Jag erkänner härmed att jag inte vågade titta sista 90 sekunderna.
Inte så mycket för några överdrivna Rangers-sympatier; mer för att jag så oerhört gärna ville styra ut på Jersey Turnpike på söndag morgon, köra ner till Wachovia Center och se vad som enligt konstens alla regler blir en Game 7-rysare.
Och tack var några akrobatiska shownummer av Henke under den hejdlösa bortapressen på slutet fixade det sig ju.
Så, Philly, here we come.
* * *
Nu får de fanimig resa en staty över Bäckis utanför Ikea i Valbo.
Att spränga 100-poängsvallen, det är riktigt, riktigt stort.
* * *
När snälle Dan Girardi kastade handskarna mot Hanson Brother Hartnell hann jag tänka att det skulle gå alldeles åt helvitte.
Sedan hade Danny G sopat bullien från Broad Street i isen
* * *
Det är fint att höra att Blåskjortorna har Alicia Keys-versionen av ”Empire state of mind” som segersång efter den här sortens triumfer – och på hög satans volym, dessutom.
Det är en makalös sång.
* * *
Bara för sakens skull hade det varit formidabelt om Boucher svept in den där pucken i egen när han var ute och snurrade i zonen.
Vilken evig klassiker det blivit.
Fast den gick i stolpen – och hur han sedan räddade returen är något vi som såg det kommer att tänka på när vi inte kan sova det kommande decenniet.
* * *
Arsleham, John J, ha ha. Den snor jag rakt av. Så heter han i fortsättningen. Arselham.
* * *
Henke såg Bouchers bisarra nästan-självmål – och förstod före de flesta andra att det skulle kunna gå galet.
– Ja, det är alltid livsfarligt att dra pucken bakom ryggen på det där sättet. Men den gick alltså i stolpen…herregud, skrockar han och ruskar på sin dyngsvettiga kalufs.
* * *
En sån vänlig norrman som plötsligt dyker upp i spåret då.
Tack Norrbagga, de orden värmde.
* * *
Det blev en Grand Marquis. Det var bara sån dom hade med GPS på min Hertz-station. Och GPS behöver man om man ska ut och snurra i det sällsamma vägnätet runt Philadelphia.
* * *
Henke delar uppfattningen att Ante Eriksson skänkt helt nya dimensioner åt Rangers försvarsspel.
– Ja, jag är otroligt nöjd med honom, säger han och knölar ner masken i den märkliga väska man använder till just målvaktsmasker.
– Han är så lugn och säker och dessutom känns det som att han gett Redden helt nytt självförtroende.
* * *
Jaså, vi har bollnäsare i bloggen också. Vad nice. Hälsa Axman på Ljusnan. Han är a made guy i Biffen-världen.
* * *
Mitt tips är att både Boston och Montreal ”clinchar” sina slutspelsmatcher i morrn.
För nä, inte ställer EJN:s hatlag nummer ett till det för Habs.
I så fall kan Flyers och Rangers faktiskt spela bort dom genom att dela på poängen och sen låta dom senare vinna på övertid…
* * *
Nä, efter den här pärsen behöver Biffen ett järn eller två.
De ska nu inmundigas.
Vi hörs från Wachovia Center på söndag, när hela säsongen ställs på sin spets.
Ojvoj.

Huh, Rangers fixade det. 4-3. Mot Philly på söndag.
Slutrapport kommer vad det lider.

När Duuuuuby gör 3-1 börjar jag överväga om jag ska ha en towncar eller rentav en liten SUV på söndag.
Men strax därpå kvitterar Briere med ett sjujävla skott och sen förändras matchen totalt.
Det som i en halv match var tajt och disciplinerat blir rörigt och nervöst och ryckigt och yrvaket.
Båda lagen begår så många, och så fatala, misstag att coacherna borde få ett par årsransoner Sobril i pausen.
Under tiden hinner Richards kvittera, med hjälp av leksingen Staal, och sen lyckas Golden Gabby – efter ett rent patetiskt Pronger-misstag – skyffla in fyran.
Så Rangers har ledningen med 4-3.
