Ni får ursäkta att slutrapporten dröjt, men ni fattar ju varför.
Svenskarna hade viss del i höstens Garden-fest, om man säger så.
Aldrig tidigare har jag fått ränna runt i Rangers omklädningsrum och jaga citat av alla tre – och aldrig har jag fått skriva ett så långt referat till nätet heller.
Men det gör jag så gärna.
Det var en av de mest magiska kvällarna jag upplevt i Garden under de fyra säsongerna jag sprungit här.
* * *
Jo, för satan – jag tänkte slänga Hilton-pennan på Gris-Olle.
Men han återvände aldrig från sista periodpausen.
Förmodligen svimmade han efter nästa bira.
* * *
Jag hade packat ner lapptoppen i väskan och rest mig för att gå när Macke fick fram passningen till briljante Zherdev...
Sedan var det bara att sätta sig igen – och lyssna till det mest dånande jävla jubel som hörts här sedan sjunde avgörande  finalen 1994.
* * *
När han åkte ut för att ta emot  jublet som ”matchens andre stjärna” slängde Fast Freddy  upp en puck på läktaren, som traditionen bjuder.
Den var två centimeter från att träffa Blottar-Eken i pannan.
– Det var inte meningen, flinar han efteråt.
Tror jag som jag vill på.
Han ville hämnas för det där slingbox-haveriet…
* * *
Kung Henrik har inte haft särskilt många sekvenser som den under övertidsperioden i natt.
Holy macaroni, vilka räddningar karljäveln gjorde.
Fast den där plocken såg snyggare ut än det var tänkt.
– Jag var på väg åt andra hållet, men pucken studsade på Sjöström och jag var tvungen slänga ut plocken. Det var inte meningen att det skulle bli fullt så flashigt, säger han med ett flin.
* * *
Nu har även Markus Näslund fått uppleva Garden med riktig feber..
– Rätt häftigt. Det lät en del efter Zherdevs mål, säger han och skrattar.
Keep it up så blir det mer av samma underbara vara.
* * *
Brooks är inte den som låter nån partisk segerglädje ta överhanden en sån här kväll.
Han ägnar sig mest åt bråka med en petimeter-vakt som håller på och jollrar om att vi ska stå bakom en fålla innan vi får komma in i omklädningsrummet.
Ord som ”asshole” och ”jackass” ekar i korridoren.
Kul att notera att man inte är den ende som kan tappa huvudet i dylika situationer…
* * *
Det är inte ofta man sett Kung Henrik vara så genuint helnöjd som den här aftonen.
Men jag hade rätt om att det inte var läge att ringa efter Detroit-matchen förra helgen.
– Du hade ju kunnat ringa men jag hade inte svarat. Jag var så otroligt förbannad, erkänner han.
Man börjar känna sin löss på gången…
* * *
– Om jag vetat att Crosby skulle straffen efter mig hade jag nog skitit på mig av nervositet, säger Fast Freddy.
Kan jag verkligen citera dig på det, undrar jag.
Straffhjälten ger sitt godkännande.
– Jag sa ju så, skrattar han och knölar ner benskydden i sin trunk..
Mja, vi nöjer oss med att dra det här, faktiskt. Mamma Sjöström ska inte behöva läsa sånt i det vanliga referatet…
* * *
Man får ju egentligen inte ta bilder i Rangers omklädningsrum, men när PR-nissarna försvunnit kan jag inte hålla mig.
Jag tycker ni måste få se hur det ser ut när Kung Henrik, i bara understället, skriver autografer åt småkids som fått komma in med nå well-connected pappa.

* * *
Det kan mycket väl vara så att ingen satt i sig en flaska vatten snabbare än Macke gör när han är klar med de engelskspråkiga intervjuerna.
Han tar hela fan i två jättelika klunkar.
Förbluffande.
* * *
En sån här kväll går väl Rangers-spelarna ändå ut
– Nja, säger Henke, några helrör blir det väl inte.  Bara en skön middag.
Jag, däremot, ska nu hit the town och fira den här stora kvällen – om inte med helrör så i alla fall med några riktigt håriga järn
Nån måste tydligen hålla i den svenska festfanan.
Vi hörs när vi hörs.

