Som att se Oasis utan Liam

Se där, NHL försöker hotta upp sitt All Star-koncept genom att införa ett slags draftsystem där två kaptener enligt gammalt skolgårdsmönster får ta ut sina egna lag.
Läs här själv
Och det är ju lovvärt att de har ambitioner i ärendet; att sitta och titta på den träliga öst-väst-match som de senaste åren utgjort evenemangets förmenta clou har inte varit roligare än att dricka alkoholfritt vin, äta osaltade popcorn eller att se Oasis utan Liam.
Samtidigt kan i alla fall inte jag låta bli att undra över varför det nya systemet – som upphetsade företrädare för ligan och spelarfacket påstår – skulle få spelarnas ”competetive juice” att flöda med förnyad intensitet.
”Draften” kanske kan vara underhållande att följa, men själva matchen lär inte bli så mycket mer än en glorifierad version av en Allmänhetens Åkning-timme i det här formatet heller.
Nordamerika mot resten av världen…det är den enda giv jag tror någotsånär på.
Fast visst, jag avser ändå att befinna mig i North Carolina i slutet av januari.
Det är om inte annat en präktig firmafest.
* * *
Kan inte bestämma mig för om jag gillar Jonas Hillers helsvarta målvaktsmask eller inte.
Den är antigen en cool Darth Vader-pastich  – eller en ful prototyp de aldrig hann utveckla på fabriken där östtyska landslagets utrustning producerades.
Har ni åsikter?
* * *
Signaturen ”Apropå Enroth”, var det du EJN? Ha ha, så kan man ju också kringgå en avstängning…
* * *
Att ligans GM:s under sitt pågående stormöte avfärdade idén om att coacherna ska få ifrågasätta ett antal domslut per match, framförd av Floridas Dale Tallon, var lika väntat som ointressant.
Jag såg dock en väldigt rolig kommentar på TSN:s hemsida:
– Also rejected was Brian Burke’s idea to shorten the regular season to five game.
Ho ho ho!
* * *
Ja, då håller vi koll på Tedenbys NHL-debut i natt då.
Men jag hade ingen möjlighet att ta mig till Newark idag, så spaningen sker från korresoffan.
* * *
Få se när, är All Star-helgen nu då…29-30 januari.
Då vet Zäta när det är dags att bli skadad…
* * *
Florida-Toronto tänker jag också ägna visst intresse under kvällen. Leafs måste prestera. Måste. Annars osäkrar Burkie mobilen redan i natt.
* * *
Har fortfarande inte kommit över att en jävel kom fram och visade mig sina biljetter på Garden.
En Garden-bouncer…det hör till det sista man vill se ut som.
* * *
Räkna inte med någon våldsam aktivitet från min sida under kvällen, men ni är hjärtligt välkomna in i kommetatorsspåret.

