Sorry, MN Johan.
Det blev inte så mycket hårdbloggande som det var tänkt idag.
Inte för att jag blev kvar på Elaine’s, även om det säkert kommer att hända det också, men sviterna av gårdagen har varit rätt kännbara, om man säger så.
Både konkurrenter, komiker från Köping och bloggläsare dök upp och stämningen blev mycket livad.
Ska inte upprepas (jo, det ska det säkert, men vad säger man inte såna här dagar…)
* * *
Har dock legat här i korresoffan och spanat på matcherna och plötsligt är racet över.
Vi har våra sexton slutspelslag nu.
Lite snopet, jag låg och hoppades att Dallas skulle åtminstone skulle sabba festen för Ducks så vi fått lite drama de kommande dagarna och det var bra nära, men riktigt så kul skulle vi alltså inte ha det.
* * *
Bloggläsaren som dök upp igår natt var en viss ”Rangers-fan” från Avesta.
Han hade läst att jag skulle dit, kom upp och presenterade sig och åkte sen med på den ystra resan.
Se där vad man kan få vara med om som riktigt aktiv kommentator i den här bloggen…
* * *
Teemus straff var inte dum…
* * *
”Rangers-fan” verkar dock ha haft en tung långfredag han också. han skulle ha hört av sig idag, men telefonen är helt tyst.
* * *
Nu är man ju så att man tycker det ska bli nagelbitarspännande att se vem som ska få möta vem, så jag sitter parkerad i soffan resten av helgen också.
För Henke Lundqvists del blir det nog  till att börja tänka på hur fan The Great Eight ska stoppas.
Inte för att jag är så säker på att Rangers vinner mot Philadelphia, men ett Pittsburgh som vill få så bra förutsättningar som möjligt knäcker Habs idag.
Och sen blir det returmöte mellan Boston och Montreal…ojvoj.
* * *
Delar MN Johans synpunkt att Bengt-Åke borde ringa Kim Johnsson.
Han borde dessutom fundera över om inte Fabian Brunnström är ett namn för Bern också.
Super-rookien från Jonstorp har varit väldigt bra på slutet och var det ikväll också.
* * *
De där extra-shottarna framåt fyrasnåret…de har man rätt svårt att förstå dagen efter.
* * *
För Detroit lär det, dessvärre, bli Anaheim i veckan.
Ducks förlorar inte mot Phoenix i sista matchen och Columbus torskar inte mot ett avhängt Minnesota.
Väl?
* * *
Det är väldigt roligt med St. Louis – och jag tror att Patrik Berglund och hans kompisar kan komma att ställa till det duktigt för San Jose nu när de kommit in i slutspelet i en sån uppsving.
* * *
Om inte Canucks säkrar divisionssegern borta mot Colorado idag slutar jag tro att de kan skrälla på allvar.
* * *
Lemaire verkar fundera på att gå i pension.
Skulle ni deppa över det, MN Johan?
* * *
Ok, ha en bra påskafton.
Med mycket NHL.

Yes, high five.
Det blir slutspel på Broadway i år också.
Jag vet fortfarande inte hur det är att bo här utan Rangers i playoff – och det är jag glad för.
* * *
Men det var en satans pärs på slutet. Ja, sista 30 minuterna alltså…
Och om inte Hanky Panky Kung Lundqvist gjort årets räddning – ”the gamebreaker”, som Shoey Sjöström berättar att han beskrev den för sin bänkgranne i båset – hade det garanterat inte slutat lika lyckligt.
Men det gjorde han – och hyllades sedan som ingen i New York hyllats sedan han US Air-piloten landade i Hudson River.
* * *
Montreal fick stryk på straffar, men tog alltså en poäng och är därmed klara de också. Vilket innebär att det är game over för Florida och Buffalo, trots segrar i kväll. Ja, Florida kan hamna på samma poäng som både Habs och Rangers, men har färre segrar under ordinarie och matchtid och det är det som räknas.
Så kan det gå.
* * *
Stämningen de sista minuterna, när det kändes som hela säsongen hängde på ett skridskosnöre, hör till det häftigaste jag upplevt.
