Det var en konstig period.
Jag hade förväntat mig att Hawsks, likt Kanada mot Ryssland i OS, skulle komma ut som gorillor nån just släppt ur burar.
Men istället var de helt stillastående och sega och stirriga och Vancouver kunde utan större problem gå upp till 2-0,
Då såg det ut som att vi skulle få en repris på sömnpillret i lördags – och att serien mer eller mindre var över.
Men Seabrooks reducering efter 07.40 var ett wake up-call som gjöt nytt liv i Hawks, matchen och stämningen på läktarna.
Nu kan det bli skojigt i fortsättningen.
* * *
Hundra decibel mäter hyresgäst-Johan upp till på sin älskade i-phone-jävel under nationalsångsbrölet.
Och då sitter vi ändå en bit ifrån epicentrum.
Jag bara skrattar rakt ut jag. Det där vrålet är lätt den bästa sidounderhållningen man kan uppleva i amerikansk idrottsarena nu.
* * *
För att spinna vidare på Frejas teori:
Hade någon råkat blanda valium i sportdrycken Hawks-spelarna drack mellan värmning och första nedsläpp?
De var ju helt handlingsförlamade under inledningen och fick innan Seabrooks superviktiga mål bara iväg ett enda sketet skott.
* * *
Ledsen, Lindbergh, men Yankees it is. Och ibland håller jag absolut på banken under blackjack-partier. Beror helt på vem som spelar.
* * *
Niemi ser i alla fall till bjuda på färre returer ikväll.
Alltid nåt, som flickan sa.
* * *
Blackhawk, Offroad, EJN – var är ni? Ni lämnar tomma hål i kommentatorsspåret.
* * *
Fan, jag som under värmningen tänkte jag skulle skriva att Mariefred-Gretzky smackar in sitt åttonde slutspelsmål ikväll – och så glömde jag det.
Men det kan man ju skriva inför nästan varje match nu. Samme är en gång för alla de stora matchernas man.
* * *
Chicago har sin egen Gris-Olle. Han sitter nånstans nedanför pressläktaren och gastar oavbrutet om att Versteeg suger och inte borde få vara på isen.
Känns riktigt hemtamt att höra.
* * *
Jo, Dala-Järna, nåt ligger det i det. Hemmaspelarna får ta sig lite för stora friheter med Bobby Lou –och de lär bli ännu större om responsen inte skärps till.
* * *
Ytterligare bekräftelse på att nästan alla NHL-domare har besynnerliga namn:
Stephen Walkom.
* * *
Har ni sett Hossa?
Inte jag heller.
* * *
Under ”Chelsea Dagger” får hyresgäst-Johan aldrig få fram i-phone-jäveln – något som får betraktas som helt sensationellt, den är som en utväxt på hans högerhand – men decibeltalen är även då såna att de som ansvarar för sånt på svenska festivaler skulle skita knäck.
* * *
Walkom?
* * *
Brage har alltid trivts på Söderstadion, det är allt jag tänker säga om den trevliga kommentatorsspårsdebatten.
* * *
Här ska nu intas lite sus och lite kaffe – som förspel till det jag tror blir en kalasperiod.
Hörs sen.

Välkomna tillbaka till dårhuset.
Ja, det är ju så United Center kallas:
The Madhouse on Madison.
Det står till och med på jättelika neonskyltar högst upp, ovanför tredje läktarsektionen.
EJN frågade häromdagen varför. Well, lyssna på publiken under amerikanska nationalsången ikväll, om ni får chansen – eller när det blir mål och hallen exploderar till tonerna av Fratellis ”Chelsea dagger”.
Det ÄR verkligen ett dårhus de gångerna.
Att få sitta här och vara om det, igen, känns alldeles oerhört skoj.
Och ännu roligare blir det om ni hänger med i kommentatorsspåret.
* * *
Det har varit en alldeles magisk måndag i Chitown.
25 grader, molnfritt, en lätt bris…ojvoj.
Jag gick en lång promenad längs strandpromenaden och satt sen med en kaffe vid Navy Pier och tänkte på sånt som gör livet värt att leva.