The greatest hockeyshow in the world – på Broadway, del 5; The End

Det är, om jag räknat rätt, 44 dagar till dopparedagen.
Men vi som gillar hockey fick en julklapp redan ikväll.
Detta är lätt den bästa, hårdaste, mest underhållande och dramatiska match som spelats på Garden den här säsongen.
Så till alla inblandade från glad Biff:
Tack så mycket.
* * *
I helvete, Jonsson. Jag snusar alltjämt som en kommunalarbetare och skrev om det så sent som…ja, det var bara nån vecka sen.
Men det är bra att du påminner mig, jag behöver göra en beställning i morrn.
* * *
Med mössa nerdragen i pannan kommer Bäckis, bland de sista, ut i den grå korridoren utanför gästernas omklädningsrum.
Ser rätt salt ut, erkänner vi härmed.
Han förstår, säger han, att det var roligt att titta.
– För det var rätt roligt att spela också. Det är nog den match det hänt mest i den här säsongen. Och det är alltid en rolig arena att spela i.
* * *
Rangers borde ha utnyttjat det numerära överläget med fem minuter kvar.
Det var sista chansen, det.
* * *
Ledsen, Darren, men jag tittar inte på tv-serier som heter Dawson’s Creek.
Jag tittar på Sopranos.
* * *
Det blir kanske lite fel när jag i slutet tittar ner mot Rangers bås och halvhögt säger:
– Pull Henrik.
Fast på en svengelska som får det att låta betydligt fulare…
* * *
Han försöker upprätthålla en allvarlig och seriös fasad när han står vid sin omklädningsrumsbänk och gör intervjuer.
Men så fort Ovie försvinner in i massagarummet, där Bäckis och andra får ömma vader och lårmuskler behandade, hör i alla fall jag tydligt hur han på gammalt känt manér börjar gapa och skrika och sjunga ryska schlagers.
Det är, underbart nog, ett litet barn som är världens bäste hockeyspelare.
* * *
Tårtan är inte alls särskilt arg under sin presskonferens.
Synd.
Ett svavelosande utbrott från hans sida hade varit den perfekta slutpunkten på en underbar kväll.
* * *
Enligt säker källa har Storchen nu tillbringat tre veckor på en soffa i Washington.
Det har sagts förr, men tål att upprepas:
Ingen storebror i världen har det bättre.
* * *
Är det bara jag som tycker det var lite väl länge sen Avery var Avery?
* * *
På torsdags kommer Buffalo.
Det är ingen lätt match att ladda om till efter den här uppvisningen.
Men vi gör väl ett försök.

The greatest hockeyshow in the world – på Broadway, del 3

Ha ha, det här är alldeles uppenbart en kväll när vad som helst kan hända.
Långsam som en pansarkryssare i hård sjö stävar Boogard upp i Caps-zonen och med gracen hos ”Hajen” i Bond-filmerna avlossar han ett skott – som mot alla odds går in.
Obetalbart.
Särskilt som han inte gjort mål, i tävlingsmatch, sedan 2005.
Nåt för Neuvirth att sitta och tänka på under flighten hem i natt…
* * *
3-3 nu – och alltjämt oerhört underhållande.
Jag fick dock en liten känsla av att Rangers mattades något de sista sju-åtta minuterna i andra, så det skulle förvåna mycket om inte gästerna vinner till slut.
* * *
Legendaren som vaktat Gardens pressläktare sen Gordie Howe gick i blöjor och aldrig nånsin missar en Rangers-match, gamle Sal,  lyser med sin frånvaro ikväll och jag blir lite orolig.
Men kanske har han, som Varpu föreslår, åkt med Eken på den där konstiga DC-semestern…
* * *
Van Massenbassen dömer i alla fall lika kackigt åt båda håll.
Det var ingen hooking på Gordon och det var ingen boarding på Girardi.
Men det är klart, det small i sargen när Danny G tacklades. Då kanske det är bäst att ta det säkra före det osäkra och blåsa om man är VanMassenBassen.
* * *
Det är en kväll som har allt, så naturligtvis blir det gruff uppe på nosebleed-sektionen också.
Medan taktfasta aaaaaasssshole-ramsor ekar under takåsarna blir två Caps-fans – den ene i Ovetjkin-jersey, den andre i Bäckis-dito – bortförda av vakter.
Och precis som de når utgången vänder sig ”Bäckström” om, sträcker en arm i luften och ger hela Garden ett praktfullt finger.
Det hade den riktigt Bäckis också gjort, tror jag.
* * *
Att Knuble, äntligen,  får göra mål kan betyda mer för Caps än blott en kvittering i den här matchen.
* * *
Plötsligt landar några av de där papperslapparna på lakritsdrottningen också.
Då vänder hon sig om ger huliganerna sin hårdaste finländska blick.
Sen är det slut på papperskastande.
* * *
The Dude, det får vi se. Jag går till de som vinner. Och du vet inte bestämt, det ska du inte tro…
* * *
Synd att Marcus Johansson inte får vara med den här magiska kvällen.
Men han har snart conditionat (också ett ord…om man bara vill) nere i chokladens Hershey och är garanterat med i returmötet i början av december.
* * *
EJN har mailat, kan jag meddela – och han tycker det är taskigt att ni angriper honom när han inte kan försvara sig.
Jag håller med. Så länge han är portad publiceras inga attacker på kommentatorsspårets enfant terrible.
* * *
Om de som bestämmer i Edmonton inte kallar upp Omark efter den här pinsamma floppen ska de ju läggas in för observation.
* * *
Erskines skott är ju tungt, men tja, kanske ska ta Lundy ta den.
Det var dock inte fem år sedan den skytten senast gjorde mål…ho ho.
* * *
Tampa är ändå ett jävla bra lag. Toronto-spelarnas öde avgörs nog snarare i morrn, mot Panthers. Samma lökiga spel i den matchen, då kavlar Big Bad Burkie upp skjortärmarna, ringer lämpliga GM-kollegor och säger:
– Vad får jag för Bozak, Kaberle, Komisarek, Grabovski och Kessel?
* * *
Det började på hotellrummet i Boca Raton vid sju i morse, fortsatte på fukosten med Höken, i loungen innan avgång från Fort Lauderdale, under själva flygningen, hemma i holken på 48:e våningen, i pressrummet före matchen och här på pressläktaren i förra pausen.
Nu är det – tack vare Varpus snabba rush ner till pressrummet – dags för kaffekopp nummer 25.
Ska avnjuta den och ladda för en tredjeperiod som kan bli en enda lång explosion.
Slutrapport är att vänta nån gång under natten.

