2-1 i Star Wars i Verizon alltså.
Trots att det länge bara var Pittsburgh på isen.
Men Steckel fick in en turpuck och sen gav de Washington ett 5-mot-3-läge och det är ju som att lägga ett marsvin i en giftig ormgrop.
Döden är oundviklig.
* * *
Vad är det för pajaskonster NBC håller på med när de visar hela powerplay från en kamera på kortsidan – bakom skyddsnät och allt?
Lockar man ”the average sports fan” på det sättet?
Arslen.
* * *
Det råder ändå inga tvivel om att From Russia with Glove och hans backar kommer att få bekänna färg på ett annat sätt i den här serien.
* * *
Nej, Kmannen, jag drar sällan på mig slips när jag sitter ensam i lägenheten en lördagseftermiddag.
Då får det vara betydligt större matcher…
* * *
Någon undrade om Ovie är hemligt skadad och faktum är att även NBC-nissarna var inne på det.
Han ska ha flugit över en personlig läkare från Moskva och verkade enligt mycket bekymrad under en träning dagarna efter sista segern mot Rangers.
Fast så särskilt skadad såg han ju inte ut när han avslutade den där underbara upprullningen i fem-mot-tre-läget.
* * *
Det såg ett tag ut att bli en rekordsnabb period.
Fan, det var inte en enda avblåsning för en Sid The Kid stänkte in 1-0 4.09 in i perioden.
* * *
Erskine verkade tro att det var Nik Antropov han mötte igen.
Det var det inte.
* * *
Nu är det en delivery-gubbe på väg upp i hissen igen. Äggbrunch. Ska smaska i mig det och återkommer senare.

Nu jävlar.
Hur kul ska inte det HÄR bli?
Washington mot Pittsburgh i slutspelet…det är ju som Beatles mot Rolling Stones.
Ni måste ju se, det förstår ni.
* * *
Carl-Gustaf Lindstedt – Anaheim-coachen Carlyle alltså – var härligt vresig på presskonferensen igår.
Försökte tyckte han att Browns smäll mot mini-Hudlers lilla huvud inte var nånting och sen kunde han inte förstå hur The Mule kunde få köra över Hiller efter.
Gubben i lådan var mycket gladare…
* * *
Om man ska dra Stones-Beatles-liknelsen vidare råder det inga tvivel om att Washington är det tuffare, sjavigare, sexigare Stones.
De har sin Jagger i Ovetjkin (showmannen) , sin Keef  i Fedorov (det musikaliske geniet) , sin Brian Jones i Bäckis (de är ju lika till och med…), sin Charlie Watts i Semin (cool och ointresserad av strålkastarskenet) och sin Bill Wyman i Mike Green (ja, nån ska ju vara basist också…)
Pittsburgh påminner mer om duktiga, prydliga Beatles.
Crosby är Lennon (det vresiga snillet), Malkin är McCartney (det mindre vresiga snillet), Sergej Gonchar är George Harrison (den underskattade) och Tyler Kennedy är Ringo Starr (pajasen).
* * *
Babcock har inget emot att Big E slåss.
– Om han gör det mot Perry, Getzlaf och Ryan. Men längre än så är inte listan, sa coachen under presskonferensen igår.
Sen log han brett…
* * *
Caps förväntar sig svårare utmaningar i egen zon i den här omgången, står det i Washington Post idag.
No shit…
* * *
Sam, vad skönt att höra. Att du inte är ledsen alltså. Ha nu en fin sommar.
* * *
Nu släpper vi loss årets stora show.
Jag återkommer i första paus.

