Äntligen.
Jag har längtat efter den här stunden ända sedan jag klev ut från Joe Louis Arena sent om kvällen 12 juni, och såg Malkin tas emot av segerrusiga Penguins-fans vid spelarbussen.
Det var ju senast jag, eller någon annan, var i närheten av riktig NHL-hockey.
Men nu – efter tre och en halv månad av sur stiltje – är det alltså gametime igen.
Riktig gametime.
SÅ underbart!
* * *
Vi har alltså fyra fina matcher denna öppningskväll.
Brinnande derby mellan Leafs och Habs i Toronto, ultratidigt toppmöte mellan Bruins och Caps i Boston , ännu ett glödhett kanadensiskt derby mellan Flames i Calgary samt – måhända minst upphetsande – ett möte mellan Avalanche och Sharks i Denver.
I den tidiga given vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill se båda matcherna och kommer som vanligt att förstöra allting genom att sitta och zappa mellan dem. Jag räknar med att ni hjälper till och hajpar rätt match i kommentatorsspåret.
Senare ikväll är det dock inget snack: Det blir järnkoncentration på Flames och Canucks. Bara att få se Birger Shoestring i ny tröja ”gör” hela min kväll.
* * *
När jag skriver om Dany Heatly vill mitt rättstavningsprogram döpa om honom till – Dagny.
* * *
Dagny Heatley…jag skrattar mig faktiskt fördärvad åt den korrigeringen.
Naturligtvis kommer han fortsättningsvis att heta Dagny i den här bloggen (till alla nya läsares oförställda glädje har vi ju som bekant en viss förkärlek för smeknamn här…).
* * *
Jag tror vi får en tydlig indikation om Leafs redan ikväll.
Om de också nu, i en riktig match mot ärkerivalen, Montreal håller samma hög klass som i träningsmatcherna, då kan man nog konstatera att det verkligen är något nytt och lovvärt som börjat ta form i Big Smoke.
* * *
Ser att flera kommentatorer efterlyst några rader om Suddens pensionering.
Det kommer, jag måste bara få samla tankarna en smula.
* * *
Premiären är en väldigt bra värdemätare även för Washington – och Boston.
* * *
Tack, förresten, för alla kommentarer till stora tipsinlägget.
Keep them coming.
* * *
Nu, snart, åker vi äntligen.
Återkommer med lite synpunkter och reflektioner under nattens gång.

Grubblandet och ältande och filosoferandet är över.
Dags att lägga korten på bordet – och bränna av längsta blogginlägget någonsin.
Så här tror jag att NHL slutar i år.

ÖST
1. Washington
2. Pittsburgh
3. Boston
4. Philadelphia
5. Carolina
6. New Jersey
7. Toronto
8. Tampa
9. Montreal
10. NY Rangers
11. Ottawa
12. Atlanta
13. Buffalo
14. Florida
15. NY Islanders

VÄST
1. Chicago
2. Calgary
3. San Jose
4. Detroit
5. Vancouver
6. Dallas
7. Columbus
8. LA Kings
9. Anaheim
10. St. Louis
11. Edmonton
12. Nashville
13. Minnesota
14. Colorado
15. Phoenix

Washington och Chicago möts i final – och Washington vinner (varmed Marian Hossa blir helt fantastiskt historisk…).
Utmanarna heter, tror jag, i första hand Pittsburgh, Detroit, Philadelphia, Calgary och San Jose.
Man ska dock ha i åtanke att förutsättningarna för skrällar är särskilt goda under OS-år, när de största stjärnorna nästan garanterat sliter ut sig i förtid.
Så det kanske blir, typ, Nashville och Buffalo som går i clinch i juni istället.
Här kommer hur som helst lite Biffen-kommentarer om varje lag, i bokstavsordning.

•Anaheim Ducks (9:a i väst).
Det blir förstås skoj att se vad finländska ikonerna Teemu Selänne och  Saku Koivo kan uträtta tillsammans – det är ju ungefär som att Sudden och Foppa skulle avsluta sina karriärer i samma lag. Att följa Bobby Ryans utveckling torde tillika bli kittlande. Men jag tror att ankorna får vagga sig igenom en mellansäsong. Man tappar inte backar som Chris Pronger och underskattade Francois Beauchemin utan att det märks. Ordentligt.  Räkna med ojämna insatser, i synnerhet defensivt.
*Svenskarna: Inga svenska ankor i år. Om nu inte unge Stefan Warg får chansen framöver.
*Biffens favorit: The Finnish Flash, förstås. Teemu Selänne.

•Atlanta Thrashers (12:a i öst)
General managern Don Wadell har rumsterat om som aldrig förr i truppen. Och ändå känns det inte som att Thrashers blivit mer än marginellt bättre. Den helt avgörande frågan är om han lyckas få Kovaltjuk att signa ett nytt kontrakt. Om inte kan den ryske superstjärnan försvinna vid trading deadline och i så fall öppnar sig avgrunden i Georgia. Även om han stannar är det dock inte mycket som talar för att Thrashers ska ha något riktigt häng på en slutspelsplats. Antropov? Please.
*Svenskarna: Johan Hedberg har sagt att han ska sluta vara så ödmjuk och ge Lehtonen en allvarlig match om förstaspaden. Bra det, ”Let em’ in” behöver utmanas. I Tobias ”Toby Orr” Enström har vi en av våra stora back-begåvningar. Om coach-eländet Anderson, en kopia av grannen i ”Beck”, bara kan fatta att han ska ha lika mycket istid som under rookie-säsongen kommer Tobias att göra succé.
*Biffens favorit: Hedbä, som vi från Borlänge kallar folk som heter Hedberg. Han är ett av världens mest sympatiska Olle Adolphson-fans.

•Boston Bruins (3:a i öst)
–Det är inte bra att tappa heart-and-soul-lirare som Pebben och det är inte bra med allt tjafsande kring Kessel, men likafullt: Detta kommer att vara en ännu mer förkrossande lagmaskin i år, anförd av en Chara som bara fortsätter…ja, växa är kanske inte rätt ord, för det vore ju nästan otäckt, men ni fattar. Och det betyder ju att det är en given cup-contender utsökte coachen Claude Julien basar över. Fast jag har en känsla av att det tar stopp i en konferensfinal mot ett Washington som bara SKA till final.
*Svenskarna: Nej, Pebben har ju åkt hem till Göteborg. Det är för jävla synd.
*Biffens Favorit: Milan Lucic. Artist och buse i en och samma underhållande giv.