The greatest hockeyshow in the world – på Broadway, del 2

Ribbträff av Bäckis, mål av Boyle, strålande Henke-räddning på ett Ovie-skott från nära håll, Semin upptryckt i sargen och ett slagsmål (well, typ…) mellan Green och Duby-Duby-Doo.
Ja, det händer mer de första fem minuterna än på hela matchen i söndags.
Och sen bara fortsätter det – med högt tempo, snygg Laich-styrning, arg Tårtan, tuffa närkamper, dåligt humör, tveksamma domslut, en briljant Neuvirth i tre-mot-fem-läge, Boyle-mål igen…
Fan vilken härlig kväll på Garden.
* * *
Steven Page sjöng inte bara genom näsan. Han gjorde det hopplöst långsamt också. Och blev som tack för mödan rundligt utbuad…
* * *
2-1 står det alltså.
* * *
Bra där, Celie.
Själv hann jag inte spela matchen i eftermiddags och det känns inte alls bra.
Men din profetia har redan spruckit, är jag rädd.
* * *
Vi får ingen info om sånt i pressboxen, men var det alltså – som vi trodde – Tårtan som orsakade the bench minor?
Ha ha, efter såna fadäser kan det inte vara alldeles lätt att skälla på spelarna för att de tar dumma utvisningar.
* * *
Men jag kommer aldrig fatta varför Garden-tomtarna buar åt Ovetjkin.
Vad har han gjort för fel? Varit bra?
* * *
4-0 till Carolina efter några minuter.
Ojvoj, Omark, välkommen till NHL.
Redan på söndag blir det Garden-debut-..
* * *
Det är Boyle som gör hat trick i kväll, ingen annan.
* * *
När de zoomar in svenska modeller i jumbotronen buas det inte, om man säger så,
* * *
Bara lite Avery-krydda som saknas nu, men hans enda kända target i Capitals är ju pilsnerfilmsgubben i båset och honom är det kanske inte så lätt att få en pratstund med när tempot är så här jävla högt.
* * *
Det är nån på Gris-Olle-sektionen som sitter och slänger små papperslappar på Biffen ikväll.
Vad är man då? Tolv?
Men jag har samma slags humor så jag ska väl inte säga nåt.
* * *
St. Pierre och VanMassenhoven – alltså zebrorna – kommer inte att få några vykort av Gris-Olle.
* * *
Dök det upp en J.E.N. nu också? Det var ju humor.
* * *
Nu är det förkylt – jag hade uppenbarligen fel om Boogards förkylning. Han spelar ju. Kanske med förkylning. Det vore – kallt.
* * *
Nej, DD, det kan du inte. Det är närapå 30 år sedan jag träffade hans mammas, så nu hallucinerar du.
* * *
Gjorde sig inte Hendrick skyldig till en liten bentackling på Eminger?
Bara undrar.
* * *
Har en grym penna ikväll. Snodd på Grand America i Salt Lake City i somras. Bra för er att veta, kan jag tycka.
* * *
Darren, I’m with you. Jag tycker Bäckis är den mest begåvade vi har.
* * *
När Boyle gör sitt andra är Caps så angelägna om att få upp pucken till Ovie, som i samma ögonblick kommer ut från utvisningsbåset, att de glömmer allt annat.
Då går det som det går.
* * *
Du som undrade – här sägs det att det bara är bögar som bär ljusa byxor mellan Labor Day och Memorial Day.
Skrev i våras en krönika om hur det höll på att sluta med blodvite i Chicago, check it out.
* * *
Kenny, om jag mot förmodan springer på Ken Dryden lovar jag att höra efter.
* * *
Det är så här hockey ska vara.
Och nu ska jag bara sitta och njuta av tanken på att två perioder återstår.
Vi hörs i paus nummer två, okej?

