NY RANGERS – CAROLINA 1-0 (Period 2)
• • •
Tajt, tajt, tajt.
Snävt, snävt, snävt.
Igenknäppt, igenknäppt, igenknäppt.
Ja, det är – som så ofta när Canes går i strid – en brutal dragkamp som pågår på den stora scenen på Manhattan.
Mycket lite händer, för det finns inga ytor där något kan hända, och man ana att Gris-Olle börjar bli lite frustrerad. Han trodde tonen var satt i söndags.
Men det är på många sätt en större prestation att hålla det här sydstatslaget stången än att krossa det som var här då.
• • •
Från ungefär åttonde minuten och framåt i mittperioden är det Canes som kör bussen och trycker på rätt så ordentligt, men de tillåts inte skapa särskilt superheta chanser och puckarna de ändå lyckas avlossa tar Storken Redux lätt hand om.
Han är…bra.
• • •
Liam Neeson är här ikväll igen och blir enligt mitt förmenande lite väl bejublad när han zoomas in i jumbon.
• • •
Rangers hittills enda powerplay kan vara deras minst spektakulära på hela säsongen – eller åtminstone sedan nyår.
Inte en enda gång under två minuter får de formera sig och låta pucken flyga.
Så kan det gå när man möter en penalty kill machine.
• • •
Well, Sabres playoff-drömmar håller på att smulas sönder som en mördegskaka som legat och blivit torr på mammas serveringsfat.
• • •
Nu gjorde Ryan Lindgren illa sig igen
Men som det brukar heta:
When didn’t he?
• • •
Slow night i spåret, tycker jag. HEK och Ulrika får dra nästan hela lasset.
Var är Linyreg, var är Idsint, var är Lappen?
We miss you!
• • •
Om man slänger in ett extra L i degen blir ju Martinook nästan Martin Luuk.
Lite kul ändå.
• • •
Andas ut, Ulrika. Lindgren kommer snabbt tillbaka. Förstås.
• • •
Man blir ju bländad av Sebastian Aho, han är magisk – men åh, så han alltjämt saknar en killer vid sin sida.
• • •
Nu ska jag prata lite strunt med Varpu.

NY RANGERS – CAROLINA 1-0 (Period 1)
• • •
Som sagt.
Det är en opponent av helt annan kaliber som intagit den andra ringhörnan på Garden ikväll.
Med sin kompakta defensiv, sin nästan absurt envetna forechecking, sin sanslösa skottvillighet och sin arbetsmoral ser Canes till att Broadway-artisterna inte alls får showa på samma sätt som mot Pens och Preds.
Samtidigt har hemmalaget just nu sånt jäkla självförtroende så när nygamla fyndet Tyler Motte får en liten chans direkt efter tekning i slutet, då bryter han dödläget i den extremt tajta dragkampen.
Därmed får man säga att halva examen är i hamn, för mot Rod The Bods grabbar måste man ta ledningen, så är det bara.
• • •
All offensiv firepower som exponerats på slutet till trots:
Den allra bästa nyheten för Rangers kan, som vi väl var inne på redan i helgen, vara att Storken tycks ha återuppstått.
Spelar han så här resten av säsongen blir det inte roligt för någon motståndare.
• • •
Ryan Lindgren renderas applåder och jubel första gången han rör pucken.
DET har aldrig hänt tidigare.
• • •
Även Den Danske Bjässen har varit bra första 20 minuterna och kan inget göra på målet, Goodrows passning till Mighty Motte är för vass.
• • •
Det börjar med en tyst stund för nyligen avlidne Knicks-legendaren Willis Reed på Garden – och för en gångs skull visar Gris-Olle & co verklig respekt.
• • •
Man kan tycka att Ekeliw, som håller på Brynäs, fått nog av drama idag, men tydligen tvingas han svettas även nu.
• • •
Nationalsångsvokalisten John Brancy har verkligen blivit Gardens nye John Amirante – med en viktig skillnad.
Han håller ett föredömligt högt tempo och river av trudelutten på nolltid.
Uppskattat, i alla fall av oss som är på live-matcher hela tiden.
• • •
”Awkward dad dance cam” är ett rätt smålustigt inslag på Garden-jumbon.
Några karaktärer som inte räds att ˝bjuda på sig själva” har till hundra procent förstått vad gimmicken går ut på – och får sina barn att skämmas intensivt.
• • •
Det var en väldigt snabb period det där, jag hann knappt skriva nånting förrän den var över – och nu sätter jag punkt.