* * *
Som någon var inne på i kommentatorsspåret, jo, Hedbä gjorde garanterat vad han kunde för att hjälpa Rangers.
Han är hängiven bloggläsare och vill höra  mer om Surkålsmannen...
* * *
Boston eller Washington?
Spelarna själva vägrar svara på den frågan, dom säger bara att dom tänker försöka vinna även på söndag  (och i så fall blir det ju Caps).
Jag, däremot, säger –  Boston.
Inget dåligt lag precis, men Blåskjortorna har haft lite lite lättare för dem och har störst chans att skrälla där.
Fast vi som sympatiserar med det här laget ska nog inte hoppas på alltför mycket.
* * *
Den där Henke-räddningen…jag påstår att den var av praktiskt taget samma dignitet som den i OS-finalen.
* * *
Bengt-Åke borde ringa Hanky Tank Tallinder också.
Han är en högklassig back.
* * *
Det är vid mål han ska få egen dosa, men vi gör ett undantag och ger Birger en för säkrad playoff-plats.
Colton nickar gillande.
Men vägrar ta en prilla själv.
– Nej, nej, nej, säger han och ruskar på huvudet när jag försöker hävda att en slutspelsplats helt enkelt måste firas med svenskt snus.
* * *
Devils får antigen Pittsburgh eller Carolina…kan man få veta vad ryggsimmarna i kommentatorsspåret föredrar
* * *
Lundqvist förstår varifrån intrycket kom att det såg konstigt ut i de två första perioderna.
– Jag var absolut fokuserad, men det var några konstiga studsar och jag släppte några returer, jag vet. Det var bara en sån kväll, säger han.
Well, man kan väl säga att han kompenserade sig rätt duktigt…
* * *
I väst har vi en riktigt fin showdown att följa i korresoffan i morgon kväll.
Nashville-Minneota, St. Louis-Columbus, Anaheim-Dallas…det låter som en klassisk fredagskväll.
* * *
Macke var helt övertygad om att  första målet skulle godkännas.
– Jag såg  att den var inne innan han blev inkuffad, han hade själv ingen koll på vad den var, säger han.
Och nu ser Ångermanslands Maltsev fram emot att få spela sitt första slutspel som New York Ranger.
– Man fick ju en liten föraning här på slutet, hur stämningen kan bli här inne.
Men fick ju det….
* * *
Knepig ekvation för Detroit: Aneheim – eller någon av divisionskonkurrenterna de har så svårt för, i alla fall i grundserien?
Jag skulle nog ändå helst vilja undvika Disneyland. Dit är det så långt och besvärligt.
* * *
Birger tyckte själv att han var dålig – fem mot fem.
– Men det är märkligt,  när vi kommer in i numerära underlägen, då har vi så gott självförtroende att det känns helt…tryggt.
Vi kunde se det, ja.
* * *
Tårtans kommentar?
– Grattis till spelarna.
* * *
Nu ska här firas.
På Elaine’s.
Räkna med hårdbloggning under helgen.
Aloha!

2-1 nu.
Flyers fick målet jag anade skulle bli så betydelsefullt.
Om Philly-fansen ursäktar hoppas jag att jag hade fel.
Däremot kan man väl säga att NÄSTA kommer spela viss roll..
* * *
Tekniska problem plågar bloggen. Gardens eget nät har brakat ihop, jag rullar nu på eget mobilt bredband. Vi får se hur det går..
* * *
Andra var kanske inte fullt lika underhållande, men…ah, jo, fan, det smäller fint fortfarande. Det är och förblir en härlig kväll.
* * *
Vanmassenhoven – ja, mannen med det festligaste namnet i hockeyvärlden utgör ena halvan av domarparet idag – blir inte så populär när han blåser för att det ligger en skadad Flyers-back i egen zon under ett Rangers-anfall här på slutet.
Och det var ju onekligen så att ZZ Top-Mara låg och hade ont framför Lundqvist när City of brotherly love-laget reducerade.
Vore kul att höra Vanmassenhoven – jag börjar fnissa varje gång jag skriver det – förklara skillnaden.
* * *
Gerard Butler från filmen ”300” zoomas in i jumbotronen.
