Det var Front 242-Åke som lurade mig.
Han påstod att de alltid spelar vinnande lags nationalsång efter OS-matcher.
Så när svenskorna och schweiziskorna efteråt radade upp sig på blålinjerna ställde jag mig som en fåne och väntade på ”Du gamla, du fria”, men det kom inte en ton.
Ridå.
* * *
Vann gjorde Sverige alltså ändå, med 3-0, och nu bör det kunna bli en rolig OS-turnering för de blågula tjejerna.
* * *
Egendomliga vakter de städslat
Jag sitter kvar efter slutsignalen för att trumma ihop en krönika åt nätet och de unga små blåjackorna är hela tiden framme och vill rätta till så fort ett papper på sidan om mig hamnar snett.
Ambition är ju bra, men snälla pojkar och flickor – det är ingen militärövning, detta.
* * *
Poeten får ju säga vad han vill, men det var kullorna – Östberg och Myrén – som tillsammans med Tina Orr och den formidabla Kim Martin vann den här matchen åt Sverige.
Masarna på pressläktaren är så stolta.
* * *
ZDavid, jag vet inte vem Dalastark är, men ja – ring honom. Det behöver bli betydligt bättre drag på de svenska fansen.
* * *
Trist för Jonsson där uppe i skidskyttespåret. Men hon får ringa Tina Orr. Det är en tjej som vet hur man skjuter prick.
* * *
Nu – mot Aftonbladet-redaktionen i presscentrat nere på stan. Det är där man har bäst chanser att få terra Anrell.
Vi hörs inom kort.

Sa jag inte det?
Tina Orr!
Efter en suverän framspelning av Cecilia Östberg från Getzky-laget bakom kassen snärtar hon iväg ett skott med ren Helena Jonsson-precision.
Så nu har  vi 2-0 – och ska vinna
* * *
Huliganen från Gruvlyckan är pressläktarens store hjälte.
Han gör en tjurrusning mot mediatältet utanför hallen och kommer tillbaka med kaffe både åt Papa Biffen, Front 242-Åke och Poeten.
Pojken har helt uppenbart fått en förträfflig uppfostran hemma i värmlandsskogarna.
* * *
Annars har det varit mer Schweiz i de här perioden och om inte Kim Martin spelat så lysande hade vi kunnat stå inför en riktigt nervös slutperioden.
Nu räknar jag kallt med att vi får höra ”Du gamla, du fria”.
* * *
Mja, Muppninja – jag menar att de landslagsskydd Martin bär ikväll är finare än de förbundet skickat till Henke inför turneringen.
* * *
– Cloetta Center utan loger och Mike Helber.
Så vill Front 242-Åke beskriva den här tajta lilla hallen.
Det tycker jag låter väldigt roligt, av någon anledning.
* * *
Timglas är flera gånger framme och irriterar Schelling i den schweiziska buren.
Rena Homer.
* * *
Båda kullorna är ju inblandade i det snygga 2-0-målet.
Snart får vi, som Front 242-Åke konstaterar, ta fram kullramen…
* * *
2 minuter för ”body checking”…den är man inte alldeles van vid att se.
* * *
Vill aldrig höra några fler fördomsfulla dumheter om damhockey.
Det här har varit roligare, och bättre, än åtminstone ett dussin NHL-matcher jag sett på Garden i år.
* * *
Okej, mot ”Du gamla, du fria”.

