I natt verkar det alltså som att Andreas Lilja, till sist, gör sin debut för Anaheim.
Därmed har vi åter fått bevisat att man tjänar på att inte gnälla och tjura när the going gets tough.
”Lills”, som dom kallar skåningen här borta, har haft det påfallande motigt de senaste åren.
Först var det den förfärliga hjärnskakningen – ja, det var till och med en blödning, ju – som tvingade honom att stå på fel sida sargen i ett helt år. Sedan kom svårigheterna att få ett nytt kontrakt, den taskiga behandlingen av San Jose och
Och ändå:
Aldrig har han ägnat sig åt självömkan. Aldrig har han deppat ihop. Aldrig har han beklagat sitt taskiga öde.
– Det är som det är, ingenting blir bättre av att man sitter och beklagar sig. Det gäller att försöka fokusera på det som ändå är positivt, har det hetat när jag än talat med honom.
Att jag nu önskar honom all lycka i södra Kalifornien beror också på att jag personligen tycker väldigt bra om den högljudde, pratglade, patologisktskojfriske men samtidigt omtänksamme och varme snusmumriken, det medges.
Men framförallt är jag imponerad av attityden och hållningen.
Den borde belönas med framgång.
* * *
För övrigt har jag tagit en del bilder under serieupptakten men inte haft tid att publicera dem.
Men nu har jag.
Så här är en blandad liten kompott från de första tio dagarna.

Tailgate-party inför Opening night i Jersey. Enda gågen det jublades den kvällen…

The new kid in town, Marcus Johansson, svarar på Washington Post-Tariks luriga frågor.

Kaffefläck på ljus kavaj. En av de mer förödande katastrofer som kan inträffa.

King Lunkan strikes a pose.

Fullsatt i Jersey…typ.

Home of The Best Hockey Show in the world.

Morningskate har guld i mund. Här är det Leafs som känner på ligans fulaste mittcirkel-logga.

Finally, here she is: The Lakrits Queen!

Holy ground för såna som konsertpianisten.

Mystery train, från New York to DC.

Många såna tröjor är det på Garden:

En kopp kaffe och en hockeyarena…jag begär verkligen inget mer.

Eskilstunas hemligaste sitter, som vanligt, och smyger…

Den öde pressläktaren i The Rock i mörkret några timmar innan match. Så vackert.

Rullan gick som sagt på Garden ett tag.

Till sist, ett underbart smycke jag fått mig tillsänt av förträffliga silversmeden Carol Eriksson. Det här är som ni förstår bara nåt en särskild sorts supercoola övermänniskor får och kan bära. I NHL finns det just nu till exempel bara tre: Hedbä, Lidas och Ritola.

Ja, igen:
Det var riktigt och rätt att Toronto vann det här.
Så  taskigt som Rangers spelade de två första, och så lysande Maple Leafs samtidigt uppträdde, ska Tårtan och hans lag faktiskt vara glada över att de fick en poäng.
* * *
Avery hann till och med jävlas lite med Fast Freddy, precis efter den där Eminger-smällen som fick Ytterby-blodet att koka. Han åkte, berättar vår vän, fram och hojtade.  
– What are YOU gonna do about it?
Shoestrings svar?
– Ah, jag sa bara åt honom att fuck off.
Hi hi.
* * *
Bästa säsongsstarten på 17 år…jag gissar att det är en rätt livad fredagkväll i Big Smoke just nu.  
* * *
En askgrå Tårtan tvingas lämna de dystra beskeden under presskonferensen:
– Drury har brutit samma finger igen och är borta sex veckor, Gabby har en trasig axel och blir borta tre.
Uj.
Zuccarello, välkommen till NHL.
* * *
EJN, dom har ju inga andra målskyttar att sparka igång. Var jag på väg att påstå. Men det hade dom tydligen…
* * *
Nånstans i djupet av sitt hjärta måste Elisha ändå känna något slags stolthet när hennes tre hockeykavaljerer drabbar samman i ett dylikt triangeldrama.
Men ja, Page Six Seans agerande i det läget kan kanske ifrågasättas något…
* * *
Går rakt in i en glad och snyggt klädd Colton vid zamboni-entren efter omklädningsrumsstöket och frågar varför vi inte fick se någon heavy weight-match.
– Åh, flinar han, jag ville inte ge honom det under hans hemmapremiär. Vänta tills han kommer hem till min arena, då ska du få se.
Colton är ju kung.
* * *
Å andra sidan är det typiskt Avery att slå en målgivande passning nästa gång han är på isen.
DET måste ju vara det allra mest outhärdliga med honom…
* * *
Ja, HockeyDave, du fick ett litet EJN-utbrott där. Men tar du in stekning så lugnt och fint är allt okej.
* * *
Jag vidhåller dock att interference-utvisningen på Staal i slutet var för hård.
* * *
Man hade ju inte haft nåt emot att vara en isoleringstejpsbit på väggen i Rangers omklädningsrum i paus nummer två.
Det var nog rätt mycket arg EJN även över coach Tårtan just då…
* * *
Då, Nix, är det ju bara att ladda ner några Nomads-klassiker.
* * *
Men Olsson, vad är det du och Don Cherry menar att man borde få göra med Avery då? Slå ner honom? Det står ju alla fritt fram, men det kan ju inte vara tillåtet.
För övrigt har vi ingen snö i Gotham, nej.
* * *
Det är några flygrädda stackars Leafs-spelare som efteråt fått nyheten att det blåser storm i New York och man kan se i ögonen på dem att de delar min förhoppning om att det inte går att lyfta, så det blir lite röj ute på byn.
* * *
Tack för i natt.
Det var ett sannskyldigt nöje att få blogga från den här Garden-premiären och jag tackar er alla för många och roliga kommentarer.
Vi svingar snart ihop igen, eller hur?