Jag har nollkoll, men Oak Man skiner upp.
”300” är topp tre på hans lista över filmupplevelser.
* * *
Det är emellanåt nånting som är lite konstigt med Lundqvists räddningar, är det inte?
Så länge han stoppar puckjäveln spelar det väl inte så stor roll, men man önskar att han klippte plockhandsken lite oftare, no?
* * *
Jag ÄR en uråldrig homo sapien, Calle...
* * *
Det var en sekvens efter ungefär fem när den faktiskt helt lysande Näslund-kedjan borde ha knäckt Tåbiran...
* * *
Jo, det brakar till på läktarna ikväll också.
Ett kaxigt Flyers-fan reser sig och hånar hemmapubliken efter Brieres reducering och sekunden senare ekar det klassiska ”aaaassssshoooole” i den gamla hallen.
* * *
Per, det har du helt rätt i. Men jag har inte klagat. Jag har bara konstaterat att det inte är lätt att älska nån som är så ouppfostrad.
* * *
Höken mailar hemifrån att jag skrivit att Florida ligger under mot Florida.
Well, det går lite fort ibland. Men ni hajar…
* * *
De ”komplex” du talar om, Mister BigBalle (…) är inga komplex utan oförfalskade influenser, så det så.
* * *
Pretty Face kommer för andra pausen i rad med kaffe – Varpu och Oak Man har ingen chans i den här charmoffensiven – och nu säger han dessutom att han ska ordna så att jag får åka zamboni i pausen om jag gifter mig igen.
Det är nästan så jag kan bryta in ed – den som innefattar ett löfte om att inga äktenskap nånsin igen får bli aktuella – bara därför.
* * *
Rock ’n’ roll nu då…ta oss till himlen, Rangers.
Slutrapport kan komma sent, beroende på vad som händer här.
Vi hörs då.

Ojvoj.
2-0 till Rangers.
I en alldeles underbar period.
Om den rymt briljant hockey ska jag låta vara osagt, men vi har fått blixtrande slutspelsnerv, frenesi, brakande smällar i sargerna, grinigt tjafs och därtill alltså två förlösande mål.
Halleluja!
* * *
Trycket vi har här inne ikväll, den sprakande energin på läktarna, har jag bara upplevt vid fyra-fem gånger under ”mina” fyra säsonger på Garden – och då har det varit slutspel.
Det är, faktiskt, helt jävla magiskt att sitta här.
* * *
Ju längre matchen går, desto svårare är det att fortsätta uppskatta Carrot Top.
Han är inte direkt väluppfostrad…
* * *
Första målet , Näslunds, var nog inte helt regelrätt, nej.
Men som jag förstår saken avgjordes det när domarna godkände det på isen. Vid kamera-kontroll gick det inte att se var pucken befann sig – och då ändras inte redan tagna beslut.
Lite flyt ska man väl ha nån gång också…
* * *
Hur hett och intensivt det än är hinner båda lagen i en reklampaus stanna upp och medelst klubbladsklappningar i isen hylla Rangers gamle materialare Joe Devenney, som ska gå i pension och gör sin sista grundseriematch ikväll.
Lite fint.
* * *
De plågar mig att behöva erkänna Ian Brown – fint nick –  men jag vet inte vad det var för låt, bara att Moz sjöng…
* * *
Jublet är extatiskt när de visar att Florida ligger under mot Florida och visst, det gör väl inte ont.
Men Rangers ska inte behöva vara beroende av det.
Det vore just ett jävla sätt att komma in i slutspelet, om det sker bara för att Florida torskar…
* * *
Just det, themooze påminner om Brooksies sågning av Redden efter Montreal-matchen.
Den hör till de grymmaste han fyrat av och löd så här:
”Montreal tvingades spela utan Markov och Schneider, men i gengäld tvingades Rangers spela MED Wade Redden, så det jämnade ut sig”.
Ouch!
* * *
Surkålsmannen har återvänt – och sitter och ler i mjugg hela tiden.
Det är det jag säger, han har träffat tjej – och tycker nu att vi andra är ena töntar som hetsar upp oss över hockey.