1-0 efter första, till Sverige.
Borde ha varit mer, tycker jag.
Blågult är det klart bättre hockeylaget, men är något ineffektivt.
Det är dock ett snyggt mål vi får se Danijela Rundqvist trycka in.
* * *
Katarina Timglas har redan blivit en favorit.
Hård och grinig.
Finare egenskaper kan jag inte tänka mig.
Och nån gång måste ju tjejerna få träna boxplay…
* * *
Han som ansvarade för musikvalen i Calgary 1988 tycks ha fått förnyat förtroende.
Att spela J. Geils ”Freeze-frame” och Joan Jetts ”I love rock ’n’ roll”  under avblåsningarna är inte direkt piggt.
* * *
Jag håller med Front 242-Åke:
Tjejerna borde få tacklas – på riktigt.
* * *
Tina Enström går ner och täcker skott med ett dödsförakt inte ens storebrorsan i Atlanta brukar visa.
Så hon är ännu mer förtjänt av smeknamnet Orr.
Tina Orr, kort sagt.
Låter bra.
* * *
Kaffe verkar inte finnas i den här sortens hallar, men Poeten bjuder i alla fall på tuggummi.
Man får försöka vara glad åt det lilla.
* * *
Den där svenska klacken gör inte mer väsen av sig än södra läktaren på Domnarvsvallen i Borlänge.
Kom igen nu, i den här delen av världen kommer man ingenstans med blyghet.
* * *
Den andre Eken, han som heter Mattias i förnamn, sitter precis nedanför.
Man kanske skulle gå fram och fråga om han kan tänka sig att hämta lite kaffe åt Biffen…
* * *
Front 242-Åke hade synpunkter på Kim Martin under uppvärmningen, men jag tycker inte det var något större fel på insatsen under friläget hon avvärjde.
* * *
Tänk att schweizare måste ha med sig såna där satans kobjällror även på hockey.
Död åt kobjällror!
* * *
Apropå Kim Martin…sådär snygga benskydd har inte ens Henke.
Varför då?
* * *
Då åker vi igen.
Mer svenska mål, tack.

Aloha!
Bloggen ber härmed  att få begå OS-debut.
Det sker i Thunderbird Arena, vid UBC-universitetet en halvtimme utanför centrala Vancouver, där Damkronorna denna sedvanligt grå och regniga förmiddag går upp mot Schweiz.
Coolt, eller hur?
Det är tveksamt om jag klarar av att krama ur mig lika mycket text som under en vanlig NHL-match – jag försöker fortfarande vänja mig vid att jag faktiskt är på ett OS – men några små iakttagelser ska ni kunna hitta här under matchen.
* * *
Såg invigningen på tv i sportbaren på Vancouvers Hulingen, med Poeten och Front 242-Åke, och enligt min blygsamma åsikt var det väl mycket Pink Floyd-show över det hela – och när de där jätedildosarna inte ville resa sig på slutet blev det dessutom Spinal Tap.
Men SOM k.d Lang sjöng ”Hallelujah”…herregud. Jag hade alldeles glömt bort hur oerhört bra hon kan vara.
* * *
Såvitt jag kan erinra mig har jag aldrig sett damhockey live, men jag tror det kan bli rätt kul.
Tjejerna värmer i alla fall upp i ett rasande tempo och med frapperande energi.
* * *
Poeten ser trött ut idag.
Det kan bero på att vi bor vägg i vägg – och att väggen i fråga är väldigt tunn.
Jag hör till exempel varje gång han hostar. Det betyder, är jag rädd, att han hör när jag snarkar också. Då är det, har det sagts mig, inte alldeles lätt att sova…
* * *
Sverige måste vinna idag, annars kan det bli väldigt svårt att gå vidare ur gruppen.
Men gör dom.
Dalkullorna Cecilia Östberg och Klara Myrén är ju på isen och kullor är alltid bäst när det gäller som mest, det kan jag försäkra.
* * *
Plötsligt kommer kommer Mikael Renberg knallande över pressläktaren.
Tufft.
* * *
Poeten tycker det är ”töntigt” att prata om kullor.
Men han kommer från Västergötland, då är det naturligt att vara avundsjuk på det vi har i Dalarna.
* * *
Nu ska vi inte vara såna, men vi får hoppas att sanden inte börjar rinna ur Timglaset för fort.
* * *
Unge Cover it Live-Emil, också känd som Ligisten från Gruvlyckan, förklarade i taxiresan ut hit att han aldrig ger dricks.
Det låter som att Papa Biffen kommer att få hålla ingående lektioner i hur man uppför sig.
* * *
Vi har en liten blågul klack högst upp på ena kortsidan.
Den har varit väldigt tyst so far, men ändå.
* * *
Nu håller Unge Cover it Live-Emil på och försöker läsa över axeln på mig också.
VÄLDIGT ingående lektioner får det bli
* * *
Hela hallen jublar – när domarna kommer in på isen.
Då vet man att stämningen är aningen uppspelt.
* * *
Nu åker vi.
Kör hårt, tjejer,.

