NY RANGERS – ANAHEIM 2-1 (Period 1)
• • •

”Inte mycket att skriva om efter fyra-fem minuter”, sa Linyreg i spåret.
Det gör det inte efter 20 heller, är jag rädd.
Rangers har förvisso gjort två powerplay-mål, varav ett signerat Mika, och Ducks helt slumpartat ett, men det är en tämligen avslagen tillställning som pågår.
Gästerna spelar för risigt, om Hattmyran ursäktar, det blir svårt att engagera sig när styrkeförhållandena skiljer sig åt så dramatiskt.
• • •
Nej, Jakob Silfverberg spelar inte. Han är helt enkelt petad.
Att vi skulle hamna här.
• • •
Frankie Five Angels får i alla fall en liten hälsning i jumbon – samt artiga applåder.
Men det är, förstås, Ryan Strome som föräras de stora ovationerna i en reklampaus – och tackar genom att dunka sig mot hjärtat.
• • •
Sedan tackar Frankie genom att göra mål som det faktiskt bara är dåligt att Storken släpper in.
Det kommer från ingenstans och borde aldrigblivit till.
• • •
Men John Gibson är bra. Sekvensen när det känns som att Panarin får stå fri och skjuta tre gånger i rad imponerar väldeliga.
• • •
Mika behandlar pucken som Karin behandlade bokstäverna.
Typ.
• • •
Mini-Gandolfini är här även ikväll. han börjar bli lika ett stående inslag som Liam Neeson.
• • •
Nu ska jag försöka pigga upp mig med kvällens sista kopp kaffe.

Så snabbt det händer.
NHL-säsongen har inte pågått ens en vecka – men den är redan självklar mittpunkt i mitt universum.
Den styr dagsschemat och dygnsrytmen, den upptar nästan alla tankar, den är temat i det mesta jag läser om och ser på tv – och den är praktiskt taget det enda som får ut mig ur holken.
Som nu, när vi inleder vecka 2 med ännu en showdown i The Wooooorld’s Most Famous Arena – mellan New York Rangers och Anaheim Ducks.
Efter knappt ha sett himlen de senaste sju dagarna knyter jag på mig skodonen, tar hissen ner till verkligheten, går ut och trampar iväg längs 34:e gatan.
Det ska ju spelas NHL-hockey där borta.
Det är nästan så man skulle kunna tro att det blir för mycket, men glöm det.
Som de de kloka säger:
För mycket av det goda är underbart!
Så välkommen till ännu en kväll med det roligaste, bästa och mest förtrollande som finns.
• • •
Ankorna, ja. Som ni kanske minns hade jag innan seriestarten en hyggligt positiv bild av dem och yrade om att de eventuellt skulle kunna skrälla i år.
Efter 1-7-fiaskot på Long Island i lördags känns den spådomen inte jättehet, om man säger så.
Men jag tror fortfarande det finns kvaliteter i laget, att de kan utmana Rangers i en sån här match – om inte annat lär de vara exceptionellt motiverade – och att finns förutsättningar för klättring i tabellen.
De måste bara byta coach först.
• • •
Söndag utan hockey – hur kändes det egentligen? Skumt, tyckte jag.
Det får ligan inte göra till någon vana. När säsongen väl börjat ska det det spelas matcher varje dag, hela tiden.
• • •
Vill redan här förvarna om att detta intro blir lite kortare än normalt.
Kollegan och vännen Malin, från Svenskan, är nämligen in the house och eftersom hon inte sett så mycket av environgerna på Garden tidigare ska jag vara lite värd och visa runt henne timmen innan match.
Det får ni helt enkelt bjussa på.
• • •
För Rangers del kan mötet med Ducks måhända te sig som en dussinmatch i mängden, men nja. Den kommer ändå ge ett viktigt svar.
Var det på grund av trötthet de gjorde ett så platt intryck i Winnipeg i fredags – eller överpresterade de mot Tampa och Minnesota?
Vi vet snart.
• • •
Det är day-to-bay på Bofinken just nu. Jag tycks ha gjort en Bäckis och haltar omkring med värkande höft. Det har blivit lite bättre sedan igår, men ändå – hugs and prayers mottages tacksamt.
• • •
Som tippare har jag inte startat säsongen bättre än San Jose, Sharks men i likhet med dem vägrar jag ge upp. Här är kvällens lilla rad.

