Jag trodde att Montezumas hämnd bara drabbade besökare i Mexiko, men tydligen kan man få sig allvarligare slängar även om man äter på fel ställen i Detroit.
Kort sagt:
Det har varit en rough night, Biffen är mycket matt och  trött och kommer inte orka blogga mer än sparsamt från The Joe idag.
Men kommentatorsspåret är förstås öppet och några enstaka små iakttagelser ska jag väl kunna få ur mig.
* * *
Den här eftermiddagsmatinén bör kunna bli rätt bra. Nashville har kommit till stan och det är ju med just Nashville Detroit slåss om femteplatsen i tabellen.
– Men de är jäkligt bra. Gnuggar på. Det kommer att bli riktigt svårt, sa The Kron Wall of Pain med en grimas igår.
* * *
Orsak till extas:
Imodium.
* *
Under den där lunchen igår frågade jag Homer om hur det kommer sig att han börjat skjuta så mycket, helt plötsligt.
Han sken upp och hojtade:
– Jamen, jag har ju ett jävla skott! Då måste man utnyttja det.
Lidas och The Mule skrattade gott åt den kommentaren.
* * *
Ska tydligen sitta med Pro Hockey-Linus idag också.
Livet leker.
* * *
Ska blå sköj att se Patric Hörnqvist live igen. Fatta att han är Predators bästa målskytt för säsongen, med bred marginal – och att han delar ledningen i den svenska målligan med Bäckis och Micke Samuelsson.
Djupt imponerande, det.
* * *
Innan lilla maggen skar ihop igår hade jag dock en furstlig stund vid ett av craps-borden på MGM.
Jag har inte varit hetare sen jag brände mig på spisen hemma hos Soffan.
Ojvoj!
* * *
Här är ett fint The Mule-citat i dagens Free Press-stänkare om hur stor respekt motståndarna har för en Kron Wall of Pain som börjar varva upp för slutspelet.
– The guys who get on the half wall in their own end, and they’re looking and stopping a little bit. You can tell they don’t want to start skating, so it definitely slows the other team down when they know Kronner is out there.
The Kron Wall of Pain regerar!
* * *
Ja, det var ju skoj att se Rangers gå upp i en 4-0-ledning direkt igår. När hände något sådant senast?
Men samtidigt…herregud vilket miserabelt försvarsspel Tampa bjöd på i första.
Mora hade också gjort ett par mål i den perioden.
* * *
Nä, nu får ni titta på några bilder.

The Joe. Och i förgrunden den röda Toyota Big E tyckte gick för långsamt igår…

De omtalade katakomberna i The Joe. Här har jag, mot allt förnuft, haft storartade stunder.

The Wall of Fame

Och den här delen av Wall of Fame blir man ju alltid varm i bröstkorgen av att se

Jag har alltid sagt att Kron Wall of Pain har bra reflexer…

En vadslagningsexpert. Med skrapad näsa

* * *
Som sagt, det är en stukad Biff som sitter här i natt. Vänta er inga underverk. Men vi gör så gott vi kan, right? Och i första paus kommer i alla fall nåt slags kommentar.

