NY RANGERS – TAMPA 3-1 (Slut)
LA – VEGAS 3-4 (Slut)
• • •
Ojvoj, vilket drama det – på sant Hollywood-vis – blir där borta på andra sidan kontinenten.
Bara 26 sekunder återstår när Mark Stone förstör kvällen för bedrövade Kings-fans.
Fast jag tycker Knights såg bättre ut mest hela tiden och förtjänade att vinna.
Och Wild Bill, som nye coachen Bruce Cassidy nästan talat i tungor om under hela försäsongen…man, är det 2018 igen?
• • •
Nu har det gått drygt närapå sjutton timmar sedan jag gick upp och inledde mitt premiärpass.
Så nu är jag exakt så mör som man ska vara efter en Opening Night och kommer somna lika lätt som Janice Sopranos pojkvän Aaron Arkaway när jag landar på kudden.
Men imorrn laddar vi om och firar en lika het korresoffan-premiär.
På menyn har vi bland annat klassikern Habs vs Leafs, Johnny Hockeys debut med Columbus, Burger Klingbergs dito med Ducks och västkanadensisk clash mellan Oilers och Canucks.
Det blir nåt!

NY RANGERS – TAMPA 3-1 (Slut)
LA – VEGAS 1-1 (Period 2)
• • •
Morsning, nu är jag hemma och redo att ta emot frukostklubben, redan representerad av den hutlöst morgonpigge kantorn.
Det är inte alldeles lätt att hoppa in i en match som den här i mitten av andra perioden och skaffa sig ett adekvat grepp om vad som pågår, men mitt intryck är att de vispat upp rätt bra intensitet även i Staples Ce…förlåt, Crypto-hallen.
• • •
Ah, det var ju bara på millimetern att vi fått kröna Mikas drömpremiär med braskande hattrick-rubriker.
Som jag hade älskat att jaga igång redaktör Jögga med den informationen vår första gemensamma morgon för säsongen.
Inte heller under de omständigheterna hade det emellertid gått att få den milde Mälarhöjden-sonen att ta till några kioskvältare till kraftuttryck, antar jag.
Han tonar förstås ner sin kanonstart och när jag säger att han gjorde ett tvättäkta Mats Sundin-mål bara garvar han.
– Det får få stå för dig, om du tycker det, menar han.
Det tycker jag.
• • •
Det känns ovant och underligt att se Kessel i Vegas-tröja.
• • •
Bra jobbat i spåret, Lappen. Du har varit The King of Opening Night. Keep it up och du tar hem Årets Kommentator-titeln i överlägsen stil.
• • •
Ni som sett hela den pågående matchen – hur har Eichel sett ut?
Är han så bra som han ska vara?
• • •
Mika gjorde nu inte bara två mål. Han var överhuvudtaget lysande. Bäst på isen – ihop med backduon Trouba och Miller. De har blivit Rangers första backpar i öppningen av den här sässen – vilket får ses som rätt remarkabelt när Norris Trophy-vinnaren från 2021 återfinns i ett annat par.
• • •
Han tar en dum utvisning här i slutet av andra, men jag står fast vid att Fiala gör mål ikväll – och avgör.
Ni vet ju hur det är med honom: Han är fiala bra…

Slut, Rangers vinner med 3-1.

Bloggens premiärkväll fortsätter förstås den sena föreställningen på andra sidan kontinenten, men jag göra lite efterarbete här och sedan ta mig hem, så det kan dröja ett tag innan jag jag är i sändning igen.
Under tiden får ni köra så det ryker i spåret.

NY RANGERS – TAMPA 1-1 (Period 2)
• • •
Mika Zibanejad från Mälarhöjden!
Han och ingen annan smäller in det första målet för säsongen på nordamerikansk mark – och som han gör det.
Under en motattack i numerärt underläge håller han inne med den passning som Vasy tror ska komma – och sprätter istället upp en Sundinsk backhand i krysset.
Så jättemånga snyggare strutar kommer vi inte få se under de 1309 grundseriematcher som återstår…
• • •
Potvin sucks-ramsan lever kvar på Garden – efter snart ett halvt sekel.
Det känns tryggt.
• • •
Min gamla käpphäst: Hur många hockeymatcher man än konsumerar får man gång efter annan se något man aldrig sett tidigare.
Det händer nu också.
Att samma lag åker på två utvisningar i samma sekvens har jag upplevt vid några sällsynta tillfällen, men inte att två spelare gör sig skyldiga till varsitt regelbrott på samma kille – med en sekunds mellanrum.
Lugubert.
• • •
De är verkligen helt psykedeliskt bra, de här två målvakterna.
• • •
Sitt första PP slarvar Bolts bort monumentale, men när de får det där fem-mot-tre-läget vet man ju att det kommer bli mål och mycket riktigt – till slut får Steven med Kniven läge med sitt mördande direktskott och smaskar in kvitteringen.
Ondskan – just nu på ferie i Norge – kan andas igen.
• • •
Gris-Olle och de andra på Garden-läktarna står för kunglig allsång till Billy Joels ”Piano Man” i en reklampaus.
Tänkte ni ville veta detta.
• • •
Rangers har gott om tillfällen att skaffa sig ny ledning efter Stammers kvittering, bland annat i ett par PP på varann, och de leder faktiskt skotten med 32-16 efter 40 minuter, men ska det bli några mål på Vasilevskij krävs det konstverk av den sort han från Mälarhöjden utför.
• • •
Att döma av hur de ständigt reagerar kan man sluta sig till att Bolts aldrig åkt på en rättvis utvisning.
• • •
Ja, men – skoj det här.
Tredje kan bli en banger.
Stay tuned!

NY RANGERS – TAMPA 0-0 (Period 1)
• • •
Vi har säsongens första period under bältet och baby – that was fast.
Det är så få avblåsningar, framförallt under första halvan, att det nästan känns som att föreställningen bara pågår 20 minuter rakt av.
Det beror verkligen inte på att spelet böljar lika episkt som i Game 5 och 6 i senaste finalen. Det beror på att det är stirrigt och rörigt och osynkat där ute – men också underhållande.
Båda lagen försöker, båda lagen vill.
Mer av detta, tack.
• • •
Det ser ut att bli en kortfattad premiär för Kravtsov.
Redan efter ett par minuter åker han på en propp av Pansarkryssaren från Fäbodvägen och och tvingas lämna isen.
Ett klassiskt Welcome-to NHL-moment, det.
• • •
Några mål blir det inte, men bägge kombattanterna skapar hyggligt med chanser – Rangers framförallt när Mika-kedjan är inne samt i årets första powerplay.
Igen, det händer definitivt grejor i denna öppningsshow.
• • •
Storken blir det uppenbarligen rätt svårt att göra mål på även i år.
• • •
Och Vasy med…
Vezina-duell pågår.
• • •
Sitter ett tag och funderar över om Cal Foote verkligen är en värdig backpartner åt Victor, men jo. Gick det med Prutta så ska det väl gå med honom.
• • •
Just ja, Den Knotige spelar ju för Tampa också. Nick Paul. Honom har jag kommit att gilla.
• • •
Som alltid:
Koepke får, i egenskap av rookie, åka några helt ensamma varv på Garden-isen innan värmningen medan lagkamraterna står i spelargången och skrockar.
Såna ritualer kan man inte hoppa över.
• • •
Bara att höra ”Ladies and gentlemen, Welcome to the Woooorld’s Most Famous Arena” igen…haha, ja jävlar. Nu börjar livet igen.
• • •
Precis innan säsongen startade kom beskedet att Strålle får en miljon för ett år med Bruins.
Det gläder mig mycket.
• • •
Innan en säsongspremiär som den här presenteras ju hela truppen, plus ledarstaben, i en officiell lineup och bloggen kan här avslöja vilka som möts med mest jubel när de kommer skjutande över isen.
1. Storken, 2. Chris Kreider, 3. Mika, 4. Ryan Reaves (!) och 5. Brödmannen, 6. Målvaktscoachen Benoit Allaire (!!).
• • •
Bofinkens har fått ett nytt näste på pressläktaren och häckar nu intill gräddan av gräddan av beat-skocken.
Ligger man i under arton år kan vad som helst hända…
• • •
Bora Bora-Johan lämnade sombreron hemma. Jag är mycket besviken.
• • •
Michael Gandolfini – Tony Sopranos avkomma – är på plats och blir inzoomad. Det kan han väl få bli fast ”Many Saints of Newark” var en så grav besvikelse.
• • •
Ja, nu bubblar det av lust och upprymdhet i gamle Biffen – mitt under pågående kris.
Det enda som saknas är lite mer drag i spåret.
Kom igen nu, fågelungar…

10-9-8-7-6-5-4-3-2-1…Boom!
Nu, i exakt det här ögonblicket, är nedräkningen över. Klockan har, efter oändlig väntan, tickat färdigt. Uppehållet tar i denna sekund slut, den ekande tystnaden upphör. En ny NHL-säsong börjar.
Och aldrig har jag ylat ”Äntligen!” med mer eftertryck.
Hösten som just börjat är antagligen den mörkaste världen upplevt i alla fall under min livstid.
Ett redan brutalt krig i Europa, startat av en kriminell fähund med storhetsvansinne, hotar att eskalera till kärnvapenkonflikt. Efterskalven från en snart tre år lång pandemi mullrar fortfarande hotfullt under sulorna. En energikris håller på att tvinga ner oss på knä. Inflationen skenar, våldsbrotten ökar, enfaldig populism triumferar och polarisen smälter snabbare än en Piggelin glömd på trottoaren utanför Amalie Arena i Tampa i juli.
I en så skrämmande, deprimerande verklighet kan det måhända te sig direkt obscent att ägna en endaste tanke åt futtig ishockey. Det vore, resonerar säkert en och annan, rimligare att bara krypa ihop i fosterställning och skrika.
I själva verket förhåller det sig precis tvärtom.
Om det är någon gång vi behöver den underhållning, den eskapism, den glamour, den själsliga kittling och den ljuvligt artificiella spänning planetens mest spektakulära idrottsshow skänker oss människor är det nu.
De flesta av oss har ingen som helst kontroll över det som händer, vi kan bara se på medan allt går åt helvete och blir, tror jag, sjuka om vi inte får ägna våra liv åt något annat åtminstone då och då.
Så mitt i denna skitstorm till epok ber jag att få rulla ut den längsta röda mattan i världen, tända spotlights med starkare lyskraft än himlavalvets mest bländande stjärnor och anmoda trumvirvlar som dånar som kanonaderna på Skeppsbron under kungliga högtider.
Var hälsad, NHL-säsongen 2022-2023. Du kommer som en frälsare, en befriare, en ängel..
Nu åker vi – och glömmer allt annat.
• • •
Om jag räknar rätt – aldrig helt säkert när det gäller mig – är detta artonde NHL-premiären i rad jag bevakar.
Då borde det, kan man tycka, ha blivit rutin och slentrian och inte så jäkla märkvärdigt.
Men uh-uh.
Det blir bara roligare och roligare att tillbringa nio månader om året i NHL-bubblan och Opening Night är fortfarande en sån thrill, en sån upphetsande happening, att jag knappt kunde somna i natt. Först framåt halv fem-fem, när jag legat och snurrat i lakanen i febrig eufori några timmar, lyckades jag hamna i något slags dvala (och drömde att jag försökte få Joe Biden att hjälpa mig med ackreditering till nåt evenemang, varpå han blev ilsken och svarade att han inte kan ”göra tjänster åt alla jonglörer där ute”, vad nu det ska betyda).
Sedan ringde klockan – också känd som telefonen – vid 08.30 och det vore en rätt grov lögn att påstå att jag var pigg just då, men såna här dagar pumpar adrenalinet i kaskader och neutraliserar all trötthet.
På väg i morgonsolen längs 34:e gatan har jag en svikt i steget jag inte känt på månader.
Lycka.
Det är opening night, amigos!
• • •
Nashville Predators ändå. Jo, jag är mycket medveten om att man inte ska lägga för stor vikt vid det som händer under grundseriens första omgångar – allra minst när de avgörs under jippoartade former på främmande kontinent. Men sydstatarna såg jävligt giftiga ut i de där två matcherna mot Sharks. Och det var inte bara the usual suspects, eller de fina nyförvärven, som imponerade. En sån som Eeli Tolvanen verkar stå i begrepp att explodera i år. Kiefer Sherwood – en halvfigur tidigare i karriären – likaså.
Det kan – säger kan – bli skoj i jamboree-ladan på Broadway i vinter.
• • •
Jonglör? Hur kunde mitt undermedvetna komma upp med den facktermen? Är det så jag innerst inne ser på mig själv?
• • •
Att jag kliver upp så tidigt, och sedan omedelbart trampar iväg västerut mot det stora idrotts- och underhållningstemplet på sjunde avenyn, beror förstås på att ligan kasserat de sista resterna av Covid-restriktionerna.
Tampa håller en klassisk morning skate på den blanka Garden-isen och efteråt får vi från tredje statsmakten komma in i omklädningsrummet.
Det känns nästan andaktsfullt att efter nästan tre år åter beträda Gardens bortakabyss och se svettiga Bolts-stjärnor sitta och pusta på sina bänkar.
Ja, jag blir fan rörd.
Dessvärre är känslorna inte ömsesidiga.
– Nej, flinar Victor Hedman, det är inte skönt att se er här igen. Nu har man ju vant sig vid att ha det lugnt och skönt, tillbaka till zoom!
Ha!
• • •
Det är inte det minsta förvånande att Sharks skickar sina unga talanger, inklusive Lill-Fimpen, till Barracudas.
De har ju David Quinn som coach.
Var det något han var direkt usel på under sin sejour här i New York var det att vårda och kultivera unga spelare. Han litar helt enkelt inte på dem, han vill hellre ha fyrkantiga brunkare än spännande virvelvindar.
Rekryteringen av Quinn är den sämsta i Silicon Valley sedan John Sculley ersatte Steve Jobs på Apple 1985.
• • •
Rangers, å sin sida, har ingen skate. De tränade igår, ute i Tarrytown, och när de gör det tycker inte Gallant att det behövs någon morgonbön.
– Han hatar morning skate, upplyser en kollega med inblick.
Jaha, och vi som vill surra lite avspänt med Mika får bara äta det.
Then again, jag talade förstås med Rangers-stjärnan redan igår och resultatet blev den här lilla blänkaren.
• • •
Det är för Norris Trophy- och Conn Smythe-Victor som för gamle bofinken.
Kvällens premiär är hans fjortonde och under alla år som gått sedan den första – i Atlanta 3 oktober 2009 – har han varit med om så otroligt mycket oförglömligt att man kunde tro att han skulle vara helt blasé inför en kväll som den här.
– Nej, inte alls. Första matchen på säsongen…det är exciting, säger han på ångermanländskt färgad svengelska och hasar ner damaskerna från benskydden.
Det är ju det.
• • •
Fler svenskar än väntat åkte i sista gallringen och får inleda säsongen i AHL.
Det känns, gissar jag, särskilt surt för såpass etablerade aktörer som Emil Bemström och Oskar Steen och, framförallt, Mattias Janmark – men även Lias Andersson, Tobias Björnfot, nämnde Lill-Fimpen, Kevin Stenlund, Gustav Rydahl, Simon Holmström, Lucas Karlsson, Fredrik Karlström och flera av de nedskickade rödvingarna, med Simon Edvinsson och Jonathan Berggren i spetsen, hade nog förhoppningar om att få ta del av the real action på en gång.
Men det är förstås bara att bita ihop, ge precis allt på farmen och visa de som bestämmer att de gjort fel.
• • •
Bolts har haft en stökig och besvärlig försäsong. Först tvingades de fly undan orkanen Ian och fick sitta och se på tv i Nashville när hembygden skövlades, sedan hände spelaren Ian – alltså Cole – och de hemska anklagelser om grooming och övergrepp på minderårig som fått klubben att stänga av honom.
Om det senare är det locket på, klubben har gjort klart att ingen får uttala sig, så Victor konstaterar bara att gruppen är stark – men det är uppenbart att naturkatastrofen för ett par veckor sedan skakat om.
– Vi klarade oss bra i Tampa, jag har fått rensa bort lite fallna palmer, men det är ju ingenting. Det var människorna söder om oss som drabbades och det var och är fruktansvärt att se förödelsen där nere.
Ja, vi har ju också sånt att lägga till listan av jävligheter i inledningen av den här posten.
Men som sagt: Med hockey kan vi, dessbättre, glömma för en stund.
• • •
Det kändes kungligt att få inledande årets tipsrace med två klockrena och med raden nedan kommer ytterligare två, det känner jag starkt.