The greatest hockeyshow in the world – på Broadway

Nu ni.
Nu blir det kul.
På riktigt.
Det blir vardag av allting och mja, jag ska inte säga att jag nånsin känner mig blaserad när jag sitter i pressboxen i den här legendariska gamla hallen, det är fortfarande ett enormt privilegium, men graden av upphetsning varierar och en serielunksvals mellan Rangers och,  låt säga Florida eller Montreal eller vad ni vill,  kan efter några år kännas något rutinartad. 
Men ikväll har vi Washington på besök.
Då stegrar temperaturen omedelbart mot hisnande febertoppar.
Med sina glänsande superstars, sitt oförväget explosiva sätt att spela hockey och sin uppenbara förtjusning över att få uppträda på den här mytomspunna isen ser de i princip alltid till att det blir show när de är i stan.
Dessutom höjer sig Blueshirts – med Lundy Lundqvist i spetsen – åtminstone några klass när de har så eminent motstånd (ja, de FÖRSÖKER i alla fall…) på hemmaisen.
Så I wouldn’t miss this om jag var ni.
Det är en presumtiv klassiker som ska avgöras.
* * *
Det har inte gått mer än två dygn sedan det senast spelades hockey här, men ändå har jag varit nere i södra Florida och vänt.
Åkte på så kallad akutryckning för nyheterna igår morse och återvände till New York först i eftermiddags.
Det motsvarar för mig det spelarna kallar back-to-back-matcher och risken finns att jag är lika trög i steget som de brukar vara såna gånger.
Jag ber om överseende i så fall.
* * *
Det lär väl störa några åldersfixerade kommentatorer, men god damn it – Lidas är ju, 40 år gammal,  mitt uppe i en Norris Trophy-säsong igen.
Väldigt coolt, det.
* * *
Nu har Caps i och för sig inte spelat fullt lika underhållande som exempelvis ifjol, men ikväll är de alltså på Garden och som sagt – Ovie, Green, Semin, Bäckis och de andra trivs väldigt bra här.
Så igen:
Förbered er på show.
* * *
Zuke – också känds om Mats Zuccaello – gjorde alltså hat trick för sitt Hartford samma kväll som Rangers blev nollade av Blues på hemmais.
Men inte har den gode norrmannen blivit uppkallad för det.
Tårtan och Stealth-flygaren tycker väl inte att målskyttar, precis som morgonvärmningar, är överskattade.
* * *
Det är ett väldigt hallå om att en kvinna för första gången blivit invald i Hockey Hall of Fame.
Men – valdes inte Brett Hull in redan 2008?
* * *
Å andra sidan tycks inte ledningen hos tabelljumbon Oilers ha noterat att Linus Omark gjorde fem (!) mål för Oklahoma samma kväll, så man ska inte vara så förvånad över hur ledningarna i dåliga klubbar uppför sig.
* * *
Jag ber om ursäkt för den Hall of Fame-kommentaren, den var korkad, dryg och svinig, men…jag kunde inte låta bli.
Det är ju på den nivån macho-män som Brett Hull själva brukar röra sig, liksom.
* * *
På grund av den hastiga Florida-trippen missade jag morgonvärmningen i morse och det ska vi alla beklaga, för det är en annan höjdare med Capitals New York-besök – morgonövningarna genererar lysande material till bloggen.
Som när en oss närstående spelare – inga namn! – fick frågan om ett motståndarlag skulle komma att bli en svårare konkurrent tack vare en uppmärksammad trejd och svarade:
– Svårt att säga, men absolut!
* * *
Zuke…fan, jag kan inte smälta det smeknamnet. Det är så lysande.
* * *
Ni såg kanske, i den här lilla stänkaren,  att Kung Lundqvist och Page Six Sean ska öppna krog ihop.
Det blir nog bra och vare sig de vill eller inte tänker nog Biffen vid tillfälle vagga in och se vad som kokar i grytorna.
Men varifrån kommer namnet, undrar man ju. Tiny’s? Syftar det på Avery? Eller…nej, vi sätter punkt där, det här håller på att halka alldeles galet, märker jag.
För övrigt noterade jag förstås din kommentar, BaconBergund, och det där med mustig lön har du allt fått om den så  kallade bakfoten.