* * *
Det blir inte så mycket istid för Birger ikväll heller, men han, Betts och Colton har i alla fall ett byte som måste ha imponerat på Tårtan.
De är som rabiessmittade terriers runt Tåbiran.
* * *
Ett sött litet par precis nedanför pressläktaren.
Tjejen har Staal-tröja – och killen Girardi-dito.
Då har man koll på läget.
* * *
Är det bara jag som tror att nästa mål får rätt avgörande betydelse?
* * *
Vännen Anna från Estocolmo är på sin första Garden-match och jag sms-frågar om det inte är coolt.
Svaret kommer snabbt:
Knäckande coolt!
* * *
Kaffepaus nu.
Återkommer i paus två. Som vanligt.

Slips på.
Jovisst,  ikväll är det ju VERKLIGEN årets match (…).
Har en splittans ny, lätt silrvig kavaj också, inköpt på en härligt gubbig butik i hörnet Lexington och 42:a så sent som i eftermiddags.
Det är mitt bidrag till försöken att säkra slutspelsmatcher på Manhattan.
* * *
Fick igår  äntligen tag i Alfie för att ställa frågan om han tänker spela VM och över en halvdan mobil-lina tyckte jag det lät som att han svarade att han ska åka.
Sedan utspelades följande, förvirrade samtal.
Dum-Biffen (glatt):
– Jaha, men vad roligt.
Alfie:
– Förlåt?
Dum-Biffen:
– Ja, det tycker man ju är roligt.
Alfie:
– Ööhh…hörde du vad jag sa?
Dum-Biffen:
– Ja, du ska åk…
Alfie:
– Jag sa att jag INTE ska åka.
Dum-Biffen:
– Jaha. Ja, det var ju inte lika roligt…
Alfie:
– Men du kanske håller på Finland?
Hm.
* * *
Förutsättningarna är alltså glasklara:
Vinner Rangers den här matchen mot Flyers är de klara för playoff nästa vecka.
Jag vill gärna tro att det ska gå. Ett Philadelphia som vill hålla Carolina och Pittsburgh bakom sig är visserligen en svårare utmaning än ett Montreal utan Markov och Schneider, men ändå…det står en förtroendeingivande air av beslutsamhet kring Rangers
* * *
Sanslöst trafikkaos på Manhattan så här timmarna innan storhelgen.
Total standstill på alla gator och avenyer, ursinniga förare hängande på tutorna överallt  och inte en taxi i sikte – vad det nu skulle vara för poäng med att sitta i en sån och se dum ut.
Ibland är staden som aldrig sover bara staden som suger jättelik hästballe.
* * *
Någon försökt prata playoff med Tårtan på en presskonferens efter träningen igår, men han avbröt innan frågan var färdigställd.
– Fråga mig inte om det. Vi är inte där, jag är fel kille att svara på sånt, fräste han.
Det är en del av beslutsamheten jag yrar om.
* * *
Brolla, angående snuset till Birger.
Jo, jag anser också att man får hålla kolla på prillsnyltare.
Men nu är det ju jag som initierat den här traditionen och so far har den fungerat rätt bra.
Då får jag stå mitt kast, tycker jag.
* * *
Paul Mara ser redan  ut som en ZZ Top-gitarrist.
Vad händer när han börjar spara slutspelsskägg.
* * *
Mängden svartabörshajar, som går utanför Garden och väser sitt ”tickets, tickets”, var ovanligt stor i dag.
Ytterligare ett tecken på att det här verkligen är en stor kväll.
* * *
Oak Man blir glad när han ser slipsen.
– Den här känner jag igen, utbrister han upphetsat, den köpte du i Novi när vi var där under finalerna förra året.
Det hade jag ingen aning om, men nu vet ni.
* * *
Den stora stjärnan på uppvärmningen är utan tvekan Scott Hartnell.
Han har sparat håret långt och ser inte längre ut som Mick Hucknall i Simply Red. Han ser ut som Carrot Top. Och – han värmer utan hjälm!
Ha ha, briljant.
* * *
Talade med Fredrik Modin igår också, efter det blev klart att Blue Jackets ska vara med i sitt första playoff.  Det gör man alldeles för sällan. Han är en osedvanligt trevlig, och dessutom talför, karl.
