Nä, det här blir ingalunda sista matchen i Wachoiva för säsongen.
Fortsätter det så här är det nog snarare den näst sista innan den lyckligaste hockeydagen i Philly på 35 år.
Det står alltså 3-1, sedan hemmalaget skaffat sig 2-0-ledning – och precis som i onsdags replikerat så fort Chicago fått lite liv.
Det ser ut som förra gången även på andra sätt.
Hawks drar på sig dumma utvisningar och Flyers utnyttjar sina powerplay – medan Hawks är lika impotenta som slutspels-Capitals i numerära överlägen.
Sen kanske Hawks under sekvenser har pucken mer, och snurrar omkring i offensiv zon oftare än tidigare, men de kommer ju ingenvart mot det alldeles ypperliga Flyers-försvaret.
Ja, jag har för första gången under serien börjat luta över åt Flyers-seger i finalen.
Dom är…grymma.
* * *
Hm, från där jag sitter såg det ut som att Russnäs-Coffeys klubba gick av vid första målet.
Eller så var det bara omöjligt att tänka sig att det där skulle kunna hända under några andra omständigheter.
Men det var alltså en regelrätt tavla.
Och så eländet vid mål nummer två.
Man kan nog räkna med att det kokar i det småländska blodet nu…
* * *
Ojvoj, Flyers kommer in på isen till Rocky-temat!
Supercoolt.
* * *
Bra start av Ladd.
Utvisning i offensiv zon i första bytet – i en match inför vilken Hawks talat om den oerhörda vikten av att inte ta onödiga utvisningar.
Morsning korsning.
* * *
Det är faktiskt ett alldeles oerhört tryck här inne ikväll.
Vinner Flyers inte den här elektriska kvällen, med det här stödet  ryggen, då gör dom det aldrig.
* * *
Sen följer pucko Kopecky upp med en uppenbar crosschecking i samma anfallszon, precis framför domaren och får även han sätta sig utvisningsbåset.
Då gör Richards 1-0.
Det är nog ändå, som de spekulerats om i media här, att Flyers lyckats komma under skinnet på gästerna från Illinois.
Hur ska man annars förklara idiotin?
* * *
Kimmos passning till Giroux mål är det världsklass, men – hur kan Giroux få stå där helt omarkerad? The Voice får fan riva ner tapeterna i omklädningsrummet nu.
* * *
Värdigheten, Ski, värdigheten. Man får tycka vad man vill om Pronger, men så får man inte kalla honom i det här kommentatorsspåret…
* * *
Ännu en gång måste jag upplysa om att jag får grym feeling av Black-Eyed Peas ”I gotta feeling” under idrottsintron.
Och just som jag skriver det brakar dom igång Journey, som Wikdahl skriver så förtjänstfullt om.
Men:
Dom har klippt bort raden om han som är born and raised in south Detroit…
* * *
Väldigt gött att se Leino komma tillbaka ut på isen igen.
Det hade varit för taskigt om hans fantastiska slutspelssaga slutat på det viset.
* * *
Ja, ni har alldeles rätt. Holmgren är en av de största artister jag träffat.
* * *
Tror i en reklampaus att det är fajt på läktaren nedanför mig.
Halva sektionen står upp, nämligen.
Men det är, visar det sig, bara en ölförsäljare som siktats i en trappa i närheten…
Fredagkväll var det, ja.
* * *
Visstfan, Blackhawk, så var det. Ber om ursäkt.
* * *
Ser ni Pronger efter 3-1-målet? På väg till jubelhögen glider han förbi Hawks-backarna och säger några väl valda.
Mannen missar inte ett tillfälle att störa och irritera och skaffa sig fördelar – och det funkar ju. Ungbloden i Hawks klarar inte riktigt av att hantera det här…
* * *
Nu börjar det nog göra lite ont i Hossas mage…
* * *
Nästa mål blir minst sagt viktigt – och jag är rätt så övertygad om att Flyers gör det. Detta är deras kväll, det känns i allt.
Alldeles oavsett återkommer jag nästa paus.