Nicklas Erik Lidström från Skogsbo utanför Avesta…vi har aldrig haft en större hockeyspelare än den mannen.
Ja, för er som inte såg –  han gjorde det avgörande målet också (och hade ju dessutom assist på Mules balja också)
Och det är ju ingen tillfällighet att det är just en sån här match han vinner åt sitt lag.
When the going gets tough, ni vet, det är då verkligt stora börjar prestera.
Jag blir fanimig stolt över att komma från samma land – och landsändan – som Herr Kapitän.
* * *
Picknickkorgen, det lär dröja med silly season-observationer. Jag är ledsen, men vi andra har rätt roligt just nu…
* * *
Visst, det kommer att bli en hårdare serie än den förra – och Hiller fortsätter impa.
Men det är knappast så att Red Wings blir sämre när de nu fått åka av sig ringrosten från det långa uppehållet…
* * *
Ser slutet av Bruins-matchen och då är den förvisso redan avgjord, men man ser ju hur det ångar av självförtroende och power om maskinen från Beantown. Det börjar kännas som det är predestinerat att Pebben ska få spela Stanley Cup-final…
* * *
Vad var det Teemu hade för synpunkter på slutet? Får fråga Varpu – eller vet ni?
* * *
Det blev en delivery-kompromiss: Thailändskt. Det är ett ställe några kvarter bort som har en sån killer till currykyckling, så det får ni acceptera…
* * *
Framförallt känner man ju att Zäta och Hossa kommer att ha mer att ge, förmodligen redan på söndag.
* * *
Okej, nu ska jag ta och klämma den där kycklingen också.
Redan i morrn har vi en smällkaramell – öppningen på starten i drömserien mellan Washington och Pittsburgh.
Ojvoj.
Den börjar redan 19.00 er tid, så jag räknar med full uppställning i kommentatorsspåret.
Vi hörs då.

2-2 nu – efter sent, psykologisk Selänne-kvittering precis innan pausen.
Ja, Teemu har förstört fester i The Joe tidigare.
Jag var där den där sudden-kvällen 2007, men eftersom Lilja är skadad ska vi inte påminna om den…
* * *
Det verkar råda lätt konsensus kring kinesiskt.
Får bli nån sötsur liten anrättning då.
* * *
Så ska Detroits PP se ut.
Homers rumpa som ett utedass i vägen för Hiller – och så en ohygglig killer till blålinjebomb från Kapten Lidas
Boy, det finns inga lag i världen som har några vapen mot det där.
* * *
Jag reagerar precis som ni när yongblood Ericsson bjuder upp Perry till tango.
Jag sätter mig upp och ropar rakt ut:
– Big E!!!
Vilken hjälte han håller på att bli.
* * *
När Ducks måste vara disciplinerade och inte får ta utvisningar känns det alltid som att de ligger illa till.
Disciplin är inte den främste grenen i Disneyland-trakterna.
* * *
Men Blackhawk, jag HAR Motown blues – det är det jag menar. Jag vill ju vara där, liksom. Nog kan jag de musikaliska distinktionerna.
* * *
Varpu blir glad. Är det någon som har status hos de blåvita hockeyjournalisterna är det The Finnish Flash.
* * *
– Fan, säger Kron Wall of Pain tydligt när han sätter sig i båset efter chansen i deg numerära överläget i mitten.
Kul det med.
* * *
Han är ju så skör, Pronger. Det är därför han faller sådär…not.
* * *
Men du Hdw, lite mer än ett ”jag är här” kan man ju önska sig…
* * *
Helt riktigt, J-R, Zäta-kedjan behöver visa lite mer i den tredje period som ser ut att kunna bli en underbar rysare.
Keep kommentarerna coming.

Ja, där ser ni.
The Mule Show har börjat.
Han är de stora matchernas, och de stora målens, man.
2007 hade han inte blommat ut ännu.
Det har han i sanning nu – och det är en av de stora skillnaderna mot då.
* * *
Kaffet jag gör själv är betydligt godare än det Varpu nu i pausen sitter och sörplar i sig på den där trånga pressläktaren.
Så jag
* * *
Ja, fick Bräschan fem – plus en – matcher för sin armbåge på Betts lär Brown få något liknande för sitt övergrepp på mini-Hudler.
Det var  minst lika fult.
* * *
Kinesiskt , japanskt eller bara nåt slafs från dinern nere vid 35:e…det är delivery-alternativen denna regniga Manhattan-kväll.
Ni får bestämma vad jag ska ha.
* * *
Visserligen blev det ett mål, tack vare The Mule, men Detroit borde ändå ha fått ut mer av det långa numerära överläget.
Jag tyckte det hade oroväckande svårt att få till sitt riktigt dödliga powerplay.
* * *
Hdw...vad glad jag blev nu. Det är inte slutspel utan dig i kommentatorsspåret.
* * *
Nu hör jag att Mullet-Engblom & co håller med om att Brown bör ha spelat färdigt i den här serien.
* * *
Det hörs kanske inte så tydligt på tv:n, men Varpu messar från The Joe att hatet mot Pronger kokar på läktarna.
Det är ”Pronger Sucks” och burop så fort han befinner sig på isen, tydligen.
* * *
Däremot satt Kron Wall of Pains rökare snyggt där i början.
Precis som Groinstrains noterar känns det som att man gått och längtat efter det.
* * *
Looter, det är roligt att se även dig – tro inget annat.
* * *
Ser att Boston redan har 1-0. Någon som kollar och kan delge några intryck?
* * ’
Precis innan nedsläpp visade de lite bilder från tidigare slutspelsmöten mellan Wings och Ducks och i en sekvens såg man tydligt hur Homer med ansiktet fullt av förakt vände sig mot någon ankback och fräste ”Fuck you”.
Det tyckte jag var kul.
* * *
Nu kommer det mer från The Mules klubba – och det gör det från min laptop i nästa paus också.

