Drygt 8 sekunder kvar och Palat sätter 4-1 i tom kasse. Så – östra konferensfinalen är utjämnad.
Slutkläm kommer senare.

TAMPA – NY RANGERS 2-0 (Period 2)
• • •
Kutjerov var det, ja.
Att ge honom något utrymme alls är som att blanda saltsyra i frukostflingorna på morgonen.
Man dör.
Det är precis vad Rangers ställer till med i mittperren, gästerna från storstan begår några virriga misstag, nummer 86 får tag i pucken och morsning korsning – matchen är, känns det som, avgjord.
Han är verkligen magnifik.
• • •
Rangers får hålla mer pucken i andra, men de kommer ingenstans mot Bolts närmast perfekt konstruerade försvarsmur och har, hävdar jag, fortfarande inte skapat en enda riktigt raffinerad målchans.
• • •
Bofinken och Vasy!
Mitt skosnöre går också upp i pausen – och det är amerikaner alltid snabba att påpeka.
Till skillnad från Tampa-målisen får jag dock fixa det själv, ingen ställer upp och knyter min italienska högerdoja.
• • •
Bolts gör det otroligt bra som lyckas spela så här aggressivt och fysiskt – utan att ta några utvisningar.
De vet att Rangers, i princip, bara kan göra mål i powerplay och ser helt enkelt till att de inte får några.
För inte ens de mest enögda Blueshirts-fansen kan hävda att domarna missat några regelbrott, right?
• • •
Gallant mixtrar värre med kedjeformationerna än fru Sofia mixtrade med alkoholen och groggvirket på söderkrogen Folkhemmet back in the day – och alla verkar bli ungefär lika yra som hennes gäster.
• • •
Corey Perry täcker skott med handen och hastar sedan omedelbart ut i omklädningsrummet.
Några minuter senare är han tillbaka på isen igen. Några stukade fingrar är ingenting för vad Brian Burke kallade A mean son of a bitch.
• • •
Så här sent i playoff ser man sällan regelrätta mano-a-mano-slagsmål, men Brandon Hagel och Frankie Five Angels blir plötsligt rejält gramse på varann.
Sedan börjar Hagel hetsa publiken på vägen till utvisningsbåset.
Sånt trodde man inte att präktiga Bolts höll på med.
• • •
Det finns en Tom Petty-låt som heter ”Even The Losers Get Lucky Sometimes” också, men den vet jag inte om man kan applicera på någon i det här mötet.
• • •
Ja, visst saknar man Julia och Vanessa och Chall!
• • •
Hissen är fortfarande paj och för att hinna ner i tid för intervjuer och sånt via trapporna hävdar stressade kollegor att vi måste lämna pressboxen i förtid.
Så ni vet.

TAMPA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Nja, om det är någon Tom Petty-låt som passar in på Rangers ikväll är det snarast ”Free Fallin’”.
Framförallt känns det som att de befinner sig i ett veritabelt ras första tio minuterna, när det resoluta och aggressiva hemmalaget har precis allt och också skaffar sig logisk ledning.
Sedan lyfter sig Blåskjortorna – som ju på bortaplan är Vitskjortor – något men de har förfärligt svårt att komma till något som liknar riktiga lägen och föser iväg skott Gustav Vasy skulle ta i sömnen.
Såvida de inte får några powerplay, och sådana verkar hemmalaget vara noga med att inte bjuda på, blir det inte lätt för Mika & co.
• • •
Pat Maroon gör första målet – och det är förstås bara möjligt för att herrarna i Rangers tredje backpar, Schneider och Braun, står och petar med klubborna som om de var här för att hässja hö.
In med Nils Lundkvist!
• • •
Funktionärer som trycker för snabbt på måltutan borde inte ha några större ansvar än som maskotar – på parkeringen.
• • •
Ojfan. Ryan Strome var med på värmningen – men kan ändå inte spela.
Kevin Rooney ersätter – och där försvagades Rangers rätt rejält i ett slag.
Som vi konstaterade redan häromdagen har alla dock såna jobsposter, och värre, så det ursäktar ingenting.
• • •
Man ser det på Kutjerov ikväll också.
Han är på.
Då lever alla motståndare farligt.
• • •
Henke är in the house!
Han har flugit ner över dagen för att se sina gamla lagkamrater i Amalie.
Det borde ju bara betyda bra saker för Rangers.
• • •
Det är anmärkningsvärt ändå. Brayden Point är en mycket bättre hockeyspelare än Ryan Strome – men Rangers har mycket svårare att leva utan Ryan Strome än Tampa har utan Brayden Point.
Then again:
Tampa behöver inte ersätta Point med Kevin Rooney – som jag personligen inte ser som mycket bättre än Mickey Rooney.
• • •
Det är tydligen exakt arton år sedan, på dagen, som Lightning vann sin första Stanley Cup-titel – i en Game 7 mot Calgary i denna hall.
Borde ju vara allmän flaggdag här nere, kan man tycka.
• • •
Zydden, jag har en diskret svart slips med grå band. Lite fantasilöst faktiskt, men jag glömde packa de som borde varit med.
• • •
Det är också exakt fyra år sedan Capitals vann i Vegas, by the way.
Tänk på den tiden, när säsongen var över redan i början av juni…åh.
• • •
leo_bx_band, det här har i snart femton år varit en blogg där det fungerar så här. Jag kommer med iakttagelser och observationer i pausen.
Live-tugget pågår i spåret. Alla ser på tv samtidigt.
Det passar inte alla och hör du till dem är det bara att beklaga.
• • •
Nu ska jag gå och försvara mig mot hiss-anklagelserna.

