Såja.
Nu är bloggen tillbaka på riktigt, med livesändning hemma på Garden.
Ska bli så jefla kul.
Det är ju märkligt, jag var bara hemma i Sverige i tio dagar, men likafullt hann jag börja längta efter det här.
Ja, hela dealen med en Rangers-match.
Gafflandet med Simon och Bazil (”oh no, you’re back”, som den stackars Islanders-supportern sa när han såg mig i måndags…) i dörren på väg ut.
Den bökiga resan genom jultrafiken tvärs över Manhattan
Dickederandet med securityn i backstage-entrén.
Väntan på Manhattans långsammaste hiss.
Synen och dofterna (nåja…) i pressrummet; en inrättning svenska hälsovårdsmyndigheter skulle stänga efter en första anblick.
De muttrande amerikanska kollegorna, hukande över sina laptops, och de evigt tjattrande fotograferna.
Den ensamma promenaden, med blaskig kopp kaffe, i the wooooorl’d most famous arena timmen innan värmning, när läktarna fortfarande gapar tomma och John Amirante övar på ”The Star-spangled banner” nere i speakerbåset.
Stånkandet uppför trapporna till pressläktaren och morsandet på gamle Sal.
Varpu och TT-Anders (och Eken, visst, men han befinner sig för närvarande i den provokation till stad som kallas Gävle).
Försöken att upptäcka nåt anmärkningsvärt under värmningen.
Gris-Olle och Surkålsmannen.
Introt, nationalsången och de första ”Let’s go Rangers”-ramsorna
Och så nedsläpp…
Är ni bara hälften så exalterade som jag får vi en trevlig natt ihop.
* * *
Kul att några av er lyckats ladda ner ”24/7”-premiären – och dessutom insett hur lysande den var.
Men ni får ta och dela med er av torrents till andra som också vill se. Jag vet inte hur sånt där fungerar.
* * *
Sett till gårdagen ska det inte vara något snack ikväll.
Rangers slog ju heta Pittsburgh  – och Phoenix fick stryk, med 3-0 no less, mot struggling Devils.
Så Rangers är bättre, eller hur?
Nä, sån logik finns som bekant inte i hockey.
Tvärtom kan det vara så att Blåskjortorna inte har så mycket bränsle kvar i tankarna efter sin perfekta match i Consol, medan Coyotes mycket väl kan samla sig till en riktig urladdning efter det coach Tippett beskrev som en av säsongens slappaste insatser.
Jag lutar därför åt en tvåa på tipskupongen.
* * *
Kollegorna upplyser om att Anders Hedberg förra veckan var här och letade efter mig.
– Du har tydligen skrivit att det var Börje Salming som öppnade dörren för europeiska spelar i NHL och han ville understryka att det var Thommie Bergman, berättar Brookise.
Jodå, Winipeg- och Rangers-legendaren har maila i samma ärende.
Jag står dock på mig.
Bergman kom hit första, men jag hävdar att det var BJ som med sina gloriösa framgångar fick fördämningarna att brista.
Serveretur från Hedberg, kan vi få en sån?
* * *
Jag älskar att få vara med när unga svenska hockeygossar gör sin debut på Madison Square Garden – det är att, i realtid,  se gamla pojkdrömmar gå i uppfyllelse.
I natt är det Oliver Ekman-Larssons tur och jag hoppas han njuta av varje ögonblick. Man gör bara sin första match på världens största scen en gång.
* * *
Eric, efter 0-7-katastrofen var det en assisterande coach som stod för skällande – Lille Fridolf kände väl för stor avsmak för att ens se sina spelare efteråt – och han kunde säga svära han med.
Du, om någon, måste för övrigt se 24/7.
* * *
Tårtan hanterar skadan på Dirty Harry Callahan på helt rätt sätt.
– Jag säger det en gång: Det är en tung skada för oss. Nu går vi vidare, sa han efter matchen igår
Amen to that.
Lag som håller på ojar sig över vilka jobbiga skadeproblem de har är rökta.
* * *
Pluggar Robyn i pressrummet idag. Skulle det vara någon där ute som fortfarande inte fattat så vill jag bara understryka att ”Body Parts”-trilogin är alldeles in i helvete bra.
* * *
Hoppet om att Avery ska bli Avery igen får nytt liv när Phoenix kommer till stan.
Under åren i Kings hade Shane Doan, Coyotes inte direkt blygsamme kapten, ungefär samma roll i Page Six Seans liv som Marty Broduer har idag och tja, gamla motsättningar finns det väl inga skäl att glömma?
* * *
Givetvis avgjordes den här matchen på NHL 11 i en rafflande holmgång på 38:e gatan i eftermiddags. Phoenix tog ledningen med ett nesligt turmål av Prucha, men Anisimov kvitterade i mitten av tredje och sen avgjorde självaste Rosie med en vätebomb från blålinjen på övertid.
* * *
Såvitt jag kan se på värmningen får Oliver inte alls debutera ikväll.
Vilket skit.
* * *
Apropå NHL 11 och Lidas milstolpe igår…jag har fortfarande inte varit med om något hat trick i EA Sports och undrar om det börjar regna kepsar på isen vid såna tillfällen. Vet ni?
* * *
Bäst med värmningen är annars att se Tuffe Uffe i Coyotes bås.
Han ser fortfarande lika jävla stenhård ut.
* * *
Nu förflyttar vi oss till Sal.
Jag säger som Boudreau:
Score some fucking goals and win this fucking game.
Vi hörs i första paus.