* * *
Man kan redan se att Carrot Top lyckats reta upp valda Rangers-spelare.
Ni vet var jag har mina sympatier, men sånt kan jag inte låta bli att gilla.
* * *
Just ja, nu finns det ny – helt blågul – Spotify-lista a la Biffen hos Halvar.
* * *
Apropå musik:
Nu spelar de fanimig Morrissey på uppvärmningen.
Vem är det som ligger bakom det?
Avery?
Kan bara vara så, eller hur?
* * *
Övrigt ikväll? Panthers slår förstås ett omotiverat Atlanta, medan det alltjämt skadadedrabbade Montreal får svårt mot Boston. Och jo, då blir det just sånt drama i sista omgången som Birger förutspått.
* * *
Garden kör ”Let’s go, Rangers” redan under värmningen.
Det hör man aldrig.
Stor kväll, sa jag det?
* * *
Ska bli sköj att se hur ni, mina kommentatorbästisar, reagerar en skärtorsdag.
Är ni ute och vimlar (ja, Julia, dig behöver jag förstås inte fråga…) eller passar ni på att njuta riktigt ordentlig av hockeydrama när ni är lediga i morrn?
* * *
Okej, dags att rätta till slipsnuten en sista gång.
Dags för sista matchen på Garden i år.
I grundserien alltså…
Vi hörs i första paus.Årets

Blev ju bra det där  – för Rangers alltså (sorry, kommentators-Julia).
3-1 stod sig alltså till slutsignalen och eftersom Florida torskade mot Flyers behöver Blåskjortorna bara vinna en av de två återstående matcherna för att vara klara.
Visserligen möter de Philadelphia bägge gångerna och det är ju inte så bara, men…en seger ska de väl kunna pressa sig till mot en divisionskonkurrent som redan clinchat sin playoff-plats.
Jo, det tror jag nod.
* * *
Skarp blick – eller snarare skarpa öron – där, dala56.
Det är klassisk Garden-kalabalik som utbryter på södra läktaren i slutet av matchen.
Några av Habs-fansen blir lite stökiga när det inte vill sig och får några ”aaasssshoole” kastade efter sig.
Då är det en av dem som reser sig, tar sin ölmugg, svingar den allt vad han orkar över huvudet och stänker ner hela sin sektion.
Ögonblicket senare är det liv i luckan, om man säger så. Baseboll-kepsar flyger, armar trasslar in sig i ben, nån står bokstavligen på huvudet och säkerhetsvakter kommer springande från alla håll och kanter.
Slutspelet har börjat…
* * *
Coolast idag:
Christian Hanson, son till Dave Hanson från ”Slap shot”, gjorde mål på Maaaarty.
Så nu finnsen äkta Hanson alltså i den officiella NHL-statistiken.
* * *
Birger Shoestring får sin snus, men är på grund av sin begränsade speltid inte säker på att han förtjänar den.
– Jag ska gå och sätta mig på träningscykeln så jag kan njuta av den, säger han.
* * *
Julia, inte ska du väl gråta? Boston borta och Pittsburgh hemma…nog fixar Habs det här.
* * *
Rangers PR-drake brukar vinnlägga sig om att se hård och elak ut, men när en kvinnlig reporter helt otippat kommer fram och frågar om han möjligen kan hämta Colton Orr för en intervju
Han spricker upp i ett roat leende och frågar om han hörde rätt.
Jo, det är Colton hon vill träffa.
PR-draken kan nästan inte hålla sig för skratt,  rycker på axlarna och går och hämtar hårdingen.
* * *
Om nu Rangers fixar det här tyder allt på att de får möta antigen Boston eller Washington och jag frågar Henke vilka han helst möter.
– Pest eller kolera, säger han och flinar.
– Boston är bättre som lag, men Washington har kanske några vassare spetsar. Det är nog vilket som.
Själv tror jag dock att jag håller en tumme för Boston i så fall. Rangers har sett  a ut mot Pebben & co – och tanken på att möta en Ovetjkin med slutspelsvana…den är inte angenäm.