Well, I won’t back down
No I won’t back down
You could stand me up at the gates of Hell
But I won’t back down
No I’ll stand my ground
Won’t be turned around
And I’ll keep this world from draggin’ me down
Gonna stand my ground
And I won’t back down

Så börjar Tom Pettys klassiska ”I Won’t Back Down” och det känns definitivt som att den versen och de raderna skulle kunna utgöra soundtrack till den östra konferensfinal som nu, när Game 4 ska avgöras i Amalie Arena, stegrar in i en direkt avgörande fas.
Både Tampa Bay Lightning och New York Rangers är kackerlackslag som vägrar vika ner sig.
Man kan verkligen ställa upp dem vid helvetets portar utan att de ens blinkar. Hela världen kan försöka dra ner dem i skiten – de rör sig inte ur fläcken. De hissar aldrig vit flagg – vad som än händer.
Bolts har haft de karaktärsdragen i flera år. Det är ett av det mäktiga mästarlagets mest framträdande signum. De möter dig med samma iskalla blick oavsett om du gjort det svårt eller lätt för dem – och till slut äter de upp dig vad du än hittat på.
Rangers var så sent som ifjol själva motsatsen, ett vekt och mjukt lag som började svettas på överläppen så fort någon var elak mot dem. Men i år har även de börjat stuffa i takt till den snajdiga rockklassikern från 1989 – för att gå full Tom Petty under den här överraskande långa playoff-resan.
De backar för ingen alls.
Frågan är vad som händer när två sådana uppeldade enheter varvar upp i en duell av den här extrema sorten; när två adrenalinstinna Petty vända mot varandra samtidigt förkunnar:
– I won’t back down!
Det kan bli som när man försöker föra två magneter mot varandra – eller när varm och kall luft kolliderar i lufthavet ovan mellanvästerns slätter.
Kraftfält som inte kan förenas, men inte heller skiljas åt, fastnar i ett ömsesidigt dödsgrepp och utlöser energi så våldsam och okontrollerbar att konsekvenserna omöjligen går att överblicka.
Ett annat sätt att säga det:
Den här fjärde ronden mellan Bolts och Rangers kan bli en lika maffig hit som sången vi härmed utsett till kvällens ledmotiv.