Ja, ni vet: New York-strippen på Wollensky’s Grill, craps på Bellagio i Vegas, perfekt blandade martinis, The Kron Wall of Pains Open Ice-tacklingar, Jonathan Richmans ”Springtime in New York” och filmer med Scarlett Johansson.
* * *
Ikväll blir det en jämnare, och bättre, match här i dårhuset.
Chicago kommer att plocka fram sitt A-game och sätta Canucks under ohygglig press – och inte sänka trycket vid eventuella baklängesmål i början.
Mitt tips är också att Hawks vinner.
Om nu inte Bobby Lou tänker stjäla en match på riktigt…
* * *
Idag var det inga demonstrationer på stan, men jag lyckades köra fel i alla fall.
Mitt lokalsinne är inte bättre utvecklat än Alexander Semins defensiva talanger.
* * *
Huet kan ni glömma.
Redan igår fick sandpappers-rösten, Quenneville, frågan om Niemi skulle fortsätta stå.
– Utan tvekan, löd svaret.
* * *
Till mitt försvar ska sägas att jag kör en svårrattad Biffomobil.
Det är så hyresgäst-Johan kallar det as till Ford-SUV hyrbilsfirman mot min vilja uppgraderade mig till när jag landade i lördags.
Det är som att navigera en schaktmaskin genom den hetsiga Chicago-trafiken.
* * *
Igår gick det bättre.
När jag frågade Daniel om han var Daniel var det verkligen han – och inte hans bror.
Jag vet aldrig om det som sedermera blev en intervju publicerades på nätet, men han pratade om att det känns som att Canucks i år har sin bästa chans på länge att ta sig förbi den förbenade andra omgången.
– Det handlar inte om att vi tajtat till försvaret eller att vi blivit starkare. Det handlar om ett vi blivit ett år äldre och lärt oss mer, slog han fast
* * *
Kucen har anlänt…
* * *
Alla inblandade försöker tona ner the bad blood som kokar mellan , men mitt tips är att den detaljen kommer att spela betydligt större roll
Hawks var ju alldeles för snälla i lördags, alldeles för mjuka och obenägan att dela ut blåmärken.
Ikväll kommer det smälla.
* * *
Det är alltså så att Sugar Kane medvetet håller på att spara ut en mullet, det vill säga hockeyfrilla – som lätt humoristisk kompensation för bristfällig skäggväxt.
Det ser konservativa kanadensiska journalister som bevis på att han fortfarande inte ”mognat”.
Men snälla nån, LITE kul kan man väl få ha, till och med i Kanada?
* * *
Okej, Byfulingen it is, om ni nu vill ha det så. Han var ingen riktig faktor framför Bobby Lou i lördags och nu riskerar han att få spela back igen, om man ska tro Quenneville.
Könstig bestraffning, tycker jag. Säg åt honom att vara lite mer Homer istället så löser det sig.
* * *
Organisten står och mumsar på en glass när jag kommer upp i ligans kanske trevligaste presslounge.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen är oklart, men nu vet ni.
* * *
Det verkar vara en lysande match i Boston. Men jag kan inte se och är det nånstans man inte kopplar upp pirat-streams är det inne i NHL:s egna hallar. Då kommer Bettman och slår en med basebollträ i huvudet, det är sen gammalt.
* * *
Kanske kan det glädja Hawks-nördar att få veta att lösenordet för att komma in på medianätet i The Madhouse on Madison lyder ”magnuson03”.
* * *
Det sägs för övrigt att Bettman är här. Han ska väl fira det faktum att det är samma lag som spelar konferenssemi år efter år efter år…eller inte.
* * *
Canucks-coachen, Vigneault,  får hålla halva sina presskonferenser på franska, men när en radiotjomme ber att få ställa sina frågor på engelska men vill ha svaren på franska ”för lyssnarnas” skull vägrar han.
– Nänä, skrattar han, ska jag prata franska får du också göra det. Fram med skolfranskan nu!
Radiotjommen gör ett försök och att döma av reaktionerna från kollegorna, och Vigneualt, går det inget bra alls.
* * *
Kan inte Julia vara uppe och kolla andra matcher än dom med Habs? Det skulle uppskattas.