Var inte det en väldigt snabb period?
Jag tyckte inte jag hann mer än posta förra inlägget förrän det blev paus igen.
Fast det kan ju ha att göra med att jag, i min brist på anständig penna, inte fick ihop det förrän perioden hade börjat.
* * *
De får ju bua hur mycket de vill, Sid The Kid gör mål i alla fall – och nu har vi 0-2.
Det var dock lite taskigt för Henke där. Han gjorde en hel räcka finfina räddningar precis innan målet, men hans hösäckar till backar lyckades aldrig rensa och sen var det morsning korsning.
* * *
Jonas, välkommen. Jag undrade just var alla självsäkra Penguins-fans från i våras hade tagit vägen.
* * *
Plötsligt är det en saftig bit i trång Rangers-tröja precis ovanför pressläktaren som reser sig upp och börjar skrika som en griskulting på väg till slakt.
– För helvete, Rangers! Ge de här killarna nånting att skriva om nu!
Man får ju tacka för  stödet, men saliven som stänker nacken hade jag klarat mig utan.
* * *
– Nu du, säger blottar-Eken när Rangers får fem-mot-tre-läge i två hela minuter, nu smäller det.
Nej, svarar jag, det gör det inte alls. Det blir bara skit.
Jag är en sån pessimist att jag alltid känner olust när ”mitt” lag får spela 5 mot 3. Då SKA det ju bli mål – och blir det inte hamnar man i sånt psykologiskt underläge att matchen är över.
* * *
Gris-Olle här bakom fortsätter skrika och spruta saliv resten av perioden, men tro mig – han är inte typen man går fram och försöker tala till rätta.
Eken får dock  springa iväg och leta rätt på en regnrock nu.
* * *
Redden alltså…snart säger jag något väldigt elakt om honom.
* * *
När Penguins gör mål  är Gris-Olle blir fullständigt vansinnig på en glasögonprydd Penguins-supporter som ställer sig upp och jublar.
– Harry Potter, sitt ner din jävla bitch, vrålar han.
Ah, new yorkers…de är ju så sofistikerade.
* * *
Rangers hade ett par hyggliga sekvenser i mittperioden, men nä, det här går aldrig. Om det gör det lovar jag kasta den värdelösa Hilton-pennan på Gris-Olle
Slutrapport följer – vid tillfälle…

Henke tvingas alltså släppa in en Sydor-puck som studsar som ett popcorn i en teflonkastrull innan den når mållinjen – och så har vi 0-1.
Ett rättvist resultat.
Rangers börjar bra, som de gjort i alla matcher utom den i Detroit, men sen blir det rätt mycket Pittsburgh.
Jag misstänker att det kommer fortsätta så i takt med att gårdagskvällens Columbus-resa börjar kännas i Rangers-benen.
* * *
Jo, Freja – Garden-publiken buar så fort Sid The Kid har pucken.
De skulle själva säga att det har att göra med att han filmade i nån slutspelsmatch i våras, men egentligen handlar det förstås om att han är för bra och ja, det är rätt fånigt.
* * *
Freddy Shoestring gör ett bra byte i numerärt underläge. Då tittar Eken på sätet intill upp och utbrister:
– Han är nästan lika bra som Dackell i boxplay.
Det är såna kommentarer man får stå ut med när man umgås med brynäsare.
* * *
Annars är stämningen, som väntat, hög här inne.
Om nu Rangers bara ville svara upp, då skulle det kunna bli en stor afton.
* * *
Eken tar inte ens av sig blottarrocken. Han sitter vid sin laptop och ser ut som en…perv.
* * *
Penguins-tröjor är det gott om ute bland bänkraderna också.
Därmed kan det nog bli lite hetsigt också.
* * *
Ah, det går segt det här. Men det har inte bara med trötthet att göra. Jag har glömt favoritpennan hemma och får sitta och kladda i blocket med nån kulspettsfejk jag fick med mig hem från Hilton i Sedona. Då tappar jag alla koncept.
* * *
Dala 56, visst. Så ska det vara. Blandade ihop dig med Iceman. Det är inte alldeles lätt att hålla isär alla favoriter.
* * *
Renney står där – utan hjälm. En man som lever on the edge, uppenbarligen.
Hoppas han ändå orkar skrika lite i pausen, trots rätt given huvudvärk.
* * *
Då åker vi igen då. Hörs sen.