• • •
Det tog sin lilla tid att få tag i kapten Landeskog efter Avalanches triumf i Edmonton igår – där de stannade kvar över natten för att flyga hem i lugn och ro idag – och det får man ju förstå.
En sån gång finns det andra att prata, och jubla, med än tjattrande bofinkar.
Men när vi talades vid kändes det lugnande att kunna konstatera att kaptenen var riktigt glad, som man givetvis måste få vara när en dröm slagit in – men inte FÖR glad.
Det har man sett några gånger, när lite för mjuka lag firat själva finalplatsen som vore den slutmålet och följaktligen inte varit redo för det allra svåraste. Ett lag 2014 comes to mind, till exempel…
Men de ledande profilerna hos Avs inser uppenbarligen att allt varit förgäves om man inte vinner också sista matchen för säsongen.
– Det här är bara ett steg på vägen. Jobbet är inte utfört ännu. Vi har siktet inställt på en annan buckla än den vi såg ikväll, sa Gabe The Babe medan Burra kucklade i bakgrunden.
Så ska det låta.
• • •
Att det verkar som att både Ryan Strome och Barclay Goodrow kan spela för Rangers även ikväll är en sak, men det böjar kännas som att Gallant kanske har ytterligare ett ess gömt i skjortärmen.
Sammy Blais var med på träningen i Amalie i morse – och tränade för första gången i en vanlig tröja istället för i no-contact-varianten.
– Jaså, det är det första jag hör om det, sa Turk på presskonferensen efteråt och försökte se oskyldig ut.
Bloggen anar ugglor i mossen, för att nu återknyta till de fina gamla ordstäven.
En Blas-comeback – det vore en bla(i)st.
Nä, förlåt. Den var extremt dålig.
• • •
Här på Tampas eget Fawlty Towers – Ekeliw-hotellet – går livet sin gilla gång.
Jag har nu bett att få rummet städat tre dagar i rad – utan framgång.
När jag hörde mig för i lobbyn idag svarade en sur receptionist att städning måste beställas kvällen innan.
Sedan följde följande ordväxling.
– Men jag gjorde ju det igår kväll.
– Jaså.
– Så…kan du göra ett undantag och be någon fixa rummet nu?
– Nej, du skulle beställt igår.
– MEN JAG GJORDE JU DET, SÄGER JAG, MÄNNISKA!
– Det vet jag ingenting om. Nu blir det ingen städning.
Jag kommer osökt tänka på biluthyrningsscenen i Seinfeld, men inser sedan att personalen på Aloft också gjort ”I Won’t Back Down” till sin nationalsång – och min inkvartering förblir vistelsen ut en imitation av det pojkrum jag bodde i som femåring, på Slingergatan i Borlänge, minus serietidningar och legobitar på golvet.
• • •
Somliga menar att Rangers brände sin bästa chans i söndags och har trubbel att vänta i fortsättningen
Om de bara fått ner Lightning i 3-0-partär, lyder resonemanget, hade mästarna aldrig orkat mobilisera all kraft som krävs för att lösa en så omöjlig ekvation – i all synnerhet efter de senaste två årens mördande tjänstgöring.
Men nu har mästarna fått vittring och kommer inte gör halt förrän de vunnit allt – allt enligt samma resonemang.
Men jag vet inte, jag. Så mycket oväntat har hänt i det här slutspelet, framförallt när Rangers varit inblandade, att jag inte längre tar något för givet.
Även om de skulle vinna ikväll har jag en stark känsla av att vi får resa tillbaka hit i helgen – och sedan blir det en Game 7 på Garden.
• • •
Under Tampas morgonvärmning måste jag be ett äldre par med ett litet barn längst ner vid sargen flytta sig för att jag ska ta mig fram till sektionen där kollegorna sitter.
Det visar sig vara familjen Stamkos. Alltså Pappa med kniven, Mamma med kniven och Lillpöjken med kniven.
– Snudd på oförskämt att en sån som du ber dem resa sig, rasar Ekeliw hemma i Stockholm.
Men jag är så hövlig, och de så trevliga, så Örbys Tampa-polis har inget att oroa sig för.
Vi till och med utbyter några artighetsfraser och det framgår lustigt nog att Pappa med kniven låter precis som Steven när han pratar.
Nu vet ni det.
• • •
Om det nu ändå ska bli en Game 6 på lördag är det lika bra att vi får veta det i kväll, det skulle underlätta logistiken avsevärt.
Men ni kan regeln: Det man önskar sig i Stanley Cup inträffar nästan aldrig, så det är lika bra att inte ens tänka på.
• • •
Efter upplösningen i västra konferensfinalen står det helt klart att Stanley Cup-bucklan kommer till Sverige även i sommar.
Den gör nedslag i antingen Stockholm (Mika, Nemeth, Landeskog), Malmö (Burra) eller Ö-vik (Vigge).
Var skulle ni helst åka och träffa världens mest ikoniska idrottspokal?
• • •
Ouch, Chris Driedger, Seattle-keepern, slet sönder ett knä i VM-finalen mot Finland, har just opererats och blir borta sju till nio fucking månader.
Gissa hur pigga Kraken kommer vara att släppa spelare till VM i fortsättningen…
• • •
Apropå Burra: Han kan bli den blott andre svensken att vinna Stanley Cup med två olika klubbar.
Den förste?
Vår vän Sunken, förstås.
Han vann med Penguins 2016 och med Blues 2019.
Sunken är en sann legendar.
• • •
Brayden Point närmar sig en comeback, men spelar inte ikväll.
– Knappast i femte matchen heller, men blir det Game 7…då kanske, säger Cooper.
Ekeliw hävdar dock bestämt att han gör comeback på Garden på torsdag om Rangers vinner ikväll – och jag tror mer på Ekeliw än på Cooper.
• • •
Som jag sitter i det provisoriska pressrummet först av alla – Bofinken är en early bird – har jag full kontroll över vilka spelare som kommer tidigt till rinken och vilka som inte gör det.
Allra ivrigast att få komma till omklädningsrummet och, antar jag, försätta sig i rätt stämning är Ryan McDonagh. Redan tre timmar och 40 minuter innan puckdrop släntrar han förbi.
Victor Hedman, i stilig Panama-hatt, glider in en dryg halvtimme senare.
Sist av hemmaspelarna, bara två och en halv timme innan han ska nynna med i nationalsången, kommer Steven med Kniven.
Och det är klart, det tog väl tid när föräldrarna skulle berätta om den trevlige svensken de träffade i hallen i förmiddags…
• • •
Annars då?
• • •
Rangers kommer i två skurar. Först en tre timmar vid 17.00, lokal tid – och så en en till vid 17.30.
Mika ingår i den andra. Han ser sorglös ut. Som om han när som helst ska börja vissla.
Det är nog ett bra tecken.
• • •
Dessa jäkla bilder tar en satans tid att ladda upp med det här nätet, men jag har försökt förbereda litegrann, så – liten kavalkad:

• • •
Det är så makalöst fuktigt i nordvästra Florida idag att det hart när går att andas..
Så trots att jag egentligen bara har en dryg kvarts promenad längs River walk tar jag Uber till rymdskeppet på eftermiddagen.
En gentleman kommer inte dyngsur av svett till jobbet – och inte jag heller…
• • •
Tråkig grej:
TNT har sänt sin sista match i årets playoff.
De hade bara västra serien och i finalen tar ABC och ESPN – alltså de oengagerande tråkmånsarna och amatörerna – över helt.

Snacka om att man kommer sakna både panelen och Kenny, Olczyk och Keith Jones.
• • •
En liten hälsning till bloggens klassiska sidekick Arvika-Anton, garanterat på plats i tv-soffan i den täta värmländska skogen just nu:
Bloggen önskar du var här, din lille skojare. Kom snart!
• • •
Jo, TNT köpte rättigheterna även till finalerna, men kommer bara få sända de största matcherna under ojämna år.
Så vi får vänta ett år på riktiga tv-happenings under finalveckorna.
• • •
Barry Trotz, Bruce Cassidy, Pete DeBoer, Paul Maurice, John Tortorella, Rick Bowness, Jeff Blashill, Alain Vigneault, Mike Yeo, Rick Tocchet…listan över lediga topp-coacher börjar bli rätt lång.
Men ingen av de nio sistnämnda kommer hitta nytt jobb förrän Trotzen bestämt sig för vad han ska göra.
Först då lossnar det på den marknaden.
För övrigt tycker jag att även Sharks, Devils och Kraken borde byta coacher – och blir inte förvånad om de otåliga ägarna/ledningarna i Panthers, Hurricanes och Penguins gör det.
• • •
Han har inte sagt något, men jag är säker på att Ekeliw hoppas och tror att alla New yorkers som var här i söndags bara hade en ledig weekend i solen och åkt hem nu.
Det kan han dock glömma. Det kryllar fortfarande av skränfockar från norr på Tampas gator – och Sam Rosen får ställa upp på selfies var han än går.
• • •
Nu har den rustika presshissen i Amalie – en veritabel industrihiss – gått sönder och de kollegor som inte åkte upp samtidigt som jag får gå i trappor.
Det är, har de bestämt, mitt fel. Jag förstörde den. Det gjorde jag inte alls, men kommer få leva med denna anklagelse resten av livet…
• • •
Både Mika och Vigge gör mål ikväll.
Kom ihåg…ja, du vet.
• • •
Ok, stand them up at the gates the hell så får vi se vem som verkligen är Tom Petty.
Låt Game 4 i östra konferensfinalen börja!

