Då så.
Två matcher kvar i första slutspelsomgången.
Och det är, som sig bör, Game 7-thrillers i bägge fallen.
Först Coyotes-Red Wings i morgon, sedan Caps-Habs på onsdag.
Oj fucking voj, säger jag.
* * *
Men det var en bra märklig match dom spelade i Bridgestone ikväll.
Först den där 4-3-explosionen i inledningsperioden, sedan…ingenting.
Hm.
Jag tycker lite synd om Predators, de spelar med så enormt mycket hjärta och lyckas ändå aldrig ta sig förbi den förbannade förstarundan i slutspelet.
Den här gången stötte de dock på en motståndare som, in the end, var lite för bra.
– Men det bästa med att vi tar oss vidare är att vi gör det utan att spela vår bästa hockey. Vi kan betydligt mer och behöver definitivt höja oss ett snäpp mot Vancouver, säger Yellbear i en efter-matchen-intervju ni ska kunna läsa på sportbladet.se när som helst.
* * *
The Kron Wall of Pain har meddelat att uppmaningen om skäggväxten är noterad och ska lydas.
I utbyte lovar jag att bära den magiska, vita Vigilante Carlstroem-kavajen i korresoffan under matchen i Phoenix kommande afton.
Då kan det, som alla vet, bara gå på ett sätt.
* * *
Så vad händer med Hanky Tank Tallinder nu då?
Hans kontrakt går ut efter den här säsongen, men när jag intervjuade honom i Garden häromsisten lät det som att han var sugen på att spela ytterligare någon säsong i NHL.
Samtidigt fick jag dock intrycket att han gärna bor någon annanstans än i Buffalo de sista åren.
Det vore i så fall mycket förståeligt…
* * *
EJN, du kan vara lugn. En do-or-die i Verizon missar vi inte.
* * *
Precis som Yellbear också säger i nämnda efter-match-intervju kan serien mellan Hawks och Canucks blir precis hur jäkla rolig som helst.
Jag vill att den ska börja nu!
* * *
Ovie lovar att det inte är någon panik i laget.
– Vi spelar bra, vi behöver bara göra mål, säger han.
Jo, det var just det…
* * *
Upplägget ser, om någon undrar över det, ut så här.
Chicago möter Vancouver, det är alltså redan klart – och San Jose får således gå upp mot vinnare i Detroit-Phoenix-dramat.
I öst blir det Caps mot Flyers om Caps vinner i morgon, och Pittsburgh mot Boston. Om de får stryk blir det istället Pittsburgh mot Montreal och Boston mot Philadelphia.
Klart som korvspad, eller hur?
* * *
Nu tänker Bjuppe Biff runda av en lång kväll med…mja, jag tror det blir ett gammalt Sopranos-avsnitt. Behöver skrocka lite åt Paulie Walnuts innan jag somnar.
Vi hör när jakten på präriehunden börjar där ute i Arizona-öknen, allright?

Washington-Halak 1-53.
Det där var ju lätt en av de mest häpnadsväckande målvaktsshower jag sett.
Men som BaconBerglund, den fine, konstaterar kan Caps kanske  ha nytta av att de till slut lyckade spräcka nollan.
Mitt hopp lever i alla fall. Kan de spela som under de två sista perioderna på onsdag, då jävlar…
* * *
Man får gratulera Bruins. Starkt att de lyckas manövrera ut ett så skickligt och välcoachat lag som Buffalo.
Men det är ju tråkigt att säsongen ska behöva slut så motigt ”Årets Kommentator”.
Jag hoppas vår komet inte överger oss helt och hållet.
* * *
I matcher har även serien mellan Chicago och Nashville varit en stenhård målvaktskamp.
Men nu vetifan vad som hänt med de finländska hjältarna.
4-3 efter en period…say what?
Blir kul att följa, ser ut som att vad som helst kan hända.
* * *
Nej, vad tror ni – är det inte dags för en ny kanna kaffe nu?
Jo, det är det.

