Saturday night blogging, del 3

Ojvoj.
Det här blev ju Nashville revisited.
2-8!
Har Columbus någonsin slagit någon med 8-2?
Förmodligen inte.
Men när mästarna klappar ihop den här våren kan tydligen vad som helst hända.
Nu blir det ingen ledig söndag i Michigan-solen.
Det blir defensiv-träning med tortyrmästare Babcock.
* * *
Per, nu har jag bläddrat lite, och jag måste säga att det är rätt imponerande att få in Zach Parise i en intervju om klassisk musik…
* * *
Om jag förstått saken rätt var Bengt-Åke till råga på allt i Detroit i kväll.
Kul middag det kan bli…
* * *
Brian Rafalski har sannolikt aldrig varit sämre än han var i den här matchen.
Han ”gjorde” ju tre Malik – och den i början av tredje höll världsklass. Fast tvärtom.
Sånt händer en spelare av hans kaliber enbart om koncentrationen inte är vad den ska, hävdar jag.
* * *
Kyckling blev det. I en mild currysås. Finemang.
* * *
Vad händer om Red Wings ställs mot Columbus i första slutspelsrundan?
Det vill man inte riktigt tänka på.
* * *
Jaha, showtime närmare sig i Vancouver.
Är ni uppe och tittar?
Jag, Per och Kmannen är det, definitivt.

Saturday night blogging, del 2

Vilket mörker.
Ja, det är förstås som ni säger – Blue Jackets bildar trist köttmur.
Men Rödvingarna är fan inte  bra heller.
Baklängesmål i numerärt överläge…såna är jag visserligen van vid att se, men inte i DEN arenan.
Huh.
Vi får försöka trösta oss med att det i alla fall var Zäta som fick in snygga-till-siffrorna-pucken på slutet.
* * *
Har Julia däckat?
* * *
Man får hoppas Ottawa fortsätter jävlas med divisionskonkurrenten Buffalo, i övrigt går resultaten verkligen inte med Rangers ikväll.
* * *
Per, det lilla paketet kom idag. Tack så hjärtligt. Blir sänglektyr i natt det.
Får man fråga:
Gick det att få något intryck av Hävelid i nya tröjan?
* * *
Detroit saknar Lilja.
Jag med, faktiskt.
Det var alldeles för länge sen jag fick höra nåt av hans sura skämt.
* * *
Nu är det dags för den där delivery-maten.
Thai.
Det tror jag blir bra

Saturday night blogging

För att, helt otippat, citera Pink Floyd:
Is there anybody out there?
Själv tillbringar jag lördagskvällen i korresoffan, med delivery-krubb, en påse turkisk peppar – inköpt på svenska kyrkan i Midtown nu i eftermiddags, sådeså – och en serie matcher.
Låter lite sorgligt, gör det inte? En lördagskväll på Manhattan ska man väl vara ute med grabbarna och rejsa, eller hur?
Äh, fuck that.
Dels går jag helst  ut söndag- och vardagskvällar – och dels tycker jag på fullaste allvar att man inte kan ha det goare än så här.
Dessutom är det 12.30-matiné på Garden i morrn. Då måste bloggen vara pigg.
* * *
”Louie Louie” måste vara vinterns brottarhit i Dallas.
Den spelas ju varje gång Loui Eriksson gör mål – och ingen gör fler.
I går, mot Anaheim, kom balja nummer 30 och nummer 31 för säsongen (det var visserligen i Honda Center och där lär de ju inte ha spelat några hyllningssånger till Eriksson, men det tar vi inget extra för just nu).
Ärligt, hur många här var det som trodde att Loui Loui skulle tillhöra 30-klubben och leda den svenska målligan i NHL?
Just det, det var ingen.
* * *
Julia, nu tar vi det lilla lugna här (se kommentatorsspåret…).
Vin och hockey går inte särskilt bra ihop.
De gånger jag försökt kombinera de två livskärlekarna har det ofelbart slutat i förvirring och trubbel.
* * *
Och vad i hela satan hände ute på Long Island idag då?
7-3 till Islanders – och Maaaaarty utbytt, say what?
Det måste ha handlat om monumental underskattning.
Eller så vara Islanders bara på sitt vanliga derbyhumör.
Som Nik Antropov sa efter Rangers besök ute i Nassau i torsdags:
– Så har har jag aldrig sett dem spela när Toronto varit här…
* * *
Apropå Julia var jag på presskonferens med Julia Roberts idag, på flådiga Ritz-Carlton vid Central Park.
Hon är känd för att kunna uppträda med alla taggar utåt i såna sammanhang, men var hur trevlig som helst mot oss.
Hon hade dock väldigt lite att säga om Antropov-trejden så vi ska inte orda mer om det här.
* * *
Jaha, Recchi ”gjorde” en Jokinen och prickade in två mål för Boston mot Chicago.
Det var nog en riktigt bra trejd, det också.
* * *
Undrar hur många som kommer försent till matchen på Garden i morgon.
Här ställer vi nämligen om klockan i natt.
Jovisst, USA går redan över till sommartid.
Ni där hemma får kvar i mörkret ytterligare tre veckor, vilket bland mycket annat innebär att jag får en timmes kortare arbetsdag.
Det tackar vi alldeles särskilt för…
* * *
För att ha genomgått beteende-kurser tycker jag det ser ut som att Page Six Sean fortfarande gafflar mycket med motståndarna på isen.
Men kanske är det som han själv sa häromdagen.
– Inte ens en mildare Sean Avery är särskilt mild…
* * *
Vi har 2-0 efter en period i The Joe.
Till Columbus alltså.
Det är ju själve fan att Red Wings ska ha så svårt att vakna.
Men jag fortsätter se den fajten och kliver senare  över till Vancouver-San Jose, är det tänkt.
Vilka matcher kollar ni på – och har ni nåt spännande att rapportera?