Vad är väl en liten slutspelsmatch i Detroit?
Den kan ju vara dötrist och tråkig och…och…och…alldeles underbar!
Ja, fan också.
Nu ångrar jag mig…
Man skulle förstås ha varit i The Joe ikväll.
Här har det ändå regnat hela dagen, så inget har blivit gjort.
Men jag försöker intala mig att det är bra för fortsättningen att jag ligger i soffan med en Stuart Woods-bok och gör ingenting.
Och en HD-sändning på fin-tv:n kan vara alldeles underbar den också.
Typ.
* * *
Det ska bli hyperintressant att se var Detroit står mot Anaheim,
Jag tror att det kan bli väldigt jobbigt, i synnerhet nu i början. Wings har inte spelat match på över en vecka, medan Ducks fortfarande lär vara upp i varv efter succén mot San Jose. Och nu är alltså Rafalski skadad också. Inte bra,
Huka er, Red Wings-fans.
* * *
Varpu är givetvis på plats i Michigan.
Det är mer ruter i henne; spelar Teemu playoff-match inom några timmars flygradie får det vara hur det vill – hon åker.
* * *
Ja, det blir väldigt intressant att få en indikation på styrkeförhållandet även mellan Bruins och Canes.
* * *
Det blir nog förr snarare än senare det, Blackhawk. Vad föreslår du för bar?
* * *
Och ”vår” Julia – kommentstorsspåret drottning, vid sidan av Freja – har tagit sig till Detroit också.
Då lär det bli röj i Greektown i natt…
* * *
Idag ber Tårtan, till sist, om ursäkt för Watergate i New York-tidningarna.
– Det var dumt och onödigt och jag skäms, säger han.
Så dags nu…
* * *
Sam, jag tror egentligen du är mest ledsen av alla över att Rangers åkte ur så tidigt.
Ämnet du uppenbarligen ägnar ditt liv åt är ju borta från dagordningen, ingen kommer längre att ägna det en tanke – vad ska du nu göra?
* * *
Mike Babcock om Big E:
– Han påminner väldigt mycket om Chris Pronger. Minus crosscheckingarna då…
* * *
Hdw, Hdw, Hdw…var ÄR du? Det är ju Detroit nu. I playoff. Du måste komma tillbaka till kommentatorsspåret.
* * *
Det är mest en känsla, inget jag egentligen kan motivera, men The Mule – han kommer att explodera i den här serien.
* * *
Nu ska jag sätta på en rejäl kanna Folgers Special Roast – härligt blask – och försöka låta bli att tänka på hur det skulle kunna vara, hur det luktar i The Joe, hur det känns  i de där vimlande korridorerna timmen före nedsläpp, hur det låter när bläckfiskarna plaskar i isen, hur det låter när speakern kör sin ”Ozzzzzzzgood”, hur det bubblar i hela bröstkorgen när man är på en slutspelsmatch i Detroit…
Då åker vi.
Era kommentarer är så oerhört välkomna hela kvällen.

Satan, vilket drama.
Hawks hämtade alltså in 0-3-underläget i sista – bara för att få se Salo trycka in den avgörande pucken En och tretton från slutet.
Förstår att det svider i era Chicago-hjärtan, men ungbloden måste ha fått mycket självförtroende av den där slutperioden.
Serien blir jämn – och kul att följa.
* * *
Vad gäller mina förehavanden, som ni frågar efter, kan jag avslöja att jag blir hemma i New York över helgen. Har bett särskilt om det, resandet kan bli rätt slitigt och jag vill inte vara helt slutkörd när vi kommer framåt konferensfinaler och finaler. Men redan i veckan är bloggen ute på banan igen. Kommer bli skoj, det tror jag att jag kan lova.

