Sorry folk, Montezuma hämnas av oklara skäl på Biffen idag, så den tänkta livebloggen fick lov att ställas in. Ligger halvslumrande i korreoffan och kollar istället. Islanders jobbade bra, men Rangers gjorde det lite för lätt för dem också.
Nu ska vi se om Penguins eller Devils är laget som inleder säsongen med tre raka förluster.
För övrigt
Lilja lär behövas i Ducks. Gud vad lökigt dom spelar.

Det fanns inga särskilda skäl till att tok-Leblond gav sig på just Marcus Johansson. Han var bara grinig och högg efter första bästa.
– Ja, han frågade om vi skulle ta en fajt. Jag svarade definitivt nej och försökte åka därifrån, berättar Marcus med ett häpet leende.
Den unge svensken  hann ändå bli överfallen, men kunde glädja sig åt att lagkamraterna blev skogstokiga över att se sin rookie i klorna på en sån best.
– Jo, dom stod upp för mig. Och det var nog tur att de gjorde, skrockar han.
* * *
Hedbä fick alltså göra sin första NHL-match som Devil och ja, ni såg ju själva.
Det började så lagom lustigt.
Men det är sånt som händer, i synnerhet när puckfan studsar över dålig is och till och med motståndarna har medlidande.
– Ja, säger Bäckis, det kändes lite taskigt. Det är inget kul läge att komma in i, när man ligger under med 5-2.
* * *
Att se Kovy och Green – lika bra på att slåss som Donald Brashear är på att imitera Pavel Datsyuk – försöka fajtas var ju som att se Elaine Benes i en catfight med  Molly Shannon i Seinfeld.
Stor underhållning.
* * *
Trots att de spelat bra och underhållande har Devils alltså inlett säsongen med två raka förluster.
Känns säkert surt, men not to worry, säger jag.
Det här kommer bli bra – i längden.
Fast det är klart, nästa gång väntar ett Pittsburgh som också inlett med två nederlag och lättare skulle det kanske kunna vara…
* * *
Har vi börjat nu igen, EJN? Du får inte kalla folk för vad du vill här. Punkt och slut.
* * *
Bäckis ha fortfarande ett stort fult sår på ena smalbenet, efter det där försäsongsskottet som tog så egendomligt konstigt, men det verkar inte vara nån fara.
– Nej, jag kan i alla fall åka skridskor, säger han med en axelryckning.
* * *
Inte nog med 7-2-förlusten; Urbom håller på att gå alldeles fel när
– Vet du var jag ska ta vägen frågar han, och styr stegen rakt in i pressloungen.
Det är nästan så jag får sätta in en höfttackling för att rädda ynglingen från att promenera rakt in i Boudreaus presskonferens.
Puh, Hanky Tank får se till att hålla sig med när ungdomarna kommer till nya hallar…
* * *
Ah, H. Sedin lagkapten i Canucks. Stor, stora ära det.
* * *
Nu ska jag randa referat – och kolla på Canucks-match på datorn.
Ha så gött, vi hörs inom kort.

Devils skämmer ut sig lite på slutet. Fånigt.
Som dom sjunger i PA:t här nu:
– Why can’t we be friends?
7-2 står det, drygt fyra kvar och jag tror jag drar mg mot omklädningsrummet, jag.

