CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Slut)
CALGARY – EDMONTON 4-5 (Slut, OT)
• • •
Hur kunde vi tro att något annat skulle hända?
Givetvis är det världens bästa hockeyspelare som kliver fram och avgör Oilers största match på sexton år.
För en sådan betyder hemma-borta-faktorn givetvis ingenting alls.
Man kan bara bocka och buga och tacka för showen.
• • •
Don Enrico, det där var belöningen för att du klev upp och gjorde oss sällskap vid lägerelden.
Grattis.
• • •
Just nu är jag glad att Tre Kronor har gjort sitt i VM – eller att VM hunnit så långt att det ändå varit poänglöst.
Det hade inte varit roligt att behöva jaga besked i det blågula Calgary-lägret efter detta.
• • •
Han visar sällan känslor, McDavid – men efter avgörandet är han fan gladare än en lax i Ångermanälven om våren.
– Ja, det är det största mål jag gjort, säger han mycket riktigt till Leah Hextall.
• • •
Men usch, jag lider med Backlund och Lindy och Markan och Ralle och Järnkrok och Kylington och deras lagkamrater.
Det trodde, på goda grunder, att this was the year.
Men det här Edmonton-laget har, som någon säger, en aura av destiny över sig.
• • •
Rangers-Hurricanes är nu den enda matchen på lördag och den börjar 20.00, amerikansk östkusttid.
Såklart, så det inte kommer finnas tid att gå ut och träffa vännner efteråt då heller…
• • •
Oilers mot antingen Avalanche eller Blues i västra conf-finalen alltså…vad tror ni? Vilka blir det? Och hur går det då?
• • •
Nu ska jag öppna min flaska Pinot Noir och bli lite på kanelen.
Godnatt!

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Slut)
CALGARY – EDMONTON 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Kolla, det funkade!
Jag fintade bort hockeygudarna med mitt önskemål om avgörande under ordinarie matchtid.
Nu vill jag absolut att det går fort och slutar på nåt snöpligt, trist sätt…
• • •
Really, det här är ju faktiskt så spännande att man får blodsmak i munnen.
Eller som dom säger i promon från 2013:
– This is the stuff you see with your heart and your stomach!
• • •
Han skulle gett fan i att röra pucken alls, Betjänten – den hade ju glidit in ändå.
Men med det sagt:
Hur Toronto bedömer såna där situationer är ju lika godtyckligt som om någon gillar broccoli eller inte och regeln borde ändras så att sparkar ALLTID tillåts.
Why not?
• • •
Hjältar:
Mikael Backlund eller Drajjan.

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Slut)
CALGARY – EDMONTON 4-4 (Period 2)
• • •
”Det här har blivit en normal serie igen”, yrar en bofink i en holk på östra Manhattan.
Hockeyguden:
– Hold my beer.
Det har blivit Hela Havet Stormar i The Battle of Alberta igen.
Haha, jag kan bara slå ut med armarna – allt jag säger utlöser motsatsen.
• • •
Markan är nu inne i en sån där, eh, mindre lyckad sekvens i The Battle. Puckarna bara rinner in, jusom.
Det gör de å andra sidan på Grandpa Smith med, så det är bara att saddle up, rida vidare och hoppas på det bästa .
Just nu handlar det bara om att vinna, inget annat.
• • •
Det görs alltså fyra mål på 71 sekunder – mellan 14.57 och 16.08.
Rena farsen!
• • •
Härligt att äntligen se dig, Don Enrico, vi har saknat dig under de här nattmanglingarna.
• • •
Han går bort sig på Oilers första kvittering, sure, men vilken klippa Ralle Andersson blivit ändå.
Han hör ju till den blågula backeliten – och det är ett i högsta grad exklusivt sällskap.
• • •
Ja, man glömmer ibland Drajjan i skuggan av den store, men han rakar ju också upp helt bisarra siffror i den här serien – och han gör det som en annan Erik Karlsson med demolerad fot.
• • •
Linyreg, den gode västmanlänningen Mickis Backlund är dessutom en av våra klokaste och mest vältaliga idrottsstjärnor – alltid redo att ta ställning för, exempelvis, en sundare omklädningsrumskultur.
• • •
Järnkrokarn! Jag sa ju att han skulle näta ikväll. Precis som Mika!
• • •
Eftersom det hela tiden blir tvärtom vad jag önskar och påstår – utom när det gäller svenska målskyttar då – säger jag nu så här:
Det finns inte en chans att det blir nåt långt, hysteriskt spännande övertidsdrama i natt…