* * *
Nu har de äntligen fått on Bruins-Flyers-matchen på monitorerna framför oss och det första man får se är en scrum bakom ena kassen.
Uppiggande!
* * *
Huruvida det också är en slutspelsgimmick vet jag inte, men Toews håller på att få ut polisonger som en hel Bay City Rollers-medlem.
* * *
– Det här, sa jag när Hawks cheerleaders gick förbi medan vi stod och väntade på att få komma in i omklädningsrummen i lördags,  det här är en ren provokation
Åt det har hyresgäst-Johan fortfarande väldigt roligt.
* * *
Bröderna Brothers har saftigare slutspelsskägg än man kan ana. Det är visserligen något slags get-variant, men på när håll kan man konstatera att det är påfallande tätt.
* * *
Som ni kanske sett på nyheterna har dom haft en katatstrofal vattenläcka i Boston,  vilket innebär att det just nu inte går att dricka kranvattnet där uppe.
– Och inget vatten innebär att det inte heller finns kaffe. Du skulle bli galen, meddelar en mig närstående finländska som just nu befinner sig i TD Garden.
I sanning.
* * *
Ikväll kanske Marian Hossa tänker vara med och spela också. Det skulle underlätta för Blackhawks.
* * *
Henke Sedin missar målet med första uppvärmingskottet idag också.
Men det verkar ju vara en garant för bra kvällar det.
* * *
De var väldigt sura och buade högt under slutminuterna i lördags.
Men det har inte hindrat några herrar från att återvända till platserna precis nedanför pressläktaren – i full indianskrud.
* * *
Edler, av alla, är sist kvar på isen under värmningen.
Hade man inte räknat med, eller hur?
* * *
Coach Quenneville har en väldigt snygg, kritstrecksrandig kostym.
* * *
Måhända är det så att Hawks blivit lite för snälla och vuxna?
Förra året var det, enligt frustrerade motståndare, ingen som snackade och kaxade och irriterade lika mycket.
Men det hör man inget om i år.
Kanske dags att go back the roots för the youngbloods från Al Capones stad?
* * *
OK, nu blir det rumble i The Madhouse.
Jag tror att det här blir riktigt, riktigt, riktigt roligt.
Vi hörs – traditionsenligt – i första pausen.

Vad envisa ni är då.
Jag HAR Center Ice, Baconmannen, men som jag försökte förklara blackoutar de alltid tv-kanalen Versus huvudmatch, vilket alltså var Sharks-Wings ikväll.
Och du den andre som brölade – ESPN kan man köpa i Europa. Inte här. Det är Versus som äger de amerikanska rättigheterna. Så nyp igen den stora truten.
* * *
En jäkla massa utvisningar och tandpetare till klubbor (4-3 hade aldrig blivit av om Lidas haft en riktig klubba…)
Det var vad Wings förlorade på ikväll.
Nu blir det jobbigt, men all heder till San Jose som defintivt tycks ha kommit över alla gamla playoff-spöken. Till och Big Joe prdoucerar. Men framförallt är LITTLE Joe het som en molnfri augustidag i Death Valley.
Det kan bära långt, långt.
* * *
Det var några unga damer med Zetterberg-tröjor i ESPN-baren, men de hade en tung kväll. Det råder hård rivalitet mellan Chicago och Detroit, i allting, så San Joses seger väckte stor munterhet 

Ja, BaconBerglund jag önskar jag kunde blogga från Detroit-matchen, men jag har inte Versus på hotell-tv:n och eftersom matchen sänds på just Versus är alla anständiga streamar här borta blockade också.
Så jag får knalla bort till sportbarskomplexet ESPN Zone och nä, därifrån blir det inget bloggande.
Men låt oss hoppas på en bra match ändå.
* * *
Det har varit varmt och fint i Chicago idag – och rena semestern ute i United Center.
Hawks ställde in sin träning och hade lagmöte istället, och under Canucks frivilliga skate var det bara reserverna som visade sig på isen.
Men jag sprang i alla fall på Yellbear – i slitna designerjeans och spräcklig t-shirt med modernt tryck – ute på parkeringen.
– Ah, har du lössnus på dig? Mitt svenska har tagit slut, sa han och grimaserade bedjande.