Jaha, då sitter man här igen.
I Wachovia Center.
För final nummer fyra.
Så jäääävla underbart.
Det är fortfarande så jag ibland får nypa mig i dubbelhakan för att försäkra mig om att jag faktiskt får vara med om det här.
Om någon sagt det när jag var liten gosse hemma i Borlänge, att jag en gång skulle följa hela finalserier i Stanley Cup, då hade jag nog tappat Mariekexet i chokladkoppen.
Då, på sjuttio- och åttiotalen, var NHL nånting oerhört exotiskt. Vi fick aldrig se några tv-bilder härifrån och när vi ändå fick det såg allting så häftigt ut att man efteråt låg vaken om nätterna och tänkte på det.
Första minnet, för mig, är Canada Cup 1976. Tre Kronors match mot det helt mytomspunna Kanada började 04.00, svensk tid, en vanlig skoldag, så jag och min storebror fick gå och lägga oss redan tidigt på kvällen. Sen väckte pappa oss vid halv fyra och ledde in oss – något omtöcknade just då; en sådan bagarväckning hade jag aldrig tidigare varit med om – i  vardagsrummet, där det var dukat med choklad och rostade mackor. På tv:n lät det som att Arne Hegerfors – eller om det rentav var Lars-Gunnar Björklund och Roll Stoltz – hojtade långt, långt bortifrån  och så började dom, efter Böjes oändliga standing ovation, spela.
Jag glömmer aldrig hur det kändes. Hur den nästan blåvita isen blänkte. Hur cool Darryl Sittler såg ut. Hur det liksom lyste i de vita, reklamfria sargerna. Hur overkligt alltihop var.
Nu, 34 år senare, är jag alltså på plats för en dramatisk Stanley Cup-final på den där kontinenten långt, långt bort och det går knappt att förstå.
Hoppas jag, på det här då helt otänkbara sättet, kan ge er en liten, liten strimma av det den nioårige Biffen fick uppleva då.
* * *
Mycket avgörs i natt.
Om Hawks lyckas vinna är finalserien över. Men om Flyers istället utjämnar, då är all bets off.
Vad jag tror?
Jag är alldeles  vankelmodig. Hawks har under slutspelet 5-0 i matcher efter förluster och brukar alltså slå tillbaka med en jävla kraft. Å andra sidan…när Flyers fått igång grejorna har de i princip varit ostoppbara.
Så jag vetifan.
* * *
Vi har just satt oss tillbords för middag på utsökta italienaren Osteria och ska beställa fördrinkar.
– En dry martini. Gin. Straight up, with olives, säger jag.
– En gin tonic, fortsätter NHL-Mark.
– A glass of whine, ber Holmgren om.
Sen tittar Varpu upp från menyn, spänner blicken i servitrisen och säger:
– A Jack Daniel’s. Straight up.
Det är världens hårdaste kvinnor som kommer från vårt grannland i öst…
* * *
Au de Toilette-coachen fortsätter att terra Niemi.
Efter morgonvärmningen idag lät det så här:
– Professionell idrott är tufft. Pressen kan vara helt överväldigande och plötsligt blir det svårt att andas. Jag tycker vi hittat några svagheter vi kan exploatera hos honom och det finns fler vi ska kolla lita på ikväll.
Vad taskigt…
* * *
Vi har som bekant Kuc på på Chigao Tribune. Nu inser jag plötsligt att NHL-mannen som styr och ställer under presskonferenserna heter – Jamey Horan.
Hm.
* * *
Det låter på The Voice som att Andrew Ladd kommer att spela sin första final ikväll.
Då får Hawks bättre bett.
* * *
Holmgren säger för övrigt ”mjau”, som en katt, när Varpu beställer sin bourbon.
* * *
Skånske Jan, spänn av och sluta ta precis allting bokstavligt hela tiden.
* * *
Alla finländare i finalen – Niemi, Timonen, Velvet Underground-Ville – har, avslöjas det sent om naten, fått lakrits av Helsinki-drottningen.
Undra på att de spelar så bra.
* * *
Fredagskväll i kväll, som bekant. Så det lär ju inte bli mindre stökigt på läktarna ikväll. Jag har laddat med Jofa-hjälm och regnställ.
* * *
Har en lång, angenäm konversation med självaste Kevin Weekes i hotellbarsstöket under torsdagskvällen.
Även han tycker att Hedbä skulle passa alldeles perfekt som backup åt Lambo Lundqvist.
Ja, hissa lädret och ta honom till Gotham, Sather.
* * *
Ikväll är det meningen att det ska komma en till liten snutt med Biffen på Viasat-sändningarna.
Men inte nog med det:
Jag har fått en inbjuda att sitta med det gloriösa paret Johansson-Holmgren under tredje perioden.
Så håll både ögon och öron öppna i natt.
* * *
Enligt senaste budet skrev konsertpianisten alltså ”Sol, En dag, Vattenmun, Lik och Berg” när han försökte skriva ”Hjalmarsson”.
Ja, jag hoppas ju att Sol, En Dag, Vattenmun, Lik och Berg gör en bra match ikväll också.
* * *
Au De Toilette-coachen ser också obehagligt säker ut när han säger:
– Vi är helt komfortabla med 0-2-underläge. Det betyder ingenting för oss.
Eller som Avon Barksdale skulle sagt:
Ain’t no thing.
* * *
Vattenmun?
* * *
Kockarna i pressloungen ser nervösa ut idag.
Det är inte alls konstigt.
Efter tre matchers frånvaro har Oak Man till sist gjort entré i finalcirkusen idag.
– Och jävlar vad jag ska äta, säger han och gnuggar sina gästrikländska händer.
* * *
Kimmo Timonen ser inte direkt ledsen ut när han såhär två timmar före första nedsläpp blir intervjuad av den blonda Versus-reportern.
* * *
The top prospects från den kommande draften är på traditionsenligt sätt inbjudna för att se den fjärde finalen.
Tyler Seguin, Taylor Hall, Brett Connolly, Erik Gudbranson och Cam Fowler heter gossarna i år.
Det var roligare ifjol. Då gick Vigge Hedman omkring och såg tuff ut i The Mellon.
* * *
Blir, genom Calle Johansson, introducerad för självaste Dale Hunter under den lediga kvällen också.
Han visar sig vara hur trevlig som helst, även när den här klassikern – på Holmgrens initiativ, förstås… – kommer upp i konversationen.
– Mja, säger Hunter och ler, jag la aldrig märkte till att det blev mål…
* * *
När vi glider in mot Wachovia, i pressbussen, kör Oak Man en favorit i repris från sista grundseriematchen i…ja, vad var det, i början april, right?
– När molnen skingrades i ”Indiependence Day”, då hade det kunnat vara den här hallen som uppenbarade sig.
Ja, det är ett futuristiskt mästerverk vi sitter i.