•NY Rangers – Anaheim 1
•Toronto – Arizona 1
•Boston – Florida 2 (OT)
•Montreal – Pittsburgh 2
•Washington – Vancouver 1
•Detroit – LA 2
•Minnesota – Colorado 2
•Dallas – Winnipeg 1
•Seattle – Carolina 2

• • •
Ikväll serveras Burger på Garden, trevligt nog.
I form av Burger Klingberg alltså. Han är ju Anaheim-anka numer och det skänker extra lyster åt denna duell, ty att se honom spela hockey är en sann skönhetsupplevelse.
• • •
Sammy Blais har inte spelat en riktig hockeymatch på ett år, men nu är det äntligen dags för comeback efter den brutala skadan när han vred sönder allt som går att vrida söner i ett knä.
Man kan inte låta bli att önska honom lite välgång.
• • •
Den andra tidningen nämner jag ju inte i onödan, men Sombrero-Johans intervju med Börje idag måste få en liten applåd.
Så skakande hemskt att läsa. Fina, fina Börje. Jag älskar verkligen honom och står inte ut med att han tvingas uppleva det här.
• • •
Han blev aldrig någon superstar här, men Ryan Strome gjorde ändå fyra säsonger i blå uniform, så han kommer garanterat föräras en thank you-hyllning på jumbotronen när han nu återvänder.
Frankie Five Angels, däremot, var väl här för kort tid för att ha förtjänat dylika hedersbetygelser, men jag hoppas han uppmärksamma på något sätt för han var väldigt, väldigt bra.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mika, Elvis, Lucas Raymond och Joel EE.
• • • 
Alla general managers samlas för årets första Board of Governors-möte här i New York imorrn, så det kryllar av högdjur på pressläktaren på Garden ikväll.
Några synpunkter ni vill ha framförda till någon särskild?
• • •
Vad ska man tro, lyckas Wild låta bli att släppa in sju mål mot Colorado? Jag skulle inte sätta några pengar på det.
• • •
Det surras i pressrummet om att Jakob Silfverberg eventuellt är healthy scratch i den här matchen.
Aj, det vore inte så kul. Har man väl hamnat i kategorin som kan bli det är det lätt att man fastnar där.
• • •
OK, det är showtime – snart.
Låt oss hoppas på en rungande klang- och jubelföreställning.

NEW JERSEY – DETROIT 2-5 (Slut)
• • •
Well then – vi har första grundserieveckan i kakburken, för under söndagen är det gåtfullt nog inga matcher alls.
Sammanfattning?
Tja, som jag messade till Ekeliw redan igår, apropå kommande veckas podd:
Jag känner redan att det finns hur mycket som helst att pladdra om. Crosby, Lindy Ruff, Rangers, Wild (med 14 insläppta på de två första matcherna – hjälp!), Panthers, Islanders, Dallas och Nashville, Sharks, Rasmus Dahlin…the list goes on.
Tänk då hur det ska kännas framåt Thanksgiving.
Ojvoj.
Nå, nu tar vi en liten paus och återkommer lagom till ankjakten på Garden på måndag.
Tills dess: Peace in the valley!