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Slut)
CALGARY – EDMONTON 1-0 (Period 1)
• • •
Jadå, hemma är hemma även för Calgary Flames.
De spelar sin bästa hockey ikväll, håller sina grannar väldigt kort och skaffar sig efter en halv period den 1-0-ledning de vill ha och behöver.
Så Elvis, och Mötley Crüe, sjunger ånyo – den här gången i södra Alberta.
• • •
Det mest anmärkningsvärda är annars hur normal den här serien steg för blivit.
Minns ni första matcherna?
De var ju öppningsscenen i ”Saving Private Ryan” gånger två, fast utan kulsprutor och blod.
Nu spelas en intensiv, frenetisk – men inte kaotisk – hockeymatch.
• • •
Höga klubbor och mål i tomma målburar.
2022-temat består.
• • •
Mango, som dom kallar Andrew Mangiapane, är liksom Johnny Hockey, en karaktär Flames behöver få igång om de ska klara detta, så att han smäller in första målet för Sutter att mysa.
Ja, i den mån ´han nu myser.
• • •
Det sitter väldigt många riktigt goda vänner i pressboxen i Saddledome i afton och jag önskar verkligen, verkligen jag var med dem.
I Calgary har barerna, som jag förstår, öppet väldigt länge och…ja, festprissen på vänster axel hade fått sitt lystmäte.
• • •
Gerard Gallant skyller på trötthet i Raleigh.
Det är ingen ursäkt som skulle hålla i en domstol, det kan jag säga.
• • •
Flammorna gör till och med vad de sagt att de ska göra med McDavid: Stoppar honom, så gott det nu går, som kommitté.
• • •
Men hörrni, spåret – The Battle of Alberta rasar, Oilers kan döda serien och ni har långhelg.
Ändå råder stiltje.
Hosta upp er nu, annars tror jag att jag tar en night off imorrn i alla fall.
• • •
Fast 1-0 är bara 1-0, det resultatet behöver McDavid – eller någon av musketörerna Drajjan, Kane, Hyman och Nugent-Hopkins – bara en fri millimeter för att andra på.
Så killarna som är hemma i sin egen härd gör bäst i att fylla på med några fler baljor.

CAROLINA – NY RANGERS 3-1 (Slut)
• • •
Nu stämmer hela North Carolina in med Elvis

For home is where the heart is
And my heart is anywhere you are
Anywhere you are is home
Home, home, home, home

• • •
Canes fick den här matchen precis dit de ville, kvävde Rangers med en stor kudde – som Big Chief gjorde med Jack Nicholson i ”Gökboet” – och tog otroligt nog sjunde raka hemmasegern i detta slutspel.
Nu ska de åka tillbaka New York och inkassera sjätte raka bortaförlusten också, så allting kan krönas med en ny Game 7-triumf på måndag.
På hemmaplan, förstås.
• • •
Rangers gjorde sin sämsta match i hela serien – eller fick i alla fall minst uträttat på de obefintliga ytorna – och behöver hitta på något väldigt kreativt om de ska kunna vinna nästa gång de kommer till Raleigh.
Om de nu gör det.
• • •
Okej, goda kamrater – nu släpper vi loss kombattanterna i The Battle of Alberta.
Jävlar så spännande det ska bli!