Idag var det bagarväckning monumentele.
03.30 ringde först väckarklockan, sedan Alle och till sist – jo, jag erkänner – mamma.
Sedan åkte Biffen, som kryat på sig alldeles sensationellt, till Vancouver.
Här är litet bildspel som berättar om hur denna första OS-dag var.

Stora väskan är packad. Notera klubbmärkena. De finaste i hela vida världen.

Gaten I Terminal A på Newark. Tittar ni noga ser ni förre presidentkandidaten Mitt Romney mitt i bilden. Jo, faktiskt. Han var helt otippat med på samma flight. Och han åkte ekonomiklass. En folkets man…

Moln nånstans över den kanadensiska prärien.

Flygplatsen i Vancouver. Ser ut som Jönköping ungefär.

Mer från flygplatsen. Så ni tror att jag ÄR i Jönköping.

Hotellet påminner starkt om Smålands eget Fawlty Towers, Hulingen i Hultsfred. Även där kan man ha den här praktfulla utsikten. Hoppas det blir lika roligt som det brukar vara på Hulingen under Hultsfredsfestivalen. Eller inte.

OS-hysteri på lokal-tv. Längst ner till vänster ser man Pillan Wiberg springa med facklan på East Broadway. Faktiskt.

Fina, fina ackrediteringen.

Kollegorna hittade man förstås i presscentrats matsal. Det här är Lars och Emil. The hardest working men in showbusiness.

En poet och ett datasnille.

Aftonbladets fina redaktion i presscentrat. I förgrunden fortsätter Emil jobba hårt.

Bäckis med Zäta eller Foppa? Front 242-Åke fortsätter fundera. Samtidigt njuter poeten av ännu en målerisk formulering.

Här är Bjurres Dreamteam –uttaget i enlighet med de regler som gäller – i OS de kommande veckorna.

Målvakt: Miikka Kiprusoff, Finland.
Målvakt: Ondrej Pavelec, Tjeckien.
Back: Niklas Kronwall, Sverige.
Back: Shea Weber, Kanada.
Back: Drew Doughty, Kanada.
Forward: Alexander Ovetjkin, Ryssland.
Forward: Patrick Marleau, Kanad.
Forward: Patric Hörnqvist, Sverige.
Forward: Valtteri Filppula, Finland.
Forward: Ryan Callahan, USA.
Coach: Mike Babcock, Kanada.

– Ja, jag bränner mycket pengar på Ovie, Marleau och Kronwall. Men det låter sig göras när såna som Hörnqvist, Callahan och – framförallt – Filppula är så undervärderade. Med lite flyt kommer även de att producera en masse. Målvaktssidan känns aningen tveksam, men när han vill är ”Kipper” tveklöst en av de världens bästa. Nu borde han vilja, kan man tycka.
Ta ut ditt eget lag här, så blir tidernas hockeyturnering ännu roligare.

Min egen feber håller äntligen på att gå över i hockeyfeber och sån kommer ni också få om ni springer ut och köper Hockeybibeln. Den är alldeles fullsprängd av magnifik läsning om tidernas största turnering.

Seså, raka vägen ut till kiosken. Nu.

