Jaha, då kan vi berätta att det i The Woooooorld’s Most Famous Arena står 2-1 efter en förstaperiod som varit rätt typisk för uppgörelser mellan lag som inte känner varandra så bra.
Det är öppet, det händer mycket och man blir lite småglad av att titta på.
* * *
Visst fan – Varpu hade plötsligt hittat en bortglömd kartong finsk lakrits hemma i Boston.
Så nu sitter jag här och smörjer kråset igen, glad som en Liam Gallagher på besök i Mendellin.
Men – det kanske bara ännu en del av taktiken för att driva mig i fördärvet.
Vad tror du, John J?
* * *
Efterlysningen av Golden Gabby förklaras härmed inställd. Det är han som prickar in tvåan bakom gamle favoriten Ty Conklin (som är gammal favoit enbart för att han heter så. Grymt namn, ju).
Jag tar för givet att någon upplyste honom om  vad som stod här och lyfte sig bara därför.
* * *
För att ha det namn han har tycker jag det är dåligt krut i Winchesters nävar under fajten med Prust.
* * *
Här är inte bättre stämning – och knappt mer människor heller – än under Jihad Janes domstolsförhandling i morse,
Inte så konstigt , med tanke på vad Blåskjortorna bjudit på för slags underhållning as of lately.
Men det är inte så dumt – det enda ägaren Jim Dolan kommer att reagera på är vikande publiksiffror. Resten, det sportsliga, skiter han alldeles uppenbart i.
* * *
Det är inte alldeles lätt att förstå varför det ska vara så grinigt mellan de här två lagen.
Så sällan som de ses kan de inte särskilt många gäss – eller tuppar, för den delen – oplockade.
* * *
Är det också Rangers allmänna tråkighet som orsakar säsongens stiltje i kommentatorsspåret?
Eller har såna som John J, BaconBerglund och Granvista fortfarande inte hajjat att vi gått över till sommartid i Nordamerika?
* * *
Kung Lundqvist ser inte alldeles nöjd ut när Blues får komma loss i två frilägen i ett och samma numerära underläge.
Men sånt trodde man ju att han var van vid.
* * *
The Oak Man harT-Pain med sig ikväll – kamermännens egen ”Blonde on Blonde”.
Det är bra, då kan vi gadda ihop oss och mobba Oak Man för hans infantila musiksmak.
* * *
Ja, Big Pete – det tycker jag också. Slutspel är det bästa som finns. Men det hindrar inte att Jerseys gamla jerseys (…) är fula.
* * *
Alex Steen har en assist och ser bra ut. Det gör Bulan också. Han får bland annat iväg ett sjujävla skott som kräver åtskilligt av landsmannen i motståndarkassen.
* * *
Per, du har inga Rangers-polare. Försök inte.
* * *
Apropå Gabby får vi äntligen se hans Geico-reklam i jumbotronen.
Ni i Sverige fattar inte riktigt vad det betyder, men läsare boende på den här kontinenten ska veta att han försöker skjuta, men hela tiden får puckar på sig av de där ögonen just som han laddar bössan.
Väldigt skoj är det.
* * *
Till och med Gris-Olle – som förde sånt förbannat liv i tisdags – är avslagen ikväll.
Men det tackar vi bara för.
* * *
Nu ska jag ”göra” en ST-Maria a la Stanley Cup-finalen 2008 och ta en powernap på läktaren, fantamme.
Stay tuned.

Blues På Garden.
Ja, det har vi ju för det mesta, men ikväll är det inte bara ett stämningsläge.
Sällan sedda gästen St. Louis Blues – med Alex Steen och Patrik Berglund i swinging mood – är ju här på besök.
Kul, tycker bloggen och laddar bössan.
Are you with me?
* * *
Hade brutal bagarväckning i Philadelphia i morse.
Sen gick jag på första domstolsförhandlingarna med Jihad Jane – eller Matt Cooke, som hon kallas i hockeykretsar – kastade mig på tåget tillbaka till New York, skrev en krånglig drapa och tog mig slutligen hit.
Det säger jag bara för att få sympati – och för att ni ska ha överseende om texterna verkar lite trötta ikväll,
* * *
Få se, vad är Rangers i för omgång nu? Jo, i den 71:a. Så det känns väl inte alldeles förtroendeingivande att deras gaphals till coach  fortfarande håller på och laborerar med kedjorna. Men det gör han, i allra högsta grad. Ikväll tänker han tydligen sära på Golden Gaborik och Vinny Prospal också – de enda två som fått chansen att utveckla någon form av kemi under säsongen. Nu ska Gabby in med Dubinsky och Christensen, och Prospal får kampera ihop med Anisimov och Callahan.
