Dramat slut, Hawks vinner med 2-1.
Mer sen.

Det blir aldrig som man tror i den här finalen.
Jag sitter här och fnular på ett inlägg om att Flyers tagit över och hade varit i ledningen om inte den pånyttfödde Niemi gjort
Då smäller det.
Först stångar Hossa in 1-0 – och mindre än 30 sekunder senare dammar en eager Eager in 2-0.
Så allt är ställt på ända igen.
* * *
Hur går det för Holmgren och Johansson?
Jag ser dom borta på pressläktaren. Dom jobbar stenhårt.
* * *
Hossa, ja…håll med om att det är en fin kristallkula jag har med mig på finalen.
Nu ska bara Carcillo och Hammer Yellbear scora också.
* * *
Men Leighton, Leighton…Eagers skott FÅR man bara inte släppa in i en Stanley Cup-final.
In med Backlund (som visserligen sitter på läktaren, men ändå)…
* * *
Man kan ju fråga sig varför det skulle vara sånt dickederande om Flyers utvisningar när Hawks poweerplay är så kackigt.
* * *
Åh, om man ändå fick veta vad det är dom säger åt varandra där nere.
Det enda jag vet är att Kimmo berättat för finska journalister att tre olika Hawks-spelare hotade slå ihjäl honom i lördags.
Fick vi höra de exakta formuleringarna tror jag att vi skulle bli helt perplexa.
* * *
Th, hur kan du ge upp så lätt när du håller på ett lag som gjort vad Flyers gjort i det här slutspelet?
* * *
Ingen av förstakedjorna syns till och det beror kanske till viss del på att de är lite kalla, men framförallt säger det något om hur jävla bra vissa backpar är på att plocka bort stjärnor.
* * *
Jo, Carcillo har nog mer i käften än i armarna.
Men vi från Avery-land hyser starka känslor för den sortens spelare.
* * *
Det är hyresgäst-Johan som ser dom först.
– Kolla, hojtar han plötsligt, bananflugorna!
Jamenvisst, nu har de krökat klart och vill se hur fanken det här oförutsägbara dramat ska sluta.
* * *
Det var nog väldigt smart av The Voice att inte plocka ut Niemi i lördags.
Han fick därmed känna att han har coachens förtroende även en halvdan kväll och nu är han fanmig sig själv igen.
* * *
Zupron, jag är ledsen, men Russnäs låter betydligt roligare än Eksjö.
* * *
Hyggligt liv i luckan nu, jo…
* * *
Det är i tredjeperioderna Hawks brukar vara bäst, men bara just därför tappar dom väl allt nu.
We’ll see.
Nu ska jag se om det finns nån körv kvar.
Sen kör vi igen!
Slutrapport kommer när den kommer.

Ja, nu ser det ju ut som en vanlig final.
Utrymmet i mittzonen är krympt till ingenting, spelarna hatar varandra, ingen får några målchanser och det står 0-0.
Att föredra, säger jag.
Mål är ju kul, men det här känns mer på riktigt, mer som ett äkta krig, mer spännande och dramatiskt och ovisst.
* * *
Nog har Carcillo satt färg på finalen .
Det är plötsligt som att vi har Avery, Hanson Brothers och en brittisk fotbollsfirma på isen – under en och samma jersey.
Men att han blir så förbannad på Kopecky när han själv brakar rakt in i Carters känns lite fånigt. Pojken får väl se sig för.
* * *
Fråga mig inte hur det går till, men nationalsångsbrölet är ännu högre idag.
Det känns som att jag står vid landningsbanan på O’Hare när en Boeing lyfter.
Sanslöst.
* * *
Efter tre perioder och femton minuter händer det till sist:
Flyers tar en utvisning.
Då är det som att barriären brister och innan perioden är över hinner de ta två till också.
Som sagt, det är mer normalt idag…
* * *
Bananflugorna har inte synts till ännu, men de är kräsna och dyker ibland upp först i tredje.
Tills des föreställer jag mig att de står i baren och tankar.
* * *
Hur mycket Bolland och Richards älskar varandra blev ju tydligt redan vid första tekningen.
Ha.
* * *
Walkom och Sutherland dömer idag.
Hur gick det till?
Det ska alltid vara O’Halloran i finalerna.
Men så länge Devorski sitter och tittar på ska jag inte klaga.
* * *
Själve Yellbear är också framme och trycker till Richard – tror jag det är – efter en avblåsning.
Man ska passa sig för folk från Russnäs.
* * *
Va, va, gjorde Carcillo en Avery under värmningen? Det missade vi helt här. Berätta mer.
* * *
En lampa där vi sitter har fått tuppjuck och blinkar som ett stroboskop precis hela tiden.
Epilepsianfall är alltså att vänta här.
* * *
Flyers forechecking är emellanåt lika ettrig som gitarren i Lou Reeds ”Vicious”.
Och nej, Hawks gillar den inte.
* * *
The Madhouse har upptäckt vilken gammal favorit som faktiskt spelar i Flyers, så under slutminuterna ekar en av de vanligaste NHL-ramsorna i hallen:
– Pronger sucks! Pronger sucks! Pronger sucks!
Han har hört det förr och lär inte bry sig nämnvärt…
* * *
Men inte ens i efterlängtade powerplay får Toews, Kane och Big Buf igång sitt snurr. Det går liksom för sakta. Och det borde oroa Hawks-fansen.
* * *
Sam, förresten. Du får fråga Aaron Voros. Det är han som kallar Lundqvist för Lambo i sin Twitter.
* * *
Nu ska vi ha lite kaffe.
Sen ska det bli alldeles underbart att följa fortsättningen av den här helt normala och helt ovissa Stanley Cup-finalen.