NEW JERSEY – DETROIT 2-5 (Slut)
• • •
Det är ett äventyr att krångla sig hem från Newark efter kvällsmatcher som den här – särskilt bökigt blir det att få tag på anständiga transportmedel när man väl kommit till Penn Station – men nu har jag äntligen landat i korresoffan och följer de tre matcher som återstår på burken.
Mår alla i spåret bra?
• • •
”Fire Lindy”-ramsorna dånade som själva åskan under de sista minuterna i The Rock och man kan ju tycka att det känns lite drastiskt efter två sketna matcher, men den ärrade coachen gnäller inte.
– Vi har passionerade fans och de är vana att vinna. Det är en del av mitt jobb att ta sånt, säger han.
• • •
Ursäkta, men vad vi hela friden hände i St. Paul?
• • •
Fast det där med att Devils-fansen är vana vid att vinna… det var ett tag sedan. Det är snarare så att de böjar bli vana vid att bara förlora – och är jävligt trötta på det.
• • •
Av sista tio i mittperioden att döma lever årets första Battle of Alberta verkligen upp till förväntningarna.
Slutperioden kan bli episk.
• • •
Hip hopen dånar på öronbedövande volym när vi trampar in i Red Wings omklädningsrum och PR-snubben som slår av stereon för att vi ska kunna göra oss hörda blir grundligen utbuad.
Ha.
För övrigt har jag nu hälsat på Elmer. Han verkar vänlig och ödmjuk, kan jag säga.
• • •
Ja, Silicon-Niklas, att släppa in två shorthanded inom loppet av drygt två minuter, det är faktiskt oförlåtligt – i synnerhet när man möter Blackhawks.
Låt mig travestera Devils-fansen:
– Fire Quinn!
• • •
På Zätas tid spelade de Dylan i Red Wings omklädningsrum…
• • •
OK, nu ror vi den här långa lördagen i hamn.

Ramsan ekar så det dånar i The Rock:
– Fire Lindy, Fire Lindy, Fire Lindy.
Brutalt.
Nå, det står 5-2 till Wings med mindre än sex minuter kvar och jag ska röra mig mot backstage-korridorerna redan nu.
Sedan åker jag hem och någon gång under Slaget om Alberta hörs vi igen.

NEW JERSEY – DETROIT 2-4 (Period 2)
• • •
Nu, mina kära fågelungar, är det nästan läge att utbrista i ett entusiastiskt ”Kvack” i The Rock.
En varmblodig hockeymatch pågår. Den har frenesi och temperament och alla som flipprar omkring nere på isen vill verkligen vinna.
Tredje perioden bör bli en riktigt häftig åktur.
• • •
När den giftige Vrana ger Red Wings 2-1-ledning är det nästan så man kan ana Lindy Ruffs magsaftsreflux ända hit i takåsarna.
Men Miles Woods snabba kvittering – på en grym backhand-passning från Fabian Zetterlund – fungerar som en stor klunk Pepto Bismol för den orolige coachen.
• • •
Om Hamiltons ledningsmål var lite skumt vet jag inte vad man ska säga om strumprullaren Chiarot vispar in från blålinjen, i höjd med sargen, i början av mittperioden.
Snälle Vanecek…
• • •
Men när Mighty Moritz Seider i slutminuterna ger gästerna ledning på nytt, tämligen slumpmässigt, och Larkin i sista sekunden dessutom ökar på till 4-2, fräser det till i Lindys strupe igen.
Aj.
• • •
Bratt och Raymond börjar slåss och åker ut för roughing.
Det är som att se två versioner av Tjuren Ferdinand gå i clinch.
• • •
Ojvoj, Minnesota Wild har problem.
• • •
Mycket ska man vara med om. Plötsligt flyger en geting förbi på pressläktaren.
Buddy, det är oktober. Pys iväg och dö.
• • •
Underbart att ha en gammal trotjänare som HEK med i spåret för för första gången i höst.
Nu får LAGET se till att uppföra sig.
• • •
Om inte Washington inte ens kan betvinga Montreal, hemma i bunkern, då vetifan…fast jo, nu verkar det ju som att de kan.
• • •
Devils blir utbuade när de lämnar isen efter andra.
Ja, det här kan bli ugly snabbt.
• • •
Kenta, gå och lägg dig 🙂