•Buffalo Sabres (13:e i öst)
– Efter två missade slutspel utlovas allmän uppstramning i budget-Buffalo. Men hur ska det gå till? Det är ju praktiskt taget samma manskap som ska fixa biffen (no pun intended…)  igen – minus sådana fundament som Spacek och favoriten Afinogenov. Dessutom är det samma Lindy Ruff som står och gapar i båset i år igen. Fansen tycks tro att det faktum att Ryan Miller är kry och frisk innebär skillnaden mellan fiasko och succé, men tyvärr. Det blir tungt i år igen.
*Svenskarna: Henrik Tallinder hade, som de flesta andra i Sabres, en mellansäsong ifjol. Hoppas han kan samla sig till en revansch. Risk för trade framåt mars föreligger. Kontraktet går nämligen ut efter säsongen.
*Biffens favorit: Alla som har smeknamnet ”Hanky Tank” är mina favoriter. Och så kallas Tallinder.

•Calgary Flames (2:a i väst)
– Flames-folket vann free agent-marknadens stora jackpot när de lyckades bärga Bouwmeester från Florida. Nu kan de ställa upp honom, Phaneuf (som nog åter är redo att bjuda upp till dans efter fjolårsdebaclet) och Regehr på blålinjen. Bara Wings och Flyers har en lika imponerande backuppsättning på papperet. Framåt finns samtidigt  namn som Iginla, Jokinen och Langkow – och de slipper spela i pippidåren Keenans bojor i år. Och mellan stolparna står som vanligt Kiprusoff. Ja, ni hör ju. Calgary torde bli riktigt, riktigt bra.
*Svenskarna: Calgary är en liten svensk-koloni. Sjöström, Kron Wall of Pain junior och Mikael Backlund slåss alla om plats i truppen.
*Biffens favorit: Jamen, Shoestring såklart. Han är ju i princip en ”made man” i Biffen-världen.

•Carolina Hurricanes (5:a i öst)
– Ett av idrottsvärldens mest oförutsägbara lag. Kan gå och vinna hela skiten ena året – och missa slutspel nästa. På samma sätt varvar Hurricanes lysande insatser med hårresande floppar under en och samma säsong. Ja, ibland samma vecka. Så egentligen har jag ingen aning om  huruvida de kan följa upp vårens överraskande, och milt uttryckt tursamma, slutspelssvit. Men jag får en känsla av att Paul Maurice kan ge ny stadga och se till att laget lever upp till sin  kollektiva potential på mer kontinuerlig basis. Då ska de hamna så här högt.
*Svenskarna: Niclas Wallin trampar lugnt och metodiskt på, utan åthävor och utan att begå misstag. Ett slags hjälte.
*Biffens favorit: Jag är svag för Matt Cullen. Fattade aldrig varför Sather gjorde sig av med en sådan karaktärsspelare. Men det är mycket man inte fattar när det gäller Sather.

•Chicago Blackhawks (1:a i väst)
– Att de här dödsföraktande, gepard-snabba ungbloden lyckades ta sig ändå till konferensfinal under sitt allra första slutspel var häpnadsväckande. Det brukar ta åtminstone ett misslyckat försök innan man lär sig vad slutspelshockey är; fråga bara Pittsburgh, som stöp som ett Leksand på kvaläventyr i konferenskvarten mot Ottawa för tre år sedan. Men det var tydligen ingen som hade upplyst Kane & co om den problematiken, så de bara trampade på. Ett år äldre och en sådan erfarenhet rikare blir ligans kanske mest sevärda stjärnor rimligen ännu bättre. Till ekvationen ska även Marian Hossa räknas i år och hans lag brukar ju åtminstone gå till final…
 *Svenskarna: Niklas Hjalmarsson är en lysande begåvning som kan få ett dundrande genombrott i år.
*Biffens favorit: Yeallbear Hjalmarsson – Eksjös egen Kron Wall of Pain.

•Colorado Avalanche (14:e i väst)
– Det som hände i Foppas gamla klubb förra säsongen var bara sorgligt. För att inte säga skamligt. Dessvärre talar ingenting för att mycket förbättrats till i år. Tumultet har tvärtom forstsatt i Klippa bergen under sommaren. Dessutom är Joe Sakic, organisationens själva hjärta, pensionär sedan några månader tillbaka. Håller de Phoenix bakom sig är det bra.
*Svenskarna: Nope, inga svenskar i att av de, historiskt sett,  populäraste svensklagen
*Biffens favorit: Ingen särskild, faktiskt, men Adam Foote väcker i alla fall starka Foppa-associationer.

•Columbus Blue Jackets (7:a i väst).
– Säregne keruben Ken Hitchcock lyckades baxa sitt allt stabilare lagbygge till slutspel redan i våras och jag tror på repris. Den eventuella oro för framtiden som hade spridits i organisationen om Rick Nash inte signat ett nytt kontrakt har eliminerats, målvaktssensationen Steve Mason verkar ha ett alldeles för robust järnpsyke för att det-svåra-andra-året-syndromet ska bli en faktor och Samuel Påhlsson bidrar definitivt med ny power, i synnerhet defensivt. Om det räcker för mer än en playoff-omgång – vilket är det uttalade målet den här gången – förefaller dock osäkert.
*Svenskarna: Här har vi en utmärkt samling i Kristian Huselius, Fredrik Modin och Samuel Påhlsson. Och nu på slutet kom ju Anton Strålman hastigt och lustigt hit också. Det finns ingen anledning att vänta sig något annat än förstklassiga säsonger av samtliga. Modins kontrakt går dock ut till sommaren, så om han spelar i Ohio hela säsongen är väl oklart.
*Biffens favorit: ”Samme”. Hård som berggrunden hemma i Ånge.