Trading Deadline, del 45 – The End

Nu kan vi nog slå fast årets trade-race är över.
Det blev ju inte riktigt lika roligt som ifjol. Tvärtom, det var ett antiklimax och vore det inte för att jag här så förträffliga läsare och kommentatorer hade jag ångrat morgonrushen från New Orleans bittert…
Detroit, Vancouver, Montreal, Washington, New Jersey och Minnesota lyckades – eller ville – inte iscensätta en endaste deal.
Och om man nu inte ska räkna Olli Jokinens flytt från Arizona-öknen till Albertas prärie arrangerade inte heller övriga inblandade mycket till fyrverkeri.
Kort sammanfattning.
Vinnare 1: Calgary. Med Leopold och, framförallt, Jokinen i truppen, har Flames plötsligt stärkt sina aktier avsevärt. Ja, Jokinen har varit ett fiasko var han än kommit, men som experterna i Nordamerika påpekat under dagen slipper han ta på sig ledarrollen i Calgary. Det kan tala till hans fördel. Likaså att han för första gången under sin långa karriär får spela slutspel…
Vinnare 2: Ottawa. Borta från slutspelet i år, men efter LeClaire-affären har Senators äntligen, äntligen knutit till sig en målvakt av klass.
Vinnare 3: Boston. Recchi och Montador ser i alla fall på papperet ut som pjäser som kan ge östra konferensens kungar ännu mer stabilitet.
Vinnare 4: Chicago. Samuel Påhlsson är en av världens bästa defensiva forwards.
Förlorare 1: Detroit, San Jose, Vancouver och övriga contenders i väst som gjorde lite eller inget. De står plötsligt inför en livsfarlig motståndare i Calgary – utan att ha sett om de egna husen ordentligt.
Förlorare 2: Washington och Montreal. Visst behövdes det väl förstärkningar på vissa punkter i de trupperna? Man får intrycket att de försökte men inte lyckades.
Förlorare 3: Toronto. Gav bort mycket, men fick näppeligen tillräckligt i utbyte (Gerber OCH Kolzig!?!).
Frågetecken: New York Rangers. Derek Morris kan nog bli en hygglig förstärkning, men var inte priset – Dawes, Pruuuuuucha och Kalinin – väl högt? Och Antropov…kan han verkligen tillföra något. Å andra sidan hade ju Sather redan ett hånflinande ess i rockärmen: Avery. Ska bli väldigt spännande att se vad det kan bli av den nya Rangers-given.
* * *
Den här trejdens verkliga Big Kahuna-burger, Bouwmeester, blev det snopet nog aldrig någon handel med.
Det är ett högt spel av Florida. Ja, chanserna till ett lyckat slutspel i vår består nu, men risken är att  stjärnan försvinner i sommar istället – utan att laget får nåt alls för honom.
Jag antar dock att Panthers-ledningen ansåg att man fick på tok för lite – och då kunde det liksom kvitta,
Förmodligen erbjöd Sather trion Prucha, Dawes och Kalinin – och när Floridas svarade med ett ”talk to the hand” slängde han iväg samma bud till kompisen Maloney i Phoenix istället. 
* * *
Två svenskar får alltså lämna solen för vintrigare adresser.
Tellan från från Phoenix till Buffalo och Samuel Påhlsson från Anaheim till Chicago.
Rent geografisk har de mitt medlidande, och särskilt då Tellan. Buffalo är inget tivoli precis. Å andra sidan kan han få spela mer i Sabres än han fått göra i Coyotes.
Och Påhlsson vänjer sig nog snabbt. Chicago är en förträfflig stad (i alla fall nu framåt våren…) och Blackhawks ett kittlande lag.
* * *
Nu ska jag skriva lite till papperstidningen – och sen krascha på korresoffan.
Yours truly är synnerligen mör.
Tack till alla som var med i dag.
Vi hörs inom kort.

Trading Deadline, del 40

Liten trejd mellan Tampa och Florida. Eminger ner till Miami-trakten, Welch upp till Tampa-bukten. Det är allt som händer så här efter stängning.
Vad hände med Nyllet? Vägrade han säga upp no trading-klausulen.- eller var det ingen som kunde ta hans stora kontrakt? Jon, du verkade ju ha koll på det där.

Trading Deadline, del 39

Nej, Andreas, inget om Gaborik. Och ingenting om någon annan eftersläntare heller. Det här verkar vara det hela. Det är väl den satans ekonomin som förstör även detta nöje. Var det värt att sova en timme och ta morgonflighten hem för detta? Det vetefåglarna. Men jag avvaktar med slutarrport ytterligare en liten stund.

Sida 1274 av 1355