Okej, Nicklas (först  med rätt svar!), Julia, Big Pete, Gozzen, dala56 och ripsurfer – här kommer näven.
Smack, smock  – high five!
För visst, bloggen har flugit till  Kanada huvudstad för att gå på derby mellan Senators och Canadiens.
How about that?
Här är det kallt, snöigt och hockeyfeber.
Montreal ligger ju nästgårds så Habs-fansen har fullkomligen invaderat. Ottawa
När jag checkar in på hotellet i Kanata får jag  trängas med hela familjer i Canadiens-utstyrsel.
– Pappa, pappa. Hinner vi åka in till stan och titta, ropar en slyngel med vimpel i hand.
– Nej, morrar den bastanta pappan, nu ska vi ladda för hockey. Sätt dig i baren och vänta.
Kan nog bli rätt livat här.
* * *
Ja, vi befinner oss ju egentligen inte i själva Ottawa.
Utan i Kanata.
Det är här, i en förort närapå en halvtimme utanför stan, Ottawa håller till. 
Själva Scotiabank Place ligger utslängd mitt i ett industriområde, ungefär som Kinnarp Arena – fast längre från centrum.
Känns väl egentligen så lagom festligt, men så var det på den tiden Senators blev till; nyblivna ägare utan finansiella muskler fick bygga där markpriserna var billigast och det var de långt utanför stadskärnorna.
* * *
Det är inte bara fans på hotellet.
Det är spelare också.
När jag kliver ur bilen utanför entrén kommer George Laraques ut genom dörrarna.
Men kan bli mjuk i ryggen för mindre…
* * *
Själva hallen är dock en modern, luxuös spa-variant av den sort jag gillar.
Heltäckningsmattor på pressläktaren…det är ju själva livet det.
* * *
Laraqaue har en kostym – grå, är den –  i XXXXL-storlek, men den spänner ändå över armar och lår.
Och det är garanterat inte av samma orsak som vissa klädesplagg spänner över några av mina kroppsdelar…
* * *
Kanadensiska immigrationsinspektörer kan vara rätt nitiska, men när jag säger att jag är svensk hockeyskribent och ska kolla Senators skiner i alla den som tar emot mig den här eftermiddagen upp som den sol som inte syns genom molnen över Kanada.
– Really? You’re gonna talk to Alfie, flämtar han andlöst.
 Ja, det är väl förhoppningen.
– Fantastic! Welcome to Canada.
Sen sitter stämpeln i passet.
Att komma hit och spela ut Alfie-kortet är alltså som att komma till Buenos Aires och säga att man känner Maradona.
* * *
För att komma ut hit kör man en trans-canadian freeway.
Det är ju ett tuffare namn än till och med Interstate.
* * *
Det här blir bloggens kanadensiska debut.
Jag var visserligen här vid finalerna förra våren, men då fanns ju inte den här bloggen så det är först nu oskulden ryker.
* * *
Hur modernt det än ser ut i övrigt är pressrummet i Scotiabank, som vanligt, ett deprimerande litet inrökt kyffe utan fönster.
Och där låter som det gör i alla andra faciliteter av samma sort.
Två av stadens stora skriftställare sitter timmen innan nedsläpp och svär som sjöbusar över hur illa behandlade de blivit av klubbens PR-nissar.
Det är fuck hit och fuck dit ,
Jaja, välkomna till New York, pojkar. Där kan ni få dansa tango med PR-avdelningen om ni vill.
* * *
Under de där finalmatcherna 2007 – det hann ju bara bli två här, tyvärr – var det ett liv och ett kiv i de otäckt gulmålade korridorerna runt omklädningsrummen i den här hallen.
Och – det är det nu också. Trängseln är lika stor, surret lika förväntansfullt och känslan av big happening lika påtaglig.
Jag antar att Stanley Cup-final och derby mot Habs är ungefär samma sak i de här trakterna.
* * *
Det är trekvart till nedsläpp och några av de tillresta Montreal-fansen har redan kört igång sin olé-ramsa högst upp i en kurva.
Ha, som sagt – här kan nog bli livat.
* * *
Vad jag inte minns från finalerna är att vi tredje
Kolla

Det är ju rena Wachovia Center.
Den hallbyggare som inser att det är bara är tjafsa att man ser så mycket bättre här uppe och istället placerar pressläktaren nere vid rinken ska få godis av mig.
* * *
Nu rullar ”Let’s go, Habs” runt hela hallen.
Och, alltså, uppvärmningen har inte ens börjat ännu.
 * * *
Det har blivit lite fel, kan man se på sittplatschemat som sitter på väggen här intill.
Den som gjort den tror att jag heter Aftonbladet – och jobbar för mediaorganisationen Per Bjurman.
Hm.
Det är ju nästan lika roligt som att de trodde att Vetlanda-Postens utsände i Detroit i våras hette Vetlanda i förnamn och Posten i efternamn.
* * *
Och vad ska man tro rent hockeymässigt då?
Det är två lag som båda haft problem på slutet som möts  –  ja, oväntat nog har det ju hackat lite även för Montreal – och den som vinner ikväll får rimligen lite ny svikt i steget.
De flesta tror att det blir Montreal, men har en känsla av att Sens kan skrälla lite.