Ojvoj, 5-2 nu.
Efter – bland annat – två Ovetjkin-mål, varav ett på straff.
Och det är märkligt.
De första tolv-tretton minuterna är det gästerna som har tryck nere i Caps-zonen, men sedan börjar the obönhörlig rock ’n’ roll-show rulla i verizon och plötsligt är Devils helt tillplattade.
Nu sitter man här och känner sig helt omtumlad och fattar inte riktigt vad som hände under de sista minuterna…
* * *
Alexander Ovetjkin…jag säger inte mer än så jag.
* * *
Asnelem, det ger väldigt mycket att ha spöat Fast Freddy i fotboll.
Han menar att han var en stor bolltalang, så det här ska ju tas upp vid tillfälle.
* * *
Det är ju inte så att Caps-fansen behöver sitta och sakna Jurcina när de ser unge John Carlson på taket.
Grym yngling.
* * *
Zwinto, har inte hört det ännu, jag ser ju bara Devils live…
Men säger dom Airbum? Hur kan dom få det till något sånt? Ska det inte vara Joorbum, åtminstone?
* * *
Mål igår, mål ikväll, mål ikväll igen …så nu är Ovetjkin på väg mot Gretzkys 92 eller hur det där helt sjuka rekordet lyder.
* * *
Airbum – om ni nu vill kalla honom det – får mycket riktigt spela mer, företrädesvis med Hanky Tank, och det är inte långt borta att han får in en strumprullare på Neuvirth.
* * *
Ja, Joel. Det kan bekräftas. Dom gillar såklart alla mål här – men Ovetjkin-mål är för Washington vad en hundrafemtiogrammare med extra grillkrydda är för Borlänge. Själva meningen med livet, liksom.
* * *
In med Hedbä!
* * *
Aha, dala, DJ King är en pugilist. Jo, det behövs verkligen nån med nävar här, men håll med om att det låter som underhållaren på Club 33 i Magaluf.
* * *
Var det nån som att Stepan skulle få det svårt när det blev allvar. Såvitt jag kan se har han just fullbordat ett hat trick – på Ryan Miller.
Happy days är på väg tillbaka till Broadway. Kanske…
* * *
Islanders-mannen, det där får du ta med Devils-fansen i bloggen. Min erfarenheten är att den sortens påståenden om Marty inte faller i särskilt god jord.
* * *
Den där Bäckström från Valbo kan spela hockey han också, om ni undrar.
* * *
Den här perioden levereras färskast tänkbara kaffe av Hockeysverige-Simone.
Redaktör Bodin där hemma i höstsverige ska veta att han har en lysande tillgång i henne!
* * *
Jag vidhåller dock att Devils spelar väldigt mycket roligare  och mer positiv hockey än de gjort på…ja, vem vet hur länge. Och i längden kommer det bara att vara av godo.
* * *
Lite töntigt av Verizon att leka Garden och hålla på med det där ”Maaaaaarty”.
Det hör hemma i New York, ingen annanstans.
* * *
Här luktar fortfarande krutrök efter urladdningen i slutet av andra.
Låt oss hoppa att den inspirerar till fler stordåd – från båda håll.
Slutrapport kommer från ett hotellrum senare.

Världens bästa show är det kanske inte, men jämnt och roligt och bra.
Vi har 1-2 efter en period som i huvudsak spelats i Devils-zonen – utan att Caps för den skull radat upp någon överdriven serie mördande chanser. Tvärtom har det varit minst lika farligt, eller farligare, de gånger gästerna kommit upp på offensiva äventyr.
Ledningsmålet är det för övrigt Hanky Tank Tallinder som smaskar in – hans första som New Jersey-djävul.
Det applåderar vi lite diskret i det svenska hörnet av pressläktaren
* * *
Ajdå, Marcus Johanssons Verizon-karriär börjar med en präktig indianare.
Well, det är bara att bryta ihop och gå vidare
* * *
Är det på näsan Volchenkov får Bäckis dundrande slagskott?
Skönt såg det i alla fall inte ut.
Men inget ont som inte har något gott med sig – nu borde vi rimligen få se mer av Urbom.
* * *
Att spela Queens ”Under pressure” direkt efter värmningen känns lite onödigt.
Kanske hörde Marcus ända in i omklädningsrummet…
* * *
Ceremonin när President’s Trophy-fanan hissas i taket innan första nedsläpp är skonsamt kort – och hur mycket arrangörerna än försöker hetsa känns ju President-utmärkelsen mest som ett hån efter det som hände i slutspelet.
Det är den stora bucklan som ska firas här, ingenting annat.
* * *
Young Gun Johansson hinner faktiskt redan under de här perioden visa att han skakar av sig
Han har haft några riktigt pigga byten och är vid ett tillfälle väldigt nära att sätta en mellan benen på Marty.
Och man förstår att lagkamraterna kallar honom mini-Nick. Han påminner frapperande mycket om sin äldre landsman i skridskoåkning, sätt att röra sig och spelstil.
Kommer nog att bli väldigt lyckat med tiden det här
* * *
Bänkgrannen från Hockeysverige heter Simone, ingenting annat.
Ber om ursäkt, men man blir ju lätt till sig när man träffar trevliga svenskar på amerikanska pressläktare.
* * *
Ah, KenDanyeko – som är här i verkligheten också, faktiskt – tack så hjärtligt.
Roland Stoltz, ja. Han som hette som legendaren men var från Skellefteå.
* * *
Mja, Staren riktigt så kul ska vi inte ha. Muschan tillhör det slutspelsskägg som inte avlägsnats sen finalen 2009.
* * *
Hygglig stänkare till dragskott Carlson på taket får på, men nog ska väl Marty ändå ta den, från det läget?
* * *
Han verkar ha lite humör, den här Mark Fraser. Som Roland Matsson i ”Sällskapsresan” ungefär.
* * *
Hanky Tank har varit strålande överhuvudtaget, det måste även kritikerna från igår tillstå.
* *
Han är struken ikväll, men fatta att Caps har en kille som heter DJ King i år.
Magnifikt.
* * *
Ingen av the nutcases har gett sig till känna, men stämningen är ändå – på typiskt Verizon-vis –   så dånande hög att vi sitter här och famlar efter öronproppar vi inte har med oss.
* * *
Det här är en variant på ett gammalt Brooksie-skämt, men det tar vi inget extra för:
Pierre-Luc Letourneau-Leblond borde få två minuter för too mane names on the ice.
Dessutom blir det roligt när han ska möta Brunette i Minnesota…
* * *
Hockeysverige erbjuder sig helt vänligt att hämta kaffe, men jag skäms fortfarande så mycket för namn-debaclet att jag tycker att jag får gå och fixa det själv.
Ska jag göra nu.
Hörs snart, folks.