Lyckat, Tårtan, lyckat.
* * *
Det är sånt där sitta-ute-och-titta-på-tjejer-väder idag också. Men igen: Allt för er…
* * *
Blues har inte lyckats iscensätta samma forcering som under andra halvan av fjolårssäsongen och får svårt att nå slutspelet, de också.
Men några av spelarna – inte minst Alex Steen – är i god form och verkar fortfarande tycka det är kul att jäklas med konkurrenterna.
Så, mja, jag tror Rangers får svårt ikväll också.
* * *
Alex Chilton, en av de allra största hjältarna har gått ur tiden.
Därför är det faktiskt ett krav att ni tar del av den här Spotify-listan under natten.
* * *
Jag måste säga att jag överhuvudtaget tappat tilltron till Tårtan.
Han är en underhållande karaktär, men fanimig ingen särskilt stor coach.
Det är dags att byta, igen. Ta hit Babcock nästa säsong. Och så kan Ken Holland få ersätta Stealth-flygaren också. Då blir det skoj.
* * *
På tåget från Philadelphia såg jag en som var hysteriskt lik min kompis Bullens pappa, Gunnar Nilsson.
Det känns som att jag måste meddela det.
* * *
Wisniewski får åtta matcher för överfallet på Seabrook igår. Vad mig anbelangar kunde apan lika gärna kunnat få åtta år.
Som den förträfflige Bob McKenzie på TSN konstaterar.
Det var en Grand slam – charging, boarding och interference på en gång. Dessutom möjligen lite armbågstackling.
* * *
Mitt under eftermiddagsrushen hemma vid datorn kommer följande sms från en finsk hockeydrottning:

”Will you be at the Garden tonight? Do I have a surprise for you or what…”.
Herregud, vad spännande.
Med riktigt, riktigt fläskig tur har det blivit påfyllning i lakritslagret…
* * *
Dåliga nyheter för Devils-fansen.
Fast Freddy Shoestring gör comeback uppe i Big Smoke ikväll.
* * *
Jag räknar kallt med att EJN och andra håller mig uppdaterad om vad som händer i det förmodade världskriget mellan Bruins och Penguins uppe i Beantown.
Ojvoj, vad det kan smälla där.
* * *
Inte nog med Vapus lakrits. The Oak Man har hintat att han kan komma att göra – ännu en – comeback ikväll också. Det är ju så man vill utbrista i en irländsk liten jig..
* * *
Det påstås att derbyt mellan Rangers och Islanders nästa vecka, som första hockeymatch i historien, ska visas i 3D.
Att två så endimesionella lag får den äran…
* * *
Apropå Devils var det rent skrämmande att se old school-dräkterna igår.
Herregud, fulare än Frankenstein, ju.
* * *
Minns ni förresten Golden Gaborik? Före OS var han en av ligans mest framstående målskyttar. Sedan har han inte synts till mer. En efterlysning kan snart vara på sin plats.
* * *
Blues-fans tror man inte att det finns så många av, i alla fall inte här borta, men se på fan – redan i vårsolen utanför Garden springer jag på två stycken med gamla Curtis Joseph-jerseys.
Hoppas de sitter långt ifrån Gris-Olle & co.
* * *
Suck, sömnrist och stress har nu fått ett ögonlock på gamle Biffen att balla ur och börja rycka. Jag ser – i ännu högre grad än vanligt – ut som monster. Det känns inte alldeles lyckat när man ska ner och prata med spelare efteråt. De kommer ju att bli rädda…
* * *
Ska bli kul att se Patrik Berglund igen också. Han har, som så många före honom, haft en något motig andra-säsong i NHL, men där finns extremt mycket hockey-instinkter och mig förvånar det inte alls om han plötsligt bara exploderar under detta – väl? – första framträdande på Garden.
Watch out, Lundqvist.
* * *
Jodå, nu är Oak Man här. Gissa var han sitter? I loungen och fullkomligen SMASKAR i sig pasta.
Härligt, man behöver några konstanter i tillvaron.
* * *
Gametime.
Rangers måste vinna, men får –tror jag – svårt.
Vi hörs i första paus.

Känslan består:
Rangers missar slutspelet för första gången sedan Henke kom till New York.