De tyckte själv att de började komma igång mot Rangers i måndags och har förmodligen spunnit hårt på den känslan som gått sedan dess.
* * *
Aftonbladet – utsänd av Per Bjurman.
Jag tycker det låter rätt bra.
* * *
Ja, nyss började uppvärmningen och då lät det som när Rangers gör mål på Garden.
Nä…nu ljuger jag faktiskt.
Sånt satans liv var det inte.
Men nästan.
* * *
Ni som trodde att jag skulle till Jersey…varför i hela helvetet skulle jag vilja sitta och titta på Devils och Panthers?
* * *
Det är oklart om pizza-kedjan får förtroende ikväll också, men hoppas det. Vi vill ha mer cannibale a la Bosporen i Leksand.
* * *
Det blir, slår det mig, första gången jag bara får kanadensiska nationalsången före en NHL-match.
* * *
Ruutu ser ut som att han vill ha roligt ikväll.
Och är det några han gillar att reta upp är det tydligen de vilda Habs-fansen.
* * *
– Hej, säger Alfie från jumbotronen, vi är back in black.
Till tonerna av AC/DC-klassikern bjuder han sedan på en liten smygtitt av den nya, svarta tröja Senators tagit fram.
Fast det är först på lördag, mot Rangers, de spelar i det stället.
Vi får ta och stanna och kolla, tror jag bestämt…
* * *
Har där jag nu sitter, mellan Metro Ottawa och Radio 1200, exakt fem steg till kaffekannorna.
Scotiabank forever!
* * *
Okej, showtime.
Hoppas ni hänger med i natt också.

Det tar så lång tid innan Rangers öppnar dörrarna efter matchen att Brooks i vredesmod lämnar kön och med några väl valda svordomar springer till datorn; med den här halvtimmesförskjutningen har han förstås extra tajt deadline.
Det känns som när Abris talade allvar med Leksand efter The Burra & Heinz show back in the day.
Kort sagt:
Rangers får sig en sjujävla avhyvling.
Eller?
– Mja, säger Fast Freddy med en bister min, skäll och skäll. Det får vi väl också, men vi har väl talat ut om vad vi håller på med…
Därav förstår ni att bloggen inte alls fegar ur utan klampar rakt in den katakomb Blåskjortornas hemmakabyss förvandlats till efter slutsignalen
När Henke lämnar buren och Näslund får stryk av sina gamla lagkompisar har ett skjutjärn inte mycket till val…
* * *
Jag vet inte riktigt varifrån jag fick att Front 242-mannen – alltså den gode Ros – troligen skulle stå i mål om Sportbladet hade ett korplag, men, tja, han har alltid känts som den på redaktionen med snabbast plockhandske.
* * *
Är  det Samuel Beckett-drama  i hemmarummet efter 3-6 är det desto mer livat hos gästerna.
Tjoandet, high five-smackandet och en ”Who let the dogs out” på vrålande brottarvoylm hörs mycket tydligt ut till oss som står i entrén och väntar på att Renney ska skälla klart på sina spelare.
* * *
Frågan alla vill ha svar på av en Henke med mörkare blick än Johnny Cashs skjorta  är förstås om han själv valde att gå ut.
Svaret: Halvt om halvt.
– Så fort de gjorde femman sökte jag ögonkontakt med Tom. När jag fått det nickade han och då åkte jag, berättar han.
* * *
Just nu, när de skribenterna tuggar stressfradga i pressrummet, sitter fotojönsarna glatt och babblar så till den grad att min bänkgranne, Stora björnen, böjer sig över och viskar:
– Can you believe these guys?
Nej, i sanning inte.
Men vi ska se om jag inte kan få Höken att göra ett påpekande i nåt av de forum där hans pratkvarnar till kollegor dryftar sina spörsmål…
* * *
Plura, då ska du veta att fyra miljarder förmodligen inte räcker till mer än att rusta upp toaletterna.
Så dåligt skick är de i just nu…
* * *
Som de spelade första halvan av matchen är Canucks helt klart den största positiva överraskningen i år.
– Men det var nog också vår bästa match för säsongen, påpekar Daniel Sedin.
Still:
Finns den här potentialen i laget kommer det bli roligare i Vancouver än någon hade trott på förhand.
* * *
Killen med koskällan ställde sig vid ett tillfälle i slutperioden upp och försökte få igång Garden Faithful med sin fåniga mackapär.
Han hann hålla på i två sekunder, sen var det en bister new yorker strax framför som vände sig om och skrek.
– Sit down, schmuck.
Det tyckte jag är roligt.
* * *
Jo, Rangers svarade för en anständig tredjeperiod – igen. Men det är ju som alla sagt; är de hela tiden lika lökiga i början kommer de till slut att hamna i underlägen som är för stora att täppa igen, för Henke kan fantamme inte rädda dem varenda kväll, och nu hände det till sist.
* * *
Öhlund går omkring i samma blå shorts och samma grå t-shirt – nu genomblöt av svett, dock – som under morgonträningen.
Cool kille.
* * *
Renney är inne på precis samma linje som yours truly.
– Henrik var alldeles ensam några gånger. Ingen av våra killar fanns inom synhåll. Och han är en bra målvakt, men han är ingen back. Han kan inte göra brytningarna själv också, säger herr coach något syrligt.
