Ja, det gick väl bra det där?
Zuccarello välter väl inga läktarsektioner, men han trummat på bra och tar för sig frapperande bra i närkamperna. Det ser rätt dåligt ut emellanåt, som när han ger sig på den nästan dubbelt så långe Vigge Hedman, men det är förstås helt rätt takter.
I andra, när den värsta anspänningen släppt, kommer norrmannen – som fick chansen i ett PP också –  att börja skapa farligheter också, jag känner det på mig.
* * *
Rangers backar helgar den stundande högtiden och bjuder St. Louis respektive Stamkos på sprakande julklappar.
Därför står det 2-2 efter första.
Vänligt, men pojkar…FULLT så snälla behöver ni inte vara för att tomten ska komma med
* * *
Och vem sitter till höger om boxarnäsa Biffen om inte Stevie Wonder Yzerman.
Man darrar ju.
* * *
Varje gång Zuccarello är inne på isen är det en äldre kvinna precis bakom pressläktaren som fullkomligen jollrar:
– Så söt…så söt.
Så är det aldrig nån som säger om Boogard.
* * *
Eric, vad är det för otrevlig ton ikväll? Nu är det jul, så nu ska du vara extra snäll.
* * *
Det är å andra sidan ingen som säger så om mig heller…
* * *
Vi får väl för allt i världen hoppas att Ellis inte kände sig förödmjukad av att Rangers gjorde två mål på tolv sekunder.
Men man vet inte, det kan mycket väl strida mot några oskrivna regler det också och därför föranleda några sårade tweets senare i natt.
* * *
Fan Oscar, jag trodde först du menade att Letang hade gått av på mitten. Det lät riktigt otäckt…
* * *
Lemaire-effekten verkar inte vara den önskade, om man säger så.
0-3 mot Islanders, hemma…det är ju fan barockt.
Men det kan gubben ha när han inleder sin comeback med att peta Tedenby.
* * *
Om John J är där ute vill jag bara meddela att jag just fick en saftig julladdning finsk lakrits.
Jag är både överlycklig och bedrövad.
* * *
Hajar till inför uppgiften att Frolov gjort åtta mål den här säsongen.
Det känns som att han gjort två. På sin höjd.
* * *
Okejokej…Pouges rules. Jag har bara skrivit så oerhört mycket om den låten genom åren att jag fick för mig att det började bli tjatigt.
Men jag kommer som vanligt att försöka hitta the Boys of the NYPD Choir i morgon och, om jag äntligen lyckas, be dem sjunga Galway Bay.
* * *
Inga rökbomber ännu. Inga nerslagna vakter. Inga vettskrämda barn som gråter över att vuxna (nåja…) människor slår varandra sönder och samman.
Vad är det för töntlig jävla amerikansk idrottsunderhållning egentligen?
* * *
Nu ska jag baka med Varpu och sen hoppas vi på julshow med Mats Zuccarello i huvudrollen som stjärngosse.
Återkommer i paus nummer två.

