Ondrej Palat plaskar in 3-2 med 24 sekunder kvar, tampa vinner – rättvist.
Mer kommer senare.

TAMPA – NY RANGERS 1-2 (Period 2)
• • •
Denne Mika Zibanejad alltså.
Det är verkligen inte många gånger i historien vi sett ett svenskt Stanley Cup-framträdande av den här kalibern.
Han smäller alltså in ytterligare en av de där otroliga bomberna – och sen smäller han sånär in en till, som istället leder till en retur radarpartnern Chris Kreider kan trycka in.
Det betyder att centern från Stockholm nu är blott tre poäng från det blågula slutspelsrekord Per-Erik Eklund, Foppa och Zäta delar.
Otroligt.
• • •
Hockeymatchen som sådan?
Ja, ni ser ju själva.
Det slår veritabla gnistor om varenda sekvens – och det gläder mig innerligt att så många av er som vanligtvis sover på nätterna verkligen får se hur makalösa dessa Stanley Cup-draman kan vara.
Tänk bara om de suraste gubbarna tittat också…
• • •
Storken måste sluta med sina teatraliska filmningar, det blir ju bara löjligt och det solkar ner allt annat fantastiskt han gör.
• • •
Ja, Vic – så ser det ut när man smaskar in ett mål!
• • •
Hemmafansen ser lite tagna ut när gästerna går upp i 2-0-ledning, de är inte vana vid så här tunga motgångar, men spelarna bara biter ihop.
Jag tycker det hela eftermiddagen synts på Kutjerov att han är redo att göra vad som helst för ett mål och mycket riktigt – i ett powerplay smäller det.
• • •
Att Rangers vinner mest tekningar är verkligen anmärkningsvärt.
Den inte helt ovidkommande detaljen har varit det här lagets akilleshäl i flera åt och mot Penguins hade de inte mer framgång i cirklarna än Bud Fox hade när han försökte övertala sin farsa att lita på Gordon Gekko.
Men nu – de har lärt sig det också.
• • •
Sudden-drama…vad säger ni om det?
• • •
Art Vandeley, min gamle vän i latex-branschen, jag gillar också bilder – det blir mycket roligare med såna.
Så det kommer.
• • •
Blueshirts gör sånär mål när de är tre mot fyra på isen. Det tror jag aldrig jag sett.
• • •
Det har, som sagt, varit två lysande perioder – och tredje kommer bli ännu bättre.
Gå absolut ingenstans…

TAMPA – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Well, vad har vi här i hänryckningens tid om inte en hänryckningens sprudlande Stanley Cup-pjäs.
Två fantastiska hockeylag vill oerhört gärna vinna en veritabel allt-eller-inget-match och satsar maximalt precis hela tiden.
Fucking underbart, visst är det?
• • •
Nu har vi till sist fått den målvaktsshow vi febrade om innan östra konferensfinalen startade.
Framförallt har Gustav Vasy tydligen bestämt sig för att vara så där fenomenalt omöjlig som praktiskt taget bara han kan vara i de allra viktigaste matcherna.
Men ynglingen på andra sidan är instämplad för tjänstgöring han också.
Kutjerov hade, hävdar jag, gjort mål på alla andra målvakter som uppträtt i detta slutspel när han får Jack in The Box-läget efter utvisningen – men inte på Storken.
• • •
Det är nästan som om den här fajten avgjordes i The Rock eller ute på Long Island.
Rangers-fansen är inte i majoritet – men nästan.
Jag har aldrig sett, eller hört, lika många på så avsevärt avstånd från Manhattan.
• • •
Vigge Hedman har uppenbarligen också bestämt sig för att sätta ner foten efter de okaraktäristiskt många misstagen på Garden i fredags.
Han uppträder med en helt annan pondus idag – och sekvensen när han egenhändigt desarmerar Copps och Troubas två-mot-en-läge håller inget mindre än världsklass.
• • •
De får inte riktig lika mycket utrymme på som på Garden – Cooper har väl till sist insett att de måste kväsas – men även nu har Rangers-kidsen några sekvenser när de snurrar som svalor i Visbys gränder om somrarna.
Deras utväxling senaste veckorna liknar faktiskt ingenting.
• • 
Solen går ned i väst – och Patrice Bergeron vinner Selke Trophy.
Beskedet kom nyss
Grattis, säger jag – som också hade honom som etta på min röstsedel.
• • •
Ledsen, förresten, att ni inte fick se några bilder i introt, men nätet är för trögt – överbelastat, I guess – för uppladdningar.
Det blir en Bild Speciale vid senare tillfälle istället.
• • •
Något säger mig att första målet blir viktigt.
Eller inte.
Idag känns det nog snarare som att bägge lagen bara kommer fortsätta köra vad som än händer.
• • •
Nu har jag gjort comeback i den riktiga pressboxen och är lycklig igen.
Med lite böner och tjurighet a la Borlänge kan man ordna allt.
• • •
Vilken underbar trängsel i spåret. Ett hjärtligt välkommen till alla nya bekantskaper – och alla gamla.
• • •
Nu känner jag också greed – efter kaffe.