•NY Rangers – Tampa 1
•LA – Vegas 1

• • •
Om Cole har inte jag heller så mycket att säga ännu, det rör sig fortfarande om anklagelser som utreds, men de är osedvanligt stötande och man önskar ju att det kunde gå åtminstone någon vecka utan att vi fick bekräftat hur mycket mörker det finns i den förbannade hockeykulturen.
• • •
Bolt har, som traditionen bjuder, lagt ut en matta med klubbmärket mitt på omklädningsrumsgolvet och jag vet inte vem det är men en fotograf trampar rakt i det heligaste.
Då ropar Hedman, Kutjerov och Stamkos rakt ut från sina bänkar.
– Det där blir böter, förklarar Stammer.
Jag tänker osökt på en Örby-pojk som avgudar de ropande…
• • •
Bortsett från det faktum att trejdfynden från mars månad – Copp, Motte och Frankie Five Angels – försvunnit och att Vincent Trochek tillkommit är det pretty much samma Rangers vi får se ikväll som det vi såg i den allra sista konferensfinalen i juni, mot samma Tampa.
En intressant liten nyhet hittar vi dock i andrakedjan där brödmannen Panarin och just Trochek kamperar ihop med Vitali Kravtsov.
Han har tillhört organisationen några år men aldrig riktigt fått någon chans på den stora scenen. Nu är det dock showtime och de som alltid skäller på Twitter om att ledningen gör fel har sagt att han ska vara en verklig tillgång, så, well – upp till bevis, unge man.
• • •
Det mesta tyder fortfarande på att Strålle får ett kontrakt efter sin lyckade tryout med Bruins, men ett drygt innan premiären mot Washington har inget besked lämnats.
Exakt varför det dröjer vet jag inte, men antagligen har det med lönetaksgymnastik att göra.
• • •
Eftersom jag nu kommer hit redan i ottan – strax efter 10.00 är absolut ottan för mig – och inte har något särskilt att gå hem till ”gör” jag en klassisk Biffen och stannar på Garden hela dagen.
Den rent ceremoniella proceduren är densamma som vid otaliga blockbuster-matcher genom åren.
Efter morgonvärmningen sitter jag och skriver ett par timmar. Vid halv två tar jag hissen ner och äter den utmärkta lobster-mackan på Nick & Stef’s Steakhouse vägg i vägg med Gardens media-entré. Sedan knyter jag på mig slipsen, ordnar en kaffe och fortsätter skriva till det är dags att åka upp och inta pressläktaren.
När pucken släpps har tillräckligt mycket byggts upp för att det ska kännas som att jag befinner mig i en annan, magisk dimension – långt, långt från den här hemska världen.
Så ska NHL-matcher alltid konsumeras.
• • •
Larry Brooks tror att Calgary slår Carolina i Stanley Cup-finalen, läser jag i detta nu i NY Post.
• • •
Några bilder från Tampas skate tycker jag ni gjort er förtjänta av.





• • •
Det är väldigt roligt att i alla fall Elmer Söderblom tog en plats i Red Wings premiärtrupp – och om allt går som det ska kommer till Newark och deltar i bortapremiären på lördag.
Han kan, får jag för mig, bli en stor publikfavorit i Motown. Ynglingar stora som hus som samtidigt kan spela hockey brukar bli det.
• • •
Coach Cooper uppehåller sig även han vid den eviga kittlingen i en säsongspremiär när han möter media efter en skate under vilken han gapar och gestikulerar rätt så ivrigt
– Om jag är nervös? Det kan du ge dig på. Den dag jag inte är pirrig inför nåt sånt här är det dags att sluta. Första matchen för säsongen, i Madison Square Garden…vad skulle kunna vara bättre?
Ja, nej, fråga inte mig. Jag kan inte komma på nåt.
• • •
Lite otur för Rangers: NY Yankees spelar sin första slutspelsmatch mot Cleveland Guardians just ikväll – uppe i Bronx.
Den matchen kommer engagera stan aningen mer än den vi ska se på Garden, men not to worry – det finns tillräckligt med jubel och applåder för alla i New York City.
Burop och sträckta långfingrar med, om det skulle vara så.
• • •
Mer Cooper: Han får frågor om hur han tror det känns för 24-årige Cole Koepke att begå sin NHL-debut på just Garden.
– Han kommer minnas hur det känns och vilka han spelar med, men han kommer inte minnas något av matchen. Debuten i NHL är alltid en blur, föräldrar och vänner finns på läktaren, det blir för mycket att ta in. Och nu är vi som sagt här också i…vad säger dom, The world’s most famous arena.
Efter den utläggningen är jag övertygad om att Koepke gör mål – och DET kommer han minnas.
• • •
Bora Bora-Johan bevakar säsongspremiären, han också, och med lite tur har han sombreron på sig när han kommer hit.
• • •
Han blev, tämligen oförklarligt, petad i sista matchen för säsongen ifjol, men nu får Kaapo Kakko sin revansch.
Den unge finländaren inleder sässen i förstakedjan med Mika och Kreider.
– Jag tror han är väldigt glad över det, säger Gallant när han två timmar före matchstart till slut hedrar oss med sin närvaro,
Gladare än han var senast i alla fall, det kan vi nog slå fast.
• • •
De har skrudat Garden till fest, det är mycket lullull i hallen. Alla får till exempel en blå T-shirt – och små blinkande armband. Helt riktigt. Men ska inleda säsonger med rejäl aplomb.
• • •
I The Late Show i La La Land om några timmar kommer Kevin Fiala grädda två cannoli direkt.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
ESPN sänder premiären på Broadway, så den förträffliga Emily Kaplan rör sig i environgerna hela dagen.
Man blir ju glad.
• • •
Nu ska jag be att få avsluta detta säsongens första intro med några rader som sedan inte kommer att användas igen förrän vi tagit oss genom vintern och ska vara med när de allra största matcherna avgörs.
Ni vet vilka jag menar, de som en gång författades av Karin Boye och alltid markerar de heligaste stunderna runt bloggens digitala lägereld.

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr

Välkommen till NHL-säsongen 2022-203.

At last, my love has come along
My lonely days are over
And life is like a song

Det är så, som i Etta James majestätiska soulhymn från 1960, det känns när jag härmed förklarar NHL-säsongen 2022-2023 invigd.
My love är ju NHL och NHL har i sanning anlänt, varmed mina ensamma dagar är över och ja, hela livet är en sång.
Till sist…
Som alltid öppnar vi kalaset med en sjusjungande preview här i bloggen.
I en dryg månad har jag suttit i min holk i skyn i New York och dissikerat trupper och tänkt på enskilda spelare och funderat över vilka coacher som kan tänkas göra vad och försökt gissa mig till hur alltihop kommer sluta.
Fan vet om det någonsin varit svårare. Ja, så säger vi varje höst, men det är också ett faktum att konkurrensen skärps för varje säsong och nu påminner om den som präglade kapprustningen i världen på 70-talet – fast med betydligt fler supermakter än två inblandade.
I väst tycker jag mig i och för sig ha identifierat ett par mer eller mindre givna finalkandidater, men i öst finns det bortåt sju-åtta lag som skulle kunna stånga sig fram till den avgörande galaföreställningen utan att förvåna mig det minsta.
Till slut valde jag motvilligt en gammal bekanting, som ni kan se här nedan, men var försäkrad: Jag är långt, långt ifrån förvissad.
I själva verket ser jag i första hand en massa pingviner på språng när jag tänker på finalen…
Det ska överhuvudtaget understrykas – i år också, ja – att ovissheten är monumental.
Vissa favoriter kommer tokfloppa, vissa förmenta brödgäng kommer skrälla och ingen – allra minst jag – vet något alls med bestämdhet.
Men här kommer i alla fall 74 000 rungande tecken om hur jag tänkt inför den nio månader långa fest för livet som nu står i begrepp att explodera.

ANAHEIM DUCKS
Förra säsongen: Sjua i Pacific, missade slutspelet.
Nya: John Klingberg (b), Ryan Strome (c), Frank Vatrano (f/c), Colin White (b), Mason McTavish (c).
Förluster: Ryan Getzlaf (c), Sonny Milano (f), Sam Steel (c), Vinni Lettieri (f), Jacob Larsson (b), Andrej Sustr (b), Zach Aston-Reese (f), Dominik Simon (c).
Målvakter: John Gibson (Anthony Stolarz).
Coach: Dallas Eakins – fjärde säsongen. Har fortfarande inte lyckats i NHL. Kan vara en av de första som får gå i år.
General Manager: Pat Verbeek – första hela säsongen. Ersatte avskedade Bob Murray ifjol. Verkar lite oklar över sin strategi, men svarade för bra ”moves” i somras.
Svenskar: John Klingberg, Jakob Silfverberg, Isaac Lundeström.
Kommentar: – Som vi brukar utbrista när ankorna kommer på tal: Kvack? Fast i år är det inte för att spelartruppen förskräcker vi citerar klubbens tecknade granne – ni vet han Kalle. Det är för att de som bestämmer inte tycks veta i vad för slags fas klubben befinner sig. Förvirring råder. När Pat Verbeek, som ersatte vanärade Bob Murray mitt under fjolårssäsongen, först trejdade bort nyckelpjäser som Rickard Rakell, Hampus Lindholm och Josh Manson, och det sedan dessutom visade sig att ikoniske kaptenen Ryan Getzlaf tänkte gå i pension, stod det klart att en omfattande rebuild till sist tagit vid. Men under sommaren tycktes den nye GM:n ångra sig och började addera den typ av byggstenar som signalerar att man har nutida, snarare än framtida, ambitioner. För John Klingberg, Frank Vatrano och Ryan Strome är ju inga spelare som används för renovering. De används, rimligen, för att förlösa det koppel av gudabenådade yngel som redan ingår i laget, till exempel spektakulära artisten Trevor Zegras, eller är på väg in – som JVM-kungen Mason McTavish. I vad mån det kan lyckas, och om det i så fall ger tillräckligt mycket punch för att de ska kunna kravla sig ur bottenslammet i Pacific, vet jag inte. Om allt klaffar, om de har lite tur, om utvecklingstakten hos Zegras och Jamie Drysdale och ytterligare några kids accelererar markant på samma gång som de får lite feeling och kemi med en hungrig Klingberg…då finns det förutsättningar för en positiv överraskning. Förmodligen är ankflocken dock för mager på djupet – och Dallas Eakins en för medioker coach.
Tips: – Det vore en rejäl skräll om de fortfarande har häng på en slutspelsplats framåt våren. Men rejäla skrällar inträffar…

ARIZONA COYOTES
Förra säsongen: Sist i Central, missade slutspelet.
Nya: Nick Bjugstad (c), Zack Kassian (f), Troy Stecher (b), Patrik Nemeth (b), Josh Brown (b), Jonas Johansson (mv)
Förluster: Phil Kessel (f), Anton Strålman (b), Loui Eriksson (f), Alex Galchenyuk (c), Jay Beagle (c), Dimitri Jaskin (f), Antoine Roussel (f).
Målvakter: Karel Vejmelka (Ivan Prosvetsov)
Coach: Andre Tourigny. Andra säsongen. Det är svårt att bedöma en tränare som satts att leda ett lag byggt för att förlora.
General manager: Bill Armstrong. Tredje säsongen. Hans insatser kan inte recenseras förrän hans visioner realiserats om några år. Förutsatt att han får vara kvar så länge. I Arizona kan allt hända…
Svenskar: Patrik Nemeth, Victor Söderström, Jonas Johansson.
Kommentar: – Här kommer ett hundår till, ska de få som bryr sig om sorgebarnet i Arizona-öknen ha klart för sig. Eller ett Coyotes-år, kanske vi ska säga. De var jättedåliga redan ifjol, men kommer vara ännu sämre i denna säsong. Helt enligt plan. GM Armstrong vill ju inget hellre än skaffa sig så bra utgångsläge som möjligt i draftlotteriet och sedan haffa supertalangen Connor Bedard – för att i en avlägsen framtid förena honom med andra unga prospects som står på tillväxt ytterligare några år. Då krävs riktigt risiga resultat i det korta perspektivet, så bossen har åter skalat bort lite kompetens och hämtat in ytterligare ett gäng lönedumpsknektar som får spela ut sina kontrakt i skuggan av palmerna på Scottsdales flådigaste golfbanor. Att det kan och får gå till på det sättet i världens bästa hockeyliga är inte vidare värdigt, det gör ju en säsong som den stundande mer eller mindre poänglös, men så länge ingen stoppar honom går det inte att anklaga Armstrong för felaktigheter.
Tips: – Given jumbokandidat.

