Nu är det inte mer fest än på en Bad Blake-spelning i ”Crazy Heart”, tyvärr.
Chicago har gott loss till 3-0, efter mål av Toews och, återigen, den skarpe Sharp.
Inte ologiskt.
Predators tvingas ju framåt, men är bättre på att bevaka ledningar än att jaga dem och det känns nu som att Hawks har kontroll över det här.
* * *
För all del, Wille. Grattis. Det gjorde Flyers förstås bra. Och de blir nåt att bita i även för Capitals
* * *
Yellbear får första-assen på Sharps eminenta 3-0-mål, det noterar vi med viss belåtenhet på den här delen av pressläktaren.
* * *
Jag är fortfarande tagen av volymen
De dundrar på i decibel-tal som skulle få en kommunal kontrollant i Sverige att stänga ner hela festivaler.
Och som EJN är inne på:
För att vara countrymusikens huvudstad har de en märklig fäbless för hårdrock.
* * *
Men th, du var mig en reluctant winner.
Var glad, Flyers har förtjänat sitt avancemang nu.
* * *
Yellbear håller nästan på att börja veva med Erat bakom Niemi. Det hade man inte riktigt räknat med.
Men det är klart, han berättade förra året att Kron Wall of Pain är hans stora förebild.
Då är man inte alltigenom vänlig på isen…
* * *
Jag sitter just och tänker att det inte blir mycket för Hossa och Toews.
Exakt då skjuter den förstnämnde – och ögonblicket senare slår den sistnämnde in returen.
Så kan det gå.
* * *
Själv skulle jag förstås hellre se en nersupen Bad Blake på en divebar i New Mexico än Bon Jovi i en stor hall men det är jag det.
* * *
Th, du har däremot rätt i att ingen bör erbjuda Kovy de pengar han vill ha.
Han är inte värd dem, uppenbarligen.
Just därför kommer Papa Glenn förstås att plocka upp stora plånboken ur bakfickan…
* * *
Det är bananflugor även på den här pressläktaren, kan jag meddela.
Och det är klart, säsongen i New York-trakten är ju slut.
Nånstans måste den hockeyintresserade delen av bananflugebefolkningen ta vägen.
* * *
Nu ska ju Predators försöka i sex-sju minuter. Har det inte hänt nåt då är det lika bra att spara energi till lördagsmatinén i United Center.
Fast man vet aldrig med Trotz. Han är en trotzig coach ibland…
* * *
Ja, go nu, Sens. Jag har Versus på monitorn igen och vill gärna se att den serien blir längre.
* * *
Men att Preds slutar jaga kvitteringe betyder ju inte att de inte kan sätta sig i respekt med lite smäller, smockor och tjuvnyp.
Då blir det sköj!
* * *
Det är sent, så jag förstår om ni inte orkar vänta på slutrapport, men i alla fall – den kommer när det är färdigt med intervjuer och referat och allt det där

0-1, efter ett – ursäkta… – skarpt skott av Sharp.
Och det är helt i sin ordning om ni frågar Le Biff.
Bortsett från under utvisningarna på slutet har Hawks haft det mesta av spelet.
Men inte nog med det:
De har visat just det hjärta, de kämpatag och den villighet att smutsa ner sig som så många efterlyst.
Målet, var till exempel, resultatet av hårt, envist slit.
Så, ja, nu lever den här serien igen.
* * *
Hon som sjöng nationalsången visade sig vara något slags American Idol-deltagare och man frågar si förskräckt om det var domarna i den tävlingen som lärde henne sjunga så oerhört långsamt och utdragen.
Fan, Ramones hade hunnit bränna av fem låtar under den tid tog denna Melinda Doolittle att komma till tredje textraden.
* * *
Att Hawks, med sån briljans, lyckas freda sig under den långa sekvensen i spela tre mot fem och tre mot fyra, är förstås en nyckelsekvens i perioden – och kanske hela matchen.
Det är sånt som avgör i slutspelet.
* * *
Han spelar som sagt inte, men vi får i alla fall se Bengan Hörnqvist på jumbotronen.
