Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååhhh!
Det är så här det ska vara.
Det är så här det ska kännas.
Så fort jag kliver av tåget på Union Station och kommer ut i förmiddagssolen får jag såna brutala deja vu-känslor från de gloriösa dagarna i samma kvarter förra våren att jag nästan ramlar omkull.
Då var det också knakande, brakande högsommar.
Då kokade huvudstaden också av hockeyfeber.
Då tog jag också en underbar, kittlade promenad på stan innan jag bytte om till finaste slutspelsstass och sökte mig mot Chinatown.
Då kändes det också direkt högtidligt att kliva in genom entrédörrarna i Verizon och ta plats på pressläktaren några timmar innan matchstart.
Det borde betyda att det också blir samma slags hockeyfester i den här underbara hallen igen och i så fall, mina vänner, i så fall kan vi bara säga just så:
Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååhhh!
* * *
Det är som vanligt på morgontåget ner hit.
Jag somnar strax efter Philadelphia och vaknar av arga harklingar nånstans i höjd med Baltimore.
När jag sedan tittar upp får jag onda ögat från alla säten i närheten.
Jag har, förstår jag utan att behöva fråga, snarkat sönder resupplevelsen för medpassagerarna och får sedan sitta och skämmas resten av vägen.
Kanske ska ta och hålla mig till hyrbilsupplägget i fortsättningen…
* * *
Förväntningarna är förstås ännu högre i DC i år – både bland spelarna och fansen.
Capitals har i praktiken gått och väntat på den här kvällen ända sedan i julas, eller åtminstone sedan den där rekordsviten sprack i början av februari.
Och det har märkts, om man säger så. I en handfull matcher efter OS har Bäckis & co inte varit mer motiverade än genomsnittliga svenska kommunalarbetare.
Men nu blir det äntligen, äntligen, äntligen allvar i Verizon igen.
Risk för övertändning finns, visst. Men jag tror snarare att all uppdämd längtan efter det här, all återhållen lust och hunger och revanschlystnad, kommer att leda till en explosion som blåser skjortorna av stackars Montreal-spelarna.
Och likadant lär det bli på läktarna. De här fansen har stått på bra hela året, trots bristen på spänning, och när de nu nått hela säsongens själv mål ställer garanterat till med klockrent riot.
* * *
Zinny, Fast Freddy Shoestring har problem med en axel, därav den inställda resan till Köln.
Men han ville verkligen spela VM, tro inget annat.
* * *
Sanslöst – det är trängsel på pressläktaren redan en och en halv timme före första nedsläpp.
Men annat var ju inte att vänta. Habs reser med ett media-entourage värdigt president Obama redan i vanliga fall. Under ett slutspel blir det förstås komplett och total hysteri.
Inte mig emot, ju fler vi är tillsammans liksom. Det enda jag inte kan vänja mig vid är all franska i korridorerna. Ni får säga vad ni vill, det känns inte som ett naturligt hockeyspråk.
* * *
Naturligtvis är Biffens  outfit extra sylvass så här under det första live-framträdandet i årets slutspel.
Jag har rentav hängt på mig en regelrätt kostym. Mörkgrå. Till det sportar vi svart skjorta, svarta skor och en purfärsk, mönstrad slips i vita, svarta och grå nyanser.
Såna gånger blir det alltid lysande matcher, det vet ni.
* * *
Bäckis var, som ni kanske läste, så svårt sjuk att han låg till sängs i tisdags. Men not to worry, han mår  nu utmärkt och spelar öppningsmatchen.
* * *
Det enda som saknas från fjolåret slutspelsfest i huvudstaden är Rico Persson. Han var ju med här och förgyllde tillvaron för alla inblandade under den fabulösa serien mellan Caps och Rangers och hade varit en synnerligen välkommen gäst i år också, men man kan inte få allt.
* * *
Ja, Habs-fansen kommer att göra sig hörda de också. Det gör de alltid. Men det har, enligt upprörda artiklar i Montreal-tidningar, varit svårt att få tag i the hottest ticket in town, så chansen att de överröstar Washington-versionen av The Red Sea är inte så god.
* * *
Den där Rangers-serien ifjol kan vara värd att påminna om. Även då förväntade sig en hel värld att Caps skulle krossa motståndet i fyra raka, men efter de två första matcherna här i Verizon stod det 2-0 till Rangers och efter ytterligare två matcher stod det till och med 3-1-
– Men vi lärde oss mycket av det, sa Bäckis när jag frågade honom om just det häromdagen.
– Vi hade gått och slappat till oss de sista grundserieomgångarna och klarade inte riktigt av att frammana rätt sorts slutspelsintensitet i de första matcherna. Så kommer det inte att bli nu.
Det låter hoppingivande.
* * *
Hyresgäst-Johan har äntligen anlänt och sitter tryggt på sätet intill kostym-Biffen. Två tunhukar – annat ord för borlängebor, om ni undrar – i världen. Finare blir det inte.
Han är för övrigt fortfarande chockad av att en kommentator som såg bilderna från vår utflykt till Philadelphia i söndags påstod att han har Terry Ericsson-brillor.
Själv skulle jag vara stolt. Terry Ericsson är en hjälte.
* * *
När vi nu ändå är inne på den där första slutspelsrundan förra våren är det ju svårt att inte tänka på Three or’ More.
Han började då också, men efter en bedrövlig insats i inledningsmatchen mot blåskjortorna fick han lämna över den så kallade spaden till From Russia With Glove och sen såg vi honom inte mer
Nu lovar han att han ska visa kritikerna att han visst är de stora matchernas man.
Det vore på tiden.
Habs-fansen hoppas att han åtminstone är såpass okej att han får stå i matcherna i Bell Center, för dom älskar att plåga honom med den Fleksnes-bekanta ”Theooooo”-ramsan.
* * *
The Oak Man ansökte om ackreditering så sent att han inte fått någon plats på pressläktaren. Istället ska han, som en annan Lyckoslanten-korrespondent, se matchen i pressrummet.
Men han ska i alla fall först komma hit och säga en sak som hör till när Washington inleder slutspelet.
* * *
Ah, det hade jag glömt. Scott Gomez. Han var ju med här i fjol också. Med Rangers. Back till brottsplatsen liksom. Undras om han förstår att det han upplevde då var en liten bris mot vad som – förmodligen – väntar ikväll.
* * *
Ledsen, EJN, men Sam Rosen står och hänger utanför kommentatorshytten. Det innebär att du kan få MSG-comments även ikväll…
* * *
Lokalmurvlarna här i DC går och myser om att Ovetjkin sparat sig till ikväll och kommer att bjuda på tidernas show.
Jag är ju inte alldeles säker på att det är möjligt, att det alls går att bara trycka på en knapp på det viset, men hey, hoppas dom har rätt.
* * *
Paul Mara hade också kunnat vara med om samma slags repris som Gomer, men spelar tydligen inte. Nån som vet varför?
* * *
Jag längtar redan. Jag vill höra när hela Verizon samlar sig till det gemensamma ”Unleash the fury”-vrålet framåt tredje perren.
Då kommer våra tunhuksskallar att sprängas uppe här.
* * *
Kvar sist på isen efter Capitals värmning är Ovie, Mike Green och – John Carlson!? Ha, kaxigt.
* * *
Capstronauten har siktats i entréhallen. Allt känns tryggt.
* * *
Jag tycker det är Semin som ser allra mest peppad ut på värmningen.
Två gör han, det är mitt tips.
* * *
Visst, här kommer Oak Man och drar det klassiska citat som markerar att slutspelet har börjat på riktigt:
– Tänk, Per, nu sitter vi här igen.
Ja, tänk, nu sitter vi här igen.
Det är fantastiskt.
Let’s go!