Men Hertz-beställningen är definitivt on hold tills vidare.
Det här är alldeles vidöppet, precis vad som helst kan hända.
* * *
Samuel L. Jackson dyker plötsligt upp i jumbotronen och peppar hemmafasen.
Sånt händer aldrig i Jönköping, tror jag.
* * *
Det har sett lite mesigt ut so far. Alla inblandade är livrädd för att dra på sig utvisningar, förstås. Men om det rinner iväg åt nåt håll i tredje kan vi kallt räkna med ett par dansnummer, för dom här lagen tycker INTE om varann.
* * *
Ja, Evert den om Hysén och Close är ju kul, men lite gammal.
Däremot hade jag inte hört John J:s om Stefan Liv och Liv Ullman.
Lysande!
* * *
Flyers känns något skakiga i defensiven – i synnerhet allra längst bak – men i gengäld otäckt vassa framåt-
Det betyder:
Rangers måste utnyttja alla misstag Pronger & co begår – och de måste skjuta utav helvete på den svage Boucher.
Annars kommer det att smälla på Henke, så är det bara.
* * *
Rob, ja, nåt är egendomligt med dina kommenterar – de flesta blir postade fyra gånger. Ta några djupa andetag, tänk igenom processen och försök igen.
* * *
Johan Backlund hade aldrig släppt den där fladdrande fjösaren från Gabby.
Går Flyers till slutspel får dom hoppas att svenskens ljumskar hinner läka.
* * *
I förra pausen var det en donna som hade chansen att vinna en miljon jävla dollar om hon satt en puck från rödlinjen, men tyvärr – hon sköt sämre än Redden och fick inte ens fram pucken till kassen.
Sen blev hon rundligen utbuad…
* * *
EJN; du skulle ju rapportera från verizon. Få höra lite om hur det ser ut , vad som händer, vilka som är heta och vilka som inte är det.
* * *
Över 70 kommentarer på första inlägget och åtskilliga även på det andra.
Det är inte dåligt mitt i natten en fredag-lördag.
Tack för allas medverkan, ni är bäst.
* * *
Är det sista perioden för säsongen som inleds i Garden nu?
Så kan det mycket väl vara (och det kan det ju vara även om hemmalaget råkar vinna ikväll, men det får vi återkomma till i så fall)).
Men Rangers får fan försöka se till att stå upp nu. Jag vill så oerhört gärna ha den Game 7-artade klassikern nu på söndag.
Håll i er nu.

Nu är det nära att jag knappar in Hertz hemsida på laptoppen och bokar en bra bil för resa söderut på söndag morgon.
Rangers leder, trots en katastrofal start, med 2-1 och spelar tidvis precis som dom ska; aggressivt, tätt och smart.
Fortsätter det likadant tar de en lätt seger.
* * *
Stämningen?
Jotack, det är rent riot sista tio; vi har inte haft sånt tryck sedan slutspelet förra våren.
Men efter 40 sekunder är det som att dom öppnar det vackra gamla cirkustaket och sköljer hela publiken med isvatten.
Vilken klassisk jävla prakt-indianare Staal gör sig skyldig till där.
Hade han fått för sig att han spelar i Leksand, eller vad?
* * *
Innan nedsläpp är det, som alltid före sista grundseriematchen, lite ceremoni här.
Skadade New York-polisen Steve McDonald delar ut sitt traditionella pris till den ranger som stått för ”extra efforts” under säsongen.
Det kan  inte ha varit alldeles lätt att hitta någon i år, eller…vid närmare eftertanke var det nog det  var.
Ryan Callahan får priset och who else?
* * *
Carcillo är ju en underhållande karaktär, men Flyers-fans borde inte vara helt nöjda med att han drar på sig fyra minuter i det läget, när de skaffat sig 1-0-ledning och allt.
Det kan mycket väl ha kostat laget den här matchen.
* * *
Gris-Olle bidrar förstås till den mäktiga stämningen, men hittills har han i huvudsak riktat sin outtömliga vrede mot Boucher.