NEW JERSEY – DETROIT 1-0 (Period 1)
• • •
Gamle Lindy kan andas ut – for now.
Devils spelar mycket bättre idag, med linjer och struktur, och ser framförallt till att tajta till det fint i egen zon.
Fem mot fem har Wings mycket svårt att komma till några lägen – och de radar inte precis upp juicy chanser i tvenne powerplay heller.
Fördel hemmalaget so far – på alla sätt.
• • •
Det ser lite billigt ut att Hamiltons isare från blå går in, men han skjuter ju för att han uppfattar att Nedeljkovic är skymd.
Eller kanske står Wings-målisen fortfarande och funderar över vad det var för kuf som satt och pratade svenska i en podd med nån Ekeliw i den där hotellobbyn i Traverse City för en månad sedan…
• • •
Man, han är verkligen en otrolig bjässe, Elmer. Rena Chara, ju.
Det kan inte vara kul för målisarna att plötsligt ha något liknande – två meter bravur – parkerat i målgården.
• • •
Undrar varför Miles Wood inte tycker att Robert Hägg ska få ha någon käke kvar.
Sicken ful smäll.
• • •
I den lilla mån Detroit orsakar besvärligheter för djävlarna är det faktiskt Elmers kedja som gör det.
Coach Lalonde kan nog ganska omgående skrota idéerna om att han behöver lära sig på farmen.
Det finns andra som gör anspråk på att få hänga där ett tag.
• • •
Jesper Bratt hör, som sig bör, till de som föräras mest jubel under lagpresentationen före puckdrop.
Bara Jack Hughes och Nico Hischier är mer poppis.
• • •
Ikväll ser kapten Greene inte alls ut som Michael Stipe.
Har han losat sin religion, kanske?
• • •
Ni har hört det förr, men det måste påpekas igen: Det är ju för ynkligt att klubbar i denna liga – en miljardindustri – inte kan se till att det finns anständigt wifi på pressläktarna.
Så fort fler en fem personer kopplar upp sig börjar det här i Newark svaja som San Jose Sharks powerplay.
Nu kör jag med telefonen och det funkar hjälpligt, men det kan bli kalops när som helst 🙁
• • •
Stämningen från partyt ute på plazan består. Det är riktigt duktigt tryck i The Rockhhh just nu.
• • •
Så mycket som Linyreg pushat för mer frekventa besök i The Rockhhhh hade man ju trott att han skulle hänga på i spåret under denna premiär.
Men det kanske är för sent för Westchester-bor…
• • •
Jag har tio minuter på mig innan klockan slår 20.00, så – mot kaffeautomaten.

Ja, ikväll svänger bloggen i takt till Alabama 3-signaturen från ”Sopranos”.
För jag har korsat den stora floden och tagit mig ut i den baktalade, kantstötta landsända Tony kör genom i den odödliga vinjetten.
Här – bland förgiftade träsk, vindlande motorvägar, sädiga diners, fula industrilokaler, buckliga oljecisterner, fullpackade kyrkogårdar, minimala pizzerior, charkuterier och strippklubbar rattade av Silvio Dante – ska vi avnjuta New Jersey Devils efterlängtade hemmapremiär i The Rock.
De möter Detroit Red Wings och jag förväntar mig en minst lika händelserik och exalterande och minnesvärd happening som när Christopher Moltisanti just hade blivit ”made” och firade på Bada-Bing – eller rentav när Carmelas pappa, Hugh, fyllde 75.
Så sjung med nu:

You woke up this morning
Got yourself a gun
Your mama always said you’d be the chosen one

• • •
När Big Elmer smackade in pucken i pizzakartongen igår kväll blev jag så till mig att jag slog knytnäven i soffkudden och ropade ”Yeah!” rakt ut.
Det är så inspirerande, för att inte säga direkt gripande, att se när unga caballeros får chansen och tar den – utan pardon.
Alexander Holtz gjorde ju likadant med Devils i förrgår och nu ställs alltså dess två heta svenska rookies mot varandra direkt.
Det är, som jag ser saken, det verkligt kittlande i denna säsongens första showdown i The Rockhhh.
• • •
NJ Transit-tågen är nedgångna och sunkiga, som att de lokala myndigheterna medvetet försöker göra passagerarna deprimerade medan de stävar ner i mörkret i tunnlarna under Hudson River.
Men när Devils spelar hemma piggas vi hockeykonnässörer i alla fall upp av den här sortens syner.