Det är väl som coach Babcock – också känd som Bobby Ewing-frissan här – säger om Lidas första hat trick:
– Han har gjort allt annat som går att göra, så det var väl lika bra att han gjorde det också.
Han säger också:
– Lidström är som ett fint vin. Han blir bara bättre med åren.
Man kan ju bara instämma.
Det är, skulle jag rent av vilja påstå, ingen tillfällighet att legendaren från Skogsbo når den här milstolpen just ny.
40 år gammal gör han de facto en av den fantastiska NHL-karriärens allra bästa säsonger och såvida inget helt ruttet inträffar kommer han att kröna den med sin sjunde Norris Trophy.
Jag vet, det låter otroligt.
Men Nicklas Lidström är otrolig
* * *
Det är inte Lille Fridolf som tränar Washington.
Det är Joe Pesci.
I första hand var det det man fick lära sig av det ypperliga premiäravsnittet av ”24/7”.
Inte sedan jag såg just Pesci som Nicky Santoro i underskattade ”Casino” första gången har jag hört någon fyra av så många fuck på så kort tid som Bruce Boudreau.
Särskilt en sekvens, i en periodpaus i den eländiga förlustmatchen mot Florida, var så rasande underhållande att jag till slut bara satt i korresoffan och asgarvade.
– What the fuck are you, some  fucking primadonnas who can’t face som fucking adversity? Go in and score som fucking goals and we’re gonna fucking win this fucking game, lät det.
Fast ännu roligare.
Ni måste omedelbart ladda ner och kolla. Helt fantastiskt.
* * *
Rangers alltså.
Man häpnar ju.
11-1 på två matcher – mot Washington respektive Pittsburgh.
Det verkar inte bättre än att Tårtan Tortorella gjort ett riktigt lag av alla mindre imponerande beståndsdelar.
Men att Dirty Harry – Callahan – tydligen bröt hand i Consol, det var inte alldeles lyckat.
* * *
24/7 var bra även på andra sätt. Aldrig har vi vanliga dödliga fått tränga så långt in i några NHL-lags inre liv. Som sagt, ladda ner. Det är förförisk hockeyporr.
* * *
Rangersfan, givtevis ska du – som Avesta-pöjk och allt – ta dig till The Joe å det snaraste.
Huruvida Lidas lägger av efter den här säsongen beror, gissar jag, på hur den slutar.
Vinner han sin femte Stanley Cup-titel, då är det nog risk att det går ett flyttlass från Novi till Västerås framåt midsommar.
Om inte kan nog Ken Holland pressa ur honom en namnunderskrift till.
Men alldeles oavsett är det självklart att åka dit och se honom. Han är bäst. Nånsin.
* * *
Jetlaggen vägrar ge med sig, men som Boudreau skulle sagt:
Fuck that.
I morgon, eller i natt för er då,  blir det liveblogg från Garden och då ska det fucking vibrera av inspiration i den här bloggen.
Vi hörs fucking då.