För att citera Leo Getz, Joe Pesci-karaktären i Dödlig vapen-filmerna:
Okay, okay, okay, okay, okay (ska sägas jättesnabbt!).
New York behöver ta ett djupt andetag och kalibrera sin uppfattning om det som hänt senaste dygnen.
Ja, upphottade Rangers börjar se rätt bra ut, GM Drurys glänsande förstärkningar smälter långsamt in i sin nya omgivning och de har i de senaste matcherna på Garden stått för hisnande offensiva uppvisningar.
Men det var ett Pittsburgh i upplösning och en juniorversion av Nashville de mosade under the bright lights of Broadway och nota bene: Det betyder inte att vi i ett slag har en självklar Stanley Cup-contender på Manhattan.
Det stora testet, den verkliga värdemätaren, själva examen, väntar ikväll.
För nu går de upp mot Carolina Hurricanes och en mer kvalificerad motståndare går inte att hitta, i alla fall inte söder om Massachusetts. Visar det sig att Blueshirts kan dominera även dessa gäster på likadant sätt, eller i alla fall slå dem med samma vapen, då börjar nog till och med jag tro på en riktigt exalterande vår i världsstaden Henry Hudson sådde fröet till när han i september 1609 för första gången seglade upp längs den flod som idag bär hans namn.
Det är därför det går att ana en extra buzz i de ljuvligt ljumma vårvindar som sveper runt knutarna på The Woooorld’s Most Famous Arena idag.
Vi får ju veta nu. Korten ska läggas på bordet. Är Patrick Kane- och Vladimir Tarasenko-upplagan på riktigt?
Som samma Pesci sa i en helt annan film:
Here we are. New York City, the land of opportunity…
• • •
Det här har varit en raritet till tisdag i bloggens tillvaro, bestående av morning skate i en arena och – alldeles snart – match i en annan.
Ni förstår, jag behövde komplettera lite grejor efter helgen i St Paul, så trots att jag kom hem efter 01.00 igår – trafiken från JFK är en mardröm även mitt i natten! – gick jag upp i svinottan och tog mig till The Rock i Newark för Devils och Wilds förmiddagsövningar.
Sedan hoppade jag på NJ Transit-tåget tillbaka till Penn Station och nu ska jag se Rangers och Hurricanes på Garden.
What a life, eh?
• • •
Efter några falska ”kanske” och ”vi får se” verkar det helt klart att Ryan Lindgren de facto gör comeback för Rangers ikväll.
Att just hans vara eller icke-vara orsakar så mycket ståhej har jag svårt att vänja mig vid. För blott några säsonger sedan var den nu 25-årige Minneapolis-sonen (!) bara en back bland andra.
Men det går ju inte att förneka att han numer är extremt viktig i rollen som defensiv maestro. Med den självuppoffrande ”Lindy” på isen är spelet i egen zon ofta stadigt och gediget och rejäl. Utan honom…not so much.
• • •
Minnesota-besöket slutade lika förtjusande som det började. MN Johan kom under tidiga eftermiddagen igår och hämtade mig på hotellet och så åkte vi upp till Stillwater – historisk liten idyll norr om Minneapolis, känd inte minst för att det var dit de skandinaviska immigranterna kom med sina ångbåtar längs St. Croix-floden – och åt en riktigt utsökt lunch.