Akkurat!
Det är såklart bara så man kan inleda bloggen en afton när hela Sveriges favvonorsk, Matz Zuccarello, begår sin NHL-debut.
Jag hoppas och tror att vi har extra många läsare från grannlandet i väst med oss och hälsar samtliga välkomna till dan-före-dan-festen i The Wooooorld’s most famous arena.
Det här kan bli riktigt morsamt…
* * *
Lyfter från Wayne County-flygplatsen i Detroit vid lunch och när jag landar på ett fasansfullt blåsigt LaGuardia en och en halv timme senare har Old School Lou sparkat MacLean och ersatt honom med Old School LeMaire.
Man tar sig för pannan.
Att MacLean får gå är i och för sig inget konstigt; när ett lag av Devils kaliber gör en sån katastrofsäsong måste något förändras.
Men att – ännu en gång! – kasta in pensionären LeMaire, gnethockeyns Rembrandt, känns trött och fantasilöst och fegt.
Varför inte Bob Hartley istället? Han har tränat Kovaltjuk förr och vet uppenbarligen hur man får ryssen att prestera. Det måste vara själva nyckeln för den som ska ta över ute i The Rock.
LeMaire? Det är lite som att hoppas att Loket ska kunna jabba upp samtida tv-underhållning med taskiga tittarsiffror.
* * *
Det handlar inte bara om att FÅ chansen i NHL.
Det handlar i ännu hög grad om att ta den – och ta den med hull och hår – när tillfället ges.
Eljest får man i  allmänhet inga fler.
Så jag hoppas Zuck gör som han säger i VG att han ska och skjuter utav helvete ikväll.
* * *
Kron Wall Of Pain protesterar mot uppgifterna att han särdeles fort under resorna mellan downtown Detroit och Novi.
Den Red Wings-svensk som verkligen tillbringar sina turer i vänsterfilen är, påstår han, Fabio – också känd som Big E.
– Homer brukar också hålla till där, men han är tvärtom. Han ser till att folk håller hastighetsbegränsningarna, berättar Formel 1-wannaben från Järfälla.
Riktigt skojigt, det.
* * *
Den som vill se coola bilder på Zuccarello ska förresten kolla Hökens fina blogg.
http://pontushook.blogspot.com/
Scrolla ner lite grann så hittar ni reportaget den gode Tranemo-fotografen häromsisten gjorde åt norska VG.
* * *
Ja, kvällens big kahuna-burger är förstås matchen i Verizon mellan HBO-kombattanterna Capitals och Penguins.
Jag umgicks länge med planer på att närvara, men insåg till slut att man inte kan överge Manhattan dan före dan.
Dessutom tror jag att vi kan få en hård klapp till föreställning även på Garden.
Å ena sidan vill Lightning förstås ha snabb revansch för den penibla förlusten på Long Island igår (hur LYCKADES dom?)
Å andra sidan har Rangers hämnd att utkräva för sitt ökengig nere i Tampa
Dessutom vet man av erfarenhet att det alltid blir extra livat och – av någon anledning – händelserikt när det spelas hockey på Garden dan före dan.
* * *
Klichéartat, visst, men jag erkänner – Det är ”Fairytale of New York” jag sitter och tjejlyssnar på under pregame-ceremonierna här i pressloungen.
Man kommer inte runt den låten på Manhattan den här tiden på året.
* * *
Det är, enligt Detroit Free Press, allmän ” grievance day” i Red Wings idag.
Det innebär att samtliga spelare får lufta sina klagomål – och det gör dom.
Ozzie berättar att någon alltid stjäl hans tandkräm under bortresorna.
– Alltid. Jag vet inte vem den skyldige är, men misstänker Mike Modano, säger han.
Darren Helm, å sin sida, har problem med The Mule.
– Han säger att jag är hans son och att jag ska kalla honom pappa, berättar han.
Ha ha, say what?
 * * *
Att Gabby Gabby Hey återigen är skadad  (ja,  det är honom Zuccarello ska ersätta; men för fan,  känn ingen press…) förvånar absolut ingen. Han är Rangers egen Sami Salo.
Men hemmalaget får klara sig utan DelZotto ikväll också. Det är egentligen inte lika kännbart, men känns värre eftersom…ja, vi är liksom så vana vid att Gabby Gabby Hey inte kan spela.
* * *
Med lite tur ska ni se att barnfamiljerna som är här ikväll slipper bli attackerade med rökbomber. Kanske klarar vi oss utan upplopp också…
Jeez…och ni undrar fortfarande jag föredrar civiliserad amerikansk idrottskultur framför det där vansinnet ni har i Europa?
* * *
St. Pete Times rapporterar att Borlänge’s finest, Ritola, fått nya öronproppar och att de lindrar sviterna av Meneires sjukdom – öronåkomman han ådrog sig efter sin otäcka dykolycka i somras.
– Jag är chockad över att jag hör så bra dagen efter en flygning, säger han till tidningen.
Hoppas det innebär att han får lira ikväll. Det är alldeles för sällan borlängebor på Gardens knackiga is.
* * *
Johnny Mac finns på plats ikväll.
Det är, tycker jag, alltid lika häftigt.
* * *
Det verkar som Dan Ellis ska stå för Tampa och då får ju Rangers-spelarna komma ihåg att inte göra något spektakulärt eller extra underhållande. Annars kan ju han känna sig kränkt, stackarn.
* * *
Plötsligt är det en röst i några högtalare jag aldrig tidigare hört användas här inne i pressrummet.
– Hallå…jag ber er bortse från larmet ni hörde nyss. Det var ett falsklam, allt är som det ska.
Något larm har dock aldrig ljudit.
Det är ibland lätt att tro att The Wooooorld’s most famous arena importerats från DDR.
* * *
Zuccarello ser fin ut på värmningen.
Men så är det någon som vecklat ut en stor jävla norsk flagga på en av de nedre sektionerna också.
Det ser ut ungefär som på Holmenkollen och inte mig emot, han kan behöva stöd.
* * *
Vigge Hedman ser också lite het ut. Det kan bli mål på Henke ikväll igen, känns det som.
* * *
Julsånger i högtalarna och fans med tomteluvor. Jo, det kan bli roligt det här.
* * *
Men jisses, han är inte stor, Zuck…
* * *
Okej, då åker vi.
Jag hoppas ni är klara med rimmen och har klätt granen så att ni kan ägna resten av denna klassiska uppsittarkväll åt the showdown på Garden.
Är ni snälla har ni till och med tillåtelse att spetsa upplevelsen med ett glas glögg eller två.
Jag är tillbaka i första paus, som bekant.