Nu då.
Nu kanske det kan bli lite ramalama på Garden.
Jag gjorde ju misstaget att förutspå sådan redan förra fredagen, men hade glömt att new yorkarna sitter och hänger på sin after work-tillställningar alldeles för länge innan helgledigheten och fick inte uppleva något  mer än ett halvkackigt fyllparty, som dessutom tog fart först framåt andra perioden.
Men nu är det Saturday night, Rangers återvänder efter gårdagskvällens fina seger i Ohio och heta Pittsburgh har kommit till stan.
Det vore helt enkelt fan om hattarna inte rullar.
* * *
Det är bara guds försyn att jag råkar vara på Manhattan och kan klämma in lite hockey ikväll också.
Är dock rätt sliten efter intensiva arbetsdagar i öknen och övervägde under ett par svaga minuter på eftermiddagen att stanna hemma och se Pittsburgh-fajten på tv istället.
Men kan Rangers spela back-to-back-matcher får väl även jag bjuda till och ge Dala 55, Sunny Jim, Looter, hdw, Julia och er andra lite blogg.
Men ni vet vad det beror på om jag är lika klen i formuleringarna som Wade Redden i skridskoåkningen.
* * *
För att ändå inte helt överge politiken:
Det finns en republikansk ledamot av representanthuset i Washington som heter – Ileana Ros-Lehtinen.
Vad säger Tomas om det?
Och vad säger Kari?
* * *
Senast jag såg pingvinerna live, i ett kaotiskt Mellon Arena 4 juni,  var de inte alltför muntra, men tiden läker även de sår en finalförlust orsakar och nu verkar de onekligen vara på igång igen.
Risken är överhängande att The Crosby-Malkin show blir en hit på Broadway ikväll.
* * *
För Rangers vidkommande lyder kvällens stora fråga:
Återfinns Tom Renney i båset?
Han fick ju en klubba i skallen igår och leddes duktigt vimmelkantig ut till läkarrummet.
– Nu mår jag fint, sa han på presskonferensen efteråt och såg ut ungefär som katten Tom i ”Tom & Jerry” efter en holmgång med den där bulldogen.
Hjärnskakning, misstänker jag – och då ska man vara hemma från jobbet.
Å andra sidan kan han väl låna Rozsivals hjälm? Han lär ju inte behöva den i alla fall.
* * *
Stämmer det att Wikegård är här ikväll?
I så fall är det ju ett krav att han letar sig upp till pressläktaren.
* * *
Litet avslöjande:
Jonas Frögren undertecknar sina sms med signaturen – Little Steven.
* * *
Det är uppluppet i pressrummet halvannan timme innan nedsläpp, när bara the hardcores – Brooks, Luffaren, jag och några lösdrivare från västra Pennsylvania – är på plats.
Den tidiga matchen mellan Devils och Flyers rullar på tv-apparaterna och murvlarna skrockar gott åt slagsmålsfestivalen i Wachovia Center.
– I hate Hartnell. He’s a jerk, är det nån som säger när Scott Hartnell börjar veva med Sheldon Brookbank.
Sånt får man aldrig läsa…
* * *
Jag tycker nog att det är mer Mighty Max Weinberg över Frögrens spel.
* * *
Ser bland pressklippen att New York-murvlarna är konfunderade över att Ken Hitchcock, Columbus-coachen, hyllade Christian Bäckman innan matchen igår.
Särskilt häpen är Newsday-Zipay som beskriver Christian som ”MSG crowd whipping boy”.
Ja, de fattade aldrig vad det var för kanonback de hade här.
* * *
– Skönt att jag slipper sköta anslagstavlan idag, pustar en herre långt ner i hierarkin på Rangers PR-avdelning.
Lättnaden går att förstå. Samtliga 30 lag är på i sen i natt. Det händer inte alltför ofta,
* * *
Om ni tyckte att Pittsburgh gav ett småsegt intryck i Stockholm har Tyler Kennedy förklaringen åt er:
– När vi åkte dit kändes det fortfarande som att det var träningscamp, säger han till Pittsburgh Pots-Gazette.
Är det så spelarna känner kan de väl lägga ner de där Europa-resorna.
* * *
Nu kommer Eken – och han har helt otippat en ljusbrun blottarrock på sig.
* * *
Kollar med Brooks om han hört nåt om Jämtins bittra öde, men han vet inget mer än att svensken  aldrig fick någon ärlig chans på träningscampen.
Post-giganten lovar dock undersöka saken närmare.
* * *
Nog för att det blåser som på rena jävla kalfjället på Manhattan idag, men blottarrock?
* * *
Det är trist att Penguins aldrig knyter till sig några svenskar. Det är ju ett lag man skulle vilja följa lite närmare – och få en bättre ingång in i. Kan inte Nisse Ekman komma tillbaka om han nu inte trivs i Ryssland?
* * *
Och ljusbrun?
* * *
Kvällens tips från det nordiska pressuppbådet.
Eken: 4-3
Varpu: 3-4
Biffen: 2-4.
Jag tror Rangers är trötta efter gårdagen, medan Pittsburgh som sagt börjat få fart på grejorna.