Katolik som han är trodde man ju att Bobby Ewing Babs skulle ställa in träningen en långfredag.
Men inte alls.
Vid lunch är The Big Red Machine tillbaka på The Joe-isen och kör så hårt att coachen lär få gå och bikta sig efteråt.
På långfredagen ska en god kristen göra ingenting, det minns jag tydligt från konfirmationslektionerna.
* * *
Nä, Lilja vill inte avslöja mer om hur mycket pengar han förlorade i det något misslyckade vadet med Zäta härom veckan.
– Mja, säger han och kliar sin sönderskrapade näsa i omklädningsrummet efter genomköraren,  jag vill inte uppge annat än att det var mer än en dollar och mindre än en miljon…
* * *
I en stor enkät genomförd av Sports Illustrated har 272 NHL-spelare röstat om de mest överskattade snubbarna i ligan.
Dion Phanuef är överlägsen etta med 27 procent av rösterna.
Övriga på topp 5 heter Scott Gomez, Wade Redden, Sean Avery och Shawn Horcoff.
Och nä, det är förstås ingen tillfällighet att tre av fem på en sån lista fått Glenn Sather att öppna plånboken på vid gavel…
* * *
Efter bronsmatchen i Vancouver sa Filppula att han skulle visa medaljen för sina svenska lagkamrater, eftersom de var så högljudda när de återvände från Turin för fyra år sedan.
När jag nu påminner honom om det citatet sitter han intill Zäta och Kron Wall of Pain i omklädningsrummet och minns plötsligt ingenting.
– Sa Jag så? Nä…det gjorde jag nog inte.
Zäta nickar bestämt.
– Det är klart han inte gjorde. Om han visade sin medalj skulle vi visa våra och då skulle det blir tyst!
* * *
Detroit Free Press utsända i The Joe är förbryllad över att Kirk Maltby lyckats skaffa sig en solbränna fastän han tillbringat sin rehab hemma i Detroit.
Och det är lite märkligt – han ser ut som David Hasselhof i ”Baywatch”.
* * *
Följande lilla sms-utbyte äger rum medan jag styr min hyr-Toyota ut mot de blågula förorterna efter träningen.
Big E: Röd Toyota?
Biffen: Ja.
Big E: Det är bara för lastbilar som 60 gäller. Trucks betyder lastbilar, så du kan öka till 70.
Hm…
* * *
I morrn, i eftermiddagsdramat mot Nashville, slänger Bobby Ewing in Osgood igen.
Det är bra, då får vi ju höra den 92-årige speakern (jo, faktiskt – hög ålder står högt i kurs på alla fronter i den här organisationen…) avlossa sitt ”Ozzzzgood” före matchen.
* * *
Under mina ärenden i the luxury suburbs råkar jag hamna på lunch med Lidas, Homer och The Mule.
De äter burgare, pratar golf och delar inte på notan. Istället slåss Homer och Lidas om att få betala. The Mule har inte en chans.
– Nej, säger Lidas när smålänningen påpekar att han också kan pröjsa, du är fortfarande något av en rookie.
Det är som i maffiavärlden – fast tvärtom. Där är det youngbloods som får betala åt veteranerna.
Tony Soprano hade inte trott sina ögon om han suttit vid det lilla pub-bordet i Northville.
* * *
Frågar Big E om han trivs med sina backpartner.
Det råkar backpartnern i fråga – en gänglig skåning som vi kan kalla Andreas – förstås höra och utbrister:
– Han lever ju sin dröm nu!
* * *
Pro Hockey-Linus påpekade det igår och idag hörde jag det med egna öron:
Bobby Ewing kallar konsekvent Filppula för – Filipula
Nästan lika roligt som hans ständiga The Mule, ju
* * *
En snabbenkät bland svenska Detroit-spelare ger vid handen att Flames vinner det infernaliska dramat mot Avalanche i natt.
* * *
Det är tänkt att jag ska hinna fika med den skånske vadslagningkungen ute i förorten också, men han ska plötsligt spela golf med snabbskrinnaren som Babcock kallar Filipula så det blir det inget med.
Istället kör jag till Troy och äter lunch på finfina Ocean Prime och just som jag fått in en fin lime-lax ser jag Zäta och Emma och två, av allt att döma,  svenska polare resa sig och lämna uteserveringen.
De röda vingarna är överallt.
* * *
Rangers har det i egna händer nu. Och vinner dom inte mot Lightning ikväll, då har de inte i playoff att göra.
* * *
Här hade utlovats bilder idag, men, ehrum, kameran blev kvar i bilen och nu orkar jag inte gå ut och hämta den.
Vi får se om vi inte kan inleda med ett mer visuellt intro i morgon istället.
Då är det matchstart 20.00 för er del och jag hoppas innerligt på ramalama i kommentatorsspåret.
Hörs då.

Ja, jag tyckte ju att Bertuzzi klackade som en Zlatan på uppvisningsturné och satte kaffet i vrångstrupen när zebran Peel meddelade att det godkänts av videodomarna.
Hade delat på en sjuttifemma i runt monitorerna i Toronto, eller vad?
Bjässen själv svär sig dock fri.
– Jag har inte  tillräckligt mycket bollkänsla för att göra nåt sånt medvetet, säger han och flinar.
I och för sig ett bra alibi…
* * *
Att döma av synen  i omklädningsrummet skulle man kunna tro att Wings blivit utslagna ur en sjunde, avgörande Stanley Cup-final igen.
Det är nästan helt tomt, alla har flytt.
Att de ska bli så rädda bara för att det kommer en skjutjärnsjournalist från New York på besök!
* * *
Ja, ni såg vem som gjorde sista målet uppe i Toronto.
Sa ju det.
Det är nåt telepatiskt mellan The Biff och Fast Freddy Shoestring.
* * *
Men Lilja sitter förstås kvar – och han har olyckligtvis hittat en gammal Café och i den läst om en viss, omtalad händelse på Nalen för tio år sedan.
– Fan, hojtar han, du var upp och kysste nån på scenen. Vem var det?
”Lills” har ju bott utomlands i något decennium och därför missat de stora popkulturella händelserna så jag få förklara vem Håkan Hellström är, att jag inte var i tjänst den aktuella kvällen och att…well, it seemed like a good idea at the time.
* * *
Om jag hade en trumpet till hands skulle jag blåsa en liten fanfar för Erik Karlsson.
Jävlar vilken avrundning på säsongen han håller på och iscensätter.
Och nu är Senators klara för slutspel. Dom kan nog bli en obehaglig överraskning dom också.
* * *
Lidas har också noterat att kompisen Homer gör fler saker än han brukar.
– Ja, plötsligt drar han iväg slagskott från blålinjen. Det har man inte sett många gånger under åren här borta, säger lagkaptenen med häpen uppsyn.
* * *
Jag har faktiskt spelat trumpet en gång i tiden, på riktigt. Det är därför jag i vissa kretsar är känd som Tut-Bjurre.
Mer om det vid ett lämpligare tillfälle…
* * *
Man kan lugnt säga att Vancouver trivs bättre hemma än borta.
Det är ju ren slakt som pågår i la-la-land.
* * *
Det var länge sen Samme Påhlsson missade slutspelet, men nu gör han och därför är den något uppgivna uppsynen under promenaden mot spelarbussen, genom de svettdoftande katakomberna i The Joe, rätt förståelig.
– Ja, suckar han, det känns trist. Hela den här säsongen har varit en besvikelse. Det känns som att vi tappade bort allt under en och en halv månad.