Man blir lite glad, visst blir man?
• • •
Allra finast var det att se Elmers föräldrar på läktaren efter det historiska första målet.
Särskilt mamma Susanne verkade ha svårt att tro sina ögon. Hon böjde sig fram mot maken, Martin, och såg ut att säga ”Var det verkligen Elmer?”. Sedan satte hon båda händerna mot pannan och lutade huvudet bakåt.
Man älskar ju sånt.
• • •
Mål av Rasmus idag igen, i matinén i Buffalo. Jag säger ju det – han kommer krossa i år.
Men Panthers blev för svåra för Sabres. Bra lag, Panthers. Väldigt bra.
• • •
Bloggen proudly presents – Newark River.

Här vilar många rivaler till Barone Sanitation bland fiskarna och skulle det behövas gissar jag att det går att framkalla film i vattnet.
• • •
En annan blågul kamp-i-kampen ikväll stavas Lucas Raymond vs Alexander Holtz.
De två glyttarna var våra big shots i draften 2020, om ni minns, och gick som fyra respektive sjua.
Sedan dess är känslan att de liksom delar öde och alltid kommer vara förknippade med varandra – och detta första möte i NHL kan därför betraktas som lite historiskt.

• • •
När jag till slut kommer fram till The Rockhhh ligger BBQ-röken tung över nejden, för premiärpartyt för fullt på plazan utanför Devil’s Den och hemmaspelare som Dougie Hamilton passerar i strid ström längs röda mattan.
Så här festligt ser det ut.



• • •
Personligen har jag hela tiden tyckt att Holtz och Raymond låter som namnet på ett detektivpar i en svensk tv-serie från 1950-talet.
Någonstans i kulisserna lurar Ture Sventon också.
• • •
Om någon nykomling i läsekretsen undrar varför jag skriver The Rockhhh kan jag berätta att det beror på Sean Connery.
Kolla här.

• • •
Kvällens tipsrad är lång – och jag har en stark känsla av att jag satte tonen med Buffalo-Florida. Nu blir det full pott.

•Buffalo – Florida 2 (RÄTT)
•Philadelphia – Vancouver 2 (OKLART I SKRIVANDE STUND)
•Boston – Arizona 1
•New Jersey – Detroit 1
•Washington – Montreal 1
•Toronto – Ottawa 1
•Pittsburgh – Tampa 1 (OT)
•NY Islanders – Anaheim 2 (OT)
•St Louis – Columbus 1
•Minnesota – LA 1
•Dallas – Nashville 1
•Seattle – Vegas 1 (OT)
•San Jose – Chicago 1
•Edmonton – Calgary 1 (OT)