BOSTON BRUINS
Förra säsongen: Fyra i Atlantic-divisionen, utslagna med 4-3 av Carolina i första slutspelsrundan.
Nya: David Krejci (c), Pavel Zacha (f), Anton Strålman (b).
Förluster: Erik Haula (c), Josh Brown (b), Curtis Lazar (c), Anton Blidh (f).
Målvakter: Linus Ullmark (Jeremy Swayman)
Coach: Jim Montgomery. Ny. I den här bloggen tror vi på ”second chances”, så det gläder oss att se den här skandaliserade gossen i båset igen. Men han har mycket att bevisa.
General manager: Don Sweeney. Nionde säsongen. Pyrande missnöje växte till en storm av agg när han sparkade Cassidy. Men med facit i hand verkar det ha varit ett klokt beslut.
Svenskar: Hampus Lindholm, Linus Ullmark, Oskar Steen, Fabian Lysell, Anton Strålman.
Kommentar: – Det går, som vi envisas med att påpeka i podden, inte att vinna Stanley Cup i oktober-november. Men det går definitivt att förlora. Om man halkar för långt efter direkt är det, som New York Islanders fick erfara förra säsongen, extremt mödosamt och svårt att jaga ikapp under andra delen av grundserien. Denna bistra realitet är det stora hotet mot den kommande Bruins-säsongen. B’s ställer ett bättre lag på benen än senast, anser åtminstone jag. Hampus Lindholm är med i backuppställningen från början, svårt saknade andrecentern David Krejci återvänder efter den oväntat impopuläre coachen Bruce Cassidys avsked och underskattade Pavel Zacha ansluter från New Jersey. Dessutom valde ju omistlige Patrice Bergeron till sist för att fortsätta åtminstone en säsong till – också det som jag förstår ett resultat av att Cassidy inte längre står i båset. Men tyvärr tvingas de inleda säsongen utan flera centralgestalter. Brad Marchand och Charlie McAvoy väntas på grund av skador inte kunna spela förrän i december och Matt Grzelyck inte förrän i november. Och det är inte heller säkert att just Bergeron, som besväras av en tilltygad armbåge, är redo för för tjänstgöring de första veckorna. De herrarna blir inte kvar på fel sida sargen utan att det märks. Tvärtom. De hål de lämnar efter sig kan bara täppas igen om samtliga som de facto spelar presterar maximalt – inklusive målvaktsduon. Om de lyckas med det och håller fortet första fjärdedelen av grundserien tror jag på björnarna. Men det är ett ganska stort OM det.
Tips: – Överlever de den utmanade inledningen blir det slutspel igen.

BUFFALO SABRES
Förra säsongen: Femma i Atlantic-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Owen Power (b), Eric Comrie (mv), Ilya Lyubushkin (b).
Förluster: Cody Eakin (c), Drake Caggiula (f), Dustin Tokarski (mv), Colin Miller (b), Mark Pysyk (b), John Hayden (f), Aaron Dell (mv), Mark Jankowski (c).
Målvakter: Eric Comrie (Craig Anderson)
Coach: Don Granato. Andra hela säsongen. Det bästa som hänt Sabres senaste decenniet.
General manager: Kevyn Adams. Tredje säsongen. Red ut en sjujäkla storm den gångna säsongen och har något intressant på lut nu. Men han måste skaffa bättre målvakter.
Svenskar: Rasmus Dahlin, Victor Olofsson, Rasmus Asplund, Mattias Samuelsson.
Kommentar: – Kurvan pekar absolut åt rätt håll. Sedan Don Granato tog över som coach har Sabres långsamt blivit bättre och bättre och på samma sätt kommer det fortsätta i år. Rasmus Dahlin och andra unga förmågor Granato hjälpt att blomma ut, främst genom att ge dem friare tyglar och restaurera deras sargade självförtroenden, har inte ens nosat på sin fulla potential ännu – och nu får de sällskap av Owen Power, ettan från draften 2021. Ändå förefaller det i alla fall på förhand inte så sannolikt att de ska kunna knäcka sin elva år långa slutspelstorka – den längsta i ligan, med bred marginal. Konkurrensen i Atlantic-divisionen är förmodligen för tuff. Topplagen – Tampa, Florida, Toronto, Boston – förblir topplag och två av klubbarna de delat magra år med, Detroit och Ottawa är även de på uppgång. Och alla nämnda har starkare målvakter än Sabres. Åldringen Craig Anderson ska avlastas av Eric Comrie, oprövad som något annat än back-up i sammanlagt 28 NHL-matcher på sex år. Det känns mer än lovligt bräckligt. Ja, målvaktsmarknaden är som den är just nu, det vimlar inte precis av solida alternativ, men GM Adams hade behövt göra ett bättre jobb på den punkten.
Tips: – En förbättring är att vänta. Men inte tillräckligt stor.

CALGARY FLAMES
Förra säsongen: Etta i Pacific-divisionen, utslagna med 4-1 av Edmonton i andra slutspelsrundan.
Nya: Jonathan Huberdeau (f), Nazem Kadri (c), MacKenzie Weegar (b), Kevin Rooney (c).
Förluster: Johnny Gaudreau (f), Matthew Tkachuk (f), Calle Järnkrok (f), Erik Gudbranson (b), Ryan Carpenter (c), Brett Ritchie (f).
Målvakter: Jacob Markström (Dan Vladar).
Coach: Darryl Sutter. Andra hela säsongen (den här vändan). Om honom hade jag fel förra året. Gubben är fortfarande en förstklassig hockeycoach.
General manager: Brad Treliving. Nionde säsongen. Tidig kandidat för GM of The Year-trofén efter sommarens förbluffande räddningsaktion.
Svenskar: Jacob Markström, Elias Lindholm, Mikael Backlund, Rasmus Andersson, Oliver Kylington
Kommentar: – Under några skakande dygn i juli såg det ut som att flammorna i namnet tagit fysisk form och höll på att bränna ner hela Calgary. Först kom Johnny Gaudreau med det definitiva beskedet att han inte tänkte stanna – och sedan meddelade Matthew Tkachuk helt chockerande att inte heller han avsåg att förlänga med Alberta-klubben. Sådana stjärnor – lagets två största – går inte att ersätta. Det är omöjligt. Egentligen. Men Brad Treliving, Flames mångårige boss, gjorde det ändå. Först trejdade han Tkachuk till Florida och fick såväl Jonathan Huberdeau – bäste playmakern i ligan som inte är centern – och klassbacken MacKenzie Weegar i utbyte. Sedan knöt han upp Nazem Kadri, gunstlingen nästan alla jagade efter succén i Denver. Det betyder att lagets slagstyrka är bevarad – de blytunga förlusterna till trots. Ja, på blålinjen har de till och med blivit starkare. Weegar, Aaron Ekblads radarpartner i flera år, är åtskilliga klasser bättre än fyrkantige Erik Gudbranson, nu ett problem för Columbus istället. Så vi kan kallt räkna med Calgary i år också. Enda bekymret torde vara att även värsta rivalen, hemmahörande i norra delen av provinsen, rustat upp och blir väldigt svår att slå…
Tips: – Topplag.

CAROLINA HURRICANES
Förra säsongen: Etta i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-3 av NY Rangers i andra slutspelsomgången.
Nya: Max Pacioretty (f – skadad), Brent Burns (b), Paul Stastny (c), Ryan Dzingel (f), William Lagesson (b).
Förluster: Vincent Trochek (c), Nino Niederreiter (f), Tony DeAngelo (b), Max Domi (f), Derek Stepan (c), Ian Cole (b), Brendan Smith (b), Josh Leivo (f).
Målvakter: Frederik Andersen (Antti Raanta).
Coach: Rod Brind’Amour. Femte säsongen. En av de allra bästa, därom råder konsensus.
General manager: Don Waddell. Femte säsongen. Gör ett mycket bättre jobb än han får cred för.
Svenskar: Jesper Fast, William Lagesson.
Kommentar: – Det är lätt att förledas att tro att Hurricanes inför denna nådens säsong befinner sig precis där Tampa och Colorado befann sig innan de till sist sprängde sig ur sina bojor och tog sig hela vägen till det förlovade landet. De tillhör sedan flera år ligans elitskikt, tycks förfoga över allt som ska finnas på repertoaren hos mästaren och har tvingats genomlida ett antal nederlag av den typ som härdar excellenta kollektiv och förvandlar dem till vinnare. Men jag är inte hundraprocentigt övertygad, faktiskt. Det är sant, de har en utsökt ensemble stjärnor, med fältmarskalken Sebastian Aho i spetsen. Håller han sig bara hel har de också en av ligans tio bästa målvakter i den store dansken – och det finns få coacher med Rod Brind’Amours inspirerande ledaregenskaper. Men de har också brister, visade det sig när de helt överraskande åkte ur slutspelet mot New York Rangers i andrarundan i våras. Framförallt är offensiven lite för uddlös. Det finns för få riktiga killers till målskyttar. Det problemet försökte GM Wadell lösa genom att trejda till sig Max Pacioretty från Vegas, men han levde snabbt upp till sitt rykte som skadebenägen, slet av en hälsena under barmarksträningen och blir borta i sex månader. Morsning och hallå, inte bra. Det är det inte heller att de tappat solide andrecentern Vincent Trochek utan att ersätta honom – om man inte ska räkna med en Paul Stastny på nedgång men det ska man enligt mitt förmenande inte. Därmed ser det aningen tunt ut ”down the middle”. Canes blir naturligtvis ändå ett topplag och mycket kan förändras ifall ”Pacman” kommer tillbaka i mördande slag och ifall underskattade Wadell gör några smarta trejder under resans gång. Men just nu ser jag inte att de spelar Stanley Cup-final, än mindre vinner.
Tips: – Åker ut i östra konferensfinalen.

CHICAGO BLACKHAWKS
Förra säsongen: Sjua i Central-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Max Domi (f), Petr Mrazek (mv), Alex Stalock (mv), Andreas Athanasiou(f), Colin Blackwell (c).
Förluster: Alex DeBrincat (f), Kirby Dach (c), Dominik Kubalik (f), Dylan Strome (c), Erik Gustafsson (b), Kevin Lankinen (mv), Calvin de Haan (b), Henrik Borgström, Collin Della (mv).
Målvakter: Petr Mrazek (Alex Stalock).
Coach: Luke Richardson. Ny. Gjorde bra intryck som vikarie i Montreal, men nu har han en omöjlig uppgift.
General manager: Kyle Davidson. Första hela säsongen. Tog över efter Stan Bowman mitt under fjolårssäsongen. Inställsam är han i alla fall inte, men huruvida den radikala strategi han anammat kan kallas lyckad vet vi först om några år.
Svenskar: Inga
Kommentar: – Den stora branden i Chicago rasade 1871. Nu, 151 år senare, kommer uppföljaren. Men den här gången är det, dessbättre, inte fastigheterna längs Michigan Avenue som står i lågor. Det är den nya ledningen för NHL-laget på Madison Street som valt att bränna ner resterna av det som för ett drygt halvdecennium sedan var en regelrätt dynasti. Kyle Davidson & co iscensätter ju ingen normal rebuild. De raserar allt – för att bygga upp något helt nytt från grunden. Det stod om inte annat klart när de till och med trejdade bort Alex Debrincat, en 24-åring som två gånger i sin korta karriär piskat in mer än 40 mål, till Ottawa. Sådana juveler gör sig ingen av med, men Hawks gjorde det i alla fall. Även Kirby Dach, Dominik Kubalik och Dylan Strome har följt i spåren på de som försvann redan vid trade deadline i mars och kvar finns nu ett lag som inte kommer vinna något annat än, möjligen, draftlotteriet. Den stora frågan är hur länge det dröjer innan också Jonathan Toews och Patrick Kane – lika integrerade delar i den lokala kontexten som den sinnliga Chess-bluesen, de väldiga biffarna och den blodiga Al Capone-myten – begär att få flytta. Det skulle kännas egendomligt, men efter allt de åstadkommit måste en säsong som den som nu väntar vara rent outhärdlig.
Tips: – Slåss med Flyers och Coyotes om att vara sämst.