– Fuck that minor leauger, vrålar
Gris-Olle är en oförutsägbar man, säg inget annat.
* * *
Precis innan nedsläpp, efter John Amirante animerade nationalsång och lineup och allt, kör de en liten snutt Sinatra, med raderna ”It’s up to you, New York” i PA:t.
Det gör dom bara inför de allra viktigaste matcherna och jag älskar det; det är en markering som skänker nästan magisk pondus åt hela kvällen.
* * *
Mm, jag sa nåt om Captain Clutch, gjorde jag inte? Jo, även om det är sant om EJN säger, att han hade mer av det där i sig i Buffalo så börjar hans bloda alltid koka i den här typen av matcher.
* * *
Oh, yes, Bäckis mot hundra. Vad stort det vore.
* * *
Det är alldeles sant att den där fjärdelinan varit förträfflig på slutet, och man måste nog ge Sather cred för Shelley- och Prust-trejderna.
För att inte tala om Christensen.
Glen kanske inte alltid är helt flus ändå.
* * *
Varpu sitter kvar – och har just nu väldigt skoj åt mitt gamla skämt om vad som skulle hända om Joni Pitkänen gifte sig med Joni Mitchell.
* * *
OK, time igen.
Håll i nu, Rangers.
Vi vill ha en klassisk söndag.

Ja, jävlar.
Det här blir kul.
Eller åtminstone spännande.
Ni vet vad som gäller:
Rangers måsta vinna mot Flyers, först ikväll och sen nere i The City of Brotherly Love på söndag.
Torskar de återstår ingenting annat än att plocka fram golfklubborna.
Så det är all in för Kung Henriks Broadway-styrkor – och för Broad Street Bullies likaså.
Inte missar ni väl ett sånt drama? Nä, tänkte väl det. Men då vill jag se lite hålligång i kommentatorsspåret också.
* * *
Att det blir ramalama på läktarplats kan jag konstatera redan när jag kliver ur taxin på 33:e gatan.
Det är ren och skär slutspelsstämning i kvarteren runt Garden.
Till och med inne på sordinerade bokhandeln Borders, där jag utan framgång letar efter en biografi jag behöver, känner man pulsen.
Horder av Blueshirts-fans går liksom bara nervöst omkring mellan bokhyllorna och hyperventilerar fram feber mitt i bokmalslugnet. 
Räkna med att det kommer att skrälla i högtalaremembranen i era datorer och tv-apparater.
* * *
Flyers får tydligen tillbaka Jeff Carter, skyttekungen, lagom till den här hyggligt viktiga matchen.
Dåliga nyheter för Henke, det.
Å andra sidan får de fortfarande förlita sig på ålderstigne tredjemålisen – om man nu inte rentav ska säga fjärdemålisen – Brian Boucher, så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Ja, faktum är att hockeyfebern drabbar redan när jag kliver ut genom dörren hemma på 38:e
Dörrvakten, Simon, dyker på mig som en utsvulten hök och börjar gorma om att det är nu det gäller och kan dom inte slå fucking Flyers så är det bara skit och då ska han minsann sluta hålla på det satans jävla skitlaget.
Tydligare tecken på att det börjar bli vår kan man inte få i östra Midtown.
* * *
Andreas och Poika, ni behöver inte vara så blyga. Man får hålla på Flyers här. Det uppmuntras till och med, så det blir lite debatt och slutspelshetta också i bloggen.
* * *
Känslorna kommer att svalla på isen ikväll och när dom gör det är det just spelare av den Hanson Brothers-sort det kryllar av i Flyers – Carcillo, Asham, Hartnell, Laperriere och Pronger – en sensationalist som jag, åtminstone i lönndom, vill se.
För bara någon månad sedan hade det på den punkten – ja, the dark side-punkten – sett riktigt mörkt ut för Rangers, men nu finns åtminstone Prust och Shelley på Manhattan, så de ska inte behöva lämna walk over när verklighetens Charlestown Chiefs slänger handskarna
* * *
Sorry, EJN, Avery är fortfarande skadad, The Beast, som Carcillo tydligen kallar Pronger, får köra över någon annan.