EDMONTON – COLORADO 5-6 (Slut, OT1)
• • •
Colorado Avalanche är klara för Stanley Cup-final för första gången sedan Peter Forsbergs heydays.
För blott en minut och nitton sekunder in i förlängningen vispar Julias gamle favorit Artur från Piikkiö i Finland – alltså Artturi Lehkonen – in den avgörande 6-5-pucken.
Grattis, säger bloggen. Avs har väntat länge på detta – och gått igenom mycket för att komma hit.
• • •
Det var inte hög klubba strax innan sudden-målet, nej – men så nära att gamle domaren Koharski utbrast ”Holy shit” när han såg reprisen i TNT-sändningen.
• • •
Kapten Landeskog är inte vidskeplig, noterar vi. Både han och MacKinnon grabbar glatt tag i Clarence Campbell-bucklan.
Hm.
• • •
Artturi var ju med i finalen även ifjol och ville tydligen tilllbaka. Det är kul där, ju.
• • •
Några små saker jag inte har något emot:
Det blir inget krångel vid gränskontroller, vi får lediga kvällar mellan Tampas och Rangers matcher – och några sommardygn i Denver gör inte ont.
• • •
OK, tack för ikväll.
Imorrn hörs vi från Amalie Arena igen.
Det blir nåt.

EDMONTON – COLORADO 5-5 (Period 3, OT väntar)
• • •
Holy fuck!
Efter sju och en halv period när Avs bara ägnat sig åt att vara tråkiga och äckliga, som MacKinnon uttryckte det, utbryter en Vilda Västern-show igen.
Det bara smäller hela tiden, målvakterna behandlar pucken som en blöt tvål och plötsligt har vi övertidsdrama.
Ja, jag säger det igen:
Holy fuck!
• • •
För tillfället känns det som att Avalanche skulle ha större framgång med Frank Zappa i kassen än den här Frankie.
• • •
Det är i sanning The Big Guns som kliver fram i Rogers Place ikväll.
Gabbe, MacKinnon och Rantanen baxar in Avs i matchen igen med varsitt mål i tredje – och den svårt skadade Draisaitl har fyra assist.
• • •
Mike Smith är ju bra ikväll – tills han förlorar humöret efter Gabriels helt korrekta mål. Då förvandlas han till Roberto Luongo i Boston 2011.
• • •
Tänk nu, för Avs-spelarna kan ett enda skott leda till Stanley Cup-finalen – och för hemmaspelarna kan ett enda misstag släcka hela säsongen.
High pressure, baby…
• • •
Mina hjältar: Burra eller Nugent-Hopkins.

EDMONTON – COLORADO 3-1 (Period 2)
• • •
Ojvoj!
Det här håller på att bli riktigt …ja, intressant.
Jag tycker fortfarande inte att Avs viker ner sig, men Oilers har vridit upp temperaturen och kramar ur sig precis allt de har.
• • •
Det går att förstå att Kassian, som inte riktigt ser vad som händer, blir förbannad på Kassian, men där situationen var ju mer en olyckshändelse – som framförallt tycktes messa up Avs-kaptenens knä.
• • •
Fast jo, nu spricker nog lite av Avalanches fasad ändå.
Felpassningen innan Nugent-Hopkins 2-1-mål är en oförlåtlig – och den delay-of-game-utvisning Newhook drar på sig, för att han blir stressar, kostar antagligen en sweep.
• • •
Usch, Draisaitl har lika ont som Erik Karlsson hade 2017 – och 2019.
Man börjar ju själv halta bara av att se honom.
• • •
Här har vi inga bildproblem. Måste vara Viasat som har egna bekymmer – och försöker skylla på andra.
• • •
Frankie ska ta McDavids powerplay-mål men det är med honom som med alla andra backup-målisar.
De kan bara vara bra under kortare sekvenser.
• • •
HEK – din gamle cooler…
• • •
Nu höll det på att bli major haveri i kvällens bloggföreställning.
Nycklarna till dörren på detta solstekta Fawlty Towers slutade plötsligt fungera och när jag påpekade detta för receptionisten hävdade hon att jag bor i 710 fast jag bor i 510 och först efter dividerande värdigt en Sidney Crosby sur på zebra blev jag insläppt där jag bor.
Herregud.
• • •
Har Avs vad som krävs för att vända detta i tredje?
Nä, antagligen inte, Oilers har allt momentum nu. Men en sevärd avrundning på kvällen blir det nog…

