Nu hände det lite mer.
Du-be-du-be-doo, het som lava just nu, gjorde 1-0 och med det öppnade sig matchen.
Blåskjortorna hade bud på mer, men sen började de spela pojklagshockey i egen zon och istället står det 1-2.
Nu väntar en fräsig avslutning, föreställer jag mig optimistiskt.
* * *
Shit, lite Scary med Henkes assist, är det inte?
Det fick han ju, som jag berättade i första inlägget, i min NHL 11-match mot Boston igår natt också.
Saida lever.
* * *
Jag börjar skratta varje gång de fyrar av det där ”Stranger in the night”-partiet för Du-be-du-be-doo.
Det är så…ja, charmigt. Och avväpnande.
* * *
Nu gick det bättre, Jonsson.
Men dom har inga Victoria’s Secret-fester i Detroit och även om dom hade kan jag garantera att The Mule inte skulle gå på dem.
Han är från Vetlanda.
* * *
Mitt i perioden är det två sällskap precis nedanför som håller på och dickederar om vem som egentligen sitter var och ingen av dem tycks kunna läsa på sina biljetter.
Jag blir nervös av sånt och vill gå ner och reda ut trasslet.
Kanske bor det en bouncer i mig ändå?
* * *
Något säger mig att Edmonton vad det lider kommer ångra att de inte tog Seguin som etta i draften i somras.
Han är, emellanåt, en explosion på isen.
* * *
Norrbagga, ha ha, ja, det tänkte jag faktiskt inte alls på.
Men jag menar inte främst den lätt mesiga, ljusgula färg Tre Kronor uppträder i.
Jag menar skrikiga gula tröjor som Bostons reservställ och, framförallt, Vancouvers gamla.
De är, och var, in your face dom.
* * *
Är det ingen som kollar på Canucks match i Pittsburgh?
Vill bra gärna veta hur det ser ut där,
* * *
Whoopi zoomas in i jumbon – och buas ut efter noter.
Gris-Olle gillar, som väntat, inte blödiga liberaler.
* * *
Meh, inte ska väl Senators behöva ligga under med 4-0 i Carolina.
* * *
Det var mycket angenämt att tänka på Love Hewitt i förra pausen. Men nu byter jag till Jennifer Connelly.
Slutrapport kommer vad det lider.

Serielunksledan ligger tung på taken, endast Biffen är vaken.
Eller nåt.
Det var inte mycket till fest det här.
0-0 står det och det beror inte i första hand på att målvaktsstjärnorna briljerar, snarare på att det är mest varit mittzonsbrottning och gnetande i första perioden.
Ett mål skulle inte sitta fel. Inte ett slagsmål heller. Och inte lite lite Avery show.
* *
Jaha, nähä, det blev inga preludier alls.
De bara sjöng nationalsången och sen brakade det loss.
Ledsen om jag lurade någon, men för mig kändes det som att sitta i väntrummet hos tandläkaren och få beskedet att den hotande rotfyllningen inte behöver utföras.
Lättnaden var avsevärd.
* * *
Stiko, vad härligt att se dig här.
Känn dig lika välkommen på mitt backstage-område som jag gjorde på ditt i somras!
* * *
Boychuks utlovade comeback ställdes in.
Synd.
Det låter ju som namnet på en gitarrist i, typ, Dead Boys och såna ska alltid spela.
* * *
Jo, Offroad ibland ser det ut så här. Men oftast fylls det på efterhand. New yorkare kommer alltid sent till allting och är de på idrott ska de första köpa mat och bärs och souvenirer och what not.
* * *
Fuck UPS.
Det är deras fel att Varpu inte är här ikväll och att jag således inte kommer att få en endaste slurk kaffe.
Hon måste sitta hem och vänta på ett bud som skulle ha kommit under eftermiddagen men fortfarande inte hittat ut till Brooklyn.
Hur ska det här gå?
* * *
OK, Bröstenmedprästen (vad är det för egendomligt nick?), jag tror dig. Men har tyvärr ingen mer koll än via vanliga uppdateringar på nhl.com.
* * *
Jo, tröjorna är kanske rätt snygga ändå. De där gräddfärgade revären växer och orden ”New” och ”York” har ju viss effekt ihop.
* * *
Jonsson, dina inlägg kommer hela tiden i dubbel upplaga. Vad gör du när du trycker på publiceringsknappen egentligen?
* * *
Ännu snyggare är dock de gula Bruins-tröjor ett par kvinnliga bortafans precis nedanför pressboxen.
Gult är , har det slagit mig först på senare år, en väldigt underskattad tröjfärg.
* * *
Zebrorna Kowal och Leggo har det betydligt jobbigare här än vad Vinny Vinnerborg och Devo hade det i Dallas igår.
* * *
Ah, de släpar ut några gamla stötar i pausen istället och så får de berätta hur det känns att dra på sig en Rangers-tröja.
Det kan vi stå ut med.
Ska det fortsätta likadant varje gång de spelar i de här ställen – och som jag förstått blir det i samtliga Original Six-möten – vill vi dock se Pröjsarn, Hedberg, X:et, Tuffe Uffe och, för fan, Jan Mertzig också.
* * *
Okej, nu ska jag sitta och tänka på Jennifer Love Hewitt ett tag.
Vi höres efter det som måste bli en mer händelserik mittperiod.