Det där, säger jag, var ju rena All Star-uppvisningen.
Zäta – som ju stod för en tredjeperiod av ren Gretzky-kaliber – protesterar vilt.
– Nejnejnejnej…det där ju riktiga skitmål. Rena turen, hojtar han.
Lik förbannat:
Vi ses i Raleigh i slutet av januari…
* * *
Det är bråttom efteråt.
Canucks ska vidare till Columbus och Wings till St. Louis för sina sista matcher innan juluppehållet.
Det låter särskilt surt för Canucks, som sedan har en fem timmar lång flight till västra Kanada och inte kommer hem förrän på julaftonens morgon.
– Det är alltid lika. Vi har redan ligans tuffaste spelschema, men får ändå hålla på så här kring juluppehållet., suckar Henrik Sedin.
Som om det inte vore nog har familjen fastnat i snökaoset på Heathrow.
– De har suttit där i fem dygn och hälften fick till slut vända hem. Men mamma och pappa och en bror har i alla fall lyckats ta sig över, så lite jul blir det i alla fall.
* * *
Hinner precis se reprisen av andra avsnittet ”24/7” på hotellrums-tv:n och ja, det är lika formidabelt som första – och Lille Fridolf svär nästan lika mycket igen.
Bäst: Sidnyes ruttna gamla pungskydd – och Ovies mamma och pappa hemma i huset i Arlington.
Men jag tycker gott att Bäckis kunde ha dansat lite framför kamerorna…
* * *
Det kan bli besvärligt för Wings med julfriden också.
St. Louis väntas drabbas av en saftig snöstorm lagom till hemresan i morgon natt.
– I så fall får du se mig och Zäta på snöskotrar hem över prärien, slår The Mule fast.
* * *
Ser aldrig Daniel, men ber Henrik hälsa att det var underhållande att få höra att han gillar Baka med Leila.
Broder Henrik skiner omedelbart upp.
– Ha ha, det är du inte den ende som tycker.
Nej, jag kan tro det.
* * *
Poet Datsyuk har tydligen brutit något i sin hand och blir enligt Babcock borta i minst fyra veckor.
Inte. Alls. Bra.
* * *
Berömmer Homer för hans sätt att hålla kvar pucken i offensiv zon under det sista numerära överläget.
Om inte han slitit så hårt där hade Lidas aldrig fått panga in sin fina kvittering.
– Du borde vara coach du, lyder Piteå-Belkers replik.
* * *
Bilder från Motor City har ni ju egentligen sett så många av förut att det inte borde vara så intressant, men någon bad om det, så, okej, här kommer några.