Suck och snyft.
Jag bokade om min flight till Vancouver för att hinna se Patric Hörnqvist mot Rangers ikväll.
Men vad händer då?
Papa Biffen – som aldrig är sjuk – går  plötsligt och får the flu.
Så nu kan jag inte ta mig till Garden i alla fall. Hela tillvaron går ut på att vila och ta det lugnt och bli i såpass anständigt skick att flygningen på fredag morgon inte antar skepnaden av en sex timmar lång tortyr-övning.
Alla tips på huskurer mot feber och halsont, och dessutom lite Montezumas hämnd som extra krydda,  mottages med öppna armar.
Som motprestation lovar jag att hålla kommentatorsspåret öppet under kvällen.
* * *
Jag sa redan från början att vi på nåt jädra sätt kommer att få se The Mule i OS.  Det är nåt med smålänningar och deras läkkött. Karl-Oskar & co var så illa tvungna att fortsätta jobba även om de bröt anklarna på där eländiga, stensprängda åkrarna och så skrevs den genetiska koden, enligt min hemsnickrade teori, helt enkelt om.
Efter comback-matchen i St. Louis känner jag ännu mer övertygad. Nånstans i feberdimmorna syntes det tydligt att The Mule är typen som gör skillnad direkt.
Pudding har förmodligen redan fått order att sy fast nummer 93 på en tröja.
* * *
Även om jag vore helt frisk skulle det inte vara någon alldeles enkel operation att navigera mot Garden ikväll.
En rent apokalyptisk snöstorm plågar New York sedan tolv timmar tillbaka. Varje gång jag tittat ut genom fönstren här uppe på 48:e våningen under dagen har jag sett – ingenting. En vit vägg av snö bara. Och värre ska det bli. Framåt matchstart talas det om ren blizzard-varning. Vid såna tillfällen slutar den här stan helt enkelt att fungera.
En tv-kväll kanske inte är en så dum idé, ändå.
* * *
Visst är det nåt suspekt med att jag blev sjuk just som jag träffat Nyström på Garden?
Biologisk krigföring mot konkurrerande bloggare…där tycker jag ändå att vi börja närma oss något slags gräns.
* * *
Jag trodde bara det var som schlagerskribent man kunde reta upp brödrafolket i väster.
Där tog jag tydligen fel.
De ser inte bara stort uppdragning Jan Teigen-sågningar – de lyckas hitta små stick begravda i djupt inne i bilagor också.
Rätt lustigt.
* * *
Bilagan, by the way, måste ni köpa. Den är, bland annat, fullproppad med lysande hockeyläsning.
* * *
Tråkigt att se att Ville Leino inte fått chansen med Flyers ännu.
Men jag gläds ändå åt att han fått flytta till en stad som Philadelphia.
Jag hade nöjet att tala med honom ganska länge under besöket i San Jose förra månaden och det stod ju rätt snabbt klart att han inte hör hemma i nån sömnig lyx-förort till Detroit.
Med sitt brinnande intresse för film och musik och konst – jo, till och med det – ska han förstås bo mitt i en pulserande metropol.
Hoppas det funkar.
* * *
Har, i min eländiga situation, haft svårt att frammana den energi som ska vara livsluft när man laddar för sin första OS-resa, men när jag ser Front 242-Åke testa OS-byn känns det som att febern går ner av sig själv.
Strålande!
* * *
Nu ska jag sätta mig och para ihop nytvättade strumpor och kolla på Rangers.
Som sagt, vill ni kommentera är det fritt fram.

3-1 till sist alltså.
Så konsertpianisten hade rätt.
Blixten slog inte ner på samma ställe två gånger.
Men det åskade rätt duktigt i slutet.
Efter att klapp-klapp-spelet i andra perioden visade Rangers emellertid prov på bra karaktär också.
* * *
Det var ingen tillfällighet att Henke klippte med plocken som en svala klipper med vingarna i svensk sommarskymning.
– Jag har ju varit för passiv och släppt in några puckar på plockhandsidan de senaste matcherna. Det vet jag att de andra laget scoutat, så därför tänkte jag förstås på det, säger han medan han baxar av sig en tröja så svettig att de skulle kunna fästa den under zambonin och spela isen i två veckor,
Sällsamt det där.
För mig skulle det inte bara räcka att tänka på att jag borde skriva lika bra som Paul Auster…
* * *
Jokinen är ännu mer lik en Hurriganes-gitarrist i bar överkropp. Då ser man nämligen de saftiga tatueringarna också.
* * *
Ni har fel om jinxarna den här gången.
Det var ju Devils-fans som talade om den där nollan och så enkelt är det inte, då
Jag kan berätta för er vem som verkligen jinxade Henke.
Nyström.
Tredje hade bara börjat när han sa det rakt ut, högt och ljudligt:
– Tänk vad kul om han fick hålla nollan nu.
Så mycket har jag inte ruskat på huvudet sedan Uncle Junior sköt Tony.
Men det är ju typiskt den där tidningen…
* * *
Visst fan lyckas Page Six Sean komma in under skinnet på Kovaltjuk – igen.
Man vill verkligen veta vad det är han säger som gör ryssen så in i helvete förbannad hela tiden.
Man vill också veta hur Kovi kan gå på det gång på gång på gång.
Avery vinner ju när han lyckas få en sån superstar att slåss och hamna i utvisningsbåset.
* * *
Tårtan säger fina saker om sin svenske målvakt på presskonferensen efter matchen:
– Jag pratar inte så mycket med Henrik, det känns bäst att lämna honom i fred, han sköter sig så bra på egen hand. Det jag älskar med med honom är hans tävlingsinstinkt. Han är en av de bästa tävlingsmänniskor jag stött på. Han vill alltid vinna.
* * *
Jay Z-versionen av ”Empire State of mind” – ja, serrdu, Frankenstein, jag är inte helt borta – pumpar på låg volym inne i Rangers-kabyssen.
– Now, you’re in New York, ylar Alicia Keys.
Just precis.
* * *
EJN, du pratar ju verkligen i nattmössan om målvaktssituationen. I en turnering som OS handlar det verkligen inte om vem som är bäst sett över hela säsongen. Det handlar om den som är bäst när det gäller som allra mest – och är det något Lundqvist har så är det såna egenskaper.
* * *
Jaha, det här var sista livebloggen på ett tag.
Jag flyger nämligen till Vancouver redan på onsdag.
Så nästa gång jag sitter på en läkare och försöker förmedla stämningar från en läktare är det i Canda Hockey Place, när Tre Fucking Kronor möter krautrockarna.
Coolt, va?
Nu – mot drajjan.
Vi hörs.