* * *
Ni får ursäkta redaktörerna hemma i Stockholm, då är kvar i omgång 2. Då VAR det ju Boston Philly spelade mot…
* * *
Nä, men nu, här i presscentrat, undrar jag om inte Chicago tar det här ändå.
Ja, det känns som att Flyers dominerar och  skapar mest chanser, men som Bogg konstaterar i kommentatorsspåret:
Det kändes det som att San Jose, och ibland Vancouver, gjorde också.
Fast…äh, fan: Det kan sluta hur som helst!
* * *
Jaha, givetvis – när jag krånglar mig ner på sätet på det trånga pressläktarannexhelvetet fastnar ena byxfickan och i ett armstöd och nu sitter jag här och förvisar lite kalsongtyg.
Allt för underhållningen, får vi väl säga.
* * *
Nog är det fredagkväll alltid.
Jumbotronbilderna från block-partyt ute på parkeringen påminner om scener från campingen på Hultsfredsfestivalen, natten mellan lördag och söndag.
Och dom som blir intervjuad är berusat aggressiva.
– Ni fans från skitstaden Chicago, åk hem, ni vet inget om hockey, brölar en Big Pussy-liknande typ.
– Antti Niemi är överviktig. Fet. Såna målvakter kan inte vinna Stanley Cup, skrockar en mager man.
Dessbättre verkar snubbarna på sätena precis intill mig både nyktra och vänliga.
* * *
Det är för övrigt rena FN på vår bänkrad. Här sitter i tur och ordning yours truly Biffen, min japanske vän, tjeckisk tv, två tyskar, Oak Man och hyresgäst-Johan, ytterligare en japan, finländarna, polsk tv och en liten tysk gubbe till.
Kom inte och säg att hockey inte har internationell appeal.
* * *
USA-bloggen, Mathias, ska alltid rekommenderas.
Marco Polo-Persson, Wikdahl och Petter gör ett kanonjobb, hela tiden.
* * *
Hossa ser ruskigt het ut på värmningen. Han kommer att göra mål ikväll.
Detsamma gäller Simon Gagne.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Eventuella bekanta som läser här och undrar varför jag plötsligt inte svarar på sms ska veta att jag inte är otrevlig; jag har bara ingen mobiltäckning här inne.
* * *
Det kan vara säsongens sista match i Wachovia det här. I’m just saying.
* * *
Enligt Wolverine säger inte Pronger så mycket på isen som man skulle kunna tro. Han retas på andra sätt istället och jag antar att det kliar i en och annan Blackhawk när han under värmningen åker vid rödlinjen och flinar lite åt dem…
* * *
In med Backlund!
*  * *
Så, friends, ta några djupa andetag där hemma i den ljusa sommarnatten nu.
Final fyra är snart on it’s way.
Den kommer bli ett underbart fyrverkeri och jag vill se kommenterarna spruta.
Rock ’n’ roll!

Bilder var utlovade.
Här är en blandning från dagarna i Philly.

Biffens lilla fot på finalisen!

Utsikten från pressläktarannexet i Wachovia. Mitt i kaoset sitter vi.

Den legendariske NHL-Mark strikes a pose.

Peppskylt i Flyers omklädningsrum.

Flashback till United. Ser ni dom som står upp på pressläktaren? Det är Johansson och Holmgren det.

Den inte helt omtumlande utsikten rån mitt hotellrumsfönster.

Wachovias egen Spol-Jansson håller på och fixar lite.

Carcillo-Hanson snackar bort sin charging-utvisning.

Det är lite mer nattklubbskänsla över intervjurummet i Wachovia. Helt svart, sköna fåtöljer, dämpad beslyning…kan vi få en dry martini, tack? Straight up, med oliver.

Den skarpe och Wolverine förklarar varför kompisen Kane börjar se ut som Michael Bolton.

Tejp. Monumentale.

Det brölande block-partyt ska snart börja.

Det dsytra presscentreat, placerat bakom skynken i en busy korridor.

– Ville Leino’s future is so bright I need to wear shades indoors, säger hårde Vesa från Sanomat.

Min hisskompis.

Ett härligt brödgäng äter middag på brandgul duk.

Smala eller tjocka skridskosnören. Är det en fråga om estetik, eller finns det andra kriterier?

Mycket brandgult är det.

Det var en och annan som ville prata med Giroux efter tredje matchen.

Flyers motto.