Den djupfrysta utsikten från 61:a våningen. Hill Street Blues, sa jag inte det?

En smålänning och en Piteå-pinata diskuterar prinskorv.

Inom några hänger nummer 5 där också.

Zäta strikes an All Star-pose…

Det är begränsad spa-känsla i The Joe…

Som sagt…

– Ja, jag håller på Brage. Dom kommer att krossa VSK i sommar.

TV rules och bortalagen sätter alltid upp en sån här flagga för intervjuerna. Nu vet ni det.

– Då ska vi se…är det okej om jag skriver All Star-Henrik?
* * *
Nu tackar vi Detroit och The Joe för den här gången och återvänder till New York City.
Därifrån återkommer vi morgon med Mats Zuccarellos NHL-debut imorrn.
Hörs då, right?

Wings vinner, Zäta klappar in en utifrån kanten. Bra där, HannesG.
Mer sen.

4-4 efter en riktigt härlig tredjeperiod.
Så nu blir det förlägning i The Joe.

Ah, se – det behövs bara lite powerplay.
Sen börjar Bröderna Brothers baka med både med varann, med Kesler och med Samme och plötsligt står det 2-3.
Idolen Laila skulle stråla av stolthet.
* * *
Datsyuk har gjort sitt i den här matchen, meddelas det på en handskriven liten lapp de delar ut på pressläktaren.
Det kan vara sämsta tänkbara julkklapp för wingarna. Utan sin poet är de betydligt lättare att komma till tals med.
* * *
Ha ha, John J, det är ju lysande!
Ska absolut upplysa Samme om att han måste fixa det åt sin bakintresserade (hm…) lagkamrat,
* * *
Jag får mitt lystmäte vad gäller utvisningar, men håller med Hannesg – merparten av dem är ju helt förvirrade.
* * *
Gamle Shanahan intervjuas i matchprogrammet och får frågan vem han gillade bäst i Wings omklädningsrummet.
Svar:
– Tomas Holmstrom was probably my favorite guy, as far as, you know, if I could understand what he was saying I usually laughed.
Jag förstår precis.
* * *
Men banarin, den Devorski som uppträder i den här matchen är Greg, alltså stor-Devorskis brorsa – och han är bara linjeman.
För huvudansvaret står Rooney och gamle vännen VonMassenbassen.
* * *
Samme försöker verkligen hålla sig från att le för mycket när han glider tillbaka mot båset efter sitt ledningsmål, men det lyckas bara delvis.
Att de gamla fansen – när de får höra att det är han som gjort mål på de gamla lagkamraterna – buar förorättat gör det säkert bara svårare.
* * *
Lightning, för satan. Mot Islanders har man bara 1-1 efter två perioder om man inte anstränger sig tillräckligt.
* * *
Det är ju Big E:s faktiskt helt briljanta skottpassning som utgör hela upprinnelsen till Wings andra mål.
Östergötland rules.
* * *
Man hör några spridda ”Loooouuuu” varje gång Luongo tar pucken.
Kanadicker finns över allt.
* * *
Mudhead, jag delar uppfattningen att Happy Hudler borde petas – ingenting lyckas för den lille mannen, ju –  men det är i fjärdekedjan vi, som du mycket riktigt påpekar, ska ha in Draper och där får mini-tjecken, tack och lov, inte spela.
Men du kanske menar att en sån som Eaves förtjänar Happys plats i tredjekedjan? Då är jag med.
* * *
Precis i slutet ser det ut som att äppelkakan vill slåss igen, den här gången med Torrs.
Vem tror han att han är, helt plötsligt? Colton?
* * *
Jonsson, som du ser är jag med dig. Big E Fabio har verkligen varit excellent de här två matcherna.
Erhoff har uppenbarligen hört att Homer inte är människa utan en levande pinata och behandlar honom – särskilt i en situation när alla andra spelare befinner sig nere i ett sarghörn och möljar – därefter.
Man får verkligen glad att man inte är Piteå-Belkers ryggslut.
* * *
Betydligt bättre drag i kommentatorsspåret nu.
Jag bockar och tackar.
* * *
Nu när det är jul och allt tror jag bestämt att jag ska unna mig några popcorn i den här pausen.
Slutrapport kommer, som ni vet, vad det lider.