•Dallas Stars (6:a i väst)
– Frågetecknen är många i Texas efter fiaskot förra året. Har ynglen i försvarslinjerna vuxit till sig såpass att saknaden efter pappa Mattias Norström inte blir lika skriande? Kan veteraner som Modano och Morrow – äntligen skadefri – föra handfast befäl igen? Var Marty Turcos brutala formsvacka bara tillfällig? Och hur reagerar laget på skränfocken Crawford? Jag vill tro att all talang ska ge positivt utslag, men säker är jag inte.
*Svenskarna: Nicklas Grossman, Loui Eriksson, Fabian Brunnström och Tom Wandell är en underhållande kvartett talanger. Eriksson blommade ut som första klassens sniper under fjolårssäsongen och det vill man ju verkligen se mer av, OS-år och allt som det ju är.  
*Biffens favorit: Loui Loui. Han har ett namn så coolt att Alfie döpte en av sina söner efter honom, han har som sagt utvecklats till en dödlig sniper och han är, berättade Notan en gång, så härligt förvirrad att han trodde att Stars värvat Keith Richards när Brad Richards var på ingång.

•Detroit Red Wings  (4:a i väst)
– Jag tvivlar inte på att Darren Helm, Justin Abdelkader och Ville Leino är redo att ta på sig mer betydelsefulla roller; de visade redan under vårens slutspel att de håller hög NHL-klass. Men kan de verkligen ersätta all den eldkraft som försvunnit med Hossa, Hudler och Samuelsson? Mja. Wings kommer förstås att höra till de främsta i år också, men jag har en känsla av att de  får finna sig i, jämförelsevis, begränsade framgångar medan en ny version av The Big Red Machine tar form.
*Svenskarna: Här är det lättare att räkna vilka som inte är svenskar. Vi har sju garanterat ordinarie – och fyra som knackar på dörren. Intressantast blir att se om Jonathan Ericsson fortsätter sin hittills spikraka väg mot superstar-status. Sedan undrar vi förstås om Lidas och Homer, med kontrakt som går ut till sommaren, gör sina sista säsonger. Hoppas inte.
*Biffens favorit: Det finns några att välja på, men The Kron Wall of Pain kommer man inte runt. Kolla Youtube om du behöver motivering. Och så har vi ju Lilja, den spelare som varit generösast med material till den här bloggen…

•Edmonton Oilers (11:a i väst)
– Oilers är unga och snabba och uppkäftiga, men också spretiga och ojämna och slarviga. Nya tränarduon Pat Quinn och Tom Renney – ni vet Rangers myspappa – måste försöka inplantera ny stadga och disciplin. Gissningsvis tar det arbetet minst en säsong. Khabibulin är förstås en bra målvaktsvärvning, men ska han lyfta hela Edmonton krävs en monumental nytändning. Det har i några år sett ut som att han bara presterar på högsta nivå i de verkligt stora matcherna.
*Svenskarna: Ännu så länge är Mini-magic kvar i Alberta.
*Biffens favorit: Mini-Magic har spelat i Leksand. Vi behöver inte säga mer än så.

•Florida Panthers (14:e i öst)
– Sedan Bouwmeester tog flyget till Alberta har Panthers om möjligt blivit ännu mer profillösa, slätstrukna och – vad det verkar – ofarliga. Såvida inte ställföreträdande general managern Randy Sexton kan driva igenom några spektakulära trejder är det svårt att se att  slutspelstorkan i södra Florida ska kunna få ett slut. Synd det. Allting vore bättre om Jakob Markström fick komma till ett lag på uppgång nästa år.
*Svenskarna: Det återstår att se om Christan ”Rune” Bäckman kan spela till sig en plats i truppen. På Jakob Markström får vi vänta ytterligare ett år.
*Biffens favorit: Keith Ballard. Han är ju kompis med Shoestring…

•Los Angeles Kings (8:a i väst)
– Det är en chansning att tippa det här unga gänget på slutspelsplats, men Ryan Smyth och Rob Scuderi framstår som den typ av erfarna vinnarskallar till nyförvärv som kan få de orutinerade talangerna att ta det avgörande steget framåt. Allra viktigast är att Jonathan Quick eller – förhoppningsvis – Erik Ersberg blommar ut mellan stolparna. Händer det kan det verkligen bli tronskifte i södra Kalifornien.
*Svenskarna: Oscar Möller och Erik Ersberg är två löftesrika kids och som sagt –  i år hänger mycket på att Ersberg kan växa ytterligare en storlek eller två. Möller ser ut att få börja i farmarlagsträsket, men borde kunna spela sig till en ordinarie plats rätt snabbt. Så bra är han.
*Biffens favorit: Är han på rätt humör kan ju Anze Kopitar vara exceptionellt underhållande.

•Minnesota Wild (13:e i väst)
– På lång sikt är nyordningen i USA:s mest hängivna hockeytrakter säkert bara av godo. På kort sikt torde dock turbulens vara att vänta.  Jacques Lemaire har de facto varit coach under hela organisationens existens. Och Doug Risebrough var general manager exakt lika länge. När sådana konstanter till slut försvinner är det mer eller mindre givet att klubben får ägna en säsong eller två åt att hitta sig själv igen. Bloggen-kommentatorn MN Johan och andra som följer Wild är ändå att gratulera. Det lär bli roligare hockey i Excel Energy Center utan Lemaire, mannen som får Lasse Falk att framstå som  Holiday on ice-regissör.
*Svenskarna: Kim Johnsson har verkat i radioskugga några säsonger, men lär bli synligare under den mer offensiva regim som nu tar vid. Han hör emellertid till de vars – tämligen stora –  kontrakt går ut, så spekulationer om trejd kan möjligen påverka skåningens säsong.
*Biffens favorit: Cal Clutterback – lätt ligans tuffaste namn.

•Montreal Canadiens (9:a i öst)
– När hundraårsjubileet blev en praktflopp förvandlades Bob Gainey till Glen Sather och byggde om hela laget. Resultatet är svårtytt, man vet aldrig riktigt vad för slags kemi som kan uppstå när så många nya spelare ska bilda stomme i en trupp. Fansen tror på magisk pånyttfödelse, har jag förstått, men jag anar att det kan ta ett tag innan Habs modell 09-10 hittar sin identitet. Jag anar också att många överskattar Scott Gomez. Vi som följt honom nära under två år i New York vet att han är en begåvad hockeyspelare, men ingen man kan bygga hela sin offensiva strategi kring.
*Svenskarna: Mikael Johansson slåss för en plats och kan få sina chanser senare under säsongen.
*Biffens favorit: George Laraque. Å ena sidan ligans mest skrämmande goon, å andra en frapperande vänlig själ.