* * *
Nu har det gått så långt att Stora björnen bara garvar.
Men fotojönsarna tar ingen notis, de babblar glatt vidare – och har nu fått benägen assistans av Mikrofontönten.
* * *
Henrik Sedin tycker inte det var ofint att komma hit och spela så bra att kompisen Lundqvist fick kliva av.
– Nej, ler han, vi gillar att göra mål på en av världens bästa målvakter. Det är bara kul.
* * *
Visst, Näslund blir fullkomligen överfallen av kanadensiska murvlar efteråt och svarar tålmodigt på allt de har att komma med.
Men man ser ju på blicken.
Det här tyckte han INTE om.
* * *
I morgon blir det liveblogg från…ja, nån annanstans.
Nån som kan gissa? Rätt svar belönas med en imaginär high five i första inlägget.
Sov så gott tills dess.

Ojvoj, målfest på Garden.
Sju mål – när såg vi det i den här hallen senast?
Men eftersom det nu står 2-5 – och Rangers försvarsmässigt spelat sämre än Sportbladets korplag – är fansen ändå inte särskilt nöjda, om man säger så.
Det är inte bara Redden och Rosie som får sina fiskar varma. Invektiven haglar över hela laget.
* * *
Visst var det så att Henke bytte ut sig själv?
När han gjorde det under den första säsongen fick han fan, för så gör målvakter i den här ligan inte.
Men nu sket han alltså i det och jag förstår honom. Han fick ju tidvis lika mycket ”hjälp” av sina backar som Tintin brukar få av dupontarna.
* * *
Sportbladet har inget korplag i hockey, men om vi hade skulle vi inte spela fullt så här dåligt framför egen kasse.
* * *
–Moron, skriker han som jag trodde var Alle allt vad han orkar när Redden ser ut att finnas inom hörhåll.
Så skulle den riktige Alle aldrig ha uttryckt sig, ens om Redden, så nu dog den sista misstanken om han faktiskt taget sig hit.
* * *
Grejen är att Front 242-mannen förmodligen hade vaktat kassen åt Sportbladet och fan ta den som, likt Redden,  spelat som en babian framför honom.
Det hade bara inte gått.
* * *
Fast som ni påpekade, Henke fick ju en assist i alla fall. Den första i NHL-karriären vad jag kan minnas.
* * *
Vi satt här i slutet av perioden och sa att om Rangers får in en puck innan pausen, då kan det bli dans igen.
Och när det blev powerplay i 4 minuter trodde vi stunden var kommen.
Men då glömde vi att det här laget är bättre fem mot fem än i numerärt överläge.
* * *
Kul för Näslund, det här…
* * *
Jag vägrar ju tro att det var den riktige Göran Greider som var inne här och kommenterade nyss.
Inte en chans att han sitter upp och kollar NHL om nätterna.
* * *
Vilken mysig stund de såg ut att ha i Bobby Lous målgård, Voros och O’ Brien.
* * *
Tror bestämt Fast Freddy-kedjan blev bänkad i mittperioden. Ingen stor kväll för Rangers svenskar det här.
* * *
Ja, vi får väl se vilket omklädningsrum ni får glimtar från senare i natt.
Kommer när det kommer, men förmodligen rätt sent.
Mors.

Njadu, Kometen, var inte så säker på att det inte blir målfest här.
Canucks har redan gjort två – och haft bud på fler.
De spelar otroligt fartfylld, kreativ och rolig anfallshockey.
* * *
Sitter, trots allt, där jag brukar.
Varpu flirtar lite med gamle Sal och plötsligt har vi varsin stol.
Hon är a hell of finn, för att travestera just Sal.
* * *
Jo, naturligtvis lyckas Rangers släppa in ännu en puck i numerärt överläge.
Makafuckinglöst.
Den här gången är det dock inte Rosie som klantar sig. Det är Wade Redden – den andre back Glenn Sather tycker det är värt att kasta miljoners miljoner efter.
Och nu är det han som får finna sig i att bli utbuad.
* * *
Det sitter en tjomme med koskälla precis nedanför pressläktaren.
Är jag i Österrike?
* * *
Signaturen ”Pavel Bure” hann inte mer än posta sin kommentar om att vi skulle akta oss för unge Wellpapp (som inte heter så, jag vet, men här skämtar vi ju alltid till det så dant…) förrän just han kom loss i ett friläge och snurrade upp Kungen.
* * *
På en annan plats precis nedanför sitter dessutom en snubbe som ser ut precis som gamle Alle hemifrån Borlänge.
Tror för några ögonblick att han åkt hit för att överraska mig, men han svarade ju hemma på Hagavägen tidigare idag, så så roligt får vi nog inte ha.
* * *
Rätt sjysst passning Öhlund fick iväg till Wellpapp också.
* * *
Nu kommer det en svensk fram och frågar om hur det går med kommentarerna.
Hm.
* * *
Vem var det Näslund tryckte till lite extra efter en situation, hann ni se? Han såg okaraktärsitiskt elak ut.
* * *
Det konstigaste var ju att Rangers för en gångs skull spelade bra i powerplay innan Redden började med sina pajaskonster.