En något tam förstaperiod är just avklarad, helt renons på exempelvis utvisningar – alltid ett oroande tecken.
Men Wings gör i alla fall ett jädra grannt mål.
Rafalski slår en underbar passning upp genom hela banan, Bertuzzi tar emot och passar vidare till streaky Cleary och han smäller in den bakom Bobby Lou.
Ju längre matchen lider, desto mer Canucks känns det dock som att det blir och om dom bara kan få till lite mer distinkta avslutningar – Daniel kanske rentav ska tänka på att baka lite med Henrik – ska gästerna kunna komma tillbaka.
* * *
Det bästa med att ha kanadensiska lag på besök i The Joe är att man får njuta mer av Karen Newman.
Ojvoj, säger Biffen.
* * *
Jädra vilken stiltje i kommentatorsspåret!
Har ni bagarväckning allihop?
Kom igen nu, det här är ju en pangkväll.
* * *
Passningar som Rafalskis, över hela jävla isen…det är något av det vackraste man kan se, alla kategorier.
* * *
Nej, Laldo, det är sex timmar mellan Sverige och amerikanska östkusten. Så när klockan är 22.00 här är den 04.00 hemma hos dig. Du får ta några djupa andetag om du ska orka vara uppe för en dagsfärsk nerladdning.
* * *
Allvarligt, jag har sett garderober som är större än den här pressläktaren.
Och återigen har de – på Zätas order, får man anta  – placerat Big Biffen precis i det hörn där det finns som allra minst plats.
Nu kan jag, på grund av invasionen från västra Kanada, inte byta heller, så bli inte förvånade om det plötsligt blir tyst i bloggen. Jag kan ha blivit ihjälklämd.
* * *
Lite surt, anser jag, att en sån Wings-institution som Kris Draper inte längre platsar.
Är inte han, ändå, bättre än den där Eaves?
* * *
En annan rolig detalj i Papa Wennerholms Sedin-intervjuer är förstås Henriks bilåkarnojjor.
Det känner jag igen. Jag älskar själv att köra fort, men blir en nervtrasa när jag åker shotgun (och när jag försöker följa Kron Wall of Pain…).
I övrigt är likheterna oss emellan begränsade, tvingas jag härmed konstatera.
* * *
Jaha, Crosby har redan säkrat poäng i 22:a matchen i rad.
Men han hår ändå ligga i om han ska slå rekord.
Wayne Gretzkys historiska streak löpte 51 matcher. Femtioen. Jag säger det igen: Femtioen.
* * *
Gör man inga mål får man tacklas istället och osannolikt nog lyckas Hudler – som knappt når upp till sargkanten –mosa Hamhius duktigt.
* * *
Björklöven, Josef, Björklöven?
Det känns ärlig talat inte som ett mer aktuellt ämne än temperaturen på svenska badstränderna för närvarande.
Men om Montreal ska vi väl kunna få ur oss några rader vad det lider.
* * *
DJ:n i The Joe är och förblir ligans bäste.
Neil Young, Pet Shop Boys, Phil Spectors julsånger…shit, sånt har man inte hört sen OS-turneringen i Vancouver.
* * *
Dajje, liiite högre nivå får vi allt se till hålla, är det OK
* * *
Aaron Volpatti är ett namn jag inte kan låta bli att sitta och fnissa åt.
Och jag ska prata om nivå…
* * *
Lite kaffe så här på kvällskvisten, det känns just nu som en fin idé.
Om ni blir lite mer aktiva återkommer jag i paus nummer två…