COLORADO AVALANCHE
Förra säsongen: Vann Stanley Cup.
Nya: Alexandar Georgiev (mv), Evan Rodrigues (c), Anton Blidh (f), Brad Hunt (b).
Förluster: Andre Burakovsky (f), Nazem Kadri (c), Darcy Kuemper (mv), Nicolas Aube-Kubel (f), Nico Strum (c), Jack Johnson (b), Ryan Murray (b), Jonas Johansson (mv).
Målvakter: Alexandar Georgiev (Pavel Francouz).
Coach: Jared Bednar. Sjunde säsongen. Svår att ifrågasätta nu.
General manager: Chris McFarland Ny. Ersatte Joe Sakic, nu president, efter Stanley Cup-triumfen. Kommer till dukat bord – och han har själv varit med och ställt fram många av serveringsfaten. Blir nog bra.
Svenskar: Gabriel Landeskog, Anton Blidh.
Kommentar: – Varje höst är tanken densamma: Jo, nog kan regerande mästarna göra det igen. Det färskaste minne man har av NHL är ju hur de vann den svåraste hockeyduell som överhuvudtaget existerar – på högsta tänkbara nivå. Nu har Tampa därtill lyckats upprepa två gånger – och gick till final för tredje gången på raken. Men ”repeats” är fortfarande mer undantag än regel och det finns absolut inga garanter för att Jared Bednar ska kunna förmå sina soldater att genomföra landstigningen i Normandie igen. De har till att börja med ingen erfarenhet av ”Stanley Cup Hangover”, ett fenomen som brukar slå till först när serielunkens vardag bildat sin blyertsgrå kontrast till den skimrande segersommarens fröjder. Så länge som några av de ledande spelarna längtat efter sommarens oerhörda klimax finns risken att hungern stillats en smula nu – och mer behövs inte för att mer svultna rivaler ska köra om. Det är vidare ett faktum att truppen decimerats. De viktigaste kuggarna i truppens kärna – MacKinnon, Landeskog, Rantanen, Toews, Lehkonen, Nichushkin, oerhörde Makar – bor för visso alla kvar i Denver, men det gör inte Nazem Kadri, Andre Burakovsky och Darcy Kuemper och det är inga dussinförluster. Kuemper vet ni som följer den här bloggen att jag var så lagom imponerad av under slutspelet, men det han gjorde räckte för att Avs skulle vinna. Kommer även New York Rangers backup Alexandar Georgiev, som nu har ansvaret i kassen i tandem med Pavel Francouz, prestera på tillräckligt hög nivå? Efter att ha sett honom på nära håll i fem år skulle jag inte spränga banken för ett sådant vad. Det vore, sammanfattningsvis, en bomb om Avs inte rumsterar i toppen av tabellen men som framgår har jag mina dubier om repeat-chanserna.
Tips: – Går säkert långt. Men kanske inte hela vägen igen.

COLUMBUS BLUE JACKETS
Förra säsongen: Sexa i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Johnny Gaudreau (f), Erik Gudbranson (b), Mathieu Olivier (f).
Förluster: Oliver Björkstrand (f), Dean Kukan (b), Kevin Stenlund (c), Gabriel Carlsson (b), Scott Harrington (b).
Målvakter: Elvis Merzlikins (Joonas Korpisalo).
Coach: Brad Larsen. Andra säsongen. Har inte gjort något särskilt intryck alls ännu.
General manager: Jarmo Kekäläinen. Tionde säsongen. Han börjar bli en av veteranerna på den här posten Jarmo från Tammerfors, och efter denna sommar lär han sitta säkert för lång tid framöver.
Svenskar: Gustav Nyquist, Adam Boqvist, Emil Bemström.
Kommentar: – Det var verkligen helt omvälvande, det som hände 13 juli. Dessförinnan hade Blue Jackets under sin årslånga post-Tortorella-era varit ett enda stor ”Meh”, utan mycket till identitet, utan mycket till glans, utan mycket till någonting alls. Det fanns i princip ingenting att hetsa upp sig över vare sig vad gällde nuvarande spelartruppen, framtidsutsikterna eller ledarskapet. Men så plötsligt ringde Jarmo Kekäläinens telefon och i ett slag förändrades allt. Det var Johnny Gaudreau, den mest eftertraktade stjärnan på hela free agency-marknaden som förklarade att han ville komma till centrala Ohio och spela för CBJ i fortsättningen. Det är sådant general managers bara fantiserar om, så när han insåg att han inte var utsatt för ett practical joke skred Jarmo skyndsamt till handling, skapade nödvändigt utrymme under lönetaket och tryggade, till allmän häpnad, tyngsta signingen i klubbens historia. Så nu har en ny era inletts i dånet av kanonerna i Nationwide Arena. Gaudreau är ingen Connor McDavid, han gör inte Jackets till contender på egen hand, men han gör dem bättre – och kan hans närvaro skaka liv i Patrik Laine igen finns det en möjlighet att de i alla fall blandar sig i streckstriden i öst. Och alldeles oavsett har hela verksamheten fått ny lyster i och med Johnny Hockey-affären. Columbus har satt sig i respekt igen, det talas om Columbus och framgent kan fler profiler vilja komma till Columbus. Det, i sig, är värt väldigt mycket.
Tips: – Kan komma att vara med och hugga runt strecket.

DALLAS STARS
Förra säsongen: Fyra i Central-divisionen, utslagna med 4-3 mot Calgary i första slutspelsrundan.
Nya: Mason Marchment (f), Nils Lundkvist (b), Colin Miller (b), Will Butcher (b).
Förluster: John Klingberg (b), Alexander Radulov (f), Vladislav Namestnikov (f), Braden Holtby (mv), Andrej Sekera (b), Michael Raffl (f).
Målvakter: Jake Oettinger (Anton Kudobin/Scott Wedgewood).
Coach: Pete DeBoer. Ny. Räknas alltjämt som en av de mest framstående. Det vore dock klädsamt om han någon gång backade upp sitt anseende med verklig framgång.
General manager: Jim Nill. Tionde säsongen. En nestor som väl för det mesta gör ett habilt jobb.
Svenskar: Jacob Peterson, Nils Lundkvist, Fredrik Karlström.
Kommentar: – Det finns en Stars-spelare som väcker förhoppningar om en stor hockeyvinter i Texas. Nej, det är inte Tyler Seguin. Egentligen borde det vara det, för han är med sina 13 miljoner dollar i lön faktiskt bäst betalde spelaren i hela ligan i år. Men uh-uh, den pikanta lilla detaljen vittnar bara om hur vanskligt det är med långa kontrakt. Hoppet står istället till 23-årige målvakten Jake Oettinger. Om han kan spela som han gjorde under den dramatiska slutspelsserien mot Calgary i somras, och göra det på frekvent basis, då ser han allena till att laget från Big D blir ett hot mot alla. För ynglingens insatser i de matcherna var ingenting annat än overkliga. På riktigt, det gick emellanåt inte att förstå hur i hela friden han kunde stoppa puckarna. Fast inget är givet när det gäller unga burväktare, deras standard kan fluktuera som värdet på svenska kronan senaste åren. Fråga Philadelphia Flyers-fansen, de vet allt om det. I övrigt känns Stars svårbedömda. Sedan finalförlusten 2020 har de helt frustrerande fastnat mitt i steget och kommer liksom varken framåt eller bakåt, trots personal med fina huggtänder. De är inte dåliga, men inte heller så bra som de vill och borde vara och gör framförallt för lite mål. Kanske kan Pete DeBoer skaka liv i det som ju faktiskt var ett offensivt föredöme innan Rick Bowness kom in med sin väl försvarsinriktade ideologi. Mycket eldkraft försvann dock med John Klingberg – en trotjänare Jim Nill inte klarat av att ersätta. Så ja, åtskilligt kommer hänga på Oettinger.
Tips: – Kan ta sig till slutspel. Sedan är det upp till Jake Oettinger.

DETROIT RED WINGS
Förra säsongen: Sexa i Atlantic-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Andrew Copp (c), David Perron (f), Ville Husso (mv), Dominik Kubalik (f), Ben Chiarot (b), Olli Määttä (b), Simon Edvinsson (b), Robert Hägg (b), Mark Pysyk (b), Matt Luff (f).
Förluster: Marc Staal (b), Thomas Greiss (mv), Sam Gagner (f), Denny DeKeyser (b), Olli Juolevi (b), Carter Rowney (f).
Målvakter: Ville Husso (Alex Nedeljkovic).
Coach: Derek Lalonde. Ny. Rookie som huvudcoach, men han har varit Jon Coopers högre hand i Tampa i fyra år och gissningsvis lärt sig en del om hur man vinner hockeymatcher.
General manager: Steve Yzerman. Fjärde säsongen. Har fortfarande helgonets status i Motown och lyckas han nu ge sitt gamla lag ny skimmer igen lär han bli Gud, varken mer eller mindre.
Svenskar: Lucas Raymond, Oskar Sundqvist, Gustav Lindström, Robert Hägg, Simon Edvinsson, Jonathan Berggren.
Kommentar: – Sju svåra år har passerat i Hockeytown, utan en enda slutspelsmatch i nya skrytbygget Little Caesars Arena, men nu kan den utdragna recessionen till sist vara över. Steve Yzerman ser det antagligen inte som att han är helt klar med sin rebuild, men han har definitivt tagit ut en ny riktning: Uppåt. David Perron, Dominik Kubalik, Ville Husso, Ben Chiarot, Olli Määttä och – min särskilde favorit – Andrew Copp är alla ingredienser som tillförs för att intensifiera jäsningen av den deg Stevie Wonder omsorgsfullt komponerat på mestadels helt nya råvaror senaste tre-fyra åren. Det innebär ingalunda att marsipantårtan Detroit suktat efter sedan 2008 är färdiggräddad till sommaren – men fansen kan åtminstone komma att se konturerna ta form i ugnen. Ja, jag har en känsla av att Wings med lite flax kan överglänsa de överlag ljumma förhandsprognoserna. Säg att Calder Trophy-vinnare Moritz Seider svingar sig upp på en ännu högre nivå – och ledsagar Simon Edvinsson till en egen lyckad rookie-säsong. Säg att Ville Husso spelar lika inspirerat i kassen som under fjolårets genombrott i St Louis – och gör det kontinuerligt. Säg att Lucas Raymond blir ännu bättre när han vet vad som väntar – och utvecklar ännu mer sprakande kemi med Dylan Larkin. Säg att Copp och Perron och Kubalik och Chiarot adderar den stadga och fysikalitet och uthållighet som saknades senast. Och säg att nya coachen Derek Lalonde, tidigare assisterande åt Jon Cooper i Tampa, fått med sig lite vinnarinstinkt från västra Florida och vet hur den ska implementeras i truppen han nu får ansvar för. Då är playoff ingen ouppnåelig dröm.
Tips: – Står för en liten skräll och bryter playoff-torkan.

EDMONTON OILERS
Förra säsongen: Tvåa i Pacific-divisionen, utslagna i konferensfinalen med 4-0 mot Colorado.
Nya: Jack Campbell (mv), Mattias Janmark (f/c), Greg McKegg (c), Calvin Pickard (mv).
Förluster: Duncan Keith (b), Zack Kassian (f), Mikko Koskinen (mv), Kyle Turris (f), Kris Russell (b), Derick Brassard (c), Josh Archibald (f).
Målvakter: Jack Campbell (Calvin Pickard).
Coach: Jay Woodcroft. Första hela säsongen, ersatte Dave Tippett ifjol. Imponerade stort under karriärens första Stanley Cup-slutspel. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer när han får ratta skutan redan från start.
General manager: Ken Holland. Fjärde säsongen. Well, nu när han äntligen lyckats hitta en målvakt kanske kritiken blir lite mildare…
Svenskar: Mattias Janmark, Philip Broberg.
Kommentar: – Vad är det som skiljer Connor McDavid från andra gudar som kallats ”världens bäste hockeyspelare” senaste halvseklet? Well, 25 år gammal, med sju NHL-säsonger under bältet, saknar han fortfarande en Stanley Cup-titel. Wayne Gretzky var 23 när han vann sin första och Sidney Crosby 21 – och nu finns deras namn inristade på fyra respektive tre ställen i silvret i den sägenomspunna bucklan. ”Connor McDavid” får man leta förgäves efter. Tills han upphäver denna historiska diskrepans kommer McDavid, rättvist eller ej, alltid att rankas bakom sina två fellow superstars. Det, i sig, är ett skäl till att jag tror på Oilers i år. Han kommer vara ännu mer motiverad nu – och då rykte det ändå ur öronen på honom redan under 21-22-dansen. Ett annat skäl till att jag kan visualisera honom drickandes champagne på isen efter säsongens sista slutsignal är att Ken Holland äntligen satt ett rejält plåster på Edmontons akilleshäl. De har, kort sagt, en respektabel målvakt för första gången på flera år. Som framgått under åren i Toronto är Jack Campbell ingen Patrick Roy, men han är betydligt bättre än Mike Smith och Mikko Koskinen. Vill man kan man jämföra honom med Darcy Kuemper och som vi just blivit varse räcker en sådan målis. I alla fall när man kan mobilisera tre centrar som McDavid, Leon Draisaitl och Ryan Nugent-Hopkins, strösslar wingers som Evander Kane, Zach Hyman och Kailer Yamamoto runt dem och till och med fått riktigt hygglig ordning på backbesättningen. Tänk när gamle Ken spetsar sin giftiga cocktail med ytterligare en tiotaggare i mars. Ojvoj.
Tips: – Det här kan vara året…

FLORIDA PANTHERS
Förra säsongen: Etta i Atlantic-divisionen, utslagna med 4-0 mot Tampa i andra slutspelsomgången.
Nya: Matthew Tkachuk (f), Nick Cousins (f), Chris Tierny (f), Colin White (c), Michael Del Zotto (b), Marc Staal (b), Alex Lyon (mv).
Förluster: Jonathan Huberdeau (f), MacKenzie Weegar (b), Claude Giroux (c), Ben Chiarot (b), Mason Marchment (f), Joe Thornton (c), Noel Acciari (c), Robert Hägg (b), Maxim Mamin (f).
Målvakter: Sergej Bobrosvky (Spencer Knight)
Coach: Paul Maurice. Ny. Rolig och sympatisk prick, men jag vet inte om han förtjänar att vara en av de där gubbarna som ALLTID får nya coach-jobb i ligan…
General manager: Bill Zito. Tredje säsongen. Glorian har hamnat på sned.
Svenskar: Patric Hörnqvist, Gustav Forsling, Lucas Carlsson.
Kommentar: – De två senaste Stanley Cup-mästarna har framförallt en omständighet gemensamt: De som bestämt i Tampa och Denver har trott på sina lag. Haft tålamod. Hållit fast vid såväl spelare som coacher under bistra tider – och till slut blivit rikligt belönade. En läxa för andra, skulle man kunna tro. Men på de flesta håll består den ofta kontraproduktiva otåligheten – och inte minst i solskenet i södra Florida. Pantrarna gjorde förra året sin bästa säsong någonsin och vann President’s Trophy, men när de följde upp den framgången med ett riktigt mediokert slutspelsframträdande gick en mindre propp hos Bill Zito, känd som en handlingskraftig men klok GM. Coachen Andrew Brunette fick sparken fast han förvaltade Joel Quennevilles arv så förtjänstfullt, stjärnorna Jonathan Huberdeau och MacKenzie Weegar trejdades till Calgary och Claude Giroux, Ben Chiarot och Mason Marchment fick alla gå. En överreaktion, tänker jag spontant. Lightning- och Avalanche-hållningen verkar betydligt mer fruktbar. Visst, ett jäkla potent manskap återstår ändå och tanken är förstås att Matthew Tkachuk, med sin råbarkade stil och sin förmåga att ta sig under skinnet på bemärkta motståndare, ska se till kattflocken blir svårare att spela mot i de stora matcherna. Men det kostade Zito ett ben och en arm – bildligt talat alltså… – att få honom till Florida och i vilken utsträckning han verkligen gör mer nytta än Huberdeau går att diskutera tills orden tagit slut. Jag tror det finns en liten risk att Panthers är det nya ”Capitals innan 2018” – en ren grundserieattraktion.
Tips: – Levererar säkert i grundserien igen. Men sedan….vi får se.