* * *
Lilja får, av Pro Hockey-Linus,  frågor om han anser att han fler NHL-säsonger i sig,
– Ja, fnyser han och nickar bortåt Lidas-hållet, jämfört med gubbarna i det här laget är jag ju rena ungdomen!
Well, i mina ögon är skåningen rena ungdomen i jämförelse med de flesta.
* * *
När nu både Boston och Atlanta torskade har Rangers guldläge att ge sig in i slutspelsracet. Det gäller bara att ha riktigt fun in the Florida sun över påsken.
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas över att NHL-spelarna får gå genom vanlig säkerhetskontroll innan de sätter sig på bussen och åker ut till det privata planet som står och väntar på flygplatsen.
Hur stor är risken att någon i, exempelvis, Columbus har funderingar på att kapa klubbens plan?
Inte så väldigt stor, tippar jag…
* * *
Visst är väst bättre än öst.
Det behöver man, som Pro Hockey-Linus gör mig uppmärksam på, bara studera de respektive tabellerna för att kunna konstatera.
Just nu krävs sju poäng mer för att ta sig till slutspel i väst än i öst.
Ja, faktum är att Calgary, St Louis, Anaheim och Dallas alla skulle ligga på slutspels i öst med aktuell poängskörd.
* * *
Blev en sen slutrapport, det här. Förlåt. Men såna här kvällar är det många svenskar som ska ringas upp för intervjuer.
Kan du förlåta mig, EJN?
Vi hörs senare under påsken, förhoppningsvis med lite bilder från Detroit Red Wings inre liv.

Slut här. 3-2. mer senare.

Jag gör mig vanligtvis aldrig skyldig till några känsloyttringar på pressläktaren, bortsett från en och annan knuten näve under skrivbordet i väldigt avgörande lägen.
Men när Dats snor pucken i det där powerplayet, gör den halsbrytande vändningen, fintar bort Blue Jackets-backar så de faller i drivor och till slut sprätter in 2-1, då stämmer jag in i det stegrande ”Wooooow” som hörs över hela pressläktaren.
Världens främste hockeypoet har slagit till igen.
Och 2-1 har vi alltså inför tredje.
* * *
Nä, namnet Grant Clitsome tänker jag inte ens ta i. Det är trots en familjetidning det här.
* * *
Det blir inget mål under Wings första utvisning – vare sig efter 40 sekunder eller senare. Så jag antar att jag är skyldig Lilja en hel, fin dosa Ettan nu. Eller får jag räkna Bertuzzis bortdömda? Tolkningsfråga, det.
* * *
Wibbeee, det skulle förutsätta att Varpu är i Finland. Och det har jag aldrig sagt, bara att hon rest till Europa.
* * *
Kedjan med Dats, Homer och The Mule är överhuvudtaget hetare än tabasco ikväll.
Det blir, som en rätt lyrisk Hogosson, konstaterar livsfarligt så fort de är inne.
* * *
André, i den mån du ser det som en skräll – och eftersom du inte nämner dem får man väl anta att du gör det – säger jag Detroit.
Mig förvånar det inte alls som vi får samma final för tredje året i rad…
* * *
Jag trodde bara det var brittiske radiolegenden John Peel som hette Peel, men det gör den ene av domarna i kväll också. Tim Peel.
Jag har frågat förut och gör det nu igen – vad ÄR dealen med NHL-domarna och deras säregna namn.
* * *
Just Homer är det en ren fröjd att se. Fan vad han plötsligt börja skjuta och hålla i pucken och stå i.
* * *
Hörrdudu, M, jag är ganska så övertygad om att Leksands säsong tar slut nere i Ängelholm. Och det är ju bedrövligt, men jag orkar inte ens bli besviken längre. Det är bara ett vårtecken nuförtiden. Kvalserie, fiasko och morsning goodbye, liksom.
* * *
I en reklampaus får vi veta att Lilja vill spela golf med Bruce Springsteen och Barack Obama.
Det hade man inte riktigt räknat med.
* * *
Nej, Fille, det är inte synd att Islanders missar slutspel. Det är helt i sin ordning…
* * *
Clitsome…det är ju oanständigt på engelska också. Varför byter man inte namn om man haft sån otur?
* * *
Seså, EJN, bli inte arg redan nu. Jag försöker ju bara break your balls litegrann.  Det är som det är, och som du fått förklarat för dig många gånger. jag jobbar åt en svensk tidning och bevakar svenskar åt den svenska tidningen. Jag åker inte på jobbresor på helt eget bevåg, jag blir skickad på uppdrag – och kan då passa på och blogga samtidigt. Så kommer det att fortsätta.
Tycker du det är tröttsam föreslår jag att du söker dig nån annanstans, inte ska du sitta och ha det tröttsamt
* * *
Nåt säger mig att Fast Freddy Shoestring scorar på Ryan Miller i slutet.
* * *
Anna, det är läsarna som kommit fram till att de vill ha det så här – långa rapporter i pauserna istället för ständiga uppdateringar. Och jag föredrar det här upplägget jag också, det är mycket roligare att skriva på riktigt än att bara sitta och rapportera.
* * *
Kaffe under insegling.
Slutrapport nån gång framåt långfredagens morgon, kan ni räkna med.