Och i ett PP avgör Leafs. Utvisningen var hårt dömd, men segern sett till helheten klart rättvis.
Mer såsmåningom.

Leafs lyckas, oväntat, slarva bort sin ledning. Så nu blir det förlängning. Stay tuned.

Nu går inte rullan så mycket längre.
Toronto har – efter en knockout-artad inledning på perioden – vänt och leder, högst rättvist, med 3-1.
Så kan det gå.
* * *
Sanslöst med den MacArthur.
Det låter ju inte heller som namnet på en hockeyspelare;  snarare en general under andra världskriget (fanns det inte en sån+)
Men nu är han – om jag hörde rätt – den förste Maple Leaf som någonsin inlett en säsong med mål i de fyra första matcher.
Hail MacArthur, säger jag.
* * *
Nix, det är i princip alltid fullt på Garden och ja – ikväll är det det på riktigt också.
Fint nick, förresten. Nix i Nomads är en av mina stora hjältar.
* * *
Det är ju tidigt, man får inte glömma det, men Leafs ser verkligen bra ut på riktigt.
Framförallt håller de emellanåt ett tempo som de flesta Rangers-spelarna bara har läst om i böcker.
Och jag vill förstås i detta sammanhang påminna om att jag tippade The Blue Machine på slutspelsplats…
* * *
Det blev aldrig något snusutbyte med min läsaren, men vi tog en bild ihop.
Så trevligt har vi det här.
* * *
Lika angeläget känns det att påminna om att jag tippade att Rangers missar slutspelet…
* * *
Skottstatistiken 12-30 ger en obönhörligt klar bild av vad som pågår på den här rinken.
Men Gris-Olle med vänner skyller på domarna dom.
Det är inte lätt när man är debil.
* * *
Jaha, jag trodde Penguins var på väg mot en lätt förstaseger i nya arenan mot Islanders.
Men 2-0 har plötsligt gått och blivit 2-2.
Nån som har nåt att berätta därifrån?
* * *
Det gick bättre utan Drury, ja..
* * *
Rapporterna från The Rock säger att vår Yayo spelar i förstalinan under andraperren, med Kovy och Parise.
Vad väldans coolt.
* * *
Plötsligt är det en tjomme precis framför mig som reser sig upp och, utan någon särskild anledning, skriker:
– Go home!
Den har jag inte hört sedan Brage-matcher på Domnarvsvallen på 80-talet
* * *
Om nu Gabby ska vara skadad också – surprise, surprise – så kan det bli riktigt dystert här framöver.
* * *
Jag skulle kunna rapportera att Liam Neeson och Matthew Modine är här, men det känns ungefär lika nödvändigt som det på 80-talet var att berätta att Johannes Brost stod i baren på Cafe Opera.
De är ju alltid på plats.
* * *
Dinovelvet i kommentatorsspåret, om Rangers:
De har ju fler give aways än jultomten den 24:e…
Ho ho, den gillade Biffen.
* * *
Om det rinner iväg – och risken är uppenbar – då borde lagkamraterna lägga upp för Shoestring, det anser jag.
* * *
I pausen är det några jönsar inne och hoppar på en studsmatta på isen.
Det känns som att borde kunna koppla det till Rangers spel på något lustigt vis, men jag kommer inte på nåt.
* * *
Räknar till tre-fyra slagsmål under av andra och det förvånar inte alls. Garden-dårarna är sura – och Maple Leafs-fansen har alltid varit bra på att håna sina opponenter i den här sortens lägen
* * *
Okidok, hoppas vi får se mer höghastighetshockey i sista.
Jag återkommer med slutrapport vad det lider.