Nu är det folkfest i Phoenix!
Coyotes vann ju – med 2-1 – och stan vibrerar av glädje.
Nä… riktigt så kanske man inte kan beskriva läget.
Entusiasmen är väl inte större än den var på gatorna i Tranås efter att Börje Johansson hade dömt en söndagsmatch i Elitserien utan att göra bort sig.
Men det ska ju ingen i det här trevliga laget behöva be om ursäkt för.
De spelar hockey och vinner och sen får väl folk komma eller inte komma, vad mer ska spelarna göra?
* * *
Kvällens man:
Michael Tellqvist.
Eller som svenskens namn, enligt Coyotes hemsida, ska uttalas:
mih-KIGH-ehl TEHL-kvihst.
Hm.
Well, han var hur som helst enastående och fick efteråt  reservationslöst beröm av själve Gretzky.
– ”Tellan” förtjänade verkligen all uppståndelse i natt, meddelade ”The Great One” från den pulpet i ”intervjurummet” där han håller sina nådiga presskonferenser, alltid omgiven av PR-män som ser ut, och agerar, ungefär som Secret Service-agenter i Vita huset.
* * *
Frågar en djupt deprimerad ”Bäckis” om intrycket att han är snabbare på grillorna i år.
– Mja,säger han och muttrar någon minut om att han väl inte är säker på att det kan stämma.
Sen tittar han plötsligt upp och frågar:
– Menar du det? Ser det så ut?
Ja.
– Jaha, ja, det är väl bra om det ser så ut då…
Han är bedårande i sin spontanitet ibland, Bäckström.
* * *
Det är ett tv-team framme i ”Tellans” hörn och gör en kort intervju.
Sen är det min tur.
Herregud, om det varit i New York han gjort en sån stormatch hade jag stått och väntat fortfarande.
* * *
Det här hade ju glömt:
H. Lundqvist i all ära, men den som ska ha priset som den NHL-svensk som är grinigast efter förluster är ju Nyllet.
Han muttrar ett kort och motvilligt ”hej” när han går förbi i korridoren utanför gästernas omklädningsrum och försvinner sedan snabbt.
Mer lyckade kvällar kan samma man vara den roligaste, mest spirituelle och rolige som går i en kostym.
Men det är väl så det är funkar.
* * *
Tuffe Uffe fyrar av sitt härligaste varggrin när jag frågar  om han tror att det kan bli nåt stort av Coyotes framöver.
– Ja, vi får väl se om Wayne kan få fart på anfallarna. Jag gör vad jag ska , jag, skrockar han.
Jo, vi såg det. Backarna smällde, framförallt i slutperioden,  på som det anstår lirare under samuelssonskt befäl.
* * *
Titta, den flygande tacosen.
Efter matchen hänger den prydligt, men lite ensamt, i ett hörn under läktaren…