Ja, nu går det i alla fall inte att påstå att Caps inte försöker.
Som Rosen säger:
Det är knappt de behöver spola gästernas planhalva.
Montreal får iväg sitt första skott i perioden för efter dryga tio minuter och ägnar sig huvudsakligen åt att, i desperation, freda sin egen målis.
Men Halak, alltså. Shit, han plågar Caps-spelarna lika mycket som Henke gjorde under de första matcherna ifjol,
* * *
Fast det är inte jag som bestämmer, Blackhawk och EJN. Om inte svenskar är inblandade blir jag inte skickad på uppdrag av tidningen jag är anställd av och då går det inte att liveblogga.
Å andra sidan finns det ju, som EJN framhåller, en och annan blågul hjälte kvar i väst. Yellbear i just Hawks, till exempel. Vi får hoppas på honom och några andra.
* * *
Kan Caps fortsätta spela så här känner jag dock aningen mer hopp inför matchen på onsdag.
Nån gång ger ju sånt infernaliskt tryck utdelning.
* * *
Om Buffalo lyckas vända det här kommer Wideman att ligga vaken och tänka på den bjudningen många kommande sommarnätter…
* * *
Det är samtidigt nåt alldeles oerhört vad Caps – med Semin i spetsen – lyckas skjuta utanför hela tiden.
* * *
Nu blir det åka av.
Höj!

Inte nog med att ni kan hoppa upp och sätta på er att det blir en Game 7 på onsdag.
Jag börjar få en mycket bestämd känsla av att Washington kommer att förlora då också.
Montreal dominerar ju; är bättre i offensiven, i defensiven, i mittzon,  i special teams och i målvaktsspelet.
Det är ett praktfullt fiasko som håller på att ta form i den här serien, varken mer eller mindre.
* * *
Nu har grannarna i våningen under mig börjat röka gräs och helt i enlighet med amerikansk byggnorm börjar det omedelbart stinka hemma hos mig också.
Så nu vet ni varför om det blir lite flummigt här under kvällen.
* * *
Utnyttjar man inte fem-mot-tre-lägen i slutspelet, då får man stryk. Det är ett faktum hugget i sten.
* * *
Krejcis styrning i TD höll världsklass, det måste till och med Kometen erkänna.
* * *
Nä, Varly är ingen att hålla i handen när åskan går. Caps behöver en riktigt solid målis. Det måste vara prioritet nummer ett till nästa säsong.
* * *
Washington – östra konferensens San Jose. Kan det vara så illa?
* * *
Kul att höra Sam Rosen igen. Som Rangers-sympatisör får man lära sig att glädjas åt det lilla i tillvaron…
* * *
Det börjar alltså se ut som att vi får Pittsburgh, Philadelphia, Boston och Montreal i nästa omgång.
Hur många svenskar finns det i de lagen?
Noll, faktiskt.
Hejdå, liveblogg, hejdå…

Kan Washington skaka av sig Montreal ikväll – och därmed undvika en gastkramande Game 7-rysare hemma i Verizon på onsdag?
Fan vet.
Som så många andra i det här slutspelet har Caps spelat bättre borta än hemma – förmodligen för att pressen är mindre och villigheten att spela flashigt större – men tre raka i ett Bell Center som kommer att gå mer bananas än vanligt…jag tvivlar starkt.
Vi har nog alla en date med en svettig klassiker på onsdag kväll.
* * *
Det är grått och regnigt och jävligt i New York idag också och det passar alldeles utmärkt när vi har tre såna här elimination-matcher.
Då ska ingenting annat dra och locka
* * *
Lemaire går i pension, lyder alltså dagens stora nyhet,
Fast på andra sidan Hudson River skvallras det intensivt om att han mer eller mindre tvingades ta det beslutet.
Jag vidhåller att det skulle vara ännu mer spännande – och måhända mer motiverat – om Old School Lou himself tog sin tråkiga mats ur skolan, så vi fick se ett helt nytt New Jersey.
* * *
Mycket tyder på att Horney Hörnqvist gör comeback hemma i Bridgestone Arena.
Alldeles oavsett tror jag att Predators vinner och tvingar fram en sjunde match – av samma skäl som Phoenix vann igår och Montreal, troligen, vinner idag. Motivation. Desperation. Vetskapen om att säsongen är över om man inte ger precis allt.
* * *
EJN, du ska lyssna på Dylan och se Robert Altman-filmer, exempelvis ”Nashville”, ”The Player” och ”Short cuts”.
Då blir allt bra.
* * *
Boston-Buffalo? Där är det så jädra jämnt att vad som helst kan hända. Men nånstans tycker jag ändå det känns som att Kometen och övriga Sabres-fans till slut får andas ut.
* * *
OK, here we go.
Julia ha förhoppningsvis dammvippan framme, jag ar nybryggt kaffe och med lite tur gör Bäckisk en kanonmatch.
Vi hörs under kvällen.