Grymme Velvet Underground-Ville talar med Vesa – och Varpu. Det är hennes väna underarm ni helt exklusivt får se här…

Nej, vad nu då? Hur kom den här gamla favoritbilden med igen nu då? Jag vet inte, men den är så fin…

* * *
Ny Chris Pronger-show på intervjupodiet idag.
Ett litet urval av frågor och svar:
Du är uppenbarligen den store fienden för Chicago-fansen. Vad säger du om det?
– De flesta av oss har förstått att det är underhållning vi håller på med. Folk betalar good money för att få vara med om det här och om dom då får en som dom älskar att hata är det bara bra. Jag är van…
Du spelar över 30 minuter per match. Hur klarar man det i din ålder?
– I min aktningsvärda ålder, yeah. Jag åkte rullstol hit till presskonferensen…äh, jag får den frågan varje säsong. Jag har tydligen varit för gammal för det här i flera år nu.
Tog du pucken i går också?
– Tog? Var det inte fråga om att jag stal pucken förra gången? Jag har ordet ”stal” i flera dagar nu. Är det någon som har en regelbok och kan berätta var det står att det vinnande laget har rätt till pucken? Men nej, jag stal den inte igår.
Varför inte?
– Den var inte framför mig, that’s why. För övrigt tycks ni ha missat att jag tog den efter första matchen också. Hejdå.
* * *
Idag har jag, halvt om halvt, ändrat mig igen och är inte längre så särskilt övertygad om att Hawks vinner i fem.
Allt jag tänker säga i fortsättningen är att matcherna är extremt jämna och fanimig kan sluta hur som helst, beroende på vem som begår flest misstag.
* * *
Apropå Pronger har jag stora bloggnyheter om honom:
Han inte bara minns Rico Persson från St.Louis – han älskar honom.
– Ja, han var stenhård. Vi kallade honom The Swedish Goon. Jag gillade honom verkligen, säger Stanley Cup-finalens stora stjärna.
Det är ju sensationellt.
* * *
Nu ska det bokas resor och hotell igen. Kan det låta bli att åska på lördag, please.
Vi hörs inför match 4 i morgon.

Som det står på en snygg skylt någon håller upp:
Thrilla in Phila!
Det blev det ju indeed och efter knappa sex minuter fick Giroux in den bakom en kanske inte helt solid Niemi.
I den mån man kan tala om rättvisa i en finalserie var det kanske det, hemmalaget tryckte på rätt så avsevärt i sista
Men sorry, Flyers-fans, jag tror fortfarande att Toews lyfter bucklan mot taket i United innan helgen är över.
* * *
Jodå, Per. Så är det nu. Det stod Hjalmarsson. Det har min bänkgranne bekräftat också…
* * *
Snussviten är bruten.
Därmed tycker Yellbear Hammer att han kan få en prilla trots torsken.
– Vi får försöka med en ny tradition istället, säger han
* * *
Fast det är ju väldigt roligt om det ni skrev på japanska, som Erik säger, betyder ”välja en solig dag på berget”.
Inte alldeles likt ”Hjalmarson”, om man säger så,
* * *
Frågar den superbe Velvet Underground-Ville om han hoppas att Babcock ser finalerna på tv.
Då fyrar han av ett rätt så lyckligt leende.
– Jo…jo…det vore ju trevligt om han gjorde.
Tycker jag med
Bobby Ewing-frissan behöver lära sig att han inte fattar allt, han heller.
* * *
Yellbear bekräftar intrycket att Simply Red-mannen verkar vilja vara ute efter honom.
Men han vill inte berätta varför.
Så här låter det, ordagrant:
– Nej, jag vet inte…han kanske…jag vet inte, som sagt…han verkar vara på mig lite, men det är inget jag bryr mig om. Jag försöker bara ta pucken av honom istället.
Nåt finns det där, det kan man höra…
* * *
Varpu vet varför Velvet Underground-Ville var så bra:
– Jag hade lovat honom en fin present, förklarar hon.
Lakrits, antar jag…
* * *
Ledsen att det blir lite kort här, men klockan är mycket och jag måste hinna med en buss tillbaka in till stan.
Mer kommer i morrn – inklusive fina bilder.
Hörs då.

Visst blir det overtime..
Jag trodde Hawks var hemma när Sugar Kane till sist lyckades göra sitt första finalmål, men Velvet Underground-Ville såg ju till att replikera omedelbums.
Så nu står vi här.
Hur det går?
Inte en susning. Det här är båda lag som haft flyt i sudden-draman tidigare.
Men oavsett vem som vinner har jag en känsla av att det går snabbt.
* * *
Tro på fan om Hyresgäst-Johan inte lyckas skaka fram kaffe – i en stor, härlig plastmugg dessutom.
Och storsint som han är vill han inte klämma den desperate på den där hundringen.
Men han ska nåt fint på krogen ni väljer ut åt oss till i morgon.
* * *
Velvet Underground-Ville räddar hedern åt Saidas avlagda kristallkula med sin snabba replik också. Han var ju, vill jag minnas,  omnämns där i början..
* * *
Gött att Prytzen får se lite hockey också. Det unnar jag dig, gode kommentator.
* * *
Flyers låg tidvis på utan satan i den här perioden – och den är nästan otäckt frustande i de sekvenserna – men när det inte ger utdelning kan frustrationen bli desto större.
* * *
Haha, japanska tecken i bloggen! Vi tackar Princeton åt det allra hjärtligaste.
* * *
Nu har Prongers armbåge gjort debut i finalen också.
Sugar Kane får smaka så både hjälm och tandskydd ryker.
* * *
De rundlätte herrn som alltid utför en slingrande och föment sinnlig jumbotrondans i Wachovia i tredjeperioden skrämmer mig en smula.
Jag får för mig att det är så det kommer att sluta för mig också, jag kommer bli byfånen dom zoomar in i Ejendal i framtiden…
* * *
Ken Holland och Babcock måste ju båda sitta och tänka ”Vad fan gjorde vi” när dom ser Velvet Underground-Ville i den här finalen – Babcock för att han försökte förvandla finländaren till Dan Cleary, Holland andra för att han trejdade honom, mot Tollufsen (!?!)
Jaha, boka resa
* * *
Nu rättar vi till slipsarna, tar några djupa andetag och gör oss beredda på slutspelets hittills mest gastkramande drama.