Jaha, vi är tillbaka i The Joe
Här ska av de tunga svenskfajterna i NHL avgöras ikväll.
Detroit Red Wings mot Vancouver Canucks.
Tio blågula stjärnor – Lidas, Zäta, Homer, Kron Wall of Pain, Big E och The Mule i Detroit samt bröderna brothers, Samme Samuelsson och Alexander Edler i Vancouver – finns på isen och jag tror att de bestämt sig för att ge varandra en duktig svängom så här två dagar före julafton.
Så för satan – sätt på lite kaffe där hemma i dan-före-dan-för-dan-mörkret, luta er tillbaka i era soffor och häng med bloggen på äventyr.
* * *
Har ägnat de senaste dagarna åt att kolla träningar och värmningar i den här blåsiga gamla hallen och känslan är den gamla vanliga.
Jag blir bara förvirrad.
Övningarna är i allmänhet så invecklade att jag inte fattar hur någon på isen vet vad de ska göra. Dessutom övergår syftet nästan alltid mitt förstånd. Vad får man ut av att lalla runt i så egenartade, för att inte säga onaturliga, mönster på isen?
Well, att jag ens behöver ställa frågan förklarar förmodligen varför jag är bloggare snarare ’än coach.
Det är dock roligt att titta när Wings i slutet av ett långt pass får köra lite idioten mellan blålinjerna.
Att sitta tillbakalutad och titta när andra tar ut sig hör till hockeyskribentens mer angenäma privilegium.
* * *
Idag är det slaskigt och grått i Detroit.
Därmed blir associationerna till Spanarna på Hill Street-introt ännu starkare.
Kolla här.
Just så slitet, skitigt, bedagat, torftigt och glåmigt är det i Detroit.
Att serien i fråga sedan – utan att det nånsin uttalades – utspelades i Chicago tar vi inget extra för.
* * *
Försöker en dag ta rygg på Kron Wall of Pain ut till suburbia.
Det är inte det lättaste.
Han kör inte bara lika fort som lagkamraten Darren Helm åker skridskor – han byter fil med samma överraskande out-of-the-blue-attityd som han sätter in open ice-tacklingar på isen.
* * *
Som det står på VG:s hemsida:
Mats spiller!
Rangers har plockat upp Zuccarello från Hartford och om allt går som det ska gör han NHL-debut mot Lightning i morgon.
Plötsligt är det med ren iver jag ser fram emot att flyga hem och gå på dan-före-dopparedan-hockey.
* * *
Hoppas ni såg Big Papa Wennerholms underhållande fråga-svar-stänkare med Daniel och Henrik idag.
Mest häpnadsväckande:
Daniels favoritprogram på TV – Baka med Laila!
– Herregud, sa han det? Det ska han får höra på isen idag, lovar Zäta.
* * *
Nä, kära läsare. Jag hade ingen möjlighet att se småkronorna igår. Av upphovsrättsliga skäl får dom inte visa oss utlänningar såna live-evenemang i SVT Play. Själva turneringen visas dock på NHL:s egen tv-kanal, så jag gör mig förhoppningar om att
* * *
Canucks stekte morgonvärmningen i morse.
Det enda som hände var att Bröderna Borthers, i varsin rätt så elegant ytterrock, kom ut i båset och stod och pratade med Zäta ett tag.
Några mediakontakter företogs inte och det var ju synd. Jag ville veta mer om Baka med Laila.
* * *
Min favoritkaraktär i Spanarna på Hill Street var LaRue och jag försöker nu komma på vem i Wings som är den lätt sädiga, rakvattendoftande karaktären.
Big E ligger närmast, tror jag.
Här är några andra.
Belker – Homer.
Captain Furillo – Lidas.
Howard Hunter – också Homer.
Renko – Kron Wall of Pain.
Seargent Esterhaus – The Mule (ja, lika eftertänksam och filosofisk)
Joyce Davenport – Zäta.
* * *
Han var ju här två gånger ifjol, så helt omtumlande det kanske inte är längre, men Samme Samuelsson vill ändå göra avtryck när han ställs mot klubben som inte förstod att han skulle vara kvar i Motown.
– Ja, jag skulle ljuga om jag sa nåt annat än att jag är peppad inför den här matcher, erkänner han.
