Som om Gene Simmons blev basist i Rolling Stones. Som om Gudrun Schyman efterträdde Ebba Busch som partiledare. Som om någon bad om senap i sockervadden.
Så konstigt – för att inte säga så otänkbart – tycker jag det skulle vara att se Evgeni Malkin någon annanstans än i Pittsburgh.
Han ÄR pingvin, det finns inget annat.
Och nu behöver jag inte försöka visualisera något annat heller.
Sent under tisdagskvällen, efter 23.00 i New York, kom beskedet att Penguins trots allt enats med ena halvan av The two-headed monster om en kontraktsförlängning a’ fyra år.
Man borde varit beredd, när det gäller de stora stjärnorna är det alltid mer snack än free agency-verkstad i det statiska NHL, men jag måste erkänna att jag blev rätt snopen. Inte bara för att jag plötsligt behövde skriva om det här introt (fast det var frustrerande…). Jag såg verkligen fram emot en vild Geno-frenzy.
Löftet om en sådan var främsta orsaken till att årets free agency-öppning kändes så exalterande.
Men dessbättre:
Det var inte den enda.
En lång rad heavyweights – Johnny Gaudreau, Nazem Kadri, Burger Klingberg, Claude Giroux, Evander Kane, Ondrej Palat, Darcy Kuemper, Andre Burakovsky med flera – är fortfarande in play från och med nu.
Så sätt dig tillrätta och ta några djupa andetag – ett race som trots inställd Malkin-vaka kan bli rätt omtumlande startar nu
• • •
Ur askan i elden – med Matt Murray.
Ja, sorry, Leafs-fans.
Vad i hela glödheta helvetet håller Kyle Dubas på med?
Matt Murray är vid sidan av Martin Jones de senaste säsongernas minst imponerande förstemålis, klart mycket sämre än exempelvis Jack Campbell. Han började changera redan under slutklämmen i Pittsburgh och har varit en regelrätt flopp i Ottawa.
Men det är alltså med honom Dubas tror att Toronto Maple Leafs ska lyckas tugga sig långt i playoff framöver.
Holy crap!
Jag hoppas å alla plågade blåvita fans vägnar att jag har fel och att klubbledningen vet något som inte jag alls förstått, men tills det bevisats ber jag om ursäkt medan jag tar mig för pannan.
• • •
I fallet Johnny Gaudreau var jag helt övertygad om att allt surr skulle sluta med sedvanligt antiklimax.
Men tänka sig – allt är inte bullshit i år.
Sent i natt avslöjade Frank Seravalli att Johnny Hockey informerat Flames att han inte kommer tillbaka till Calgary utan ger sig ut ut på öppet hav.
Ojvoj.
Flyers sägs vara troligaste destinationen, men fler klubbar kommer tveklöst tränga sig fram i kön med feta anbud – bland dem Devils och Islanders.
• • •
Sommarens hittills största klassiker!
Ja, ser ni inte – längst ut till vänster, en bit in, i grön T-shirt?
Det är Ekeliw!
På Allsång på Skansen!
Jag hörde rykten om att han skulle dit och gjorde vågen hemma i soffan när grävreporter Käck skickade denna bild från tv-sändningen.
Ekan på ett dylikt evenemang…när jag lärde känna honom var det en lika omöjlig som, tja, Malkin i ett annat lag
Men som en annan vän och kollega – vi kan kalla henne Linn Nordström – konstaterar:
”Det finns ingen som bryter ny mark som Ondskan. När allt stod still under pandemin såg Ondskan sin lucka till livsföring och pang bom så är han på Allsång!”
Haha, precis!
• • •
Det är en genuint osentimental bransch det här, det fick vi åter bekräftat när Flyers igår satte upp Oskar Lindblom på waivers för att kunna köpa ut honom idag.
Ett snudd på rått beslut det – och jag kan förstå att vissa fans känner ren vämjelse.
Men Flyers behöver utrymme under lönetaket, i synnerhet om de verkligen har seriösa planer på att bärga Johnny Hockey, och hur brutalt det än låter kan ett NHL-lag omöjligen behålla spelare av emotionella skäl – även om de i just det här fallet nog gärna skulle vilja.