CAROLINA – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
• • •
Hör ni?
Mötley Crües ”Home Sweet Home” ekar i skogarna runt PNC Arena.
Canes har fått en riktig ledning att jobba med nu, under längre tid, och håller på att kväva Rangers på samma sätt som de kvävde Bruins när de kom på besök.
Gästerna är inte ens nära något med konturerna av en chans efter Teräväinens ledningsmål – och avlossar man bara fem skott per period blir det väldigt svårt att vinna.
Turk måste beordra mer attack nu, men det törs han inte.
• • •
Hurricanes powerplay har varit föremål så grova sågningar att jag nästan känner på mig att de ska få utdelning nu.
De måste ju gnuggat stenhårt under träningar, morning skates och videogranskningar senaste dygnet – och storartade spelare ingår ändå i uppställningen.
• • •
Det är inte så lite offside på Stromes bortdömda mål. Man kan rentav betrakta det som sensationellt att linjemannen inte blåste in real time.
Tänk vad många såna felaktiga mål det ska ha blivit back in the day, innan de började med videogranskning.
• • •
Brind’Amour degraderar Svechnikov till fjärdekedjan under några byten och jag kliar mig lite i ena örsnibben.
Inte för att jag inte tror att den briljante coachen har sina skäl, men såna drag brukar vara tecken på, och/eller orsaka, frustration.
• • •
ESPN, detta djävulens påfund, förstör upplevelsen av Hurricanes ledningsmål med kameravinklar nån kreativ producent hittat på för att hen inte fattar hockey.
Lallare!
• • •
Ikväll finns inga marginaler för att gå ut efter avslutat skift, men det står ett par vinflaskor och glänser på diskbänken, så lite fest kanske det ändå blir här i holken.
• • •
Ingen ska försöka inbilla mig att den här Schneider – ständigt ett rådjur caught in the headlights i egen zon – har mer hockey i sig än Nils Lundkvist.
• • •
Trekvart kvar, folks. Sen ska Connor McDavid ha show igen.
Tjoho!
• • •
Om Rangers hämtar in det lovar jag att…ingenting. Men jag har mycket svårt att se att det ska hända.

CAROLINA – NY RANGERS 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, det ser ut som det brukar i den här serien – i synnerhet i Raleigh.
Med en skillnad:
Det blir mål.
Canes gör 1-0 efter knappa tretton minuter – i specialgrenen numerärt underläge och när de bakar första cannolin brukar de i princip vara omöjliga att tas med. Är det några som kan försvara ledningar, samtidigt som fortsätter hugga offensivt med kobra-besläktad aggressivitet, är det Rod The Bods friska grabbar.
Men sen får Rangers ett av sina big time giftiga powerplay och Mika räddar kvällen åt gästerna – åtminstone tillfälligt – med en boom-boom-slägga rakt upp på hyllan där mamma gömmer kakorna.
Blir spännande det här.
• • •
Trouba blir utbuad av Canes-fansen – och borde bli det av de som håller på Rangers också.
Den slafsiga zone-entry han gör sig skyldig till när Canes kan kontra in 1-0 hade fått till och med en coach i Skarpnäcks AIK att slå sönder knogarna mot sargkanten.
• • •
Tekningar fortsätter vara ett problem för Rangers på samma sätt som båtmotorn var för Peter Carlsson i tredje ”Sällskapsresan”.
Men som vanligt: Så fort jag skriver det vinner Mika en klockrent i PP, backar ett par skär, får pucken – och pang.
Jinx – och motjinx-Furman är i full swing ikväll med.
• • •
Jordan Staals flippassning till Trochek innan 1-0-målet illustrerar mycket väl vad det är för hockey-DNA han har i sig.
• • •
Steve Kozari och Chris Lee – även kända som zebrorarnas svar Dupond och Dupont – får alltså fortsätta döma fast de blåser snabbare än bilister på Manhattan kastar sig på tutorna när det slår om till grönt.
Förbryllande.
• • •
Varför bofinken inte flaxat ner till North Carolina? Game 5 när det står 2-2 och tillgången till spelarna är begränsad – då gör jag mer nytta i korresoffan.
Men blir det en Game 7 på måndag…well, vi ses på The Ugly Monkey Party Bar på söndag kväll.
• • •
Men nej, det var självfallet varken mål eller utvisning när Laffe slängde sig och fick med sig buren samtidigt som han förhindrade givet underläge.
• • •
Sitter du i tikibaren, Vanessa?
• • •
Vad har Hurricanes och Rangers gjort för ont för att få tråkigaste kommentatorsparet out there match efter match?
Man kanske skulle testa med radio istället, där pratar Sam Rosen.
• • •
Nu ska jag – hör och häpna – breda mig några mackor. Var till allmän chock i affären idag och tänkte att jag kanske skulle testa att inte beställa delivery en kväll…