Vi fick lite Sedin-show i Hollywood till sist.
Det var framförallt Daniels kväll.
Först spelade han fram till Pjäxans kvittering – sedan sprätte han själv in det matchavgörande målet två minuter före slutet.
Därmed är Kings säsong alltså över och Canucks går vidare till nästa omgång.
Logiskt och rättvist, tycker jag.
Kanuckerna hade lite problem i början, men de tre sista matcherna kändes det som att de var numret större än LA-kungarna
* * *
Bobby Louis plock där i andra, när han låg på rygg och såg helt utspelad ut, den skulle kunna tränga sig in på topptiolistan över de svettigaste räddningar man sett.
Oj fucking voj!
* * *
Ni tar för givet att de får möta Hawks i nästa omgång, ser jag. Well, det får dom – om Hjalmarsson & co lyckas slå ut Nashville.
Annars blir det Canucks mot segraren i mötet mellan Detroit och Phoenix.
Ingen skulle nånsin erkänna det, men jag tippar att de i hemlighet hoppas på att det blir Coyotes. Kortare resor och, big picture-wise, ett motstånd som passar dem bättre än alternativen.
* * *
Okej, då laddar vi om för måndagsrysarna.
Det blir rapporter från korresoffan och jag hoppas ni tänker vara med mig.

Rätt bra match, visst är det?
Och bättre blir den just nu, när Canucks börjar tredje med att kvittera.
Drama väntar!
* * *
BaconBerglund, Tuben, Wille och Silviosant – tack för att ni är med, trots att jag är så oinspirerad och inte har nåt särskilt att säga just nu.
Fortsätta kommentera, det är uppskattat.
Återkommer sen.

De talar – prisa gud! – sällan om de små marginalerna, men NHL-spelarna och deras tränare har sitt eget batteri av klyschor de lyser upp (eller släcker ner, beroende på hur man ser på saken…) det offentliga rummet med.
Här är några favoriter.

– Ingen hade trott att vi skulle vinna fyra raka.
(När ett favoritlag varit uselt och ligger under i en serie mot en lökig motståndare)

– Den fjärde matchen är alltid den svåraste vinna.
(När favoriten har överläge men vill reservera sig för sin avsaknad av killer-instinkt).

– Om någon i höstas hade sagt att vi skulle ha 2-2 mot bla bla i första slutspelsomgången hade vi tagit det direkt.
(När utmanaren tappat ledningen i en serie mot ett kanonlag men ändå vill försöka se positivt på tillvaron)

– Våra bästa spelare måste vara våra bästa spelare den här matchen.
(Ja, hej och hå)

– Vi gjorde ingen bra match, men vi hittade att sätt vinna, alternativt: vi spelade bra, men hittade ett sätt att förlora…
(Det där ”sättet” går att hitta i referat efter nästan varje match. Själv börjar jag alltid nynna på Jakob Hellmans ”Hon har ett sätt” då)

– Ingen tycker synd om oss.
(Jo, när inte har något mer fantasifullt att säga är vi många som gör det)

– Vi ser inte längre än till nästa match.
(och pucken är platt)

– Vi hörs i nästa paus/slutrapporten kommer senare
(En viss bloggares egna bidrag till de slitna fraserna universum)

– Upp flyga orden, tanken stilla stå.
(Mike Babcock när försvarsspelet hackar)

