Beklagar verkligen detta.
Det är alltså så att jag alltid skriver mina inlägg i word – sen lägger jag över dem här, eftersom det inte finns något stavningsprogram här och texten är så ynkligt liten:
Det brukar funka finfint, men ikväll blev det alltså bara kattskit. Radbrytingar och nya stycken försvinner bara.
Får reda ut det med tekniken i morrn, men ikväll blir det en skitblogg är jag rädd.

Det här var första inlägget, men radbrytningar och nya stycken fungerar inte. Ser alltså för jävligt ut. Beklagar, få se om det går att göra nåt bättre av det sen

Hej och hallå från Manhattan. Här är det regnigt och kvalmigt och egenartat svettigt, men hockey ska det bli i alla fall. Rangers tar alltså emot Thrashers – ett lag jag i likhet med konsertpianisten har en liten fäbless för och alltid tycker om att se på Garden. Matchen bör bli bra och jag räknar med ramalama i kommentatorsspåret natten lång, ok? * * * Fint besök i pressrummet ikväll: Janne Bengtsson, Svenskans egen Larry Brooks, är här och ser ut att gilla krubbet de serverar i den sura kantinan. – Hur många plus? Vi har tärningar i Svenskan och enligt den skalan är det fyra. Men det beror i första hand på dressningen, som rymmer suveräna små bitar av bluecheese, säger han. Jag lovar, detta kan ni inte läsa om någon annanstans idag! * * * Tänka sig, Rangers kan ta fjärde raka segern ikväll – och i så fall nita sig fast i toppen av den östra tabellen. Det hade man inte räknat med efter den taffliga insatsen mot Colorado. Å andra sidan återkommer jag ikväll och då brukar det – häpnadsväckande ofta, faktiskt – skita sig, så Rangers-fansen i läsekretsen bör besinna sig. * * * Hade förstås tänkt vara på morgonvärmningen med Thrashers i morse, laget är ju fullt av svenskar som skulle kunna bidra med smaskigt material. Men tyvärr hann jag inte, så jag hann till exempel inte forska i ryktet att Toby Orr är lika förtjust i bling-bling som en genomsnittlig hip hop-stjärna. Det får kollas upp efteråt istället. * * * Ni behöver inte vara oroliga. Axelot, som sa det där om nollan, är Thrashers-fan. Då funkar jinxen givetvis inte. Vore helt bananas om det var så enkelt. Och nu ser det alltså ut som att Biron – också känd som Tåbiran – startar, så hela diskussionen är för ögonblicket fåfäng. * * * Jag trodde det var över vid det här laget, men gissa vad, John J: När jag sitter och bloggar i allsköns ro rasslar det till bakom höger axel och sex finska lakritsstänger slängs mot mitt skrivbord. Så here we go, ner i träsket igen… * * * Kollegorna på den där andra tidningen framstår som aningen fåniga när de tre dagar efter någon annan äntligen får tag i Micke Nylander och sen hävdar att han ”för första gången talar ut om olyckan”. Boys, han talade ut med Sportbladets Patrik Sjögren redan i söndags – och ni vet det. * * * Det känns redan som jag sett fler människor här än i Jobing.Com Arena i lördags. Och då har jag fortfarande inte lämnat pressrummet… * * * Andy, ja, mitt råd är att njuta av ligans ibland roligaste arena så mycket det går – och sen ska du snabbt ta dig därifrån och hänga downtown istället. * * * Kan Varpu ha en poäng om