Rullan går på Garden.
För Rangers leder alltså den välspelade och roliga hemmapremiären med 1-0.
Att det är anti-hjälten Rosie som lyckas fösa in en strumprullare tycker the garden faithful tydligen att de kan ta, för ja, det är ju så skoj med mål, trots allt.
* * *
Ojvoj, efter lagpresentationen kommer själve Ace Frehley in på isen och drar sin raktigenom klassiska ”New York groove” med elgitarr.
Men det låter, hrmf, inget vidare – och den stackars Kiss-legendaren blir utbuad.
Grundligt utbuad, till och med.
Mycket plågsamt.
Tur att Ljungen, som älskar Ace, just nu sitter på SAS-planet hem till Arlanda och slipper veta att det just hände…
* * *
Någon supersäker ledning har Blåskjortorna emellertid inte.
Även Leafs har spelat bra. Man märker att de har gött självförtroende, framförallt i offensiv zon – och under penalty kill (vad är hemligheten egentligen, Shoestring…?).
Jag tror jag törs svära på att Kung H inte håller nollan, trots att han spelat finfint den här perioden.
* * *
Ian Brown, jag vet fan inte. Surkålsmannen var bara här några matcher förra året och då satt han mest och flinade inåtvänt, som Jack Nicholson i ”The Shining”. Så ja, han kanske träffade en tjej.
* * *
Ah, Shoestring får på ett skott utifrån kanten vid ett tillfälle. Men Henke tänker helt enkelt inte släppa in några Shoestring-mål. Det vore, har han flera gånger förklarat, nästan lika hemskt som att Joel nätade.
* * *
Nä, Freja. Dom buade inte åt Boogaard. Dom körde en sån klassisk ”Booooooogaard”.
Utbuade blev bara Rosie och Tårtan.
Och så Ace Frehley då…
* * *
Brown och Prust sköter sig hyggligt, men det är ju tungviktsmatchen vi väntar på.
* * *
Nä, Prytz. Dom andra som sitter här är så seriösa att de inte tar någon notis om fula reklambläffor på isen. För såna kommentarer får man vända sig till oss bloggclowner!
* * *
Redan när Phanuef är framme för att ta den cermoinella förstatekningen kommer det från de övre sektionerna:
– Sloppy seconds! Sloppy seconds!
Man får, vid närmare eftertanke, VERKLIGEN hoppas att Elisha inte är här.
* * *
Tack, Per. Yayo it is.
Vad gäller kaffet är vi hårda jävlar. Det krävs mer än fyra koppar för att göra mig och Shoestring spattiga.
* * *
Ha, nummer 16 i solbrillor under lagpresentationen på jumbon.
Det finns bara en Avery.
* * *
Tråkigt att nötterna här uppe runt pressläktaren – ja, Gris-Olles kompisar – är så stökiga att de måste börja gapa det enfaldig ”U-S-A” under Kanadas nationalsång.
Men kan väl visa liiite respekt även om man är en idiot, no?
* * *
Jag är så mycket old  media  att jag fortfarande sitter med block och penna på pressläktaren.
Varför är högst oklart, för jag antecknar ingenting, men det var omistliga arbetsredskap under den stenåldersera då jag inledde min bana i det här yrket och jag tycker på nåt vis att det fortfarande ska vara så,
Nu vet ni det också.
* * *
Jag tyckte jag hörde nåt om att Rangers inte skulle tillåta några pååkningar på Henke i år, men redan efter några minuter är ju han Sloppy seconds framme och kör omkull svensken – och sen försöker han en gång till i mitten av perioden.
Boogaard, var är du? Sänk den fan.
* * *
Tack, Darren, Prytz och Coach. Bloggen behöver lite uppmuntran så här i början av säsongen.
* * *
Precis innan signalen kommer – som om det nu skulle behövas – en ny påminnelse om var vi är nånstans. En hel sektion på kortsidan står upp och vrålar det klassiska ”Aaaasssssshole”.
Det har alltså varit slagsmål – igen.
* * *
Shoestring blir sällan arg, men efter Emingers smäll där på sluter ser det allt ut att koka i Ytterby-blodet.
* * *
Samtidigt som lakritsdrottningen kommer med kaffe är det en läsare, minsann, som böjer sig ner från sektionen ovan och vill bjuda på snus.
Ska ägna mig åt honom litegrann, tror jag bestämt.
I nästa paus hörs vi igen.

Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – the woooooorld’s most famous arena.
Tonight, Madison Square Garden and the NHL proudly present an original six match-up, between The Toronto Maple Leafs and The. New. York. Raaaaangers.
Ja, förlåt.
Var tvungen att inleda med Garden-speakerns klassiska intro.
Det är ju hemmapremiär på Garden denna mulna, blåsiga fredagkväll och man får helt enkelt ta till det tunga artilleriet.
Jag hoppas ni förstår att ni måste hänga med.
Det blir alldeles…enormt.
* * *
Här är en rolig sekvens från Leafs omklädningsrum efter morgonvärmningen.
Vi står och pratar med Monstret, på svenska, om det trista i att han inte lirar mot Henke i kväll.
Då smyger Ron Wilson himself upp bakom oss och utbrister:
– Yeah yeah, fuck the coach.
Sen säger han nåt om att svensken fått stå mer om gett fan i att vinna brons åt Tre Kronor i senaste VM.
Underbart.
Sån humor och självdistans är alla NHL-coacher sannerligen inte utrustade med.
* * *
Givetvis kör gamle Biffen kostym ikväll.
Och Calle Johanssons randiga slips med hund på.
Som sagt:
Det är ju hemmapremiär i Garden.
* * *
Åt en informell liten lunch med Maple Leafs-svenskarna i går (alla tre, ZYX…), på blågula Smörgås
De smackade glatt i sig ett par rejäla tallrikar köttbullar med lingonsylt och sen drack Fast Freddy Shoestring kaffe med både tre- och fyrtår.
– Det är ju så små koppar, menade han.
I själva verket var det helt normala koppar, men hey, inte mig emot. Kaffe är själva poängen med att leva.
* * *
Som jag förstått saken får Gilroy chansen ikväll – istället för Sauer.
Verkligen på tiden.
Sauer är inte ens värd att köra zambonin.
* * *
Apropå den förträfflige Calle Johansson.
Ni har väl sett att han såhär på ålderns höst debuterat som krönikör hos oss?
För jävla bra, om ni frågar mig.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article7959868.ab
* * *
Det är ju ingen tillfällighet att Sauer, nästan, heter som Surkålsmannen.
* * *
Efter den där lunchen igår sökte sig Leafs-svenskarna till tobakshandlaren Rex på 42:a gatan, så Monstret kunde hamstra lite snus; enligt vanligtvis pålitliga (nåja…) källor köpte han på sig hela fem stockar.
Sen skulle trion tillbaka till hotellet, men hittade ingen taxi så istället vinkade de ner en – riksha.
Jo, en magar stackars karl fick stånka iväg med tre stora jävla hockeyspelare i en cykeltaxi.
Den synen är det bra synd att man missade.
* * *
Rangers hade, som jag misstänker att ni minns, bedrövlig hemmastatistik förra året.
I ett försök att åtgärda det problemet har Tårtan tydligen beslutat att ställa in morgonvärmningen under hemmamatcherna.
Vore det inte bättre att, liksom, bara spela bra istället?
* * *
Under eftermiddagen spelade jag igenom den här matchen på NHL 11.
Maple Leafs, det vill säga datorn,  vann med 3-1, trots en missade straff (domaren ansåg att Girardi rivit ner en fri Grabovski – jag protesterade vilt).
De orättfärdiga målen gjordes av Kessel, Versteeg och Shoestrings rumskamrat Kulemin.
Min egen balja – ett slagskott från blå, direkt efter tekning – smackade in av Marc Staal, som enligt någon på EA Sports tydligen ser ut som Benicio Del Toro.
Som straff för att han lurat Henke med en löjlig dragning tvingades Kessel senare i matchen lämna isen skadad, efter en stenhård Del Zotto-tackling.
Ont gjorde det också för Fast Freddy när Page Six Sean Avery gav honom några smockor på näsan.
* * *
Calle Gunnarsson, som ju råkar vara närking,  tror att Örebro har en chans mot Leksand i morgon.
Det tycker jag är underhållande.
* * *
Näst efter det svåråtkomliga exemplaret av Bob Woodruffs ”Dreams & Saturday Night” finns det ingen enskild ägodel som ligger mig varmare om hjärtat än säsongsackrediteringen till Garden.
Så när PR-tjommarna nere i entrén redan nu – snabbare än någonsin tidigare – räcker över den lilla plastbrickan börjar  jag nästan vibrera av lycka.
* * *
Ikväll är det nästan fler på isen som varit tillsammans med Elisha Cuthbert än tvärtom.