* * *
Tellan är som sagt ensam svensk kvar i Phoenix och erkänner utan omsvep att han saknar både Tjärnqvist och Fast Freddy Shoestring.
– Ja, det är klart. Vi var goda vänner. Men jag talar ofta med dem på telefon, vi har koll på varann, säger han.
Sen slår vi fast att Fast Freddy är en kanonkille som vi vill att det ska gå bra för i New York.
Övriga kommentarer från nattens hjälte hittar ni i en artikel här intill.
* * *
I början av tredje dånar The Hives ”Tic tic boom” i högtalarna.
Det känns som ett  betydligt lämpligare låtval i en hall där Fagerstas hårdaste regerar.
* * *
Intervjun rundas av och Bäckis rättar till slipsen.
Sen vänder han sig om och frågar:
– Hur går det i valet nu då?
Tja..
– Det är Nylander som vill veta.
Det ante mig. Mitt i grinigheten kan Huddinge-snillet inte låta bli att vara nyfiken på allt och alla…
* * *
Några Höken-bilder från jobbarenan:

The Great One som en annan Dubya vid sin pulpet.

Ovies klubbor. Men när han plåtar dem får Höken bannor av materialarna. – Det är förbjudet, skriker dom. Väldigt egendomligt, tycker vi.

Inte fullsatt. Men kul. Typ.

En skarp Gävle-bo.

Den hårdaste av de hårda.
* * *
Blev en sen slutrapport det här. Sorry, men vi var tvungna att köra tillbaka in till stan innan det här gick att färdigställa.
Snart hörs vi från mer väntade arenor.

0-1 nu, efter ett powerplaymål  av Laich som Bäckis – till slut – fick en andraassist på.
Man får väl hoppas att det inspirerar.
* * *
Får för några ögonblick för mig att det plötsligt droppat in fler åskådare, men det är förstås bara så att några av shortsen på de billigaste platserna högst upp tagit tillfället i akt och flyttat ner till plexiglaset.
Nu ser det i alla fall ut som på en elitseriematch.
* * *
Tellan fortsätter spela bra, men nu är det framförallt Theodore som gjort en serie håriga räddningar.
Bra värvning det.
* * *
Jaha, nu ser man att det är fler som vakar i kommentatorsspåret. Till och med några av tungviktarna är uppe, minsann.
Alla är givetvis precis lika välkomna.
* * *
Eken, brynäsarn, har tjatat om att Bäckis blivit snabbare på grillorna och ja, kanske är det så.
Måste komma ihåg att fråga om han håller med.
* * *
Nu ska jag röra på sittfläsket. De har fina pressfacaliteter i jobbarenan (ja, vi säger så nu), och dem vill jag ju inte missa.
Utförlig slutrapport kommer såsmåningom.