LOS ANGELES KINGS
Förra säsongen: Trea i Pacific-divisionen, utslagna med 4-3 av Edmonton i första slutspelsrundan.
Nya: Kevin Fiala (f), Pheonix Copley (mv), Frederic Allard (b).
Förluster: Dustin Brown (f), Andreas Athanasiou (f), Olli Määttä (b), Troy Stecher (b), Martin Frk (f).
Målvakter: Jonathan Quick (Cal Petersen/Pheonix Copley).
Coach: Todd McLellan. Fjärde säsongen. Gedigen snubbe.
General manager: Rob Blake. Sjätte säsongen. Börjar bli riktigt bra på det här.
Svenskar: Adrian Kempe, Viktor Arvidsson, Carl Grundström, Lias Andersson, Alex Edler, Tobias Björnfot.
Kommentar: – Ibland är det bara en pusselbit som fattas för att ett hockeylag ska bli helt komplett och det är inte uteslutet att Rob Blake hittat just en sådan avgörande komponent i Schweiz den här sommaren. Kevin Fiala har egenskaper som skulle kunna göra honom till själva dynamon i en redan sedan tidigare välkonstruerad kompott av ungt och gammalt, hungrigt och rutinerat och skickligt och fysiskt: Konstfull kreativitet, speed, intelligens, bottenlös offensiv aptit, oförutsebar lekfullhet. Förstakedjan han troligtvis får bilda med Anze Kopitar och Adrian Kempe – ivrig att bevisa att fjolårssäsongens kanoninsats inte var någon fluke, får man anta – känns i alla fall i teorin som en av de giftigaste i hela västra konferensen. Och sådana enheter tenderar att dra med sig även övriga formationer – i synnerhet när de är så fullknökade med knappt byxmyndig talang. Vill Kings blanda sig i de verkligt avgörande fältslagen om tio månader krävs dock att de tre åldermännen, de enda kvarvarande från storhetsepoken första halvan av 10-talet, fortfarande håller. Nämnde Kopitar behöver ingen oroa sig för, han är typen som kommer vara prima hockeyadel så länge han kan knyta skridskorna, men har Drew Doughty – alltjämt loket i Kings backskara – och 36-åriga Jonathan Quick nödvändiga mängder eldningsolja kvar i motorn? Skulle svaret vara ”ja” är nog the happy days tillbaka i Hollywood.
Tips: – En dark horse.

MINNESOTA WILD
Förra säsongen: Tvåa i Central-divisionen, utslagna med 4-2 av St Louis i första slutspelsrundan.
Nya: Sam Steel (f), Filip Gustavsson (mv).
Förluster: Kevin Fiala (f), Cam Talbot (mv), Nick Bjugstad (c), Jordie Benn (b), Nicolas Deslauriers (f).
Målvakter: Marc-Andre Fleury (Filip Gustavsson).
Coach: Dean Evason. Fjärde säsongen. Detta kan vara den något profillöse bossens sista chans att förlösa detta högst kompetenta lag.
General manager: Bill Guerin. Fjärde säsongen. Har bakbundit sig själv med beslutet att köpa ut Parise och Suter för ett år sedan. Nu får vi verkligen se vad han går för.
Svenskar: Joel Eriksson Ek, Jonas Brodin, Filip Gustavsson.
Kommentar: – Apropå Kevin Fiala: Det var Minnesota han tillhörde innan han försvann till La La Land och här lämnar han ett kännbart tomrum efter sig. Ja, de blir helt enkelt lite sämre utan schweizaren, ansvarig för 33 mål och 85 poäng den gångna säsongen. Bill Guerin har inte kunnat ersätta honom, för nu börjar effekterna av Zach Parises och Ryan Suters utköpta kontrakt märkas. Han har näsan hårt tryckt mot lönetaket. Gänget som blivit kvar besitter odiskutabla kvaliteter – Kirill Kaprizov, Mats Zuccarello, Joel Eriksson Ek, Ryan Hartman, Matt Boldy och Jonas Brodin tillhör alla NHL:s själva grädda – men jag beklagar: Trängde de sig inte förbi slutspelets öppningsrunda när Fiala ingick i laguppställningen lär de inte göra det när han seglar i andra farvatten. För det kommer liksom inte bli lättare att hävda sig i den skoningslösa konkurrensen i Central-divisionen i år. Det återstår också att se vad Marc-Andre Fleury har kvar att ge vid – snart – 38 års ålder. Orkar han inte hela distansen ut faller orimligt tungt ansvar på unge svensken Filip Gustavsson, ny back-up efter Cam Talbot-trejden till Ottawa.
Tips: – Ska ta sig till slutspel. Men där går de knappast så långt den här gången heller.

MONTREAL CANADIENS
Förra säsongen: Sist i Atlantic-divisionen, sist i ligan.
Nya: Juraj Slafkovsky (f), Sean Monahan (f), Mike Matheson (b), Evgeni Dadonov (f), Madison Bowey (b).
Förluster: Alexander Romanov (b), Jeff Petry (b), Shea Weber (b), Mathieu Perreault (f), Cedric Paquette (f), Ryan Poehling (c).
Målvakter: Jake Allen (Sam Montembeault)*Carey Price är skadad och kan troligen inte spela på hela säsongen.
Coach: Martin St. Louis. Första hela säsongen, ersatte Dominque Ducharme mitt under förra säsongen. Rätt man på rätt plats, en otroligt inspirerande ledare.
General manager: Kent Hughes. Första hela säsongen. Ersatte Marc Bergevin mitt under förra säsongen. Verkar ha klart för sig vad som måste göras – och hur.
Svenskar: Inga.
Kommentar: – Bell Centre kommer stänga tidigt även i vår. Inga fler matcher spelas, törs jag slå fast, efter den avslutande grundseriebataljen mot Boston Bruins 13 april. Likafullt har Habs-fansen anledning att se med tillförsikt på livet. Det är inte bara givet att denna säsong blir bättre än den förra, eftersom den inte gärna KAN bli sämre. Framförallt ser framtiden bländande ljus ut. Den ärevördigaste klubben har allt på plats för en lyckad, och hyfsat snabb, rebuild: En saftig laddning unga kanonlöften, varav flera som redan tillgodogjort sig riklig erfarenhet av intensiv NHL-hetta. En smart, passionerad coach med omvittnad förmåga att motivera och sporra. En klubbledning som, vad det verkar, förstår värdet av tålamod och långsiktiga visioner. Så brinner du för le Bleu Blanc Rouge – ta det som händer närmaste halvåret med jämnmod. Det är bara övning inför det som väntar.
Tips: – Gör en bättre säsong i år, men kommer ändå sist i Atlantic-divisionen.

NASHVILLE PREDATORS
Förra säsongen: Femma i Central-divisionen, utslagna med 4-0 av Colorado i slutspelets förstarunda.
Nya: Ryan McDonagh (b), Nino Niederreiter (f), Kevin Lankinen (mv), Zach Sanford (f), Kevin Gravel (b).
Förluster: Matt Benning (b), Nick Cousins (c), Luke Kunin (f), Philippe Myers (b), David Rittich (mv), Matt Luft (f), Ben Harpur (b).
Coach: John Hynes. Fjärde säsongen. Borde ersättas av en som heter Trotz så fort det går…
General manager: David Poile. 24:e (!) säsongen. Man får ju beundra att han hållit sig kvar på samma position i ett kvarts sekel. Men det måste snart vara dags för förnyelse även i Music City.
Svenskar: Filip Forsberg, Mattias Ekholm.
Kommentar: – Det är inte alltid lätt följa David Poiles tankebanor. Nyss initierade han, ett av hockeyvinterns sista lejon, vad som var svårt att inte uppfatta som en nedmontering av det lag som så sent som 2017 spelade Stanley Cup-final. Han trejdade Ryan Ellis till Philadelphia och Viktor Arvidsson till LA, lät Calle Järnkrok försvinna i expansionsdraften och hade inget emot att Pekka Rinne gick i pension. Något helt nytt skulle uppenbarligen kreeras i skuggan av Broadways sädiga honky-tonks. Att Preds sedan blev svepta av blivande mästarna Avalanche i första playoff-rundan borde följaktligen inte ha bekommit honom så värst, det tar ju tid att ömsa skinn. Men Poile blev tydligen bestört, för i somras bytte han åter spår och började satsa aggressivt igen, knöt upp Filip Forsberg på ett maffigt åttaårskontrakt, signade Nino Niederreiter och bytte till sig själve Ryan McDonagh från Tampa. McDonagh-trejden känns mycket talande. Han är 33 år och har fyra år kvar på ett mycket lukrativt kontrakt. I ett längre perspektiv hotar det kontraktet att bli en kvarnsten om organisations hals. Men i ett kortare dito är han en pang-förstärkning som i ett slag stagar upp det på sistone lite vingliga försvaret. Han tas alltså in för att det finns förhoppningar om att något ska hända nu. Inte sedan. Den är ursäktad som anar att den gamle generalen insett att han blivit 72 år och vill ge sig själv en sista chans att vinna något. Well, de har mer krut i pickadollen i år, helt klart. Utöver de fina förstärkningarna kan man utgå från att skadefri Juuse Saros konsoliderar sin position som tredje bäste NHL-keepern bakom Vasilevskij och Sjestiorkin – och att en likaledes skadefri Filip Forsberg på väg in i sin absoluta prime har 50-målsgränsen inom räckhåll. Men vinna alltihop? Näppeligen. I så fall krävs att Barry Trotz, som flyttat tillbaka till Nashville, står i båset i början av december…
Tips: – De är bättre än förra säsongen, lätt.

NEW JERSEY DEVILS
Förra säsongen: Sjua i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Ondrej Palat (f), Erik Haula (c), Brendan Smith (b), John Marino (b), Vitek Vanecek (mv).
Förluster: Pavel Zacha (f), PK Subban (b), Ty Smith (b), Colin White (b), Janne Kuokkanen (b).
Målvakter: MacKenzie Blackwood (Vitek Vanecek/Jonathan Bernier).
Coach: Lindy Ruff. Tredje säsongen. Han hänger i, gamlingen. Men i år kan han nog ryka snabbt om resultaten uteblir under hösten.
General manager: Tom Fitzgerald. Tredje säsongen. Gör ett bra jobb, tycker jag. Ambitionerna är föredömligt höga. Men att han håller fast vid Lindy Ruff förbryllar.
Svenskar: Jesper Bratt, Andreas Johnsson, Jesper Boqvist, Fabian Zetterlund, Alexander Holtz.
Kommentar: – Nu då? Händer det den HÄR säsongen? År efter år teasar Devils med skinande nyförvärv och högtidliga löften om bättre tider i ruffiga Newark. Och år efter år kommer förhoppningarna på skam. De brukar börja lovande, men den unga stommen i truppen har haft påfallande svårt att upprätthålla tillbörlig nivå under sammanhängande tid. Redan vid jul är slutspelsdrömmarna i allmänhet grusade. Nu har hoppets låga åter tänts där ute och det är fullt förståeligt att fansen gnuggar händerna igen. Jack Hughes och de andra löftesrika kidsen har blivit ett år äldre och borde vara redo att blomma ut i full prakt, målvakten MacKenzie Blackwood är äntligen skadefri och får en habil back-up i Vitek Vanecek och signingen av Ondrej Palat i somras var ju en splash av samma rungande sort som den av Dougie Hamilton förra året. Men Metropolitan är en satan så tuff division att göra sig gällande i och ännu har ju inte Lindy Ruff, alltjämt kvar i båset, lyckats lotsa denna klubb åt rätt håll. Kanske behövs det en ny coach för att Devils kunna infria löftena – och som av en händelse har Andrew Brunette just anlitats som assisterande…
Tips: – Positionerar sig stjärnorna rätt på himlavalvet ovan för The Garden State kan de blanda sig i streckstriden.