Därefter kördes jag till flygplatsen och jag säger det igen: Gästfriheten där uppe, manifesterad i Johan, slår ju allting.
• • •
Det kändes som att Erik K ville visa Oilers vad de kunnat haft när han slog sitt personliga rekord med två mål i Rogers Place igår kväll – och samtidigt krossade det svenska poängrekordet för backar.
Men sedan påminde Mattias Ekholm med två egna cannolis vad de faktiskt har istället.
Big Back Showdown!
• • •
Tomas Tatar tycker det är roligt med svenska. Han börjar i alla fall tjoa och hojta när jag står och pratar med Jesper Boqvist i Devils omklädningsrum.
– Tjena, tjena…vem är du, säger han på något slags slovakisk svengelska.
Hm.
Jag kunde påmint om att vi en gång åt lunch ihop med Zäta och Hästpolo i downtown Detroit, men kommer mig aldrig för med det.
• • •
Ifall någon undrar…nä, jag roas inte alls av Brynäs tråkiga öde.
I yngre dagar hade jag säkert jublat, särskilt som svartgula i bekantskapskretsen inte precis visade medlidande när mitt blåvita lag fladdrade i den allsvenska snålvinden, men med åren har jag blivit snäll och fördragsam och vill ingen något illa.
Dessutom skulle det kännas mycket underligt med en högstaliga i Sverige utan Brynäs.
De har varit där under samtliga 56 vintrar jag upplevt och något litet borde ändå få vara beständigt.
• • •
I Wilds omklädningsrum sitter Burger Klingberg, Joel EE, Bacon Brodin och Zuuuke på rad som The Special Scandinavia Forces.
– Ett jäkla härligt gäng, säger Burger.
Bloggen kan bara instämma.
• • •
Med den oacceptabla förlusten mot Senators igår halkade alltså Penguins ner under strecket och frågan är om de lyckas häva sig upp igen innan allt över.
Närmast väntar back-to-back på bortaplan mot Avalanche och Stars och you tell me – hur ska Sullivans haveri till lagbygge kunna ta en enda poäng där?
• • •
Ikväll känner jag att min intuition är stark, så den här tipsraden kan mycket väl rendera mig en av Filip Wiklunds fina guldmedaljer.

•NY Rangers – Carolina 1 (OT)
•Washington – Columbus 1
•Philadelphia – Florida 2
•New Jersey – Minnesota 2 (OT)
•Buffalo – Nashville 1
•Boston – Ottawa 1
•Montreal – Tampa 1
•NY Islanders – Toronto 1 (OT)
•Winnipeg – Arizona 1
•St Louis – Detroit 1
•Dallas – Seattle 1
•Anaheim – Calgary 2
•Vancouver – Vegas 2

• • •
Nicklas Bäckström, Jacob Markström, Jakob Silfverberg, Elias Lindholm, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok, Adam Boqvist, Jesper Boqvist, Oskar Lindblom…
Ja, Brynäs hör också till de som har allra flest gamla stjärnor här i Nordamerika och tro mig – de lider alla svårt just nu.
• • •
Efter min lilla utflykt till Newark kommer jag påfallande tidigt till kvarteren runt Garden och hinner rentav med ett premiärbesök i NHL:s nya butik nere i Hudson Yards.
Den känns helt oväntat mindre välsorterad än den gamla på sjätte avenyn, men jag hittar i alla fall en snygg San Diego Gulls-jersey som jag nästan köper, för med en sådan skulle man ställa sig in hos de verkliga nördarna.
Sedan sitter jag ett tag på en bänk i en timme och bara njuter av det frapperande i att det är 30 grader varmare här än det var i St. Paul i lördags morse…
• • •
Svenska målskyttar 21 mars: Mika (givetvis), Quickie Fast, Rasmus Sandin, Bratten, Joel EE, Klingberg, Goalofsson, Engvall (såklart mot Leafs!), Lill-Nyllet, Edvinsson, Backlund och Elias Pettersson.
• • •
Hurricanes är, det vet vi ju, ett av ligans allra bästa lagbyggen men har som så många andra haltat en smula senaste veckorna och kan åter bli av med förstaplatsen i Metro om de förlorar ikväll samtidigt som Devils vinner på andra sidan floden.
Dock: Extra motivation lär glöda i hjärtat på Aho, Teräväinen och de andra inför en showdown som den här – måhända en preview inför första slutspelsomgången.
Åka av lär det bli.
• • •
Dagens låt: Palace Brothers – You Will Miss Me When I Burn.
Från Brynäs till alla andra i SHL, liksom.
• • •
Den här vyn från pressrummet på sjätte våningen på Garden står jag ofta och kontemplerar över.

