De har egenartade muralmålningar på väggarna i den skabbiga lilla hallen.
Dem misstänker jag att den konstintresserade Toby Orr har svårt att inte åka och titta på hela tiden.
* * *
Henke och Monsret ser ut att ha mycjet att prata om mellan övningarna.
* * *
Nu är det Albelin som står och viftar vid taktiktavlan. Bengt-Åke och Notan åker och samlar in puckar.
* * *
Trevlig att se Lasse Granqvist på den minimala läktaren här inne.
* * *

Här är inte varmt.
Biffen fryser – om näsan.
* * *
Det är inga fel på Henkes benskydd, men jo – Kim Martin har ännu snyggare.
* * *
– Korta övningar, säger Front 242-Åke.
Ja, jämfört med det överlevnadsläger han iscensatte när vi skulle ta oss ut till hallen idag är ju det här ingenting.
* * *
Nä, kedjorna har fortfarande inte utkristlliserats. Det kan väl inte vara så att Tre Amigos Gustafsson, Norström och Albelin vill mörka för murvelskocken här.
* * *
Hörnqvist har ett jävla klipp i skäret. HAN älskar att vara här, det kan jag försäkra.
* * *
Det kan man inte tro, men Front 242-Åke är en jävel på att promenera. Det har jag fått lida mycket svårt för idag.

Notan står för instruktionerna även inför nästa övning.
Vad ska Bngt-Åke göra då?
* * *
20, har Henke Sedin fått.
Det kommer fansen i Vancouver inte att gilla.
* * *
Det har fortfarande inte gått att utläsa nånting om kedjeformationer. Det är bara allmänn övningar ännu.
* * *
By the way:
Innan Tre Kronor tränade Vitrysslande här i plåtlådan.
Tolka det som ni vill.
* * *
Kronwall ska nu ha landat och är enligt procentare Dahlqvist på väg hit.

Modin ska tydligen ha 33.
Vad som då blir över till H. Sedin har jag och Front 242-Åke inte lyckats utröna ännu.
* * *
Bra tempo i övningarna, känns det som. Notan och Albelin är två rutinerade slavdrivare.
* * *
Alfie ser sammanbiten ut.
Det måste vara ett bra tecken.
* * *
Att Kronwall inte är med beror förresten inte på nån skada. Han har nåt krångel med flyganslutningarna. Typiskt djurgårdare.

Det är inte den lyxigaste ishallen i Kanada Sverige svettas i, direkt.
Det är en plåtlåda som får ishallen i Furudal i mörkaste dalaskogarna att framstå som Air Canada Center.
OCh den ligger inte direkt i Vancouvers Beverly Hills. Att åka taxi hi vara som att få en guidad tur i South Bronx 1978.
Jisses.
Så mycket om formationer har det inte gått att utläsa ännu. Allesamman kör, efter instruktioner av den gode Notan, skottövningar på Henke och Monstret nu.

Tre kronor tränar igen – och nu är alla, utom försenade Kronwall, på plats.
Det är, faktiskt, en alldeles hisnande syn att se allihop i gula och blå träningströjor. Lidas, Foppa, Sedinarna, The Mule, Kung henrik, Zäta…ojvoj.