•Nashville Predators (12:a i väst)
– De har ett par tunga, starka backar, som den mäktige Shea Weber, och en uppsättning kvicka, klipska forwards. Ändå känns det alltid som att det är nåt som saknas hos Predators. Som att de är oförmögna att häva sig upp på nivån där de stora huserar. Somliga tror att en frisk Steve Sullivan ska kunna göra skillnad. Själv undrar jag om det inte skulle behövas en ny coach i country & western-mekkat.
*Svenskarna: Patric Hörnqvist har gjort en bra försäsong och borde kunna tränga sin in i truppen. Även unge Andreas Thuresson har tagit för sig under träningsmatcherna.
*Biffens favorit: Pekka Rinne verkar vara en skojig fan, och Weber har man ju respekt för, trots att det var han som förstörde för Lilja.

•New Jersey Devils (6:a i öst)
– Roligt lär det inte bli när Old School Lou återigen ställer Lemaire, hockeyns egen Drillo, i båset. Men förmodligen hyggligt lyckosamt, även om Lemaires asketiska idéer inte längre är lika gångbara i de strikta regeltolkningarnas, och den avskaffade rödlinje-offsidens,  NHL. Därtill finns en liten risk att offensiva übertalanger som Parise och Zajac stannar i utvecklingen med en slik puritan till chef. Devils är dock Devils, har fortfarande Brodeur i kassen och kommer om inte annat att snålspela sig till playoff.
*Svenskarna: Johnny Oduya är en av de verkliga hörnstenarna i Devils numer, vilket om inte annat bekräftas av det nya, fina kontrakt Lou erbjöd honom i somras. Nu tycks Niclas Bergfors får en riktig chans också.
*Biffens favorit: Men måste beundra värdigheten med vilken Johnny O långsamt klivit fram och blivit en av de bäst. Bra att prata med är han också. Jag tror inte jag hört honom leverera en enda klyscha.

•New York Islanders (15:e i öst)
– För att citera Eldkvarn: Pojkar, pojkar, pojkar – här kommer ett hundår till. En John Tavares gör ingen vinter; inte under sitt rookie-år.
*Svenskarna: Tack och lov inga alls.
*Biffens favorit: Vem skulle det vara?

•New York Rangers (10:a i öst)
– Jag önskar att jag har fel, jag önskar att Rangers går hela vägen och skapar glödande hockeyfeber på Manhattan. Men efter att Glen Sather återigen strukturerat om hela laget ter det sig som en fåfäng förhoppning. Jo, det har sett bättre än väntat ut under försäsongen och den koleriske Tortorella kan förmodligen piska fram en och annan seger. Men på lång sikt blir det tunna backbeståndet och bristen på centrar sannolikt stora bekymmer. Otroligt mycket hänger på om Henke kan spela lika sinnessjukt bra som under slutspelsserien mot Washington i april, och om den förträfflige Gaborik får vara skadefri.
*Svenskarna: Vi har ju en kung här.
*Biffens favorit: Och, ja, honom gillar vi i den här bloggen. Men Tårtan i båset är också en tung favorit. Ännu så länge i alla fall…

•Ottawa Senators (11:a i öst)
– Det är fortfarande en gåta: Vad var det som hände i Senators efter halva säsongen för två år sedan? Fram till dess hörde de till ligans absoluta nobless . Sedan gick golvet plötsligt ur hela organisationen. Och därefter har de aldrig återhämtat sig. När Dany Heatly, som alltid vek ner sig i avgörande lägen, nu följt troublemaker Emery ut genom dörren kanske det finns förutsättningar för en återuppståndelse. För det talar också en bredare uppställning forwards – och är Kovalev på humör kan vad som helst hända. Men vägen tillbaka till toppen ser lång ut.
*Svenskarna: Alfie är Gud i den kanadensiska huvudstaden, och kommer alltid att vara. En rolig nyhet är Erik Karlsson, som tidvis varit formidabel i träningsmatcherna.
*Biffens favorit: Alfie. Det finns exempelvis ingen det är mer givande att intervjua.

•Philadelphia Flyers (4:a i öst)
– Is this the year? Hela Philadelphia vill tro det. Och helt ogrundad är ju optimismen inte. De har biffat upp ett redan solitt försvar med den väldige Chris Pronger, Briere ser äntligen ut att vara fit for fight igen, kidsen Richards och Carter och Giroux har utvecklingskurvor som pekar spikrakt norrut och en elakare, otrevligare, mer respektingivande uppsättning skitstövlar har ingen ställt på en NHL-is på dekader. Men det finns ett präktigt aber: Förstemålvakten heter Ray Emery. Han kan vara ypperlig, men också undermålig. Och framförallt – han har orsakat konflikter var han än kommit. Sprider han gift även i omklädningsrummet i Wachovia Center blir det problem.
*Svenskarna: Vi har ju Johan Backlund, men han får vara hos Big Kjell i Phantoms tills vidare.
*Biffens favorit: Man känner ju hatkärlek visavi Mick Hucknall-kopian Scott Hartnell.

•Phoenix Coyotes (15:e i väst)
– Kaos bor kanske granne med gud, men han är ingen vidare partner i en hockeyklubb. Och tyvärr är det kaos som regerat i Arizona senaste halvåret. Konkurs, domstolstjafs, tränarkrångel, hot om flytt och allmänna oklarheter i fråga efter fråga pulvriserade antagligen Coyotes säsong redan i somras. När sedan Wayne Gretzky under mer eller mindre förnedrande former tvingades bort fick de hela Kanada mot sig också. Det blir kattskit det här.
*Svenskarna: Jonas Ahnelöv knackar på dörren och får säkert fler chanser i år. Och Tuffe Uffe Samuelsson får väl någon form av roll i båset också.
*Biffens favorit: Petr Prucha har varit en hjälte ända sedan han lyste upp Garden med sitt lyckliga leende under det där enastående rookie-året efter lockouten.