* * *
Du är portad just nu, EJN. Du får visa att du en enda gång kan skriva något glatt och positivt, utan kompletterande stick om hur mycket du hoppas att det går dåligt för någon annan. Se det som en utmaning. Och har du synpunkter går det bra att maila mig på per.bjurman@aftonbladet.se så kan vi diskutera saken.
* * *
Den stora frågan är förstås hur pass bra drajjor de kommer att blanda på Tiny’s.
Det är en konst och få behärskar den till fullo, men riktigt högklassiga krogar ser alltid till att städsla en bartender som vet hur man gör.
Dessvärre är jag inte ledig själv…
* * *
Tiden, om någon undrar, beror på att Versus sänder. Då är det alltid 7.30 som gäller.
Personligen önskar jag att alla matcher började då, eller ännu senare, för det skulle gör matchdagarna mindre stressig för min del, men den åsikten förstår jag att inte riktigt delar…
* * *
Gvald, se Jonssons svar. Big E har inget emot att kasta handskarna om någon är dum mot lagkamraterna.
* * *
Trots att han spelar i Brynäs håller jag lite extra på Mattias Ekholm.
Jag gick nämligen i samma klass som – och hade en väldigt tidig puppy crush på… –  hans mamma Kristina och även om det nu känns oacceptabelt att jag är så gammal att före detta klasskamrater kan vara mammor åt Tre Kronor-spelare så betyder det förstås guldstjärna i min lilla värld.
Såsmåningom kommer Mattias att hamna i Nashville och då blir han an item i den här bloggen, det garanterar jag.
* * *
Apropå Brynäs:
Minns ni Eken? Också känd som Oak Man och Royal Oak och Den Frossande Gästriken?
Han brukade gå på hockey och var en kär sidekick i bloggen, men nu skippar han till och med Bäckis besök i New York.
– Jag är passande nog och semestrar i DC idag, meddelar han i ett avmätt sms.
Det är inte alls passande.
Det är skandalöst, förargelseväckande och skandalöst igen.
* * *
True that, Nyblom. Två bagarväckningar och två turbulenta tretimmarsflygningar inom loppet av ett knappt dygn kommer att kräva veritabla oceaner av kaffe.
* * *
Undrar hur länge Ovie kommer att acceptera att Semin leder interna skytteligan.
Inte alls länge, tror jag. Det kan bli hat trick redan ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först!
* * *
Jag kör bögstilen idag. Ljus brallor alltså. Det kan Gris-Olle och de andra homofoberna ha.
* * *
Att Henke – som såklart står ikväll, Magnus K – trivs bra mot Capitals är inget jag bara hittar på.
Jag har varit med sedan han gjorde sina första NHL-matcher 2005 och törs påstå att han aldrig, aldrig varit bättre än i de fyra första slutspelsdrabbningarna mot Caps för två år sedan.
– Det värsta jag sett, sa Bäckis efteråt.
Likadant kände jag – tills samme Bäckis ställdes mot Halak ett år senare…
* * *
Nu var det nån som sa ”who gives a fuck” i pressrummet.
Mja, jag gör nog, faktiskt.
* * *
Burkie börjar bli otålig uppe i Toronto, säger ryktet.
Om inte presterar under den pågående Florida-turnén – de möter Lightning ikväll och Panthers i morrn – uppges det att han komma att spränga sönder laget igen.
Shoey, gör ett mål eller två!
* * *
Ha, här tror jag att jag är så stiligt klädd, men när jag står ute på läktaren och spanar på värmningen kommer en kille fram och visar biljetterna.
Ridå.
Jag ser alltså ut som en ordningsvakt…
* * *
Boogard spelar inte. Han är – förkyld.
Vad är det för tough guy?
* * *
Det är som vanligt fyra man i Capitals som värmer utan hjälm:
Ovie, Semin, Bäckis och Green.
Som för att, helt coolt, markera:
– Hey, det är vi som är stjärnorna här.
Jag gillar det.
* * *
Blev lite långt det här introt, helt otippat.
Ni ska få lite tid att läsa det nu.
Ta sen några djupa andetag, skruva ner i fåtöljerna och gör er klara för entertainment.
Jag återkommer, på sedvanligt gammalt vis, i första paus.