Jag hoppas verkligen Oskar – som är en enastående person och förtjänar det bästa i världen efter allt han gått igenom – för precis det han vill, oavsett om det betyder påhugg med ett annat NHL-lag eller en comeback i Brynäs.
• • •
Ondskans Skansen-framträdanden orsakade stort jubel på Twitter – och gav också upphov till ett och annat intressant förslag.
En Jesper Wrona förordade en ”Scenen är din”-special med bara Ekan, där han sjunger Sinatra-klassiker och sedan kör lite underliggande siffror som mellansnack.
Haha, det är ju ett helt nytt koncept och jag tror helhjärtat på det. Kan bli folkparksturné för ”Den sjungande stats-nörden” i sommar, följd av en höstsväng i alla stora kanadensiska städer.
• • •
Sent i natt kom också – apropå Ekeliw – beskedet att Ondrej Palat tänker kolla vad han har för options.
Mitt tips: Steve Yzerman slår till och gör rödvinge av den tjeckiske clutch-kungen.
• • •
En helt annan grej:
Heja Brage!
• • •
Det är dock tung slagsida åt babord forwardssida i den här huggsexan.
Även om Nikita Zadorov den gångna natten meddelade att också han finns tillgänglig kryllar det inte av stjärnbackar i The UFA Class of 22.
Därför kan Burger Klingberg förmodligen casha in big time idag. Han är överlägset hetaste D-mannen i hela klungan – och till på köpet något så efterfrågat som rightare.
Frågan är bara vilka klubbar som hostar upp mest dolares. Förhoppningsvis några här i trakten. Burger skulle passa i Metropolis, det känner jag starkt.
• • •
Ottawa uppgraderar med Cam Talbot. Jo. Han är, verklig storhet förutan, bättre än Murray.
Morsning och hallå.
• • •
Åh, Mcemilfish – om jag vetat att du skulle dit hade jag försökt smita iväg för en snabb drajja på S&W, även om det så här on the eve of free agency inte riktigt går.
Men det gläder mig att höra att du ändå haft det fantastiskt – och fått hänga med queen Åsa i Memphis.
Roligare går det inte att ha!
• • •
En lite frustrerande faktor denna första free agency-dag är att det inte finns någon deadline.
Eller, jo, det gör det ju – men den väntar först i mars nästa år.
Alla dealer behöver alltså inte bli klara redan denna onsdag mitt under knallheta högsommaren. Det kan ta dagar, rentav veckor, innan alla UFA:s hittat nya klubbadresser.
Klubbarna vill dock så snart som möjligt säkra grundfundamenten i sina trupper, så de kan börja fokusera på förberedelserna inför hösten.
Butiken är liksom öppen nu, alla kan gå in och handla – och den som väntar för länge kan få stå och stirra på tomma hyllor.
Därför borde det ändå bli duktigt med action de kommande timmarna.
• • •
New York Rangers har inte mycket att spela med och lär inte kunna behålla var sig Andrew Copp eller Frank Vatrano – trejd-kapen som gjorde så stor nytta under playoff.
Ändå påstås det att Chris Drury hoppas kunna locka sötpojken – Nazem Kadri – till Manhattan.
Omöjligt egentligen – men inte om man lyckas blanda in en tankande klubb som är beredd att betala en saftig del av lönen, vilket Brooksie skriver om i den här kolumnen.
• • •
Har Patrick Kane och Jonathan Toews bett om att få bli trejdade ännu?
Kom igen, vad väntar de på?
• • •
En förmildrande omständighet för Dubas, om man nu vill hitta en sådan, är att den samtida målvaktsmarknaden de facto suger.
Det finns långtifrån 32 burväktare som kan kallas värdiga förstemålisar i NHL. Snarare femton-tjugo – och av dem är bara fem-sex verklig elit.
Så har det aldrig varit förut. Så vad är grejen nu? Varför har det blivit så under 2020-talet?
Det är mycket bekymmersamt, tycker jag.
• • •
Fler svenskar i Islanders, tack. Det är en årlig beställning.
• • •
Nu ska jag sova några timmar, sedan hörs vi igen.
All live-action äger rum i spåret, som ni vet – och sedan postar jag när jag har något mer utförligt att säga.
Happy Free Agency Day!