* * *
Verkar hur som helst som att det blir en ny årets match redan på torsdag.
* * *
Nu får ni ursäkta.
Bloggen är helt totalslut.
Vi hörs vilken timme som helst, dock.

3-1 – och nu ser Rangers ut som Tårtans lag igen.
Aggressivt, kvickt och oförväget.
Hoppet har återvänt till Broadway.
* * *
Jag säger som dala56 i kommentatorsspåret:
Vilken macka av Mackan.
Det var helt klart ett av de tre snyggaste målen på gamla Garden den här säsongen.
* * *
Den här perioden zoomar de in modellen Alejandra Cata i jumbotronen.
Jag har ingen aning om vem hon är, men dom får gärna göra det igen…
* * *
Undras om Page Six Sean har förstånd att inte gaffla för mycket med Komisarek.
Även han – Komisarek – har ju haft en romans med Elisha Cuthbert och det är ett ämne Broadways största artist gör bäst i att undvika.
* * *
Carey är inte precis priceless. Tavlan på Antropovs 2-1-mål höll ju rena Olow Sundström-klassen.
* * *
Nu börjar det kännas att bloggen inte sovit sen i…ja, när det nu var.
* * *
Men man ska komma ihåg att Habs saknar inte bara Markov utan även Schneider.
Det är inte precis några dussinbackar.
* * *
Drury kommer att göra hat trick ikväll.
Och det är inte mer än rätt.
Det var för att han skulle vinna just den här sortens matcher Sather plockade herr clutch till Manhattan.
* * *
Stämningen börjar ta sig också. Några gånger är det faktiskt som att sitta vid landningsbanan på JFK när en Boeing tar mark.
* * *
Flyers har kvitterat mot Panthers. Finfint. Spika igen nu, Tåbiran.
* * *
Nu kommer självaste Erra med kaffe – och det gör han  för att han vill bli omnämnd som Pretty Face, Elaine Kaufmans namn på konkurrenten från Essingen…
* * *
Och Carolina tar nionde raka segern ikväll.
Grattis det lag som får dem i första omgången…inte.
* * *
Pretty Face tycker sig ha hittat en bra lika-som-bär till också.
Antropov och tyska monstret  Erich Künackel (stavas inte så, va?).
Inte helt obegåvat.
* * *
Då så – nu ror vi hem det här, Rangers.
Slutrapport såsmåningom, okej?

Mja ni, jag vet inte jag.
Det står 1-1, men trots att det är Rangers som tar ledningen är det dom ska vara mest nöjda med det.
Jag tycker de sett ut som Tom Renneys blåskjortor
Lite för nervösa, lite för taffliga, lite för oprecisa i allt de gör.
Och alla felpassningen i egen zon…va fan.
Har det sett ut så här på slutet? Och vad är i så fall dealen med det?
* * *
Det roligaste som händer i perioden är ju annars att domare Devorskis mikrofon slås på av misstag när han just visat ut Dubinsky.
– Hey, hör man honom ropa åt en Montreal-spelare som ska tjafsa efter avblåsningen.
– Vill du inte spela powerplay, va?
Obetalbart.
* * *
Plötsligt zoomar dom in Chazz Palminteri i jumbotronen.
Maffigt.
Hoppas Blåskjortorna blir inspirerade och gör med Montreal som han och hans mob-polare gjorde med mc-gänget i ”A Bronx tale”.
 * * *
Så mycket cirkuskonster har vi väl inte sett.
Det är Carey Price som påminner om en clown när han är ute och cyklar bakom
* * *
Gris-Olle – som ikväll sitter precis bakom bloggen – är inte precis nöjd med Lundqvist heller.
Efter Montreal-kvitteringen kommer det nåt smakfullt om en stick upp i en viss kroppsöppning.
Håhåjaja…
* * *
I förarbetet till Drurys 1-0-mål visade Callahan ändå exakt varför han skulle ha Steven McDonald Extra Effort Award – priset invalidiserade polisen Steven McDonald varje år delar ut till den ranger som anstränger sig mer än vad plikten egentligen kräver.