Notan erkänner:
Det gjorde ondare att ramla in sargen än han ville visa ute på isen.
– Men så gör man ju alltid, påstår han när han svischar förbi i den mixade zonen.
* * *
Jag funderar fortfarande på vad Anrell behövde klister till idag – och varför det var för privat att prata om.
Är det pelargoner på hotellrummet som måste stagas upp?
* * *
För att ta sig från Hockey Place-läktaren  till mixade zonen måste man gå genom – köket.
Tur inte bloggens ordinarie Sidekick Eken är här.
Han hade aldrig kommit längre än så.
* * *
Weinhandl är utan tvekan den som ser hetast ut under den stillsamma lilla träningen.
Han ihop med bröderna Brothers…det kan bli dynamit.
* * *
Först tvingar han ut mig på en halvtimmeslång språngmarsch från mediacentret till hockeyhallen – längs gator så fullpackade av Valentine’s-firande OS-besökare att man egentligen skulle behöva Douglas Murray som eskort för att ta sig fram.
Sen sitter teknik-Christoffer och har säregna åsikter om Loui Loui på läktaren.
– Jag gillar honom, men min magkänsla säger mig att Loui får det svårt, säger han.
Det är inte bara en tekniker helpdesken skickat med oss hit. Det är en kombinerad motionsinstruktör och hockeyprofessor.
* * *
Bengt-Åke försöker slå i oss att han satte en straff på Monstret under slutet av träningen – när vi gick i karavan mot mixade zonen.
– Men jag blev trött. Det tog ju så lång tid att komma fram, flinar han.
* * *
Det här med mixad zon är en ny upplevelse för papa Biffen.
Jag är ju van vid att stövla rakt in i omklädningsrummen och sen sitta och flässa med såna som Lilja hur länge och informellt som helst.
Det är en big no-no i OS-sammanhang.
Här tvingas man å, som en annan fotbollsreporter, stå på ena sidan av ett kravallstaket och vänta på att spelarna ska vallas förbi.
Påminner lite om hur det är att gå på zoo och ger ni mig bara lite tid ska jag klura ut vilka som är apor och vilka som är åskådare…
* * *
När Dogge får frågan vem han helst skulle vilja proppa under OS kommer svaret blixtsnabbt:
– Ovetjkin.
Sen fyrar han av det där avväpnande, sneda leendet.
* * *
Den mixade zonen är inte särskilt stor heller. Efter Kanadas matcher kommer där att bli sån kalabalik att jag nog får be Pudding att låna ut både hjälm, klubba och armbågsskydd.
* * *
Presschefen Johan Dahlqvist vill poängtera att det var en 50-dollarssedel han lånade av Bengan för att köpa kaffe häromdagen.
Men det gör ju honom bara till en ännu flagrantare procentare!
* * *
Toby Orr sägs vara bestört över att jag påstått hans syrra – Tina Orr! – täcker skott med större dödsförakt än vad han gör.
Well, jag är ledsen, men det råkar ju förhålla sig så.
* * *
Vi har just upptäckt att det går att öppna en dörr mellan mitt och Poeten Banks rum.
Och nu är det ju Valentines’ day, så jag tror bestämt jag ska knacka på lite försiktigt.
Även han är ju singel…
Tills vi hörs nästa gång får ni studera ytterligare några bilder från Tre Kronors första, något futtiga men ändå – förstås – helt magiska OS-träning.

För jävla snygga träningsställ, viss är det?

Pojkar har kul i ring.

Ur Front 242-Åkes perspektiv.

Vem fan är det som ser så trött ut där precis vid blålinjen? Så hårt var det inte.

Weinhandl, som enligt rumskamraten Foppa snarkar om nätterna, tar sats för en ny tunnel på Monstret.

Titta, Tre Kronors första träning i Canada Hockey Place – till vardags känt som GM Place.

På isen finns alla som hunnit hit till Vancouver:
Liv, Monstret, Foppa, Magnus Johansson, Weinhandl, Loui, Bäckis, Dogge Crankshaft, Hanky Tank Tallinder – plus ledartrion Bengt-Åke, Notan och Albelin.
* * *
Så särskilt mycket händer inte, men Weinhandl gör en tunnel på Monstret – och Notan dammar rakt in i sargen. Sen försöker han se ut som han inte alls har ont. Det är lite roligt.
* * *
Plötsligt frågar TV4-Max på pressläktarsätet intill:
– Undrar hur många gånger Def Leppard spelat här.
Det kan man fråga sig.
* * *
Foppa får, förstås ha, 21.
Loui Eriksson kommer istället att bära nummer – 91.
Coolt.
* * *
Jag kan inte uttyda några ord, men det är vackert – eller nåt – att höra den där säregna Karlskoga-dialekten eka under plåttaket.
* * *
Mer senare, ok?

Big Pete – jag skulle aldrig ta Eken för givet. Han är min homie. Men även Anrell visade sig vara en förträfflig kaffehämtare.
Ottawa vände förstås mot Islanders och Columbus fick åtminstone en poäng mot Hawks, sedan självaste Modin varit med och spelat fram till kvitteringen.
OS-uppehållet har nu trätt i kraft (jaja, Edmonton-Anaheim pågår fortfarande…men det bortser vi helt fräckt från). Coolt va?
Nu ska vi gå på Tre Kronor-träning och se om Tina Enströms brorsa är på G.
Later, folks.

Jaha, Minnesota vann till sist med 6-2
Jag vidhåller:
Canucks-spelarna har varit ute och åkt så länge att de var snurriga av hemlängtan.
Nu har vi bara två matcher med blågula olympier kvar: Alfies Ottawa mot Islanders och Modins och Phåhlssons Columbus mot Chicago.
Islanders leder so far med 2-1 och Columbus har oavgjort mot Hawks.
Nu gick Anrell opch hämtade kaffe åt bloggen.
Hur stort är inte det?