Drury? Hon hävdar att Rangers alltid, alltid spelar bättre när han inte är med och tja, de senaste tre matcherna har han ju suttit på läktaren med sitt brutna finger.. Vad beror det på i så fall? Gör han lagkamraterna sämre? Det låter inte som någon vidare egenskap att ha. * * * Åh, det är turkisk peppar – eller tyrkisk peber som det tydligen heter out east –  i de här stängerna. Rent heroin för såna som mig och John J, rent heroin. * * * Att Atlanta är här ikväll och att Chicago står för motståndet i Garden redan på måndag, är ju en händelse som ser ut som en tanke. Det betyder att vi inom loppet av några dagar verkligen FÅR se regerande mästarna. För blott några av dem är ju kvar i Chicago. Resten av dem spelar i just Thrashers. Få se, vilka har vi…Big Buf, Andrew Ladd, Ben Eager och den mopedraggarliknande Sopel…senast jag såg dem med egna ögon dansade de segerdans på isen i Philly. * * * Raalfie, jag har tyckte att Zuccarello borde fått chansen redan från start, men av oklara skäl delar Tårtan inte min åsikt i ämnet och så länge laget är så här framgångsrik lär det dröja innan han får lämna fula Hartford, * * * Craig Ramsey är säkert bättre, men jag saknar ändå Thrashers förre coachen, han Anderson. För att han såg ut som Becks granne. Alldeles för få gör det. * * * F: På Garden, på Garden, på Garden! Så där känslig får du inte vara. Jag säger ”på Globen” och – framförallt – ”på Hovet” också. För att det låter bäst så, sen får det vara hur fel det vill. Man ska veta vad man håller på med, men man ska samtidigt vara respektlös mot språket. Sorry. * * * Håller med EJN: Det ska bli skoj att se om Page Six Sean kan reta upp Big Buf – och vad som i så fall händer. Ladd och Eager kan han också få jävlas med. De hörde båda till de delar av Blackhawks-truppen Canucks beskrev som ”outhärdliga” under den klassiska slutspelsserien i våras. * * * Fotografhjonen på platserna intill pratar ikväll så hänsynslöst mycket att jag är tvungen att skriva detta med hörlurar på och just nu kan jag inte låta bli att upplysa om att ”The Last Waltz”-tagningen av ”Caravan” med Van The Man rullar. Då är det inte alldeles lätt att sitta still. * * * Satt just och tänkte på att Toby Orr förmodligen åt en bättre middag med Hedbä igår, men då hade ju stackars Devils redan rest till norra Kalifornien. Synd. Ifrån en sådan sittning hade det nog också emanerat lite bra bloggmaterial. * * * Nu är det The Ad Libs ”The Boy from New York City”. Den skulle kunna bli Henke Lundqvists nationalsång om han bara fick höra den. * * * Samtliga mästare i Thrashers värmer utan hjälm. Det är väl helt enkelt en rättighet man förtjänar när man får sitt namn inristat i bucklan. Däremot har Toby Orr hjälm på lockarna. Det måste han ändra, det är ju inte alls bling-bling-stylee. * * * Rudolf, beklagar, har ingen aning om varför Big Papa inte publicerar kommentarer. Du får maila och fråga. * * * Frolov ser riktigt het ut på träningen. Kan bli hat trick ikväll, jag känner det på mig. * * * Nu ska jag gå till Bengtsson och höra vad han egentligen tyckte om den här värmningen. Återkommer i första paus, på sedvanligt gammalt sätt.