Eller, mja, hon har i alla fall en pojkvän (Phaneuf) och två ex (Avery och Komisarek) på Garden-premiären.
Undras om det betyder att hon vill vara här och titta eller tvärtom?
Inte, tror jag.
Ett av de där exen brukar ju liksom…ställa till det.
* * *
Till lunch blev det alltså köttbullar med Biffen, sen åt Fast Freddy middag med Henke på nån krog uppe i deras gemensamma, rätt underliga Hell’s Kitchen-kvarter.
Redan under förrätten meddelade Shoey att han tänker göra mål på kompisen ikväll.
– Han bara mumlade nåt surt till svar. Det skulle vara så underbart att få göra det. Han skulle inte prata på mig på flera månader. Men så vet han att han skulle få höra om det hela nästa sommar också, skrockar Ytterby-legendaren.
* * *
Bortsett från den nya heltäckningsmattan är allt, kan vi också meddela,  som vanligt i det sunkiga pressrummet på Garden.
The usual suspects hänger över sina laptops vid sina vanliga platser, fotograferna pratar för mycket, luften är unken och bortifrån matbyttorna luktar det skit.
Åh, hemma!
* * *
Under lunchen igår berättade Shoestring att det inte gått en dag sedan premiärsegern mot Habs utan att upphetsade Toronto-jorunalister frågat:
– Så vad är hemligheten med the penalty kill?
Så min första fråga efter morgonvärmningen lyder förstås:
– Du Freddy, vad är hemligheten med the penalty kill?
Jag är rolig jag.
* * *
Som det verkar gör Drury comeback för Rangers ikväll, som center mellan Gabby och Frolov.
Det borde ju vara en god nyhet, men jag vet inte jag.
* * *
Om Leafs vinner den här matchen har de inlett säsongen med fyra raka segrar. Något sådant har inte hänt på sjutton år och man vågar ju knappt tänka på hur exalterade de redan överpeppade Toronto-journalisterna här inne i den vidriga tryffeloljeodören blir om det inträffar.
* * *
När jag talade med Anders Lindbäck efter matchen igår jämförde han Nashville med Gävle (eller också var det jag som sa ”visst är det lite Gävle över stan” och han som bara svarade ”ja, kanske det” , men det tar vi ju inget extra för).
Jag tänkte att Eken och Ekens Gävle-pappa ville veta detta.
* * *
Fast Freddy och Calle G kan trösta sig med att de, oavsett vad för hysteri som utbryter i Big Smoke, sällan blir igenkända på gatan.
– Det är värre för honom, säger Calle och pekar på den långa målvakten.
– Var han än går börjar folk skrika ”Oh, The Monster! Hello”.
Monstret bara ler förläget.
* * *
Boogaard vs. Colton.
Ja, man kan väl drömma.
* * *
Signaturen ”1”, nej, tyvärr. Leafs flyger raka vägen hem. Enda chansen att få med Fast Freddy upp till fansen på Elaine’s är att de redan hårda vindarna tilltar så kraftigt att de inte kan lyfta.
Sånt ska man ju inte gå och hoppas på, men jag gör det i alla fall.
* * *
Ni får räkna med att det tar ett tag innan den här matchen kommer igång.
Det är ju premiär och start för 85-årsfirandet, så det lär bli utdragna preludier, tyvärr.
* * *
Hur är det, vet man om ”Ya-Yo”, som Jacob Josefson helt coolt kallas, får spela ute i Newark ikväll? Hoppas det. Jag talade även med honom igår och han visade sig vara en ovanligt sympatisk och väluppfostrad ung man.
Jag räknar med ingående rapporter från Konsertpianisten.
* * *
Vadå nattlig gäst, Rob? Har du dambesök och ska ändå kolla hockey, men av finkänslighet inte kommentera?
* * *
Man kan redan under värmningen känna att det blir elektrisk stämning på Garden ikväll.
Till en början i alla fall.
Hur det blir i långa loppet är synnerligen avhängigt resultatet.
* * *
Super-Fabian on waivers. Hoppas någon här uppe, varför inte Islanders, tar honom.
* * *
Nej, nu är det dags att rätta till slipsknuten och sätta sig till rätta.
Vi tar den en gång till, tycker jag:
Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – the woooooorld’s most famous arena.
Tonight, Madison Square Garden and the NHL proudly present an original six match-up, between The Toronto Maple Leafs and The. New. York. Raaaaangers.
Jag återkommer, på samma gamla vanliga vis, i första paus.