Som varande lagets överlägsne skyttekung föräras han en hel liten filmhyllning, komplett med intervju som visar country-fansen hur trevlig en stockholmsgamäng kan vara.
* * *
Jag hoppas ni såg Yellbear i boxen. Så jäkla intelligent och säker och suverän.
* * *
Allra mest jublar Bridgestone-publiken när det smäller i sargerna.
Som när Tootoo försöker nita Yellbear och nästan åker ut genom zamboni-entrén, men de tycks inte se att Yellbear glider undan i sista sekund och att det förmodligen är Tootoo, eller möjligen sargen, som får mest ont.
* * *
Den maskot som kommer nerseglande från taket ser ett tag ut att fastna mitt i luften.
Det hade ju varit ett magiskt Spinal Tap-moment.
Me han ska bara plocka fram handduken ur bakfickan och få igång hemmafansen på sån kollektiv slutspelsvev.
Och jävlar som dom vevar. Det är en helt galen syn.
* * *
Mja, EJN, jag föredrog ”creepy”. Nästan samma innerbörd, visst, men äcklig var jag väl inte
* * *
Visst spelar Campbell igen – med Yellbear, som vanligt. Fint att se. Det känns som ett klassiskt backpar.
* * *
Framförallt, Jacksprow, kommer jag ihåg var jag hört det väldigt många gånger…
* * *
Det är inte bara publiken som är högljudd. De pumpar musiken i PA:at på rent chockerande hög volym också. Motörhead, kom tillbaka, allt är förlåtet.
* * *
Lagom till slutspelet har Predators klätt sina cheerleaders i dräkter den som värnar sitt anseende gör bäst i att inte kommentera.
Men:
Ojvoj!
* * *
Ja, Maxen, de har inte så här snygga cowboy-hattar i Tyskland.
* * *
Här har vi utkämpat hårda duster med Devils-fans genom åren, men jag unnar dem inte alls den här olyckan. Usch, de hade kunnat slå ut vilket annat lag som helst, lätt, men mot elaka Flyers går det bara inte.
* * *
Isen ser ut att vara i bedrövligt skick därnere och förmodligen är det därför Duncan Keith, av alla, hamnar i sånt trångmål i början.
Bon Jovi rockade (hrmf…) tydligen sönder den igår.
* * *
Att här förkommer kobjällror är inte så oväntat. Vi befinner oss i lantbrukartrakter, trots allt. Men att fansen har mer sig nåt slags dova visselpipor känns något otippat.
* * *
Så farlig var väl inte Kopeckys tackling? Han är knappast känd som någon Matt Cooke.
* * *
David Legwand är en Predators-spelare det är svårt att inte bli lite impad av.
* * *
Nej, nu ska här lättas på trycket. Blev tydligen väl mycket kaffe före matchen.

Hockeyfest!
Det är det som pågår i Nashville just nu, ska jag be att få meddela.
Redan igår kväll skymtade Preds- och Hawks-tröjor överallt i partymyllret ute på nedre Broadway – och nu på eftermiddagen, några timmar innan matchstart, är det ett jädra ramalama där ute. Det står hockeyfans på varje liveklubb och hinkar bira till George Strait-covers, man ser inget annat än jerseys på takserveringen på klubben mitt emot Legend’s Corner och till och med Elvis har en Preds-flagga i famnen; ja han står staty utanför en souvenirbutik och någon har passat på…
Samtidigt har plazan utanför Bridgeport Arena, som ligger i direkt anslutning till den där partygatan, bytt skepnad och blivit en enda stor karneval. Det är liveband på gatan, det är öltält, det är gycklare och det är spontandans
Känns nästan lite trist att lämna den scenen och krypa in i ett grått, tyst pressrum . Jag borde ha en day off och vara där ute och härja med de andra.
Men jag tröstar mig med att det efter en sån eftermiddag rimligen blir ett helvetiskt tryck på läktarna också.
* * *
Liten nyhetsflash:
Brian Campbell kan komma att göra comeback ikväll.
Han var med på den frivilliga träningen i morse och sa efteråt att det inte är omöjligt att han spelar redan i detta fjärde fältslag.