När jag vaknade i morse fick jag för mig att jag redan befann mig i The Madhouse, under nationalsången.
Det lät så, nämligen.
Men det var bara åskan som gick över Chicago – och det med beslutsamheten hos Attilas här under slutforceringen in mot Konstantinopel.
Det kändes ändå angenämt. Jag log. Och dagar när man får se Stanley Cup-final, då ska man vakna med ett leende.
Nu ska vi, snart, åka igen.
Det blir magiskt. Magiskt!
Ni hänger väl med?
* * *
Åskan gick i Chicago i natt också.
Bloggen var nämligen ute på byn med Viasat , NHL-Mark och hyresgäst-Johan och oj, vad kul vi hade.
Detaljerna spar jag till memoarerna, men låt mig i alla fall upplysa världen om följande sanning:
Niklas Holmgren är showman av yttersta världsklass..
* * *
Jaha, vad tror ni – får vi se ännu en All Star-match med tacklingar och elva-tolv mål?
Knappast, va.
När båda lagen nu har en final under bältet och fått lite bättre koll på den här galna cirkusen borde de rimligen bli sig själva igen.
Det betyder i så fall att de kommer ihåg att man ska ägna sig åt försvarsspel också, varmed match 2 borde bli tajtare och stramare och mer konventionellt.
Men å andra sidan…det är mycket som borde ha hänt i det här slutspelet som inte alls hänt, så bli inte förvånad om vi får ytterligare en knasig urladdning.
* * *
Okej, en detalj från natten:
Jag bad Holmgren om en preview på hans reaktion om Yellbear gör ett mål – och han avlossade ett underbart, dånande vrål som fick hela den irländska baren mitt emot Tavern on Rush att rista till.
Obetalbart.
* * *
Det låter som att Hanson Brother Carcillo får spela ikväll, på bekostnad av van Riemsdyk.
Bloggen gläds. Carcillo är en typ av karaktär som kan sätta finalserien i brand på riktigt – och efter ha varit ordinarie hela jädra säsongen förtjänar han förstås att få spela nu också.
* * *
Obama är kvar i stan och Hawks gör sig fortfarande förhoppningar om ett spontant besök i The Madhouse ikväll.
Det skulle onekligen vara kittlande.
* * *
Niemis får se till att hans mask inte ramlar av lika lätt som i första matchen.
Annars blir hans landsman Velvet Underground-Ville riktigt…anti-Niemi.
– Andra gången det hände i förra matchen frågade jag honom vad fan det är fel på masken. Och jag frågade både på finska och engelska, så han skulle förstå allvaret, berättar den skäggige Lou Reed-epigonen.
* * *
Andra kändisar vi enligt Kucens Tribune kommer att få se ikväll är John Cusack, Michael Jordan, Jeremy Piven och – som vanligt – Vince Vaughn.
* * *
Leighton hör Velvet Underground-Ville ondgöra sig om Niemis mask och lägger sig i debatten.
– Mja, säger han, remmen i nacken kan lossna väldigt lätt.
Ville ruskar leende på huvudet.
– Målvakter…de håller alltid ihop, no matter what.
* * *
Har fått röstsedeln för The Dillman Award.
Det är priset som föräras den bästa PR-avdelningarna i väst respektive öst.
Jag kan garantera att inget kanadensiskt lag kommer att vinna – och inte heller New Jersey, Rangers, Chicago eller Colorado.
* * *
Som kommentatorn Mathias konstaterade redan i lördags är det dags för Sugar Kane att visa lite av sitt kunnande nu.
Det var länge sedan han var en faktor i det här slutspelet.
* * *
Personligen kommer att jag att rösta på Paul och Nate från Capitals i öst, och på John Hahn från Red Wings i väst.
Det är personer som förstått att man inte behöver vara ovänlig för att vara en proffsig PR-nisse.
* * *
Två timmar före första nedsläpp sitter Blair Betts, med en thousand yard-stare, och trampar på en träningscykel utanför omklädningsrummet.
Det är en rätt mäktig syn, i all enkelhet.
* * *
De nordamerikanska kollegorna i Professional Hockey Writer’s Association var också out and about igår.
De hade hyrt ett helt rum på Tavern on Rush och att döma av ljudnivån framåt efterrätten räckte våra medlemsavgifter till och annan bättre flaska från Taverns utmärkta vinkällare…
* * *
Det är, något oväntat, Velvet Underground-Ville som står för musiken i Flyers omklädningsrum före matcherna.