Sorry, jag har svåra tekniska problem.
Återkommer om jag får ordning på detta.

Rangers-Atlanta ikväll. På Garden. Bloggen är på plats. Är ni?

Nu har jag sett den omtalade tacklingen och vill säga följande – den här gången lite mer på allvar:
Jag tycker väldigt mycket om  Teemu Selänne. Han har varit lite av en idol ända sedan de första succéerna i Winnipeg i början av 90-talet och han har också visat sig vara en väldigt sympatisk person; ingen icke-svensk är vänligare eller mer språksam. Fast han egentligen alls har några förpliktelser mot en sån som mig. Dessutom är han ju något av en hockeyns elder statesman, numer.  Därför kan man kanske tycka att han förtjänar lite mer respekt. Det ansåg Red Wings-spelarna att Lidas var värd när han åkte på en smäll i Colorado häromåret och detsamma bör nog i så fall gälla The Finnish Flash.
Men – tacklingen i sig är det inga som helst fel på. Teemu tittar ner och Kronwall knockar honom. Med axeln. Utan att hoppa. Utan att sikta på huvudet. Han tappar balansen efteråt och då åker armen upp också – men det är då det.
Så att beskriva incidenten som ful och feg är bara fånigt.
Att medspelarna sedan börjar gapa ska man ta med en hel grävskopa salt.
Det gör dom alltid, för att det ska vara så.
Minns när samma Kronwall proppade Havlat i United Center förrförra slutspelet. Då höll Brian Campbell efteråt ett  helt föredrag om hur hemsk Kron Wall of Pain är.
Men efter Yellbears uppsmiskning av Pominville hade han inget att säga.
Förstås.
* * *
Sitter nu på Sky Harbor – underbart namn, tycker jag; så borde alla flygplatser heta – och väntar på en red eye-flight hem till Gotham.
När jag checkade in fick tjejen i vid Continental-disken syn på leksandsmärket på väsken och sa:
– Hockey, eh? Jag är själv från Pittsburgh och älskar Sidney Crosby.
Sen talade vi hockey
Se, med ett LIF-märke slår man alltid världen med häpnad.
* * *
Apropå den där legendariska Havlat-tacklingen:
Först framme för att straffa Järfällas Scott Stevens var förstås Byfuglien.
Men när de sågs några månader senare, helt civilt, kom Big Buf – tror jag att jag får avslöja nu… – fram och sa att det var en alldeles suverän tackling.
Så, igen – ta vad spelarna säger till media med några ton salt.
* * *
Till sist:
Fy satan vilken lättnad att höra att Micke Nylander efter omständigheterna mår OK – och inte kommer att få några men.
Som alla sagt:
Det finns ingen som älskar sina hockey mer än Nyllet och han förtjänar så oerhört mycket mer än det här.

Ni tänkte tanken, Christian och DD.
Det räcker för att jinxa bort Lundqvists nollor.
Samtidigt är det svårt att göra något åt passningar som den Zubrus slog till Kovy, mellan sina egna ben.
Rasande snyggt.
Rangers tog alltså ändå tredje segern på fyra dagar och den första på hemmaplan för säsongen, så nu är det nog skoj hemma på Manhattan.
Men på onsdag, mot Thrashers,  återkommer jag och då lär det väl bli som vanligt igen…
* * *
Jag får samma intryck varje gång jag ser Devils – och det intrycket bekräftades av något Old School Lou tydligen hade sagt till Micheletti före matchen ikväll,
De skapar ju hela tiden chanser, men han förtvivlat svårt att göra nånting av dem.
Om de kan korrigera den detaljen – och med såna som Kovy, Parise och Zajac i skyttevärnen borde det inte vara så svårt – tror jag att det nervösa och taffliga i försvarsspel rättar till sig av sig själv.
* * *
Något förvirrade debatt om Drury i kommentatorsspåret, måste jag säga — särskilt som han är skadad och överhuvudtaget inte syntes på isen ikväll.
* * *
Skymningen har fallit i Phoenix, men det är fortfarande varmt. Ytterligare en liten balkongsittning med Robert B. Parkers ”The Professional” lockar, tror jag bestämt.
Vi hörs från Garden på onsdag.

Vad surt det blev nu då.
Suck.
Jag har inte uttryckt någon åsikt om huruvida tacklingen var korrekt eller inte eftersom jag fortfarande inte sett den, men jag tyckte epsioden med de hårda orden från Teemu var rolig – och naturligtvis var mitt ”bring it on” också menat med ett försök till glimt i de simmiga blå.
Men somliga tar allt på gravallvar och förlorar humöret för ingenting.
Tråkmånsar.
* * *
Otäcka nyheter om Nylander, men såvitt jag förstått mår han efter omständigheterna okej. Ingen fara för några allvarliga bestående men föreligger.
Otroligt bra det.
* * *
Nu ska New York-derby avnjutas från ett hotellrum i Arizona-öknen. Kommentatorsspåret är öppet, låt åsikterna flöda.