EDMONTON – COLORADO 0-1 (Period 1)
• • •
Nej du, det finns ingen mjukost i 2022 års upplaga av Colorado Avalanche.
Cale Makar & co är hårda som klippblocken i Rocky Mountains och kalla som isen de täcks av under vinterhalvåret.
De bara kör, sammanbitet och med stål i blick, och kommer…well, vi ska fortfarande inte ta ut något i förskott.
Men nog ser det bra ut för favoriterna.
• • •
Oilers får fina chanser att ta bryta Colorados dominans med två powerplay i öppningsperioden, det var ju i såna lägen de brukade släcka exempelvis Calgary-flammorna, men här kommer de ingenstans.
Inget händer.
Nada.
Avs kill är för excellent.
• • •
Burra hör till de allra hårdaste.
Han har precis återvänt från en smärtsam skada han ådrog sig när han täckte ett skott och vad är det första han gör i denna match?
Täcker ett skott med rent dödsförakt.
• • •
Han var etta på min röstsedel, så jag har inga invändningar mot att Kyle Connor vinner Lady Byng, men för hundrade gången – det är ett pris domarna och inga andra borde rösta om.
Här är alla mina fem byngar:
1. Kyle Connor, 2. Mitch Marner, 3. Jesper Fast, 4. Jaccob Slavin, 5. Mika Zibanejad.
• • •
Det Avs gör när de tar bort McDavid och Drajjan på det här sättet…det finns knappt tillräckligt starka ord för att beskriva hur storartat det är.
Ingen annan har klarat det på hela säsongen, men Joe Sakics grabbar bara drar ner rullgardinen för dem – om och om igen.
• • •
Apropå Awards var mina Selke-namn de här:
1. Patrice Bergeron, 2. Aleksander Barkov, 3. Elias Lindholm, 4. Joel Eriksson Ek, 5. Anthony Cirelli.
• • •
Darcy Kuemper är tydligen återställd och sitter i båset, men Bednar väljer alltså att rida Frankie i alla fall.
Det hade jag också gjort.
• • •
Han Holloway, the wonder kid, har vi väl inte sett så jättemycket av ännu och det går förstås inte att kräva att han ska kunna rita om kartan.
• • •
Alltid är det nåt. Ryggen håller ikväll, men istället ska jag nu trampa ner till lobbyn och se om de möjligen har lite, eh, ja, Imodium.
Det kom lite Montezumas hämnd med havsaborren jag åt till lunch, verkar det som…

De har drömt om det här ögonblicket sedan de var små barn och nu har de det inom räckhåll.
De kan redan förnimma euforin de kommer känna, de kan ana förtida ekon av jublet inne i omklädningsrummet efteråt, de kan skönja konturerna av de sista trappstegen in i himmelriket.
Och just de sinnesstämningarna, just den ivern över att de kommit så nära målet de strävat mot och längtat efter i hela sina sina liv, är det stora hotet mot Colorado Avalanche i Rogers Place i downtown Edmonton ikväll.
Vinner de är sådana som Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon, Erik Johnson, Valeri Nichuskin, JT Compher, Mikko Rantanen, Cale Makar och Devon Toews klara för sin allra första Stanley Cup-final och hur de än försöker låta bli att tänka på det kan de åtminstone ögonblicksvis inte undgå att överväldigas av det oerhörda i detta faktum – och då är det väldigt lätt att det börjar darra i knäveckan, att klubban plötsligt känns svår att ens hålla i och att ingenting alls fungerar längre.
Som just Gabriel sa när jag hade honom i luren efter segern i Game 3 i lördags:
– Det är inte själva matcherna som är den svåraste utmaningen i slutspelet. Det är all tid mellan matcherna när man går och tänker på vad som ska hända. Man måste helt enkelt tvinga sig själv att leva i nuet och inte tänka för långt framåt.
Att vara medveten om nödvändigheten av rätt sorts mentala inställning är förstås ett stort steg på vägen, och efter att ha härdats av heartbreak på heartbreak de senaste säsongerna är Gabriel och hans kompisar av allt att döma hårdare än granit i själen, men just den här gången, precis på tröskeln till drömmarnas slutliga destination, vet jag inte med hundraprocentig säkerhet att det räcker.
Vi får veta alldeles strax.
21 år efter senaste besöket i kan Colorado Avalanche återvända till Lord Stanleys palats i kväll – bara de inte får stage fright och inte kan spela hockey längre…
• • •
Bilder talade vi lite om igår – och här en rätt rolig en, tagen av Bruce Bennett på Getty Images i Amalie innan matchen igår eftermiddag.