Välkommen  på kalas.
Huruvida en match mellan Rangers och Bruins en blåsig onsdag i mitten av november verkligen blir något party återstår verkligen att se, men alldeles oavsett ställer Garden till med baluns ikväll.
Som alla som häpnat över den fula bläffan i mittcirkeln här i hallen vet fyller ju Rangers 85 år i år och ikväll börjar firandet.
De har klätt läktarna i festskrud, spelarna uppträder för första gången i de beramade ”heritage”-tröjorna och vi har en lång, förmodligen stentrist pre game-ceremoni att se fram emot.
Blev ni upphetsade nu?
Nej, tänkte väl det.
Men nu vet ni att det dröjer längre än vanligt innan ni får se Gabby Gabby Hey ladda bössan.
* * *
Vinny Vinnerborg satt i bilen på väg till hotellet när jag ringde och intervjuade honom efter succématchen igår och plötsligt sa han:
– Vill du prata med Paul?
Sekunden senare hade jag självaste Devo i luren.
Det var en lätt omtumlande upplevelse.
* * *
Själv flyger jag om några veckor hem till Sverige för att fira en 75-årsdag, så jag kanske inte ska säga så mycket.
Men det känns ändå som en mer etablerad milstolpe.
85…som Per – var har du tagit vägen? – frågade i början av säsongen:
– Vem firar det?
Svaret är väl dessvärre den som vill slå mynt av precis allting och nu tänker kränga jubileumssouvenirer så det stänker om det.
Det är allt det här tjafset handlar om.
* * *
Devorski frågade noga efter både för- och efternamn och jag hann bli lite svettig på överläppen några sekunder, men det ringde dessbättre ingen klocka hos bloggens kanske mest sågade karaktär.
– Per Bjurman? Okej, ni svenskar ska vara stolta över Marcus, sa han.
Jag kan bara instämma.
* * *
NHL:s disciplinkejsare och vicepresident, Colin Campbell, har skitit en lök.
En serie e-mail han skickat till domarbasen Walkom publicerades häromdagen på en blogg i Toronto och de visar att Campbell kanske inte är helt, eh, neutral.
Bland annat framkommer att han ofta – i grova ordalag – ifrågasätter domslut som drabbar hans egen son Gregory Campbell, numer center i just Bruins. När han åkte ut för en high sticking på Marc Savard 2007 hävde pappa, i ett av sina dumdristiga mail, ur sig att Svarad är en ”little fake artist”.
Nu undrar omvärlden om det var därför Pittsburghs Matt Cooke slapp avstängning för den fula tackling mot just Svarads huvud i mars – vars sviter Savard fortfarande lider så svårt av att han inte kan spela.
Och bara det faktum att en så obehaglig fråga kan ställas är, precis som Brooksie slår fast i en finfin krönika idag, tillräckligt för att byta disciplinbas.
* * *
Undrar om Messier, Richter, Leetch och Graves deltar under kvällens ceremoni.
Det vore nåt.
Dom har vi ju ALDRIG sett i liknande sammanhang tidigare.
* * *
Johnny Boychuk gör comeback för Boston ikväll.
Det gillar jag.
Inte för att jag har någon särskild relation till honom, men Johnny Boychuck är ett jävla coolt namn.
* * *
Vi murvlar ska, kvällen till ära, mutas också.
Vi får en ful liten affisch med alla jerseys Rangers haft sedan starten 1926 (ja, det är först nästa år de fyller, egentligen).
Åh, nu känner vi alla att vi aldrig mer kan skriva ett kritiskt ord om den här organisationen.
* * *
NHL 11-variantan av den här matchen – avgjord 03.30 igår natt – slutade mycket oväntat med en 3-2-seger för Rangers.
Callahan, Anisimov och Del Zotto gjorde målen – och Henke fick fanimig en assist.
Men dessutom hade ”vi” ett mål inne som granskades med videokamera, vilket jag fann otroligt underhållande, och sedan underkändes.
Slagsmålskvoten inskränkte sig  till ett enda, men i det gjorde Rozsival (!) slarvsylta av Milan Lucic.
* * *
Lundy Lundqvist har äntligen lyckats sälja sin gamla lägenhet på Upper West Side, meddelar New York Observer.
Han lämnade den redan hösten 2008 för en fetare pad i Hell’s Kitchen – en av de läckraste jag sett i den här stan –  men då gick ju världsekonomin sönder och möjligheterna att sälja prime real estate på Manhattan var ungefär lika goda som möjligheterna att exportera haitiskt kranvatten just nu.
Men nu har den alltså avyttrats, för den nätta summan 1.68 miljoner dollar.
Förstår inte att jag aldrig tillfrågats, jag behöver snart en ny lya.
* * *
NHL.com:s fem tyngsta skribenter tar idag ut sina All Star-femmor och alla fem har Lidas på backen.
Det blir en sjunde  Norris Trophy, det är vad jag tror.
* * *
Just nu tjejlyssna jag på  Db’s-männen Peter Holsapple Chris Steamys ”I wanna Break Your Heart” för att stänga ute pressrumstjattret.
Leta på Spotify, den är makalös.
* * *
Men grejen, Eric, är att Kings har otroligt mycket utrymme under lönetaket – trots sin högkvalitativa trupp.
Inget lag sitter i en bättre situation och en nytänd Iginla kan vara precis vad som behövs för att ta dem hela vägen till final.
Fan, det vore inte dumt…några vårdagar i La la-land, på Stanley Cup-final. Ojvoj. Boka bord på Dan Tana’s nu, tack.
* * *
Tjejlyssna, om någon undrar, är att spela samma låt flera gånger i rad.
* * *
Mr Soda, nu är det sista gången jag kommenterar det där. Resumé vet ingenting. Not to worry.
* * *
Det kan bli en fin målvaktsmatch, detta.
Tim Thomas är ju, efter dippen förra säsongen, tillbaka i rent äckligt slag och Hanky Panky höjer sig alltid ett par snäpp när han ställt mot så kvalificerat motstånd.
8-2 slutar det alltså inte igen. I så fall lovar jag att sluta dricka kaffe.
* * *
Mer tjejlyssning:
Matthew Sweets ”Evangeline”.
Fy fan vad briljant.
* * *
Milan Lucic är ensam i Bruins om att värma upp utan hjälm.
Det är extra kaxigt, att vara den ende.
Cool man.
* * *
Whoopie Goldberg finns tydligen på läktaren ikväll.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen vet jag inte, men så är det i alla fall.
* * *
Jag har fortfarande inte slutat sakna Pebben, inser jag när jag ser Bruins där ute.
Livet var roligare när han var här och tömde ens snusdosa med en enda skopa.
* * *
Heritage-tröjorna förevisas redan under värmningen och jag vet inte jag.
Är det inte något pyjamas-aktigt över dem?`
Jag vill höra era åsikter i ämnet.
* * *
Ja, då är det dags att genomleva de sega preludierna då
Vad det lider blir det hockey.
Sen hörs vi första paus.