Så: Räkna med en del från högerskytten från Mariefred ikväll.
* * *
Homer har laddat ordentligt för julen.
Skinka är inte bara införskaffad från IKEA – den är testad på förhand också.
– Ja, vi köpte en mindre skinka för några veckor sedan, för att se hur den var. Jättegod, säger han.
Mest ser Piteå-Belker dock fram emot prinskorven. Ja, han håller rentav ett passionerat litet tal om prinskorvens storhet.
* * *
Med kanadensiskt mediauppbåd på plats blir det jävligt stimmigt i mediarummet, men jag stänger ute tjattret med Paul Simon och – helt oväntat – Traveling Wilburys. ”Tweeter and the Monkey Man”…det var längesen.
* * *
Hittar Lidas rullande på något slags rör i omklädningsrummet efter morgonvärmningen.
– Ja, det här är bra för musklerna. Det borde du testa, stånkar han med ett flin.
Eller hur.
* * *
Tack för Shoestring-länken, Oskar och andra.
Ni som inte sett – här är den.
Att bloggens särskilde skyddsling nämner Aftonbladet tackar vi förstås ödmjukast för, men vi kan inte förstå att han försöker påstå att han bara har två smeknamn. Den rutan skulle vi kunna fylla med några dussin namn till.
* * *
Lidas gillar för övrigt det Äkta Mas-smycke leksandssmeden Carol Eriksson försett Biffen med – trots att han, rumpmasen, egentligen inte kan bära ett sån
– Det kan jag väl, invänder han upprört. Gränsen går ju nere vid speedway-banan och dit är det ändå en bit.
* * *
När jag anländer för match går jag rakt in i Octopus Al.
Han har Kurt Cobain-skjorta och ser lätt irriterad ut.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Man vet att man hamnat rätt när lagkaptenerna börjar prata om Brage.
Och det gör Lidas.
Eftersom VSK gått upp i Superettan försöker han påstå att han inte vet vilka han ska hålla på, men pressar man honom lite hårt rinner den västmanländska diplomatin av.
– Ja, jag hade ju Brage-affischer på väggen i pojkrummet när jag växte upp så det kanske är dom som ligger närmast hjärtat ändå…
Så ska det låta.
* * *
Den här tiden på året får materialarna sin bonus av spelarna och jag blir vittne till hur en skrockande Homer lämnar över ett kuvert till JR – en väldigt kort herre som det till vardags drivs ganska hänsynslöst med.
– I love you, säger han till Piteå’s finest.
Det var väl fint?
* * *
Ozzie får ingen ny chans att vinna sin 400:e match ikväll. Jimmy Howard står igen. Dessutom återkommer Hudler – en man drabbad av måltorka av samma dignitet som hungersnöden i Etiopien på 80-talet.
Jag tror inte att det hjälper. Canucks är heta och kommer att vinna det här.
* * *
Zäta, som redan börjat grimasera när han vrider på handlederna, har radikala förslag vad gäller den beramade All Star-helgen.
– Kan inte Ovetjkin spela själv? Han och Linus Omark. Dom gillar ju att bjuda på sig själva…det blir kanon.
Sorry, resten av världen vill se lite Njurunda-glamour de där dagarna också.
* * *
Det blir bråttom efter den här matchen. Man måste ju hinna hem till Marriott-skrapan och se andra episoden av ”24/7”. Det kan bli hur lysande som helst igen.
* * *
När Zäta av nån lokal tv-station får frågor om vilka Wings-spelare som skulle passa bäst i en julkör skiner han upp och viftar mot Kron Wall of Pains omklädningsrumsbås.
– Niklas, han är inne på pojkband, så jag tror han vet exakt hur det ska göras.
Roligt.
* * *
Baka med Laila – vad ÄR det för nånting?
* * *
Nej, time att flytta fläsket till skruvstädsplatsen på pressläktaren.
Återkommer enligt gamla traditioner i första paus, men eftersom vi nu varit inne på Spanarna på Hill Street vill jag innan dess bara säga:
Let’s be careful out there!