Oh, yes.
Tillbaka i Verizon Center – för första gången på näranog ett halvår.
Det känns nästan….sexuellt.
Här, på just den pressläktarplats där jag nu sitter och tittar ut över en helt öde plåthall, har jag sett bättre och roligare hockeyunderhållning än någon annanstans i världen, så det är holy ground.
Och som Devils spelade igår – i alla fall i slutperioden – kan man definitivt göra sig förhoppningar om att det blir en festlig dans också i den här heta, länge emotsedda hemmapremiären.
Följ med, för satan.
* * *
Det är, som de säger på bruket, rena mallis i DC.
Löjligt varmt, faktiskt.
Är det ingen som berättat för vädergudarna här nere att det oktober, att hockeysäsongen börjat och att isen i Verizon inte kan utsättas för dylika temperaturer.
* * *
Fast visst, det går några dystra spöken genom de lugubra backstage-korridorerna här inne också.
Vid allra senaste besöket fanns till slut bara smärta i den fuktiga Verizon-luften
Precis som vid sista besöket säsongen dessförinnan – och vid det för tre år sedan.
Men det här ska ju vara året när Ovetjkin, Bäckis, Green och de andra sätter kniven i de dystra spökena och iscensätter the greatest hockey show on earth också när det gäller.
Om inte är det ett helt annat slags lag vi ser premiärspela här om ett år.
* * *
Jag har set väldigt lite matchbilder från Atlanta igår så jag vet inte själv, men här säger journalisterna att Marcus Johansson svarade för en helt okej insats.
– Fast det märktes att han var nervös, i synnerhet på tekningarna. Han tog i för mycket och överarbetade hela tiden, säger en kollega som brukar ha koll.
Nå, det är
* * *
Hur stor säsongspremiären i Verizon är förstår jag om inte annat av taxichaffisen som kör mig hit.
Han kommer från Gabon och vet av förklarliga skäl ingenting om hockey, men är ändå helt upphetsad över Capitals.
– Dom har blivit ”an item” här i stan och vi behöver verkligen det. Alla andra proffslag vi har suger så fruktansvärt, men Caps håller högsta klass. Och vi älskar alla Ovetjkin. Han är den största stjärnan  i hela DC, Obama inkluderad, febrar han.
Cool, inte sant?
* * *
Önskar att jag hade ansat mustaschen innan jag gick hit. Den är alldeles för lång och sticker i på läpparna. Mycket obehagligt.
* * *
Vid tillbakavägen under den traditionsenliga promenaden från pressrummet till zamboni-entrén råkar jag möta hela Devils-truppen, på väg till omklädningsrummet.
Old School Lou går mitt i hopen, så i ett försök att inte kompromettera några svenskar – han tycker säkert att de inte ska känna några journalistkräk  – tittar jag ner i golvet.
Men det hjälper inte.
Plötsligt ljuder bredast tänkbara stockholmska i korridoren.
– Fan, du är ju överallt du!
Hanky Tank Tallinder har talat.
* * *
Det är lite märkligt, vi är bara i omgång 2  – och ändå känns det här som en rätt viktig match.
Ingen vill – under några omständigheter – inleda säsongen med två förluster.
* * *
Hinner se att Hedbä har i-pod lurarna i under den där marschen till omklädningsrummet och vill omedelbart veta vad han lyssnar på.