– Men jag intar  en mer mainstream-artad approach då. Annars skulle det nog bli lite liv, säger han.
Jo, man kan tänka sig att Pronger inte skulle uppskatta Warren Zevon.
* * *
Asahi Shimbun dök faktiskt aldrig upp i lördags och det hoppas vi att dom inte gör ikväll heller. Det är trångt så det räcker uppe i det där annexet.
* * *
Vet inte varifrån känslan kommer, men den är tydlig:
Russnäs får sitt första finalmål i historien ikväll.
* * *
I de egna hörlurarna har Velvet Underground-Ville hårda bandage före matcherna.
– Man vill bli förbannad. Då funkar det inte med Jack Johnson. Jag kör Rage Against The Machine istället, berättar han.
* * *
Matchen-i-matchen mellan Keith och Richards får gärna bli mer framträdande ikväll.
* * *
Calle Johansson har en Jimmy Buffett-trudelutt som mobilsignal.
Meddelas endast på detta sätta.
* * *
Nu när Hanson Brother Carcillo ska spela kanske Flyers tar en utvisning också.
Vore ju kul.
* * *
Ja, Staren, det är konstigt, det där underliga felet har drabbat alla mina kläder. Konstigt…
* * *
Scotty Bowman står och ser cool ut vid zamboni-entrén, medan en aldrig sinande ström av murvlar, gamla tränare, journalister och experter trampar fram och hälsar vördnadsfullt.
Gamle Scotty är gud här.
* * *
Om ni inte såg Prongers show på intervjupodiet igår måste ni kolla här.
http://video.nhl.com/videocenter/console?catid=15&id=71222
Mitt i all dryg kaxighet har han onekligen lite humor, giganten.
* * *
Råkar hamna vid presshissen just som hela skvadronen med cheerleaders går förbi, mot sin uppvärmning.
Det är en lätt omtumlande upplevelse.
* * *
Hyresgäst-Johan är en av murvlarna som är framme och bugar hos Scotty B och när jag försöker luska i vad dom pratar om svarar han:
– Indiepop.
Dom har lite humor Skräddarbacken också.
* * *
Varje gång jag, som nu i United-PA:t, hör ”Sultans of Swing” tänker jag ”fan, man glömmer hur bra den här låten verkligen är”.
* * *
Det är ändå lite stort att plötsligt finna sig stående intill Kevin Weekes vid kissrännan.
* * *
Idag serverar de Chicago style hot dog i pressloungen. Det finns inte mycket godare skräpmat.
* * *
Jag ser det inte själv, men Hyresgäst-Johan påstår att han skymtar ett Hawks-fan med Micke Nylander-tröja i publikhavet.
Sanna lirare glöms aldrig bort.
* * *
När de nu, strax innan värmningen, pumpar sin gamle homeboy Muddy Waters i det där PA:t känns tävlingen mellan Chicago-blues och Philly-soul avgjord.
Men kontrar dom med lite Teddy Pendergrass i Wachovia på onsdag kan omdömet komma att korrigeras.
* * *
Har nu full koll på var Holmgren och Johansson sitter och kan meddela att de redan står upp. Det gör de sedan, engagerade som de är, under hela sändningen.
Grymma killar.
* * *
Det coolaste tröjnamnet på läktarsektionen intill mig:
Griswold!
En fantastisk hyllning till Chevy Chase och ”Ett päron till farsa”-filmerna.
* * *
Snart har vi 123 decibel nationalsång i öronen igen.
Jag inväntar nu denna happening med samma iver som jag inväntar öppningsnumret på en Springsteen-konsert.
* * *
Vad jag tycker mig se på värmningen idag:
Det lossnar ordentligt för Hossa, som ju var lysande redan i lördags – och så går Carcillo direkt in och gör mål.
* * *
På samma sektion som Griswold sitter faktiskt en kille i brandgul Jeremy Roenick-jersey också.
Annars är det påfallande lite Flyers-fansen här.
Varför, Wille? Det kommer garanterat att krylla av – hårt åtgångna – hawkar i Philly om några dagar.
* * *
Men han Griswold-mannen kanske inte tänkt på att han den bästa karaktären i den mest underskattade av de där mästerverken, ”Ett päron till farsa i Las Vegas”, heter – Jilly from Philly.
* * *
Har en plain, svart kostym idag – med en smårutiga slips i svart och guld. Den har sett stora Stanley Cup-finaler förr och det känns som att den kommer att ge oss en suverän upplevelse ikväll också.
* * *
OK, spänn fast er.
Stanley Cup-final nummer två börjar alldeles strax.
Det blir åka av nu.