Det borde vara lätt att veta var man ska gå med så tydliga instruktioner men det var tydligen för komplicerat för mig och Bruce, världens kanske bäste hockeyfotograf, missade förstås inte ett sådant klavertramp…
• • •
Mot sig har Colorado ett livsfarligt lag.
Jo, faktiskt.
Ni har hört om att det inte finns något farligare än trängda, sårade djur – och likadant är det med framstående hockeylag.
Oilers har ingenting kvar att förlora, de struntar i allt annat än att vinna en enda hockeymatch så de undviker förnedringen i en sweep – och därför kommer de bli svårare att tas med än någon gång tidigare i serien.
Om gästerna samtidigt börjar svälja hårt i allvarets stund – ojvoj.
Jag bara varnar uppspelta Avs-fans…
• • •
Det blev inte helt otippat en lång och trivsam runda på byn efter matchen igår, inklusive lättare middag på Marriott-hotellet, sittning i tikibaren och avslutning på den mer livfulla verandan på American Social.
Inga skandaler finns att rapportera, det var bara satan så trevligt och jag har hela dagen idag gått och tänkt att jo, man skulle fan bo här nere ändå…
• • •
Jay Woodcroft har till sist lärt sig, verkar det som.
När han tidigare idag fick frågan vad han anser om Evander Kanes avstängning svarade han kort:
– Vad jag tycker är ovidkommande.
Precis.
Allt fokus ska vara på ett enda mål: Vinna en match. Absolut inget annat.
• • •
Idag hade lagen i östra konferensfinalen frivilliga träningar och pressmöten i Amalie, så yours truly bofink var där och hängde ett tag. Därefter åt jag stillsam ensam-lunch på en uteservering och promenerade sedan långsamt hem till hotellet, längs underbara River Walk.
Livet kunde vara sämre, jag får erkänna det.
• • •
Spännande detalj i Edmonton ikväll: I avstängde Evander Kanes frånvaro verkar det som att 20-årige supertalangen Dylan Holloway begår NHL-debut.
Ja, han har alltså inte spelat ens grundseriematch tidigare, men kastas nu rakt in i skärselden när laget som ska bli hans i framtiden slåss för sitt liv.
Baptism by fire, kallar man det.
Good luck, kid.
• • •
Det har varit likadant i flera år, över hela centrala Tampa hänger Bolts-flaggor från fönster och balkonger i de flådiga bostadsfastigheterna.
Men titta här vad någon från norr kuppat in i paraden i ett av de flådiga husen tvärs över kanalen från Amalie.

När jag tidigare idag messade denna bild till Ekeliw svarade han snabbt:
– Ring polisen!
Haha!
• • •
Nazem Kadri har skickats hem till Denver och opererades idag i sin skadade tumme.
Det borde rimligen innebära att han missar resten av slutspelet, som en bedrövad Chall just slagit fast i spåret, men coach Bednar säger att han fortfarande har hopp om att sötpojken hinner återvända i en eventuell final.
Man får väl hålla en – häpp! – tumme…
• • •
Jag förstår att ni går omkring och oroar er över min rygg (…), men gör inte det – den är mycket bättre idag.
Det finns mycket lite som inte kan åtgärdas med några kalla Yuengling i tikibaren.
• • •
Han var med på skejten i morse och tränade med andra PP-uppställningen, så mycket tyder på att Burra gör comeback ikväll.
I så fall – håll koll på honom.
Det var den godmodige skåningen som med två cannolis här i Tampa slutligen skickade Washington till final 2018 och det var alls ingen tillfällighet. Andre är en sann clutch-spelare, aldrig bättre än i de helt avgörande matcherna.
• • •
Happy nationaldag på er där hemma, fina vänner.
Eller som kungen tydligen sa på Skansen:
Glad midsommar!
Haha, det är ju obetalbart.
• • •
I Oilers kasse ikväll…jodå, mannen som får mig att tänka på denna filmscen.