Blues på Manhattan, del 4 – The End

När Rangers inte kunde få ut ett endast dugg av sin fem-minutare i tredje förstod åtminstone vi på sektionen bakom Blues bås att det var helt kört.
– Det är så med de där femminutarna…börjar man bra blir det andra laget frustrerat och just så utvecklade det sig ju ikväll, säger Alex efter att ha varit iväg och fått sin skadade fot röntgad direkt efter matchen.
En annan faktor är ju att Blues är jävligt, jävligt bra på att försvara sig – inte minst just i numerärt underläge.
* * *
Det blir lite roligare på nära håll, när man om inte annat kan känna vissa spelares frustration.
Men som underhållning betraktat var detta verkligen rena dyngan.
Må det ha varit säsongens lågvattenmärke – annars väntar regelrätta avgrunder längre fram.
* * *
Page Six Sean var flera gånger framme och gafflade specifikt med tvåmålsskytten Steen, såg ni det?
Vad han sa får vi dock som vanligt inte veta.
– Äh, jag lyssnade inte. Han slutar ju aldrig prata, säger Steen på sin vackra norrländska och rycker på axlarna.
* * *
Det är osedvanligt många civilians som får komma in och hälsa på Blues-spelarna efteråt, varför visst kaos utbryter i omklädningsrummet.
Bland annat står jag – helt ofrivilligt – i vägen när BJ Crombeen försöker ta sig ut och blicken jag får antyder att han helst vill boarda mig in i tegelväggen.
Men fan, det är inte mitt fel att slovakiska reportrar och influgna fans tryckt ut mig i offside-läge…
* * *
Tack, VI K Forever. Ska se till att få Kåsan-reportaget inspelat och skickat. När det sänds är hösten som allra tyngst och jag behöver bli påmind om hur det känns.
* * *
Visst visst visst, Blues gör det ju samtidigt bra. De uppträder verkligen som ett lag, de forecheckar fantastiskt och de spelar lysande i egen zon; Rangers tillåts helt enkelt inte skapa några chanser.
Men det är inte roligare för det.
Nu inväntar vi tisdag.
Då blir det show.