Då skriver vi 2-2.
Och det är Hawks, som på klassiskt bortavis, kommit tillbaka två gånger – på två backskott; ett från Keith och ett från Sopel. Och bägge gångerna ser det, från mitt – erkännes – halvdana perspektiv ut som att Leighton hade kunnat agera säkrare.
I övrigt har det varit jämnt och hårt och härligt och tredjeperren kan bli hur jäkla infernalisk som helst.
Dag för overtime, äntligen?
* * *
En stor skillnad so far:
Flyers utnyttjar sina powerplay, medan Hawks eller inte gör det.
Eller om man så vill:
Flyers är grymma i sin penalty kill, medan Hawks inte är det.
Alldeles oavsett är det en detalj som borde ge Flyers-fansen hopp och Hawks-ditona lite ont i magen.
* * *
Först sa dom att det var Pronger som gjorde tvåan – och jag planerade för stora skrytvalsen igen.
Men så roligt skulle vi inte ha; den suveräne Simply Red-mannen var sist på pucken.
* * *
Tack, Per. Fascinerande ändå. Om jag vågade skulle jag böja mig över och fråga hur det ser ut när han skriver namnet Hjalmarsson.
Men det kanske ni också vet i Princeton…
* * *
Hawks-fansen på sektionen intill jublar glatt över bortamålen och hittills har de klarat sig undan trakasserier.
Men det är några fratboys i kepor högst upp som står och spänner rätt obehagliga blickar.
Öl och annat lär hagla om Flyers förlorar.
* * *
Jag börjar alltid gråta ikapp med Teemu när dom visar den där ”There are no words”-videon.
Så jävla bra – och just Teemu…det sliter ju i hjärtat.
* * *
Big Buf tog en ovanligt dumt tajmad utvisning före 2-1-målet. Hawks befann sig i anfallszon och hade, kändes det som, precis tagit över matchen.
Så dödar man sitt eget ”momentum”.
* * *
Nu vill bloggen vara lite hegerforsk och säga att Keith bara duncade in kvitteringen..
* * *
Direkt från Hyresgäst-Johan, apropå bananflugornas frånvaro:
Det florerar också uppgifter om det var berodde på strejk – flugplansstrejk. ”We’re not gonna fly today”, sa dom. ”All flies are cancelled.”
* * *
Vad stressade domarna ska bli när det dröjer så länge till avblåsning efter en sån där måste-granskas-i-video-situation.
Vilket wojne-wojne om motståndarna går och gör mål under tiden.
* * *
Jag ljuger inte, jag känner ren och skär kaffeabstinens.
* * *
När Pronger åker ikapp Sugar Kane under ett halvt friläge och bara kör över honom…det är backkonst.
* **
Ha ha, jag tror dig Mathias, showmannen på Viasat var riktigt laddad inför den här drabbingen.
I morrn ska jag lura ut honom på byn igen…
Alla tips på bra Philly-krogar mottages med öppen famn, jag har scoutat dåligt här.
* * *
Ja, det värst vad Simply Red-mannen ger sig på Yellbear hela tiden.
Vad har Russnäs-Lidas gjort för att reta honom?
* * *
Jag har nu erbjudit Hyresgäst-Johan hudra dollar om han kan skaka fram en kopp kaffe – och han är ute och rör på sig.
* * *
Om ni sakar utlovat framträdande på Viasat beror det på att kameramannen råkade radera den disk på vilken intervju med mig, och dessutom en med Backlund, låg.
Skandal.
* * *
Apropå det namnet:
In med Backlund!
* * *
Nu kom det fram en lustig herre med öl i näven och frågade:
– Kan jag kolla min e-mail?
Dom tycker det är lustigt att vi sitter här i våra jävla slipsar och knattrar på datorer.
* * *
Gå för fan inte och lägg er nu.
Det här kan bli en tredjeperiod för historieböckerna.
Vi hörs efteråt, som vanligt.