Jaha, Homer trycker – verkligen trycker – in 1-0 efter 2.21 och vi på läktarplats bespetsar oss på uppvisning.
Men det blir det inte så mycket med. Hemmaspelarna tar det lite för piano och innan vi får paus har Murray i Columbus hunnit kvittera.
Men det känns som att Wings bara behöver trycka till på gasen och sen BLIR det uppvisning.
* * *
Det är väldigt rart när en liten knatte som knappt når upp till sarglistan kommer in vid the lineup och gör high fives med Datsyuk och Lidas.
* * *
Jimmy Howard får före första nedsläpp ta emot pris som månadens hardest working spelare.
Och visst, han har burit hela Motown på sin rygg åtskilliga kvällar sedan OS-uppehållet.
Ja, den 26-årige rookien  är ju överhuvudtaget den stora sensationen i det här laget och står ikväll sin 23:e match i rad – den längsta sviten för en Red Wings-målis sedan Tim Cheveldae 1991 (tack, Linus, för att jag får plocka statistik ur din hjärna).
Minns ni Chris Osgood?
Nej, ingen annan heller.
* * *
Huh, hade det blivit mål på Dats friläge hade några minuter innan pausvilan hade det rests statyer över den passning Homer slog i momentet innan.
* * *
Nog för att jag visste att det är hårda tider i Detroit, men att publiken blir så hysteriskt entusiastisk för att det arrangeras ”pizza toss” i en reklampaus kommer ändå som en överraskning…
* * *
Hannesg, Linus lovar svara på din fråga i en egen kommentar, check it out.
Själv nöjer jag mig med att instämma om Detroit-listan på Spotify. Helt grym den.
* * *
Strax innan Karen Newman kommer ut och sjunger nationalsången hörs ett litet ”Hello Newman” i högtalarna.
Det tycker jag – och alla andra som nånsin sett Seinfeld, antar jag – är väldigt roligt.
* * *
Det är ju just det jag säger, EJN – vad arg du kommer bli när dina ”intressanta” lag börjar falla i playoff.
Du får förresten förklara för Kometen att du inte är Devils-fan. Ett sånt missförstånd vill ingen leva med…
* * *
Flyers suger verkligen getost mellan varven. 0-4 mot Islanders…ojvoj!
Men det är bara bra om de säckar ihop lite grann, så att dubbelmötet med Rangers i de två sista omgångarna nästa helg blir ett skräckdrama för alla inblandade.
* * *
Jag saknar Ken Hitchcock i Columbus bås. Med undantag för pilsnerfilmsgubben Boudreau är tränarna nu alldeles för beniga och vältränade. Tjocka coacher is the shit.
* * *
M, här är Detroit-listan. Suzi Quatro forever!
* * *
– Är det meningen att jag ska springa efter kaffe och sånt nu, undrar Hogosson.
Mja, det beror väl på vilken status man vill ha i den här bloggen…
* * *
Blue Jackets får gärna ta en utvisning. Då blir det mål inom…hm, låt oss säga 40 sekunder. Om inte lovar jag att se Lilja en hel snusdosa efter matchen.
* * *
Titta, han hämtade kaffe! Pro Hockey regerar. Och nu ska jag njuta av den koppen.
Vi hörs i paus nummer två.