Chansen när Mara – en allt större favorit – gled fram och sånär snärtade in den bakom Bobby Lou var inte dum.
* * *
Steve Murphy från Alan Parsons Project sjöng nationalsångerna. Hdw hade älskat varje sekund, det var så där perfekt som Toto-anhängare tycker att det ska vara…
* * *
Jag vet inte vem hon är, men de som ansvarar för jumbotronen får gärna zooma in modellen Coco Rocha fler gånger.
Hon var…nej, vi nöjer oss med det.
* * *
Nu kom Varpu inte bara med kaffe. Hon hade kaka med sig också. Vilken kvinna!
* * *
Så, okej, Rangers vet hur man vänder matcher, men ikväll går det inte. Canucks – årets överraskning på Garden, no doubt – är för bra.
Later, folks.

Tar mig i den svinkalla förmiddagen tvärs över Manhattan för att se Canucks morgonträning, men kommer för tidigt och får sitta själv i ett tomt, knappt upplyst Madison Square Garden i en knapp halvtimme.

Eftersom jag värnar det lilla anseende jag eventuellt har kvar avslöjar jag inte vad för fantasier som föds i hjärnan på en gammal dagdrömmare i sådana lägen  (i en har jag skridskor på fötterna, i en annan en mikrofon framför näbben, så mycket kan jag väl säga…).
Men det är i sanning en rätt häftig upplevelse att sitta där och vara ensam i The Woooorlds most famooous arena.
* * *
I kväll behövs ingen uppvärmning för att komma med predictions.
Jag vet utan att se honom att Markus Näslund gör mål.
Storyn är för bra för att det inte ska hända, det bara blir så.
* * *
Den ende av Canucks-svenskarna som deltar i den frivilliga morgonvärmningen är Edler.
De övriga tre, som ju har fler säsonger under bältet och kan ta sig större friheter än the youngblood från Östersund, softar i utrymmena runt gästernas omklädningsrum.
Bland annat ser jag bröderna Sedin halvliggande över sängarna inne i massage-rummet – med tidningar och laptops.
Ser rätt angenämt ut.
– Men vi har mycket matcher nu. Redan i morgon spelar vi i Minnesota. Då måste man ta det lite lugnt, förklarar Mattias Öhlund, som går omkring i grå t-shirt och blå shorts och ser allmänt stencool ut.
* * *
Vi har, förutom ”Nazzy” vs. gamla lagkamrater,  en annan liten match i matchen också.
Lundqvist mot Luongo – eller Bobby Lou, som han tufft nog kallas i västra Kanada.
Det är ju so far de två, plus Tim Thomas, som regerat målväkteriet i år.
Tippar att en sån match-up får Henke att varva motorn på alla cylindrar.
* * *
Eken är fortfarande i Florida och får förstås finna sig i att bli driven med.
Jag messar och frågar om han hört att Bäckis blivit trejdad till Edmonton.
Svaret, som kommer på stört, lyder:
– Vad fan är det du säger?
He he, den kan han suga på ett tag, brynäsarn.
* * *
Förra gången de var här, säsongen 05-06, passade de på att gå och se Letterman, men några såna utsvävningar har Sedin-bröderna inte hunnit med under det här besöket.
– Nej, men vi gick och åt på Aquavit igår kväll. Kul att få käka lite svenskt, säger Daniel.
* * *
Sorry, det verkar inte som att vi får se nån Gomez ikväll heller.
Fotskadan är värre än Rangers-folket låtsas, tror jag.
* * *
Mitt tips är att Eken hinner kolla både flighter till, och hotell i, Edmonton innan sanningen uppdagas.
Han har ju trots allt samma förhållande till Bäckis som 13-åriga tjejer har till Jonas Brothers.
* * *
Det här är ingen kommentar man väntar sig att höra från en surjämte, men Edler säger det tydligt och klart:
– Jag gillar storstäder.
Så det är med rätt stora ögon han just nu avlägger sitt första besök i New York.
– Men tyvärr hinner jag inte göra så mycket nu. Det blir till åka tillbaka på semester, säger han och snörar av sig skridskorna.
 * * *
Så sent som i helgen gick det fortfarande att sitta på uteserveringar på Manhattan, men nu är är det plötsligt så svidande kallt att jag blir helt förbannad under dagens andra promenad till de här kvarteren.
Hur kan det få vara så här?
* * *
Det är lång från Vancouver till New York, men det hindrar inte sedvanlig kanadensisk pressinvasion.
Det kryllar av utsända från north of the border i pressrummet.
Bad News för Näslund det, som kallt kan räkna med att få stå och göra intervjuer tills väckarklockan ringer i morrn bitti.
Bad news för mig också, i synnerhet om han gör nåt som vi vill ha kommenterat. Eftersom jag får vänta tills alla nordamerikanska kolleger är klarar blir ju jag i så fall kvar lika länge…
* * *
Nä, ingen av Canuck-svenskarna har hunnit träffa gamle Macke i New York ännu.
– Jag var på väg igår kväll, men när jag förstod att det var 50 minuter ut till honom och dessutom trafik blev det inget, säger Öhlund.
Nej, se där. Näslund skulle förstås ha bosatt sig på Manhattan han också.