Hur är det, vill ni vara med när bloggen ser Rangers-Bruins på Garden ikväll?
I så fall är ni välkomna.
Start 01.00.

Man kan sammanfatta Marcus Vinnerborgs historiska NHL-debut med ett ord:
Succé.
Han begick inte ett enda märkbart misstag, hängde med i alla moment och verkade hur lugn och säker som helst.
Men wow – han fick vara med om nästan allt som går att vara med om i sitt allra första framträdande på the big stage.
Två slagsmål, en grinig Teemu Selänne, ett samtal till Toronto för att avgöra om Dallas avgörande 2-1-mål var korrekt och vild Anaheim-forcering under de
Bäst var bedömningen vid det där friläget, när det såg ut som att backen vräkte omkull den framstörtande forwarden men faktiskt tog pucken och helt korrekt fick fortsätta spela.
Då jublade till och med tv-kommentatorerna:
– Väldigt bra dömt av Vinnerborg, hette det.
Smålänningen hoppas själv att hans äventyr här borta ska inspirera ungdomar hemma i Sverige att satsa på domaryrket och fortsätter det så här lär den förhoppningen inte komma på skam.
Så för att en sista gång vände på Hegerfors gamla ramsa:
Ojdå, Vinnerborg, det här har ju börjat alldeles utmärkt.