Jag vet att han älskar Evert Taube och Olle Adolphson – ja, det förkommer till och med uppgifter om att den glade masen vid rätt sorts tillfällen själv kan framföra de herrarnas repertoar med bravur – men sånt går väl inte ladda med inför en NHL-match, eller?
* * *
I pressklippen vi får av de föredömligt snälla PR-män står det att Marcus Johansson är den sextonde svensken i Capitols.
Verkligen? Är det så många?
Jag kommer på rak arm – och jag lovar, det ÄR rak arm, jag googlar inte – på de här.
Bengt-Åke Gustafsson.
Calle Johansson.
Ulf Dahlén.
Rolf ”Råttan” Edberg.
Peter Andersson.
Leif Svensson.
Jörgen Pettersson.
Peter Sundström.
Michael Nylander.
Nicklas Bäckström.
Staffan Kronwall
Och så Johansson då.
Men det är ju bara tolv det. Vilka är de övriga fyra? Hjälp mig nu.
* * *
En underbar överraskning att komma hit och se Washington Posts Tarik El-Bashir  på sin vanliga plats i pressrummet.
The word var ju att han slutat som Caps beat reporter och istället ska skriva Nascar, av allt elände i fortsättningen.
– Jo, men jag kommer att vara här emellanåt i alla fall, förklarar han.
Gött.
Däremot har PR-mannen Paul försvunnit.
Det är ett slags tragedi. Ingen var lättare att ha med att göra.
* * *
Leif Svensson, förresten, var en fin djurgårdsback som spelade två säsonger i Caps.
Sen åkte han hem och utbildade sig till kirurg.
Väljer Bäckis samma bana?
* * *
Det är tv-intervju med Ovetjkin strax före värmningen och meddelas kan att han är sig fullständigt lik.
Det är samma kuddfrisyr, samma boxarnäsa, samma tandlösa leende och samma pliriga ögon.
En osannolik stjärna, men likafullt en stjärna. Den största.
* * *
Har Josephine från Hockeysverige på stolen intill. Utomordentligt trevligt.
* * *
De har dock strukit allt med ”ovie” och ”8” i usernames och passwords till det interna nätet i år.
Ett försöka att bryta jinxen, kanske.
* * *
Om jag vore Devils-coach skulle Urbom får spela mer i den här matchen – särskilt som han ser så laddad ut på värmningen.
Men nu är jag ju dessvärre inte det så det finns inga garantier.
* * *
Svettig kväll för en NHL-korre det här. Tio matcher spelas – och vi har svenskintressen i nio av dem. Tur att jag har Losec nerpackat. Och fina läsare som kan göra mig uppmärksam på fräna grejor som händer…
* * *
Nu ska vi få se om vi får pricka av de vanliga borderline-casen i Verizon: Capstronauten, han med näverluren och ryssmössan.
De borde ju vara på plats vid en het home opener, no?.
Alldeles oavsett verkar det bli liv i luckan. Det vibrerar av premiär- och lördagskvällsfeber på läktarna.
* * *
Shit, Rob. Det hade jag ingen aning om och nu blir jag ju nästan rädd…
* * *
Bäckis ser också fin ut på värmningen, men ser mörkare ut än vanligt i kalufsen.
Har vi gått på salong i Gävle och färgat lockarna under sommaren?
* * *
Det värmer att höra om Oliver Ekman-Larsson. Inte sedan Uffe Samuelssons debut i Hartford har en leksandsback – och ja, han kommer såklart alltid att räknas som leksandsback – inlett NHL-karriären lika lovande.
* * *
Nu ska jag ta ytterligare en cerominell promenad och fylla på lite mer av det oväntat goda kaffet.
Sen kan festen början.
Jag återkommer, förstås, i första paus.