* * *
Det är inte bara murvlar från Vancouver som är här och trängs. Ytterligare 15 NHL-klubbar har scouter på plats.
Därmed blir det så ont om platser på pressläktaren att yours truly får flytta till annexet mitt emot, ovanför utvisningsbåsen.
Det ska väl gå det med – det känns rent av trevligt att som omväxling få se en match ur annat perspektiv.
Men man undrar ju: Varför alla dessa scouter? Vad är på gång? Ska Rangers trejda nån? Rosie?
* * *
Så vad tycker Canuck-svenskarna om att möta Näslund:
Öhlund: Det ska bli väldigt kul. Jag tror han är nervös och ivrig.
Daniel Sedin: Jag ser fram emot det. Jag har kollat några matcher på tv och tycker han ser väldigt bra ut just nu.
Edler: Jag hoppas jag får vara inne och försvara mot honom några gånger. Det vore häftigt.
* * *
Versus-panelen diskuterade Barry Melroses framtid igår.
– Kanske kommer han tillbaka till tv. Men här finns ingen plats, sa värden Bill Patrick och svepte med handen mot experterna Brian Engblom och Keith Jones.
Jones högg direkt:
– Såvida han inte kan vara värd…
Bada-bing!
* * *
Nån som tror att coach Renney inte är nöjd med Näslund?
Lyssna då på denna kommentar från Daily News idag:
– Markus kom hit i suverän, med suverän attityd. Han har varit en ledare från dag ett.
* * *
Nej, inte heller jag vet varför just den här matchen börjar 19.30.
TV-tider i västra Kanada?
Jo, men dels har inga andra lag från samma nejder förärats sådan specialbehandling och dels frågar man ju sig då vad det skulle vara för avgöra skillnad på om tv-sändningen där borta börjar fyra eller halv fem?
Men inte mig emot, jag får mer tid över att sitta här och blajja.
* * *
Los Angeles Kings ha till och med två scoutnissar här.
Kan du känna den ljumma vinden från Stilla havet, Rosie?
* * *
Ska bli intressant att se hur Zherdev hanterar petningen senast. Att han inte kom ut och och tog emot jublet som en av kvällens stjärnor mot Ottawa har han hittills skyllt på att han inte tyckte han förtjänade utmärkelsen, men den kan han ju dra för nån annan.
* * *
Showtime
Nä,  kanske inte riktigt men jag ska  masa mig över till andra sidan och leta på den nya platsen och det kan ta sin lilla tid.
I första paus tar jag ton här igen.

Drottningen tar sig friheten att driva med bloggen när den smyger in i Henkes hörn för att snika åt sig ett par citat innan resten av presshopen sett att han är ledig.
– Jaha, the swedes är här. Då vet man att vi vunnit, skrockar han.
Well, senast Rangers fick spö var det, såvitt jag kan minnas, inte Lundqvist som stod och följaktligen fanns det inga skäl för the swedes att komma och prata…
* * *
Det kommer inget mer från Grängesvall-skallen i slutperioden.
Det är Stopet-faktorn.
En Grängesvall-skalle trycker till slut alltid i såna mängder att talförmågan upphör.
* * *
Visstitusan, ni vill ha slutresultatet här också:
Ja, det blir alltså 1-1 – och sen vinner Rangers i vanlig ordning på straffar sedan Kung Henrik tagit allt.
* * *
Jag gör mig inga illusioner om att jag har annat än tur när jag sätter min Fast Freddy-prediction, men likafullt upplyser jag honom förstås om att jag redan på uppvärmningen såg hur het han var.
– Det är bra. Fortsätt med sånt så kanske det går bra även i fortsättningen, flinar han.
* * *
Redden om matchen:
– Both teams didn’t get a lot going (ja, han bygger meningen exakt så..).
Senators-tränaren Craig Hartsburg om samma tillställning:
– We played a heck of a game.
Hm…jag kommer osökt att tänka på ett klassiskt George Bush-citat.
* * *
Näslund gör som bekant sällan nåt väsen av sig i omklädningsrummet – i alla fall inte i murvlars närvaro – men när han på väg ut i de hemliga environgerna ser att matchhjälte Sjöström är omringad av New York-pressen ropar han högt:
– Freddy Shooo…
Men det ska vara ett ”string” också, om jag får be.
* * *
Heck of a job, Brownie….
Det kan Bushs allra största klassiker.
* * *
Det var lite gurgel med Ruutu på slutet och mina finska källor meddelar att han anser att någon i Rangers svingat en klubba mot honom sedan han försökt skjuta sin borttappade puck mot Henke.
Finns händelsen på video tänker Senators anmäla den till högre makter.
Måste vara första gången Big Bad Jarkko är på ”rätt” sida av en sådan anmälan…
* * *
Alfie ser inte särskilt deprimerad ut när han, sist av alla i vanlig ordning, kommer ut i utrymmet vid kortsidan där bortaspelarna alltid samlas innan de försvinner ner i en trappa till sin buss.
– Vi har haft det tungt, men gjorde en bättre match idag. Det var ett steg framåt. Men det är ju typiskt att det ska mot en het Henke, säger han med en axelryckning.