Ett och annat Blackhawks-fan i kommentatorsspåret, noterar jag.
Ingen kul kväll för er, jag beklagar.
3-0 – och Cancuks dominerar ju kraftigt.
Men Offroad...jag trodde du var Rangers-man?
* * *
Delivery-ribborna som kom från Dukes borta på tredje var lysande, ber jag härmed att få meddela.
* * *
Bröderna brothers fortsätter vara fantastiska.
* *
Slutspel är slutspel, men efter urladdningarna i slutet av första omgången kan de första drabbningarna i omgången efter kännas om inte avslagna så i alla fall lite mindre upphetsande.
Det är först efter några möten, när serierna fått karaktär och storylines, det börjar brinna på riktigt igen.

Hallå där i  valborgsnatten.
Är någon vaken?
Jag har, återigen, haft en del annat att pyssla med i något dygn och inte kunnat uppdatera som planerat här, men nu sitter jag i den trådslitna soffan och ser första ronden mellan Canucks och Blackhawks och tänkte att jag kunde krama ur mig någon rad.
Det står 1-0, sedan Demitra gjort mål efter förarbete av  Sudden i ett av de alltför talrika numerära överlägen Chicago bjudit på.
* * *
Hart Trophy blir alltså en helrysk affär – Ovetjkin, Datsyuk och Malkin heter de nominerade.
Helt korrekt, om ni frågar mig.
De är de mest värdefulla spelarna i NHL.
Och återigen:
Vilket sjujävla OS-lag Ryssland kan få ihop nästa vinter.
* * *
I kväll är Rangers ute på byn för säsongsavslutning.
Ojvoj, säger jag, ojvoj…
* * *
Det har överhuvudtaget varit grinigare och hårdare än väntat i första perioden i ett av allt att döma helt GM Place.
Jag trodde det vara först efter tre-fyra matcher spelarna började tycka så illa om varandra…
* * *
Om jag förstått saken rätt poserade jag i Dart Vader-mask i pappersupplagan idag.
Hm, jag har alltid känt mig mer som en stormtrooper.
* * *
Sudden ser inte längre ut som statist i ”Terror på Elm Street”.
Det beklagar jag.
* * *
The Oak Man ligger, om någon undrar, med en paraplydrink vid poolen på Encore i Vegas och flinar just nu.
* * *
Hade mina tips i papperet idag också.
Så här stod det:

•Boston-Carolina
– Carolina visade mot Jersey att de vet hur en mästerlig målvakt utmanövreras, men Tim Thomas i Boston har något framför sig som Martin Brodeur inte hade. Ett komplett lag, med backar stabilare än berget och forwards farligare än smittkoppor. Därför blir det bye-bye ganska snabbt.
Tips: 4-1.

•Washington-Pittsburgh
– Det stora stjärnmötet. Kan bli en klassisk hockeyfest. Och det är extremt svårtippat. Men något säger att Pittsburghs större erfarenhet kan bli utslagsgivande i längden. De får dock slita oerhört för att tvinga ner ett hungrigt Washington med förnyat självförtroende.
Tips: 3-4.

•Detroit-Anaheim
– Tvåan mot åttan i konferensen…det ska bara kunna sluta på ett sätt. Men Anaheim är ett gammal slutspelsspöke för Detroit och vi såg i serien mot San Jose att det passar ankorna rätt bra att få slå ur underläge. Kan mästarna hitta formen från ifjol ska de ändå kunna ta detta.
Tips: 4-2

•Vancouver-Chicago
– Om Canucks fortsätter som under slutet av grundserien, och i serien mot St. Louis, då spelar det nog ingen roll hur mycket hunger och dedikation Joel Quenneville piskar fram i sitt unga manskap. Chicago vinner två hemmamatcher, på sin höjd.
Tips: 4-2
* * *
Jaha, vi hörs senare i natten. Om ni nu inte har däckat allihop…