Intressant, som Ankan skulle sagt.
Jag tycker Hawks gör sin kanske bästa period i hela finalserien. Så här smart och lugnt och vällavvägt spelade de inte hemma.
Samtidigt har Flyers anstormning uteblivit – i alla fall sett till att det på förhand talades om att de skulle spela som i sista perioden i förra matchen.
Men det är hemmalaget som leder, sedan Brie-Osten klappat in en retur – var det väl? Vi får inga repriser här – i ett powerplay.
Sedan får Flyers mer energi och tar över, tills Carcillo får en tvåa för charging.
* * *
Nej, God bless-grejen var ju ingenting särskilt – även om det är rart när dom klipper in dom gamla bilderna på hon Bullies-tanten.
Det låter mer när Hawks kommer in till värmningen.
Men i gengäld står Flyers-fansen på betydligt bättre under själva matchen.
Det är ett jävla liv – precis hela tiden.
* * *
De borde ha det lättare hemma, just med tanke på att The Voice kan matcha mer som han vill då.
Men vi har redan sett fler glimtar av Sugar Kane, Big Buf och Wolverine än i de två första matcherna.
Konstigt är det.
* * *
Skånske Jan, jag vet det – men jag försökte vara rolig och drog därför till med en kraftig överdrift för att markera att det är lite varmt idag…
* * *
Undrar om det inte kan bli fel på ögonen  när man ser så här mycket brandgult.
Det är alldeles bisarrt
* * *
Dom spelar Journey under introt direkt efter värmningen.
Ah, det var väl en onödig påminnelse om var jag ännu hellre skulle vilja sitta just nu..
* * *
I skrivande stund fick den japanske kollegan telefon.
Vem ringer, nu, från bortre Asien?
* * *
Simply Red-mannen har varit bra i varenda match och nu är han en gigant.
* * *
Per, det var inget illa menat – den här gången. Det är ett hotell som ligger vid träningsrinken och har omnämnts här tidigare.
Det är lite känsligt i Princeton ibland…
* * *
Cheerleader-tjejerna i Wachovia är betydligt mer anständigt klädda än dom i United.
Lite otippat.
I gengäld höll två damer just på att streaka i jumbotronen…
* * *
Utvisningen på Carcillo förefaller väl alldeles korrekt. Men det ’är inget som det känns som man vill påpeka för nån häruppe…de är synnerligen missnöjda med den avblåsningen.
* * *
Att se Sugar Kane veva med Timonen är som att se Mini-me ge sig på Rolf Lassgård.
Men han är ju inte känd för att välja sina strider med något vidare omdöme..
* * *
Annars har det inte direkt varit några incidenter här uppe, men låt oss säga så här:
Jag har suttit på sånt här annex på läktarsektioner även i Detroit, Pittsburgh, Dallas och Chicago – och aldrig så många, och så aggressiva, svordomar fara genom atmosfären.
* * *
Inga bananflugor ikväll; dom missade, har jag hört, den bokade flighten från Chicago igår.
* * *
Det blir hyggligt jubel även när dom zoomar in de resterande delarna av originalupplagan av Broad Street Bullies – på plats i en egen box uppe i taket.
* * *
Jag kan inte sluta fascineras av min japanske vän. Det ingår väl sju tusen tecken i det där språket, gör det inte? Och så har han ändå ett vanligt – eller hyggligt vanligt i alla fall – tangentbord.
Hur går det till?
* * *
Big Buf fick två för roughing under gruffet på slutet, så Hawks får börja med ett nytt powerplay.
Gör dom mål då också, då tror jag matchen är över.
* * *
Nåt kaffe finns det inte tillgång här, men jag ska ta en snus och tänka på det svarta guldet i alla fall.
Hörs i nästa paus.