Själv gjorde han ju dock mål på den hete och när han blir påmind om det lyser göteborgaren upp.
– Alltid skönt…
* * *
Till och med Fast Freddy undrar:
– Var har Eken tagit vägen?
När jag berättar ruskar han på huvudet.
– Vilken svikare.
Exakt!
* * *
Henke är mindre nöjd med att landsmannen från Kanadas huvudstad tog sig ur sin måltorka just ikväll.
– Ah, fan…jag fastnade på någons klubba där, påstår han.
Ah, nu ska vi väl vara vänliga och tillstå att Alfie gjorde det bra.
* * *
En skitmatch var det, men ändå så mycket roligare än allt annat som hände denna pissiga novemberdag.
Som sagt:
Hockey är bäst.
Tack och hej för i natt.

Nej, vi får ingen explosion.
Snarare tvärtom.
Matchen imploderar i sin egen serielunkstristess.
Men här på slutet gör ju Alfie – äntligen! – mål, så jag vägra överge hoppet om att det ska bli tango här ikväll också.
* * *
Kommentar 1 från Grängesvall-skallen:
– Ööhhh…ni har ju powerplay. Skjut!
Just då är det Ottawa som har powerplay….
* * *
Sa jag inte att Alfie gillar att lira mot Henke?
Och man såg ju på honom, att nu jävlar, nu får det vara nog – och sen formligen tvingande han in puckjäveln.
* * *
Kommentar 2 från Grängesvall-skallen:
– Härligt, Shanny!
Det är då Näslund som gjort en snygg dragning innanför blå. Shanny spelar som bekant inte här längre.
* * *
Ha, så fick man fart på Cee Jay också – Grängesbergs egen hybrid av Lester Bangs, Keb Eriksson och Lasse Berghagen.
* * *
Kommentar 3 från Grängesvall-skallen:
– Ööhhh…släck lyset.
Riktigt vad han menar med det vet jag inte, men det låter underhållande.
* * *
Nå, är det, som dala56 är inne på, något Rangers-spelarna vet är det ju att de kan vända underlägen.
Och är det något Senators-spelarna vet är det att de kan tappa överlägen…
* * *
Ni ska alltså tänka er att alla Grängesvall-skallens kommentarer går väldigt långsamt.
Som…ja, som när en full gärngesbergare pratar.
* * *
– Det känns som att jag suttit här två dagar, suckar Varpu.
Alla är inte lika optimistiska som Biffeb.
* * *
Slutar aldrig älska det faktum att de spelar Ramones ”Blitzkrieg bop” så fort de får chansen här inne.
* * *
Var på väg att skriva nåt om att pizza-kedjan inte får till så mycket mer än dåligt gräddad bussola i den här perioden heller, men målet motsvarar förstås rena cannibalen på Bosporen i Leksand.
* * *
Fan tro’t om inte Renney skickar in Rosie i powerplay ändå.
Det är inte bara att leka med elden. Det är att hålla en brinnande tändsticka ovanför en öppnad bensindunk.
* * *
Eftersom det på sina håll rådde förvirring i lördags ber jag att få förtydliga upplägget i fortsättningen av kvällen:
Här kommer nu inga kommentarer förrän en bra stund efter matchslut.
Det beror inte på att bloggen slår igen.
Det beror på att jag ska ner och leta roliga citat och händelser i omklädningsrummen.
Okej?

Vi har 0-0 efter första och det är inte precis så att man får stresskador i ögonen av att titta.
Som Varpu säger på sin allra vackraste finlandssvenskengelska:
– Ojojoj….how boring.
Men jag är optimist.
Snart exploderar den här matchen.
* * *
So far möter Rosie bara spridda burop.
Så utsätter Renney honom inte för några powerplay heller…
* * *
Gris-Olle lyser nästan lika start med sin frånvaro som Surkålsmannen, men i kväll kompenseras hans skolk av en riktigt trög fyllskalle som sitter på raden ovanför pressläktaren och kommenterar allting en halv minut för sent.
– Öhhh…play the puck, sluddrar han långsamt när det redan hunnit vara avblåst för offside i flera sekunder.
Man skulle kunna tro att man satt på Grängesvallen.
* * *
Det börjar väl så lagom hett för Fast Freddy. Han åker för en delay of game efter drygt 2 minuter.
Man jag förblir optimist i det fallet också.
Nåt stort kommer att hända med honom, förr eller senare.
* * *
Vi får se, från båda håll, se prov på powerplay så impotenta att det jag börjar fundera på om det inte borde gå att  få till nåt Viagra-skämt om de här lagen.
Men jag misslyckas.
* * *
Det är fascinerande att se med vilket självförtroende Kungen uppträder just nu.
* * *
Eken messar dumheter från Florida.
Jag svarar inte.
Han finns ju inte längre.
* * *
Pizza-kedjan har inte levererat ännu, om det sura skämtet tillåts…
* * *
Hdw, vi räknar ju kallt med utförliga rapporter från händelserna i The Joe, om det nu är dem du ska följa.
* * *
Stämningen här inne ikväll…mja, låt oss säga att Grängesvall-skallen här ovanför passar in rätt bra.
* * *
Perry Pearn.
Så heter han, New Yorks just nu mest utskrattade idrottsledare.