Ny liveblogg från The Joe väntar ikväll.
Wings möter Canucks.
Det kan bli kanon och jag skulle bli rent exalterad om just du ville vara med i kommentatorsspåret under natten.

Välkommen till den mest försenade slutrapporten någonsin.
Så här kan vi ju bara inte ha det och det ska inte hända i fortsättningen, men det blev som sagt aningen hysteriskt runt deadline igår.
Ante  Eriksson skulle plötsligt intervjuas på telefon , krönika om Loui Loui levereras och omklädningsrumskommentarer samlas in.
Jaja, ni kanske säger som O’Neill i Plutonen (spelad av den svårt underskattade John C. McGinley), att det är med ursäkter som med assholes – alla har en.
Men så var det i alla fall och nu går vi vidare.
* * *
Idag är det stilla i Motown. Wings har inte ens träning – och det är nog tur, för de hade julfest ute i en av sina affluent suburbs igår.
Men eftersom jag har något fel i hjärnan hänger jag kvar i permafrosten och inväntar onsdagens fajt mot Canucks.
Ikväll ska det, föreställer jag mig, kastas tärning och spelas roulette på MGM.
Har ni några nummer som är måsten?
* * *
Det var nästan lite rörande att se Washingtons tv-pucksglädje efter segern i Ottawa igår.
Normalt ska en 3-2-seger i Scotiabank Place inte behöva föranleda såna känsloyttringar, men bryter man en åtta matcher lång, äckligt frustrerande segersvit är det naturligt att bli lite till sig.
Bäckis lät också, lika naturligt, gladare på rösten än vanligt på telefon efteråt också.
– Man kan lugnt säga att vi behövde det här, skrockade han.
Nu blir det ännu roligare att se veckans avsnitt av ”24/7”. Jag menar, leende Caps-spelare…det kommer att kännas som helt nya karaktärer.
 * * *
Ozzie är föredömligt frank i lokalpressen idag.
– Det vore mer politiskt korrekt att säga att jag inte bryr mig om att jag inte fick vinna 400:e matchen hemma i The Joe, men det gör jag. Det är en stor besvikelse, säger han.
Sån uppriktighet skulle det inte skada om man fick se mer av då och då.
* * *
Man vet att man har coola läsare när man får frågan ”Vem är NHL:s svar på Captain Beefheart?”.
Schaub, jag tror det kan vara Semin – också ett folkskygg, egensinnigt geni som inte vill ha med media att göra.
* * *
Att Rangers har 21 poängs marginal på Devils efter 35 spelade matcher är ingenting annat än overkligt.
Men Per, ditt förslag på permanent Bu-plats väntar vi med. Jag tror, i strid med allt förstånd, fortfarande att det kan hända nåt där ute.
* * *
Nu ska jag fortsätta studera isflaken som driver förbi på Detroit River.
Vi hörs här i morrn igen.