Du vet aldrig vad du får av Mike Smith, det är ett som är alldeles säkert, och när hela säsongen nu är on the line och bränsletankarna ska tömmas monumentale tycker nog jag att Woodcroft lika väl kunnat chansa med Koskinen.
Why not?
• • •
Idag är kända hockeyjournalister från New York, somliga över 70 bast, ute och åker jetski.
Jag fick själv erbjudande om att hänga på igår kväll, men så roligt ska vi inte ha det.
Bofinken på en jetski…det skulle vara lik fel som Gunde Svan skuldra mot skuldra med Joey Ramone på CBGB’s.
• • •
2001, senast Colorado Avalanche tog sig till final – och sedermera vann – bodde jag fortfarande i Stockholm och hade inte riktigt blivit besatt av NHL ännu, jag var upptagen med min musik och ett äktenskap, men jag minns ju Foppas förstörda mjälte och det makalösa i att de lyckades vinna utan honom.
I konferensfinalen, by the way, var de nära att svepa St. Louis, men fick nöja sig med en 4-1-seger.
Hm.
• • •
Ojvoj, Bruins sparkar alltså Bruce Cassidy. Det är en duktig skräll, men – bra för honom.
Nu slipper han vara med om den givna recessionen i Boston nästa år och kan istället njuta av alla erbjudanden han kommer få från annat håll.
• • •
Meh, ska Bissonnette gå omkring och se ut så där nu?
Han offrar sig för konsten, det får man ändå säga.
• • •
När det nu är svensk nationaldag kunde man ju tycka att Woodcroft kunde slänga in Broberg i laguppställningen också, men nä – Oilers förblir renons på blågula nyanser.
• • •
Steve Yzerman borde verkligen ringa Cassidy på en gång. Han skulle bli en perfekt coach för Lucas Raymond & co.
• • •
OK, hörrni.
Colorado Avalanche – Foppas gamla klubb – har nu chansen att lösa biljett till den stora hockeybalen.
Det blir något att se, det kan jag lova.
Enjoy!

TAMPA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
• • •
Greed?
Tampa still got it – minst lika mycket som Gordon Gekko.
Så nu har det blivit big time serie av östra konferensfinalen och ”Lasse” och andra som trodde något annat var mer än lovligt naiva.
• • •
Så exalterande som den här urladdningen var hade det gärna fått bli sudden death i ytterligare några timmar, men really – Bolts hade förmodligen vunnit även under de omständigheterna.
De tog ju över helt i tredje, hade allt momentum och vann till slut skotten med 51-30.
Då förtjänar man att få gå hem och öppna en kall öl och känna sig som winner.
• • •
Svänget i kommentatorsspåret den här eftermiddagen – ja, kvällen för er – hör utan tvekan till det bästa på många, många år.
Jag kan inte ens minnas senast så många var aktiva och dunkade in så många poster.
Tack så innerligt – jag lovar att på något sätt försöka kommunicera detta till ligan, så gubbarna som bestämmer förstår värdet av fler stora Stanley Cup-matcher på klockslag som detta.
• • •
Bortsett från Palats avgörande – som Vigge och, framförallt, Kutjerov krattade för med briljanta passningar – gjordes inget annat än powerplay-mål i denna duell.
Jacob Trouba och Frankie Five Angels kan gott ligga vakna i sina fancy JW Marriott-sängar i natt och begrunda detta faktum.
• • •
Ja, Evander Kane får en match. Precis som han skulle ha. Och Woodcroft gör bara bort sig ännu mer om han kommenterar denna avstängning med något annat än ett kort ”Det är ingenting vi kan göra något åt nu, vi fokuserar bara på matchen”.
Gnäll och klagan leder absolut ingenstans.
• • •
De här raderna sitter jag och skriver i det provisoriska pressrum som i vanlig ordning riggats intill den rundel där spelarna alltid promenerar förbi på väg ut efter matcherna och meddelas kan att Mika Zibanejad precis passerade i en snygg, brun kostym.
• • •
Frankie Five Angels måste efter alla år veta att man inte kan försätta sig i en situation så man brakar in i målvakten – för det är ju det som händer när man stormar fram på det där sättet.
• • •
”Vi får se imorrn”, säger Gallant om Ryan Strome och let me tell you:
När coacher säger så är det inte bra.
Andrecentern kommer inte kunna spela match 4 och det är ett jäkla avbräck, men såna avbräck tvingas alla lag som fortfarande slåss om bucklan leva med så Rangers får inga särskilda sympatier för det.
• • •
Sent omsider går Vigge förbi också – och han blir stoppad av det europeiska pressuppbådet (mig och tjeckiske Zdenek).

Read all about it på sportbladet.se
• • •
Jaha, nu är det ju tidig kväll och tikibaren är öppen och jag har inget särskilt att kliva upp för imorrn, så…do your own matematik.
Men till kvällen, när Avalanche kan fullborda sin sweep, hörs vi förstås igen.