För övrigt litar jag blint på dig vad gäller rapporter om hur det går för Ovie i Art Ross- och Maurice Rocket-rallyn.
* * *
Keith Jones från Versus står i bara skjortärmarna och skrattar högt vid matbyttorna i pressloungen  halvannan timme före första nedsläpp.
Engblom syns däremot inte till.
Och ska man tro Kmannen har ju han förvandlats till Charles Bukowski på slutet. Då brukar inte mat vara någon prioritet…
* * *
Apropå The dark side var det en festlig tredje-perre mellan Sharks och Canucks igår kväll.
Playoff Joe höll ju nästan på att få upp Henke Sedin på dans, till och med.
Hade just varit snyggt.
* * *
Nu sitter Istuggaren och Hot Lips – två av de mer färgstarka karaktärerna i det här pressrummet – och plågar omgivningen med högljudda teorier om att Rangers kan ta sig till slutspel även om de bara får en poäng ikväll, förutsatt att Montreal och Boston förlorar allt som återstår.
Jaja, visst. Men glöm för fan det. De kommer att ta de poäng de behöver och Rangers MÅSTE vinna.
* * *
En annan tråkig aspekt av Jeff Carters comeback är att han petar den förträfflige Ville Leino.
Honom hade jag velat se igen.
Å andra sidan kanske vi får se honom uppe i pressboxen och det är inte dumt det heller, för då kan jag impa genom att tipsa om de nya kanonplattorna med Peter Wolf och Jakob Dylan.
* * *
Jag trodde bara det var jag som gick genom tillvaron med sån här skitig dataskärm, men när resten av hopen springer väg på pregame-snack med Tårtan råkar jag till min gränslösa förvåning ses att en NY Post-anställds arbetsverktyg är precis lika sunkigt.
Det känns uppmuntrande.
* * *
Mark Messier himself hastar förbi i korridoren utanför pressrummet och då slår det mig att jag glömde berätta det från i onsdags:
Jag såg honom i onsdags också, i omklädningsrummet efter matchen. Då stod han och flässade med Anders Eriksson i flera minuter.
Varifrån dom känner varann vet jag inte, men så är det med Ante – alls som någonsin haft med honom att göra är fans for life. Jag vet ingen som är lika omtyckt, mer än möjligen Hedbä.
* * *
Det är, inte helt oväntat, fett mediaintresse kring kvällens drama också. Det betyder att en massa jönsar som aldrig är här annars plötsligt ska ha plats och det, sin tur, leder till att The Nordic Four splittras. Varpu, Oak Man och hyresgäst-Johan har plötsligt placerats i annex-pressboxen på rakt motsatt sida.
Så vem ska nu hämta kaffe? Varifrån får jag lakrtits? Vilka ska jag prata med?
Skandal.
* * *
Eftersom han varit en så frekvent gäst på slutet intensifieras ryktena by the way om att Messier ska ta över Sathers jobb redan i sommar.
Det vore ju en nåd att stilla be om.
* * *
Några av de irriterande jönsar som plötsligt kommer hit och tar Varpus och Oak Mans platser har Rangers-tröjor på sig.
På pressläktaren.
Det är riktigt pinsamt, det.
* * *
Ha ha, de värmer alla utan hjälm – Simply Red-Hartnell, Carcillo och Asham.
Det är en syn.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. De påminner mer om Iron Maiden-gitarrister än om hockeyspelare.
* * *
Men nu, serrni, har vi arrangerat så att Varpu i alla fall sitter på stolen intill The Biff. Den tillhör egentligen en gubbstrutt, men han brukar aldrig orka gå upp hit och nu håller vi våra nordiska tummar för att det fortsätter så.
* * *
På Rangers planhalva är det under värmningen framförallt Jokinen som ger intryck av att vilja vara den som gör nåt avgörande.
Samt Drury, förstås.
Captain Clutch själv.
Han föddes enkom för att spela den här typen av hockeymatcher.
* * *
Zinny, det är skit det där. Nån dag får Karlskoga-Iglesias man up och berätta vad fan det är han har emot Hedbä.