Jaha, så blev det med det.
Capitals hittade in i matchen igen, tog över och fem minuter från slutet vräkte Fedorov in ett dragskott,
Hjärtskärande för Rangers, desto mer lustfyllt för Caps,
Och sett till hela serien, och the ännu bigger picture, var det väl ett rättvist resultat.
Men Blåskjortorna kan fan vara stolta över den här insatsen.
De kämpade nåt alldeles oerhört och gjorde in bästa match på hela säsongen när det som bäst behövdes,
* * *
Apropå hjärtskärande…vad är det som HÄNDER i The Rock?
Holy shit.
FivePoints, Per, Big Pete...alla andra trogna Jersey-vänner i kommentatorsspåret, det önskade jag er verkligen inte.
* * *
Det finns nästan ingenting mer ångestfyllt än att kliva in i ett omklädningsrum där det sitter ett lag som just blivit utslaget ur Stanley Cup-slutspelet.
Det är så sorgen vibrerar i den svettstinkande luften.
Men Henke talar, såväl med amerikanerna som med oss från hemlandet.
– Det kommer att kännas ännu värre om några dagar. Nu är det bara tomt, man fattar nästan inte att det är över, men sen kommer man att börja älta vad det var som gick fel, säger han med blank blick.
* * *
Nu blir det alltså Boston mot Carolina och Washington mot Pittsburgh i öst.
Sjyssta serier – och särskilt då den sistnämnda.
Ovie mot Malkin, Bäckis mot Crosby…det är så man drar efter andan bara man läser det.
* * *
Stämningen är något ljusare inne i Capitals-kabyssen.
Bäckis står i ett hörn, i röda shorts och röd keps,   kan bara inte låta bli att flina hela tiden.
– Jag vet hur det kändes förra året. Det här är väldigt mycket bättre, jublar han.
* * *
Alltså de sista minuterna, ljudnivån i Verizon då, det var nåt alldeles bisarrt.
Det piper fortfarande i öronen när jag sitter här i pressrummet och försöker författa de här raderna
Jag som bara skämtade om det där med AC/DC…
* * *
Henke tycker att Fedorovs skott var bra, men inte ostoppbart.
– Jag var inte skymd och jag har tagit såna skott förr, säger han med lika blank blick,
* * *
Mörkret inne i Devils rum just nu vill man inte ens tänka på utan att ha psykofarmaka till hands.
Fy satan så grymt.
* * *
Bäckis  har haft  hela familjen på besök, men nu åker allihop hem – utom storebror Stoffe.
Han ska fortsätta hänga i den amerikanska huvudstaden.
Verkar ha det rätt bra, den killen.
– Ja, säger Bäckis med ett stort leende, skriv det i bloggen. Det finns ingen brorsa som har det bättre än vad han har det just nu. Bara ligga i soffan och må gott…
* * *
Stures grabb ser så ledsen ut att man nästan vill krama honom.
– Ju äldre man blir, säger han, desto färre chanser blir det ju att få spela om Stanley Cup-bucklan, suckar han.
* * *
Exakt vad Page Six Sean sa till Bäckis framkommer inte, mer än att det var nåt om att de skulle ”gå”, men en pest var han han tydligen så det räckte och blev över.
– Ja, idag märkte man att den där psykologen han pratat med inte gjorde någon skillnad. Det var samma Avery som förr, säger Valbo-ynglingen med en inte helt imponerad uppsyn.
Fast han var bra också, skulle bloggen vilja inflika…
* * *
Tårtan tog sig genom kvällen utan fajter med vare sig publiken eller Brooksie – och efteråt säger han helt milt att han är stolt över grabbarnas insats.
* * *
Jag får korrigera The Oak Man när han frågar Bäckis hur han skulle ställa sig till ett möte med Carolina.
Så kunde det ju aldrig bli.
– Är det så, flinar Bäckis, att du alltid får rätt den här? Det kan bero på att han är från Strömsbro…
* * *
Birger får en snus ändå idag, för säsongen och för insatsen ikväll.
* * *
The Oak Man vill ha sagt att han egentligen är från Sätra, men nej, nej – nu kommer det förstås att heta Strömsbro i fortsättningen.
* * *
Ingen förstår förstås en stavelse, men naturligtvis är Ovetjkin framme och stökar med nåt slags rysk-svenska när Bäckis står och gör intervjuer.
* * *
Paul Maras fru lär i alla fall vara glad…
* * *
Och vad sa Bäckis till Henke under den hjärtliga omfamningen efter matchen.
– Jag sa att han verkligen inte hade något att skämmas för på grund av den här förlusten.
* * *
Nu har Biffen lite lämningar till tidningen.
Sen ska han andas ut nån dag – och göra sig beredd för omgång.
Vi får se om vi närmast hörs från Detroit eller Boston eller kanske rent av DC igen.
Må gott och  tack för sällskapet. Det var en magisk kväll.