NEW YORK ISLANDERS
Förra säsongen: Femma i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Alexander Romanov (b), Dennis Cholowski (b).
Förluster: Zdeno Chara (b), Andy Greene (b), Thomas Hickey (b), Corey Schneider (mv), Michael Dal Colle (f).
Målvakter: Ilia Sorokin (Semyon Varlamov).
Coach: Lane Lambert. Ny. Behöver snabbt visa att han inte bara är en ny Todd Reirden.
General manager: Lou Lamoriello. Femte säsongen. Det här var ingen bra sommar för den 79-årige patriarken.
Svenskar: Sebastian Aho.
Kommentar: – Låt mig göra den här liknelsen: Om du äger en Maserati och den på grund av yttre omständigheter – dåligt väglag, besvärligt väder, sabotage – inte håller förväntad prestanda…då byter du inte ut den mot en Toyota Camry bara för att du är besviken. Men det är precis vad Old School Lou gjort. Han hade Nordamerikas bästa coach under kontrakt, men avskedade honom helt abrupt efter en säsong förstörd av omöjligt spelschema och Covid. Jo, Barry Trotz, mannen som förvandlade ett medelmåttigt mitten/bottenlag till het Stanley Cup-contender fick sparken. Mycket märkligt. Bisarrt, rentav. Istället får Trotz högra hand, Lane Lambert, huvudansvaret – precis som dåvarande diton Todd Reirden fick när Washington gjorde misstaget att inte förlänga med Trotz 2018. Och ja, sedan fick de åka Toyota Camry. Så mycket annat har gamle Lou inte uträttat sedan ridån gick ner i april. Han trejdade till sig Romanov från Montreal i samband med draften och det var väl en okej manöver, men alla stora namn på marknaden – Johnny Gaudreau, John Klingberg, Nazem kadri, Ondrej Palat, Andre Burakovsky – hamnade annorstädes. Olyckligt. En sådan hade nog behövts för att revitalisera skvadronen på Long Island. Den innefattar en hel del klass, men nu när Trotz inte är där och ser till att smörja den kollektiva maskinen till perfektion är nog udden lite för trubbig. En Camry till säsong coming up.
Tips: – Nja, inte känns det som inför förra säsongen, inte.

NEW YORK RANGERS
Förra säsongen: Tvåa i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-2 mot Tampa i östra konferensfinalen.
Nya: Vincent Trochek (c), Jaroslav Halak (mv), Louis Domingue (mv), Ryan Carpenter (c), CJ Smith (f).
Förluster: Andrew Copp (c), Ryan Strome (c), Frank Vatrano (f), Alexandar Georgiev (mv), Patrik Nemeth (b), Tyler Motte (f), Justin Braun (b), Greg McKegg (c), Kevin Rooney (c)
Målvakter: Igor Sjestiorkin (Jaroslav Halak/Louis Domingue).
Coach: Gerard Gallant. Andra säsongen. Gjorde succé under sitt första år på Manhattan, men han har ”overstayed his welcome” på tidigare adresser…
General manager: Chris Drury. Andra säsongen. Det är decennier sedan en GM hos Blueshirts stod för en bättre insats än Drury under rookie-säsongen .
Svenskar: Mika Zibanejad.
Kommentar: – New York är som New York är, så självfallet har det blivit en regelrätt hype kring Rangers efter de sensationella framgångarna i ifjol. De gick ju till konferensfinal, då måste det bli final nu. Menar den ständigt upphetsade världsstaden. Men en repris av 21-22-succén är långt ifrån given. Det var sällsynt mycket som gick Blåskjortornas väg under resan fram till konferensfinalen mot övermäktiga Tampa, inte minst rörande skador på ledande karaktärer hos motståndarna. Så gynnsamt lär inte manegen krattas en gång till. Istället måste andra saker hända om det verkligen ska bli lika roligt på Manhattan den här vintern och våren. De unga virtuoserna Alexis Lafreniere, Kaapo Kakko och Filip Chytil måste göra ytterligare framsteg – och användas korrekt; vi har fortfarande inte fått någon förklaring till varför Gallant petade Kakko i sista matchen mot Tampa. Vincent Trochek måste visa sig vara en kapabel andracenter. GM Drury måste, antagligen, hitta lika mönstergilla förstärkningar som vid förra deadline, då Andrew Copp och Frank Vatrano kom in och gav laget nya, helt avgörande dimensioner. Chris Kreiders och Mikas vackra bromance måste generera ännu fler mål – och Vezina-vinnaren Storken stoppa ännu fler puckar. I så fall kan hypen eventuellt visa sig ha varit befogad.
Tips: – Allt annat än slutspel är förstås en grav besvikelse.

OTTAWA SENATORS
Förra säsongen: Sjua i Atlantic-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Alex DeBrincat (f), Claude Giroux (c/f), Cam Talbot (mv), Tyler Motte (f), Jacob Larsson (b), Magnus Hellberg (mv).
Förluster: Connor Brown (f), Matt Murray (mv), Filip Gustavsson (mv), Colin White (c), Chris Tierny (c), Adam Gaudette (f), Tyler Ennis (f).
Målvakter: Anton Forsberg (Cam Talbot/Magnus Hellberg).
Coach: DJ Smith. Fjärde säsongen. Få utanför Ottawa har någon riktig koll på honom, men där är han desto mer populär.
General manager: Pierre Dorion. Sjunde säsongen. Om Årets GM utsågs redan innan säsongen skulle den tidigare bespottade Dorian vara hetaste kandidaten efter Calgarys Treliving.
Svenskar: Anton Forsberg, Erik Brännström, Jacob Larsson, Magnus Hellberg.
Kommentar: – The Summer of Pierre är fullbordad! Det är ju, med en liten blinkning åt George Costanza i ”Seinfeld”, så Pierre Dorions sommar kallats i den kanadensiska huvudstaden. Den tidigare utskällde general managern har stått för fler, och bättre, ”moves” de senaste månaderna än han gjort under sex tidigare år på samma stol – och på kuppen förädlat sitt lag mer än någon annan. Jo, Sens är nog den enskilda klubb som ökat sin slagstyrka mest av alla jämfört med fjolåret. Han vann en nästan otänkbar jackpot med Alex DeBrincat; som vi konstaterade ovan en typ av spelare som aldrig blir disponibel men nu blev det i alla fall och Dorion högg direkt. Även Claude Giroux – den förre Flyers-kaptenen som för första gången i karriären kommer spela i sin hembygd – är ett kap, liksom Tyler Motte, lätt en av de mest värdefulla breddspelarna som fanns att plocka åt sig i sommarens torghandel. Målvaktsackvistionen Cam Talbot imponerar inte lika mycket, men den tandem han bildar med underskattade Anton Forsberg duger gott. Sedan råkar det ju redan finns ett antal offensiva artister precis på randen till breda genombrott där uppe, bland dem Josh Norris, Brady Tkachuk, Drake Batherson och Ekeliw-favoriten Tim Stultze. Så – det är 2007 igen? Nä, bakom Thomas Chabot är nog backgarnityret fortfarande lite för svagt. Men Senators har inte varit så här bra sedan Erik Karlsson-epoken och kommer klättra i tabellen.
Tips: – Har för första gången på länge en realistisk chans att ta sig till playoff.

PHILADELPHIA FLYERS
Förra säsongen: Sist i Metropolitan-divisionen.
Nya: Tony DeAngelo (b), Nic Deslauriers (f), Justin Braun (b), Troy Grosenick (mv), Artem Anisimov (c).
Förluster: Oskar Lindblom (f), Keith Yandle (b), Martin Jones (mv), Nate Thompson (c).
Målvakter: Carter Hart (Felix Sandström/Samuel Ersson/Troy Grosenick).
Coach: John Tortorella. Ny. Är det någon som kan svetsa samman kollektiv där helheten blir större än summan av delarna är det Tårtan. Å andra sidan: Är det någon som kan hamna i förödande konflikt med karaktärer som Tony D är det också Tårtan…
General manager: Chuck Fletcher. Tredje säsongen. Ett praktfiasko på två ben.
Svenskar: Felix Sandström, Samuel Ersson.
Kommentar: – Sorgligt självskadebeteende och brutal otur. Det är den förödande kombinationen som hotar sänka Flyers i år igen. Chuck Fletcher hade kunnat kunnat inleda en helt ny, spännande era på Broad Street om han bara skapat utrymme under taket för Johnny Gaudreau. Det var ju till Philly Calgary-stjärnan helst ville. Men den oföretagsamme, för att inte säga direkt tröge, sportchefen ansåg sig inte ha möjlighet till ett sådant drag och lät det oerhörda bytet försvinna till Columbus – där kollegan Kekäläinen såklart omedelbart rumsterade om i truppen för att bereda plats för Mister Hockey. Sedan skeppade Fletcher folkkära Oskar Lindblom till San Jose och rekryterade istället beryktade trubbelmakaren Tony DeAngelo och fyrkantige buffeln Nic Deslauriers – och försökte sälja in den senare som en ”unik spelare”. A hanging offense, hade det kallats i Vilda Västern. Men straffet för Fletcher inskränker sig till otur. För det har han också. En av få ljusglimtar innan den här säsongen var det faktum att givne förstecentern Sean Couturier, som missade stora delar av fjolåret, skulle komma tillbaka – men redan under försäsongen skadade han ånyo en kota i ryggen och nu blir han återigen borta länge, i värsta fall hela säsongen. Och Ryan Ellis, backvirtuosen Fletcher trejdade till sig från Nashville för ett drygt år sedan, kanske aldrig kan ta sig ut på isen igen. Istället ska sådana som Artem Anisimov – visste ni överhuvudtaget att han fortfarande är aktiv? – och Justin Braun hjälpa till att hålla fortet i Wells Fargo. Jag blir kallsvettig av blotta tanken. X-faktorn är Tortorella, som till sist blir coach i klubben han såklart föddes att leda. Han är en jävel på att bygga vi-mot-världen-känsla och få till synes mediokra styrkor att överprestera. Dessvärre är han också en jävel på att hamna i konflikt med en viss sorts starka personligheter – och sådana finns det i Flyers omklädningsrum den här säsongen.
Tips: – Det kan bli katastrof…

PITTSBURGH PENGUINS
Förra säsongen: Trea i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-3 av New York Rangers i slutspelets förstarunda.
Nya: Jeff Petry (b), Jan Rutta (b), Ryan Poehling (c), Drake Caggiula (c), Xavier Ouellet (b), Dustin Tokarski (mv).
Förluster: John Marino (b), Mike Matheson (b), Evan Rodrigues (c), Brian Boyle (c).
Målvakter: Tristan Jarry (Casey DeSmith).
Coach: Mike Sullivan. Åttonde säsongen. En klippa.
General manager: Ron Hextall. Tredje säsongen. Verkar ha en del dubiösa sidor, men jobbet han utfört i stålstaden måste bedömas som klart godkänt.
Svenskar: Rickard Rakell, Marcus Pettersson, Alex Nylander.
Kommentar: – Efter några år av tvivel kring pingvinerna har jag vänt och börjat tro på dem igen. De kommer av allt att döma inte behöva göra som alla andra topplag under lönetakseran och vandra ner i den djupa dalgången för att börja om från början. Inte förrän de tre musketörerna säger Au revoir åtminstone. Två av dem, Letang och Malkin, höll förvisso på att försvinna i somras, men till slut lyckades GM Hextall tränga in bägge två under locket i den överfulla kastrullen – och när brygden han nu har på lut börjar koka undrar jag om inte skrämselhickan oklarheten kring de herrarnas fortsättning i stålstaden kan leda till väldigt bra saker. Den accentuerar en obönhörlig sanning för alla inblandade: Fönstret för den gyllene pingvin-generationen kommer inte vara öppet för alltid. Det är dags att gå All In medan tid finns. I synnerhet Malkin, som ett tag föreföll direkt chockad över att han inte bara fick ett nytt kontrakt serverat, har nog förstått att han måste smida medan järnet är varmt. Faktum är samtidigt att Pens faktiskt inte behöver höja sig så våldsamt mycket från nivån de befann sig på när de avslutade senaste säsongen. De var väldigt bra under delar av den inledande slutspelsserien mot Rangers. Om inte Jacob Trouba knockat Sidney Crosby – som såg ut som han var tio år yngre så länge han spelade – är jag fortfarande rätt övertygad om att de vunnit. Nu finns en odiskutabel resurs som Rickard Rakell till hands redan från start och enligt enhälliga rapporter har backveteranen Jeff Petry varit ett stort utropstecken under träningscampen – främst ihop med hårde Marcus Pettersson. Målvakterna Tristan Jarry och Case DeSmith lämnar en del i övrigt att önska, i alla fall brukar de göra det när insatserna höjs framåt våren, men inte tillräckligt mycket för att solka ner min mycket positiva prognos gällande den här Penguins-säsongen.
Tips: – Kan ha något riktigt, riktigt bra på gång igen.

ST LOUIS BLUES
Förra säsongen: Trea i Central-divisionen, utslagna med 4-2 av Colorado i slutspelets andrarunda.
Nya: Thomas Greiss (mv), Noel Acciari (c), Martin Frk (f), Luke Witkowski (b).
Förluster: David Perron (f), Ville Husso (mv), Tyler Bozak (c), MacKenzie MacEachern (f), Charlie Lindgren (mv).
Målvakter: Jordan Binnington (Thomas Greiss).
Coach: Craig Berube. Femte säsongen. Flyers-fansen hade fel om honom, så är det bara.
General manager: Doug Armstrong. Trettonde säsongen. Det finns goda skäl till att han blir kvar på sin post år efter år.
Svenskar: Calle Rosén.
Kommentar: – Av de motståndare Avalanche gick upp mot under sin resa till paradiset var det ingen som bjöd tuffare motstånd än Blues. Inte ens Lightning. De är så hårda, så bestämda och så välorganiserade att det inte går att slå att dem utan yttersta ansträngning. Begreppet ”lagmaskin” känns lite slitet – eller vad säger Bruins-fansen? – men det är svårt att komma runt i detta fall. Bara en sån sak som att nio St Louis-spelare gjorde 20 mål under förra årets grundserie är talande. Hos Colorado var det sju som gjorde det, hos Tampa sex, hos Carolina fem och hos Rangers fyra. Craig Berubes Blues Brothers, lika sammansvetsade som John Belushi och Dan Akroyd i John Landis odödliga film, är helt enkelt inte beroende av några få stjärnor. De vinner som kommitté. Det innebär inte att det helt saknar betydelse att David Perron, en av de giftigaste spjutspetsarna, försvunnit utan att ersättas, men det är mindre jobbigt än det skulle varit för de flesta andra. Att Ville Husso, som fick sitt genombrott senaste sässen, försvinner kan emellertid blir kostsamt. Jordan Binnington är inte så bra som han själv tror och behöver en mer gedigen backup än Thomas Greiss. Antagligen är det bekymret dock inte övermäktigt, Blues ligger även med den duon och lurar precis bakom de största utmanarna.
Tips: – Kommer bli väldigt svåra att slå i år också.