* * *
Har ännu så länge sett påfallande få Flyers-tröjor ute i publikhavet och det kanske är tur det. Fansen från Philly brukar vara ungefär som sina spelare och risken för trubbel är överhängande. I synnerhet om gästerna tar ledningen och nån av dem börjar kaxa…ojvoj.
* * *
Berättar för Varpu om Anders Erikssons rekordartade åtta klubbar och frågar sen vem som är den finska motsvarigheten.
– Jag vet inte, svarar hon uppgivet, men det känns ju som att Toskala spelat för åtta klubbar bara i år…
Klassiskt.
* * *
Jag är, kan jag avslöja, så optimistisk att jag redan fixat ackrediteringen till Wachovia på söndag.
Men likafullt pirrar det nu. Jofan, pirrar. Det har det inte gjort på hela säsongen, en enda gång, men nu är det verkligen a Big Night på Manhattan.
Så håll i hatten, här blir det åka av.
Och jag återkommer, som alltid, i pauserna.

Som sagt:
Redan under tredje perioden för The Garden Faithful Toronto-matchen  till handlingarna och börjar skandera:
– Beat the Flyers!
Jag ryser lite, får jag erkänna.
Vilken satans jädra wild weekend vi har framför oss.
* * *
Ni såg, va?
Precis i slutet fick Fast Freddy Shoesting iväg en projektil mot Henke, men
– Ja, den luringen. Sedan försökte jag prata med honom. Men han bara åkte därifrån. Antigen var han grinig. Eller så har han blivit nonchalant. Jag tror på det senare, säger Henke och flinar stort.
* * *
Det slängdes några ”Sloppy seconds”-ramsor efter Phaneuf också,
Så jag hoppas verkligen inte Elisha var här.
* * *
Fast Freddy bara fnyser när han hör Henkes kommentarer.
– Ja, vadå. Förra matchen ville ju han inte prata med mig. Jag bara gav igen, menar han.
Det där låter som nåt som bör redas ut på nån uteservering på Avenyn i sommar.
* * *
Jag säger inte att det kommer att gå, men om Rangers ändå kunde vinna på fredag, så vi får ett direkt avgörande nere i Wachovia på söndag…det vore så häftigt.
* * *
Toronto-spelarna delar den allmänna uppfattningen om hur de spelade ikväll,
– Jag är förbannad, säger Monstret.
– Verkligen ingen av våra bättre matcher, instämmer Rickard Wallin.
– Pinsamt dåligt. Så här får det bara inte se ut, rasar Birger Shoestring.
* * *
– Du skulle bara våga, svarar Henke när jag säger att det är skönt att jag slipper fråga om hur han ställer sig till VM.
Nej, jag är rädd att jag inte skulle det…
* * *
Titta, Homer igen. Norrlands guld. Han gör ju allt åt The Big Red Machine.
* * *
Anders Eriksson får själv räkna på fingrarna när jag vill kolla om det stämmer att han nu slagit Nyllets svenska rekord i NHL-klubbar.
– Ja, få se, säger han, Detroit, Chicago, Columbu…jo, där nog åtta.
Och den förträfflige hälsingen är inte det minsta ledsen över att han blivit vad som i nordamerikansk idrott kallas en journeyman.
– Nej, herregud. Det är bara roligt. Jag har fått se så mycket och fått träffa så många underbara människor överallt. Det är bara fantastiskt alltihop, konstaterar han.
En hjälte, det har jag alltid sagt.
* * *
Frågar Wallin om vad han, som just mött både Rangers och Flyers, vem som är bäst.
– Jag vet inte, svarar han, jag vet bara att Rangers har bäste målvakten.
Just det, där har Blåskjortorna en rätt tung fördel.
* * *
Nej, dessvärre, Mathias. Leafs åker hem på stört, för den sista matchen mot Montreal på lördag.
Så Elaine’s får fortsätta vänta på sin favorit-athlete.
* * *
Nu börjar laddningen.
Decenniets hockey-weekend väntar på oss.
Ojvoj.
Vi hörs då, på fredag kväll.