There is no place like home, slog L. Frank Baum fast i ”The Wizard of Oz”.
Det är i hoppet om en hög sanningshalt i det klassiska citatet kvällens två Stanley Cup-sagor tar sin början.
Just för att de befinner sig hemma – i tryggheten, i det bekanta och familjära, i värmen från en förtrogen omgivning som vill dem väl – försöker Carolina Hurricanes och Calgary Flames förvissa sig själva om att de har de bästa förutsättningarna att uträtta det som måste uträttas.
De förstnämnda vill ta kommandot i sin serie mot New York Rangers och erövra slagläge inför lördagens retur på Manhattan, de sistnämnda slåss för själva sin överlevnad mot Edmonton Oilers.
Hurricanes, om vi för ordningens skull börjar med dem, har goda skäl att tro på sin förmåga i den trivsamma skogsdungen strax utanför centrala Raleigh. De har vunnit sex raka hemmamatcher och verkar tidvis oslagbara i vrålet från sina 18 000 närmaste vänner, flertalet alldeles utom sig av slutspelsfeber.
Varför?
Tja, på sitt sätt är det väl mänskligt. De flesta presterar gissningsvis bättre när de känner sig hemtama och trygga och säkra och får starkt stöd från vänligt inställda vittnen.
Nu råkar spelarna i NHL-lag dock vara professionella elitidrottare och sådana ska kunna utföra sina uppgifter med samma ackuratess oavsett var de befinner sig och vilka omständigheter som råder, det är därför de tjänar the big bucks, men i det avseendet imponerar de rödvita sydstatarnas sannerligen inte lika mycket.
På bortais har de tvärtom förlorat samtliga matcher i det här slutspelet – tre i Boston, två i New York – och så stor får diskrepansen helt enkelt inte vara.
Men nu är den det och blotta vetskapen om att de vid förlust blir tvingade att vinna bakom fiendens linjen riskerar ikväll att förorena den goa känslan även hemma på mammas gata – eller mammas isplätt, snarare.
Flames, å sin sida, har inget annat val än att se till at home is THE place, för annars slocknar våren som skulle bli den bästa i Calgary på decennier och aldrig mer får just det här laget, bestående av just de här individerna, chansen att förverkliga magiska drömmar tillsammans.
De har emellertid inte riktigt lika mycket att backa upp sin självtillit i Saddledome med. De förlorade en hemmamatch redan i öppningsrundan mot Dallas och fick på tafsen även av Oilers i Game 2 i den pågående divisionsfinalen.
Men nu måste Home Sweet Home-klichén, om så bara för en kväll, upphöjas till religiös doktrin.
Motståndarna, Rangers och Oilers, intar såklart helt omvänt förhållningssätt.
Deras mantra:
Det är inte vi som har pressen på oss, det är inte vi som gör bort oss inför våra närmaste om vi förlorar, det är inte vi som MÅSTE vinna.
Innan denna torsdagkväll är över vet vi sålunda om skriftställare Baums tes är en saliggörande välsignelse – eller en dödlig förbannelse.
• • •
Vaknar under torsdagen och ser en repris av Avalanches kollaps i Game 5 på NHL Network.
Fast underligt nog spelar de i gula tröjor…nä, vänta, det är ju VM och…okej, just ja.
Om svenskarna vetat vad jag får utstå nu, efter att ha tidigare ha hånat Kanada för förlusten mot Danmark, hade de aldrig tillåtit detta debacle.
Fan så det durrar i luren hela tiden…
• • •
Här i bofinkens rike vidhåller vi att Hurricanes – den underliga hemma-borta-differens just nu oaktad – som helhet är ett lite, lite bättre än Rangers.
Men det betyder inte nödvändigtvis att de vinner den här serien, för Rangers har ändå en hel del going for themselves.
Som det faktum att de avslutade en mångårig rebuild så sent som förra säsongen och egentligen befinner sig mycket längre fram i evolutionen än planerat, varmed det inte är någon katastrof för organisationen om de inte tar sig förbi andrarundan i år – medan Canes har uttalade ambitioner att vinna Stanley Cup NU och skulle se en sorti redan i detta läge som ett kapitalt misslyckande. Som att de uppenbarligen trivs i rollen som underdogs i matchserien. Som att de lyckats göra ”No quit in New York” till ett verkligt stridsrop alla sluter upp kring och tror på. Som att de, till skillnad från väldigt många andra, har en målvakt som kan stjäla matcher. Som att pjäserna de trejdade till sig i mars gett hela anrättningen nya, värdefulla dimensioner. Som att kidsen hela tiden lär sig och tycks växa ett par millimeter för varje match. Som att de har en slug jävel till coach.