•Pittsburgh Penguins (2:a i öst)
– Egentligen är det förstås inget som säger att regerande mästarna skulle göra sämre resultat i år. Tvärtom, The Two-headed Monster – Crosby och Malkin – har med all säkerhet ett drygt decennium kvar innan de ”peakar”. Men – bristande motivation kan ställa till det. Det kändes ibland som att det var ilskan och frustrationen över hur säsongen innan slutade som drev Penguins ändå till titeln den här våren. Den drivkraften finns inte längre och till skillnad från när Edmonton byggde sitt imperium är konkurrens i lönetakens tid så knivskarp att minsta tendens till mattad gnista blir utslagsgivande. Så nej, Pittsburgh försvarar inte titeln.
*Svenskarna: Nej, det är för surt att vi aldrig får någon naturlig ingång till Sid The Kid och Geno…
*Biffens favorit: Jag hade, som många andra, lite svårt med Sid The Kids personlighet, men han växte till en sann gigant i mina ögon under förra slutspelet.
Motivation

•San Jose Sharks (3:a i väst)
– Man kan bara instämma med Hockey News: Vi går inte på det här en gång till. Sharks har ett i det närmaste perfekt lag och kommer säkerligen att toppa sin division igen, om inte hela sin konferens. Men sen väntar  slutspel och då blir det precis som vanligt. Jodå, tog de sig inte vidare förra säsongen gör dom det inte nu heller.  Att Dany Heatley flyttat till Silicon Valley förändrar ingenting. Han är hutlöst begåvad, men när the going gets tough, då viker han i allmänhet ner sig. Fler spelare av den sorten är det sista Sharks behöver.
*Svenskarna: Douglas Murray har i ett par år varit vår stentuffa stolthet uppe i norra Kalifornien. Nu ska han tydligen bli poängkung också. Gjorde hat trick i sista träningsmatchen…
*Biffens favorit: Det är förstås just ”Crankshaft” . Det var ingen tillfällighet att han blev folkkär när han spelade VM härom året. Förkroppsligandet av begreppet ”skön snubbe”.

•St. Louis Blues (10:a i väst)
– Om det är en chansning att tippa Kings ovanför strecket är det väl direkt korkat att tippa Blues under samma skiljelinje. Det här unga följet hade ju en breakout-säsong förra året, trots att stjärnan Paul Kariya gick skadad hela tiden. Nu är han kurant igen – och all ung talang runtom honom ska enligt planerna växa ytterligare några klasser. Men varje år är det något lag som överraskar negativt och tar ett steg i fel riktning. Jag har en vag misstanke om att det är det här trots allt något ojämna manskapet som blir årets offer.
*Svenskarna: Patrik Berglund hör till våra främsta löften och Alex Steen har sedan flytten till Missouri fått visa mer av vad han kan.
*Biffens favorit: Steen. Mycket karaktär parat med en föredömligt rak, norrländsk stil i omklädningsrummet,.

•Tampa Bay Lightning (8:a i öst)
– Jag trodde på nya, glada dagar i västra Florida redan förra året. Bolts var ju också då välsignade med några av ligans giftigaste forwards, främst förstås  Lecavalier och St.Louis. Men dels visade sig hålen vara för stora i de bakre leden, dels distraherades laget av konflikterna mellan de olika ägarna och Barry Melroses fiasko i båset. Ägarna tramsar fortfarande, men Tocchet har etablerat som en förstklassig coach och viktigast av allt: De där hålen i försvaret är ordentligt tilltäppta, med svenskt murbruk. Viktor Hedman och Mattias Öhlund är just den sortens gossar som saknats i Tampa . Därutöver indikerar försäsongen att Steven Stamkos håller på att växa i NHL-kavajen lagom till sin sophomore-säsong. Skrällvarning!
*Svenskarna: Rookien Viktor Hedman och veteranen Mattias Öhlund…det är troligen ett marriage made in heaven.
*Biffens favorit: ”Vigge” Hedman har redan gjort starkt intryck, både som tidsslukande gigant på isen och vältaligt intervjuoffer.

•Toronto Maple Leafs (7:a i öst)
– Brian Burke säger att han bygger på lång sikt, men det börjar se ut om att den råbarkade general managerns nya, tuffa, tunga och samtidigt kvicka version av Leafs kan komma att ställa till besvär för omvärlden redan i år. Fokus har under försäsongen i första hand legat på vad en samling unga forwards, med svenske praktöverraskningen Viktor Stålberg som särskilt utropstecken, åstadkommit. Men den stora skillnaden nu när allvaret börjar hittar man ändå på blålinjen. Där Toronto i flera år förlitat sig på överbetalda kalkoner som McCabe, Gill och Kubina tar nu herrar som Beuchamin och Komisarek över (och enligt coach Wilson är Kaberle inte så fet längre…). Det är nåt annat det. De kan se fram emot playoff i Big Smoke, för första gången på väldigt länge.
*Svenskarna: Ja, det ser ju ut som att Rikard Wallin, Jonas ”Monstret” Gustafsson och sensationen Viktor Stålberg alla ingår i truppen från start. Jonas Frögren, däremot, börjar i Marlies,
*Biffens favorit: Jag hoppas ju att den obetalbara Gonäs-Jonas å det snaraste flyttas upp.

•Vancouver Canucks (5:a i väst)
– En verklig dark horse. Canucks har alldeles för länge förlitat sig alldeles för mycket enbart på Luongo och bröderna Sedin, men förra säsongen syntes tendenser till grundlig klasshöjning hos flera lagkamrater. Som Burrows, som Kesler och som Wellwood. Fortsätter den utvecklingen är det inte omöjligt att det blir riktigt skoj i GM Place i vinter. Micke Samuelssons flytt till nordväst inger också hopp. Vill det sig väl lyfter han tvillingarna mot ännu högre sfärer. Lukowich och Ehrhoff är därtill fina backförvärv.
*Svenskarna: Canucks skiftar som vanligt i blågult. Bröderna Brothers och Alexander Edler har nu alltså fått sällskap av ex-mästaren Micke Samuelsson.
*Biffens favorit: Jag är rätt begistrad i telepati, och ofta ser det ut vara det som pågår när Daniel och Henrik är på isen.

•Washington Capitals (1:a i öst)
– Biffens Stanley Cup-mästare. Och jag vet vad ni har för invändning: Backarna. Men som Canal Plus-Björn slog fast när vi, med viss hetta,  diskuterade det ämnet efter game 7-dramat i Detroit i juni: Kan man vinna Stanley Cup med Hal Gill i försvaret kan man göra det med John Erskine också. Det är upp till coach Boedreau. Om han bara är smart och coachar begåvat kommer den här mediokra samlingen backar också att spika igen sin egen zon. Resten lär ta hand om sig själv. Det är ju inte bara det att Caps förfogar över världens målfarligaste spelare och världens målfarligaste back – plus en playmaker monumentale som Bäckis, en sniper som Semin och numer också Knuble; just det slags obetvinglige målgårdsgrötare som saknats tidigare . De är allesamman ursinnigt hungriga också , de brinner av revanschlusta, de är motiverade som motståndsrörelser i länder som varit ockuperade i decennier. De kommer, kort sagt, inte att gå att stoppa.
*Svenskarna: ”Bäckis” är snart vår allra störste stjärna. Sen har vi Nyllet, som tyvärr blir mobbad av Boedreau och antagligen försvinner nånstans innan säsongen är över.
*Biffens favorit: Det finns mycket få saker här i livet som är roligare än att se Alexander Ovetjkin spelar ishockey.