Där nere, i korsningen åttonde avenyn-33:e gatan, är det alltid stök och bök och folk och trafik och kaos och alldeles, alldeles underbart…
• • •
Quickie Fast ser mycket samlad ut när han dyngar iväg en hård volley under Canes värmning med fotboll en dryg timme innan puckdrop.
Det är därför jag har även honom på listan över kvällens målskyttar.
• • •
Söndagskvällen i St Paul glömde jag berätta om. Den var inte dum den heller, jag satt på Tom Reid’s Hockey City Pub och såg Bratt-Wursten fullborda NHL-karriärens första hattrick och jodå: MN Johan dök upp även där.
Ni med planer på att matcha hans servicenivå under bloggens besök i era städer står inför en utmaning…
• • •
Nu överlevde ju Brynäs ikväll – vilket jag hörde om direkt, det här introt har hamrats ihop med Radiosportens livesändning i lurarna! – och därmed kan det nog hända att även såna som Bäckis och Järnkrok och Lindy Lindholm blir så till sig att de gör mål i kvällens omgång.
• • •
OK, tajm för examen på Garden.
Snart vet vi en massa saker.
Vad kul det ska bli!

Denna måndag har vi en transportsträcka i bloggens tillvaro, så det blir bara tipsrad.
Den kommer här:

•Pittsburgh – Ottawa 2
•Detroit – Florida 1
•Colorado – Chicago 1
•Edmonton – San Jose 1
•LA – Calgary 1

MINNESOTA – WASHINGTON 5-3 (Slut)
• • •
Jahaja, då var bloggens lilla premiärweekend i den arktiska kylan i svenskbygderna – som blivit ännu mer svenskbygder senaste veckorna – över.
Summering:
Fem plus.
Det har varit en lisa att äntligen få se hockey i X:et, hänga med MN Johan, träffa de svenska spelarna och bli omsluten av den hjärtliga värmen människor här sprider omkring sig – som kontrast till permafrosten utomhus.
In the words of Big Arnold:
I’ll be back!
• • •
Det blev ju nästan lite spännande i slutet av denna andra matiné, när Caps fick lite, lite häng och tryckte på rätt så ordentligt.
Men de måste för satan börja spela i tid.
Förstaperioden idag var lika bedrövlig som den på Garden häromsisten och slikt har ett jagande lag råd med lika lite som cheferna på Silicon Valley Bank hade råd att låna ut pengar som inte fanns.
• • •
– Ser man på…första gången i Minnesota va, ler den gode Bacon Brodin när jag träffar honom utanför Wilds omklädningsrum.
Indeed – och vilken timing, nu när han gjorde comeback och allting.
Och Jonas var ju precis så bra som alla visste att han skulle vara.
Eller som den flinande coach Evason uttrycker det:
– Vad ska jag säga? Brodin var Brodin…
Här kan ni läsa mer om vad den bäste värmlänningen out there har att säga.
• • •
Det blev, noterade jag, het debatt i bloggen om open ice-proppen Matt Dumba sänkte Kuznetsov med – och annat var ju inte att vänta med två Kapten Haddockar som Taddson och MN Johan närvarande i spåret.
Själv tycker jag det var en hyggligt ren tackling och något efterspel lär det inte bli – och jag applåderar verkligen den skärpta regeltolkning som innebär att den som börjar veva efter tacklingar automatiskt får två plus tio för instigator-trams.
• • •
Till slut springer jag in i Hästpolo också – stilig som aldrig förr i en elegant, grå filtslips.
Han meddelar att han nu skaffat lägenhet i trakten och räknar med att vara tillbaka i action om ungefär fyra veckor.
Huruvida han hunnit kolla den lokala hästpoloscenen hinner jag aldrig fråga.
• • •
Båda Mojo och Sunken tvingades kliva av på grund av skador i tredje – Mojo efter att han blivit offer för friendly fire – men Evason bedyrar att båda två mår fint och Mojo ser då inte ut att ha minsta ont när han står och skrockar med de gamla kompisarna utanför gästernas kabyss.
• • •
Nu är det som så att det enligt vanligtvis pålitliga källor – vi kan kalla dem MN Johan, Ricard Persson och Scottie Burnside – finns en renodlad hockeybar som heter Tom Reid’s i downtown St Paul och nu har jag en ledig kväll, så…see you there, eh?
• • •
Swedish Daily Paper sätter därmed punkt och tackar för sällskapet under helgen.
Imorrn befinner jag mig i luften när matcherna avgörs, så sånär som på en tipsrad hörs vi först på tisdag igen.
Tills dess:
Rock ’n’ roll!