Bara en liten påminnelse:
Rangers har hemmapremiär ikväll. Mot Toronto.
Start 01.00 er tid.
Kommer bli ett ruggigt drag här…

Dags att planera Stanley Cup-parad i Toronto nu?
Kanske inte, men tro mig – det finns vildhjärnor där uppe som tycker att polisen bör se över avspärrningsalternativ.
Vi andra kan konstatera att det ändå är väldigt kul att se att den legendariska slagpåsen från Ontario efter tre omgångar är det enda lag som inte tappat poäng – och dessutom spelat finfint hela tiden.
I Pittsburgh i kväll var det hårt, men det hårda slitet, effektiviteten och hungern gav resultat igen.
Och Monstret var ju tidvis fenomenal. Såg ni hur han fick ut styltorna på Dupuis-skottet? Som ett shownummer i Vegas ungefär.
Nu kommer de till Garden för match mot Rangers på fredag.
I can’t wait.
* * *
Fatta, Daniel Sedin kan inte bara att komma tangera brorsans poängligavinst.
Han kan fanimig vinna målligan också.
* * *
Här är ett makalöst surt och underbart skämt från andra sidan Hudson-floden:
What’s the difference between the New Jersey Devils and the Chilean government? The Chileans can afford to bring someone up from the miners…
Jag skrattar mig hjulbent.
* * *
Är det alltså så att unge Crawford redan konkurrerat ut Marty Turco?
Vilken suprise.
Inte.
* * *
Nå, nu har Devils i alla fall en första seger. Det satt hårt åt, men på övertid lyckades Kovy motivera åtminstone några tusendelar av sin lön genom matchens enda mål.
Som jag förstår av rapporter från en mig närstående konsertpianist berodde 0-0-resultatet inte på att Devils återgått till klassisk gammal Old School Lou-taktik, utan på att Miller var Miller igen.
Samma källa uppger att Hanky Tank Tallinder gjorde en kanonmatch i sin gamla hemmaarena.
* * *
Har fortfarande svårt att fatta att Wings slarvade bort segern mot Colorado i igår kväll.
Dom spelade ju bitvis rasande vacker anfallshockey – Datsyuks klapp-klapp-uppvisning med Zäta och Lidas fick till och med min måttligt intresserade gäst Ljungen att stå upp och vifta med armarna – och ska helt inte kunna förlora såna kvällar.
* * *
Har lite svårt att vänja med vid att det finns en Lovejoy i Penguins.
Det låter inte precis som namnet på en hockeyspelare.
* * *
Signaturen Einar får säsongens första guldstjärna i kommentatorsspåret.
Inte nog med att han utsatte sig för hela den tråkiga matchen mellan Kings och Thrashers i går natt. Han pepprade, ensam i gryningen, vårt spår med hängivna och initierade kommentarer.
* * *
Lovejoy…det är mer en porrskådis med pretentioner. Eller en liderlig trubadur från Oregon.
* * *
Om Julia bara varit uppe och städat, då hade ju inte Habs torskat mot Lighting med femton sketna sekunder kvar av övertidsperioden.
Nu är det inte muntert i Montreal.
Man kan som målis få lättare uppgifter i sin första NHL-match från start än att spela mot regerande mästare som vill ge sina fans en första hemmaseger, men av vad jag sett från United Center har Anders Lindbäck gjort det alldeles strålande,.
* * *
I morgon, när Oilers går upp mot svaga Wild, gör Pääjärvi sitt första NHL-mål.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Nu får det gärna bli fredagskväll, fort. Då har Rangers hemmapremiär – mot suveräna Leafs alltså.
Då ska vi ha jävligt skoj i den här bloggen, det kan jag lova.