Så ser jag dig igen, gamle Joe.
Också känd som The Joe.
Samt, rent formellt,  Joe Louis Arena.
Vad gött!
Frekventa läsare av den här bloggen vet att jag vanligtvis föredrar moderna hallar med luxuös spa-känsla – typ Wachovia i Philly, AA Center i Dallas och Air Canada i Big Smoke  –  men rent emotionellt står The Joe ändå i särklass i mitt ärrade gamla tigerhjärta.
Det har i första hand att göra med att jag just här upplevt några av de mest kittlande och oförglömliga ögonblicken – alla kategorier – under mina drygt fem år som USA-korre.
Men det är också nåt med den råa betong- och plåtkänslan, nåt med den unika doftblandningen av svett, zamboni-avgaser, liniment, is och gammalt bläckfiskslem som triggar hockeysuget mer än något annat.
Så, faktiskt:
Timmarna innan första nedsläpp knallar jag omkring i de grå katakomberna och bara flinar.
Hoppas kvällen fortsätter i samma upplyftande anda – och hoppas jag får höra mycket från er i kommentatorsspåret.
* * *
Om man bortser från hockeyn finns det angenämare platser än solkiga Detroit att fira påsk på, det medges.
Men här är i alla fall sensationellt varmt – vi pratar 20-25 grader – och som Chevy Chase-fan är det alltid en särskild känsla att få komma hit och köra längs Griswold Avenue….
* * *
Jag har inte varit här sedan i början av säsongen och det har det, kan jag avslöja, knorrats en del om i blågula Red Wings-kretsar.
Well, tillåt mig replikera:
Jag reser bara om jag får se bra lag…
* * *
Dessutom jag råkar jag ha checkat in  på MGM-kasinot och där kan påsken –  i alla fall av förra vårens erfarenheter att döma – bli brutalt underhållande.
* * *
Nu har ju Detroit, sent omsider, BLIVIT ett bra lag igen och kommer innan grundserien är över att ha gått ikapp Phoenix (kom ihåg var ni läste det först…)
Anledningen?
Ja, ska man tro Babs – coachen med bästa Bobby Ewing-frillan på den här sidan Jan-Olov Andersson – beror det på The Kron Wall of Pain.
– Alla pratar om The Mule, men att Kronwall kommit tillbaka och spelar som han gör oss till ett helt annat lag.  Vi är mycket snabbare och vi ägna oss åt ”puck-possession hockey” istället för att bara flippa in puckarna och jaga, säger han till Detroit Free Press idag.
Kungligt.
* * *
Hoppas Datsyuk  tar några fina skär upp genom anfallszonen ikväll.
Det är ju ändå skärtorsdag…
* * *
Jag har i alla fall varit här tillräckligt mycket för att tanten som sköter mediaparkeringen ska känna igen mig.
– Oh, Big Swede is back, hojtar hon när jag stånkar mig ur min löjliga hyr-Toyota.
That’s me, folks. Big Swede.
* * *
Och i morrn, på träningen, borde Big E briljera.
Det är ju långfredag…
* * *
Liljas återkomst ska fan inte underskattas den heller.
Såg ni, senast mot Edmonton? Han gjorde inte bara mål. Han styrde in pucken, från ett läge precis vid kassen.
Det är jämförbart med att Loket skulle dunka i basket.
* * *
Det är förresten underbart att Babs fortfarande – ständigt och jämnt – benämner Johan Franzén som The Mule.
* * *
Columbus kanske inte framstår som det roligaste laget i världen att beskåda, men ni kan vara alldeles försäkrade om att de otroligt gärna vill jävlas med Central-divisionens storebror och därför kommer att bjuda upp till dans ikväll.
* * *
Ja, som någon i kommentatorsspåret nämnde är jag förstås i första hand här för att reda ut alla fakta kring Liljas vadslagning med Zäta.
I vad mån jag kommer få nån klarhet beror – enligt mannens egen blogg – på hur snäll jag är under detta besök.
Hm, det kanske jag borde ha tänkt på innan jag jämförde hans styrning med en Loket-dunk…
* * *
Otroligt skoj att några stycken gått på aprilskämtet i Big Papa Wennerholms blogg och fullkomligen RASAR i kommentatorsspåret.
Undra hur fåniga de känner sig när de förstår.