Jaha, ett smaskigt litet handgemäng till.
Den här gången gick Parros upp mot Barch.
Det är inte så att Vinnerborg behöver bli påmind om att han är i Nordamerika…
Annars finns det inte så våldsamt mycket att säga. Domarna märks inte särskilt mycket och det är som bekant det bästa betyg de kan få.
Bra, jämn match är det dock. Den står efter två perrar 1-1 och slutakten kan bli riktigt dramatisk och fin.

Välkommen till NHL, Marcus Vinnerborg.
Vår vän från Ljungby har redan fått ta hand om ett slagsmål, en boarding och ett framträdande med mikrofon vid speakerbåset.
Men det finns inga som helst skäl att travestera några gamla hegerforska småstick visavi Bosse Karlsson.
Han har skött sig utmärkt.
Den historiske svenskens enda helt egna bedömning var utvisningen på Paul Mara och den kunde ingen ha några synpunkter på.
Och inte lät han så darrig som ni påstår när han fick knäppa på mikrofonen, det lät helt ok.
Så:
Härligt, Vinnerborg, det här har ju börjat riktigt bra.
* * *
Snudd på otroligt att Leafs lyckades vända mot Predators.
Men efter de senaste veckornas motgångar känns det som att de förtjänade den lilla framgången.
* * *
När Grosse redan efter en dryg minut drämde in Carter i sargen tänkte jag:
Ojvoj, den här matchen kan spåra ur.
Det har den inte gjort. Ännu. Men det kan fortfarande hända.
Så håll i hatten – eller åtminstone hjälmen – Vinnerborg.
* * *
Kari Let’em in har i sanning fått en nytändning i Texas. Jävlar vad bra han är.
* * *
Ser ni Lilja nu då? Visst ser han ut som Freddie Mercury?
* * *
Ingen dålig uppercut Grosse fick in på Parros.
Men har man någon gång stått intill den 25-årige stockholmaren vet man att han inte är någon man ska pick a fight with.
Han är mighty…
* * *
Nu kör vi igen, Vinnerborg. Låt pipan tala.

Hoppas nu man slipper travestera Hegerfors i SVT-sportens mytomspunna VM-krönika från 1994.
Ni vet, när Bosse Karlsson ger fel nigerian gult kort och kommentatorslegenden utbrister:
– Ojdå, Karlsson, det här har inte börjat bra.
Fast det ska inte vara någon fara.
Stars-Ducks är visserligen ingen lätt holmgång att börja med; mycket gammal surdeg jäser mellan divisionsrivalerna och båda trupperna rymmer karaktärer med omtalat breda käftar. Hos Anaheim finns såna som Corey Perry och Ryan Getzlaf, i Dallas såna som Steve Ott och Brenden Morrow.
Men under de samtal jag haft med Ljungby-Koharski senaste månaden har han framstått som både orädd och ödmjuk och det känns som exakt rätt kombination av egenskaper inför den här utmaningen.
Här kan ni läsa om senaste samtalet
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8131071.ab
* * *
Här fanns alldeles nyss en dyster drapa om att man inte kan hamna i 0-3- eller 1-4-underläge mot Nashville, men medan jag skriver går Leafs plötsligt upp till 3-4 och i ett nafs är det hur spännande som helst uppe i Air Canada Center.
* * *
Jag är inte, som rubriken på hemsidan kanske kan förleda någon att tro, på plats i Texas.
Men jag ser matchen hemma i korresoffan och slänger in några synpunkter i pauserna.
* * *
Ryktet säger att bloggens Zäta-kampanj redan vunnit djupa sympatier i Red Wings omklädningsrum.
Medelpadingen har helt enkelt snälla lagkamrater som vill att han, efter alla försmädliga skador, ska få chansen att uppfylla den livslånga drömmen om ett framträdande i en All Star-match.
Som en back som vill vara anonym säger till bloggen:
– Jag ska rösta tills dom stänger ner min dator
* * *
Det är Devorski Vinnerborg får döma med ikväll och som trogna läsare vet hör ”Devo” inte direkt till hjältarna i den här bloggen.
Men tja, han ger ju svensken chansen att glänsa om inte annat…