Alldeles, alldeles snart är bauta-dokumentet om den kommande säsongen färdigt.
Till dess tycker jag ni kan följa Papa bloggen  i Detroit Free Press
Kolla här och här.

Ah, spelarna vinner matcher, bloggare lyckas plantera smeknamn som The Kron Wall of Pain i amerikansk press. Det är samma slags triumf…

Hat trick av Douglas Murray.
Den meningen trodde man aldrig att man skulle komma att skriva.
Men kors i både tak och golv – Big Bad Crankshaft smackade in tre puckar när Sharks körde över Ducks med 6-0 hemma i San Jose.
Dessutom hade han en assist på Ryane Clowes 4-0-balja.
Bäckis och Zäta och Alfie och Bröderna Brothers har tydligen fått konkurrens om titeln ”svensk poängkung” i år…
* * *
Vad gött att se Erik Karlsson i Ottawa-matchen i natt.
Att en så ung snubbe vågar ta såna initiativ, hålla pucken så länge, följa med upp i anfallen så ofta och slå såna raffinerade passningar…GM-Murray får verkligen anstränga sig för att hitta en ursäkt att inte baka in honom i den slutgiltiga trupp som ska spikas vilken dag som helst.
* * *
Trodde inte att Don Maloney var så feg.
Tuffe Uffe hade  ju inte gjort ett sämre jobb än den katatoniske Dave Tippett.
Men coach-skrået är som bekant den sista bastionen för de konservativa Don Cherry-krafter som vill att NHL ska vara en renodlat nordamerikansk  affär.
Ynkedom.
* * *
Passningen Karlsson slog till Kovalev i ett powerplay i första perioden höll faktiskt ren Foppa-klass.
* * *
Och vad ska man säga om Viktor Stålberg?
Två mål och en assist – mot Detroit Red Wings.
Som kommentatorerna på NHL-kanalen utbrast:
– Det råder inga tvivel om att den killen vinner Hart Trophy i år.
Well, kanske inte (och jodå, jag förstod att de skämtade…det är alltid bäst att påpeka slikt).
Men Burke och Wilson är bra fisiga om de inte vågar satsa på den blågula braksensationen.
* * *
Nyheten kommer från Mexico City, där en konsertpianist med vissa försänkningar i den här bloggen – vi kan kolla honom Per – sitter och surfar:
Niedermayer klar för Devils!
Det är nu inte fullt så fantastiskt som det kanske låter i öronen på Jersey-fansen.
Storbacken Scott stannar i Disneyland..
Men brorsan Rob, Sammy Påhlssons förre raderpartner, kommer till Newark.
Det är emellertid inget dumt förvärv det heller. En sån checking-specialist bör passa väldigt bra i Lemaires snåla giv.
* * *
Fast Hart Tropy är ju vikt åt Dogge Murray i år.
* * *
Jag kände en Stålberg en gång.
Han hette Olle och var ett tag sträng mellanstadielärare, sedan började han dokumentera Borlänges historia.
Det har absolut ingenting med nåt att göra, men jag ville få det sagt i alla fall.
* * *
”Monstret” spelade bara en period mot Wings, men då höll han fanimig nollan.
Sämre kan en NHL-karriär börja.
* * *
Tårtan rasar mot fansen på Garden för att de inte visar Brashear tillräcklig respekt.
Det har han inte mycket för.
Även om man kan dela invändningen att Bräschan förtjänar mer aktning går det aldrig att få sportfans i New York att låta bli att bua ut den de fått för sig att de ska bua ut – och det kommer att ta ett bra tag innan de glömmer överfallet på Betts i våras.
Å andra sidan lär det inte gå att få Tårtan att ändra åsikt heller.
Och han skyller för övrigt på media.
– Det var ni som dissade Donald när han blev klar för oss, det var det som satte den här bollen i rullning, grymtade han på presskonferensen  efter matchen mot Caps i torsdags.
Vi väntar på replik från Brooksie.
* * *
Det var vackert så länge det varade, men till slut fick ju Flames lov att låta Fleury gå.
Och jag vidhåller: Det ska inte vara möjligt att göra ett uppehåll på fem år och sen kliva in i en proffsliga igen.
* * *
Det ser hoppfullt ut för Christian ”Rune” Bäckman nere i Florida.
Han är inte garanterad plats i truppen ännu, men  har på impat på coachen DeBoer
– Bäckman har varit bra och får hänga med till Finland. Där ska vi ta en ordentlig titt på honom, vi har fortfarande fram till grundserien att bestämma oss, säger chefen till Panthers hemsida.
* * *
Själv kunde jag inte gå på Garden i torsdag, på grund av andra jobb, men rapportörer på plats – vi kan kalla honom Oak Man – skvallrar om att Gaborik hade stor show.
Trots att man ju VET att försäsong inte betyder så mycket, börjar det bli svårt att värja sig från känslan att Rangers är bättre än vad man tror när man studerar laget på papper.
* * *
Det går bra för Kaberle i Toronto.
Och coach Wilson vet varför.
– Tomas är inte lika fet som förra året, säger han med rätt frapperande frankhet.
Men allting är relativt, Herr Wilson, allting är verkligen relativt…
* * *
Jag tror jag frågat förr, men jag kan inte minnas att någon hade ett svar så jag ber att få upprepa:
Varför är det så många i ledande ställning i NHL som heter Murray? Och Wilson?
* * *
Toronto-pressens tunga namn, Damien Cox, har en del synpunkter på hur Coyotes behandlat Gretzky – och vad det innebär för hockeyns framtid i Arizona.
Hålls det med i kommentatorsspåret?
* * *
Lidas blev alltså utsedd till decenniets NHL-spelare av Sporting News häromdagen.
Helt korrekt.
Tänk nu om bara hans hemland kunde förstå vad det är han åstadkommit under sina år här borta.
Det är ju, när man tänker på det, rent provocerande att Herr Gud från Skogsbo inte fått exempelvis Jerringpriset ett par-tre gånger.
* * *
Afinogenov, en gammal favorit, tycks kunna spela till sig ett kontrakt med Atlanta.
Härligt, säger jag.
Däremot verkar Flyers skippa Brashear-offret Betts.
Skit, säger jag.
* * *
Det verkar tyvärr som att Tom Wandell får inleda säsongen i farmarligan.
Men till skillnad från de som tvingats packa trunken och flyga iväg från Dallas de närmast föregående säsongerna slipper den förre SSK- och Timrå-stjärnan åka till sura Iowa.
Dallas AHL-lag heter från och med i år Texas Stars och håller till i Cedar Park strax utanför Austin.
Och ja, bloggen förstår ju att det inte är första-proritet, men Wandell bör ändå ha klart för sig att Austin är en väldigt, väldigt, VÄLDIGT rolig stad.
 * * *
Det är svårt att inte tycka att Boedreaus behandling av Nyllet börjar likna mobbing.
Den jävla Carl Gustaf Lindstedt-kopian kan väl visa LITE respekt och låta ett bollgeni med 18 säsonger under bältet få någon ynka chans, no?
* * *
Lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag…det är vad vi har kvar.
Sen jävlaranamma smäller det.
Kan knappt bärga mig. kan ni?