Det är inte direkt så att någon i jobing.com – huh, det känns fånigt bara att skriva namnet – behöver känna klaustrofobi.
Här är är nästan mindre folk än på en genomsnittlig Islanders-match.
Så det där med paradis kanske ändå är en sanning med modifikation.
* * *
Vi har 0-0 efter första.
Känns rätt bekant för den som hängt i New York på slutet.
Men det står å andra sidan 14-13 i skott, så då fattar ni:
Till skillnad från på östkusten är det ändå en händelserik och rolig match.
Och Tellan har varit alldeles utmärkt.
* * *
Fast de som är här verkar ha desto trevligare där de sitter i sina shorts och kortärmade skjortor och brer ut sig över lediga säten.
Så, jo. Paradis. Det är det. Litegrann.
* * *
Det finns goda intentioner i Capitals offensiv, men den är inte helt finjusterad. Det är ofta någon millimeter som saknas i passningar, dragningar och skott.
Men det är på väg nu, inte minst i formationen med Bäckis och Ovetjkin och Clark. Snart bara händer det…
* * *
Morgan, LIF, Manimal, Carl Holming, en halvsovande hdw och – eventuellt – Julia är alltså med mig här i natten.
Kul, ni är så välkomna.
* * *
Ser på jumbotronen att Tuffe Uffe blir intervjuad direkt i båset under en reklampaus.
Då är det nästan så jag ångrar att jag inte sitter kvar på hotellet och kollar tv.
* * *
Coyotes har intentioner de också, och är så nära mål i ett powerplay att tjommen som ansvarar för sånt till och med fyrar av den bröl-maskin de tydligen använder här när det blir mål.
* * *
Det är helt tomt på platserna där Caps-spelarna ska sitta.
De kanske ligger vid poolen på det säkerligen flashiga hotellet.
Poti verkar vara sån…
* * *
Jag måste nämna Tellan igen. Fan, han gör några riktigt svettiga räddningar, särskilt under ett powerplay när Ovie och Bäckis trampar på duktigt.
Verkligen roligt, är det någon man unnar lite framgång är det Tellan.
* * *
Nu flyger tacon förbi här uppe hos mig. Ser klart äcklig ut på nära håll.
* * *
Fedorov spelar alltså back – och det gör han med den äran.
Hade man inte trott för ett decennium sedan.
* * *
För er som orkar – vi ses snart igen.

Jaha, titta hur det blev här nu då.
Liveblogg från Phoenix.
Det hade ni inte räknat med.
Men jag har varit i trakten i andra ärenden och fick några timmar över just ikväll.
Då passar jag givetvis på att klämma in lite hockey.
Dessvärre lär det väl inte vara så värst många som är med och dansar i kommentatorsspåret under matcher som börjar fyra på morgonen, men jag öser på ändå så får ni väl läsa till frukostfrallan.
* * *
Som av en händelse ska ”Tellan” göra sin första match för säsongen i natt.
Gretzky hörde förstås att NHL-bloggen var på ingång och sa åt sin ende kvarvarande svensk – utöver Tuffe Uffe då – att göra sig beredd…
* * *
Nja, Johan K. Jag var här på en match mot Edmonton hösten 2006, men då hade inte bloggen fötts ännu, så i något avseende kan man väl säga att oskulden ryker nu.
* * *
Washington är på besök i solen – och  det ska bli satan så kul, och intressant, att se dem live.  Säsongsöppningen kan väl som bäst beskrivas som svårtolkad.  Semin och Nyllet har varit excellenta, men världen väntar fortfarande på att Ovetjkin och Bäckis ska få fart på grejorna..
Kanske kan det släppa under en sån här road trip?
* * *
Jag vet att somliga av er fnyser åt avsaknaden av det som kallas hockeykultur i den här delen av världen, men fanimig…om jag vore hockeyspelare skulle jag älska att spela i Phoenix.
Det här oslagbara klimatet, den här avslappnade stämningen, den här trots allt anständiga nivån på liret och det här måttligt intensiva intresset, som innebär att man kan vara superstar i ekonomisk mening men ändå får vara i fred när man går på Macy’s och tjackar after shave…det är ju paradiset vi talar om.
* * *
Bäckis har ju alibi i form av den där försäsongsskadan, men snart lär väl fothelvetet ha läkt, no?
* * *
Jobing.com arena kan dock  det fulaste namn som någonsin klistrats på en arena.
* * *
Verkar som att Dallas skakat av sig tröttheten efter natten den natt på stan som Avery lovade sina lagkamrater när segern mot Rangers var bärgad.
Att vinna mot Islanders är i och för sig ingen bedrift nån kan spänna ut bröstkorgen för, men ändå. Det behövdes efter fiaskot i Newark. 
Och det är ju kul att sharp dressed Loui Loui får visa huggtänderna igen.
* * *
Men titta så trevliga de är…