Ni bruykar gilla bilder, så som uppladdning inför Game 2 får ni här en blandad liten kompott från de första dagarna under finalracet 2010.

Hawks på träning

Dubbelhakan och boxarnäsan på nya äventyr.

Presscentrat in action.

Kommissionären tar till orda – och passar på att hota IIHF

Så här ser det ut över hela Chicago.

Från the Media Reception. Inga skandaler finns att rapportera.

Dracula och Frankenstein, också kända som Herr Cherry och Herr Milbury.

Er röst i natten.

Typisk omklädningsrumskorridor under SC-final.

Ett tomt intervjupodium.

Hyresgäst-Johan ljuger ihop nåt åt den där andra tidningen.

Viasats utsända smörjer det så kallade kråset.

Värmningen före final 1, som den tedde sig från pressläktarannexet.

Här börjar Stanley Cup-finalen 2010.

Ojvoj.

Ett slutspelsfejs. Lustigt nog fick sopel sy exakt lika mång stygn – sju – på exakt samma ställe i första finalen.

Big Papa Dubbelhakan, i matchställ, berättar om gäddan han fångade i sjön Bästen förra sommaren…

Korridoren i väntan på att Hawks omklädningsrum ska öppna. Mycket folk är det.

Ingen från Russnäs har tidigare varit mer uppmärksammad.

Dom säger att det under de här dagarna är fler människor i Hawks omklädningsrum än det för fem år sedan var på läktarna…

Vad är det Holmgren frågar om? Nicken? Yellbear ser ju alldeles ledsen ut.

The Voice förklarar varför det var hål i Niemis benskydd i första matchen.

Flyers tillbaka på isen där the shootout i OK Corall ägde rum.

Velvet Underground-Ville. Fast växer det här Zäta-skägget ännu längre får vi börja kalla honom The Band-Ville.

Backe på en stol mitt i omklädningsrummet. Men han verkar ju glad ändå.

Dom viktigaste först…

Är det inte nåt förnedrande över att de till och med satt på Jordan hjälm – och skridskor?

Så ni vet vad som gäller.

Gamla Sears Tower, sett från parkeringen utanför United.

Gå dit pilen pekar.
* * *
Jaha, nu är det night off i Chicago. Den kommer sannolikt att avnjutas på Rush on Tavern, tänka sig.
Vi återkommer till matchen i morrn.
Då blir det åka av igen.