Ja, Habs ser bättre ut än på flera år och kommer att kunna jävlas lite i slutspelet – i synnerhet om de håller den sjätteplats de nu erövrat och slipper Washington och Pittsburgh.
Så att förlora mot dem är i sig ingen skam.
Men samtidigt. Om man jag jagar slutspelsplats, spelar hemma och inte får iväg mer än elva skott på två perioder – då klarar man inte av.
* * *
Crosby-mannen får några skitslängar till, förstås, men sen vänder Gris-Olle uppmärksamheten mot hemmahjältarna istället.
Sista sekunderna buar han så det fladdrar i kavajryggen på bloggen. Sen kommer några ”Fire, Slater” som slutkläm och därefter går Gris-Olle hem.
Gonatt, världsmetropolen…
* * *
Det tål att påpekas att Boston – med tre poäng tillgodo – har en match mindre spelad också.
* * *
Jag behöver inte ens berätta –  ni vet hur det ser ut i Rangers omklädningsrum.
Henke sitter i sitt hörn och stirrar tomt framför sig och ingen vågar sig fram förrän han tittar upp och muttrar ”är det mig ni väntar på? Nå, let’s go”.
Börjar bli ett aningen tröttsamt scenario. Jag har inte sett en glad Lundqvist sedan…ja, det var nån gång innan OS.
* * *
Som jag minns saken hörde Scott Gomez till de som alltid försvarade Page Six Sean under sina år i den här hallen.
Det hade han  inte mycket för under det där gurglet på slutet ikväll…
* * *
Jag går inte dit själv, men Tårtan är tydligen riktigt tjurig på tredje statsmaktens representanter under presskonferensen.
Jamenvisst, allt är förstås deras fel. Som vanligt.
* * *
– Det blir krig.
Så beskriver Henke fortsättningen av grundserien.
Ja, det bör det nog bli.
Förmodligen avgörs Rangers öde under de närmaste dagarna, i matcher mot Blues hemma på torsdag och – framförallt – mot Bruins borta på söndag.
Slutar de båda med förlust kan nog målvaktsstjärnan ringa ner och be nån förbereda lägenheten i Miami för besök i mitten av april.
* * *
Jag är inte ensam om att gilla Paul Mara. Så fort han dyker upp i environgerna utanför sitt gamla omklädningsrum blir han omringad av materialare, PR-tjommar och lagkamrater som vill tjabba med honom.
Jag tycker det är lite fint att se.
* * *
Ja, John J. Bergfors vill jag förstås prata med ikväll. Problemet är att han inte direkt kastar sig på svara-knappen när man ringer. Det tar ett tag att få bort gamla Devils-traditioner…
* * *
Titta, Dallas sprattlar till, trots allt. Och Grosse – tillbaka efter ryggskadan – har scorat.
* * *
Det var alltså en Rangers-spelare som själv sparkade in pucken vid 1-2-målet.
– Vi spelade inte bra, men hade ändå chansen att vinna. Då känns ett sånt mål extra tufft, säger Lundqvist.
* * *
Själv tror jag att de lag som nu ligger på slutspelsplats också är de vi får se i playoff. Möjligen kan Calgary krångla sig in i väst, men i så fall på Nashvilles bekostnad. Inte kan Wings släppa taget när de nu äntligen fått lite fast mark under fötterna.
* * *
Nä, Brooksie och Tårtan har fortfarande utbytt en fras sedan the showdown i Philadelphia.
Det är Greenburg som går på presskonferenserna, sen prickskjuter beat reportern på distans.
Tror ni Rangers PR-avdelning vill ha det så?
Garanterat inte.
* * *
En gång till då (sorry, petit annabanan…):
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Okidoki, tack för ikväll. Vi hörs senare i veckan.

Habs sätter 3-1 i tom kasse med 35 sekunder kvar. Här återkommer vi om nån timme eller så.

27-11 i skott till Habs nu.
Men 1-1 i mål.
Kort sagt:
Det är väldigt mycket Montreal mot H. Lundqvist just nu.
”Rättvist” är inte direkt begreppet som comes to mind, men Rangers har inte tagit en enda sån skitseger på hela säsongen, så det kanske är dags.
Det lär hänga på Henke även i fortsättningen.
* * *
Paul Mara är in the house i alla fall.
Han kommer upptrampande på pressläktaren i början av andra, i en lustig mössa nerdragen över ögonbrynen, och sätter sig i bortalagets hörn.