Okej, nu kan ni börja rösta på All Star-lagen.
Man gör det här.
Nio svenskar återfinns, som synes, på den ballot NHL tagit fram och jag tycker ni ska rösta på allihop, för ju fler blågula spelare som kommer till Raleigh i slutet av januari, desto mer får jag att göra där.
Men framförallt vill jag pusha lite extra för Zäta.
Han har ju haft sån oerhörd otur och blivit skadad varje gång han tagits ut i de här sammanhangen, så han bör få en ny All Star-chans.
Så, kampanjen inledes härmed:
Vote for Zäta!
* * *
Efter tio raka förluster sparkade Islanders sin coach, Scott Gordon idag.
Och tja, nåt måste de kanske göra. Men inte ens Flash Gordon hade kunnat få ut bättre resultat ur den hopplösa trupp han haft att jobba med.
Ingenting vettigt kommer att hända med den där stackars organisationen förrän den flyttas och får en ägare som är intresserad av att satsa.
* * *
Så ni trodde att det var whiskey i glaset på bilden från pressläktaren igår.
I wish – matchen hade förmodligen blivit betydligt intressantare då.
Men det var bara kaffe, serverat i genomskinlig mugg
* * *
Det är ju för en god sak, men det hindrar inte att Lilja ser ut som en blandning av Freddie Mercury och Josef Stalin i sin nya mustach.
* * *
Lundqvist är tillbaka i kassen ikväll. Likafullt tror jag Rangers får det rätt svettigt borta mot Pittsburgh. Men det ska bli kul att titta.
Nån annan som är vaken och tänker kolla?

Ni såg vilken gangstring Avery gjorde sig skyldig till, va?
Smid frågade upprepade gånger om de skulle slåss, men skandalmannen svarade ”nej, nej, nej, nästa byte” – och när Smid till slut gav upp och skulle åka därifrån, då hoppade han på honom.
En klassisk sucker punch!
Därefter ska Page Six Sean dessutom ha påkt förbi Oilers-bänken och skrattat rått.
Så det är väl inte så konstigt motståndarna ville döda honom. 
Men jag tycker det är roligt när det blir sån där kalabalik, när det är ursinnigt på riktigt och det känns som nästan vad som helst kan hända. Det känns…upphetsande.
Möjligen kan man dock tycka att det ska hända under andra matcher än de som avgörs under Kid’s day…
* * *
Pääjärvi, by the way, var inte petad.
Han var, precis som Lundy, förkyld.
– Han kom ner till frukosten och kunde knappt prata. Så tyvärr, jag kan inte låta er träffa honom, det vore bara respektlöst, säger Oilers PR-man när jag och TT-Anders står i korridoren utanför gästkabyssen och  försöker låtsas som att vi inte alls är ute efter något särskilt.
* * *
Det är inte ofta man får se Rangers vinna med 8-2.
Men det är inte ofta de har så lökigt motstånd heller.
Jag hävdar nog rätt så bestämt att Oilers, som de spelade idag, är det sämsta lag jag sett på Garden under mina sex år här borta.
That’s saying something, tro mig.
* * *
Bilder efterfrågas ofta så nu tar vi och köra några såna.
De bra har Höken tagit och de dåliga jag; det borde inte vara särskilt svårt att skilja upphovsmännen åt.

Sprit och idrott hör ihop! Det vet de som draperar Gardens exteriör i reklam.

Rangers fyller 85 i år. Det gör det här pressrummet också, känns det som.

Annan vy från samma rum. På andra sidan dörren ligger loungen. Det är där Eken ställer till med sina romerska gästabud.

Garden om morgonen, tom och löftesrik.

Den beramade jubileumsloggan i mittcirkeln. Ser utom blöjreklam, säger Varpu. Som etiketten till blaskigt norrländskt öl, tycker jag.

De har rätt okej historia, Oilers.

Värmning. Man kan se att Gabby Gabby Hey är het.

Jag har just påstått att det ändå är en okej match. Då reagerar Lakritsdrottningen så här.

Höken spanar.

Här brakar det.

Skäggbiff.

Poesi.

Coach Renney – en man som har en del att fundera på.

En halvtimme efter slutsignalen ser det ut så här på isen. Det ska bli basket på Garden om bara några timmar. FAscinerande.