Självklart.
* * *
Det verkar som att Habs ”gjorde” en Washington på Pittsburgh idag.
Varning, pingviner, det kan bli väldigt, väldigt frustrerande i längden.
* * *
Yellbear kom upp under ett kortare samtal med Daniel Sedin också.
– Jag hade ingen aning om vem var innan han kom hit, men han imponerar med sitt mogna spel. Och så är han väldigt fysik, hela tiden, sa ”Danne”.
Så att smålänningen lappade till en av bröderna i första perioden i går kom inte som någon överraskning.
– Nä, att man är landsmän spelar ingen roll i slutspelet. Det smäller ändå.
* * *
Nä, mot ESPN-zonen nu.
Vi hörs framöver.

Ni gjorde alldeles rätt som gick och la er, ni som nu gjorde det.
Den tredjeperioden var inte mycket att se.
Men det finns naturligtvis fortfarande potential i den här serien.
De kommande matcherna blir garanterat bättre, jämnare och roligare.
* * *
Biffen i omklädningsrummet efteråt:
– Tjena, Henrik.
Sedinaren jag tilltalat:
– Nja, jag är Daniel.
Att man alltid ska bomma på den när det är fifty-fifty-chans-
* * *
Såg ni att Yellbear klev upp och försökte nita Hansen i slutet av tredje?
Jag säger ju det, han är en Kron Wall of Pain in vardande.
* * *
Så, Bernie Nicholls, du är tydligen på hemmaplan här i stan. Var ska vi gå nu då, tycker du?
* * *
Eftersom han har en så härligt sandpapprad baryton finns det ingen som kan imitera ett åskmoln bättre än Quenneville på presskonferenserna efter förlustmatcher.
* * *
En annan fråga, Nicholls:
I morrn kväll avser jag att avnjuta Detroit-matchen på ESPN Center mitt i by.
Är det rätt val när vi snackar sportbarer?
* * *
Nu var jag på väg att säga att Kucen står, eftersom han faktiskt gör det, alldeles intill mig, men…nä, nu får Biffen ta och skärpa till sig här.
* * *
Jag undrar också varför det inte är grinigare på isen.
Spelana, däremot, hade inte väntat sig några överdrivna känsloutbrott på isen.
– Det skrivs om att vi hatar varann så mycket, men det här handlar inte om det. Det handlar om att ta sig vidare, konstaterar Daniel.
* * *
Ja, för er som inte hängde med i den skabrösa utgången här ovan: Här finns alltså en lokalreporter som heter Chris Kuc och den som håller i pennan i den här bloggen råkar vara så barnslig att han inte kan låta bli att fnissa om det.
* * *
Micke Samuelsson är inte heller förvånad över de uteblivna smockorna och släcka-lyset-tacklingarna.
– Jag tror att laget lärt sig en del sen förra året, att man inte bara kan dumköra när det hettar till, säger han och trycker ner en kepa över sin svettiga hjässa.
* * *
Nu finns det inget mer att berätta härifrån, om ni inte vill veta att det i detta u sitter exakt 26 man – inklusive The Biff –  i pressrummet och randar texter, men vad ska ni göra med den informationen.
Vi hörs kanske efter morgondagens träning.

Nån vaken fortfarande? I så fall: 1-5 med två och 30 kvar. Jag går nu till omklädningsrummen. Mer sen.

Ojvoj.
0-5!
Det hade Biffen inte riktigt räknat med.
Inte hemmafansen heller. De buar ut sina hjältar under sista minuterna i den här perren.
* * *
Nej, Mathias. So far har det inte varit särskilt elakt eller grinigt på isen. Men om det här resultatet står sig några minuter in i tredje, då börjar nog Hawks tänka på måndagsmatchen och såna gånger brukar det smälla duktigt.
* * *
När Hank prickar in 0-3 är det verkligen som att han samtidigt vrider ner volymreglaget.
Det blir alldeles tyst här inne.
* * *
Men på det målet är det ju lite synd om Niemi. Han gör ju en makalös räddning på Daniels skott. Sen är det backarna som inte håller rent som de ska, ju.