– Jag känner mig återställd och vill gärna, sa han till ett upphetsat pressuppbåd från Windy City.
Saftigt förstärkning i så fall.
* * *
Förra gången jag var här hette den här hallen fortfarande Sommet Center – och dessförinnan Gaylord Entertainment Center.
Nu har den plötsligt döpts om till Bridgestone Arena.
Det var då ett jävla velande!
* * *
Huruvida Patric Hörnqvist kan vara med är en helt annan fråga.
Han ser inte helt sanningsenlig ut när han, med en stor ispåse i högernäven sveper genom omklädningsrummet och uttalar några korta ”Vi får se” och ”Det är inte omöjligt” som svar på nyfikna lokalreportrars kan-du-lira-frågor,
Sen stannar han hos sin landsman Biffen och berättar att det är för jävla bittert att vara skadad just nu.
– Ja, det känns ju helt värdelöst. Det är nu man vill spela, suckar han och gnuggar en näve mot ett rätt så tätt slutspelsskägg.
* * *
Jo, jag hade en fin kväll på Broadway-barerna igår.
Det hade Joel Quenneville, Hawks-coachen,  också.
Han satt intryckt i ett hörn på Legend’s Corner, halsade förstrött ur en ölflaska och nickade i takt till den något för forcerade version av ”Ring of Fire” cover-bandet vid entrén försökte föra i hamn.
* * *
Såväl murvlar som fans från Chicago är upprörda på sina hjältar; de tycker att de spelat utan hjärta i flera matcher och därför är på väg mot en katastrofal eliminering i första omgången.
Den uppfattningen får stöd av självaste Barry Melrose, som i en intervju med Tennessean säger att Hawks har haft det för lätt under grundserien.
– De är vana vid att det är lätt och de vill att det ska vara lätt nu också. Då vinner man inte slutspelsmatcher, slår han fast.
* * *
Mellan match tre och fyra har det hunnit vara Bon Jovi-konsert i Bridgestone  Arena också. Ja, igår alltså.
Med vetskap om bristerna i genomsnittliga hockekrigares musiksmak befarar jag att åtskilliga av spelarna i den här serien var på plats.
Samtidigt är det en händelse som ser ut som en tanke, i alla fall för gästerna från norr.
Chicago lever onekligen on a prayer om det blir förlust ikväll.
* * *
Quenneville verkar för övrigt dela Melrose synpunkter.
– Yes, being to cute won’t do it, grymtar han i tydlig riktning mot stjärnor som inte gjort the dirty work i de inledande matcherna.
Hossa hör enligt Chicago-reportrarna till de som definitivt borde lyssna
* * *
Ja, EJN, det var kanske lite creepy. Men du vet hur gamla gubbar blir efter några glas rött. Och det var välmenat…
* * *
Yellbear Hjalmarsson deltar inte i den frivilliga morgonträningen och syns inte till efteråt heller.
Lite surt, jag hade verkligen velat prata med honom. Men å andra sidan känns det gött att konstatera att smålänningen, sin ringa ålder till trots, nu är så etablerad i laget. Förra säsongen var han fortfarande så grön och försiktig att han inte bara deltog i varenda skate utan dessutom stannade kvar ute på isen så länge det bara gick. Nu kan lagets tredje-back ta sig lite friheter.
* * *
Calder Trophy-kandidaterna heter alltså Tyler Myers, Jimmy Howard och Matt Duchene.
Gott så, de tre stod högst upp även på Biffens valsedel.
* * *
Vågar aldrig fråga om munskyddet när jag i några minuter står intill Patrick Kane i korridoren omklädningsrummet medan han väntar på någon som visar sig vara Kopecky.
Däremot är det väldigt nära att jag upplyser honom om att han riskerar att få hockeyfrissa om han inte klipper lockarna i nacken.
Fast just som jag ska yttra mig börjar han fippla med ett guldkors i en kedja om halsen och man stör inte ynglingar under religiösa ceremonier.
* * *
All in, lyder Nashvilles motto för slutspelet. Det står på stora skyltar i omklädningsrummet och det återfinns på t-shirts spelarna ränner runt i efter morgonvärmningen.