Greed is good…
På planet ner till västra Florida igår eftermiddag såg jag om Oliver Stones ”Wall Street” för jag vet inte vilken gång i ordningen – och kunde åter konstatera att det är en film fullspäckad med citat och visdomar som passar perfekt inför ett drama som det vi ska avnjuta i Amalie Arena i centrala Tampa denna förföriska pingstdag.
Som i scenen när Bud Fox efter envetet tjat äntligen får träffa idolen Gordon Gekko och innan han släpps in i den flamboyanta finansmannens grandiosa kontor tittar sig i en liten spegel, rättar till slipsknuten och utbrister:
– Well, life all comes down to a few moments. This is one of them.
Den här matchen, den tredje i östra konferensfinalen 2022, är ett sådant ögonblick för Mika Zibanejad, Adam Fox och alla andra i New York Rangers – ett sådant som har potential att definiera hela deras liv och kanske aldrig kommer åter.
Om de vinner skaffar de sig praktiskt taget ointagligt 3-0-övertag och har plötsligt ena benet inne i Stanley Cup-finalen. Om de istället förlorar släpper de in rytande lejonet Lightning i matchserien och då kan det guldglänsande tillfället gå förlorat.
En annan favoritsekvens är den i slutet, när Buds tillvaro rasat samman och han är på väg att bli gripen av polis för insiderbrott. Då kommer Lou Mannheim – Mister Samvete på firman Jackson Steinem & co – fram och lägger en ömsint hand på hans välekiperade axel och försöker inpränta en blytung sanning:
– Man looks in the abyss, there’s nothing staring back at him. At that moment man finds his character. And that is what keeps him out of the abyss.
Tampa Bay Lightning bör ha det klart för sig. I två långa, underbara år har en oavbruten segerfest pågått här nere och euforin formligen dallrat under den ständigt stekande sol som får fjärden och kanalerna runt downtown att gnistra så andlöst vackert varje dag. Men om de åker på en tredje raka förlust mot uppstickaren från New York kan partyt vara över. Med ett brak. Och då stirrar de rakt ner i Lou Mannheims avgrund…
Fast den verkliga klassikern är förstås Gekkos monolog om girighet på krisande pappersbruket Teldar Papers bolagstämma.
Det använde New York Posts eminente sportkrönikör Mike Vaccaro i en drapa om Rangers så sent som i början av veckan, vilket i någon mån innebär att jag plankar jag honom nu, men jag hävdar att den går att applicera på båda de inblandade lagens situation, så hur skamlöst det än kan tänkas te sig ber även jag att få återge den oförglömliga harang som innebar slutet för Teldars VD Mister Cromwell.
– Greed, for lack of a better word, is good. Greed is right, greed works. Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit. Greed, in all of its forms; greed for life, for money, for love, knowledge has marked the upward surge of mankind. And greed, you mark my words, will not only save Teldar Paper, but that other malfunctioning corporation called the USA.
Det där kan man förstås tycka vad man vill om, andemeningen går stick i stäv med vissa mainstream-ideologier många håller nära hjärtat, men det är utan tvekan en helig psalm för hockeylag som vill stånga sig till den final som utgör den här sportens slutgiltiga showdown.
Girigheten – det hänsynslösa begäret efter MER – är det som ger dem chansen att nå skatten vid regnbågens fot.
Lightning har som bekant vunnit två raka titlar och borde kanske vara mätta, men vore de det skulle de aldrig ha tagit sig ens så här långt. De är fortfarande lika glupska och lika lystna. De vill ha ännu mer – och just därför har de chansen att vinna ytterligare en gång.
Rangers, å sin sida, formligen paraderar genom playoff-omgångarna på ren lust och inspiration. De har redan åstadkommit mer än någon vågade drömma om när slutspelet började och skulle kunna sitta nöjda nu, framtiden är ju helt uppenbart deras. Men nej och nej. De har tvärtom fått blodad tand, känner vittring och tänker inte ge sig förrän de fått stilla sin vilda hunger efter mer, mer, mer.
Sålunda:

De kan fortsätta triumfera – tills det inte finns något kvar att erövra.
Vem som till slut gör det, vem som till slut bärgar den här serien, beror på vem som är mest hängiven i sin girighet och aldrig slutar kriga, ens för en sekund.
För det är förstås i playoff som i finansvärlden:
Lord Stanley never sleeps, pal…
• • •
Apropå ögonblick som måste tillvaratas:
Det är ytterligt sällsynt att matcher så här sent i Stanley Cup-slutspelet – när så makalöst mycket står på spel – avgörs på vad som kan kallas Sverige-vänliga tider.
Så nu, ärade kamrater i bloggens läsekrets – stammisar, U-båtar och alla andra – är det Carpe Dime monumentale som gäller.
Inte bara ska ni själva sluta upp och peppra spåret fullt med synpunkter, iakttagelser och skämt. Ni ska se till att alla ni känner – fru, barn, mormor, arbetskamrater, grannar – tränger in sig i leden runt den digitala lägerelden.
Ok?
Bra.
Då blir det här en legendarisk kväll.
• • •
När jag vaknade på mitt besynnerliga lilla Aloft-rum i morse hade det kommit ytterligare ett mail från en ”Lasse” – de heter ofta så, eller ”Leffe” – och denne Lasse ville upplysa mig om att jag är okunnig som inte inser att Rangers kommer vinna även idag och sedan svepa Bolts.
”Tampa var ju trötta och sega och begick en massa enkla misstag i de två matcherna i New York”, heter det.
En korrekt observation av Lasse. Det var de. Då. Men det finns inget som säger att de kommer vara lika risiga igen.
Tvärtom.
De har alltid haft en förmåga att samla sig till sina mest inspirerade insatser när pressen är som störst och den här matchen är den största utmaningen på hela säsongen.
Så jag törs lova att Hedman & co, med sina högljudda fans i ryggen, kommer häva sig upp på en helt annan nivå än på Manhattan och framförallt inte göra sig skyldiga till lika många hafsiga, slafsiga fadäser.
Och i så fall – watch out.
• • •
Det har alltid funnits starka kopplingar mellan New York och Florida. Det går rentav att hävda att det är metropolen 182 milnorr om Tampa som med sin tillförsel av människor och resurser skapat The Sunshine State. Den är för NYC vad Gotland är för svenska fastlandet. Typ.
Så det känns bara naturligt att planet igår var fullt med Rangers-fans – precis framför mig satt två vinpimplande gossar i jerseys med Messier och Zibanejad – och likaså att de och andra Gris-Ollar som tagit sig hit, eller redan bor här, tar över kvarteren runt den legendariska Tikibaren timmarna innan puckdrop.
Det här är liksom deras bakgård.
Men säg inget till Ekeliw, då blir han kränkt.
• • •
Däremot finns det, för att återknyta till vad som hände på Manhattan tidigare i veckan, inga skäl att tro att Rangers blir sämre bara för att de bytt estrad.
De bara växer och växer och blir bättre och bättre för varje match de spelar och jag kan inte se varför den
Respekt?
Den har de förlorat – för alla och envar.
Så en jämn, hård och bra hockeymatch borde vi under alla omständigheter få se under eftermiddagen.
• • •
Som ni som varit med ett tag vet bor jag helst på Marriott-hotellet vägg i vägg med Amalie när jag trekkar ner till Tampa, men där tar de ruskigt många bucks för ett rum denna helg, så jag har hamnat på ett Aloft utefter The River Walk
Inte mycket att skriva hem om – om det inte vore för att det var där Ondskan Ekeliw träffades av Amors pilar under Sportbladets Watch-it-Live-resa hösten 2019.
Så för oss avgudar honom – NHL-nörden framför alla andra – är det förstås holy ground.
• • •
Hur går den nu, storyn som Fredrik Wikingsson älskar att återge… jo, det var en gång en roulette-dealer i Vegas som tittade på mig och sa:
– I know a loser when I see one.
Jag tänkte samma tanke när jag såg Oilers-coachen Jay Woodcrofts presskonferens efter den förödande förlusten i Edmonton igår.
Han började babbla om domarna och MacKinnons slew foot och Kanes tackling hade han förstås inte sett och när coacher väljer att ta den vägen är deras lag alltid körda.
Hela laget får fel fokus, spelarna blir vresiga och frustrerade och tänker på annat än det de borde tänka på och plötsligt är serien över.
Trist.
• • •
Såvida inte Jon Cooper ljuger oss fulla kan Brayden Point inte spela ikväll heller och det är och förblir förstås ett avbräck monumentale.
Han hade nog behövts.
• • •
Råkar komma till rymdskeppets backstage-entré samtidigt som Sam Rosen, MSG-kommentatorn, och då blir det åter tydligt att Tampa är Gris-Olles stad just nu.
Sam blir överhopad av fans hemifrån som vill hälsa och ta selfies och göra high-fives.
Igen, säg inget till Ekeliw…
• • •
Ryggen? Fortfarande pretty fucked-up, men Tylenol Extra strength hjälper. I slutspelet måste man kunna lira fast man är skadad.
• • •
I skrivande stund har inget beslut om Evander Kane tagits, men förhör ska hållas, så han lär bli avstängd – och det är helt korrekt.
• • •
OK, er vän bofinken sitter inte så bra idag, det är fullt så det knakar i pressboxen men jag ska göra mitt bästa för att ordna en bra upplevelse även den här gången.
Nu åker vi och kom ihåg:
Greed is good…