* * *
Det blev ju en mindre underhållande period det här, när Nucks kunde stänga igen och när rätt tagna Hawks inte fick några chanser att surra enligt vanligt mönster.
Men gästernas effektivitet kan man fan inte klaga på.
* * *
Kuc hade ju tänkt sig en triumfatorisk krönika från den här aftonen, så nu ser han lite, hm, slak ut…
* * *
Ja, en Sedin gör förstås det viktigaste kanske helt avgörande målet.
Men kolla vilka namn vi hittar i målprotokollet i övrigt: Erhoff, Raymond, Wellwood, Grabner.
Det är det som kallas att få igång secondary scoring.
* * *
Nu kan man nästan höra ilskan i organistens toner – även när han framför, typ, ”Bäbä vita lamm”.
* * *
Nå, Hawks-fans, något lika uppmuntrande har jag kanske inte att komma med i den här pausen. Men ni får trösta er med att de var rätt tama, och fick stryk, i första matchen mot Nashville också. Det gick ju bra ändå.
* * *
Hyresgäst-Johan, lätt förströdd, har redan börjat tala om att man senare ikväll borde gå ut och sitta i nån bar där dom spelar bra rockmusik.
Det kanske man borde, ja.
* * *
Ska vi gissa att vi får se Huet nu?
* * *
Ja, Granvista, den The Who-låten, den träffar där den ska den.
* * *
Okej, då spelar vi väl av den här slutakten då.
Låt oss hoppas att det åtminstone blir lite grinigt.
Slutrapport framåt morgonen, kan ni räkna med.

Slutspel, kallas det.
Ett spirituellt, kvickt, tidvis underbart Chicago dominerar kraftigt och skapar en hel drös sprakande chanser.
Men det är Canucks som leder – efter två slumpmål.
Så är det, man ska sätta chanserna, i synnerhet den här tiden på året– eljest spelar det ingen roll hur vackert man spelar.
* * *
Ja, herreud, nationalsången!
Jag lovar, vi hör inte ett ljud av den högmodige vokalistens sång. Den dränks fullständigt i det våldsamma, stegrande vrålet från läktarna.
I sanning häftigt.
* * *
Niemis retur på andra målet hade inneburit målvaktsbyte till och med i Mora.
* * *
När Suger Kane och Toews får riktig snurr på anfallen, då blir man ju lika tagen som när man ser en solnedgång Grand Canyon första gången, hör Billie Holiday sjung eller smakar gåslever.
Det är en monumental skönhetsupplevelse.
* * *
Däremot har ju Bobby Lou börjat alldeles strålande. Sa ju det. Han är visst en big time man, nuförtiden.
* * *
Ja, man ska passa sig för Yellbear. Det tål att påminnas om att hans stora förebild heter Kronwall!
* * *
Offroad, nu är du dig inte lik. Ta det lilla lugna, såna utbrott blir inte publicerade.
* * *
De här jävla tandpetarna de använder till klubbor nuförtiden… det börjar ju bli parodiskt.
* * *
Kidder, det konstaterade jag redan efter ha sett honom i omklädningsrummet i Nashville häromveckan-
Kane håller på att spara ut till en klassisk hockeyfrilla.
I like.
* * *
Meddelande i jumbotronen under introt:
Welcome back, Vancouver – We’ve been waiting for you…
ärligt hotfullt och fint!
Sen fyrar de av en film lika suggestiv och högtidlig som vinjetten till ”Macahan”.
I Chicago vet dom hur man bygger stämning
* * *
Sant, Pensfan. Staal är en av de verkliga karaktärspelarna i Penguins.
Men ändå.
De är så mycket bättre än övriga kvarvarande lag att jag inte kan se hur de ska hindras från att gå hela vägen.
* * *
Om någon canuck verkar bortkommen efter reklampauserna kan jag berätta vad det beror på.
Cheerleader-tjejerna Hawks skickar ut för att är minst sagt distraherande.
Herregud, politisk korrekthet är tydligen inget som står högt i kurs i Windy City.
* * *
Nej, Prytzen jag är officiellt helt neutral här. Jag håller på hockeyn. Och därför är jag på strålande humör. Det är ju underhållning på högsta nivå det här.