Låter fint.
Men pokerspelare vet att den som går all in alltid riskerar total kollaps…
* * *
Två timmar före nedsläpp sitter Scotty Bowman och petar i en pasta i pressloungen.
Inte konstigt att sonen, Hawks general manager, skeppat hit honom. Det är i såna här lägen han behövs.
* * *
Shea Weber ser inte så skräckinjagande ut utanför isen. Tvärtom, det är nåt direkt vänligt över honom när han efter morgonvärmningen går runt i trikåer och skämtknuffar på PR-nissar och skojar med lagkamrater.
Men dom säger ju att även Dick Cheney kunde vara charmig.
* * *
Ojvoj, redan 1-0 till Flyers i The Rock.
Och Old School Lou som, i kokande vredesmod, smashade en burk gelé (!) i väggen i omklädningsrummet i Wachovia senast – enligt pressrapporterna så spelarnas kostymer blev helt nerkletade.
Jag trodde det skulle hjälpa.
* * *
Wow, riktigt stark öppning av Senators i Mellon. 2-0. Det hade jag verkligen inte räknat med.
* * *
Det är nån dussinvokalist som får sjunga nationalsången. Det fattar jag inte. Vi är i Nashville. Då borde de kunna städsla George Jones. Eller åtminstone en Alan Jackson.
* * *
Men nu blev det 2-1. I ett PP. Ja, mot Pittsburgh ska man helst inte bli utvisad.
* * *
Coolt att Velvet Underground-konnässören Ville Leino får chansen i Flyers idag. Hoppas det blir succé.
* * *
När jag går mot hissen upp till Bridgestones pressläktare – lätt en av ligans mest komfortabla och trevliga, trots onödigt långt avstånd till kaffet – står Martin Erat ensam och tricksar med en fotboll i korridoren.
Han tittar upp, känner inte igen mig alls men tar det säkra före det osäkra och säger ”how are you doing”.
* * *
MysteryMan, jag beklagar – jag blandade ihop dig och MaxPower, tror jag.
Det är du som är bloggens Povel Ramel och jag hoppas snart det kommer fler små poem. Dom lyser upp!
* * *
– Nu ska du få höra, skrockar den gamla tanten som sköter presshissen, här var ett helt otroligt liv häromkvällen. Det var som att vara på gladiatorspel i Rom.
Åh, nu börjar jag få puls.
* * *
Det är fortfarande väldigt roligt när amerikanerna uttalar Pekka Rinnes namn. Det blir ju Peccarini. Som nåt slags italienskt  mineralvatten.
* * *
Blackhawk och andra som saknat live-rapporter från Chicagos matcher är väl med nu då? Det är, nästan, för er skull jag tagit mig hit!
* * *
Allra roligast var den Nashville-skribent som idag skrev att Pecccarini i de tre första matcherna varit ”impeccable”…
* * *
Yellbear har dock hjälm på uppvärmningen. Nån måtta får det vara på friheterna.
* * *
Nu verkar det inte som att Hörnqvist kan spela, men ändå: Han representerar Djurgården och Yellbear HV71. Så lite av spinoff på SM-finalen är ju det här ändå.
Kan det perspektivet möjligen röra om bland sympatierna i kommentatorsspåret?
* * *
Kedjan med Big Joe, Pat Marleau och Dagny Heatley har alltså producerat noll mål på de fyra första matcherna mot Colorado.
Noll.
Jag upphör aldrig att förvånas över det där.
* * *
Åh, Blackhawks vita tröjor. Dom kan mycket väl vara ett på min favvo-lista.
* * *
Country-publiken börjar fylla läktarna och det hänger redan en förväntansfull partystämning i luften.
Yes, vad kul detta ska bli.
* * *
Nu ska jag ladda lite med de andra matcherna. Har The Mellon på monitorn intill mig på pressläktaren och The Rock på datorn.
Gött.
Vi hörs, på traditionsenligt sätt, i första paus,

EJN, unge man, vad rörd jag – lite såhär tillmjukad av American Airlines bjudvin – blir när jag ser det ditt namn.