Nä, nu ljög jag. Det där sista var Shakespeare och att jag tar upp honom är ingen tillfällighet.
Om fler sportmänniskor läste lite mer Shakespeare skulle allting bli mycket roligare.
* * *
Det var då en jävla tur att jag inte lyckades tjata till mig en Detroit-resa idag.
Vilken misär att gäspa sig igenom en sån skitmatch – och sen behöva sitta i den där Marriott-skrapan och se dum ut hela kvällen.
Wings började okej, det får vi ge dom, men sen var det, som någon sa i spåret, allmänhetens åkning. Jag tror aldrig jag sett dem göra en plattare insats i playoff.
Man tager sig för pannan.
* * *
Nog är det väl bra egendomligt att Hossa klarar sig undan avstängning för samma typ av brott som renderade Ovetjkin två matchers avstängning tidigare i vintras.
Knuffen in i kortplanket var identisk med den som satte Campbell ur stridbart skick, eller hur?
* * *
Sorry, EJN, jag har ingen möjlighet att åka nånstans alls i början av veckan.
* * *
Jag vet inte om brist på motivation är rätt beskrivning, men både Washington, Detroit och Pittsburgh har försuttit chanser att döda sina serier för att motståndarna varit hetare och mer angelägna om att vinna.
Det är lätt hänt när man vet att man har en chans till. Man påstår om att man ska ha samma inställning som i en do-or-die-match, men slappnar ändå av en liten, liten smula. Samtidigt ger laget som kan slås ut precis allt och så jämn som den här ligan är ger det utslag direkt.
Av samma skäl tror jag Kings slår tillbaka ikväll – och att Montreal tvingar fram en sjunde match i morgon.
* * *
Det har varit en grå, regnig, blåsig, ful och trist söndag i New York.
Såna gånger ska man bara sitta inne och vara sur och exakt så har jag gjort.
Fan så gött.
* * *
Lite coolt att förre Wings-stjärnan, 40-årige Mathieu Schneider, plötsligt får komma in och bomba sönder Detroit i powerplay.
Tippett och Tuffe Uffe vet hur, och när, spelarna ska användas.
* * *
Oväntat lite Jacksprow-kommentarer idag. Är du så lycklig över Sharks avancemang att du tappat målföret, karl?
Jag tror att slutspelsspöket är dräpt nu och i så fall är San Jose givetvis en het contender.
* * *
En viktig detalj om Wings ska ha någon lycka i Jobing.com Arena på tisdag är att The Kron Wall of Pain inte rör sitt slutspelsskägg.
Det var har, har det slagit mig, den stora skillnaden mellan 2008 och 2009.
Första året lät han det bara växa vilt och såg som Jesus själv när han stod med Stanley Cup-bucklan och hojtade i Mellon Arena.
Men det kliade tydligen nåt förfärligt så förra året började han ansa buskaget emellanåt och se hur det gick då.
Lärdomen är given: Inget ansande.
* * *
San Jose-Detroit, Chicago-Vancouver, Washington-Philadelphia, Pittsburgh-Buffalo. Ska man våga tro på den uppställningen i omgång 2
Ett av många andra tänkbara scenarion är ju nu  Pittsburgh-Montreal, Boston-Philadelphia, San Jose-Nashville, Phoenix-Kings. Då får jag få att följa och live-rapporterna skulle inskränkas till ett minimum. Vore väl trist?
* * *
Att se Derek Morris ge sig på Abdelkader var som att se den arga bulldogen i ”Tom & Jerry” smiska upp stackars Tom.
* * *
Att döma av krönikan i Post idag har Brooksie och Tårtan rökt fredspipa nu.
Fint, tycker jag.
* * *
Nä, dags för en delivery-beställning och lite Micke Samuelson-show i Hollywood.
Vi kanske hörs under kvällen, man vet aldrig.

By the time I get to Phoenix, she’ll be sleeping…
Det blir en till utmattande resor genom tre tidsszoner för wingarna, det är jag helt övertygad om nu.
Och de kanske vill dit, till värmen och poolerna. Det verkar i alla fall så pen sån som Stuart.
Nu ska jag gå ut på balkongen och röka en god cigarett.

Har redan börjat nynna på ”By the time I get to Phoenix”, lysande Jimmy Webb-nummer man framförallt bör höra med Glen Campbell.
Tänker Wings inte spela bättre än så här är det nämligen alldeles givet att det blir en Game 7 ute i öknen om några dagar.
De slår felpassningar, är oförmögna att utnyttja ett långt 5-mot-3-läge och släpper – efter en häpnadsväckande uppvisning i klumpighet av Brad Stuart – in mål i powerplay.
Irriterande.