Vad fan var det som hände?
När vi två timmar efter slutsignalen börjar packa ihop datorer, kameror, anteckningsblock och annat skröfs här i presscentrat hänger den frågan fortfarande i luften.
Vi fick, på  gott och ont, sen rena uppvisningsmatchen i den här första ronden och som sagt, ingen kan klaga på att det hände för lite.
Men herrejösses, nog blir det väl stramare och tajtare och mer ordning och reda i fortsättningen?
Annars kan det här sluta precis hur fan som helst.
* * *
Hammer Yellbear tar emot med ett präktigt ärr över ena ögonbrynet i omklädningsrummet efteråt
– Ja, nu börjar det väl se ut som att jag spelat slutspelshockey ändå, säger han och flinar.
Han är för övrigt överens med er kommentatorer om att första perioden var en mardröm för hans del.
– Min sämsta slutspelsmatch, helt klart. Men å andra sidan var det ingen annan som spelade särskilt bra då heller,
Nej, inte direkt.
* * *
Bananflugorna var i alla fall till sig . Dom gillar när det blir mycket mål.
* * *
Nej, jag undrar jag också – har The Broad Street Bullies någon gång under hela säsongen gått av isen med noll utvisningsminuter?
Det känns ju helt löjligt.
* * *
Ser plötsligt Tarik, från Washington Post, böjd över sin laptop i presscentrat.
Det är en besk påminnelse om vilket lag som egentligen borde vara här…
* * *
Hammer Yellbear är inte ens medveten om att han bokfördes för två assist i matchen.
– Fick jag? Där ser man hur missvisande statistiken kan vara…jag gör min sämsta match i hela slutspelet men får ändå två ass. Men, ja, det händer ju inte så ofta, så jag tar dem.
* * *
Bobby Clark går med dystra steg genom korridoren från hissarna till omklädningsrummen.
Det är oklart om tungsintheten beror på förlusten – eller på att det moderna Philadelphia Flyers inte längre tar utvisningar.
* * *
Troy Brouwer är Hammer Yellbears bäste polare, tillika rumskamrat på resorna, så hans succé orsakar glädje i den blågula delen av omklädningsrummet.
* * *
Velvet Underground-Ville ser inte så hemskt ledsen ut när jag springer på honom efteråt.
Kanske beroende på att hans Flyers klarat ut betydligt värre knipor än så här.
– Tja, det här var ju bara konstigt. It was our game to take, men det gjorde vi inte, säger han och rycker på axlarna.
* * *
Man har ju sett ledsammare församlingar än United Center vid slutsignalen.
Det är nog rätt så okej hålligång ut på byn denna lördagafton, misstänker jag.
* * *
Hammer om att komma ut på isen i sin första Stanley Cup-final:
– Jag har aldrig någonsin haft en bättre känsla i kroppen.
Det låter rätt angenämt.
* * *
Nu går sista bussen tillbaka till hotellet och den vill jag ogärna missa, så tack för ikväll, ni var fina i kommentatorsspåret.
Mer kommer i mörrn.

Jaha, den galna matchen slutar 6-5.

Mer sen.

Vilken bisarr jävla final!
Det alltså står 5-5 – och matchen svänger som det värsta tv-pucksdrama.
Inte vad tränarna hade drömt om, misstänker jag, men vi som tittar på kan ju inte klaga på att det händer för lite.
Fortsätter det likadant blir det här värsta rock ’n’ roll-serien i historien.
* * *
Ja, Hento, jag vill ju inte kasta bergsmassiv i glashus, men helt snett ute är du inte.
Jag såg Big Buf i bara linningen förra året och ja, hm, det var inte som att se Gunde Svan precis…
* * *
Fan att Boucher hann bli frisk.
Annars hade ju Backe Backlund kommit in i Stanley Cup-finalen.
* * *
Sharp, ja. Det var väl en sharp iakttagelse…
* * *
Det meddelades nyss att det inte gjorts fem mål i första perioden i en Stanley Cup-final sedan 1982.
Frågan är när det senast gjordes tio i två.
* * *
Blair Betts, däremot, hade jag inte ”satt”  som målskytt om jag så fått låna Saidas avlagda kristallkula.
Men Shoey Shoestrings radarpartner vill man ju bara gott.
* * *
Visst, det är något märkligt att Hawks fått fyra utvisningar och Flyers ingen.
Men ingen som tittar med objektiva ögon kan säga nåt annat än att hyperrutinerade zebrorna McCreary och O’Halloran gjort ett enda fel.
Det är hemmaspelarna som är vårdslös, och gästerna som är märkligt disciplinerade.
* * *
Jaha, titta här nu då. Bananflugorna har anlänt och surrar runt pressläktarannexet som Flyers-forwards runt Niemi.
* * *
Redemption för Yellbear med två assist nu,
Russnäs första och andra poäng i en Stanley Cup-final, det är jag rätt säker på.
* * *
Det är klass på dom där bananflugorna. Dom kommer bara på di verkligt stora matcherna.
* * * *
Den skarpsynte kommentatorn, Mathias, var ingen annan än konsertpianisten från Princeton. Han brukar ha rätt.
* * *
Borde vara läge att byta Niemi till den tredje. Han känns kall som en vinternatt hemma i Karelen.
* * *
Kvällens näst högsta jubel noteras när dom zoomar in legend-trion Stan Mikita, Bobby Hull och Tony Esposito.
Jag jublar också, för i kostym ser trion ut som hämtad direkt ur ett ”Sopranos”-avsnitt.
* * *
Men vänta ska ni se, Boucher är förmodligen inte helt återställd och kommer att dra upp skadan igen.
Innan serien är över står Johan, jag är helt övertygad.
* * *
Den som tror sig veta hur det här ska sluta kan ju räcka upp en hand.
Jag har absolut ingen aning, men säger 7-7 och hoppas sen på en oändlig sudden.
Slutrapport kommer efteråt, som ni vet.