Tror ni inte på fan – 49 sekunder från slutet går Colorado och avgör i Sharktank.
Ojvoj.
Sharks kan inte spela i playoff, det bara är ju så.
* * *
Phoenix, alltså.
Jag är grymt impad.
Vilken frenesi, vilken hunger – och vilken sjujävla forechecking.
Det här blir nåt för The Big Red Machine att bita i, det är alldeles säkert.
* * *
There’s nothing like hockeyspelare. Såg ni Lidas? Dom utförde fan ett tandläkaringrepp på honom i båset – mitt under pågående match.
Man kan ju för övrigt undra hur fyra domare kunde missa den höga klubban i fejjan på legendaren.
* * *
Jacksprow, det här vara en liten bump in the road, right?
* * *
Bara skrällar första slutspelsaftonen.  Det är rätt underbart, är det inte?
* * *
Wings-fansen har betydligt större anledning att vara oroliga än exempelvis Penguins-ditona.
Penguins gjorde ju en skitmatch och kommer att kunna höja sig sju hundra klasser, men Wings var bra mot Coyotes – och fick ändå spö.
* * *
Big Jooooooe, du har hört Beck-låten va?  
* * *
Nu blir det några snabba referat, väskpackning och sen sömn i några få timmar.
Sen går tåget till nationens huvudstad.
Vi hörs därifrån torsdag kväll, när den här fenomenala festen fortsätter.