12.3 kvar, gurgel pågår och Wild leder med 5-3.
Mer later, folks.

MINNESOTA – WASHINGTON 3-1 (Period 2)
• • •
Som sagt: Caps är fortfarande farliga i PP – och åttan får bomba in ytterligare en puck på Flower, den målis i NHL han betvingat flest gånger i karriären.
Så kan det plötsligt gå.
• • •
Wild kommer under första tio i mittperioden av sig rätt ordentligt, medan Caps överhuvudtaget stagar upp verksamheten och jämnar ut spelet en smula.
Men Reaves, av alla, ser med en styrning till att ge pojkarna från norr ny tvåmålsledning och sen…mja, de ska väl ha det här nu?
• • •
Flower tar merparten av puckarna, men känns inte lika stabil som Gus The Bus.
Then again – så har det alltid varit. Han är fladdrig typ, som Wille Löfqvist, salig i åminnelse. Och såna är ju roligast att se.
• • •
Stor grej i X:et:

De har varmvatten i kranarna på presstoaletten.
I alla andra hallar får man hålla tillgodo med kallt och det är direkt obehagligt, så nu står jag kvar en extra minut och bara myser vid tvättstället.
• • •
Man får annars säga att Caps visar fin disciplin som inte ger hemmalaget ett powerplay förrän tretton minuter in i andra.
Men de är förstås rädda för burgaren och det har jag full förståelse för.
• • •
Nä, Buffalo Sabres är inget slutspelslag. Inte ännu.
• • •
Ena linjemannen tacklas in i Wild bås och det ser inte så jätteskönt ut, men jag vet inte – det ser nästan ut som att Hartman blir utvisad för den incidenten och det är väl ändå lite lugubert?
• • •
Den där med sexigheten vet jag inte om jag vill instämma med Taddson om, men varje gång jag ser Sandy Sandin slå sina magiska mackor utbrister jag spontant i den gamla Springsteen-dängan:
– Sandy the fireworks are hailin’ over little Eden tonight…
• • •
När de väl tagit en utvisning tar gästerna omedelbart en till också, men tänka sig – för andra dagen i rad underlåter Wild att utnyttja ett långt fem-mot-tre-läge.
Kom igen nu, på med grillen så vi får lite fräsande burgare.
• • •
Nu ska jag gå och värma händerna i kranen igen.

MINNESOTA – WASHINGTON 2-0 (Period 1)
• • •
The Mojo Magic!
Redan efter 50 sekunder skickar Marcus – som var Wilds bäste spelare även igår och hade noterats för fyra poäng om inte två mål dömts bort – ett giftigt skott mot sin gamle kompis Charlie Lindgren och på returen smäller Boldy in 1-0.
Och bara några minuter senare är han huvudorganisatör, med Joel EE, i en bländande klapp-klapp-sekvens som också den slutar med att Boldy piskar in pucken.
Ojvoj.
• • •
Här sparkar vi ogärna på den som ligger, så låt oss bara säga att det under vissa perioder är snudd på vemodigt att se Washington Capitals just nu
De är fortfarande farliga i powerplay, men verkligen bara då.
• • •
Mojo spelade ju tills alldeles nyss med Caps, och var så glad över att ha fått komma hem till DC, så det är lätt att få för sig att denna rätt så häpnadsväckande sekvens av briljans bottnar i vrede över att han blir behandlad som en journeyman – och särskilt mycket glöder han gissningsvis i just denna match, när GM MacLellan sitter på läktaren och ska få ångra sitt dumma tilltag i början av månaden.
• • •
Även Sunken och Bacon Brodin gör sånär mål, så man kan gott säga att det slår gnistor om Wilds svenskkoloni idag med – och det är ju för att få se just det Swedish Daily Paper åkt hit.
• • •
Dagar när vi har både Ryan Reaves och Tom Wilson på isen, i varsitt lag, går en särskild sorts elektrisk stöt genom rymden.
• • • 
Om Burger gör mål på assist från Bacon eller vice versa, då har vi serverats en baconburgare.
Det vore gott.
• • •
Jo, åttan spelar, men han ser ut att vara pretty fucking far from fornstor form.
Han tappar pucken, han ramlar omkull och han skjuter långt utanför.
Har the oundvikliga decline börjat nu – eller är han bara hämmad av skada?
Nån gång får vi veta det också.
• • •
På en bänkrad strax ovanför mig sitter farfar himself och tittar.
Brooks Orpik alltså.