* * *
När Erhoff sätter ettan på den då skymde Niemi slår organisten näven orgellocket så flisorna yr i luften inne i hans lilla loge.
Sen spelar han oberört vidare på nån oförarglig liten dänga.
Det är en fin syn.
* * *
ms, jag tror det blir bättre om någon de lyssnar på levererar den uppmaningen.
* * *
Nu får Hawks-fansen i kommentatorsspåret rycka upp sig.
Är det nåt man kan vara säker på är det att the younbloods i det här laget aldrig ger upp. De har inte riktigt förstånd att bli skadade, de bara trummar på,.
Kort sagt, nästa gång vi hörs tror jag det här är utjämnat.
Det blir i paus nummer två det.

Jag säger som Frankie:
My kind of town.
My kind of town.
Chicago is.
Chicago is.
Det är ingenting annat än underbart att ha landat i USA:s kanske mest underskattade stad igen.
Och ännu bättre blir det ju nu när en konferenssemi med klassikerpotential, mellan Hawks och Canucks,  inleds i ett alldeles sjövilt United Center.
Får jag sällskap i kommentatorsspåret?
Vore toppen det.
* * *
Vem ska stoppa bröderna Brothers och The målkung från Mariefred?
Det är den stora frågan i Chicago-media inför första mötet i serien.
Coach Quenneville vägrar svara, men uppställningen på de senaste dagarnas träning indikerar att David Bolland ska leda en checking line med Andrew Ladd och Kris Versteeg.
Så där har vi sex man som förmodligen kommer att lära känna varandra rätt bra de kommande veckorna.
* * *
Say what, Zinny? Det har varit lugnt här i två dagar. Är det att ”knappt höra av bloggen på flera veckor”. Nu blev jag lite knäckt…
* * *
Att det här kan bli nånting alldeles extra sevärt beror inte bara på att det är två underhållande, spelande lag som möts.
De tycker också väldigt illa om varandra, har en hel hönsgård gäss oplockade och brukar smälla på så det ryker i sargerna när de möts.
– Ja, det kommer definitivt att smälla mer än mot Nashville nu. Det lär proppas hela tiden. Så är det bara när vi mötes, säger Brian Campbell till Chicago Tribune.
Mumma!
* * *
Det var lika dag.
– We’re expecting a smooth flight, sa piloten strax innan vi lyfte från LaGuardia..
Men redan efter 20 minuter i luften ändrade han sig.
– Eh, vi har fått rapporter om att det är ganska bumpy framöver. Så fasten your seatbelts.
De rapporterna stämde bara alltför väl.
Det ska fan vara flygrädd hockeybloggare.
* * *
Bloggen, som ju alltid är med där de raka puckarna slås,  var här även när samma lag möttes i fjolårets konferenssemi.
Då vill jag minnas att det hela tiden kändes som att Hawks var numret större och för eller senare skulle vinna.
Det gissar jag att de gör nu också, men Canucks har tagit ett par steg framåt – framförallt har de en tätare defensiv – så det bör bli ett betydligt jämnare slag.
* * *
Efter fjolårets inledande trafik-debacle inbillar jag mig att jag vet exakt hur man kör till United Center från hotellet vid Michigan-sjöns strand.
Det gör jag nog också – när det inte är stora demonstrationer mot de nya immigrationslagar som just antagits i Arizona och föreslås även på fler ställen.
Men det är det givetvis nu, varmed halva stan är avstängd och jag hinner besöka åtminstone tre avlägsna förorter innan jag hamnar rätt.
Då svär nedre Tjärnas egen Kapten Haddock litegrann, det får jag erkänna…
* * *
Kul att få läsa Tribune-reportern Chris Kuc igen också…
* * *
Om Chicago ska hålla reda på Bröderna Brothers är det förstås firma Kane-Toews Canucks behöver sätta under strikt bevakning.
Det blir den vanliga checking-linan som får den inte helt skitenkla uppgiften – plus Sami Salo och Östersunds egen Claudio Gentile, Alexander Edler. De gick i clinch med Kopitar-linan under Kings-serien och stod ändå på plus 7 när krutröken hade lagt sig.