EDMONTON – COLORADO 2-4 (Slut)
• • •
Det har gått 21 år sedan Colorado Avalanche senast uppträdde i Stanley Cup-finalen, men systrar och bröder – nu är de alldeles strax tillbaka.
De har 3-0-ledning i sin konferensfinal mot Oilers och jag lovar inget galet om de tappar den ledningen men jag skulle kunna göra för det gör de aldrig.
Grattis, alla ni med sympatierna hos Foppas gamla klubb.
• • •
Vi fick The Full Mike Smith Experience ikväll, som dom säger.
Han gjorde några helt otroliga räddningar – men begick också en tavla som antagligen kostade Oilers hela säsongen.
McLeod kvitterade några minuter innan, hemmalaget hade allt momentum – och så släpper han in en muffins som den Compher avgör med.
Det måste vara svårt för lagkamraterna att hålla masken och inte fråga ”Vad fan GÖR du” en sån gång…
• • •
Blir det sweep? Inte nödvändigtvis. Men om inte avgör Avs hemma på onsdag istället.
De har dock blivit så hårda mentalt att det inte skulle förvåna om de sätter in det dödande slaget så fort de får chansen.
• • •
Vi har redan slagit fast att TNT utklassar ESPN, men det här greppet att låta en massa fans stå i bakgrunden och bröla när man försöker höra vad experterna säger – det är inte den bästa idé kanalen kläckt.
• • •
Ja, nu ska jag göra kväll här i Tampa och sova ordentligt och vakna och göra mig i ordning och promenera till Amalie Arena och se den tredje matchen mellan Lightning och Rangers – avgjord på Sverige-vänlig tid och allt.
Brasan tänds strax före 21.00 er tid.
Be there or be square.

EDMONTON – COLORADO 1-2 (Period 2)
• • •
De där tvärsäkra vet i själva verket precis vad de talar om…
Avalanche har ju tagit över helt och kontrollerar matchen fullständigt i andraperren.
Om inte Mike Smith gjort en serie kalasräddningar – inklusive en old school benparad a la Göran Högosta – hade det varit avgjort redan.
Men Oilers måste på något vis få en scenförändring till stånd sista 20, annars hamnar de obönhörligen i 0-3-graven och då är det Game Over.
• • •
Nog är det lite lustigt att Kenny och Jones och lille Panger håller en lång utläggning om min gamle favorit Nichushkin – och precis när de är klara smäller han in sitt andra mål för kvällen.
• • •
Nu har jag lyckats vrida till ryggslutet och kan knappt röra på mig i hotellsängen.
Lower body på Biffen alltså, jag är nog game time decision imorrn…
• • •
Nazem Kadri har fortfarande inte återvänt efter Kanes tidiga överfall och jag tror vi kan vara säkra på att Kane kommer stängas av en match.
Det lär de som bor i Edmonton uppskatta lika mycket som de skulle uppskatta ett totalförbud mot olja.
• • •
Nä, jag skojade bara. Om de så måste bära in mig på pressläktaren på bår kommer jag vara på plats när Game 3 i östra konferensfinalen startar i Amalie imorrn.
• • •
Vet inte om jag håller med er som beskriver den här matchen som tråkig, men Avs gör ju som man ska göra på bortaplan och ser åter till att Oilers superstars inte får mer manöverutrymme än en långtradare som fastnat på gågatan i centrala Hofors.
• • •
Vad menar du, Linyreg? Det är mitt intryck att det finns väldigt gott om Avalanche-fans i Sverige efter Foppa-åren. Men den första lördagkvällen i juni har jag en känsla av att väldigt många sitter ute i grilloset i trädgården och bräker.
• • •
Bissonnette är det närmaste hockeyn har en karaktär som basketens Charles Barkley.
Fem plus.
• • •
Nu ska jag försöka massera min egen rygg…