Såna här serier brukar vara tillknäppta och målsnåla, i synnerhet början när lagen fortfarande känner på varann.
Här står det 2-3 efter första.
Ojvoj.
Underhållande har det varit, om kanske inte ”bra” i ordets rätta bemärkelse – fast hur det är med det redde vi ju ut i första inlägget.
Jag tyckte det såg ut som att Hawks var på väg att ta över efter Bollands ledningsmål – i numerärt underläge, dessutom – men istället var det Flyers, karaktäristiskt oberörda över att ”momentum” just glidit dem under händerna, som la i en till växel och började ställa väldiga besvär för Hawks-backarna.
Kan bli intressant det här.
* * *
121 decibel, talas det om här.
Under nationalsången alltså.
Det kändes som dubbelt här ute på läktarplats.
Skicka United-publiken på världsturné. Den skulle göra braksuccé.
* * *
Nä, jag skulle tydligen inte bjudit Hammer på den där snusen i morse.
Det var inte så här han skulle presentera sig för storpubliken hemma i Sverige…
* * *
Forward, det där lät som det var mitt eget 18-åriga jag som skrev ett inlägg från en sommarnatt på Bygatan i Borlänge 1985.
Vackert.
* * *
Sa jag inte nåt om Velvet Underground-Ville och målprotokollet?
Nu gick pucken visserligen via Hammers huvud – Tommy Salo från Russnäs liksom – men det räknas, det med.
* * *
Det är så man ryser bara av speakerns välkomstfras.
– Ladies and gentlemen, welcome to The Stanley Cup Finals.
Ja, tack. Vi är i sanning glada över att få vara här.
* * *
Jag tror att Coburn redan som pojklagsspelare fick höra att man inte ska drälla med pucken på blålinjen på det sättet.
I Stanley Cup-finalen är det måhända ännu olyckligare…
* * *
Men Niemi har inte riktigt varit sitt vanliga slutspelsjag han heller.
Inte så konstigt, kanske.
Det här är en STOR scen och han hade inte ens ett riktigt kontrakt när säsongen började.
* * *
Precis innan lagen kommer in på isen och det mäktiga laser-introt rullar och stämningen i hallen är så förväntansfull att det känns som att man skulle kunna tända eld på den, då kan jag inte låta bli att tänka på alla stars som aldrig fåt uppleva det här.
Bäckis, Henke Lambo Lundqvist, Henke och Danne Sedin, Dogge…se för satan till att få spela Stanley Cup-final någon gång.
There’s nothing like it. Nothing.
* * *
Det är inte kjolar cheerleader-tjejerna som skrapar isen i United har på sig.
Det är breda bälten.
Ojvoj.
* * *
Simply Red-Hartnell verkar inte direkt ha något emot att spela final.
Han är lika het som den där kalufsen är röd.
* * *
En underlighet med att sitta här ute är att det plötsligt kommer tjommar och skriker ”Beer! Beer! Cold beer! Five dollars”.
Det händer sällan på den vanliga pressläktaren.
* * *
Mitt tips är att The Voice lever rövare i omklädningsrummet under den här pausen.
Han har väl tjatat i en vecka om hur jävla farliga Flyers är runt kassen – och så ser hans spelare ändå helt tagna ut på den så kallade sängen.
* * *
En annan underlighet är att det plötsligt kommer fram påstrukna tjejer och frågar vad det är för bisarrt språk jag skriver på.
Det händer inte heller på Gardens läktare.
* * *
Åh, Prytzen, jag blir lite tagen av beskrivningen av den ljusa svenska natten också,
Jag skulle kanske inte byta, men det är verkligt fint det med.
* * *
Har ingen kontakt med Viasat-gossarna under match, så tyvärr – jag kan inte hjälpa er.
* * *
Nu gör Sharp ett också.
* * *
Okej, finalen fortsätter.
Ska vi tippa på mer disciplin – framförallt från Hawks-spelarnas sida – och lite tajtare spel?
Annars står det typ 5-7 nästa gång vi hörs.