Om honom har den stora nyheten efter den aktiva hockeykarriären varit att han faktiskt tagit sin college-examen, vilket är ungefär lika vanligt som att universitetsprofessorer lär sig skjuta slagskott på ålders höst. Men nu antar jag att han jobbar med Caps, yes?
• • •
Ja, Burger har placerats i i tredje backpar nu när Bacon återvänt, men det är framförallt för att hotta upp powerplay GM Guerin plockat hit honom – och det är när Wild någon gång i eftermiddag föräras ett sådant han kommer göra målet jag sett framför mig sedan jag vaknade vid åttatiden i morse (och satte på tv:n på högsta volym, som hämnd visavi de högljudda grannarna).
• • •
Nu tittar farfar Orpik konstigt på mig.
Varför då? Jag har väl inte gjort nåt?
Annat än trängt mig vid kaffekannorna ett par gånger – och det ska jag nu göra igen.

Som dom säger:
En gång är ingen gång.
Så nu återvänder bloggen till X:et och gör det här på riktigt – utan premiärnerver och utan stora ögon inför allt nytt och okänt. Men med bibehållen förtjusning över att få vara i Twin Cities och se det färgstarka svensklaget som huserar i denna stolta dubbelstad spela hockey.
I dagens matiné får de göra det mot Washington Capitals och det torde innebära att de har betydligt större chans att sno åt sig två rungande poäng än i gårdagens rendezvous mot världens bästa nallebjörnar.
Men vem vet?
Det är back-to-back, Caps har vilat en stund och allt tycks kunna hända under den här grundseriespurten.
Allt vi kan vara säkra på är att det blir en kittlande eftermiddag igen.
På riktigt.
• • •
Det kändes otacksamt och taskigt mot de som hade bjudit hem mig och de som var redo att ta ut mig på Prince gamla First Avenue-klubb, men jag stannade kvar på hotellrummet igår kväll.
När tidig väckning och ny matiné väntar är en room service-middag och lite hockeydrama på TV – Rangers-matchen visades på ABC igår kväll, tacknämligt nog – äventyr så det räcker för en old fart.
Ikväll, däremot, har jag en känsla av att locktonerna out there kan bli svåra att motstå…
• • •
Bacon Brodin plockades bort från Injury Reserve-listan under morgonen, så han lär göra comeback idag och Klarälven-deltats egen Lidas är garanterat välkommen tillbaka.
Wild stod för en strong insats igår, men beviljade Bruins lite väl många skottlägen och öppna chanser och det är till att justera den sortens defekter man har den förträfflige Jonas.
• • •
Nä, grannarna på andra sidan hotellrumsväggen – tunnare än bladen i anteckningsblocket på skrivbordet framför mig– blev aldrig kärleksfulla i natt.
Något ännu värre inträffade:
Det motsatta.
Ja, de började alltså gräla.
Att ligga och lyssna när två främlingar skriker på varann, och till och från låter som att de ska börja puckla på varann, är en vision av helvetet. Inte ens om djävulen i utbyte lovade mig att jag skulle få bli bäste gitarristen i Mississippi hade jag gått med på att tillbringa evigheten på sättet.
Men ja, nu vet jag i alla fall att mannen vägg i vägg under mina dagar i St Paul är ”a fucking douchebag with a small C**k”.
• • • 
Lördagkvällar på Broadway blir sällan mer ystra än dom när Rangers krossar sina rivaler.
Blueshirts stod verkligen för ett riktigt statement igår. Alla kan se – de blir långsamt bättre och bättre och bättre. Och ska Storken återigen vara så där överjävlig kommer Stanley Cup-drömmarna snart få skarpa konturer.
Men samtidigt stod Penguins för antitesen till statement. Så sent som för en vecka sedan var jag övertygad om att de hade säkrat sin playoff-biljett, men efter veckans dubbelflopp på Manhattan vetifan.
De spelar tidvis så oerhört mycket sämre än de borde och den vecka som följer nu har de bortamatcher i både Denver och Dallas.
En sexton år lång svit hänger i en skör tråd.
• • •
Det ser ut som att jag blivit trejdad under natten.