5-1 – och ”Beat The Flyers”-ramsorna dånar de sista minuterna.
Så ska det låta.
Mer om en stund

Snark.
Den här matchen tog slut i första.
Det står fortfarande 3-0, Fast Freddy har inte haft några chanser och mer finns inte att berätta.
* * *
John J, inte fan vet jag vem rumpan satt på. Den bara flimrade förbi i myllret. Men fin var den.
* * *
Jo, förresten. Monstret står upp bra. Hans backar fortsätter bjuda hemmaspelarna på frilägen, men han avvärjer dem allesamman.
* * *
Det är fortfarande sömnigt på läktarna – så där att man hela tiden hör ett ofokuserat sorl.
Lite trist.
Men som sagt, på fredag laddar vi om. Då bör det bli rena Norra E på Domnarvsvallen här inne.
* * *
Leafs har svårt att engagera sig i själva spelet, men de är ändå griniga och smäller på saftigt mellan varven.
Vad är dealen med det?
* * *
Jodå, skarpskytten, Pro Hockey-Linus sitter här på stolen intill och kommer med små historiska utläggningar emellanåt.
Har du några hälsningar?
* * *
Vid frukosten i morse sa Fast Freddy att alla de unga svenskarna i Lafs är väldigt snälla och väluppfostrade, så det är ju med viss häpnad man ser Stålberg börja slåss i den här perioden.
* * *
Oak Man kommer tomhänt tillbaka från pressrummet inför tredje.
– Kaffet var slut, påstår han.
Ren lögn, menar lakrits-Varpu och utlovar en bättre insats
Visar sig det stämma är han tillbaka nere på eftersläntar-nivå igen, brynäsarn.
* * *
Nu i pausen står Burkie här i trappan och tar sig tid med fans som vill bubbla lite.
Det är väldigt svårt att inte tycka om honom.
* * *
Jominsann, nu kommer Varpu med kaffe.
Oak Man, alltså, vilken falskspelare. Som han Carreiras i ”Plan 714 till Sydney”.
* * *
Hockeytown, jag förstår ju att motivationen brister om de inte längre har chansen på hemmaplansfördel. Men jag tycker Wings borde göra allt för att undvika Hawks och Sharks i första omgången.
Håller du med?
* * *
Nu hoppas vi på mer underhållning här – gärna i form av ett mål signerat ni-vet-vem.
Slutrapport kommer in the midnight hour.

Det verkar som vi är in for a rackarrysare till weekend, ändå.
Omotiverade löv låter råtaggade blåskjortor göra vad dom vill i anfallszonen och fortsätter det så här kommer de 3-0 vi har efter första att växa till astronomiska siffror.
Poor monster.
* * *
För att vara en så grymt viktig match är stämningen i The Woooorlds most famous Arena märkligt avslagen.
Har Gris-Olle gett upp – eller laddar han redan för decenniets urladdning på fredag?
* * *
Det glömde jag:
Under värmningen är det en tjomme som står längst nere vid sargen och spänner en Färjestad-scarf mot Monstret.
Då är det ju inte så konstigt att han släpper inte tre puckar…
* * *
 Nej, Skojaren, du kan fan inte skriva att Tårtan pullade honom…
* * *
Erik Christensen gör två av målen, bland annat ett efter 21 sekunder, och man kan ju bara återigen konstatera att han är en av få verkligt lyckade trejder Stealth-flygaren gjort de senaste fem åren.
* * *
Phaneuf kan andas ut, Page Six Sean är ju skadad – det hade jag alldeles glömt.
Men då borde väl Elisha kunna vara här också, no?
* * *
Ja, det är en småfjösig fajt, Shelley vill ju inte ens dansa, men ändå
Att se Colton slåss på Garden igen är stort.
De som buar åt honom – några av Gris-Olles korkade polare – begår enligt mitt synsätt rent Lars Vilkska synder.
* * *
Vi har ett fint nordiskt gäng på pressläktaren ikväll.
Oak Man, lakrits-Varpu, hyresgäst-Johan, Pro Hockey-Linus och så den välmarinerade biffen då.