Here we are.
Stanley Cup-finalen 2010 ska börja.
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas (för att nu knyta ihop mina olika verksamheter…).
Om matcherna blir ojämna, om coacherna begår taktiska missar eller om puritanerna kan hitta något annat fel spelar egentligen ingen roll.
Att hockey är världen bästa, mest fascinerande och kittlande sport handlar ju inte bara om vad som händer i själva matcherna, eller om resultatet.
Det handlar lika mycket – eller mer – om hur den nyspolade isen blänker i det gnistrande strålkastarskenet. Om det korta, metalliska ljudet när pucken träffar klockrent i stolpen. Om doften av fukt, svett och avgaser längst nere vid rinken. Om snön som sprutar när Big Buf bromsar in framför Michael Leighton. Om vrålet på läktarna när det är 40 sekunder kvar, Hawks jagar kvittering och Johnny Toews plötsligt har öppet mål. Om de färgsprakande tröjorna. Om det häftiga i att se Sugar Kane eller Mike Richards lägga sig i tvär överstegsåkning och skära in genom en tekningscirkel. Om skakningarna i plexit efter en halvful Chris Pronger-tackling. Om hur svetten droppar från Campbells panna när de zoomar in i båset. Om hur det låter när skridskor skär i isen…
Nu, när de största matcherna på planet avgörs, dras allt det där till sin spets, så jag säger det igen:
Vilken fest det blir.
Vilken oförglömlig happening.
Vilken orsak till extas.
* * *
Det blev en förhållandevis stillsam ”media reception” på Rockit Bar & Grill igår – Le Biff var faktiskt i säng före midnatt.
Men Schauben ska i alla fall veta att jag under en kort period stod alldeles intill Bob McKenzie i baren.
Han drack Bud Light och såg snäll ut.
* * *
Försöker bjuda Hammer Yellbear på en snus efter morgonvärmningen, men han viftar avvärjande, nästan i panik.
– Nejnej, fan, det är ju bara när vi vunnit. Ta bort, det här kan förstöra hela traditionen, menar han.
Så nu vet Hawks-fansen vems fel det är om allt går åt helvitte ikväll.
* * *
Titta, Virre Virtanen kliver in i kommentatorsspåret!
Hur stort som helst.
Och ja, Fredrik, det lär ha varit Sedin-bröderna du träffade i Wachovia Center den gången…
* * *
Det sägs så mycket fint, nästan högtidligt, av spelarna inför kvällar som den här.
Hör här bara Kris Versteeg.
– I’ve played this thing a thousand times on the street, so I better be ready.
Är inte det lite vackert?
* * *
En syn på läktarna som får alla att vakna under förmiddagen:  
Mike Milbury och Don Cherry i lycklig omfamning.
Det är som att se Phil Leotardo och Richie Aprile kramas.
* * *
Kom inte och säg nåt annat än att det är bra krut i Calle Johansson.
Han kom inflygande idag, men jetlag och tidsomställning och hela fan till trots sätter han sig om någon intill Niklas Holmgren i kommentatorshytten och ”gör” den här matchen åt er.
– Somna kan man göra någon annan gång, påpekar han.
* * *
Han är den förste i historien från Eksjö – för att inte tala om Russnäs – som spelar Stanley Cup-final, så lite nervös borde Hammer vara.
Men inte alls.
– Jag är bara glad att det börjar nu. Man han har hunnit gå och bli rastlöst i väntan på den här första matchen, säger han.
* * *
Calle Johans är för övrigt närmast tagen av min outfit
Well, är det Stanley Cup-final så är det. Då SKA man ha dubbelknäppt, glansig kostym, silkeslips och nyputsade skor. Annars har man inte förstått hur stort det här är,
* * *
Ser Simply Red-Hartnell naken när jag står och väntar på Velvet Underground-Ville efter
Det känns efter den incidenten som att jag aldrig riktigt kan bli mig själv igen.
* * *
Chicago Tribune har kommit på en kanonidé. De låter en lång serie kända människor tippa finalserien. Hm, den kanske man skulle sno…
Mark Cuban, Dallas Mavericks oblyge ägare, svarar:
– Blackhawks in 6. Because the Hawks are the better team and I really don’t like the Flyers, or any team from Philly for that matter.
He he.
* * *
Har det inte varit väldigt tyst om Skogens de senaste dygnen.
Var är du, gosse?
* * *
Hör Glenn Healy säga ”fuck it” på bussen från hotellet till hallen.
Det är inte lika chockerande som när Göran Persson sa ”det kunde man ju ge sig fan på” i samband med en intervju på FN (Höken välte ner en lampa i Jan Eliassons fina kontor, därav reaktionen…), men jag blir alltid tagen när jag hör tv-profiler svära.
* * *
I skrivande stund är det en och fyrtio till gametime och man märker det till och med här nere i källaren, i vårt presscenter…något stort är på gång.