Fast jag ska inte säga nåt. När Höken i förmiddags ringde och sa att han skulle till Idaho på ett rep om en svensk som öppnat en pressbyrå i en trailerpark blev jag upprörd över att jag inte skulle få följa med…
* * *
Jag vill se det klassiska tricket ikväll – det alla motståndare vet ska komma men ändå inte kan göra något åt.
Ja, ni vet:
Skottet från Lidas, styrningen från Homer.
De har haft några varianter på den efter OS-uppehållet som varit helt sinnevidgande – när Homer i princip haft klubban ute i sarghörnet (nåja…) och ändå lyckats vinkla in den.
Repris är alltså härmed beställd.
* * *
Free Press har idag en skojig artikel om att Red Wings-svenskarna blivit såna polare med Jonas Jerebko att de bjudit in NBA-rookien till en träning (han spelade tydligen hockey i sin ungdom. I Borås, visserligen, men ändå…).
Det är bara ett problem:
Jerebko har storlek 48 (!) på dojjorna  och några skridskor i dylik U-båtsdimension har inte gått att fixa fram ännu.
* * *
Grande Inter, jag är en usel tippare, så mig ska du egentligen inte lita på, men om du ändå insisterar tror jag att det blir målrikt här och, möjligen,  i LA mellan Kings och Canucks.
* * *
Jerebko, som enligt samma Free Press-artikel blivit en stor publikfavorit ute i Auburn Hills,  ska förresten vara här ikväll – med tre dussin polare och släktingar från Sverige.
Hoppas man ser honom, JJ är en trevlig prick.
* * *
Nu har jag förflyttat mig från katakomberna,  upp till pressboxen och här får jag väl erkänna att kärleken till The Joe mattas något.
Pressläktaren är – det hade jag glömt – så trång och smal att en fullvuxen Biff från Nedre Tjärna i Borlänge i princip behöver skruvstäd, vinkeljärn och domkraft för att kunna pressa sig in på sin plats.
* * *
Nån som känner till en bra skoputsare i Detroit? Bra tips belönas med en påskpuss.
* * *
Men ser jag inte alldeles fel genom mina smutsiga läsglasögon ska jag ha självaste Linus Hugosson från Pro Hockey bredvid mig och i så fall känner jag mig kompenserad för den här sardin-i-burk-tillvaron.
Fast Linus Hogosson – som det egentligen står på den lilla ackrediteringslappen – kan förstås vara någon helt annan…
* * *
Husse har haft några riktigt bra matcher på slutet och det vet ni, om han är på humör, då får den åskådare som gillar hockey kul.
* * *
Man ska inte vara för säker, men de senaste veckorna har Erik Karlsson varit så lysande att till och med Lilja bör veta vem han är…
* * *
Otroligt tråkiga nyheter om Lillen Eklund. 52 år…va fan. Vila i frid, champ.
* * *
– We’re jamming, sjunger Bob Marley i PA:t strax innan värmningen börjar.
Det gör vi ju inte, men ändå – satan vilken bra låt, den hade jag alldeles glömt.
* * *
Jag fortsätter hålla lite på Atlanta – också – men som NHL.com points ut åt oss idag har de en något svettigt spelprogram kvar.
De ska i de fem återstående omgångar gå upp mot både Washington och Pittsburgh två gånger om – och dessutom mot New Jersey
Vad fan, varför vill de schemaansvariga straffa det trevliga Georgia-laget med en sån avslutande åktur?
* * *
I onsdags, förresten, satt Fredrik Wikingsson i korresoffan och kollade New York-derbyt med yours truly.
Han var imponerad av Anders Eriksson rutinerade agerande, men tyckte att Dan Girardi såg slapp ut.
Så nu vet ni det.
* * *
Värmning pågår. The Mule ser riktigt het ut. Två sätter han ikväll. Minst. Och Zäta, mja, där pratar vi 1+1.
* * *
Varpu, undrar ni, hur firar hon påsk?
Jo, det ska jag berätta. Hon är och hälsar på sin fästman nånstans i Europa.
Ha, där fick ni nåt att fundra på mellan äggen.
* * *
Visst är det Pro Hockey-Linus som kommer och slår sig ner intill Biffen.
Har ni några frågor förmedlar jag dem gärna.
* * *
I natt rycker Henke Sedin ifrån Ovetjkin också, det bara vet jag.
* * *
Okej, nu ska jag bubbla lite med Linus, hämta färskt kaffe och trycka upp en fet prilla under läppen.