Det är givetvis som Avery säger.
Om rollerna varit ombytta och han gjort en cocksucking-gest åt Wisniewski, då hade NHL skickat honom på rehab.
Islanders-backen, däremot, lär inte ens få en varning för det här:
Själv har jag ju svårt att uppröras över nåt så töntigt, oavsett vilken fåntratt som gör bort sig.
Men  Page Six Sean får finna sig i att bli särbehandlad av domare och liga. Det är priset man betalar när man väljer den roll han – helt frivilligt – valt.
* * *
It’s getting late early, lyder rubrikerna om Devils i New York-bladen idag.
Det är ett Yogi Berra-citat och som alla Yogi Berra-citat äger det sin kongeniala riktighet.
Men jag vägrar gå med på att det gäller Devils efter bara tre omgångar. De har förlorat och de har tidvis uppträtt förvirrat, men McLean försöker få ett delvis helt att anpassa sig till ett nytt spelsystem och det är orimligt att tro att det ska klaffa omedelbart. Mitt tips står fast, New Jersey blir en mycket farlig contender – vad det lider.
Vad man möjligen kan tycka är att Old School Lou borde se till att lösa cap-situationen rätt så pronto. Oro kommer att bubbla i truppen tills spelarna vet vem eller vilka som kommer att få röra på sig.
* * *
Min gode Rudolf, EJN kan bli lite… hm, yvig, kanske vi kan säga… men han har lika mycket rätt som alla andra att vara här.
När han steppar över gränsen får han inläggen stekta, men låt det vara mitt problem.
* * *
Vad gäller Yellbears Pominville-propp är jag rätt ambivalent.
Å ena sidan kommer han bakifrån och Sabres-stjärnan har, som Per uttrycker det, ingen chans att skydda sig mot smällen .
Å andra sidan fick jag redan som knatte i Kvarnsvedens GoIF lära mig att alltid ha koll åt alla håll – annars skulle det komma att smälla. Jag tycker kort sagt att det är en del av det här spelet. Den som inte ser sig för SKA få smaka axel, höft, bröstkorg och rumpa.
Och Yellbear vare siktade mot, eller träffade, huvudet.
Så det räcker enligt min mening med matchstraffet.
Fast in the namn of full disclosure ska det också erkännas att jag väntat på att Yellbeear ska visa att ha har Kron Wall of Pain som förebild…
* * *
Kirk Maltby går tydligen i pension hellre än att avsluta karriären i Grand Rapids.
Därmed tystnar en av de mest profilerade rösterna i Wings omklädningsrum och det är inte alldeles säkert att det bara är av ondo.
När The Mule för två år sedan åkte på den där konstiga huvudvärken berättade han efteråt att han först trodde att det bara var Maltbys ständiga babbel som var orsaken…
* * *
Det är hockey som gäller, det kan ju ni som suttit och kollat fotbollslandskamp alltid trösta er med…
* * *
Vad gäller tacklingar och Hawks och Kron Wall of Pain kan man ju samtidigt inte låta bli att erinra sig vilket hallå det blev i Chicago när Detroit-stjärnan drog ner gardinen för Martin Havlat i United Center i slutspelet 2009.
Då var en lång avstängning det enda tänkbara för Hawks-spelarna och deras fans.
* * *
De som håller Anaheim eller Ottawa har betydligt större anledning att oroa sig än Per, FivePoints (var ÄR du), Big Pete och andra Devils-supportrar.
De lagen har verkliga problem.
* * *
Som jag hört fick dock Kron Wall of Pain långt senare beröm för Havlat-tacklingen – av självaste Byfuglien.
Så man ska inte lyssna så mycket på vad som sägs i de där omklädningsrummen.
* * *
Blir en fin tv-kväll ikväll. Det är bara två matcher – och man kan fokusera helhjärtat på de två, eftersom de dessutom går på olika tider.
Nån som ska vara med och kolla?