SAN JOSE SHARKS
Förra säsongen: Sexa i Pacific-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Oskar Lindblom (f), Luke Kunin (f), Nico Sturm (c), Matt Benings (b), Markus Nuutivara ( b), Aaron Dell (mv).
Förluster: Brent Burns (b), Jonathan Dahlén (b), Rudolfs Balcers (f), Ryan Dzingel (f).
Målvakter: Kaapo Kahkonen (James Reimer/Aaron Dell).
Coach: David Quinn. Ny. Lycka till, säger vi som såg honom i New York…
General manager: Mike Grier. Ny. Har inte hunnit sätta så mycket prägel på verksamheten ännu, men att första åtgärden bestod i att anställa den ovan nämnde som coach lovar inte gott.
Svenskar: Erik Karlsson, Oskar Lindblom, William Eklund.
Kommentar: – Hur är det man säger? En haj måste ständigt röra sig framåt, annars dör den. Sett i det perspektivet är det som hänt i The Bay Area senaste tiden mycket illavarslande. För den här hajen rör sig ju ingenstans. Den står still. Det är ingen rebuild som pågår, för det finns inte nödvändigt antal tillräckligt lovande yngel att använda som fundament för en sådan. Men det finns heller inga instrument för att iscensätta en framgångsrik push i nutid. Sharks har hamnat i limbo – och det finns nästan inget värre. Till Mike Griers försvar ska sägas att han fått ta över som överdomptör mitt i all hast, när stimmet han ska dressera redan slutat simma, och att han inte hunnit sätta så mycket prägel på verksamheten ännu. Men att han som första åtgärd anlitade Burt Lancaster-kopian som coach imponerar ju inte. Det antyder att han saknar den kompetens som kommer att krävas för att utveckla en hållbar handlingsplan och åtminstone på sikt bryta dödläget. Den här säsongen? Pfft. Man kan hoppas på att en hel och motiverad Erik Karlsson rekreerar sin fornstora magi (vilket jag fortfarande tror att det finns potential för), man kan hoppas att Lill-Fimpen Eklund tar en plats och livar upp vissa kvällar med sina skills och sin energi och man kan hoppas att Timo Meier göra lite mål. Men så mycket mer kan man inte hoppas på.
Tips: – Aspirerar på sistaplatsen i Pacific.

SEATTLE KRAKEN
Förra säsongen: Sist i Pacific-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Andre Burakovsky (f), Oliver Björkstrand (f), Michal Kempny (b), Justin Schultz (b).
Förluster: Riley Sheahan (f), Victor Rask (c), Derrick Pouliot (b), Daniel Sprong (f), Haydn Fleury (b).
Målvakter: Phillip Grubauer (Chris Driedger/Martin Jones).
Coach: Dave Hakstol. Andra säsongen. Om honom verkar det däremot som att Flyers-fansen hade helt rätt…
General manager: Ron Francis. Andra säsongen. Mja. Har inte imponerat ännu.
Svenskar: Andre Burakovsky, Alex Wennberg, Adam Larsson, Gustav Olofsson.
Kommentar: – Seattles inträde i ligan bekräftade något vi redan visste, eller åtminstone borde ha vetat: Vegas otroliga premiärsäsong var en anomali. Ett undantag. En avvikelse. Trots de gynnsamma draftreglerna är expansionslag som regel fortfarande risiga ihoprafs av spelare som inte varit särskilt åtrådda i andra klubbar och det tar lång tid innan de blir något annat. Nu plockar Ron Francis in bland andra danske favoriten Oliver Björkstrand från Columbus och nyblivne mästaren Andre Burakovsky från Colorado – som det ska bli intressant att se i en större roll – och steken får därigenom lite mer sizzle. Men det räcker inte. Kraken kommer fortsätta vara precis vad Wild och Blue Jackets var sina första år i ligan.
Tips: – Får harva med Sharks i Pacific-botten.

TAMPA BAY LIGHTNING
Förra säsongen: Trea i Atlantic-divisionen, förlorade med 4-2 mot Colorado i Stanley Cup-finalen.
Nya: Ian Cole (b), Philippe Myers (b), Vladislav Namestnikov (f), Haydn Fleury (b).
Förluster: Ondrej Palat (f), Ryan McDonagh (b), Jan Rutta (b), Fredrik Claesson (b).
Målvakter: Andrej Vasilevskij (Brian Elliott).
Coach: Jon Cooper. Elfte säsongen. Bara Barry Trotz spelar i samma liga.
General manager: Julien Brisebois. Femte säsongen. Har för första gången fått det lite jobbigt med lönetaket, men hanterar det bra.
Svenskar: Victor Hedman.
Kommentar: – Det borde inte vara möjligt, men jo: Sjukt nog har Bolts god chans att ta sig till sin fjärde raka Stanley Cup-final. Fast de spelat så besinningslöst mycket hockey senaste åren och borde vara lika utmattade som Navy Seals-kandidater efter slutprovet i San Diego. Fast de mot sin vilja tvingats göra sig av med Big Time-namn som Ondrej Palat och Ryan McDonagh. Fast att inte heller Steven Stamkos och Victor Hedman är unga för evigt. För den skyhöga kvaliteten i kvarvarande gruppen, och särskilt dess kärna, neutraliserar fortfarande effekterna av de latenta bryderierna. Nikita Kutjerov, Victor Hedman, Steven Stamkos, Brayden Point, Alex Killorn, Anthony Cirelli, Mikhail Sergatjev och, sannerligen inte att förglömma, Andrei Vasilevskij är helt enkelt så satans bra, och uppträder i ett så överlägset system, att laget ännu inte KAN fallera. Nu ska man också väga in den inte obetydliga ranson av revanschbegär som pumpar i hjärtat hos de ledande karaktärerna. De HATADE att få drömmen om en historiska Threepeat krossad av Avalanche och kommer göra precis allt för att återställa vad de ser som den korrekta ordningen. Det kan därför bli åka av redan från start, i grundserien, den här gången. Men i min tänkta final mot Edmonton kommer Palat och ”Mac” saknas för mycket och som Ondskan Ekeliw sa i podden: Stackars Corey Perry…
Tips: – Det är inte omöjligt att säsongen slutar precis som vanligt..

TORONTO MAPLE LEAFS
Förra säsongen: Tvåa i Atlantic-divisionen, utslagna med 4-3 av Tampa i slutspelets förstarunda.
Nya: Matt Murray (mv), Ilia Samsonov (mv), Calle Järnkrok (f), Nicolas Aube-Kubel (f), Jordie Benn (b), Adam Gaudette (c).
Förluster: Jack Campbell (mv), Jason Spezza (c), Ilia Mikheyev (f), Ondrej Kase (f), Ilia Lyubushkin (f), Colin Blackwell (f).
Målvakter: Matt Murray (Ilia Samsonov/Erik Källgren).
Coach: Sheldon Keefe. Fjärde säsongen. Klockan klämtar för alla i klubbledningen, inklusive den här herrn. Det är dags att leverera. Eller gå.
General manager: Kyle Dubas. Femte säsongen. Har satt hela sin karriär i pant med Matt Murray-satsningen.
Svenskar: William Nylander, Calle Järnkrok, Pierre Engvall, Rasmus Sandin, Timothy Liljegren, Erik Källgren, Carl Dahlström.
Kommentar: – Det är nästan så jag blir förbannad. Egentligen är ju Leafs också ett lag med den tvättäkta Stanley Cup-utmanarens alla kännetecken. De har ett helt pärlband superstars på väg att nå full mognad, kompletterade med helgjutna gestalter på närapå alla positioner och är det några som gått igenom det uppbyggliga lidande man ska gå igenom…ja, ni vet. Men vad gör unge general managern Kyla Dubas i det läget? Han städslar ett par halvmesyrer till målvakter. Matt Murray vann en gång Stanley Cup med Pittsburgh, men det var – nästan – innan det fanns mobiltelefoner och sedan dess har han varit en flopp, rent ut sagt. Och samma epitet kan man klistra på Ilia Samsonov, som Capitals i somras nästan jublade över att äntligen kunna ersätta med en keeper som inte svajar som ett palmträd i Florida när orkanerna kommer dånande från Mexikanska golfen. Det finns teorier om att Dubas tror sig veta hur Murray, som han känner sedan juniortiden, ska lotsas till en pånyttfödelse, och skulle det visa sig stämma kommer vi kunna utse honom till geni. Men tills vidare håller jag fast vid den frustrerande uppfattningen att den blåvita burväktarduon omöjliggör ett förverkligande av drömmen om en helkanadensisk Stanley Cup-final.
Tips: – Ett bra framträdande i grundserien kommer följas av torsk i första playoff-rundan. Har du hört den förr?

VANCOUVER CANUCKS
Förra säsongen: Femma i Pacific-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Ilia Mikheyev (f), Andre Kuzmenko (f), Curtis Lazar (c), Nils Åman (c).
Förluster: Jaroslav Halak (mv), Brad Hunt (b), Juho Lammiko (f), Matthew Highmore (f).
Målvakter: Thatcher Demko (Collin Delia/Spencer Martin).
Coach: Bruce Boudreau. Första hela säsongen, tog över efter Travis Green mitt under förra säsongen. Allas favorit. Min också. Fast det är, ska man kanske komma ihåg, när han kommer in och ersätter någon sparkad kollega det brukar funka allra bäst.
General manager: Patrik Allvin. Första hela säsongen, tog över efter Jim Benning mitt under förra säsongen. Sveriges förste GM komme se till att det blir ordning och reda i Vancouver.
Svenskar: Elias Pettersson, Oliver Ekman-Larsson, Nils Höglander.
Kommentar: – Canucks är nog det lag jag ser som svårast att bedöma på förhand. Det finns massor av presumtiv uppsida. Till exempel att Elias Pettersson avslutade förra säsongen i samma blixtrande kondition som han inledde sin NHL-bana, att JT Miller plötsligt blivit en superstjärna, att Thatcher Demko i sina mest inspirerade stunder är en femplus-målis och att Andre Kuzmenko eventuellt har kapacitet att ”göra” en Artemi Panarin nu när han till sist lämnat KHL och kommit över Atlanten. Men det finns presumtiva svagheter som oroar också. Till exempel att backkonstellationen bakom Quinn Hughes och OEL framstår som något tandlös – och att Bruce Boudreaus historia året efter den stora räddningsaktionen, när han kommit in och lyft lag som sparkade kollegor misslyckats med, inte är odelat solig. Så lite vad som helst kan hända. Värsta rivalerna Oilers och Flames är rimligen för starka för att Nucks ska kunna tävla med dem i toppen av Pacific-racet, men Kings och Knights borde få en tuff match om placeringarna med den här kontrahenten. Å andra sidan: Ett platt fall går att se i korten, det också.
Tips: – Streckstrid väntar, det måste jag ändå tro.

VEGAS GOLDEN KNIGHTS
Förra säsongen: Fyra i Pacific-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Phil Kessel (f), Adin Hill (mv), Michael Hutchinson (mv).
Förluster: Max Pacioretty (f), Mattias Janmark (f), Evgeni Dadonov (f).
Målvakter: Logan Thompson (Adin Hill/Michael Hutchinson/Laurent Brossoit).
Coach: Bruce Cassidy. Ny. Riktigt kompetent, trodde jag. Men nu har det visat sig att de ledande spelarna i Boston avskydde honom. Det blir mycket intressant att se hur han tas emot i Sin City.
General manager: Kelly McCrimmon. Fjärde säsongen. En karaktär det blir allt svårare att tycka om.
Svenskar: William Karlsson, Robin Lehner (Skadad, missar hela säsongen).
Kommentar: – Det är lustigt att Golden Knights blivit en så distinkt reflektion av sin hemstad – och de som befolkar den. Likt en gambler som tror han är osårbar och går all in på de vildaste chansningar har klubben utvecklat en förstorad självbild och tror att den kan skaffa sig allt som glimmar där ute – utan konsekvenser. Men förr eller senare hamnar den alltför självsäkre gamblern alltid i trubbel. Mycket riktigt – det har nu hänt riddarna. Eftersom de inte kunde hålla fingrarna ifrån ens Jack Eichel förra säsongen slog GM McCrimmon hjässan i lönetaket så det sjöng om det i somras, och tvingades avyttra Max Pacioretty – för just ingenting i utbyte. Sedan hände det som inte fick hända. Robin Lehner tvingades till operation för sin demolerade höft och missar hela säsongen – utan att det finns någon möjlighet att ersätta honom. Skulle en fullgod målvakt till äventyrs bli åtkomlig behöver McCrimmon kapa så mycket lön någon annanstans att laget försvagas ytterligare. Aj. Nu krävs att nämnde Eichel till slut visar att han inte bara är en begåvad soloartist utan de facto en vinnare som kan leda detta alltjämt meriterade men trängda lag till slutspelet – där han själv aldrig uppträtt tidigare. Ifall han misslyckas, well, då är det åter bevisat att man inte ska lägga allt på rött på rouletten…
Tips: – Det kan bli tufft att nå playoff igen.

WASHINGTON CAPITALS
Förra säsongen: Fyra i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-2 av Florida i slutspelets förstarunda.
Nya: Darcy Kuemper (mv), Connor Brown (f), Dylan Strome (f), Erik Gustafsson (b), Gabriel Carlsson (b), Charlie Lindgren (mv), Henrik Borgström (c).
Förluster: Ilia Samsonov (mv), Vitek Vanecek (mv), Justin Schultz (b), Michal Kempny (b), Johan Larsson (f).
Målvakter: Darcy Kuemper (Charlie Lindgren).
Coach: Peter Laviolette. Tredje säsongen. Well, här har vi en som kan sitta löst.
General manager: Brian MacLellan. Nionde säsongen. Han har kört fast.
Svenskar: Nicklas Bäckström (skadad), Marcus Johansson, Carl Hagelin (skadad), Axel Jonsson-Fjällby, Erik Gustafsson, Gabriel Carlsson.
Kommentar: – I Washington är det fortfarande 2018. Det var som bekant det året Capitals bärgade sin första och enda titel och sedan dess har de inte kunnat låta bli att gurgla med segersötman kväll ut och kväll in, belåtenheten har dröjt kvar som ett opium för hela klubben. Det har varit så tydligt i hur lätt de tagit på alla first round-sortier som följt, hur fokus senaste åren legat på Ovetjkins rekordjakt snarare än på att vinna och hur hårt general managern Brian MacLellan hållit fast vid alla gamla trotjänare. Nu verkar det dock som att åtminstone han insett att den där karamellen förlorat all smak och att det är dags att vända blad i almanackan. Han har lyckats kapa lite dödkött och äntligen kapat åt sig en målvakt värdig uppgiften. Det är mycket bra. Men han hade behövt göra mer. Det kommer dröja innan Nicklas Bäckström och Tom Wilson, två verkliga ankare, kan vara med på isen och i deras frånvaro skulle något av de tunga förmågorna alla klubbar slogs om i juli kunnat hjälpa till att hålla säsongen vid liv. Nu blir det nog svårt – och omöjligt om siffran 2018 inte faller i glömska.
Tips: – Missar playoff för första gången sedan 2014.