Det är nämligen han som ansvarar för Rangers powerplay.
* * *
Luffaren, som sitter till höger om mig, när nästan lite social ikväll. Men så sitter Varpu på andra sidan om mig också. Då brukar reaktionen bli så…
* * *
Jovisst, käften går på Ruutu. Men vi skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt, skulle vi?
* * *
De får inte ge Grängesvall-skallen några fler öl, dock. Då kommer han inte kunna tala alls. Så som det blir på Stopet där hemma, allt som oftast…
* * *
Då åker vi igen då.
I nästa paus finns det förhoppningsvis mer att rapportera,

Ett halvt dygn  går man och suckar över hur deprimerande en måndag i mitten av november kan vara, hur fult vädret är, hur meningslöst allt känns, hur dåligt det går att skriva, hur fattiga idéer man har, hur illa maten smakar, hur taskigt en ny kavaj sitter, hur värdelöst hela ens väsen ter sig.
Naturligtvis är det just en sådan dag diskmaskinen går sönder också.
Men så kommer man hit, tar hissen upp till pressrummet, går ut i den tomma arenan och känner den magiska doft som bor i en ishall – och plötsligt får man svikt i steget igen.
Vid sidan av solnedgångar i Mojave-öknen, gorgonzola-salladen på Elaine’s, kvinnor och Aaron Nevilles stämband är nog hockey det bästa gud uppfunnit.
* * *
I kväll avgörs Rosie O’Donnells öde.
Om fansen på Garden vägrar glömma fadäserna mot Bruins och fortsätter bua varje gång han har pucken, då är det officiellt:
Rangers har en ny Malik.
Coach Renney är för övrigt inte alls glad över fansens reaktioner och höll ett brinnande försvarstal för Rosie efter matchen i lördags.
– Jag är besviken. Han är en underbar människa, lagkamrat och spelare. Jag skulle vilja se de som buar ställa sig på den dåliga isen och försöka ta emot en dålig passning, fräste han på presskonferensen.
Ja, så kan man ju säga och tycka. Jag är själv en mjukisbyxa i själ och hjärta – jo, jag ÄR det – och när krutröken lagt sig tycker jag alltid synd om de spelare som blir mobbade av  läktarbusarna i den här hallen.
Men har man den hållningen ska man spela – eller, som i det här fallet, träna – någon annanstans.
För det är hårt i den här stan.
Sportfans i New York betalar svettiga priser för att få se sina favoriter och anser att de har rätt att kräva allt och lite till av dem.
Så är det i baseboll, så är det i fotboll, så är det sannerligen i basket – och så är det i hockey också.
Korkat?
Som sagt, det kan man tycka – men inte göra mycket åt.
Rosie får bevisa för dårarna att de har fel, stå ut med att vara spottkopp – eller se till att bli trejdad.
* * *
Ottawa är alltså på besök ikväll. Ett Ottawa som krisar rätt brutalt efter två raka förluster mot stinkande Islanders.
Coach Craigsburg försök till lösning på problemen: 
Han återförenar Pizza-kedjan.
Alfie spelar alltså med Spezza och Heatley ikväll.
Det har funkat förr, milt uttryckt, men  bara patologiska optimister kan hoppas att det ska smälla direkt. Eller?
* * *
Eken?
Vem är det?
Den som brukade kallas så och ibland var här och kollade hockey har nu åkt till Florida på nåt fånigt teknikjobb och vad den här bloggen anbelangar finns han inte mer.
* * *
Liten match i matchen i natt:
Wade Redden, som ju gjort elva säsonger i Ottawa, möter sitt lag i en tävlingsmatch för första gången.
Hur det går?
Well, som rubriken i Post lyder:
Wade and see…
* * *
När man frågar Ottawa-journalisterna hur det gått för Alfie blir de nästan generade.
– Hm, mumlar de tyst och petar lite i pressrumskrubbet, han har inte gjort mål på tio matcher.
Anmärkningsvärt, onekligen.
Men han brukar gilla att spela mot Henke, så vem vet.
* * *
Näslund tränade inte igår, enligt Renney på grund av ”ett skrubbsår på en kroppsdel vi just tagit hand om”.
Snacka om praktexempel på hur fånig NHL-coachernas neurotiska hemlighetsmakeri kring spelarnas skador kan te sig.
”Macke”  ska dock vara klar för spel ikväll – och vi får väl hoppas att motståndarna inte klurar ut var han har sitt skrubbsår och ser till att det blir värre…
* * *
Som den store Bruce Garrioch på Ottawa Sun konstaterar kan Senators i trösta sig med att de leder NHL i en kategori:
Möten.
De har tydligen ägnat oändliga timmar åt att försöka tala sig ur problemen.
Spela hockey istället, som Abris skulle sagt.
* * *
– Tjänare Sal, säger jag när jag klättrat upp till pressholken.
– Tjänare, svarar han.
Och sen kommer det:
– Henrik…he’s a hell of s swede!
* * *
Dan Girardi är ju uppfriskande ärlig när han i intervju med NHL.coms Dan Rosen får frågan om favoritsajter på nätet.
– Definitivt mitt bankkonto, svarar Danny G.