Jag säger inte det räcker för att de ska få checka in på JW Marriott i Tampa nästa vecka – men jag säger att det gör dem mer konkurrenskraftiga, och mindre roliga att möta, än någon trodde för bara ett par veckor sedan.
• • •
Nä, det blev ingen sittning på kvartersbaren Bravest igår, trots allt. Klockan hann närma sig midnatt innan jag satte punkt i sista texten och då sa den präktige ordningsmannen på högra axeln – svårt att tro kanske, men det sitter faktiskt en sådan där – att det bara var onödigt att gå ut och slarva. Istället började jag fila på det här introt.
Så man man får väl säga att det är officiellt nu:
Furman Bjurman har blivit en gammal tråkmåns.
• • •
Tilliten till Calgary Flames har ju minst sagt fått sig en törn senaste veckan, men just ikväll tror jag rätt så benhårt på dem – och inte bara för att de är hemmavid. De hade allt momentum under andra halvan av Game 4 i Edmonton och det kommer den minst sagt garvade Darryl Sutter se till att de spinner vidare på nu.
Det tål att påminnas om att han förde befäl över LA Kings under de stora kackerlacksåren och bland annat såg till att de kom tillbaka från 0-3-underläge mot San Jose Sharks ett år.
Är det någon man vill ha i båset i det här läget är det den egensinnige mjölkbonden från Viking Town, tro mig.
• • •
Fast ni behöver inte vara oroliga. På vänstra axeln, närmast hjärtat, sitter fortfarande den mer dominante karaktären: Festprissen, muntergöken, rumlaren, vällustingen, the rambling man och jag lovar – han kommer dö först när jag dör.
• • •
Tre Kronor gjorde verkligen som Colorado – bara ännu mer (och med all respekt för Lill-Nyllet: De hade förstås ingen Nathan MacKinnon). För mig har det där, att ta 3-0-ledning och sedan backa hem och bli för försiktig, varit ett rött skynke ända sedan coach Torgny Bendelin slog back i maskin när Leksand hade gått upp i just 3-0-ledning i avgörande Game 5 i den traumatiska semin mot Färjestad 1997.
Ska det vara så svårt att förstå? Fortsätt attackera! Annars går det ju nästan undantagslöst åt helvete.
• • •
Fuck, Ray Liotta var verkligen en hjälte för mig. Hans gestaltning av Henry Hill i ”Goodfellas” hör till de största konstnärliga upplevelser jag varit med om.
Nu är han borta, bara 67 år gammal. Frid över hans minne.
• • •
Sedan finns det förstås de som verkligen bemästrar konsten att stänga ner matcher också.
Låt oss säga så här: Tampa Bay Lightning hade inte förlorat den där matchen mot St. Louis igår.
Men Avalanche är inte Tampa. Det är inte Tre Kronor heller – och Leksand var det verkligen inte för 25 år sedan.
• • •
Markan, Markan…undrar hur han känner sig nu, när det drar ihop sig till en av de viktigaste matcherna i karriären.
Han har haft det tufft i den här serien. Eller – han har haft en konstig resa genom den. Vissa sekvenser, för att inte säga perioder, kan inte beskrivas som annat än floppar. Men däremellan har han stått för helt heroiska insatser och verkligen hållit kvar Flames i matcherna – som i tredje perioden senast.
Det är beundransvärt att han försöker, att han vägrar ge upp, att han ger sig fan på att stånga sig in i matcherna igen.
Vore hockeygudarna sjyssta skulle de belöna honom med lite flyt ikväll.
• • •
Bra grej:
Får mail om ackrediteringen till alla Stanley Cup-finaler är registrerad och godkänd.
Nu är bara frågan: Vilka städer kommer jag ligga på rull mellan om några veckor?
• • •
Många ögon down south riktas mot Sebastian Aho. Det är han, lagets verklige stjärna, som enligt konsensus måste höja sig för att Hurricanes ska kunna fälla bytet från New York och se till att de infriar de löften de avgett senaste säsongerna.
Lättare sagt än gjort, det. Han är, ehuru hal som fan, en typ av spelare som lätt försvinner när det blir riktig Big Boy-hockey. De typerna är helt enkelt för små och för tunna och för enkla att stampa ut ur striden.