Tur man lärt sig att man inte ska dra några växlar alls på vad som händer under försäsongen.
Annars hade jag efter första perioden igår börjat yra om att Rangers är en contender i år.
De spelade riktigt rolig, kreativ, aggressiv och effektiv anfallshockey under de inledande 20 minuterna.
Vi satt faktiskt och skrattade av ren häpnad emellanåt.
* * *
Tur man lärt sig att man inte ska dra några växlar alls på vad som händer under försäsongen, del 2.
Annars hade jag efter första perioden igår börjat yra om att Red Wings inte har någon chans i år.
De presterade riktigt taffligt, fantasilöst, odisciplinerat och ineffektivt försvarsspel under de inledande 20 minuterna.
Vi satt faktiskt och grimaserade av ren häpnad emellanåt.
* * *
Jag trodde att familjen Reinfeldt bara var inne på basket.
– Men det är Fredrik det, upplyser hustru Filippa när hon helt otippat gör entré i spelargången utanför Rangers omklädningsrum.
– För min del handlar det mest om fotboll och friidrott.
Men en ledig kväll i Gotham går det alltså an med hockey också.
– Ja, jag tyckte det här var oerhört underhållande.
Nåja.
* * *
Homer tog inte med sig något godis när han åkte tillbaka till USA i slutet av sommaren.
– Nej, jag visst ju att vi skulle tillbaka till Sverige . Och nu börjar jag bli sugen, säger han och smackar belåtet.
* * *
Gaborik såg riktigt bra ut.
Framförallt passningen till Lisin före 2-0-målet, i powerplay, var en aha-upplevelse för oss som går på Garden.
Det är SÅ man kan spela hockey också…
* * *
Handelsministern, Eva Björling, dök också upp i den där spelargången efter matchen.
När det är FN-wansch i stan kan vad som helst hända.
* * *
Homer pratar inte bara godis
Han får frågor om vad han helst skulle vilja bjuda sina nordamerikanska lagkamrater på för husmanskost i Sverige nästa vecka och blir alldeles till sig.
– Smörgåstårta…och mammas köttbullar, säger han drömskt.
* * *
Det är nog inga fel på Vinny Prospal, men det gör ont att se honom i nummer 20.
Det numret tillhör Birger Språkröret Fast Freddy Shoestring Shoey, och allt vad Ytterby-legenden heter.
* * *
Homer fortsätter:
– Stuvade makaroner….spagetti med köttfärssås…köttfärslimpa…
* * *
Också kung Henke beklagar att det plötsligt är så osvenskt i Rangers omklädningsrum.
– Jag trodde vi hade börjat bygga ett svensklag förra säsongen, men så blev det ju inte riktigt, säger han med ett snett leende.
– Och det är ju synd att vi tappat Fredrik (kan man kalla honom bara så också?) och Markus, det är väldigt bra killar. Men så är det i den här världen, det är bara att vänja sig vid.
* * *
– Stekt fläsk med löksås…rödspätta…kassler.
Ja, det är fortfarande Homer som maler.
* * *
Jag kanske snart får ge mig om Fleury, ändå.
Han  stod tydligen återigen för  en elegant framspelning under det som såg ut att bli en grym Flames-vändning
Men med bara en sekund kvar av ordinarie speltid kvitterade Daniel Killer Sedin.
Sedan satte han den avgörande straffen också.
Hygglig kväll.
* * *
Plötsligt vänder sig Homer om och flinar:
– Vad säger du, nu vattnas det i munnen, va?
Onekligen.
Fast jag tänker mest på kålpudding när jag hamnar i sån där husmanskost-trans.
* * *
Daniel Larsson hade det inte så kul under det som torde ha varit Garden-debut.
Men han fick fan inte mycket till hjälp av sina meriterade lagkamrater heller.
Hoppas nån upplyser honom om att han inte ska vara alltför deppig.
* * *
Page Six Sean krockade tydligen med Callahan på träningen igår och är nu knäskadad.
Jublet utifrån Jersey hörs ända hit till första avenyn.
* * *
Frågar The Kron Wall of Pain om han kommit över finalförlusten i våras.
– Mja…man blir ju påmind när folk frågar hela tiden.
Hm.
Point taken…
* * *
Duby spelar inte, men rör sig i vimlet utanför omklädningsrummet och har just den oskyldiga look unga män får när de vet att de kommit undan med nåt som kanske inte är helt okej.
* * *
Det är Brooks som sätter ingressen åt mig när han fått svar på nyfiken fråga om vad det var för celebritet Henke talade med utanför omklädningsrummet.
– So The First Lady met the King, utbrister han.
Ha!
* * *
Detroit-svenskarna har 60 namn på sina gästlistor inför matcherna i Stockholm.
– Men jag misstänker att den kommer att behöva utökas, flinar Homer när han slutat drömma om stuvade makaroner.
Ja, vad fan, kom igen nu, kusiner och gamla arbetskompisar och klasskamrater: Ring och tjata om lite mer plåtar!
* * *
The Oak Man, som bara är marginellt tjockare än en CCM-klubba, har börjat föra nåt slags protokoll över sitt kaloriintag.
Det är ju svårt att inte uppfatta som en provokation för en John Candy i vardande.
* * *
Nu.
Börjar.
Grundserien.
Snart.