* * *
Noterar att Shoey Shoestring är nerplockad i fjärdekedjan igen.
Där begår Tårtan ett allvarligt misstag…
* * *
Precis efter 1-0-målet dånar det duktigt under takåsarna här inne, men annars är stämningen lika avvaktande som hemmalagets spel.
* * *
Annika Östberg hade väl kunnat kräva att få vara kvar och se den här fajten innan hemresan till Sverige. När man nu ändå är i stan, liksom, då ska man väl inte behöva missa en sån här match..
* * *
Något kaffe har inte landat framför bloggen ännu.
Den glasögonlöse Oak Man kanske inte hittar till automaten inne i pressrummet,
* * *
Då släpper vi pucken igen då.
Rangers får skärpa sig.
Annars kan säsongen ta slut väldigt, väldigt snart.

Jamen då så.
Då är vi tillbaka där vi hör hemma, efter en  välbehövlig – men inte fullt så avkopplande som jag på förhand gick och inbillade mig… – vistelse i Sin City.
Och det är ju en hygglig match att göra comeback till.
Vi  står inför säsongens batalj på Garden.
Rangers har en mycket enkel premiss att förhålla sig till.
Vinna – eller försvinna.
Nej, i teoretisk mening innebär en förlust inte att de är borta, men de avhändar sig  förmodligen möjligheten att ta sig till slutspel på egen kraft och då går det bara inte, tror jag.
Samtidigt vill Habs, som helt oväntat fick stryk av Ottawa igår,  väldigt ogärna halka ner i gyttjan igen.
Så, ja ni fattar ju…det blir åka av.
* * *
Idag  kan ni säkert få se en hjärtinfarkt live också.
Och då tänker jag inte i första hand på eventuell spänning på isen – utan på att jag flög red eye hem från Vegas i natt, inte sov en blund och sen omedelbart fick ge mig i kast med big news i New York.
Såna gånger blir man lite darrig, i synnerhet om man ger sig fan på att man måste hinna på hockeymatch också…
* * *
Eftersom jag nu missade Boston-matchen – jag kom inte i säng förrän framåt halv sju den morgonen – vet jag faktiskt inte riktigt vad den nya Avery-kontroversen handlar om, men att Bruins-fansen är så upprörda bådar ju gott inför ett eventuellt slutspelsmöte…
* * *
På grund av nämnda hjärtinfarktstress får ni stå ut med att jag är lite mer kortfattad än vanligt, i alla fall i detta intro.
Batteriet måste få ladda upp lite.
* * *
Uppvärmningen har inte hunnit börja och Habs-fansen sitter redan på sin vanliga plats, högst upp i västra kurvan, och sjunger ”Olé olé”-sången.
Det kan nog bli en rätt så enastående läktarmatch i natt också.
* * *
Var det någon som frågade hur det gick med gamblingen i Vegas?
Well, Fru Fortuna visade sig återigen vara en svårbegriplig bitch.
Villig och trevlig första natten, sedan helt jävla omöjlig att ha med att göra…
* * *
Antropov lirar, trots skadan senast.
Det är bra det.
* * *
The Oak Man går omkring och ser skarp ut i en ny, spinkig, grå kostym.
Att han samtidigt glömt glasögonen och knappt ser isen säger något, men vad?
* * *
Lundy Lundqvist erkänner att han tagit några djupa andetag inför den här matchen.
– Det är klart att det är nervöst, men det är då det är roligt också, säger han till Brooksie.
Kan det betyda att han bränner av en OS-finalinsats ikväll?
En kan ju hoppas.
* * *
Varpu är som Julia:
Hon håller på Habs ikväll, säger hon.
Chockerande.
* * *
Popstjärnan Andreas Johnson ska för övrigt ha hjälpt den svenske målvaktsstjärnan att komma i form inför den här matchen.
Om det ger resultat vore det ju – glorious.
* * *
Däremot, Julia, är Varpu nykter…
* * *
Huvudfienden, Florida, har i och för sig ingen lätt match borta mot Flyers, men något säger mig att de vinner.
* * *
Freddy Quadzilla såg väldigt het ut på värmningen.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Fan så coolt att Bengt-Åke tagit ut Grossman och Joel.