Colorado gör första målet i Sharktank.
Ojvoj.
Ska det verkligen kunna gå lika illa igen?
Det vore ju helt sjukt.
* * *
Erik Karlson hälsar, kan jag meddela. Han lät, med all rätt, glad på telefon.
* * *
06.00 hemma i Sverige och ni biter er fortfarande kvar i kommentatorsspåret. Det är djupt imponerande.
* * *
Big Joe, vi väntar på dig nu…
* * *
Jag tycker fortfarande att matchen i Glendale är enastående och kan inte låta bli att skratta högt när jag ser hur otroligt glada Coyotes-spelarna blir när de gör mål.
Det är riktig feelgood-stämning ute där i öknen.
* * *
Big Jooooooe, var är du?
* * *
För att inte tala om hur brett jag ler när jag ser Uffe Samuelsson i båset.
A true hero, sen får eventuella Bruins-fans säga vad dom vill.
* * *
Här trodde vi att det var Coyotes som skulle passa sig för utvisningar, men det är tydligen Red Wings som ska se till att hålla sig på isen.
* * *
Dags för en liten Marlboro på balkongen nu. Nerverna, folk, nerverna.

Förträfflig match i Glendale, är det inte?
Och vilket drag.
De gånger jag varit i Jobing.com Arena har det suttit några halvtrötta solbadare och gäspat här och där på läktarsektionerna, men nu verkar det vara riktigt pulserande hockeyfeber i öknen.
* * *
Homer och Lidas, Lidas och Homer, dom är oskiljaktiga som Emil och Alfred när det blir slutspel.
Men så är det när the going gets slutspelstufft.
Rutin betyder så satans mycket.
* * *
Carbonaran var finfin, men lite mastig – hur otroligt det kan verka orkade jag bara dryg halva.
* * *
Fast pucken Bryzgalov släppte in från Homer hade några av de mest zonkade av Jack Nicholsons medpatienter i ”Gökboet” fan tagit.
Vad hände?
* * *
Någon som sett mer än jag från Sharktank och kan rapportera lite om de inledande tio minuterna?
* * *
Men alltså, man kan redan slå fast att Coyotes blir en betydligt svårare skalp för Detroit att klippa än Columbus ifjol.
* * *
Nu ska jag skriva lite Erik Karlsson-referat och hinka ytterligare någon liter kaffe.

Jo, mål lyckades dom göra.
Men det hjälpte inte.
Flyers stod emot och så fick vi kvällens andra upset på en gång.
Det känns omedelbart som att det här kan bli ett vidöppet slutspel och vad mer skulle man kunna drömma om?
* * *
Lite stort att se Albelin luta sig fram och gorma instruktioner under sista timeouten.
Fast Lemaire är ju den verkliga make my day-mannen. Vilken look. Han skulle ha kunnat spela old school-boss i ”Sopranos” vilken säsong som helst.
* * *
Nu:
Pasta och Detroit.
Tjoho

Har man sett.
Det BLEV en liten upset i Mellon.
Man ska säkert inte läsa in för mycket i det, Pittsburgh såg onekligen segare ut än vanligt, men det är kul att det i alla fall inte blir någon enkel sweep för mästarna.
* * *
Big Pete, sanningen måste ändå fram…
Det är ju inte mitt fel att folk rapporterar att det inte är fullt i The Rock  ens under slutspelsmatcher.
* * *
Fleury har i sanning haft större kvällar. Men inte heller hans oinspirerade insats ska man dra för höga växlar på. Som alla riktigt stora målisar brukar han vara som allra bäst i matcher efter såna här floppar.
* * *
Men nog ska väl Parise & co få in EN puck på minor leaguern? Annars blir det kraftig uppförsbacke framöver.
* * *
Nu börjar det bli dags att ringa Notaro. Carbonara,…jo ,en sitter nog exakt där den ska ikväll.
* * *
Vi ska dock inte ta något ifrån Erik Karlsson och Ottawa. Dom gjorde det bra. Det är fan inte många som kommer till igloon och vinner inledande matcher i en slutspelsserie – och det är inte många 19-åringar som dominerar på samma sätt i sin allra första Stanley Cup-match.