Du känns, i alla fall såna här stunder, som en oregerlig lillebror elöler son jag försöker uppfostra.
Keep it up, men keep it clean. Annars kommer pappa med pekpinnen igen…
* * *
Ni såg väl Hedbäs andra krönika idag, om Chelios? Jävlar vad bra han skriver. Jag är riktigt stolt över att gjort en sån krönikörvärvning.
* * *
Jag hittar inget eluttaget på det här gamla vraket, och nu står streamen dessutom bara och buffrar, möjligen beroende på att vi befinner oss ovanför underutvecklade West Virginia (jag har ingen aning om det finns nån sån koppling, att wi-fit på ett plan på ett plan på något sätt korresponderar med georgrafin, men ljusen från Charleston är fina och hälsar).
Så jag får nog packa ihop här, sova en stund och göra mig beredd för en tung kväll på Broadway i Nashville – en av nationens allra roligaste, mest inspirerande platser.
Vi hörs från Sommet Center i morrn, hörrni. Otroligt kul att det här funkade ändå, en liten stund.

Du är inte dum du, Nilmadae…
Måste bara meddela att det här ju bara är hur coolt som helst. Jag har fått upp NHL-streamen från Bell Center och sitter alltså här, högt åt helvete upp i troposfären, och kollar dramat mellan Caps och Habs.
För en idiot som egentligen inte förstår nånting av nån teknik alls är det i sanning mindblowing.
Om jag nu bara hittar ett eluttag blir det ännu festligare.

Hallå, det här inlägget kommer från luften.
Coolt nog har American Airlines wifi på den här flighten, så jag sitter här, uppgraderad och fin, med vin och snacks och kollar hockey tio tusen meter ovanför…ja, vad kan det vara? Pennsylvania, typ. På väg västeröver.
Blogga tänker jag inte göra, det är för bökigt, men jag håller koll på matcherna och håller kommentatorsspåret öppet en stund till.
Vart jag är på väg?
Ni vet i morrn, men en hint – det blir Djurgården mot HV då också, so to speak.
Ha det bra där nere på marken…

P.S Anders, läs klart förra inlägget så ser du varfö det inte bloggas i kväll. Kan inte vara med varje kväll, det går bara inte.

Dan Boyle tog snabb revansch.
Men fan tro om inte Avalanche kommit tillbaka.
Jacksprow, jag lider med dig – men ser verkligen fram emot järn och kramar på P&L…
* * *
Woah, en saftigt beef kokar mellan Per Den Förste och Dif.
Blir nåt att följa.
* * *
Predators gör det här svårare för Hawks än någon hade tänkt sig – trots att Horney alltså inte spelar.
Luktar 7 matcher där också, eller hur?
* * *
Nu stänger jag butiken för ikväll, för nu ska jag faktiskt gå ut och lukta lite på den förföriska kvällen. Har askmolnsstrandade kollegor på besök i holken och måste hinna visa lite av Biffens Manhattan.
I morrn är jag – som det ser ut – ute och reser medan tidiga matcherna pågår .
Exakt var jag tar vägen får ni se,  men Montreal blidde det inte. För dyrt och krångligt med ackreditering, visade det sig. Framåt torsdag vet ni och några förbisedda kommentatorer lär bli väldigt glada…

Huh.
Wingarna var riktigt illa ute när The Mule och bloggaren från Helsingborg drog på sig, minst sagt, vankliga utvisningar i slutet.
Jag ropade flera gånger, till ingen alls, att nu kvitterar Coyotes.
Men rookie-Howard var lysande och sen klev The Big Guns fram.
The Mules passning till Datsyuk var rena drömmen – och avslutningen en rent erotisk upplevelse.
3-0  sammanlagt alltså, och match – eller snarare serie – igen.
Det luktar Game 7-rysare lång väg, tycker jag.
* * *
Ni får tycka vad ni vill om Crosby, men satan vad lysande han är just nu.
Hur ska Caps backar rå på honom i den där – eventuella – konferensfinalklassikern?
Det känns för närvarande som en mer komplicerad operation än att få ordning på den europeiska flygtrafiken.