Nu sitter bloggen här och gnuggar sig i sina oskyldiga blå.
Är det här Rangers?
Som gör klapp-klapp-mål i powerplay, smackar in projektiler från slottet, stänger igen den egna zonen och leder med 3-0 mot Devils?
Det är svårt att tro.
Men tydligen.
Wow, är det svårt att låta bli att säga till finländskan på stolen intill.
* * *
Åh, vad han vill göra ett mål för sitt nya lag nu, Kovaltjuk.
Man ser ända upp hit hur han åker och svär för sig själv när Henke låter plocken tala.
* * *
Garden påminner rätt mycket om en AC/DC-konsert under extranumren nu.
Hyggligt tryck.
* * *
Att det inte finns några Norris Trophy-kandidater bland Rangers backar är ju känt, men jag fastnar ändå mitt i en skrivar-pose när Nyström plötsligt utbrister:
– Här skulle ju Magnus Johansson vara stjärna.
Det kallar jag citat.
* * *
Ja, det är fan vilket klipp Henke plötsligt fått i plocken.
* * *
Det är visst eftertryck i Maaaaaarty-ramsorna, om man säger så.
* * *
Snubbarna som skottar isen i reklampauserna hyllar Rangers OS-representanter genom att bära USA:s, Slovakiens och – jodå – Sveriges landslagströjor.
Men dom har tydligen glömt att även Hurriganes-Ollie ska till Vancouver, för några blåvita tröjor syns inte till.
Varpu är inte glad.
* * *
Jag deltar inte i något hån av legendarer, men precis som igår har Marty onekligen släppt in några småenkla puckar
Märkligt att se.
* * *
Ännu mindre glad är Varpu över det jättelika huvud som sticker upp från raden nedanför pressläktaren och skymmer hennes sikt.
Jag har ganska så hysteriskt roligt åt det.
* * *
Plötsligt dyker Henke upp på jumbotronen och berättar om sin favoritmusik.
Ögonblicket senare pumpar de ”Born to run” så det dånar i PA:t.
Så lagom lyckat just ikväll, va? Det är, typ, New Jerseys nationalsång.
* * *
Callahan har aldrig varit bättre.
* * *
Ända sedan han skrev det har jag förstås mobbat Nyström för att han sälja in namnet Daniel Tjärnqvist i OS-truppen.
Nu kontrar han:
– Vet du hur många mål Foppa gjorde i Turin? Noll. Vet du hur många Tjärnqvist gjorde? Två.
Touché…
* * *
Inte fan kommer det hit nån Wikegård och låter sig fotograferas av Biffen.
* * *
Kovaltjuk är ju bra, inget snack om det, men låt oss säga så här: Han lär inte bli nominerad för någon Selke Trophy i år heller…
* * *
En viss konsertpianist har mail-ledes meddelat att han inte tror att blixten slår ner på samma ställe två gånger och därför ligger han nu och sussar.
Själv är jag inte lika säker på att vändningen igår kväll var så mycket tillfällighet.
Det här är fortfarande inte avgjort, det törs jag nog svära på.
Slutrapport kommer inte lika sent som igår hoppas jag, men ni vet att den dröjer.