Får nästan för mig att jag ska heja. Jag gillade Mara när han var här, om inte annat så för att det, när de mickade upp honom några gånger, visade sig att han åker omkring och visslar matcherna igenom.
* * *
Som det heter:
Be careful what you wish for.  Hur kunde det plötsligt bli så grinigt i kommentatorsspåret?
* * *
Crosby-mannen går plötsligt upp till Gris-Olle & co och försöker sluta fred.
Åh, big mistake.
Huge.
Det människorna här bakom skulle fått i huvudet fick de istället i armarna – och sina strupar.
Så det olyckliga initiativet leder enbart till intensifierade förolämpningar och hånfullheter – nu dessutom personliga.
* * *
Lakritsen är slut – och mer finns alltså inte.
Känner mig plötsligt som Johnny Thunders efter ett par dagar på Hassela-kollektivet.
John J, jag skulle ha lyssnat på dig.
* * *
Att Henke plötsligt tänder till beror nog inte – hur gärna jag än skulle vilja ha rätt i den frågan – plötsligt kommer på att det är kvartsfinalfienden från Vancouver som står på andra sidan.
Det handlar snarare som han blir påkörd i början av perioden.
Man kan se hur han svär till med hela jävla kroppen och sen bestämmer sig för att stänga igen.
* * *
Jo, när Page Six Sean styr in kvitteringen börjar de intellektuella giganterna här uppe också skandera:
– USA! USA! USA!
Att Avery själv är kanadensare betyder tydligen ingenting…
* * *
Själv säger jag:
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Montreal är också ett slag jag skulle vilja ha en bra svensk i – för möjligheterna att kunna bevaka dem närmare och – framförallt – åka dit då och då.
Den listan ser just nu ut så här (alltså de svenksfria lag helst ser blir lite blågula)
1. Pittsburgh
2. Philadelphia
3. Montreal
4. Florida
5. New Jersey/NY Islanders
* * *
Lakrits, lakrits, lakrits!
* * *
Plötsligt kommer det ner svensk från sektionen ovanför och hojtar på mig.
– Hörrdu, det här måste väl vara Gris-Olle, säger han och sveper med armen mot stolsraden där dårarna regerar.
Det kan jag bara bekräfta.
– Ja, det var inte så svårt att räkna ut, säger han och skrattar.
Hm, fin läsarkontakt där.
* * *
Okej, you know the drill:
Först ett slutresultatet – sen slutrapport nån gång efter intervjuer och slikt.

Jaha, vi har 0-1 efter en första rätt bra och underhållande förstaperiod.
Habs känns lite vassare och leder rättvist, men det finns goda tendenser också hos hemmalaget, så fortsättningen kan bli intressant.
* * *
Den verkliga bataljen utkämpas dock på åskådarplats – och bloggen sitter mitt i skottlinjen.
När Metropolit gör 1-0 är det ett Habs-fan några rader nedanför pressläktaren som håller på att ge Gris-Olle och hans kompisar här bakom fullständig tuppjuck.
Inte nog med att snubben jublar – på tröjryggen står det ikoniska kanadensiska namnet Crosby också.
Han besvarar förstås de brölande vrålen med hånfulla slängkyssar och det leder till rent brittiskt vulgära ramsor om vad Crosby…ja, vad han tar var.
Jisses.
* * *
Men visst är Page Six Sean lite het idag också? Nu gäller det bara att hans lagkamrater upptäcker det och börjar trampa lite hårdare.
* * *
Så mycket bråk med Paul Mara lär det nog inte bli. Han spelar inte, nämligen,
* * *
Visst fan – jag får ett smärre berg av finländsk lakrits hällt över mig och sitter nu här och smaskar med samma iver som Gris-Olle häller i sig bira.
– Men det här var sista laddningen, varnar drottningen från Helsingfors.
Shit, är det nån som kan ta sig över Östersjön och hamstra åt mig? John J?
* * *
Crosby är föremål för, hm, debatt redan under nationalsångerna.
Just som Amirante sjungigt klart ”Oh Canada” ställer sig en av Gris-Olles skränande kompisar upp och vrålar:
– Crosby sucks!
Fantastiskt att en spelare som inte ens är här kan orsaka känsloutbrott av den magnituden.
* * *
Henke har revansch att utkräva på konkurrenten på andra sidan isen, slår det mig.
Senast han och Halak stod på samma is slutade det som bekant med att en hel nation sjönk ihop frustration.
Så, Lundqvist, nu spikar vi igen här.