Välkommen till Philadelphia.
Här kokar det.
Av finalfeber såväl som av sommarvärme monumentale.
Det är inte bara – för att fortsätta med skräddarbackssvensken –  rena mallis.
Det  är rena  Death Valley.
Vad det betyder, mer än att den stackars isen här i Wachovia förmodligen kommer att suga oxballe, vet jag inte,  men det känns kittlande, det känns inspirerande och det känns som att jag kommer blogga fingrarna av mig.
Game 3 väntar.
Är ni med?
* * *
Är uppe redan vid åtta och febrar över Philly-Marriotts omtalade frukost.
Och på vägen ner till godsakerna stannar hissen några våningar under min, dörrarna öppnas och in kliver – Mark Messier.
Så borde alla dagar börja.
* * *
Som ni säkert minns var jag rätt så förvissad om Chicago-seger i sista inlägget från United i måndags.
Well, efter ett dygn i The City of Brotherly Love är den tvärsäkerheten raderad.
Jag vet inte om det beror på  att jag blir påverkad av den pulserande hockeyfebern i stan, på den småleende självsäkerhet som präglar hemmaspelarna efter morgonvärmningen eller bara på vetskapen om i vilket hellhole vi befinner oss, men det känns plötsligt som att det blir mycket, mycket svårt för Hawks att vinna här.
* * *
Yellbear Hammer står och drar sig i skägget när mediauppbådet omringar honom efter morgonens lilla åkning.
Det – skägget, inte mediauppbådet  – börjar bli…mja, tätt ska vi väl inte komma och påstå att det är. Men långt.
– Ja, säger han, om man jämför med Kane och Toews, mina jämnåriga i laget, tycker jag ändå att det är bra. Toews, jag vet inte…han kör något slags wolverine-stajl.
Ha, där fick vi ett nytt smeknamn.
Wolverine Toews.
* * *
Först Messier. Sedan håller jag på att snubbla över Brian Engblom i pressentrén också.
Inte tillnärmelsevis lika stort, nej.
Men det känns upplyftande att kunna konstatera att han inte längre går i stentvättade jeans.
* * *
Har varit upp och inspekterat pressläktarannexet nu, vid sektion 222 – och jodå, vi kommer att ha oregerliga Flyers-fans på alla sidor om oss.
Ojovoj.
* * *
Den psykologiska krigföringen från Flyers sida börjar bli riktigt underhållande.
Ni såg den om Pronger och Eagers puck efter matchen i måndags (om inte; läs i kommentatorsspåret). Nu försöker coachen – Au de Toilette – terra Niemi också.
– Han är ändå rookie, det måste vara svettigt att spela i Stanley Cup-finalen, det är mycket press, säger han infamt.
Keep on trying, säger jag.
Niemi verkar vara typen som möter orkaner, jordbävningar och Flyers-forwards on fire med samma lugna, uttryckslösa min.
* * *
Han kommer från grannkommunen, men nej – Yellbear Hammer har aldrig varit på Hultsfredsfestivalen.
– Jag har velat många gånger, men det har alltid varit nånting med hockeyn just då, berättar han.
Ibland är det skönt att man inte är idrottsman ändå. Jag klippte  nitton Hultsfredsfestivaler innan jag flyttade hit – och jag hade obeskrivligt roligt på allihop.
* * *
Big Buf åt middag med en fager dam på flotta Japonica söndags, rapporterar Chicago Tribune.
Han behövde dock inte pröjsa för krubbet.
Nä, krögaren bjöd inte the local hero på krubbet.
Det var Vince Vaughn, placerad vid bordet intill, som tog notan.
Classy.
* * *
Däremot hade Yellbear faktiskt tänkt att åka på Metaltown i sommar.
– Ja, jag gillar lite hårdare grejor. In The Flames är till exempel ett favoritband. Men nu vet jag inte om jag hinner hem…förhoppningsvis är jag kvar och firar i Chicago,
* * *
Det är en syn att se Carcillo på nära håll, som i omklädningsrummet i morse.
Hanson Brothers-vibbarna avtar ju inte i styrka av det faktum att ligisten underlåtit att ersätta tre utslagna framträder och exponerar ett jättelikt hål varje gång han flinar, vilket han gör väldigt ofta.
* * *
Det slår aldrig fel.
När man hör någon skratta riktigt gott här i environgerna visar det sig alltid att Calle Johansson befinner sig i närheten.
Han har en bottenlös ocean att hämta obetalbara stories och anekdoter ur, den gode Johansson.
* * *
Det var en sån dag när slipsen vägrade låta sig knytas idag.
Men nu sitter den – en  ljusgrå, glansig Donald Trump-snara – där den ska.
* * *
Det som talar mot Hawks idag är förstås att de som bortalag måste byta först, vilket innebär att The Voice får svårare att matcha Bolland mot Richards-kedjan.
Samtidigt får Au de Toilette ännu lättare att göra som han vill mot Kane, Big Buf och Wolverine.
* * *
Har gjort en Verizon idag.
Alltså smugit in vid zamboni-entrén, hos Phillys egen Spol-Jansson, och trampat lite på isen.
Det kan ni tänka på när det bökas nere i Leightons högra hörn ( i andra och tredje):
Där var blogg-biffen och slog en stepp med finskorna för några timmar sedan
* * *
Messier, byt the way, är här för att presentera de nominerade till the leadership award som varje år delas ut i hans namn.
De heter, fick vi just veta, Shane Doan, Ryan Miller och Sidney Crosby.
Jag som trodde Alexander Semin skulle få priset i år…
* * *
Så vad gör spelarna i en final när dom är on the road och har dötid mellan matcherna
Ligger och slötittar på tv, tror jag.
– Nej, korrigerar Yellbear, i första hand spelar vi tv-spel. Vi har ett separat rum för såna spela på hotellet och jag kan lova att det är jäkligt tävlingsmässigt…
* * *
Nu, serrni, har Varpu klivit in i finalen.
Allt är med andra ord som det ska igen.
* * *
En timme före första nedsläpp kör de livesändningar på jumbotronen från tailgate-partyt som rullar ute på parkeringen.
Dom få som hunnit parkera på läktarna tycker dock att konferenciern är en fåntratt och börjar omedelbart skandera:
– Asshole! Asshole!
Ha ha, Philly…
* * *
Eftersom serien mot San Jose gick så häpnadsväckande fort har Hawks inte spelat en bortamatch sedan 18 maj.
Vad det får för betydelse har jag ingen aning om, men eftersom de trivs så bra on the road borde de vara excited över att äntligen få vistas i fientlig miljö igen.
* * *
Idag är den japanska pressen här också, kan jag meddela. Närmare till New York, då orkar också de största elefanterna röra på sig…
* * *
Ingen behöver oroa sig för att Velvet Underground-Ville blir distraherad mellan matcherna.
Han bor nämligen på ett hotell vid träningsrinken – i New Jersey.
– Och där händer nästan mindre än i Detroit, skrockar han.
* * *
En gubbe också har hunnit vara här och skälla om att vi journalistjävlar tagits hans plats med vår förbannade pressläktare.
Mm, allt var ju min idé.
* * *
Det är ändå Big Buf som utstrålar ”jag gör mål ikväll” under värmningen.
På andra sidan känns det om att Pronger har finkalibrerat siktet på klubban , och Velvet Underground-Ville är overdue för ett finalmål.
Saida-Biffen har talat…
* * *
Jodå, Sipo – jag har suttit där många och glatts över den generösa popcorn-servicen. Men det är där det. Vi är ju placerade på ett specialbyggt annex, mitt ute i publikkaoset.
* * *
Vilka Philly-kändisar finns det egentligen som skulle kunna kom hit och stöda Flyers?
Bill Cosby kanske.
* * *
EJN, vilka håller du på? Du var stor Hawks-sympatisörer under grundserien, men nu känns det som du har ett mycket gott öga även till Flyers.
* * *
Det står dock en vakt precis vid min sida.
Bra det.
För Naturligtvis kommer det ett par tjommar i Hawks-jerseys och sätter sig mitt i det stökiga, brandgul-svarta havet på sektionen precis intill
Så här kan bli härligt kaos.
* * *
Mja, Richards ser också väldigt målsugen ut.
Men nu kan jag inte gardera mig mer.
* * *
Eminem i högtalarna under värmningen.
Igen:
Philly…
* * *
Den japanska kollegans dator ser verkligen spejsad ut – han skriver med jap-tecken, i konstiga staplar.
Och så verkar han hålla på Hossa.
Han sken upp när slovaken blev inzoomad på jumbon.
* * *
Det sägs att Philly tänker ge Chicago en match med sin ”God Bless America”.
Då får dom fan ta i här inne.
* * *
Okej, gametime alldeles snart.
Game 3.
I ett brandgult, aggressivt, berusat Wachovia Center.
Håll i er!