Det kan alltså bli en hygglig fajt.
* * *
Kometen vann ju grundserien, men under slutspelet har vi fått en ny nummer 1 i kommentatorsspåret:
Julia.
Hon är roligast, intressantast och mest originell – och ju bättre det går för Habs, desto mer inspirerad blir hon.
Go girl. Några av oss håller nu på Montreal bara för att få se dina jublande kommentarer.
* * *
Tänk att folk fortfarande tvivlar på Bobby Lou. Ja, det är inte bara här i kommentatorsspåret man ser skepsis; de nordamerikanska tidningarna är fulla av frågor om Canuck-stjärnan verkligen är de stora matchernas man.
Svarade han inte på den under OS?
* * *
Störst gås oplockad har Ryan Kesler och Andrew Ladd. De brakade ihop redan under den där fjolårsserien och har sedan haft ungefär samma relation som Israel och Palestina.
– Men det där är överspelat nu, försäkrar duon
Tror jag som jag vill på.
Toews och Willie Mitchell har också en fin beef, men den senare är tyvärr skadad, så där har vi inget att hoppas på.
* * *
Organisten i United Center är i fin form
Det vet jag eftersom jag och hyresgäst-Johan sitter blott några meter från hans lilla loge.
Jävla coolt.
* * *
Byfuglien, tillbaka i den klassiska Homer-rollen, kommer också att bekanta sig med bröderna Brothers, framgår det i Kucens artiklar.
* * *
Kul att det, till slut, blev så jämnt mellan Bruins och Flyers.
Men vad spelar det egentligen för roll? Det är ju krattat för regerande mästarna i öst. Dom kommer att gå till sin tredje raka final, det är jag beredd att betta farmen på.
* * *
En konstighet med organisten är att han sitter med ryggen mot isen.
Hur vet han då när ska dra av sina trudelutter – och vilka som passar bäst?
* * *
Henke Sedin inleder värmningen med att skjuta en puck över öppet mål.
Det betyder, förhoppningsvis, ingenting.
* * *
Om jag inte varit så klantig att jag – återigen! – glömt kamerasladden hemma hade jag kunnat visa er organisten på bild, men det får bli först efter ett besök på Radioschack i morgon.
* **
Lite coolt att Yellbear Hjalmarsson leder plus/minus-statistiken i Chicago efter första rundan.
Kanske är det därför självförtroendet lyser om honom som ett norrsken under uppvärmningen.
* * *
På sargen precis till vänster om hemmalagets bås är det reklam för nåt som heter Impact.
Det passar alldeles utmärkt, för det var exakt där The Kron Wall of Pain släckte lyset för Havlat förra året.
Holy ground, som jag ser saken.
* * *
Jag håller egentligen på ingen här –  jag hoppas bara jag får se riktigt festlig hockey – men längtar efter att få höra The Fratellis ”Chelsea Dagger”.
De ögonblicken är den här fantastiska, jättelika hallen en rent mindblowing upplevelse.
* * *
Någon borde upplysa Bröderna Brothers om att dom, som varande superstars, ska värma upp utan hjälm.
* * *
Biffen blir bra, Oscar. Det där ”Bjuppe” är Oak Mans säregna påhitt, men det verkar ju ha fått fäste hos läsekretsen i den här bloggen.
* * *
Nationalsångsvrålet här inne brukar också vara…ja, rent surrealistiskt.
* * *
Kan meddela att jag har en elak finne i nacken och att den skaver mot min fina skjortkrage.
* * *
Som borlängepöjk är det svårt att inte uppskatta Brent Sopel lite extra.
Han ser ju EXAKT ut som en gammal täckjackspunkare från Tjärna Ängar.
* * *
Då så.
Isen spolas, kaffet är upphällt och Kucen sitter på sin plats.
Snart gametime i United Center.
Det här blir helt fantastiskt, det är vad jag tror.
Och i periodpausen hörs vi igen.

Sorry för stiltjen, men det kom lite annat emellan idag, så jag har inte sett någon hockey.
Det blir bättre under lördagen, det kan jag försökra.
Vi hörs från stan vid den där stora sjön.