Men han lär i alla fall få mer gjort ikväll, på hemmais, eftersom hans boss Rod The Bod kan matcha honom som han behagar.
Om också hans landsman Teuvo kan hitta lite mer ytor, och kalibrera kikarsiktet, finns det mycket som talar för ny folkfest i PNC ändå.

• • •
Tipsrad a la bofink 26 maj 2022:

•Carolina – NY Rangers 1 (OT)
– Det kommer vara trångt och bökigt och stökigt och jämnt som mellan siffrorna 0.0001 och 0.0002 och det kan sluta på alla möjliga sätt. Men i Canes-fallet tror jag fortfarande på riktigheten i Frank Baums påstående, så de pressar sig till knapp seger.

•Calgary – Edmonton 1
– Som sagt, Flames hade momentum under halvan av matchen i tisdags och kommer kapitalisera på det inför sina anhängare.

• • •
Jag är glad att jag fick in det förstklassiga uttrycket ”ehuru” på rätt sätt här ovan.
• • •
Apropå temat i det här introt måste Markan dock se till att inte begå några fler misstag som det bakom kassen i förra matchen, för som de säger – det finns två tillfällen när man inte kan göra så där.
Hemma – och borta.
• • •
Evander Kane fick tydligen en son i morse och missade därför morning skate, men det är ju en skonsamt kort flygresa mellan Edmonton och Calgary – en dryg halvtimme, typ – så han spelar och lär göra det för sin nya bebis.
Hurra, säger vi förstås i bloggen.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mika Zibanejad, Elias Lindholm och Calle Järnkrok.
• • •
Jag har stark fredagskänsla idag, troligen för att ni firar Kalle Flygare där hemma – vilket jag märker på att det är nästan folktomt hemma på redaktionen. Men det är bra, när jag har den känslan brukar det bli grym hockey.
• • •
Så: Nu får vi snart veta om Springsteens ”My Hometown” eller Willie Nelsons ”On The Road Again” sätter soundtracket denna vackra vårkväll.
Let the games begin.
Ha det så fint där – ehum – hemma.

COLORADO – ST LOUIS 4-5 (Slut, OT1)
• • •
Well, nu hinner jag faktiskt till kvartersbaren, för jag behöver inte vänta på telefon från blågula spelare på isen…
Bozak avgör alltså för Blues, pretty much direkt.
Otroligt – man efter den sista kvitteringen i tredje förstod man väl nästan att det här skulle hända.
• • •
Blues visar fantastisk karaktär som iscensätter den här upphämtningen och kan VERKLIGEN ha definierat sitt öde med. den här segern.
Ett är säkert: De vinner Game 6 i The Lou på fredag, dit Avs hatar att behöva åka tillbaka, och tvingar fram en Game 7.
Och i en sån – litar ni på Avalanche?
Inte jag.
• • •
Det är inte Vasilevskij eller Storken som står i Avalanche i år heller.
Men hela laget, med undantag för Big Mac, blir nervöst och stressat och mjukt när det verkligen hettar till.
• • •
Nå, nu ska jag rafsa ihop ett referat och sen…en kall kanske ändå då.
Vi hörs imorrn igen, när BBQ-oset ligger tät över hela Raleigh och Flames lite senare försöker rädda sin säsong.

COLORADO – ST LOUIS 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Haha, The jinx of the year!
Så fort jag börjar yra om drinkar och lediga kvällar blir jag GIVETVIS straffad.
Det är rätt åt mig, jag borde verkligen veta bättre.
• • •
Men alltså, sicket fan-fucking-tastiskt slut på detta drama.
Blues – som ska ha TON av beröm för att de ALDRIG ger sig – hämtar och in hela 3-0-underläget och kvitterar med mindre än fem minuter kvar.
Då exploderar MacKinnon i hela slutspelets mest förbluffande soloprestation och dansar in ett magiskt mål på rent ursinne.
Sen kvitterar Blues tammefan igen, med sex man på banan!
Och folk undrar varför man är besatt av det här skådespelet?
Herregud.
• • •
Hockeyns eviga gåta: Om man har framgång med ett visst sätt att spela, som Avs hade första halvan av matchen – varför byter alla lag, på alla nivåer, senare i matcherna strategi och försöker bevaka sina ledningar och blir för försiktiga?
Jag är inte dummare än att jag förstår att det kan vara svårt att upprätthålla den aggressivitet Avs lösgjorde i första, och jag förstår att Blues tömmer bränsletankarna, men ambitionen måste ändå vara att fortsätta pumpa.
Likafullt: Backa hem, backa hem, backa hem…
• • •
Gabbe kommer att se den där tomma kassen i slutet i många drömmar i sommar om det här går åt skogen.
• • •
Hjältar?
Well, det är ju bara dum att säga något annat än MacKinnon för Colorado – och så slår jag till med Brandon Saad för Blues.