EDMONTON – COLORADO 1-1 (Period 1)
• • •
Det är de här de där tvärsäkra aldrig fattar – de som mailar mig humorlösa, kategoriska upplysningar om hur dueller som den här kommer sluta.
Bara för att det sett ut på ett sett i början av en matchserie är det inte alls givet att det kommer se likadant ut även i fortsättningen.
Som nu.
I denna Game 3 är ju Oilers det hetare, snabbare, hungrigare och mer aggressiva laget – och kan definitivt komma att reducera.
Bara Darnell slutar göra självmål på Smith…man, det var inte så vackert.
• • •
Ikväll hade det ju verkligen varit läge att sitta tillbakalutad i tikibaren och se denna match, men nej.
Det är tidig – eller i alla hyggligt tidiga – starttid här imorrn och då kan inte en gammal gube vara sliten.
Så jag firar Saturday Night på hotellrummet med TNT och er.
• • •
Evander Kane ger inte intryck av att ha särskilt betydande studieskulder när han drar på sig en major a fem minuter för ett överfall på Sötpojken – just som Oilers gjort 1-0 och skaffat sig allt momentum.
Men det visar sig vara en blessing in disguise, för hans lagkamrater dödar den oändliga utvisningen – och får ännu mer momentum.
• • •
Frankies hjältegloria hamnar lite på sniskan när McDavid vispar in matchens första skott.
• • •
Har man powerplay i fem minuter – och kan sätta hur många puckar man vill utan att den utvisade motståndaren får komma in – måste det bli minst ett mål, helst fler.
Att misslyckas är lika förödande som att bränna fem-mot-tre-lägen.
• • •
MacKinnons slewfoot på Drajjan är onekligen smutsig. Usch.
• • •
Idag fick även ni i spåret se vad för vanvett som ibland ramlar in i mailkorgen – innan jag, förstås, tog bort smörjan.
Men för att travestera Jesus: Förlåt dem, bloggvänner, de förstår inte vad de gör.
Den som uppfattar ett förslag om att Sveriges och Finlands bästa hockeyspelare borde mötas en gång per år som rasism och hån är det synd om.
Men vård finns att få, dessbättre.
• • •
MR, de överdrev som vanligt. En tropisk storm – eller regnväder som vi andra kallar det – svepte förbi längre söderut men i Tampa har det inte fallit en droppe.

Hey baberiba, små fågelungar.
Bofinken skriver till er från den helt splitternya Delta-terminalen på LaGuardia – invigd just idag! – och det ser just nu ut som att vi kommer iväg i tid.
Därmed bör jag vara på plats på hotellrummet i Tampa i hygglig tid innan Game 3 i Edmonton börjar, men man kan inte vara hundra så för enkelhetens skull gör vi så här.
Ni får gotta er åt en efterlängtad (väl?) Veckans Lista och så försöker jag haka på när det spelats en period i Rogers Place.
OK?
Here we go.

VECKANS LISTA

1. Cale Makar
– Den 23-årige virtuosen gjorde knappt ett byte i de två första matcherna mot Oilers som inte höll världsklass, men sekvensen i första perioden när han avväpnade McDavid kändes som en instant classic på samma sätt som Bobby Orrs flygtur 1970. Herregud.

2. Hockeyfeber i New York
– Det är 2014 på Manhattan igen, bara ännu mer euforiskt och uppspelt, för ingen hade förväntat sig en sån här vår åtta år senare.

3. The Kid Line
– Tillsammans har Filip Chytil, Alexis Lafreniere och Kaapo Kakko senaste dygnen blivit en hetare New York-attraktion än Frihetsgudinnan.