* * *
En ung jöns som försöker ställa sig in hos Gris Olle-kräken kastar till och med ett ihopknycklat program på Crosby-supportern – och blir omedelbart utkastad.
Var det värt det, undrar vän av ordning.
* * *
Drottningen berättar att hon kommer på sig med att sitta och titta efter Saku Koivu hela tiden och visst – Montreal utan Koivu är lite som Elitserien utan Leksand. Inte riktigt på riktigt, liksom.
* * *
Oroväckande stiltje i kommentatorsspåret ikväll, tycker jag. Var är ni?
* * *
Invektiven har haglat över oss, ner mot Crsoby-mannen, även nu i paus.
Så jag önskar att Varpu inte bara hämtat kaffe utan gått ner i omklädningsrummen och bett att få låna några hjälmar också.
Här kan bli hårda bud…
Ny rapport i nästa paus, ok?

Ja, mot alla odds lyckades jag alltså på nåt sätt ta mig från Dallas och är nu tillbaka hemma på Garden.
Här blir det what we in Sweden call a fyrapoängsmatch ikväll. Rangers, på niondeplats i östra tabellen med 71 poäng, mot Canadiens på sjunde med 76.
Om Rangers vinner – samtidigt som ett till synes trött Boston tappar poäng i sin back-to-back-fajt i Raleigh – går de upp på slutspelsplats igen.
Därmed borde det bli åka av här ikväll och ni är med mig, eller hur?
* * *
Signaturen TJ har just postat årets länk i kommentatorsspåret.
Kolla,  Elvis från Karlskoga (cirka 1.20 in i klippet…)
Till och med Håkan Södergrens hockeyfeber-kraxande bleknar ju i jämförelse.
Det här tänker jag ha ännu roligare åt inom några dagar, men eftersom ni är så snälla får ni den här teasern redan nu.
* * *
Stormarna har lämnat östkusten och idag är det sånt magiskt vårväder i New York att det faktiskt känns lite jobbigt att behöva smyga in i mörkret vid Garden backstage-entré.
Jag vill egentligen mycket hellre sitta kvar på en bänk utanför Penn Station och röka och titta på kex
Men, men – plikten kallar och vad gör man inte för sin fina lilla läsekrets.
* * *
Rangers har två raka vinster och visade vissa tecken på liv senast mot Flyers.
Men Montreal har fem raka och verkar heta på riktigt, så risken är uppenbar att ”sviten” – en av Rangers mer imponerande den här säsongen, är jag rädd –  klipps av på en gång.
* * *
Undras om jag får någon finsk lakrits ikväll?
Jag känner viss abstinens…
* * *
Å andra sidan…om nu Rangers lyckas rycka upp sig och faktiskt häver sig upp på den där åttondeplatsen, då väntar Washington i första playoff-omgången.
Så vad är poängen?
Jag fattar naturligtvis att spelarna inte kan tänka så, men för den vid sidan om som drömmer om att nån gång få vara med om en riktigt het hockeyvår på Manhattan leder ekvationen bara till uppgivenhet.
* * *
Får hålla upp dörren, och sen åka hiss med, Dominic Moore några timmar innan matchen.
Han har en väldigt skrynklig kostym, men det känns lite skojigt i alla fall.
* * *
Ögonlocken hängde som regntunga markiser, så trött var jag, men likafullt satte jag mig upp i korresoffan och gjorde en high five med luften när Homer gjorde 2-1 på Calgary i går kväll.
Det var inte bara matchavgörande – det var äckligt snyggt också.
Att se de där precisionsstyrningarna han, från favvo-positionen i famnen på motståndarmålisarna,  radat upp den här säsongen är som att se en neurokirurg i arbete.
* * *
Jag har bara sett sammandrag från Flyers-matchen – eftersom jag satt i American Airlines Center och sov då – men det verkar ju ställt utom alla tvivel att Page Six Sean gjorde sin andra stora match för säsongen i söndags (den första var mot fienderna i Dallas Stars i höstas – då befann
När han lyfter sig själv på det sättet brukar han lyfta också resten av laget, så Rangers-fansen får hoppas att det var nåt som lossnade där.
* * *
Överhuvudtaget framstår den nykomponerade kedjan med Homer, The Mule och Datsyuk som säsongens Mike Bacock-triumf och om Wings nu klarar att ta sig till slutspel – vilket jag tror – så avundas jag inte de lag som får dem att brottas med i första omgången.
Och samtidigt…varför har man inte fattat tidigare att just de tre skulle passa så här bra ihop?