Dom kommer bli folkhjältar, båda två.
* * *
Å andra sidan såg även Kovalev het ut. Han trivs här han.
* * *
Ni får dock ursäkta om jag inte hoppas att bröderna Lundqvist får återförenas i Bern…
* * *
Det är väldigt, VÄLDIGT mycket Habs-fans här ikväll, ser man nu när nedsläpp börjar närma sig.
Ojvoj.
* * *
Mellan basket- och hockeymatcher bjuder Garden just nu på – cirkus.
Det betyder, på fullt allvar, att det luktar elefantdynga i korridorerna under läktarna.
Kring det ämnet ska jag försöka spinna nåt fyndigt under kvällen.
* * *
Det är, inte helt oväntat, fullsatt på pressläktaren också.
Det här ÄR verkligen a big night på Manhattan.
* * *
Nu ska jag hämta andan några sekunder, så att ni som till äventyrs HOPPAS på den där hjärtinfarkten får bita i gatan.
Sen åker vi.
Jävlar vad häftigt det ska bli.
Vi hörs i pausen igen.

Se goddag.
Tänkte bara titta in här och meddela att jag lever.
Jag är dock fortfarande on the road – nu i Vegas.
Hade helgen off efter Springsteen-äventyret i San Jose och tänkte att tja, Vegas är ju ändå nära….
Så här sitter jag nu och flinar i solen.
Inte så dumt.
* * *
Hockey  är inte precis det största som finns i de här delarna av landet , men på de otaliga jätteskärmarna i kasino-monstrens så kallade sports books kan man följa precis allting som händer i amerikansk sport.
Så sent i torsdags eftermiddag satt jag i en mjuk fåtölj på Wynn, med en kall liten Heineken, och såg fem-sex matcher på en gång.
Så borde man alltid få ha det.
* * *
Det är bättre drag i Sharktank på hockeymatcher än under Springsteen-konserter…
Fast här ser det väl trevligt ut?

* * *
Hurricanes börjar verkligen se ut som något man ska akta sig för.
Sju raka vinster precis innan playoff, det är imponerande.
* * *
På NHL.com kan man idag läsa om att Bäckis och Ovetjkin varit ute och lekt med LeBron James.
Något så häftigt har ingen från Gästrikland någonsin varit med om tidigare.
* * *
Om sju raka vinster är imponerande är sex raka förluster förstås desto mer besvärande.
Jag förstår om ryggsimmarna i kommentatorsspåret börjar få lite armsvett nu.
* * *
Det har gått riktigt fint på både roulette- och crapsborden och ligger plus.
Hittills.
Men det brukar korrigeras rätt snabbt.
Som dom säger:
Fuck with Vegas and Vegas will fuck you right back.
* * *
Själv börjar jag undra om Detroit verkligen ska kunna växla upp på tillbörligt sätt ner the going gets tough.
Det är inte så konstigt att de får stryk mot ett hett, motiverat St. Louis, men tre raka förluster under en period när de jagar President’s Trophy oroar.
* * *
Så Vancouver fick lämna tillbaka tredjeplatsen till Calgary i natt, men de är klara för slutspel och den enda som kvarstår är väl i princip om de ska få möta Columbus eller Chicago.
Vad föredrar ni?
Blue Jackets ser kanske ute som en något lättare motståndare, men Chicago är en roligare stad att resa till så jag hoppas på  Front 242-Åkes pojkar…
* * *
Frågan är om jag klarar av att gå upp och se Boston-Rangers. Den börjar klockan tio, lokal tid. Ingen bagarväckningstimme kan tyckas, men i städer där det inte finns någon klocka tenderar nätterna att bl långa…
Jag har dock lite pengar på Rangers-seger, så jag ska ändå göra ett försök
* * *
Nej, David Backes är nte helt obegåvad.
* * *
Oavsett hur det går i Boston i morgon, lördag, framstår fajten på tisdag, mellan Rangers och Montreal, som årets match i Garden.
Lovar härmed dyrt och heligt att vara hemma då.
Tills dess kan ni avjuta den här usla bilden från mitt hotellrumsfönster.