Ja, du Lilja – vem fan är Erik Karlsson?
Han är kung i det första playoff-mötet mellan Ottawa och Pittsburgh.
Ett mål och en assist so far, och han får mer istid än någon annan.
Och den lille smålänningen är ju underbar att titta på, med den skridskoåkningen, den villighet att hålla i pucken under uppspelen och den pondusen på blålinjen.
Fan så coolt.
* * *
Pronger – av alla – spräcker alltså nollan i The Rock.
Och just i skrivande stund ökar Richards på till 2-0.
Nä, Devils-fansens oro över den här serien är nog inte helt obefogad.
* * *
Jacksprow, det vet du – jag kan inte svika en optimist som dig.
Big Joe kommer äga det här slutspelet, eller hur?
* * *
Men fan,  Kovaltjuks Ingemar Stenmark-åk mellan Flyers-backarna var värt ett avtryck i målprotokollet.
* * *
Malkin, som sagt, kommer att bli att räkna med framöver.
* * *
Jag vill inte göra mig mer osams med Devils-fansen än jag redan är, men det kommer ett nytt sms utifrån Jersey:
”You should see all the empty seats. Unbelievable”.
Hm.
* * *
Nu är jag inne på andra kaffekannan för kvällen. Och det känns som jag just började. Det går fort när man har kul.

3-1 direkt!
Fan, det hann jag inte ens se – jag var kvar i The Rock.
Berätta, hur gick det till?
* * *
Jo, Pingvinmasen, det är i och för sig sant. Det var lite Rangers-back över Gonchar när dansken prickade in kvitteringen.
Me jag tycker ändå Sens sett vaknare och aggressivare ut än väntat. Ibland begås ju misstag för att motståndarna tvinga fram dem.
* * *
En mig närstående lakritslangare befinner sig i The Rock.
Hon har tråkigt, sms-meddelar hon…
* * *
EJN, you bet din heta adrenalinpump på att jag är i Verizon i morgon.
* * *
Ni skojar med mig, har xenofoben Cherry hyllat Karlsson? Snart kan dom blinda se och dom lama gå.
* * *
Fast av det jag sett nu i Pittsburgh-pausen är det riktigt bra fart på Devils.
Och samtidigt har the minor leaguer i Flyers-kassen varit superb igen.

Jaha, det här var ju intressant.
2-1 till Ottawa.
Trots att Pens helt bekvämt tog ledningen med
Då trodde jag att det skulle bli överkörning, men Sens har gjort det riktigt bra i den här perioden.
Om de verkligen kan stå emot hela matchen låter jag vara osagt, men de har redan lyckats visa att de inte är någon given slagpåse i den här serien.
* * *
Bara att se de där Stanley Cup-emblemen på isen värmer mitt arma hjärta. De symboliserar vår och de bästa av tider.
* * *
Nä, Pensfan, jag tror absolut inte det är någon tillfällighet att Malkin gör slutspelets första mål.
Det är sant att han varit lite halvdan under grundserien, men han känns – numer – som urtypen för den typ av geni som börjar spinna på alla cylindrar först när det är på riktigt.
The Two-Headed monster kommer att ryta i år också, det behöver nog ingen betvivla.
* * *
Mathias, jag lutar åt pasta. En carbonara kanske, nerifrån ett ställe som heter Notaro. God som fan. Men vi får se vad smaklökarna hojtar efter framåt tiotiden.
* * *
Men man ska akta sig för dansken, det sa alltid en granne i kvarteret hemma i Borlänge (då menade han i och för sig en annan granne som bodde i samma kvarter, men det har fastnat det där…)
Finfint av Regin där.
* * *
Du är alltid så positiv och glad, EJN…
* * *
Det har varit visst gafflande om att Erik Karlsson inte är något vidare defensivt, men här har han ju varit förnämlig. Staal hade garanterat gjort 1-0 på darrige Elliott redan efter några sekunder om det inte varit för Landsbros Ray Bourque.
* * *
Silivosant, vem vet. Det beror lite på hur de sköter sig här i början. Men nej, jag fick definitivt inte nog av Vancouver. Man vill alltid tillbaka till Townhall.
* * *
Härligt att det redan är så grinigt. Hur ska det då inte vara om några matcher, när de inblandade verkligen lärt sig hata varandra.
* * *
Offroad, förlåt mig. Du är ju en mångårig och uppskattad stammis, du med.
* * *
Men vad långhårig han blivit, Karlsson. Om nu Alfie agerar pappa åt honom borde han hålla efter på den punkten. Det gjorde min pappa. Utan framgång visserligen, men ändå.
* * *
Dags att knäppa över till Devils-matchen.
Vi hörs snart.

