle du bra gärna vilja veta, gubbe!
* * *
Breaking news:
MSG kommer att stänga det här sunkiga pressrummet och flytta oss till flashigare faciliteter om två veckor.
Vilken chock.
Hur mycket jag nu än klagat på det här kyffet känns det trots allt som ett andra hem och nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till det här.
* * *
Marty avstod från Devils träning igår, men nope – det blir ingen svensk målvaktsmatch på Garden. Big Man står idag också.
Synd det, särskilt som Hedbä har både pappa och bror på besök.
* * *
Det som legat i luften i vårt kommentatorsspår en längre tid har börjat bubbla upp i New Yorks sportsidor också.
Drury kan vara på väg ut.
Brooksie skriver idag en hel krönika om hur ingen – inte Tårtan, inte Dru själv – ens vill vill ta i fråga, men att kaptenen med drygt sju miljoner dollar i årslön de facto är den som kan bli över när manskapet är fulltaligt igen.
Sällsamt det.
* * *
Skaffar Decemberists nya, lysande album ”The King is Dead” och hittar en låt som heter – ”Dear Avery”.
Det är en händelse som ser ut som en tanke en dag när Page Six Sean ställs mot polaren Marty.
Det är förstås så Portland-bandet tänker också.
Dear Avery – bli dig själv igen, åtminstone när Devils kommer på besök.
* * *
Urbom kallades upp av Old School Lou igår, men ska tydligen inte spela han heller.
Däremot ser det ut som att Tedenby lirar, trots att Lemaire väl inte direkt skriver poesi om honom på kvällarn.
– Men Lemarie gillar honom…det är bara det att han kommer från Montreal och äldre män som kommer från Montreal tycker alltid att rookies ska lära sig veta lite hut, säger en kollega med inblick.
Det är således bara för Teddy att bita ihop, göra som han blir tillsagd och vänta på att konservatismen i coachens hjärta lättar lite.
* * *
Hoppas Henke och Marty såg Brent Johnsons och Dipis lilla svängom igår.
Målvaktsfajt är det roligaste som finns och vi vill ha en ikväll också.
* * *
The Muuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuule!
Ah, var tvungen att dra det igen.
* * *
Fast med Henke och eventuella slagsmål är det kanske som en flinande Fast Freddy Shoestring konstaterade häromåret:
– Åh, han skulle bara stå och säga ”inte ansiktet, inte ansiktet”…
Ho ho.
* * *
Våra norska vänner blev inte mer bitna av det här än att de stannar hemma ikväll.
Just därför kommer Zuke förstås att sätta ett par puckar på Marty ikväll, vänta ska ni få se.
* * *
Plötsligt plingar ett ”You got mail” i datorn hos kollegan till höger i pressrummet.
Är inte det meddelandet på utdöende?
* * *
Jordan Staal fick ingen avstäng för smockan visavi Prust i förrgår och det är bra det, tycker till och med Tårtan.
– Jag är inte ens säker på att det skulle vara matchstraff. Pruster gav honom en rätt fin pärla själv, så det var ju bara en reaktion, säger Rangers-coachen.
Man kan i alla fall inte säga annat än att bullien är ärlig.
* * *
Det var alldeles för länge sen jag var i Boston, det vill jag bara meddela att jag tycker.
* * *
Jag satt och slötittade på basketen igår och visst, plötsligt var Kung Lundqvist inzoomad och intervjuad , på svindyr courtside-plats och allt.
Men inte fan var han där med Bieber, det kan jag aldrig i världen tänka mig.
Men vinner dom ikväll ska jag fråga. Förlorar dom låter jag bli för en sån fråga skulle i det läget bara mötas med den mörkaste blick…
* * *
Man kan inte veta säkert, men när han ligger och stretchar vid rödlinjen under värmningen ser det ut som att Hedbä tänker på Siljans södra strand i juni.
Det är lätt hänt, vackrare finns ju inte.
* * *
Ägna nu Bert Sundström en tanke, det är en lysande reporter och utmärkt person, dessutom från Borlänge från början.
Själv ska jag klättra upp mot pressboxen.
Vi hörs efter en förstaperre som skulle kunna bli episk.

…och ja, bloggen är på plats. Sånt här missar vi inte. Start 01.00 er tid. Strax innan kommer första inlägget.