* * *
New York Times-lallaren har nu fått sällskap av en frilansfotograf som är precis lika förtjust i att tugga på is.
Och de sitter i detta nu på varsin sida om mig.
Jag kan mycket väl behöva andas i en papperspåse snart.
* * *
Han som ansvarar för skridskorna i Detroit verkar dock ha en tung svacka.
Precis som Kron Wall of Pain häromsisten fick Homer igår se ena skenan gå sönder mitt under ett byte.
Till skillnad från stockholmaren förstod pansarkryssaren från Piteå dock vad som inträffat och lät bli att försöka störta iväg över isen utan skena…
* * *
Oj, nu nös new York Times-lallaren också.
Eller vill ni hellre säga nyste?
Han gjorde det i alla fall och det intensifierade min irritation.
* * *
Som alltid när det går bra för Habs samlas månghövdade fan-skaror på bortamatcherna och visst – de sitter här och sjunger och hejar och står i redan under värmningen.
Varning för festlig stämning alltså.
* * *
Nån i Rangers, kanske just Page Six Sean, kommer att bråka med gamle kompisen Paul Mara, det känner jag på mig.
* * *
Ruben, det är Jokinen som spelar med Gabby och Prospal. Funkade bra senast och Tårtan tycker att de ska få chansen igen.
* * *
Hoppas nu att Kometen – och alla andra – insett att vi ställt om till sommartid i USA och att matchen därför verkligen börjar NU.
Jag återkommer enligt gamla sedvänjor i första paus.
Då står det…1-1. Sen vinner Montreal med 4-2.

Bloggen har lyckats ta sig tillbaka till Gotham City och är på Garden ikväll. Rangers-Canadiens. Start 00.30, er tid.
Hoppas jag får se många av er i kommentatorsspåret.

Nej, Kari Let Em’ In frälser inte hemmalaget han heller.
Det avgörande 5-3-mål Stastny brakar in är riktigt billigt.
Och det är just målvaktsspelet det muttras om i omklädningsrummet efteråt.
– Det är helt enkelt inte tillräckligt bra. Vi släpper hela tiden in för mycket mål. Då går det inte att vinna, säger Loui.
Samtidigt konstaterar göteborgaren att han och lagkompisarna inte var tillräckligt effektiva framåt.
– Vi sköt 51 skott. Då ska det bli fler mål. Men deras målvakt, Anderson, var desto bättre, menar han.
* * *
Säga vad man vill om matchen, men när jag kommer ut utanför AA Center är det gnistrande solsken och 20 grader varmt.
Så jag kvar en stund vid bilen, röker en liten cigarett och kisar mot solen.
Då känns det här ändå som en rätt lyckad eftermiddag.
* * *
Naturligtvis missar Dallas slutspelet nu. Det är sju poäng upp till strecket – och avståndet kommer att bli ännu längre inom några dygn.
Men Loui vägrar ge upp.
– Det är tungt, det är det. Vi måste vinna varje match som är kvar, men så länge chansen finns ger man ju allt.
På annat sätt kan han förstås inte uttala sig – eller ens tänka – men tro mig: Loui Loui trampar Avenyns varma asfalt redan i slutet av april.
* * *
När Avery avgör, mot Flyers, då känns det ju trist att inte få vara hemma i New York.
Då hade jag å andra sidan inte fått känna på den där solen.
Dessutom har de inga zeppelinare på Garden…
* * *
Avalanche, däremot, går till playoff och kan nog bli att nåt att bita i för den som tvingas ta sig an dem – förmodligen Vancouver eller Phoenix.
* * *
Den här gången lyckas jag tillbringa tio minuter i Stars omklädningsrum utan att Marty Turco kastar nånting på mig.
Han har väl annat att tänka på efter såna här plattmatcher.
* * *
Inte nog med att Stars missar slutspelet i år – till nästa säsong måste the big rebuidling inledas också.
Såna som Turco, Mike Modano och Jere Lehtinen lär försvinna och ersättas av ungdomar som det tar några år att knåda till riktiga competitors.
Det kan dröja innan Taxas får vara med om riktiga hockeyfester igen.
* * *
Nu är det inte omöjligt att Biffen försöker hitta en rejäl biff att sätta tänderna i.
Sen återkommer jag på tisdag, från Garden – förutsatt att jag nån gång kommer hem härifrån. Annars har Starks match mot Sharks på tisdag…

Avalanche vinner med 5-3. Återkommer med nåt kortfattat senare.