För första gången under den 20-åriga karriären:
Hat trick av den störste vi haft!
Hur många 40-åriga backar i NHL-historien har gjort det?
Otroligt coolt.

Intensiv NHL-onsdag pågår.
Jag hinner tyvärr inte skriva så mycket här, men jag räknar kallt med att ni öser stenhårt i kommentatorsspåret.
En sak bara:
Fan ta de lokala sändningsregler som innebär att Versus inte får visa Rangers match. Istället är vi hänvisade till ång-TV på kanal 197. Ibland är det här ett kapitalistiskt DDR.

There you go.
Pittsburghs segersvit är bruten.
Och det är ju ingen tillfällighet att just Flyers – som nu leder hela NHL – klipper av den.
De har ett tempo, en fysisk tyngd och en kompromisslöshet i spelet som ingen annan motståndare är förmögen möta Sid The Kid & co med för närvarande.
Det kan ha varit en framtida konferensfinal vi såg i Philly – och den lovar i så fall att bli historisk.
* * *
Apropå tidigare post om Rolston har ni förstås rätt i att Devils inte lösgör några pengar enkom genom att sätta honom på waivers – han ska bli upplockad också.
Det skulle dock förvåna om ingen annan vill ha en kille av den kalibern.
* * *
Sid The Kid sägs ha varit smådeppig efter slutsignalen, men så kom Varpu in i omklädningsrummet och då sken han upp igen.
Jag förstår så väl; lakritsdrottningen är en vandrande humörhöjare.
* * *
Ruskar långsamt mitt jetlaggade huvud åt uppgiften att Ducks skrivit nytt kontrakt med coachen Carl-Gustaf Lindstedt.
Han kanske är bättre än jag förstår, men ändå:
En man som jobbar två kvarter från Disneyland och ändå inte lyckats le en enda gång på fem år borde
* * *
Sid The Kid kan också trösta sig med att han gjorde poäng för nittonde matchen i rad.
Nittonde.
Han är ju löjligt bra.
* * *
Det blev skandalöst korta inlägg denna comeback-afton.
Förklaring:
Ringrost och jetlag.
Jag lovar att vara i betydligt bättre slag till live-äventyren på torsdag, när Oliver Ekman-Larsson begår Garden-debut.

Zherdev som var så – på alla sätt – poänglös när han lirade här i stan…
Nu gör han plötsligt så läckra mål att Erics pingvin förmodligen börjar skälla där hemma i decembermörkret, 
Så kan det gå – och varför så många talanger underpresterar när de hamnar under Stealth-flygarens beskydd får vi aldrig veta.
* * *
Tio koppar starkt – ja, för att vara amerikanskt alltså – kaffe senare är jetlaggen dämpad något, men inte tillräckligt.
Något säger mig dock att tredjeperren i Wells Fargo kommer att gjuta nytt liv i gamle Biffen.
Håll i er, det kan bli vilda västern nu.

Drabbas av en saftig jetlag-svacka i det gamla soffskrället och hade under normala omständigheter slocknat som ett Derek Boogard-offer.
Men the showdown i Wells Fargo är så bra att det ju bara inte går.
Rent playoff-drama pågår för satan.
Hittills har Flyers i mina grusiga ögon varit lite vassare så det är inte ologiskt att de har en 1-0-ledning, men snart börjar Sid gasa och då skulle inte jag vilja vara Boucher.
* * *
Angenämt att se att ni gläds åt bloggens återkomst.
Känslorna är ömsesidiga, tro mig.
* * *
Asham mot Carcillo…vi måste väl få se den fajten?

