Men mot det Kanada vi såg tidigare i dag…vafan, det skulle ju vara som ”Sopranos” mot ”Knatte, Tjatte & Fnatte”.
En bronsmatch hade ändå varit kul, det tycker jag…

Jag tror ingenting ännu, det känns som att slovakerna får göra mål alldeles för lätt. Vi häner inte med när de sätter fart, fanimig.
* * *
Men Bäckis…passningen till Alfie, den är inte dum du.

Morsning korsning, hinner jag just skriva när det blir 4-2.
Men då kliver firma Bäckström-Alfredsson in på scenen och så är det status quo.
Hm, vad är det här för match egentligen?

Snabbt nu då. Men det blir nästan aldrig mål när ett lag börjar en period i powerplay. Vad beror det på?
* * *
Finnforce, det var väl osedvanligt korkat? I den här bloggen har vi supportat Finland från första stund och jag önskar dem all lycka i det jag tror blir en final.

Fan också. Det kändes som vi hade slovakerna på gaffeln. Dom spelade i går, de började bli nertryckta av upphämtning. Men så tar Toby Orr en inte helt lyckad utvisning och så får dom gå upp i ledning igen.
Onödigt, känns det, onödigt.
Men en kvittering till och det slovakiska huset faller, det är jag övertygad om.
* * *
Underbart – UNDERBART! – att se Foppa. Det är ju för det här han blev uttagen. För att vara en difference-maker när det gäller. Vem fan bryr sig om hur han spelar mot Tyskland, det är nu han ska vara bra och det är nu han ÄR bra.
En legend.
* * *
Skulle tippa att just Foppa hör till de som står upp och gastar i omklädningsrummet nu också.
– Kom igen nu, vi har dem! Vi ger aldrig upp! Trampa på!
Nåt sånt är det han säger.
* * *
Slovakerna har dock fått alldeles för bra utdelning på chanserna. Det är icke bra.

Yeeeeessss! Det är inhämtat. Kedjan med Foppa, Zäta och Hörnqvist räddar kvällen åt oss! Ha ha, titta Foppa – när det bränner till då jävlar blir han Forsberg igen.
Vad underbart, jag höll på att deppa ihop alldeles här uppe.

Ja, nu får Gus visa om han kan coacha. Dom bästa matchas stenhårt hela tiden – annars är OS över om en och en hlav period.
Fan vet vet om det går ändå. Slovakien är inget lag man vill ha 2-0-underläge mot. Rurbiken där uppe lutar tungt åt höger…

Helvete. Lundqvist tappar klubban, måste låna en backs dito och Gaborik ställer till det för sin polare i Ranngers.
Momentet senare går Kron Wall of Pain bort sig när han ska tackla och så kan Skera (who?) öka på till 2-0 också.
Gonatt.

Det är ju fan, ska vi behöva lära Tre kronor att räkna? Fem plus ett blir sex. Så många får man inte vara på isen, pojkar.
Nu är det svinjobbigt igen.

Zillen, inet särskilt, faktiskt.
* * *
Visst är det så – Bengan måste snart börja gnugga de som kan prestera i såna här maror. Till exempel Red Wings-killarna.
Varför vill han inte det?
* * *
Ja, Big Pete – jag är ju en av de nötterna, och jag har sett en helvetes massa slutspelsmatcher de senaste åren. Första perioden är definitivt något av de mest omtumlande och imponerande jag bevittnat.
Den här matchen, däremot, är det inte direkt någon som kommer att skriva poesi om.
* * *
Kanske tar det sig nu, sa bloggaren. Litet tryck där ett tag. Ett mål vore väldigt, väldigt gött.