4. Frankie, Frankie, Frankie
– De oväntade hjältarna är de mest betagande hjältarna och ingen i konferensfinal-rundan har överraskat mer positivt än Colorados tjeckiske andremålis. Det var inte vilka som helst han ställdes mot i torsdags, mind you.

5. Mika
– Erik Karlsson 2017 och Conn Smythe-vinnaren Vigge Hedman 2020, jo. Men när hade vi senast en så här het svensk forward i Stanley Cup-slutspelet? Vi får gå tillbaka till…ja, Zäta.

6. Nazem Kadri
– Det är nog fortfarande bara en i världen som ser honom som ”sötpojke”, men fler och fler börjar inse att bad boy Kadri faktiskt är en jävel på hockey.

7. TNT
– Det är förstås lätt att briljera i skuggan av ESPN, men really; De spirituella TNT-sändningarna har förhöjt playoff-upplevelsen ytterligare några snäpp.

8. Storken
– De skräniga fansen på Garden har rätt. Igor är bättre än Vasy. I alla fall hittills.

9. Fox On The Run
– Bäste backen i Eastern Conference Final. Jo, faktiskt.

10. Knotige Paul
– Den ende tampian som inledde konferensfinalen med värdighet var Nick Paul.

VECKANS BU

•ESPN-sändningarna
– Det var mer studs i Anslagstavlan på SVT på 70-talet.

•Tampa på Garden
– Ingen har sett dubbla mästarna så här bleka på flera år. Något är off.


•De tvärsäkra
– Det upphör aldrig att förvåna hur många som tror de VET exakt hur saker och ting ska gå. Ingen vet någonting alls ännu, ber jag att få upplysa om.

Ok, vi hörs under kvällen – på något vis.

NY RANGERS – TAMPA 3-2 (Slut)
• • •
Ja, det skulle vara omöjligt – men Rangers vann även Game 2 i den östra konferensfinalen och gjorde alltså något ingen lyckats med sedan Columbus iscensatte sin chock-sweep våren 2019.
Columbus, Boston, NY Islanders och Dallas klarade det inte 2020 – Florida, Carolina, Islanders (igen) och Montreal inte ifjol. Och Toronto och Florida (också igen) inte i år.
Men Rangers tog en andra raka slutspelsseger mot Tampa Bay Lightning nu.
De såg kort sagt chansen i det omöjliga och tog den och nu vetitusan var det här ska sluta…
• • •
Det har gått en timme sedan slutsignalen när jag kommer ut på åttonde avenyn och börjar navigera mot det hemliga hörn där jag numer beställer Uber – taxi finns knappt längre i NYC – och ett ystert segerparty pågår fortfarande i kvarteren runt Garden
New York har i sanning fått hockeyfeber.
• • •
Mest anmärkningsvärt är att det känns som att Rangers bara blir bättre och bättre för varje match; snabbare, mer energiska, djärvare, svårare att stoppa.
Självförtroende kan göra så mycket.
– Men självförtroendet har ju inte uppstått ur tomma intet, säger Mika.
Verkligen inte.
• • •
Samtidigt var detta en av de sämsta playoff-insatserna Bolts gjort sig skyldiga till de senaste två åren – och den absolut sämsta efter en förlust.
– Det var ”Egregious”, det som pågick där ute, suckar coach Cooper.
Kan de studsa tillbaka?
Klart de kan, ni noterade ju själva hur nära det var att de kvitterade när de väl blev lite desperata på slut.
Men det känns lite ovant att se den på det här sättet.
• • •
– Igor’s better, skanderade Garden Faithful även ikväll och det var ju sant igen, men Storken själv håller inte med.
– Jag står fast vid jag sa innan serien började, Andrej är världens bäste målvakt, insisterar han på presskonferensen efteråt.
• • •
Rangers har sin egen inte helt oimponerande svit nu. Åtta raka hemmasegrar – och fyra raka segrar altogether, mot Hurricanes och Lightning.
Huh.
• • •
OK, dags att slå igen och packa väskan.
Vi hörs från Tampa på något vis, men jag är inte säker på att jag hinner i tid för bloggintro till Game 3 mellan Oilers och Avalanche, tropiska stormen Alex hotar ställa till det.
Hur som helst:
Peace in the valley!

Drama på slutet, men Rangers vinner med 3-2.
Mer senare