Önskar jag kunde säga detsamma…
* * *
Kaxig efter Näslund-observationerna  i lördags hävdar jag nu att det är Fast Freddy Shoestring som ser het ut på uppvärmningen.
Kan bli nåt.
* * *
Han var inte särskilt rolig när jag försökte prata svenskhat med honom under finalerna i våras, men Varpu hävdar bestämt att hon aldrig har det bättre än när hon får tala med Jarkko Ruutu.
Så ikväll är hon uppspelt, finländskan.
* * *
Som vanligt värmer Alfie upp utan hjälm.
Det kan inte nog understrykas hur mycket bloggen uppskattar såna tilltag.
* * *
Uppe i Toronto har de, åtminstone tillfälligt, slutat febra om Sudden.
Nu handlar allt om när – inte om – Brian Burke tar över GM-jobbet för Leafs.
Damien Cox skriver bra krönikor i ämnet här – och har några inlägg ner en fin analys av Barry Melrose-cirkusen i Tampa också.
* * *
Rangers brukar vara bra språngbräda för lag som vill bryta trender, så helt säker är jag inte när jag nu säger att Rangers vinner med 4-2 ikväll.
Varpu tror dock, just för att Senators måste vinna, på bortavinst 1-3.
– De är pissed, menar hon.
Vad tror ni?
Jag återkommer traditionsenligt i första pausen.

Jamen, fuck…det blev ju rena Pittsburgh-magin det här.
Återigen hade jag gett upp och börjat packa ihop väskan när Garden exploderade av lycka.
Ja, redan i mitten av tredje satt jag och suckade för Varpu om att det var kört, att ingen i Rangers skulle kunna sätta en endaste puck på Thomas, att det väl ändå är själva fan allting.
Men så snärtade Dawes – måltorkans själva ansikte – in en reducering och när det bara var 53 sekunder kvar kvitterade Macke också.
Hur är det möjligt? ”Mina” lag lyckas aldrig komma tillbaka i slutet av några matcher.
Nu har Rangers gjort det både en och två gånger.
– Visst är det konstigt, nickar Henke instämmande när han efteråt sitter i sin keps och svettas.
– Jag kan inte minnas att vi lyckades med det en endaste gång under mina första tre säsonger här.
– Men det är ju väldigt skönt när det händer.
Indeed.
* * *
Trycket i den här hallen när dylikt händer – och Rangers dessutom går och vinner på straffar – är ingenting annat än overkligt.
Det där samfällda vrålet…det enda jag kan jämföra med är uppskjutningen i Cape Canaveral när Fugelsang gjorde sin rymddebut.
* * *
Rosie O’ Donnell har hunnit lämna omklädningsrummet när pressuppbådet ramlar in.
Det var det ju ingen jättehöga odds på…
* * *
Han ställdes mot Wheeler, Kessel och Bergeron.
Men det var bara en av Bostons straffskyttar som lyckades göra Henke nervös.
Pebben.
– Ja, faktiskt. Jag stod  och tänkte på alla han sms han skulle komma att skicka om han gjorde mål….
Se där, nu vet ni vad en världsmålvakt funderar över när matcherna ska avgöras.
* * *
Näslund är förstås omringad av av murvlar efteråt.
Men han är inte typen som brister ut i någon överdriven extas bara för att han råkat bli hjälte.
Lugn, samlad och saklig i alla lägen – det är ett intryck den lågmälde ångermanlänningen redan hunnit etablera på sin nya kust..
Jag tycker det känns sympatiskt.
* * *
Pebben lyser upp när han får höra om Henkes kommentar.
– Näää….så många sms hade jag väl inte skickat. Ett och annat kanske.
Sen petar han lite med tungan på den sedvanligt enorma prillan och säger:
– Nu är det ju jag som får en massa sms istället.
Ja, Henke. Avlossa mobilen.
* * *
Okej, vi kompromissar väl då. Här är en bild på Varpus hand!

* * *
Fem poäng av super-Bäckis.
Nu hjular Eken ner mot tågstationen i Newark.
* * *
Lundqvist hade ingen aning om huruvida den där sista straffen gick in eller inte.
– Nej. Men sen såg jag ju sen på jumbotronen att den tog i stolpen, säger han innan Scott Greenstein – power player på Sirius Radio och monumental Sverige-vän – kommer över med sin familj och har lite kramkalas.
* * *
Frågar Fast Freddy om hans ska ut och fira i New York-natten
– Nej, det har jag inte gjort mig förtjänt av, svarar han dystert.
Men den självkritiken finns det ingen grund för.
Klart shoestring ska ha en lördagsgrogg eller två.
* * *
Loui Loui har gjort två mål också – so far.
Svensknatt pågår i NHL.
* * *
Sal, ni minns pressläktarvakten, kommer fram när allt är klart, gör en high five och säger det igen:
– He’s a hell of a swede.
* * *
Det här är, enligt räkneverket, Biffens 600:e inlägg sedan NHL-bloggen startade. Det tycker jag att JAG förtjänar att få gå ut och fira…
* * *
Over and out.
Vi hörs om inte annat på måndag, när Senators kommer hit och försöker återupprätta det inte helt gloriösa rykte man får efter två raka torskar mot ett Long Island-lag.