Pssst, bloggen är på Garden ikväll.
Rangers lirar mot självaste Red Wings
Det blir inga live-rapporter, enär jag ska försöka sitta nära rinken på vanlig plats och döva försäsongsledan med svettlukt och närvaro.
Men kolla i morrn, då ska jag ha laddat ner några små intryck.

Bloggen skulle ha varit i Tampa och sett Victor Hedmans hemmadebut denna fredagskväll, men blev småförkyld och hur mycket västra Floridas brännande sol än lockade ville jag ju inte flyga ner och smitta min unge landsman.
– Det uppskattas. Man vill inte bli sjuk nu när säsongen är på gång, skrockade Victor Hedman på telefon  efter Atlanta-matchen.
Allt jag begär i gengäld är brakande super-succé, så resorna ner till den där solen blir desto fler när jag tillfrisknat och kung Bore gått till anfall i New York.
* * *
Phil Kessel till Toronto alltså.
Det stärker mig förstås i uppfattningen att Leafs kan komma att ställa till med efterlängtat djävulskap i vinter.
* * *
Bara två svenska rödvingar på isen när Detroit slog  Rangers igår – The Kron Wall of Pain och Mattias Ritola, Borlänges egen Charlamov.
När hände det senast?
Matchen sändes av MSG här i New York och var ofattbart tråkig att titta på.
* * *
 Är det bara jag som får för mig eller drabbas den gode Shoestring av oproportionerligt många freak-skador?
* * *
Åh, ni måste ju läsa om den fina dubbelbomben i Palm Springs på Grängesarslets fina blogg.
Poolen torde fortfarande svalla.
* * *
Under det där telefonsamtalet med Hedman brakade det plötsligt till nånstans i bakgrunden.
Det visade sig vara unga lagkamrater som rasade in på ångermanlänningens hotellrum och ville ha med honom på ett parti poker.
– Fast jag ska inte spela. Jag är trött efter matchen och ska sova, påstod Victor.
Skötsamt och bra.
* * *
Tro på fan om inte ”Unknown” satte en balja åt St. Louis ikväll igen.
Han verkar vara rätt bra den killen.
* * *
Maccarone hörde till den skrälldus spelare Tårtan skickade ner till Hartford häromdagen.
Fan också.
 * * *
Det var ju lite vackert att Fleury fick sätta den avgörande straffen mot skitlaget som om några år flyttar till Kansas City, men jag vidhåller att det vore ett underbetyg mot hela ligan om han lyckas ta en plats i Flames-truppen.
* * *
The Oak Man och T-Pain, som håller på med en hej jävla film om Vigge Hedman, har min inställda flight till trots åkt till Tampa och en snabb titt i gästrike-gormandens blogg ger vid handen att jag när jag vaknar i morgon kommer att vara glad över att jag stannade hemma.
Skörlevnad pågår as we speak. 
* * *
Om man så här på rak arm skulle ta och försöka gissa vilka nya svenskar som har störst chans att ta en plats direkt…
Den listan toppas av Hedman, förstås. Sedan säger jag Erik Karlsson i Ottawa, vad jag förstår den typ av spelande back jag älskar mest av allt i hockey-sammanhang.  Monstret blir rimligen andremålis i Leafs när han är redo. Bergfors (Devils) och Backlund (Flames) kan också nämnas, även om de nu inte är helt nya.
Sedan vore det ju väldigt, väldigt häftigt om den här Stålberg lyckas övertyga Burke och Wilson och får chansen.
Fler förslag?
* * *
Det är, menar jag, bedrövligt att en sån som Blair Betts ska behöva bevisa nåt för att få kontrakt.
* * *
Snart är Dubinsky förlorad.
Men Rangers har ju sånt överflöd av centrar, så det spelar ingen roll.
För tydlighetens skull:
Det var ett försök till grov ironi.
* * *
Nu ska jag fortsätta fnula på det längsta jävla blogginlägget i historien.
Klart om någon vecka, hopps jag…

1-2 till slut.
Higgins, som överhuvudtaget hörde till de på isen som övertygade mest, gjorde Rangers tröstmål.
Sen tyckte Gris-Olle och hans kompisar att det blev spännande.
Och det kunde dom väl få tycka.
Själv vill jag påstå att vi fick alla fördomar om försäsongens brist på underhållningsvärde bekräftade.
Det är inte gnäll, det är bara fakta.
Grundserie, kom!
* * *
I St. Louis har en ”unkown” gjort mål, enligt NHL. com.
Vad betyder det?
Var det nån i publiken som kom ner på isen och sprätte in pucken?
Festligt.
* * *
Satt under större delen av slutperioden på plats nära rinken.
Då blev det genast lite skojigare.
Man såg till exempel att Maccarone har ett warface to go with med det lysande namnet.
Kom igen, Sather. Han måste ju signas.
* * *
Släntrar efteråt in i omklädningsrummet bara för att få se en helt okänd tjomme sitta på Shoestrings gamla plats.
Då går jag igen.
* * *
Nu ska jag åka hem och bloggens första insats för säsongen…
Later, folks.

Ja, ni får ursäkta inlägg nummer tre.
Men det här är för jävla sömnigt.
Det står fortfarande 0-1, inget händer och värst av allt:
Kaffet är slut.
Det är försäsong i pressrummet också. Hoppas jag. För så kan det inte fortsätta när serien börjar. Då måste vi hitta på alternativa energilösningar åt bloggen.
* * *
Rangers har ändå ryckt upp sig en smula, och framförallt slutat ta utvisningar.
Man kanske kan gissa att Tårtan hade ett och annat att säga om det i förra pausen.
Istället har blåskjortorna fått spela ett par powerplay och i nån mån är det som Oak Man säger:
– Så här mycket skapade Rangers inte under samtliga powerplay förra säsongen
Det SER helt enkelt bra ut.
Å andra sidan:
Det blir inte mål nu heller.
Det känner vi igen.
* * *
Får se om jag orkar vara kvar hela tredjeperrisen.
Annars hörs vi om någon dag.

Zzzzz.
Zzzzz.
Zzzzz.