Vi hörs på sedvanligt sätt i första paus.
Ös med kommentarerna nu!

Hej, vill bara meddela att det blir liveblogg i natt – från Detroit. Biffen ska tillbringa större delen av påsken här uppe och lovar att bokstäverna ska dansa under både nattens match och den på lördag.
Hoppas ni är med!

Så störigt.
När nu Boston fick stryk mot Buffalo hade ju Atlanta verkligen en fin chans att häva sig upp på delad åttondeplats, 
Men uh-uh, det blev mot det där konstiga Raleigh-laget jag snart tycker lika illa om som EJN gör.
Det vore verkligen skoj om Thrashers, med alla sina utmärkta svenskar, tog sig till playoff,  men det är nog som Hedbä sa häromdagen.
Sydstatarna kan bara göra några bra matcher i rad. Sen blir dom för styva i korken och går bort sig.
Coachen, Becks granne, har kort tid på sig att stävja de tendenserna om det här ska kunna lyckas.
* * *
Regler är regler och ska förstås efterlevas, i synnerhet när man får så furstligt mycket betalt som professionella idrottsmän får av sina klubbar.
Men ah, nog kan jag tycka att Blues gör aningen stor affär av att Bulan försovit sig till en träning.
Det var klantigt, det var omoget, det var lite genant.
Men nu har de stängt av västmanlänningen i en match och sedan tvingat honom att be lagkamraterna om ursäkt.
Eftersom det ar en förstagångsförseelse kunde det nästan ha räckt med den känsla som genomfor ynglingen när han vaknade och insett vad som hade hänt. Trust me, I’ve been there vid talrika tillfällen och den känslan – den ilningen i maggroppen – är fanimig inte rolig.
* * *
För mig hade straffavgörandet mellan Wings och Predators häromkvällen gärna fått fortsätta i ytterligare några omgångar – jag väntade ju på att Lilja skulle komma in och göra en Foppa i Lillehammar.
Fast det var coolt så det räckte – ja, det räckte rentav till några höga tjut i korresoffan – att se The Kron Walls iskalla och, som det skulle visa sig, avgörande backhand.
Hade man inte riktigt koll på, att det bor en Kenta Nilsson i The Kron Wall of Pain.
* * *
Berglund kan trösta sig med att det blir bättre åren det där med sömn.
När jag var i hans ålder vaknade jag inte om det så gick marschorkestrar genom sovrummet – och raden av missade flighter, möten och starter på arbetsdagen sträckte sig i oändlighet.
Nu sätter jag mig käpprätt upp i slafen så fort tidningsbudet rör sig ute i trapphuset och missar inte ens det jag vill missa.
* * *
Man får ju lyfta på den imaginära hatten för Patric Hörnqvist.
Mot Florida i natt gjorde han alltså sitt 30:e mål.
Med det är han inte bara Nashvilles överlägset bäste målskytt – han är delas etta, med Micke Samulesson, i den svenska målligan i hela NHL.
Jävligt imponerande.
* * *
Apropå Lilja – som man alltså kan följa här – har han fortfarande inte avslöjat hur mycket han är skyldig Zäta efter det stolliga vadet upp i Vancouver.
Kom igen, Lills. Vi vill veta!
* * *
I väst är racet över – såvida nu inte Colorado klappar ihop fullständigt på slutet, och Calgary samtidigt kammar till sig, riktigt ordentligt, men det tror jag inte.
Huruvida fler än Atlanta möjligen kan utmana Boston och Philly i öst avgörs kommande natt.
Torskar Rangers ute på ön, mot traktens eget Larsbo, då kan jag försäkra att säsongen är över.
* * *
Det här har ni förstås, sett men vi som tror att Tårtan har hett humör kan ta och titta igen.
Herregud, så här arg blir jag bara när det är strul med sedan länge bokade hotellrum på semestern…
Roligast av allt är att The Kron Wall of Pain junior sitter nånstans i närheten. Han som är så snäll och lugn, vad ska han tycka om såna här Kapten Haddock-ubrott?
* * *
Nej, Sven, det borde jag inte skriva. Henke och Monstret har mötts i en match. Och en match drar man inga såna växlar på.
* * *
Nu ska jag avsluta en grå, regnig, dyster och på det hela taget väldigt meningslös dag med några gamla West wing-avsnitt – det är alltid den finaste medicinen.
Sen återkommer vi under tisdagskvällen – många fina matcher att följa från korresoffan då.