Bara så ingen undrar:
Bloggen är i Philly sedan sena tisdagseftermiddagen – efter att ha flugit genom en åskstorm; fuck! – men har haft för mycket annat att göra denna mellandag för att hinna blogga ordentligt:
Återkommer med sedvanligt långlång-inlägg innan match 3, okej?

Ujuj, tung Flyers-press i tredje. Ja, jag tycker nog överhuvudtaget att de såg ut som det vassare laget ikväll.
Men det handlar om att vinna. Det gjorde alltså Hawks till sist, främst tack vare en glödande Niemi,  och nu tror jag faktiskt inte att nåt kan stoppa dem från att ta titeln.
Sådeså.
* * *
Yellbear Hammer – en av de verkliga hjältarna under den där sista, brutala minuten – är mycket noga med att upprätthålla snustraditionen efteråt.
– Ja, vi har ju aldrig förlorat när jag fått en prilla av dig. Så det måste jag ha nu också , säger han och sträcker ut sin småländska näve.
Man bistår ju så gärna.
* * *
Jisses, Velvet Underground-Villes Kenta Nilsson-fint i slutet hade kunnat bli frimärke.
– Ja, fan, suckar han, det hade varit fint om den suttit…
* * *
Så Viasat körde sin lilla Biffen-intervju? Sköj. Det är tänkt att det ska bli ett återkommande litet inslag under finalserien.
* * *
Iceman, jag saluterar din frejdiga optimism.
Men det är att faktum att Hawks har 9-1 i bortastatistik i det här slutspelet – och det inkluderar alla roadgames mot hyggliga lag som Vancouver och San Jose.
Så bli inte FÖR besviken om dina beräkningar fallerar.
* * *
Carcillo måste få vara med även på onsdag. Det blir en helt annan…vad ska vi säga…krydda i finalen med den lille pesten på isen.
* * *
Att Wachovia är fientligt territorium skrämmer inte Yellbear alls. Han längtar efter att få komma dit.
– Det blir väl som i Vancouver, där spottade dom på oss på bänken. Vidrigt, men man får ju bara extra tändvätska såna gånger. Man vill verkligen ge tillbaka…
* * *
GK, jag ska upplysa Sharp om de förfärliga konsekvenserna av den stolpträffen.
Så fint kontrakt som han har borde han ersätta dig.
* * *
Blair Betts sitter på samma cykel, med samma blick, och trampar även efter matchen.
Men det är då en betydligt dystrare syn.
* * *
Fan, nu har bananflugorna hänt med ner i presscentrat. Dom tror jag ska arrangera efterfest. Men det blir det inget med. I morrn bär det av till Philly, så jag ska bara gå hem och sussa nu.
* * *
Hammer har just avslutat sin presskonferens med oss från hemlandet när en reporter från CBS sticker fram en mikrofon och säger nåt om att Niemi spelade lysande i natt.
– Ja, fortsätter Hammer glatt på småländska, det gjorde han verklige…oh, sorry, that was swedish.
Lite skoj.
* * *
Okej, tack för i natt.
Vi hörs när bloggen har installerat sig i the city of brotherly love i morgon eftermiddag.