WINNIPEG JETS
Förra säsongen: Sexa i Central-divisionen, missade slutspelet.
Nya: Kevin Stenlund (c), David Rittich (mv).
Förluster: Paul Stastny (c), Evgeni Svechnikov (f), Eric Comrie (mv), Zach Sanford (f), Adam Brooks (f).
Målvakter: Connor Hellebuyck (David Rittich).
Coach: Rick Bowness. Ny. Omtyckt senior, får alltid spelarna med sig. Men frågan är om han på denna nya adress har materialet för att kunna implementera det defensiva system han gjort till sitt?
General manager: Kevin Cheveldayoff. Tolfte säsongen. Fick inte mycket gjort i somras. Och det kan han få lida för.
Svenskar: Kevin Stenlund, David Gustafsson.
Kommentar: – Hela världen har en bild av att Jets fönster slogs igen förra säsongen. Så känner även jag, men när jag studerar spelartruppen undrar jag emellanåt varför. De två första kedjorna är späckade med stjärnor – Kyle Connor, Pierre-Luc Dubois och Nikolai Ehlers skulle aspirera på Top 6-tjänstgöring i alla lag – och de har en målvakt som i alla fall tidvis svingar sig upp på höjder reserverade för de allra mest framstående. Then again, allesamman var med redan under fjolårets haveri till säsong, när allting gled så långt i sidled att coachen Paul Maurice till slut hissade vit flagg och avgick mitt under pågående fälttåg, och eftersom Kevin Cheveldayoff inte bemödat sig om en enda betydande förändring i manskapet är det förstås lätt att bli skeptisk. Det ska ju också påpekas att det är glest mellan utropstecknen bakom de nämnda profilerna och backarna kliar jag mig definitivt i kalufsen över. Mysgubben Rick Bowness kommer säkert höja stämningen, men sannolikheten att han verkligen lyckas ”sätta” sitt defensivt orienterade system i Manitoba-kylan framstår inte som jättestor.
Tips: – I en annan division hade de kanske kunnat hävda sig, men i brutala Central tror jag att de får det svettigt.

DIVISION FÖR DIVISION

ATLANTIC DIVISION
1. Tampa Bay Lightning
2. Toronto Maple Leafs
3. Florida Panthers
4. Detroit Red Wings
5. Boston Bruins
6. Ottawa Senators
7. Buffalo Sabres
8. Montreal Canadiens

METROPOLITAN DIVISION
1. Carolina Hurricanes
2. NY Rangers
3. Pittsburgh Penguins
4. New Jersey Devils
5. NY Islanders
6. Washington Capitals
7. Columbus Blue Jackets
8. Philadelphia Flyers

CENTRAL DIVISION
1. Colorado Avalanche
2. St Louis Blues
3. Nashville Predators
4. Minnesota Wild
5. Dallas Stars
6. Winnipeg Jets
7. Chicago Blackhawks
8. Arizona Coyotes

PACIFIC DIVISION
1. Edmonton Oilers
2. Calgary Flames
3. LA Kings
4. Vancouver Canucks
5. Vegas Golden Knights
6. Anaheim Ducks
7. Seattle Kraken
8. San Jose Sharks

STANLEY CUP-FINAL
EDMONTON OILERS – TAMPA BAY LIGHTNING

Poängkung: Connor McDavid, Edmonton Oilers

Målkung: Auston Matthews, Toronto Maple Leafs

Vezina-vinnare: Igor Sjestiorkin, NY Rangers

Årets rookie: Mason McTavish, Anaheim Ducks

Svensk poängkung: Mika Zibanejad, NY Rangers

Svensk målkung: Filip Forsberg, Nashville Predators

Svensk målvaktskung: Jacob Markström, Calgary Flames

Svensk rookie-kung: Alexander Holtz, New Jersey Devils

Förste tränare att få sparken: Lindy Ruff, New Jersey Devils – med Peter Laviolette i Washington och Dallas Eakins i Anaheim som runner-ups.

En fråga, och ett svar, om samtliga 32 lag.

1. Anaheim Ducks
Fråga: – Har konkurrenterna scoutat sönder Trevor Zegras nu?
Svar: – Nej, han är för kreativ och irrationell för att det ska kunna vara möjligt.

2. Arizona Coyotes
Fråga: – Kommer det vara kittlande att se NHL-hockey i Mullett Arena, en hall med plats för knappt 5000 åskådare.
Svar: – Ett tag, kanske. Men när nyhetens behag lagt sig kommer det bara kännas ovärdigt.

3. Boston Bruins
Fråga: – Är David Krejci fortfarande en habil andrecenter efter ett sabbatsår i Europa?
Svar: – B’s får hoppas, annars kan det bli besvärligt.

4. Buffalo Sabres
Fråga: – Får Rasmus Dahlin sitt stora genombrott i år?
Svar: – Det är i högsta grad tänkbart.

5. Calgary Flames
Fråga: – Blir Mikael Backlund ny kapten?
Svar: – Han borde bli.

6. Carolina Hurricanes
Fråga: – Hur många matcher missar dansken på grund av skada?
Svar: – 25.

7. Chicago Blackhawks
Fråga: – Var blir Patric Kane trejdad?
Svar: – Till Pittsburgh.

8. Colorado Avalanche
Fråga: – Håller bulgaren i kassen?
Svar: – Tveksamt

9. Columbus Blue Jackets
Fråga: – Kommer Johnny Hockey någon gång glömma bort kanonerna i Nationwide Arena och bli vettskrämd?
Svar: – Ja.

10. Dallas Stars
Fråga: – Blandar sig Miro Heiskanen i Norris-striden nu när han får överta John Klingbergs offensiva roll?
Svar: – Det skulle inte förvåna.

11. Detroit Red Wings
Fråga: – Blir det ett svårt ”sophmore year” för Razor Raymond?
Svar: – Inte alls.

12. Edmonton Oilers
Fråga: – Hur många poäng gör Connor McDavid?
Svar: – 142.

13. Florida Panthers
Fråga: – Har Paul Maurice förstånd att ge Patric Hörnqvist en större roll igen?
Svar: –Det vore konstigt annars.

14. LA Kings
Fråga: – Blir Hackspetten från Kusmark ny publikfavorit i Hollywood i år?
Svar: – Japp, han är nya Brad Pitt.

15. Minnesota Wild
Fråga: – Kommer bloggen slutligen se en match i Xcel Energy Arena i år?
Svar: – Det är planen.

16. Montreal Canadiens
Fråga: – Kommer fansen i den mest passionerade hockeymetropolen ha nödvändigt tålamod?
Svar: – Det är väl tveksamt.

17. Nashville Predators
Fråga: – Kan Filip Forsberg slå Håkan Loobs svenska målrekord?
Svar: – Om han spelar alla 82 matcher – absolut.

18. New Jersey Devils
Fråga: – När tar assisterande Andrew Brunette över efter Lindy Ruff?
Svar: – I mitten av november.

19. NY Islanders
Fråga: – Blir det Nassau Coliseum-drag i USB i år?
Svar: – Det hänger på hur det går det.

20. NY Rangers
Fråga: – Kappo Kakko?
Svar: – Ja, i år lossnar det.

21. Ottawa Senators
Fråga: – Får Anton Forsberg spela mer än Cam Talbot?
Svar: – Så kan det mycket väl bli.

22. Philadelphia Flyers
Fråga: – När har Tortorella första konflikten med Tony DeAngelo?
Svar: – Om det inte redan hänt…very soon.

23. Pittsburgh Penguins
Fråga: – Blir Rocket Ricky Rakell Sidney Crosbys nya radarpartner?
Svar: – Det verkar så.

24. St Louis Blues
Fråga: – Kommer Jordan Binnington uppföra sig som folk den här säsongen?
Svar: – Antagligen inte.

25. San Jose Sharks
Fråga: – Hur länge dröjer det innan ledande hajar suckar över David Quinn?
Svar: – Inte så länge.

26. Seattle Kraken
Fråga: – Blir det någon ordning på Phillip Grubauers målvaktsspel i år?
Svar: – Nej, hoppet står till Chris Driedger, men han är skadad så det är Martin Jones som måste dra lasset…

27. Tampa Bay Lightning
Fråga: – Finns det bra terapeuter redo i västra Florida ifall Corey Perry förlorar sin fjärde raka Stanley Cup-final?
Svar: – Vi får verkligen hoppas det.

28. Toronto Maple Leafs
Fråga: – Efter hur många omgångar kräver Idsint, Chall och andra hetlevrade fans att Dubas på något sätt skaffar en ny målvakt?
Svar: – Tio.

29. Vancouver Canucks
Fråga: – Får vi en hel säsong med Elvis i pangform?
Svar: – Jag tror förutsättningarna för det är goda.

30. Vegas Golden Knights
Fråga: – Vem ska stå i mål?
Svar: – Det är verkligen frågan.

31. Washington Capitals
Fråga: – Byter Ovetjkin profilbild på Instagram?
Svar: – Mm, när hans kompis blivit fråntagen sin makt.

32. Winnipeg Jets
Fråga: – Tar Kevin Stenlund en ordinarie plats?
Svar: – Nej, tydligen inte – men om de vill ha en pålitlig målskytt i bottom 6 gör de klokt i att hämta upp honom igen.

Hej svejs, alla NHL-nördar.
Nu är det nära. Bara några få dagar återstår av den räliga försäsongen, sedan brakar det igång.
Det känns helt förtrollande, visst gör det?
Rangers betar av sin sista träningsmatch på Garden ikväll, mot Boston, man jag har besök och skippar den – vilket jag kanske gjort även om gästsoffan varit tom, för…you know. Pre-Season.
Men tv:n lär stå på, om inte annat för att jag tänkte ha koll på om Fabian Lysell eller Strålle gör något spektakulärt, så om du har något att säga – shoot!
• • •
OK, Don Enrico, till din tjänst. Här nedan har du mina tio favoritkonton på NHL-Twitter. Det finns fler som tillhör beat-reportrar helt fokuserade på ett enda lag, inklusive ditt Oilers, men de jag listar tar i allmänhet ett mer allmänt grepp om ligan.

Elliotte Friedman

Pierre LeBrun

Chris Johnston

Emily Kaplan

Frank Seravalli

Kevin Weekes

Darren Dreger

Katie Strang

Greg Wyshynski

Dan Rosen

• • •
Opening Night väntar på tisdag, som ni vet, men redan i helgen smygstartar vi ju med två matcher i Prag – mellan Preds och Sharks.
Dem kommer jag inte blogga så mycket om, det känns mest konstigt att sitta här och utgjuta sig om matcher som spelas på andra sidan Atlanten, men jag tänkte ta den dubbelsmockan som förevändning att sparka igång årets tipsrace och ber redan nu att få gissa hur de slutar.
Filip Wiklund, är du med?

•Nashville – San Jose 1

•San Jose – Nashville 2

• • •
Natten mellan i morrn och fredag rekommenderar jag alla att hålla ögonen öppna.
Då fyrar jag av bloggens stora 22-23-Preview och trust me, det blir en maffig historia.
• • •
Det blir inget kanondån i Victor Rasks öron. Blue Jackets har upphävt det provkontrakt den gode masen erbjöds lagom till träningscampen.
Nu är det väl inte så sannolikt att han får något jobb i Nordamerika och det tycker jag känns tråkigt.
• • •
På lördag ska ni också hålla ögonen öppna – när ni går och handlar. För då finns NHL-bibeln i tidningsställen.
Köp och bli glada!
• • •
Jonas Johansson får se sig om. När Avalanche skickade gästriken till AHL högg Coyotes på waivers så nu går flyttlasset till Phoenix.
Säkert bökigt och jobbigt, men det är fan så fint ute i öknen – och han får definitivt fler chanser att spela än med mästarna.
• • •
Lou tror tydligen som Ekeliw: När Mat Barzal slipper ur Barrys tyglar kommer han producera som en superstar igen. Annars hade han inte gett honom ett whopping åttaårskontrakt värt 73.2 miljoner dollar.
Ojvoj, faktiskt.
• • •
Detroits match i Washington ikväll är värd att hålla koll på. Alla unga svenskar som slåss om en plats i truppen – Simon Edvinsson, Jonathan Berggren, Elmer Söderblom, Pontus Andreasson, Albert Johansson och Victor Brattström – lirar och har en mycket god chans att bevisa för Yzerman och Lalonde att de förtjänar en plats i premiärtruppen.
• • •
OK, ha en fin kväll. Vi hörs om vi hörs – men framförallt hörs vi natten till fredag.

Två och en halv kvart drygt, och Devils sätter 5-2 i tom kasse – om någon nu för intresserad.
Jag tar mitt pick och pack och går, hörna.
Tolv dagar kvar. Sen blir det hockey på riktigt.

NY RANGERS – NEW JERSEY 1-3 (Period 2)
• • •
Om vi fortsätter på Pet Shops-temat är ”It’s a Sin” en annan titel från gårdagskvällens Garden-show som comes to mind.
Det är verkligen en synd att slösa bort flera timmar av sitt korta liv på dylik smörja.
Goddammit, förbjud försäsongen…