Mer grandiost blir det knappast.
* * *
Han har inte direkt haft några chanser, men är i alla fall framme och snurrar runt sin polare ett par gånger, så hoppet finns att Fast Freddy ändå får göra det där målet.
Det vore väldigt skoj, i synnerhet om Rangers ändå vinner.
* * *
Oak Man kommer, som en annan eftersläntare, och sätter sig just som Kerry Fraser släpper pucken.
– Ja, jag var ju tvungen att äta ordentligt först, säger han.
Såklart.
* * *
The Kron Wall of Pain har gjort mål mot Columbus också.
Gött.
* * *
Eftersläntare är det värsta jag vet, näst efter krig, massmord och Mora IK.
Men eftersom Oak Man nu lovat hämta kaffe ska vi försöka förlåta honom.
* * *
Nu ser vi landsmän med lustiga hattar och svenska flaggor på sektionen ovanför Rangers bås.
Och  jag kan inte låta bli att undra – såna hattar, packar man ner dom innan man ger sig iväg på New York-resa. Eller köper man dem här? Det är för mig ett mysterium.

* * *
Då så, gametime igen.
När vi hörs i nästa paus står det 6-1. Och ja, det är givetvis Fast Freddy som petat in tröstmålet.

Som av en slump blev det sommar i New York just idag – brakande, blytung, 30-gradig, fuktspäckad New York-sommar.
Det är sannerligen en händelse som ser ut som en tanke.
Mother Nature vill påminna Rangers om att sommaren de facto kan börja redan i april om de inte ser till att vinna ikväll.
Ja, visst, de kan även vid förlust ikväll hamna på samma poäng som Flyers – men Flyers kommer ändå att ha fler segrar och det är alltså det som räknas
Så förutsättningarna är mycket enkla för Blåskjortorna.
Vinn – eller försvinn.
For real.
* * *
Leafs spelade igår kväll och har därför ingen sån där morgon-skate under vilken en bloggare kan gå och snora och samla material
Men istället tar jag ut Fast Freddy Shoestring på bättre på frukost på Le Parker Meridien – ja, bara det bästa är gott nog när Birger för första gången återvänder till Gotham – och lyckas samla ihop en del där också.
Som att Ramsey, Rangers läkare, skickade ett skämtsamt ”Fuck you, Quadzilla”-sms när Leafs vann uppe i Big Smoke häromsisten.
Rätt skoj.
* * *
Men hur luttrad man nu än blivit i den här hallen kan jag fan inte tänka mig något annat än att hundraprocentigt motiverat Rangers slår ett Toronto som varit avsågat sedan jultomten kom på besök i Big Smoke.
Om inte är fiaskot monumentalt.
* * *
Han vet att Henke förmodligen aldrig mer kommer prata med honom i så fall,  men Fast Freddy skulle ändå ge åtminstone en tumme för att få sätta en puck i kväll.
– Det skulle vara så otroligt, otroligt gött, säger han och skyfflar in ett lass välkremerad bacon.
* * *
Good guy-omröstningen är nu offentliggjord.
Det var Vinny Prospal och Erik Christensen vi röstade fram.
Henke och Voros är mycket mer good, om ni frågar mig.
* * *
När pojkvännen för en gångs skull är i New York skulle man ju kunna göra sig förhoppningar om att få se den bedårande Elisha Cuthbert i environgerna på Garden.
Men dessvärre råkar ju även ett ex befinna sig på samma plats och med honom är det…ehm, lite spänt, så risken är väl att hon tvärtom undviker den här matchen mer än alla andra.
* * *
När jag hämtar upp Fast Freddy på Westin-hotellet vid Times Square – där Leafs alltså bor och där our man från Ytterby delar rum med självaste Colton – får han skriva signera till ett helt koppel samlarbilder åt såna där nördiga, medelålders autografjägare som står och trycker utanför entrén.
Jag finner det en smula sällsamt.
* * *
Ja, Granvista, jag har hört talas om den där Facebook-sidan. Men jag är inte inne i den där världen, vet faktiskt inte ens hur Facebook fungerar, så fråga mig inget mer om det.