Till ett expansionslag dessutom, för ”Swedish Daily Paper” har då i alla fall inte jag sett i tidningsställen tidigare…
• • •
Capitals var också risiga när de gästade Garden häromsisten – framförallt i en rent Brynäs-artad förstaperiod – och reservationerna i inledningen till trots har jag svårt att se att de har något att hämta här i X:et idag.
Eller i så särskilt många andra matcher som väntar de kommande veckorna.
Denna utflykt till svenskbygderna i norr markerar klubbens sista fajt på västra planhalvan i årets grundserie och därmed också denna säsong. För ska det bli några fler måste möten med västlag måste de ta sig till final och skulle det hända lovar jag att bjuda Taddson på Operakällaren i sommar.
Varje kväll en vecka i sträck.
• • •
Det behövs ingen handfläkt under promenaden från hotellet idag heller.
Kylan är så sträng att det känns som att små jävlar sitter på öronen och sågar i dem med liten fogsvans.
Varför var det ingen som sa att jag behövde en mössa på den här resan?
• • •
Det kommer serveras sizzling Burger i X:et idag, det känner jag på mig.
Han – John ”Burger” Klingberg alltså – hade några fina lägen redan igår, när han på karaktäristiskt vis kom glidande i sidled längs blålinjen och letade lucka för sin nätta handledare, och mot det mer porösa försvar han ställs mot nu kommer det smälla.
Mark my words.
• • •
Julia, du har ju alltid rätt.
Idag kränger även jag på mig kostymbyxor för att smälta in bättre på pressläktaren och nä, de ger såklart inget skydd alls i den mördande Minnesota-vinden.
Långkalsonger hade verkligen varit en bra idé, men såna har jag inte haft på mig sedan jag inte kunde försvara mig och mellan varven tvingades bära plagg jag inte alls gillade.
• • •
Tipsraden kommer här i repris:

•Buffalo – Boston 2
•Minnesota – Washington 1
•Vegas – Columbus 1
•St Louis – Winnipeg 2
•NY Rangers – Nashville 1
•Tampa – New Jersey 1
•Anaheim – Vancouver 2

• • •
Darcy Kuemper skadade sig på träning igår, så han kan inte stå den här matchen – och huruvida nummer 8 spelar avgörs i sista stund.
Som sagt, det är väldigt svårt att se hur Caps ska kunna undvika en deppig flygresa hem till DC under tidiga kvällen.
• • •
Söndagens blågula målskyttar: Goalofsson, Klingberg, Mojo, JEE, Mika (han lär väl göra första…) och Elias Pettersson.
• • • 
En liten nyhet som kanske ändå kan ge motvind under flygresan tillbaka till huvudstaden är att backstjärnan John Carlson efter tre månaders frånvaro verkar vara redo för comeback.
Han behövs, that’s for sure.
• • •
Dagens låt: Mobys ”When it’s Cold I’d Like to Die”.
• • •
Får mail om att Rangers ikväll, i samband med matchen mot LAGET, firar ”Women’s Empowerment Night”.
Fint, men jag antar att the James Reimers och hans fellow Jesus-knäppare inte kan ställa upp på det heller, för bibeln är väl full av gospel om mannens överlägsenhet?
• • •
Det är alltså blott andra gången jag är här, men de som jobbar bakom kulisserna i X:et har såklart lärt sig mitt namn och strör ”Welcome back, Per” och ”If there’s anything you need, Per” omkring sig som gudarna strör snö över delstaten.
Jag säger ju det: Människorna här uppe är sanslöst gästvänliga och välkomnande.
• • •
Ok, för andra gången på ett dygn:
Bloggen ger er – liveshow i St Paul!
Mycket nöje!

Även idag hinner en match börja innan vi börjar, så kort preludium med tipsrad måste ut på torget redan nu.

•Buffalo –Boston 2
•Minnesota – Washington 1
•Vegas – Columbus 1
•St Louis – Winnipeg 2
•NY Rangers – Nashville 1
•Tampa – New Jersey 1
•Anaheim – Vancouver 2