Blues på Manhattan, del 3

Nej, vet ni vad.
Det här ju rena försäsongssmörjan.
Så oerhört avslaget och spänningslöst och händelsefattigt.
Jag upphör aldrig att förvånas över att något som ena stunden kan vara så upphetsande skoj nästa kan vara så här
* * *
Mål har det ändå blivit och det är den bäste Steen sen Håkan som snärtar in den på Tåbiran,
Det förvånar inte alls om det blir matchavgörande.
* * *
Nej, Darren, på något vis lyckades du faktiskt dra ett ännu sämre skämt.
Trodde inte det var möjligt, men fanimig.
* * *
Fin filmning när Bulan åker för crosschecking…
* * *
Det är inte precis storm i kommentatorsspåret heller. Men jag förstår er, det finns inte så mycket att utgjuta sig om den denna
* * *
Hur är det, har dom kört Novemberkåsan ännu?
Jag och min kompis Alle brukade förr alltid säga att det inte blev mer söndagsångesteländigt än när man satt och tittade på Sportspegeln och de plötsligt avlossade ett långt jävla Jan Svanlund-reportage från Kåsan.
Och ja, det är sånt man sitter och tänker på under såna här matcher.
* * *
Pingvinmasen, känd från kommentatorsspåret, kommer plötsligt upp och hälsar.
Det gör ändå kvällen lite roligare.
* * *
I sista tänker jag sitta på läktaren, nere vid sargen, för att om möjligt krama någon energi ur den här upplevelsen.
Därmed blir det dåligt med kommentatorsuppdateringar, men det får ni leva med.
Slutrapport kommer sen.

Blues på Manhattan, del 2

Fan, det här var ju sensationellt tråkigt.
Det enda minnesvärda som händer på hela perioden är att Brian Boyle nynnar signaturen till ”The Office” på jumbon – en incident som lär leda till rätt avancerad mobbing i omklädningsrummet.
Att det står 0-0 behöver jag egentligen inte upplysa om. Det är lika självklart som att solen går upp i öst i morgon.
* * *
Nog är det väl egendomligt att en stenrik NHL-klubb inte kan hålla med anständiga uppkopplingsmöjligheter?
Ikväll har Garden-nätet klappat ihop fullständigt, så jag får förlita mig på egen mobilsticka.
Ni behöver alltså inte undra varför om det går långsamt med uppdateringarna.
* * *
Men Tåbiran passar i alla fall på att visa att han är en bona fide-målis när Blues får två powerplay på raken.
* * *
Seg söndagsstämning råder i asbesthallen också.
Det är ju så när de här västlagen kommer på besök.
Eftersom de är här så sällan är det kul att se dem, men publiken bryr sig så lagom och mycket till lattjolajbans blir det därför inte.
* * *
Men kan någon förklara varför Rangers mål blev bortviftat? Härifrån såg vi ingenting som var fel.
* * *
Har självaste NHL-Mark, som bland annat sköter ackrediteringarna till Stanley Cup-finalen,  till bords idag.
Han hälsar, som vanligt, till Sverige.
Sen säger han:
– Det skulle inte förvåna om vi får se mycket av St. Louis i juni.
Vågat tips, det.
* * *
Alex är den bästa Steen jag sett sedan Håkan.
Och vad coolt att han används som en sådan QB i powerplay.
* * *
Nej, Jeus. Conklin står för Blues. Så det är reservernas kamp ikväll.
* * *
Och uppför trappan mot pressläktaren kommer John Davidson – före detta målis och expertkommentator i Rangers, nu president i Blues – vaggande.
Det är en respektingivande syn.
* * *
Nå, SabresTim, jag är inte säker på att den där Air race-showen inte är roligare att titta på.
* * *
Var Sauer ute och sprang maraton i morse?
Trött verkar han i alla fall när han slår sina indianare.
* * *
Nu får det gärna bli tisdag istället. Då kommer Caps hit, varmed underhållningsvärdet borde stiga med tre tusen procent.

Sida 1141 av 1355