Nej, det är inte jag som kommer med det påståendet.
Det är Brooksie, i fredagens NY Post.
Och egentligen är det inte han heller.
Kall och obönhörlig statistik ger vid handen att det förhåller sig på det viset.
Sedan Lundqvist kom till Manhattan året efter lockout-säsongen har han i möten med legendaren från andra sidan Hudson-floden vunnit 16 gånger, förlorat 4 och höstat in en poäng vid 5 tillfällen.
Det betyder, som Brooksie, påpekar att det är göteborgaren med Gary Cooper-leendet som brutit Brodeurs dominans över Rangers.
Innan han flyttade över Atlanten hade Maaarty nämligen 23 raka utan förlust mot ärkefienden.
23.
Imponerande svit, det.
Men den bröts alltså när The New Sheriff came to town…
* * *
Det var ju coolt att Henrik Sedin toppade poängligan redan i vintras.
Att han gör det nu, med blott åtta omgångar kvar, är rent…psykedeliskt.
Det betyder att den ene brodern brother, som andre svensk i historien – och tillika andra ångermanlänning… – mycket väl kan gå och vinna Art Ross Trophy.
I så fall lovar definitivt jag att fira min gloriösa 43-årsdag på Palms i Vegas.
* * *
Apropå troféer kan man ju tolka Brooksie som att han menar att ingen enskild spelare  i hela ligan betyder mer för sitt lag än vad Henke gör för Rangers – och i så fall borde Gary Cooper rimligen bli nominerad för självaste Hart Trophy.
Händer det blir det fan en hel juni-vecka i Sin City…
Men alltså, visst, det är ju helt sant. Om det inte varit för Lundqvist hade Blåskjortorna  inte ens varit i närheten av det halmstrå som väl åtminstone utvecklats till ett litet rep efter veckans två derbysegrar.
De hade de befunnit sig i samma källarhål som Edmonton.
Jag menar, såg ni matchen i The Rock? Devils hade, som coach Lemaire mycket riktigt påpekade, vunnit lätt om inte svensken i motståndarkassen spelat så in i helvete bra.
Framförallt en räddning han gjorde när Kovaltjuk dök på en puck som studsade ut från kortplanket i tredje har fastnat på näthinnan. Den var för målvaktskonsten vad Dylans ”Desolation Row” är för rocktextförfattandet.
Det vill säga alldeles mindblowing.
* * *
Kan upplysa Rob #4 att Old Ebbitt fick klara sig utan mig i onsdags. Jag satt kvar på hotellrummet och var duktig istället.
Hade du inte trott, eller hur?
* * *
Fast på lördag kväll får Henke akta sig.
I Air Canada Center finns en före detta lagkamrat från Ytterby som skulle ge ett finger – eller åtminstone avstå från att snusa i en vecka – för att få sätta en balja på honom…
* * *
Om jag inte såg alldeles fel häromkvällen har Johnny O gått och skaffat sig ett präktigt helskägg nere i Georgia.
Det är antagligen sånt man gör när man slipper ur Old School Lous fångenskap och blir free at last. I Jersey är ansiktsbehåring förbjudet.
* * *
Kommentatorsspårskriget mellan EJN och de fåtaliga Hurricanes-fans landet Sverige rymmer håller ju på att bli en klassiker.
Vi väntar nu som bäst på en serve-retur från Carolina-hållet.
* * *
Tårtan har aldrig tidigare exploderat i glädjeyttringar liknande de vi såg efter Drurys sena kvittering i The Rock.
Ändå skulle han hålla på och tjafsa med nån murvel på presskonferensen efteråt.
Så töntigt.
* * *
Ja, Snuget, jävla milkduds är helt förföriska. Men se vad som händer! Plomberna lossnar som kors- och ledband på Detroit-spelarna under första halvan av den här säsongen.
* * *
Hinner inte vara hemma och kolla hela matcher, jag ska nämligen ut och fira en komiker som fyller 35, men jag säger eder härmed:
Om de vinner ikväll är det klart. Då går Wings till slutspel. Och allt är därmed som det ska igen…
* * *
Mikael Backlund, Staffan Kronwall, Patrik Berglund, Alex Steen, Loui Loui Eriksson, Grosse Grossman, Husse Huselius, anton Strålman, Samme Påhlsson, Robban Nilsson, Henke Lundqvist, Johan Hedbä, Toby Orr Enström, Johnny O, Niclas Bergfors, Vigge Hedman, Mattias Öhlund, Fast Freddy Shoestring, Carl Gunnarsson, Monstret Gustavsson, Victor Stålberg och Rickard Wallin.
Vad har dom gemensamt.
Jo, som det der ut just nu är det dom som blir tillgängliga för VM.
En djupare pool har Bengt-Åke sällan haft att fiska spelare ur.
I vad mån alla sedan vill resa till Köln är oklart; bland de som var med om coaching-debaclet i Vancouver lär lusten vara begränsad.
* * *
Nu har han spelat så många matcher at jag tycker att man kan kräva att Lilja gör ett mål.
Framåt, helst.
Vi som läser hans blogg vill för övrigt veta vilken ”amount of dollars” det var han tvingades pröjsa Zäta efter den inte helt smarta vadslagningen i Vancouver
* * *
Nej, nu är det dags att hälla upp en resorb. Sedan – rock ’n’ roll!
Vi hörs när vi hörs,