* * *
Snälla, EJN, kan du inte försöka vara något annat än ilsken eller hånfull någon gång?
Jag bara frågar, det blir så dystert med allt som är äckligt och vidrigt och skit och fy fan och rätt åt alla svin,
Nånting positivt nu – som inte bygger på att nån du inte gillar har det tungt. Som ”Fan vad kul att se Chicago spela hockey”.
För det är det ju.
* * *
När jag hade på matchen i Wachovia en kort stund såg det ut som att Marty skulle bära Devils till seger, men nu har Flyers tydligen vänt.
Ni som sett mer får gärna berätta varför.
* * *
Väldigt gött för Howard att få hålla nollan. Det behövde han efter den bleka insatsen i söndags.
* * *
Ja Houdini, jag tänkte också det när det gällde Toews. Kanske tänkte jag för mycket på OS när jag försökte nominera honom. Där var han ju så jädra mycket Selke att…att…att…ja, det finns inga tillräckligt starka ord.
* * *
I natt kommer Hjalmarsson göra avtryck i protokollet, det är vad jag tror.
* * *
Jacksprow, min underbart optimistiske vän! Jag hoppas du får rätt, det var ju fullständigt overkligt att de förlorade förra matchen. Det KAN inte fortsätta likadant.

Nå, men har man sett – Kron Wall of Pain och Zäta gör en Lidas-Homer och till sist får Wings den ledning som kändes helt avgörande; man ska INTE ligga under ot Phoenix.
Det gör dock inget om de utnyttjar ytterligare någon chans. Präriehundarna är inte lika pigga som i söndags, men en sån som Prucha kan hugga när som helst.
* * *
För Senators lär det däremot vara kört, trots tröstmålet de gjorde just som jag zappade över.
Pittsburgh är för bra, i synnerhet om nu The Two-Headed Monster börjat ryta igen.
* * *
En skrockfull Babs berättar i en reklampaus att han inte hann klippa sig innan slutspelet började – och att den missen förmodligen bidragit till motgångarna mot Phoenix.
Nu är Bobby Ewing-frissan dock friserad, säger han
Det hade varit något att få se. Det är för mig ett stort mysterium hur man gör med det där alldeles orörliga håret.
* * *
Det är en vacker, ljummen vårkväll i New York.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Sens behöver dock inte skämmas; fortsätter det så här kommer pingvinerna marschera rakt in i  konferensfinalen utan att ens behöva göra slut på någon armsvett.
Sen blir det, förhoppningsvis, en rent episk uppgörelse med Washington om vem som ska representera öst i finalen.
Eller kan någon sätta stopp för den utvecklingen, Kometen?
* * *
Maxen, glömde berömma dig för senaste dikten. Du är ju den här bloggens egen Povel Ramel. Sensationellt!

Jaha, Wings leder skotten big time och de har definitivt mer av spelet ikväll, men det känns ändå som att de skapar särskilt mycket avancerade chanser.
The Mule, eller nån, bör smacka in en puck snart, så bläckfisklaget får en ledning att surfa på.
Annars är jag rädd att det blir en otäck kväll.
* * *
DannyS, jag såg det inte och har inte haft tid att studera det närmare idag, så min åsikt är inte mycket värd.
Däremot framhåller jag gärna att Kings svarta hemmatröjor är sanslöst snygga.
* * *
Det är tydligen tveksamt om Predators hinner få tillbaka Hörnqvist till kvällens match; game-time-beslut säger den notoriskt hemlighetsfulle Trotz.
Tungt om han uteblir. Country-laget behöver Horney om de ska rå på Niemi.
* * *
– Ur den här vinkeln ser man tydigt att pucken är inne, hojtar de skrovliga gubbarna på Fox-sändningen från The Joe.
Say what?
Det var på reprisen tvärtom alldeles tydligt att den dansade på mållinjen, men aldrig passerade.
* * *
Nej, Gammeljärven, men annars hade Dats förstås fått dyngstryk av Nyllet i omröstningen.
* * *
Nu har jag zappat över till Ottawa-matchen.
Nån som har nåt intressant att berätta om första tio?`