• • •
Det kan bli late early för Devils, är jag rädd. Många kollegor som var i Philly i torsdags grimaserar illa när jag frågar hur det såg ut och begreppet ”oorganiserat” återkommer i alla beskrivningar av spelet.
Uppträder de likadant ikväll är risken att de blir utbuade, för nu finns det ambitioner och förhoppningar här ute, ytterligare en skitsäsong accepteras helt enkelt inte.
Framförallt: Lindy Ruff kan ryka snabbare än Richie Aprile när han slog Janice.
Så – detta är i högsta grad en viktig match för djävlarna.
• • •
Det svenska nummer jag har till Big Elmer fungerade inte igår, det gick helt enkelt inte att komma fram, och när jag hörde med kedjekamraten Sunken om det gick att etablera kontakt skrockade han gott,
– Hahaha, jag får ge han lite skit! Man dissar fan inte Bjurre!
Nej, precis…
• • •
Devils-forwarden Miles Woods har tidigare idag bett om ursäkt för att han efter förlusten mot Flyers konstaterade att han inte vill ”go down that road of being a non-playoff team again”.
Det uppfattades tydligen som att han sågade sina lagkamrater.
Duh, säger jag. Han visade ju rätt inställning. Efter så många år då laget bara glidit i sidled SKA en pjäs som han säga så!
• • •
Man kan aldrig vara försiktig nog, så för tydlighetens skull:
Det Sunken sa var ett skämt och jag ser verkligen, verkligen inte så på min roll och ställning.
• • •
De ska hylla Michael Stipe i The Rockhhh ikväll också.
Ja, Andy Greene alltså.
Han avslutade med några år på Long Island, men det var Devils han tillhörde under lejonparten av sin karriär – länge som kapten – så nu har klubben skrivit ett endagarskontrakt med honom, så han får gå i pension som djävul.
Heja.
• • •
Det är inte så lovande att Canucks tappar ledningar hela tiden.
• • •
Hjärtat blöder lite för Andreas Johnsson. I och med att Hischier är spelklar och begår säsongsdebut ikväll har ”Mango” skickats till AHL.
INTE roligt när man, på goda grunder, ser sig som etablerad NHL-spelare.
Men det är konkurrens om platserna i det här laget och då kan sånt dessvärre hända.
• • •
Svenska målskyttar under aftonen: Jesper Bratt, Rocket Ricky Rakell, Joel EE, Flipper Forsberg och Erik Karlsson.
• • •
Men tänk att David Quinn inlett med tre raka förluster. Vem hade kunnat ana.
• • •
Ok, då gör vi det här och jag säger det nu med extra skotskt eftertryck:
Welcome to The Rockhhhhh!

OK, ikväll nöjer vi oss alltså med en liten tipsrad – inklusive de två tidiga lördagsmatcherna.
Sedan hörs vi från Newark på lördag kväll.

•Columbus – Tampa 2
•Detroit – Montreal 1
•Winnipeg – NY Rangers 2
•San Jose – Carolina 2

•Buffalo – Florida 2
•Philadelphia – Vancouver 2

PITTSBURGH – ARIZONA 6-2 (Slut)
PHILADELPHIA – NEW JERSEY 5-2 (Slut)
BUFFALO – OTTAWA 4-1 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 1-3 (Slut)
TORONTO – WASHINGTON 3-2 (Slut)
MINNESOTA – NY RANGERS 3-7 (Slut)
NASHVILLE – DALLAS 1-4 (Slut)
CALGARY – COLORADO 5-3 (Slut)
VEGAS – CHICAGO 1-0 (Slut)
LA – SEATTLE 1-4 (Slut)
• • •
Där gick gong-gongen – och vi kan föra ytterligare tio matcher till handlingarna.
Nästan samtliga var sevärda, på olika sätt, men framförallt uppgörelserna i Toronto, St Paul, Calgary och LA.
Igen:
Jag blir alldeles lyrisk att vi har detta i tillvaron nu.
• • •
Kmannen, jag ser större delen av tredjeperren i Crypto-lådan och måste ge dig att det ändå finns visst fog för din optimism.
De ser rätt fina ut, krakarna.
Samtidigt: Nåt är inte det som det ska i LA. Todd McLellan får passa sig. Ett par förluster till och han kan tvingas ringa arbetsförmedlingen.
• • •
Nej, Elias Lindholm behöver inte sakna Johnny Hockey. Han har ju Huberdeau nu – och sätter säsongens första pärla på finfin assist från honom.
Fast det är ju Ralle Andersson som står för den stora solouppvisningen i Saddledome med sitt frilägesmål.
Vem visste att det bor en Kenta Nilsson i den skånske backen?
• • •
Faktiskt, jag lyckades härda ut kaffesuget och drack inte en droppe efter 20.00.

Nu vore det väl fan om inte John Blund tar emot mig med öppna armar.
• • •
Haha, vilket tramsande av Kings på slutet. Spela bättre hockey istället, ni kan ju.
• • •
Imorrn blir det en tipsrad här – men inte så mycket mer. Jag ska ut till New Jersey på lördag och behöver spara lite krut, om ni ursäktar.