Det går inte riktigt att förklara det här.
Den upprymdhet, den det rus, den rena eufori jag känner när Stanley Cup-slutspelet ÄNTLIGEN  börjar låter sig svårligen kläs i ord.
Jag är själv förvånad över att upphetsningen kunnat bli så stark med åren. Innan jag flyttade tyckte jag för all del att NHL var häftigt och jag följde slutspelet någorlunda frekvent, men tillvaron kretsade inte kring det som hände i hockeyarenorna på den här kontinenten.
Idag finns det ingen större kick. Inget roligare. Inget häftigare  
Och nu är vi här.
Nu drar det igång.
Nu har vi två månader av regelrätt extas framför oss.
Fy fan så stort.
* * *
Denna säsongens första playoff-kväll är jag hemma i korresoffan – med snus, kaffe, läsk och delivery-menyer för en bättre vickning framåt matchstarten i Arizona-öknen.
Naturligtvis ska jag blogga ändå.
Och ni kan vara alldeles lugna:
Från och med i morgon är bloggen on the road.
* * *
Först, om bara några timmar, har vi en – numer – klassisk whiteout i Mellon. Penguins mot Senators. Jag kan inte tänka mig något annat än att hemmalaget vinner. Sens har framförallt ett rätt oerfaret försvar och att ställa ett sånt mot playoff-maskinen från the city of champions känns förödande.
Det ska dock bli kul att se om Erik Karlssons temperatur fortsätter stiga – och om förre pingvinen Jarkko Ruuttu måhända vet hur man retar Crosby och Malkin.
* * *
Apropå blogg är ju det här big news.
Lilja, det här forumets särskilde vän, ska alltså blogga på Red Wings hemsida under hela slutspelet.
Vi väntar oss inget annat än stordåd.
* * *
Devils första rond mot Flyers i The Rock känns på förhand mycket oviss och ska bli oerhört intressant att följa.
Jag tror att vi redan  får några avgörande svar på hur serien; om Jerseys högre klass blir utslagsgivande eller om de får fortsatta problem med Willies
* * *
Granvista, John J, Prytz, Julia, S_Avery, ZDavid, Rob #4, Joel…ni hörde till Kometens främsta utmanare (det finns några till som jag inte kommer på just nu, sorry…).
Fortsätt i samma still, då kan äran vara er nästa år. Då blir det kanske gala också, och vinnare får i så fall givetvis komma och ta emot en plakett ur händerna på bloggen…
BaconBerglund är en annan favorit, men honom har vi hört för lite av på slutet och det är ju framförallt kontinuitet som premieras här,
* * *
Serien som sedan inleds i Arizonas hetta känns också väldigt fascinerande
Coyotes har varit en av grundseriens stora sensationer, men som något geni i Detroit Free Press skrev när Columbus skulle upp i playoff-ringen i fjol:
Slutspelet är grundseriens otrevlige storebror som just släppts ut ur fängelse och nu letar efter trubbel.
Det brukar innebära avsevärda problem rookies i playoff-sammanhang, i synnerhet när de ställs mot så här ärrade veteraner i sammanhanget.
Fast Dave Tippett är en lysande coach och , så det känns lite likadnat:. Vi får viktiga svar redan i den här  
* * *
Som brukligt är har jag varit på gubb-ekiperingen vid 42:a och Lexington och uppdaterat playoff-garderoben med några nya kavajer idag.
De är i första hand tänkt för live-framträdanden, men bara för sakens skull lovar jag att bära den mörkgråa, lätt blanka  Kenneth Cole-finingen i korresoffan ikväll
* * *
Sist är det Sharks mot Avalanche och de förstnämnda MÅSTE vinna öppningsmötet, annars kommer katastrofal oro att spridas i laget på en gång.
Big Joe, du får inte göra bort dig igen…
* * *
Okej, jag lovar att återkomma med små iakttagelser under kvällen.
Och kommentatorsspåret är vidöppet.
Nu kör vi!