Jävla häftigt!
* * *
Chicago Tribune har intervjuat Johnny Toews mamma (!) också.
– Han och Patrick Kane är bra för varandra. Om bägge två som Johnny skulle det bli för seriöst och om bägge två var som Patrick skulle det bli för vilt. Balansen är perfekt, säger hon.
* * *
För Kometens info:
Självaste Ryan Miller går plötsligt förbi på läktaren under förmiddagen.
Han ska spela in något slags reklamspot på isen efter Flyers värmning och nä, han verkar inte helt bekväm i rollen som skådis.
* * *
Blackhawks-jerseyn är väl okej. Men att dom också satt hjälm och skridskor på Michael Jordan-statyn utanför United Center känns något…over the top.
* * *
De känner inte varandra närmare, men det kommer inte att dröja förrän spelarna i finallagen tycker riktigt illa om varandra.
– Nej, det går fort. Jag skulle nog säga att det redan börjat, säger Hammer med ett lätt flin.
* * *
Tråkigt besked om Dennis Hopper.
En av mina absoluta favoritscener i hela filmhistorien är när han och Christopher Walken möts i ”True Romance”.
* * *
Niklas Holmgren svettas ymnigt när han spanar in environgerna i United Center under förmiddagen.
– Ja, det är irriterande. Jag var ute och sprang i morse och eftersvettningarna slutar aldrig, förklarar han.
Det bevisar ju bara att man inte ska hålla på med sånt trams. Kroppen vill inte…
* * *
Åh, Wville…Keith mot Richards, det är ju suveränt. Tack för den!
* * *
Pressläktarannexet, där vi från utlandet får sitta såna här gånger, är placerad högst upp på kortsidan bakom Niemis kasse i första och andra
Benutrymmet är sådant att det kommer att kosta några av oss en och annan knäskål, men annars finns inget att klaga på. Vi har lysande uppsikt över hela isen.
* * *
Kimmo Timonen är betydligt kortare än man tror, rena Mats Näslund faktiskt, men han ser ändå grymt cool ut när han promenerar genom omklädningsrummet i en orange hoodie.
* * *
Nationalsångsvrålet kommer förstås att slå alla decibelrekord ikväll, det har liksom ackumulerats i en veckas tid.  Och ska man tro Calle Johansson kan det ta hårt på Flyers-lirarna.
– Det var riktigt tungt när man spelade här, det kändes som man låg under med 2-0 redan efter den där nationalsången, säger han.
Det är av dom som slutat spela man får höra sanningen…
* * *
Velvet Underground-Ville har lyckats odla rena Zäta-skägget.
– Mm, visst är det snyggt, säger han och drar lite det täta buskaget.
Ja, inte menade jag på nåt annat sätt…
* * *
Hyresgäst-Johan är lika chockad som några av er över att man alls kan fråga om Philly-soul håller samma klass som Chicago-blues.
Men jag insisterar…Harold Melvin & The Blue Notes, mycket sexigare än så blir inte musik.
Om jag nån gång får ordning på min just nu helt uppfuckade Spotify ska ni få se.
* * *
Barack Obama är hemma i stan och trots att Vita Huset redan hunnit dementera går rykten om att presidenten dyker upp här ikväll.
Now, DET vore cool.
* * *
Chicago har, precis som före tredje San Jose-matchen, bott på hotell under dagen.
För tre tusen fem hundra spänn per rum.
Och money betyder förstås nothing om man hittar sätt att vinna.
* * *
Russnäs…tänk att bucklan kan komma dit i sommar.
Jag vill inte säga ”håla”, men…har den någonsin varit på en mer osannolik plats i Sverige?
* * *
Flyers-fansen snodde ju, något hånfullt, Olé-sången av Montreal i förra omgången.
Kommer dom, undrar man, att kidnappa ”Chelsea Dagger” också?
Det skulle kräva avancerad samordning, men man ska aldrig underskatta Philadelphia.
* * *
Värmning pågår, och det är två som gör påfallande starkt intryck på Biffen.
Patrick Sharp och Velvet Underground-Ville.
Dom kommer att hamna i protokollet, count on it.
* * *
Ja, den här extra pressläktaren är alltså belägen ute på en vanlig sektion, så nationalsångsvrålet kan bli en verklig utmaning för hörselsnäckorna den här gången.
* * *
Yellbear, å sin sida, åker rätt coolt och blänger på Flyers-spelarna under värmningen.
Förhoppningsvis ser han ut ett offer för de där Krowall-tacklingarna han har i sig men tillämpar så sällan.
* * *
Det är längre till kaffet än någon gång tidigare i slutspelet, men lyckligtvis sitter Hyresgäst-Johan intill.
Han ska få jobba.
* * *
Okej, håll i er.
Stanley Cup-finalen börjar när som helst.
History will be made.
Och jag återkommer, enligt sedvanligt mönster, i första pausen.