Trumvirvel:
NHL-Bloggen is back!
Jo, efter tio kalla och helt bloggfria dagar i Sverige har jag återvänt till Manhattan och den, faktiskt, svårt saknade NHL-vardagen.
Ledsen att det inte blev mer aktivitet back i det gamla landet, men dels hade jag den chockartade sorgen efter Elaines bortgång att hantera, dels blir det helst psykedeliskt hektiskt när man är hemma så kort tid.
Som kompensation blir ni lojala, uppskattade läsare härmed de första utomstående som får veta att det är klart att jag blir kvar här borta och att NHL-bloggen kommer att leva länge, länge.
Det känns bra det – framförallt just för att jag får fortsätta ha med er att göra.
* * *
Det är väl egenartat att Rangers alltid passar på att göra sina mest klassiska matcher när jag av en eller annan anledning inte kan vara på Garden.
7-0 hemma mot Capitals…ojvoj,  vilket mardi gras det måste ha varit på läktarna.
Men alla frågar sig:
Vad har hänt med Capitals?
Fan vet. Man får ju inga indikationer om att Lille Fridolf förlorat sitt lag, som företrädaren Hanlon en gång gjorde. Som jag förstod saken försökte de verkligen knäcka Henkes nolla. So you go figure.
Men ett är säkert:
Om de kan gräva sig ur det här hålet – och det vore väl fan om det inte gick – kommer de att ha nytta av den här motgången. Förra året gick det för lätt i grundserien. Det gör det sannerligen inte nu och det kan vara precis vad som behövs.
* * *
Linus Omarks straff var ingenting annat än suverän – och gnället som följde bara patetiskt.
Ibland är NHL-spelarna, med sina oskrivna regler, sin moral och sina macho-attityder, konservativa intill gubbighetens gräns.
Lighten up, surtroll. Det är underhållning ni håller på med.
* * *
Ni hade sannerligen rätt om vädret där hemma.
Några dagar i Borlänge kändes det som att jag kunde ha frusit in fisk i jeansfickorna.
Det kan inte vara meningen att det ska bo människor i ett så vedervärdigt klimat.
* * *
Markus Näslund var inte bara en formidabel hockeyspelare. Alla som någonsin spelat med honom vittnar om att det inte finns en bättre människa och vänligare själ.
Så det är bara rätt att han tröja nu hänger i taket i Vancouver för eviga tider.
* * *
Efter alla matcher mot datorn här hemma  i Midtown inbillade jag mig att jag blivit hygglig på Playstation-hockey.
Morsning korsning.
Alle, som ALDRIG spelat NHL förut, slog mig två gånger om på övertid i Borlänge.
Jag försökte skylla på att NHL 09, som var spelet som stod till buds, skiljer sig avsevärt från 2011-varianten, och att han envisades med att använda en ”kameravinkel” jag inte är van vid, men sanningen är förstås att jag gjorde bort mig big time.
* * *
Jersey har waivat Brian Rolston och får därmed välbehövligt utrymme under lönetaket.
Frågan är om det hjälper.
Jag har lärt mig att aldrig räkna bort Devils, men lag som den här tiden på säsongen ligger arton poäng under strecket brukar mycket, mycket sällan nå playoff.
* * *
På grund av det tajta Sverige-schemat blev det inte ens någon lista i helgen, men om det blivit en hade Sid fortfarande toppat, före Linus Omark, Anders Lindbäck och mammas kålpudding.
* * *
I morgon börjar HBO sända 24/7, med närgångna bakom-kulisserna-rep från Pittsburgh och Washington.
Jag ser fram emot det med samma iver som jag såg jag fram emot Sons of Anarchy-premiären i somras.
* * *
Apropå Omark fyrar New York Times av en hel artikel om honom idag, med Sportbladet-citat och allt.
Snacka om att killen gjort effektfull entré på den största scenen.
* * *
Det var verkligen meningen att jag skulle se den klassiska (nåja…) drabbningen mellan Leksand och Borås i fredags, men samvetet förbjöd mig att lämna en 75-årig mamma ensam med de sista förberedelserna inför den stora festen.
Jag hann dock glo en stund på tv och häpnade över isytor spatiösa som flyghangarer.
Goddamned it, isarna måste ju krympas i Sverige. Det är inte bandy vi ska fostra våra unga talanger i.
* * *
Zäta har 110 000 All Star-röster nu.
Bra jobbat, bloggläsare.
Men ni behöver jabba upp Henke och Lidas lite mer. Kom igen, peppra med tangenterna.
* * *
Det är verkligen bisarrt jämnt i den bästa konferensen.
Men den östra tabellen har dragits isär ordentligt. Det är sju poäng mellan Tampa strax ovanför strecket och Ottawa strax under.
Ska man våga gissa att vi redan har våra åtta slutspelslag på den här kusten?
* * *
Att för första gången på en och en halv vecka slå sig ner i korresoffan och titta på NHL hade känts som en ynnest om så bara Carolina och Florida spelat.
Men när det dessutom vankas superb hatmatch mellan Flyers och Pens, då kan man få för sig att det är julafton, midsommarafton och allmän kålpuddingsfrossa på en och samma gång.
Så rasande festligt det ska bli.
Jag finns här under kvällen och ska försöka göra nåt inlägg då och då. Och kommentatorsspåret lever igen. Så häng med.