* * *
Bara att knalla över parkeringen i 30-gradig värme, och se fans på väg mot entréerna i shorts, väcker en brinnande längtan efter att få bli beat reporter på The Arizona Republic.
* * *
Jovisst, saknaden efter Fast Freddy Shoestring hänger fortfarande som ett svart moln på den annars klarblå himlen ovanför jobing.com
* * *
Något förbluffande:
De spelar Gyllene Tiders ”Sommartider” när Coyotes kommer ut för värmning.
Beror det på att Tellan ska stå? Och i så fall: har han så erbarmlig smak att han vill ha den plågan spelad?
* * *
Jag klagar ju aldrig, men Eken hade rynkat sin känsliga näsa åt den torra fisk som serveras i presskantinen.
Sen hade han tagit en jätteportion i alla fall.
* * *
Så här ser det ut från mitt fågelperspektiv under värmningen.

Ja, som framgår är det våldsam publikrusning…
* * *
Fotograferna, med Höken i spetsen, är mäkta upprörda.
De små hål i plexiglaset genom vilka de tar sina bilder is no more – på grund av att Capitals pricksköt sönder dem under sin morning skate idag.
Törs man gissa att Nyllet var en av de drivande under det rackartyget?
* * *
Har femmefan.com (!?) på ena sidan om mig och‚ enligt sittplatsscehmat, Washingtons strukna spelare på den andra.
Det är ju nästan så man önskade att Bäckis fick vila, men det ser ut som jag får nöja mig med Tom Poti.
* * *
Nyllet, Ovetjkin och Semin,  samtliga utan hjälm, dröjer sig kvar på isen längst av alla under värmningen.
Klass.
* * *
Nu när jag tänker på det är det nog Uffe Samuelsson som ligger bakom ”Sommartider”.
Han är trots allt mannen som en gång berättade att han älskade systrarna Graafs skiva…
* * *
Medan isen spolas svävar en uppblåsbar taco över läktarna här.
Hm.
* * *
Fast jämfört med Graaf-skivan är ”Sommartider” förstås rena Mozart, så helt säker kan man inte vara.
* * *
Gretzky berättar om förutsättningarna på jumbotronen och…jodå, kinderna har blivit ännu lite rundare.
Det är för gött att se.
* * *
4-3 till Capitals blir det. Nyllet gör det avgörande i sudden.
Nu ska jag hämta lite…ja, you make a guess.
Vi hörs i första pausen.