Det är ju så nära.
Oliver sätter ju pucken i stolpfan i tredje perioden.
– Jo, men det är aldrig mål förrän det är mål, säger han som en annan Yogi Berra efteråt.
Onekligen sant.
Men man kan ju få liiite flyt nån gång också.
* * *
Tur inte EJN läser Detroit Free Press.
Där säger The Finnish Flash saker som skulle ge vår hetlevrade kommentator vatten på den så kallade kvarnen vad gäller Red Wings och utvisningar i The Joe…
* * *
Det är såklart surt för Coyotes att Babchuck avgör för Hurricanes på övertid.
Men som matchen såg ut tills två minuter återstod ska de vara glada över att de alls fick en poäng.
Den synpunkten verkar Oliver också dela, åtminstone delvis.
– Vi visar att det finns laganda i den här klubben, det är starkt att komma igen, säger han på sin Kronobergs-milda småländska.
* * *
The Finnish Flash säger en del annat i Free Press också – inte minst om Kron Wall of Pain.
Han menar att Iron Maiden-fantasten från Järfälla är en farlig kille – och att någon snart kommer att ”ta honom”.
Well, bring it on, svarar vi i föreningen  Kron Wall of Pains vänner, bring it on!
* * *
Det spelar ingen roll vilka Coyotes mött eller var de befinner sig:
Vill man prata med Terminator får man alltid leta i korridorhörnen där folk runt de olika klubbarna efter matcherna har sina informella meet-and-greets.
Han känner alla överallt och jodå, den här kvällen är han – när jag till slut hittar honom – inbegripen i ett till synes mycket hjärtligt samtal med legendariske lagkamraten Ron Francis, numer assisterande coach i Hurricanes.
Det är en kittlande syn för den som gillar sin NHL-historia.
* * *
Jag hinner tyvärr inte hem till det som av flera skäl ser ut att bli det intressantaste slaget om Hudson River på flera år, men jag finns vid datorn när det brakar loss, så låt oss gagga ihop.
Nu ska jag sätta mig  på hotellbalkongen med en lemonad och njuta av de varma vindar som sveper in från öknen.
So long.

Ojvoj, Coyotes hämtar helt oväntat in 3-1-underläget med två snabba mål i sista stund. Nu blir det overtime.

0-2 här, helt plötsligt.
Och jag är ledsen, men Coyotes spelar verkligen inget vidare.
De dräller med pucken, slår frapperande många felpassningar, tar dumma utvisningar och blir tidvis så frånåkta att de skulle behöva halsduk i vinddraget.
En våldsam skärpning vill till om det ska bli någotsånär angenämt att gå ner och konversera de blågula präriehundarna efteråt
* * *
När Coyotes just dödat en utvisning och drar på sig en till för too many men on the ice ser man tydligt hur Tippett – inzoomad i jumbotronen – säger:
– Fuck me!
Det är rätt roligt.
* * *
Oliver får oss väl inte att tappa hakan i mittperioden, men han ser fortsatt stabil ut och har ytterligare ett hyggligt skott mot Ward.
Snart smäller det.
* * *
Något egenartat att dom vräker på ett soundtrack i Jobing.com när Bissonnette och Jay Harrison fajtas.
Men DJ:n blir väl upphetsad över att det händer NÅNTING.
* * *
Huh, Devils sist i hela öst nu. Nåt är allvarligt fel. Snart lever MacLean lika farligt som en borgmästare i en mexikansk gränsstad.
* * *
Jag tror att det just i detta nu är mer folk på Elaine’s än på den fina sektionen bakom Coyotes bås – och jag kan garantera att dom har roligare.
* * *
Jag har svaret:
In med Albelin!
* * *
Ni får ursäkta, men jag har verkligen inget mer att krysta ur mig för tillfället.
Nåt slags slutrapport kommer vad det lider.