Bloggen har just anlänt till – Washington. Det är sålunda härifrån det blir liveblogg ikväll. Caps mot Devils. Häng med, första inlägget kommer – God och tekniken i Verizon Center willing – strax före matchstart, 01.00 er tid.

Jovisst, Loui Loui avgjorde.
Fast jag sa att han skulle göra det i tredje, så jag något riktigt Saida-beröm förtjänar jag inte.
Fast visst såg han härligt alert och pigg och fin ut, Eriksson-pojken?
* * *
Nu är det helt bekräftat:
Pavelec har återfått medvetandet och är i stabilt tillstånd på ett sjukhus i Atlanta.
Väldigt bra det.
* * *
Vill återigen understryka att det var en formidabel sistaperiod – en sån som man skulle kunna visa när man behöver förklara varför man älskar den här sporten.
* * *
Taxichaffisar som kör från jersey och inte har EZ-pass, såna bord få täcka skott – utan skydd – när Shea Weber tränar.
* * *
Boys will be boys och när Loui Loui står i bara kalsingar och ger intervjuer på svenska börjar Brad Richards och några till gapa om att han ska…ja, hm, visa den.
Töntar.
Det oroar mig dock att göteborgaren bara kommer med ett blygt ”nej” till svar. Han borde ge dem fingret.
* * *
Det är ju ingenting annat än klassiskt att poeten Pavel gör ett Gordie Howe hat trick.
* * *
Loui Loui och Grosse är båda medvetna om att Stars är nederlagtsippade i år – och de har ingenting emot det.
– Det har svetsat samman laget, säger bägge två.
Ja, det verkar onekligen så.
* * *
Slagsmålet nedanför mig började enligt uppgift med att en tjej sänkte sin egen snubbe.
Och vilka skulle Janice Soprano hålla på om inte Devils (tack, per – både för vittnesuppgift och Janice-liknelse).
* * *
Ni är väl hårda mot Hanky Tank, tycker jag. Han gjorde några misstag, men han gjorde mycket bra också och var hyfsat nöjd efteråt.
– Surt att vi fick stryk, men jag tycker det gick okej. Det är roligt att få vara med om något nytt efter alla år i Buffalo. För första gången på väldigt länge har jag nya tränarögon på mig och plötsligt har jag fått en liten annan, mer offensiv roll. Det är kul, säger han.
* * *
Gary Bettman går förbi i korridoren utanför omklädningsrummet och haltar rätt betänkligt.
Vad har hänt, herr kommissionären?
* * *
Urbom har platsen intill Hanky Tank – och på något sätt känns det som att man ska hälsa på pappa Tallinder innan man börjar fråga the youngster om hur det kändes,  på samma sätt som man skulle gå via Tony Soprano om man ville tala med Christopher.
Urbom bekräftar för övrigt att det är svårt att komma in i rytmen när man alternerar som sjundeback, men att det inte gör så mycket.
– Nä, att spela sin första NHL-match är ändå så jäkla grymt säger han med ett sånt där jag-kan-fan-inte-tro-att-det-är-sant-leende..
* * *
Kommer hem med kaffefläckar på min fina, beiga sommarkavaj.
Då vet man att säsongen börjat.
* * *
Di capo Tallinder är för övrigt nöjd med sin unge landsman och tror dessutom att Devils övriga två young guns snart spelar i NHL de också.
– Då får ni kul. Tedenby är en riktigt skön karaktär och Josefson en svärmorsdröm, skrockar veteranen.
* * *
Nåja, Einar. Det återstår 81 omgångar. Så mycket ska vi inte läsa in i de här matcherna.
* * *
Nu stänger vi för ikväll.
Fortsättning följer i morrn, nån annanstans ifrån.
Vi hörs då, hoppas jag.

Avgjort. Av Loui.
Mer kommer – fast mycket senare.

Det blir förlängning i Newark – efter en härlig vilda västern-uppvisning till tredjeperiod.
Och vår tjeckiske vän i Atlanta ska alltså ha återfått medvetandet.