1-2 till slut alltså.
Ingen som tippade i första inlägget var i närheten av att få rätt, men jag hade i alla fall Stars som vinnare och måste därför betraktas som kvällens kung!
* * *
Det är fullt så det knakar i hissen ner från pressrummet, men när dörrarna öppnas på omklädningsrumvåningen gör vi ändå plats.
Utanför står nämligen John McEnroe, Brett Hull och Mike Modano.
Alla vill kunna komma hem och säga att wow, jag åkte hiss med Johnny Mac ikväll…
* * *
Ja, det blev väl inte fullt så sevärt som jag hade hoppats,  det här.
Att det är tajt är en sak, sån hockey kan också vara bedårande,  men det får ju gärna hända lite mer.
* * *
McEnroe ser sedan ut att leda sitt lilla entourage ut i Manhattan-natten.
Ah, där skulle man varit med…
* * *
Det blev inte mycket till Avery show heller.
Men han är rätt kul när han sågar Drottningen i en intervju med Stan Fischler efteråt.
– Äh, flinar, Valiquette är en ”minor leaguer”. Vem bryr sig om vad han säger?
* * *
Bröderna Lundqvist försvinner också ut i Manhattan-natten efteråt – med syrra, svåger och respektive.
Fast det tar ett tag innan de kommer iväg.
– Ja, Henke kommer nog att ta tid på sig i omklädningsrummet, skrockar Joel, mycket nöjd med att återigen återfinnas på vinnarsidan i ligans hetaste brödramöte.
Tänk om Joel fått in det där första skottet också. Då hade han fått vänta till på torsdag…
* * *
Var var du ikväll, Julia?
* * *
När Rangers tar sin timeout sticker jag och Luffaren som skott från pressläktaren för att slippa trängseln in till omklädningsrummen, men matchen hinner börja innan vi hunnit nerför de sista trapporna  – jag skyller på Luffarens krattiga fotarbete – och skymmer sikten för arga fans under de sista dramatiska sekunderna.
– Fucking media assholes, är det nån som skriker.
Och det ska vi fan ha!
* * *
För en gångs skull slipper Super-Fabian bli överfallen av Texas-pressen efter matchen, sin assist till trots. Men vad hjälper det. Blågul media är ju på plats i Garden och trekvart efter slutsignalen sitter han fortfarande med halva utrustningen på sig och svarar på frågor.
Vad han har att säga om tillvaron kan ni för övrigt läsa i papperstidningen.
* * *
Att ta Nicklas Grossman i hand är som att stoppa näven i ett skruvstäd.
– Tjänare, säger han och trycker till så det knakar i fingrarna.
Och honom försöker somliga slåss med.
Helvete.
* * *
Det var inte bara Dubinsky Avery tjafsade med där i början. Han försökte störa Henke också. Exakt vad han sa förtäljer dock inte historien.
– Det lämpar sig inte för tryck, meddelar Lundqvist
* * *
Nu kan det dessvärre bli lite stiltje i den här bloggen. Valbevakning väntar. Men håll ut, snart är allt normalt igen…

1-1 nu – och det är inte ologiskt.
Stars har lyft sig och gjorde en helt anständig andraperiod.
Samtidigt var Rangers aningen blekare.
Står sig den trenden blir det som jag sa: Dallas vinner.
* * *
Nya kändisar i jumbotronen:
Liam Neeson och Michelle Rodriguez, hon från ”Lost”.
Fast att Neeson är här är ungefär lika chockerande som att zamboniföraren är det.
Han missar ju aldrig en match på Garden.
* * *
Avery håller sig plötsligt – och tyvärr! –  så lugn att man nog kan börja ana att Tippett belagt honom med tjafsförbud.
* * *
Erra tycker det är så stort att jag kallar honom proffs att han stjäl Varpus jobb och går och hämtar kaffe.
Dubbelproffs.
* * *
Super-Fabian får assist på powerplay-målet – och det är ingen tillfällighet att det är den där kedjan som producerar.
Den ser väldigt bra ut, plötsligt.
* * *
Det är jumbotron-zoomning även på en hel bänkrad väldigt svenska damer i Tre kronor-tröjor uppe på sektion 303.
Man blir ju tårögd.
* * *
JL, har inte sett gårdagsavsnittet. Ska göra det i natt, är det tänkt. Återkommer.
* * *
Inte nog med att syster Lundqvist tydligen är här. Höken rapporterar just att tvillingarnas respektive sitter tillsammans och ser matchen.
Kan de hålla sams, undrar man.
* * *
Nej, tyvärr får vi inte höra uppmickningen av Shoestring på pressläktaren. Berätta gärna mer om det.
* * *
Det var väl dumt av Näslund och Rissmiller att tackla varandra…
* * *
Nu kommer Erra och han har inte bara kaffe med sig. Han har plockat på sig en pizza också. En mini-surkålsman från konkurrentblaskan har alltså presenterat sig!
* * *
Okej, kom igen nu, Avery. Nu vill vi ha show.
Jag återkommer efteråt.