Ja, idag flyger jag alltså hem till Sverige och blir där i tio dagar.
Därmed blir det sändningsuppehåll i bloggen fram till Lucia.
Men jag lämnar er naturligtvis inte utan veckans lista
Slit den med hälsan och ha så gott tills vi hörs igen.

1. Sidney Crosby.
– Världens bäste är verkligen världens bäste just. Dessutom var han charmig och trevlig, i synnerhet mot Varpu, när han var här i måndags. Då får man Biffen på fall.
2.  24/7
– HBO har just börjar köra oerhört förföriska previews inför dokumentären om Capitals och Penguins resa fram till Winter Classics. Det ser ut att bli hardcore hockey-pornografi.
3. Euro Twins
– Det finns mycket lite i världen som är mer hisnande att se än Pavel och Zäta när de spelar som mot San Jose häromdagen.
4. Hockey News.
– Ken Campbell kan vara den bäste hockeyskribent som överhuvudtaget existerar.
5. Big Buff & Little Toby.
– Ligans mest udda, mest underhållande och just nu mest produktiva radarpar.
6. Erics lilla pingvin
– Den finaste maskoten i kommentatorsspåret någonsin. Kan vi få se flera?
7. Trejder.
– Det börjar röra på sig. Snart kommer den stora Brad Richards-splashen också.
8. Helene St. James.
– Detroit Free Press-stjärna och medkonspiratör i säsongens roligaste kampanj.
9. Stålberg i förstalinan.
– Sugar Kane och Captain Toews har fått en ny lekkamrat; en svensk som började säsongen i fjärdekedjan men stadigt jobbat sig upp i Hawks-hierarkin. Coolt det.
10. Gabby Gabby Hey
– Man vill inte ens tänka på vad Rangers skulle vara utan honom.

BIFFENS BU
•Kovaltjuk
– 100-miljonerdollarsmannen har inte gjort ett mål på…ja, vad är det? Sju matcher? Nånting är väldigt fel där ute.
•Gris-Olles dejt på Garden.
– Det är något mycket nedslående med tanken att han får tjejer…
•Rapporterna om vädret i Sverige.
– Ni luras bara, eller hur? Så där vidrigt kallt är det väl inte på riktigt?

Citatet
” Det ska bli intressant att se om det finns ett presspass med Mr. Bjurmans namn nästa gång du kommer till The Joe”.
H. Zetterberg reagerar på Bloggens fina All Star-kampanj…

Blev vilda västern där ute i tredje.
Men just när Islanders kommit ikapp slog Gabby Gabby Hey till och fullbordade hat trick.
Han är rätt bra att ha ibland.
* * *
Herregud, Jonas, slappna av.
It’s all in good humor.
När det går dåligt för Islanders kör jag med honom, när Rangers suger har han skoj på min bekostnad.
Ingen blir hånad på riktigt, min känslige vän.
* * *
Sällsamt många blowouts ikväll.
8-1 (!) till Boston mot Tampa, 5-1 till Montreal mot New Jersey, 5-0 till Edmonton mot stackars Toronto – och i Ottawa leder Dagnys San Jose just nu med 4-0.
Vad är dealen med det?
* * *
Mm, Madison, Yankees-fans vet ju ingenting om hur det känns att vinna…
* * *
Nu ska jag skriva några prylar och kan bara ha Caps-matchen i bakgrunden, så vi slår igen nu.
Tack för ikväll, jag kommer att längta efter er där hemma.
Återkommer med en Biff-lista i morrn – sen åker jag.