* * *
Precis som senast, uppe i Air Canada, blir det match i matchen mellan våra OS-målisar.
Henke mot Monstret.
Första ronden vann rookien, så Rangers-stjärnan har revansch att utkräva.
Jag tror att han tar den – särskilt som Tårtan plockade ut honom senaste (jag var här på väg att göra en försvenskning av uttrycket ”pulled”, men det hade blivit alldeles galet det…).
* * *
Fast Freddy frågar vad jag tror händer om Rangers ligger under i slutet av matchen och jag förklarar att Fajjer Säjjter-ramsorna säker kommer att dåna.
– Fan, nu blir man ju ännu mer peppad, säger han mellan rostat-bröd-tuggorna.
* * *
Kan Springsteen tala om sånt kan väl jag: Jag såg just, precis utanför Gardens pressentré, en av de snyggaste rumporna i världshistorien.
Sånt piggar ju upp.
* * *
Under eftermiddagen är det meningen att Fast Freddy ska ta en traditionsenlig tupplur, men bli inte förvånad om det visar sig att han missat den och därför uppträder stissigt på isen.
Efter frukosten går han nämligen –  ivrig som en knatte när det vankas fiskdamm på säsongsavslutningen – till Apple-butiken på femte avenyn och tjackar en i-Pad.
Uppsynen när han har den i famnen indikerar att det inte blir så mycket sömn alls…
* * *
När jag är på väg förbi stora backstage-entrén kommer det fram en snubbe i Rangers-tröja, tar i hand och säger ”trevlig blogg”.
Sånt piggar också upp.
Men inte lika mycket som den där rumpan.
* * *
Den tropiska värme som alltså drabbats oss idag kommer inte direkt att göra underverk för den redan lökiga Garden-isen.
Räkna kallt med att puckarna studsar extra högt över Reddens och Roszivals klubbor framåt andra perioden.
* * *
En sån här kväll tycker man ju att såna Fast Freddy-affilerade stars som Sälen, Svinet och Tjötröva borde göra comeback i kommentatorsspåret.
* * *
Senast hade Page Six Sean åtskilligt att säga Phaneuf och mycket lite tyder på att han skulle uppföra sig mer rumsrent ikväll, när han har Gris-Olle & co i ryggen.
Det finns någon obehaglig sida hos mig som gör att jag ser fram emot det med viss iver.
* * *
John McEnroe återfinns enligt kändisschemat i sunkrummet på läktaren ikväll.
Det är inte alldeles ovanligt, men ändå. Han är i min bok en av de allra största.
Ali, Diego Maradona, Michael Jordan, Johnny Mac, Tomas Forslund…ja, det är väl dom.
* * *
Det känns som att han varit med ända sedan OS-uppehållet, men det här är faktiskt Anders Erikssons först hemmamatch som blåskjorta.
Ska bli kul att se.
* * *
Varpu har återvänt från Europa, där hon hälsat på den hemlige fästmannen, men har inte fått med sig någon riktig lakrits tillbaka.
– Nej, men väl det här, säger hon lurigt och räcker över en ask med nåt slags svagare, salmiak-variant.
Vad är det, John J? Metadon åt heroinisten?
* * *
Viktor Stålberg ser het ut på värmningen.
Varning där, Lundqvist.
* * *
Om ni är intresserade av sånt kan jag meddela att förre J. Geils Band-sångaren Peter Wolfs nya, ”Midnight Souvenirs” är alldeles lysande.
Går att köpa, för billig peng, på i-tunes.
* * *
Fast Freddys värmning? Den obotliga linslusen står förstås mest och trycker där Versus-reportrarna gör reportage.
* * *
I pressrummet muttras det fortfarande om att Tårtan tog ut Henke i igår.
Ingen förstår varför.
* * *
Colton värmer utan hjälm. Ser hur tufft ut som helst.
* * *
Ja, då åker vi då – i vad som kan vara säsongens sista match på Garden. Förlorar Rangers finns det ju så lagom mycket anledning att gå hit på fredag, jusom. Men det händer inte, eller hur?